Clavineten kom med åren i olika modeller. De flesta hade 60 tangenter med tillhörande 60 strängar, vilket gav den fem oktaver i omfång.
- Clavinet I
- Clavinet II
- Clavinet L
- Clavinet C
- Clavinet D6
- Clavinet E7
Elektromekaniska musikinstrument eller elektrofoner är musikinstrument där mekaniska vågrörelser förstärks på elektronisk väg. Till dessa räknas till exempel elgitarren, elpianot och vissa slags elorglar, (tex Hammondorgeln). En synthesizer är däremot inte en elektrofon: den har inga mekaniska delar för att skapa svängningar utan där bygger tekniken helt på elektroniska oscillatorer.
Kategori:Elektriska instrument
Elektricitet är ett fysikaliskt fenomen. Föremål kan ha positiv eller negativ elektrisk laddning. Det antal laddningar per tidsenhet som rör sig längs en ledare kallas ström.
En elektrisk ström är när negativt laddade partiklar flödar från en punkt med högre elektrisk potential (spänning) till en punkt med lägre elektrisk potential, eller vice versa för negativa laddningar. Av gammal hävd räknas strömmen gå från plus till minus men eftersom det i nästan alla fall är elektroner (elektroner har negativ laddning) som utgör strömmen så går strömmen i verkligheten från en punkt med överskott av elektroner (minus) till en punkt med underskott av elektroner (plus).
Strömstyrka kan bestämmas av potentialskillnaden mellan punkterna (spänningsfall som räknas i volt) och motståndet mellan dem (resistans om strömmen är likström, men impedans om strömmen är växelström).
Elektricitet gör så vi kan använda våra televisionsapparater.
Vid likström kan strömstyrkan räknas ut med formeln (där I är ström, Uspänning och Rresistans. Om strömmen periodiskt växlar riktning (växelström) blir formeln (där Z är impedans).
Klavikordet är en enklare typ av klaverinstrument, vilken troligen utvecklades från monokordet. En metalltunga slås mot strängen då en tangent trycks ned. Så länge tangenten hålls nedtryckt är metalltungan i kontakt med strängen. Detta kan ge upphov till flera effekter då tonen fortfarande kan påverkas efter anslaget; med förändring av trycket på den anslagna tangenten kan man åstadkomma ett vibrato och i viss mån kan man även få till diminuendon och crescendon. Dock är klavikordet i sig ett tonsvagt instrument som under sin storhetstid, 1700-talet, lämpade sig bäst för hemmamusicerande.
Sträng, har flera betydelser:
#inom musiken, en spänd tråd av metall, nylon, tarmvävnad eller annat material som alstrar toner då den slås, knäpps eller stryks med stråke. Se stränginstrument.
#inom datalogin, en följd tecken som betraktas som en variabel.
Mikrofon, konstruktion som konverterar ljud till elektriska signaler. Mikrofoner används i flera apparater, såsom telefon, bandspelare samt i radio- och televisionssändningar. Mikrofoner indelas huvudsakligen i två kategorier: dynamisk mikrofon och kondensatormikrofon. Båda genererar signaler från luftvibrationer. Kondensatormikrofonen behöver att elektrisk ström tillförs för att den ska kunna förstärka signalen.
Tillgång till mikrofonen var nödvändig för att telefonin skulle kunna införas. Emile Berliner uppfann den allra första mikrofonen den 4 mars1877, men den första användbara mikrofonen uppfanns av Alexander Graham Bell. Flertalet av konstruktionerna utvecklades av Bell Laboratories.
Mikrofontyper
Bell Laboratories
En kondensatormikrofon består av två elektriskt ledande kondensatorplattor - den ena fast, den andra rörlig – över vilka ett elektriskt fält byggs upp med hjälp av yttre spänningsmatning. När den rörliga plattan (membranet) vibrerar i takt med ljudvågen ändras avståndet mellan plattorna och därmed kapacitansen i kondensatorn. Kapacitansändringarna kan sedan omvandlas till en elektrisk signal. Eftersom membranet kan göras extremt tunt och lätt blir följsamheten mycket god och signalen därför av mycket hög kvalitet. Kondensatormikrofonen är dyr, ömtålig och används främst i inspelningssammanhang och i mätteknik.
