Home About us Products Services Contact us Bookmark
:: wikimiki.org ::
Gustaf V

Gustaf V

Gustaf V
Bild:Gustav5.jpg
Regeringstid:8 december 1907-29 oktober 1950
Kröning Ej krönt
Valspråk: Med folket för fosterlandet
Drottning:Victoria av Baden
(till 4 april 1930)
Företrädare:Oscar II
Efterträdare:Gustaf VI Adolf
Födelsedag:16 juni 1858
Födelseplats:Drottningholms slott
Dödsdag:29 oktober 1950
Dödsplats:Drottningholms slott
Begravningsplats:Riddarholmskyrkan, Stockholm
Gustaf V, Oscar Gustaf Adolf, född 16 juni 1858, död 29 oktober 1950, kung av Sverige från 1907. Son till Oscar II och Sofia av Nassau. Gift 20 september 1881 med Victoria av Baden. Gustaf V spelade gärna tennis och då under pseudonymen Mr G. Som tennisspelare och gynnare av sporten blev han också internationellt känd och han invaldes år 1980 i the International Tennis Hall of Fame. Gustaf V var den siste monark i Sverige som agerade öppet politiskt och då genom borggårdstalet, vilket tvang en hel regering att avgå. Om Gustaf V står att läsa: 29 oktober 1950, Riksmarskalken Ekeberg meddelade på morgonen från Drottningholms Slott: "Hans Majestät Konung Gustaf V, Sveriges, Götes och Vendes konung, har i dag, den 29 oktober 1950, kl. 08.35 i en ålder av 92 år och i sitt 43:e regeringsår lugnt och stilla avlidit på Drottningholms Slott. Djupt sänker sig konungssorgen över landet, varm och innerlig är tacksamheten för den bortgångne landsfaderns av ridderlighet, klokhet och levande ansvarskänsla präglade konungagärning." Dödsattesten lyder: H.M. Gustaf V har denna dag kl. 8.35 lugnt och fridfullt insomnat å Drottningholms Slott i en ålder av 92 år, 4 månader och 13 dagar på grund av kronisk luftrörskatarr med bronchiectasier och åldersförändringar i cirkulationsorganen vilket härmed intygas. Drottningholms Slott den 29 Oktober 1950 Hjalmar Casserman, Nanna Svarts, Anders Kristenson Egenhändiga namnteckningar bevittna: Birger Ekeberg. Riksmarskalk. C.R. von Essen. Förste Hovmarskalk. Oscar Gustaf Adolf föddes den 16 juni 1858 och var före tronbestigningen hertig av Värmland och från den 18 september 1872 Sveriges kronprins. Han tog studentexamen 1876, blev general 1898. 1881 förmäldes han med prinsessan Viktoria av Baden. Den 8 december 1907 blev han Sveriges konung. Barn:
- Gustaf VI Adolf (1882-1973), Hertig av Skåne.
- Wilhelm (1884-1965), Hertig av Södermanland.
- Erik (1889-1918), Hertig av Västmanland.

Se även


- Haijbyaffären

Företrädd av:
Oscar II
Sveriges regenter Efterträdd av:
Gustaf VI Adolf
Kategori:Sveriges regenterKategori:Huset Bernadotte ja:グスタフ5世 (スウェーデン王)

Lista över Sveriges regenter

]
]
]
]
]
]
]
]
]
]
]
:Det här är en kronologisk lista över Sveriges regenter. Det finns även en grafisk tidsaxel över Sveriges regenter och en lista för förhistoriska sagokungar av vilka några säkerligen varit historiska. Sverige har varit en monarki under mycket lång tid, monarkins innhåll och makt såväl som Sveriges omfattning har dock varierat över tiden. Även själva ordet Sverige har utvecklats med språket, förändringar som ibland används för att benämna olika epoker av utvecklingen, se vidare Svearike. De äldsta kungarna är endast kända som sagokungar (se svenska sagokungar), men även under den historiska tidens regenter som finns i nedanstående lista finns osäkerheter. Samtliga uppgifter mellan Stenkil och Filip och mellan Inge d.y. och Sverker d.ä. är osäkra och det har förmodligen funnits ännu fler kungar och tronpretendenter under denna tid än de vars namn överlevt till våra dagar. Ordningstal på kungar infördes i Sverige med Erik Gustavsson (Vasa). Han räknade många föregångare som mest tillhör sagornas värld och kom fram till att var Erik XIV. Samma sak gäller de kungar som har namnet Karl där Karl (VII) Sverkersson är det förste historiskt belagda kungen. Som den förste historiskt belagda Erik (VIII) är Erik Segersäll eller eventuellt Erik (VII) Erik Väderhatt beroende på vilken källa man utgår från - den förste som alla är överens om är dock Erik Segersäll. Källan till ordningsnumren är historikern Johannes Magnus bok Gothorvm sveonvmqve historia som framställde en synnerligen fantasifull lista över alla svenska kungar sedan syndafallet.