I en dynamisk mikrofon (moving coil) omvandlas ljudvågorna till elektriska signaler genom att ett membran med en elektrisk spole rör sig i ett fast magnetfält. Mikrofonen blir därför robust och tål höga ljudtryck, men på grund av högre vikt i det rörliga systemet (membran och spole) klarar den snabba förlopp (transienter) och höga frekvenser sämre än kondensatormikrofonen. En dynamisk mikrofon är tålig och pålitlig och används främst i PA-system och i kommunikationsanläggningar.
En bandmikrofon fungerar som en kondensatormikrofon, men med skillnaden att membranet (i form av ett band) rör sig i ett magnetfält istället för ett elektriskt fält. Den inducerade spänningen i membranet är trots starka magneter ytterst svag och mikrofonen har normalt inbyggd förstärkare för att kunna leverera en användbar signal. Den är mycket stötkänslig, väger mycket på grund av sin stora magnet, är vindkänslig i upptagningen men har goda transientegenskaper samtidigt som den klarar höga ljudtryck. Den används främst för musikinspelning.
En elektretmikrofon är till principen en förenklad kondensatormikrofon där den yttre spänningsmatningen ersätts av material med permanent elektrisk laddning – s.k. elektreter. Mikrofontypen utvecklades av Bell Laboratories1962 och blir allt vanligare, framför allt i applikationer där lågt pris och små yttermått är önskvärda. Ofta kombineras mikrofonkapseln med en förstärkarkrets för att öka signalstyrkan och anpassa impedansen.
Kristallmikrofonen var förr vanlig i enklare sammanhang. Den byggde på att membranet var mekaniskt kopplat till en piezoelektrisk kristall - d.v.s. en kristall som avger en elektrisk spänning när den utsätts för tryck. Kristallmikrofoner var billiga och enkla med tämligen blygsam ljudkvalitet.
Kolpulvermikrofonen var den första mikrofontyp som fick praktisk användning – till exempel i de första telefonsystemen. Den består av kolpulver i en sluten kapsel och ett från kapseln isolerat membran. Resistansen genom kolpulvret varierar med trycket när membranet rör sig och en spänning mellan kapseln och membranet kommer därför att ändras i takt med ljudvågen. Kvaliteten är låg med begränsat frekvensomfång och mycket brus, och kolpulvermikrofonen är sedan många decennier förpassad till historien.
Riktningsupptagningar - karaktäristik
Mikrofoner har olika riktningar; karaktäristik, vilket säger hur känslig mikrofonen är på att ta upp ljud från olika riktningar. Riktningstyperna har oftast flera namn för samma typ av riktning.
- Njure, Kardioid eller Riktad mikrofon, är en mikrofon som tar upp ljud framifrån. Den vanligaste typen av riktning bland mikrofoner. I livebruk är dessa vanliga av det skälet att det minst lätt blir rundgång.
- Rundtagande, Omni (Omnidirectional) eller Kula, tar upp ljud i alla riktningar, 360 grader.
- Åttakopplad upptagning eller bara Åtta, tar upp ljud bakifrån och framifrån. Karaktäristiken ritad på bild ser ut som en åtta, därav namnet. Riktningen kan användas om man spelar in något som både står framför och bakom mikrofonen, eller bara för att ta upp rummet bakom mikrofonen, men inte på sidorna.
- Superkardioid eller Superriktad mikrofon är en typ av riktad mikrofon men med kraftigare riktning. Mikrofonerna är ofta mycket smala och långa med hålrum på sidorna. Hålrummen som finns runt mikrofonen används för att fasförskjuta ut ljud som kommer från sidorna (och bakifrån). Dessa hål kan även hittas på vanliga riktade mikrofoner. Superriktade mikrofoner används vanligen i film, då mikrofonerna måste befinna sig på ett längre avstånd. Kallas shotgunmikrofoner av sitt långa utseende.
För ännu högre riktning finns paraboliska mikrofoner, där det till ännu högre grad krävs att man siktar på objektet som ska upptas. Används till exempel vid TV-upptagningar i fotboll, där man hör spelarna sparka på bollen.
Den paraboliska mikrofonens nackdel är att den ger en bumlig bas.