Regenter

Tronpretendenter


- Knut den store - utnämndes i slutet av 1020-talet till sveakung och präglade mynt i Sigtuna. Ungefär 1026-1029. Knut Långes ätt
- Holmger Knutsson - son till Knut Långe, gjorde anspråk på tronen både 1234 och 1248.
- Filippus Knutsson - Knut Långes andre son som gjorde anspråk efter brodern 1248 och 1251. Folkungaätten
- Olof Håkansson - sonson till Magnus Eriksson och son till Drottning Margareta, gjorde anspråk 1385-1387. Huset Oldenburg
- Kristian I - gjorde anspråk efter att ha blivit avsatt 1464 och fram till sin död.
- Hans - gjorde anspråk under hela sin tid som Danmarks konung, både före och efter sin tid som svensk kung 1497-1501.
- Kristian II - gjorde anspråk från 1513 till sitt tillträde som svensk kung. Natt och Dag/Sture?
- Nils Sture - gjorde genom det så kallade Daljunkerns uppror anspråk på kronan/riksföreståndartiteln 1527. Holstein-Gottorpska ätten
- Gustav Gustavsson av Wasa - Anspråk hävdades i princip 1844 och 1859.

Se även


- Sveriges tron
- Grafisk tidsaxel över Sveriges regenter
- Galleri över Sveriges regenter
- Svenska regenters valspråk
- Lista över svenska drottningar

Litteratur


- Carlsson, Albert W., Regenter och regeringschefer i Norden, (Corona, Malmö 1982)
- Lagerqvist, Lars O., Sverige och dess regenter under 1000 år, (Bonnier, Stockholm 1976)
- Larsson, Lars-Olof, Dackeland, (Nordstedt, Stockholm 1979)
- Larsson, Lars-Olof, Gustav Vasa - Landsfader eller tyrann?, (Prisma, Falun 2005)
- Magnus, Johannes, Gothorvm sveonvmqve historia, (Rom, 1554)
- Nerman, Birger, Sveriges rikes uppkomst, (Skoglund, Stockholm 1941)
- Ohlmarks, Åke, Alla Sveriges kungar, (Geber, Stockholm 1972)

Externa länkar


- [http://home.swipnet.se/~w-58359/regent.html Sveriges regenter och deras valspråk]
- [http://www.tacitus.nu/svenskhistoria/kungar/ Svenska kungar] Regenter Regenter Sverige ko:스웨덴 국왕 연대표 ja:スウェーデン君主一覧




29 oktober

Dagens namn


- Viola

Äldre namnsdagar:


- tidigare: Narcissus
- 1901: Viola
- 1986: Viola, Vivianne och Vivi
- 1993: Viola, Vivi. (Vivianne flyttas till 5 maj)
- 2001: Viola. (Vivi utgår ur almanackan)

Händelser


- 1591 - Niccolò Sfondrati blir påve och tar namnet Gregorius XIV.
- 1863 - Röda korset grundas av schweizaren Henry Dunant.
- 1914 - Ottomanska krigsfartyg beskjuter ryska hamnar i Svarta Havet. De närmaste dagarna förklarar Ryssland, Frankrike och Storbritannien krig.
- 1954 - Det första svenska TV-programmet En skål för televisionen sänds.
- 1923 - Den 29:e grundas nuvarande Turkiet efter Osmanska riket

Födda


- 1656 - Edmond Halley, brittisk vetenskapsman.
- 1726 - Daniel Melanderhjelm, svensk matematiker och astronom.
- 1784 - Lord Palmerston, brittisk politiker, premiärminister 1855-1858 och 1859-1865.
- 1811 - Louis Jean Joseph Charles Blanc, fransk politiker och historiker.
- 1816 - Ferdinand II av Portugal, regent av Portugal 1853-1855.
- 1879 - Franz von Papen, tysk politiker, diplomat och militär; rikskansler juni-december 1932.
- 1891 - Fanny Brice, amerikansk sångerska och komedienne.
- 1897 - Joseph Goebbels, tysk propagandaminister 1933-1945.
- 1908 - Lorens Marmstedt, svensk regissör, manusförfattare och filmproducent.
- 1917 - Henry Carlsson, svensk fotbollsspelare och -tränare.
- 1925 -
  - Robert Hardy; brittisk skådespelare
  - Zoot Sims, amerikansk jazzmusiker, tenorsax.
- 1927 - Frank Sedgman, australisk tennisspelare.
- 1935 - Peter Watkins, brittisk filmregissör.
- 1943 - Wolfgang Overath, tysk fotbollsspelare.
- 1944 - Arne Andersson, svensk skådespelare.
- 1946 - Kevin Barron, brittisk parlamentsledamot för Labour.
- 1947
  - Richard Dreyfuss, amerikansk skådespelare.
  - Jerry Martinger, svensk jurist och politiker.
- 1948 - Kate Jackson, amerikansk skådespelare.
- 1956 - Babben Larsson, svensk skådespelare och komiker.

Avlidna


- 1783 - Jean d'Alembert, fransk matematiker och filosof.
- 1950 - Gustaf V, kung av Sverige, 92 år gammal.
- 1971
  - Sven-Axel Carlsson, svensk skådespelare och filmproducent.
  - Arne Tiselius, svensk kemist, mottagare av nobelpriset i kemi 1948.
- 1981 - Georges Brassens, fransk vissångare.
- 1983 - Sten Broman, svensk tonsättare, dirigent, musikpedagog, även känd som musikkritiker och TV-programledare.
- 1999 - Brita Appelgren, svensk balettdansös och skådespelare.

Se även

28 oktober - 30 oktober - 29 september - 29 november -- lista över alla datum januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december 304 ja:10月29日 ko:10월 29일 simple:October 29 th:29 ตุลาคม

1950

Händelser


- 2 januari - I junior-SM i boxning segrar 17-årige Ingemar Johansson i tungvikt.
- 9 januari - Jarl Hjalmarson utses till Högerpartiets ledare.
- 12 januari - Den brittiska u-båten Truculent kolliderar på Themsen med en svensk tanker varvid 64 personer omkommer.
- 15 januari - Sverige erkänner den kommunistiska folkrepubliken Kina.
- 23 januari - Sverige blir medlem av UNESCO, FN:s organ för internationellt samarbete inom utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation.
- 12 februari - European Broadcasting Union (Europeiska radiounionen; EBU) bildas.
- 13 februari - Skandinaviens tre statsministrar sammanträffar i Halmstad för en ekonomisk diskussion.
- 3 mars - Polen tillkännager att man avser att utvisa alla tyskar.
- 22 mars - Egypten kräver att Storbritannien avlägsnar alla trupper från Suezkanalen.
- 24 april - Jordanien ockuperar Västbanken.
- 28 april - Sveriges första matematikmaskin, BARK, invigs på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm.
- 9 maj - Den franske politikern Robert Schuman presenterar Schumanplanen, grundstenen till dagens EU.
- 13 maj
  - Kejneaffären briserar. Pastor Karl-Erik Kejne försöker ingripa mot pojkprostitution i Stockholm. Han förföljs, polisanmäler detta och anmäler kriminell homosexualitet. Kejne misstänker att polisutredningen inte bedrivs korrekt och att det beror på att ett statsråds förhållande till vissa skyddslingar inte avslöjas. En medborgarkommission tillsätts med uppgift att utreda myndigheternas agerande.
  - Världens första Formel 1-lopp, Storbritanniens Grand Prix, körs.
- 26 maj - Den svenska riksdagen godkänner förslaget om nioårig grundskola, som skall ersätta alla andra skolformer. Fram till 1962 kallas den försöksskola.
- 25 juni - Koreakriget utbryter då nordkoreanska trupper går över gränsen till Sydkorea.
- 30 juni - Det svenska Folkhushållningsdepartementet upphör.
- 1 juli - Det svenska Civildepartementet börjar sin verksamhet.
- 3 juli - Det svenska "Dollartåget" för lyxturister gör sin första veckolånga tur till polcirkeln.
- 7 juli - Den svenska regeringen ger statspolisintendenten i uppdrag att utreda möjligheterna att utöka övervakningen av misstänkta spioner.
- 20 juli - Den svenska regeringen fördömer Nordkoreas angrepp och stödjer FN-insatsen genom att skicka ett fältsjukhus.
- 25 juli - Walter Ulbricht utses till östtyska kommunistpartiets generalsekreterare.
- 1 augusti - Leopold III av Belgien abdikerar till förmån för sin son Baudouin.
- 15 augusti - En jordbävning och översvämning i Assam i Indien förorsakar 574 dödsoffer och gör cirka 5 miljoner människor hemlösa.
- 23 augusti - Författaren Olof Lagercrantz utses till kulturchef på Dagens Nyheter.
- 31 augusti - På S:t Eriksmässan visas för första gången i Sverige ett nytt plastmaterial som kallas plexiglas.
- 31 augusti - Den svenske fotbollsspelaren Lennart "Nacka" Skoglund skriver kontrakt med fotbollsklubben Inter i Milano.
- 15 september - Amerikanska och sydkoreanska trupper under befäl av general Douglas MacArthur landstiger i sydkoreanska Inchon, då hållet av nordkoreanska trupper.
- 19 september - Västtyskland beslutar att avskeda alla kommunistiska statstjänstemän.
- 29 september - Ett jordskred (som börjar 08:10) ödelägger Surte vid Göta älv. 35 hus ödeläggs, 300 personer blir hemlösa och en omkommer.
- 1 oktober - Stockholms första riktiga tunnelbanelinje, Slussen-Hagsätra, ut till Hökarängen, invigs.
- 2 oktober - Den första serien med Snobben publiceras i USA.
- 7 oktober - Tibet ockuperas av Kina.
- 15 oktober - Vid de allmänna valen i Östtyskland får kommunisterna 99,7 % av rösterna.
- 20 oktober - Australien förklarar kommunistpartiet där olagligt.
- 29 oktober - Vid den svenske kungen Gustaf V:s död blir Gustaf VI Adolf ny svensk kung. Hans fyraårige sonson Carl Gustaf blir kronprins.
- 2 november - Två svenska grammofondirektörer stäms av Edvard Griegs fond för att ha släppt ut Charlie Normans boogie-woogie-version av Anitras dans.
- 17 november - Ett nytt material, reflex, introduceras i Sverige och väntas få stor betydelse för trafiksäkerheten under de mörka timmarna.
- 26 november - Kina går med i Koreakriget på Nordkoreas sida.
- 10 december - Den första offentliga televisonsvisningen i Sverige äger rum i samband med Nobelfesten.
- Sverige undertecknar FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
- Karin Kock blir överdirektör för Statistiska centralbyrån.
- Den allmänna svenska sjukförsäkringen skall träda i kraft detta år, men skjuts upp.
- Den svenska beredningen för utländsk arbetskraft lägger ner sig själv.
- Sámiid Riikkasearvi (Svenska samers riksförbund; SSR) bildas för att tillvarata samers ekonomiska och kulturella intressen gentemot myndigheter.
- Sverige medverkar till att Europarådet antar den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
- Sverige ansluter sig till Internationella handelsorganisationen (ITO).
- Det svenska förpackningsföretaget AB Tetra Pak bildas som en fortsättning på Åkerlund och Rausing AB.
- Sverige tar brons vid fotbolls-VM i Rio de Janeiro.
- Charlie Parker spelar på Nalen i Stockholm.
- Sveriges befolkning passerar 7-miljonersstrecket.
- De svenska folkpensionerna indexregleras.
- Carl Gunnar Engström uppfinner respiratorn.
- Oxelösund och Hagfors får stadsprivilegium, Hammarö, Hällefors och Storfors blir köpingar.