När mikrofoner tar upp ljud i stereo krävs två mikrofoner, alternativt två membran i en mikrofon (s.k. stereomikrofon). Då något spelas in i stereo används olika tekniker som ger olika resultat och stereodjup. Eftersom det är två ljud som spelas in, så är tidsförskjutningen mellan dessa två signaler viktig, den s.k. fasen. Fasen används i våra egna öron för att uppfatta vilket håll ljud kommer ifrån, men extrema fasfel i inspelningssammanhang kan ge ett kvalitetsmässigt dåligt ljud. Ofta ser man även på monokompabiliteten, d.v.s. hur ljudet låter efter att man slagit ihop de två kanalerna till en (mono).
- A-B-stereo, är en stereoteknik där två rundtagande mikrofoner ställs på ett stort avstånd mellan varandra, över en halvmeter men kan uppgå mot flera meter. Stereotekniken ger en mycket bred stereo. Nackdelen är att monokompabiliteten inte är speciellt bra, då fasen mellan de två signalerna är mycket stor på grund av sitt stora avstånd. Vid mono uppstår den s.k. kamfiltereffekten, där ljudet på flera ställen i frekvensspektrat fasförskjuts ut.
- Öronavståndsstereo är som A-B-stereon, men på ett mindre avstånd. Ofta är det samma avstånd som öronen ligger i förhållande mot varandra, men det kan vara bredare. Stereodjupet blir likt våra egna örons och samtidigt har det en godtaglig monokompabilitet.
- Vid X/Y-stereo står två mikrofoner så nära varandra men med 90 graders vinkel mot varandra, 45 grader mot mitten. Stereotekniken ger en mycket låg eller ingen fas alls mellan signalerna. Istället blir det ett mindre stereodjup än A-B och öronavståndsstereo.
- MS-Stereo är en variant där ljudet delas upp i en MID-kanal (M) och en Stereo-kanal (S). När ljudet används mixas stereokanalen in med monosignalen, där fördelen är att det går att styra det stereodjup som önskas. MID-mikrofonen, som kan vara rundtagande eller riktad, står rakt fram medan den andra, S-mikrofonen är en åttakoppladmikrofon som står 90-grader mot MID-mikrofonen. Tekniken har bra monokompablitet, bra stereodjup och i princip lika låg fas som X/Y-stereo. Den är dock aningen svår att hantera.
- Panorerade mikrofoner. Flera mikrofoner som sprids ut på ensemblen, och panoreras ut i ljudbilden på mixerbordet.
- Blumlein-stereo är två mikrofoner (kardioid eller åtta) som står 90 grader i förhållande mot varandra. Liknar MS-stereo, men där karaktäristiken på bild liknar en blomma, istället för att ta upp hela rummet.
- Konsthuvudstereo (se Charlin) är ett konstgjort huvud med mikrofoner som ska påminna om våra egna örons upptagningsförmåga. Stereon ger i hörlurar en mycket verklig och trovärdig stereo.
Kategori:Ljudteknikja:マイクロフォン
Funk
Funk, musikstil utvecklad ur soulen på 1960-talet. Ordet funk kommer ursprungligen ur ett slanguttryck för engelskans stinka, "stink". Funk kännetecknas av en stark basgång som fungerar som huvudriff. Mycket blås som trumpeter och saxofoner används också.
Historia
Funken har sitt ursprung i soulmusiken som blandas med rhythm and blues, rock, jazz och ibland även psykedelisk musik. James Brown har varit mycket viktig för den grundläggande funken. Låtarna "Papa's Got a Brand New Bag" och "Get Up (I Feel Like Being a) Sex Machine" från mitten av 1960-talet som Brown gjort kan sägas utgöra barndommen för funken.
Under 1970-talet fick funken sin storhetstid. Vanligt var också att man blandade in funk i disco och tvärtom. Detta gjorde också att funken blev lika hård som den R&B-inspirerade på 1960-talet. Funk var också en av de grundläggande stilarna för hip hopens och electrons utveckling på 1980-talet.
På senare tid har vissa rockband blivit inspirerade av funkmusiken och skapat en ny genre som skulle kunna kallas funkrock eller funk metal. Exempel på band som kan sägas spela funkrock är Red Hot Chili Peppers, Mr. Bungle och Faith No More.
Oktav (av latinoctava ”åtta”) är en musikalisk term som betecknar den åttonde tonen i en diatoniskskala, som fullbordas av just åtta toner. C-durskalan omfattar t.ex. C–D–E–F–G–A–H–C, med germanoskandinaviska namn på tonerna, eller Do–Re–Mi–Fa–Sol–La–Si–Do, med de beteckningar som används i de romanska språken. (I den anglosaxiska världen betecknas den sjunde tonen med bokstaven B vilket är mera ursprungligt än det germanoskandinaviska bruket av bokstaven H). De båda tonerna C i denna skala sägs ligga på en oktavs avstånd. Spelas två toner på oktavavstånd låter oktaven som samma ton, fast ljusare. Oktavintervallet sägs därmed vara det mest konsonanta intervallet av alla (förutom primintervallet).
Tonlägena, tonernas namn, är alltså cykliska och återkommer med en oktavs mellanrum. Då en kontinuerlig skala spelas låter det som att skalan "börjar om" vid varje oktav, trots att tonhöjden är högre. Av detta skäl delas det musikaliska omfånget in i oktaver, avdelat vid tonen C. Oktaverna namnges enligt följande (oktavlägen) från ljus till mörk:
Kompletteras med illustrationer - Femstrukna oktaven - Fyrstrukna oktaven - Trestrukna oktaven - Tvåstrukna oktaven - Ettstrukna oktaven - Lilla eller ostrukna oktaven - Stora oktaven - Kontraoktaven - Subkontraoktaven
Anledningen till att oktaven låter konsonat är att frekvensförhållandet är mycket enkelt, 2:1, eller 1200 cent.
Oktav används även inom andra vetenskaper, i analogi med musiktermen, för förhållandet 2:1 mellan två vågors respektive frekvenser, eller för frekvensområdet mellan två sådana vågors frekvenser.
Se även:
- Helmholtzka notationen - Intervall (musik)
Källor
- Johan Sundberg, Musikens ljudlära, 3:e upplagan, Proprius förlag, 1989, 247 sidor, ISBN 91-7118-653-0
- Per-Gunnar Alldahl, Körintonation, AB Carl Gehrmans Musikförlag 1990, 142 sidor, ISBN 91-7748-022-8
- Bonniers Musiklexikon, 2:a reviderade upplagan, Bonnier Fakta Bokförlag 1983, ISBN 91-34-50958-5
Kategori:Musikteorija:オクターブth:ออกเตฟ
Carrick, Tasmania
Carrick is a small town in Northern Tasmania about 18 km from Launceston it is situated on the Liffey River. Located on the 'Old Bass Highway' or Meander Valley Highway. The population of Carrick is 312 (2001 census). Nearby locations include Bishopsbourne, Longford and Hadspen. There were two shops, one of which
Jacques-Joseph Moreau
Dr. Jacques-Joseph Moreau
(1804-1884)
French psychiatrist,
member of the Club des Hashischins.
Jacques-Joseph Moreau , a promment psychiatrist, was the first medical man to do systematic work with drugs active in the central nervous system, and to catalogue, analyze, and record his observations.
- An Act to amend the Act calling forth the Militia to execute the Laws of the Union, suppress Insurrections, and repel Invasions, approved February twenty-eight, seventeen hundred and ninety-five, and the Acts amendatory thereof, and for other Purposes.
. . . .
SEC. 12. Authorization for Persons of African Descent to serve in the Militia
- And be it further enacted, That the President be, and he is hereby, authorized to receive into the service of the United States, for the purpose of constructing intrenchments, or performing camp service or
Anna Maria Crouch
Anna Maria Crouch (April 20, 1763 - October 2, 1805) was a famous actress in the London theatre and a mistress of George, Prince of Wales.
She first went on stage as a child, acting and singing. She performed frequently at the Drury Lane theatre, notably as Polly Peachum in civil parish in the Ribble Valley district of Lancashire, England, covering part of the Forest of Bowland. According to the 2001 census the parish had a population of 168.
The parish includes the village of Whitwell. From northwards clockwise it borders the parishes of
List of Lepidoptera which feed on Dandelions Dandelions (Taraxacum spp) are used as food plants by the larvae of a number of Lepidoptera species including:
- The Flame (Axylia putris)
- The Gothic (Naenia typica)
- Grey Chi (Antitype chi)
- Large
Comte de Vendome
Count of Vendôme, and, later, Duke of Vendôme, were French titles of nobility. The first known holder of the title was Bouchard Ratepilate. The county passed by marriage to various houses, coming in 1372 to a junior branch of the House of Bourbon. In 1514, Vendôme was made a duchy-peerage. In 1589, the then-Duke of Vendôme came to the throne as Henry IV of Franc