Födda


- 9 januari
  - David Johansen, amerikansk musiker, sångare i New York Dolls.
  - Wolfgang Rohde, tysk musiker, trummis i Die Toten Hosen 1986-1999.
- 11 januari - Lars-Erik Lövdén, svensk socialdemokratisk politiker, biträdande finansminister 1998-2004.
- 13 januari - Clive Betts, brittisk parlamentsledamot för Labour.
- 20 januari - Mahamane Ousmane, president i Niger, 1993-1996.
- 21 januari - Ole Ränge, svensk skådespelare.
- 23 januari
  - Danny Federici, amerikansk musiker.
  - Kerstin Hellström, svensk skådespelare och teaterregissör.
- 24 januari - Daniel Auteuil, fransk skådespelare.
- 26 januari
  - Ivan Hlinka, tjeckisk ishockeyspelare och tränare.
  - Jörg Haider, österrikisk politiker.
- 27 januari - Hans Harnesk, svensk rekvisitör och skådespelare.
- 28 januari - Per Waldvik, svensk skådespelare, producent och utbildningsledare.
- 31 januari - Alessandro Benvenuti, italiensk skådespelare.
- 2 februari - Barbara Sukowa, tysk skådespelare.
- 3 februari - Pamela Franklin, amerikansk skådespelare.
- 6 februari - Natalie Cole, amerikansk sångerska.
- 10 februari - Mark Spitz, amerikansk flerfaldig olympisk guldmedaljör i simning.
- 13 februari
  - Peter Gabriel, brittisk musiker.
  - Eva Remaeus, svensk skådespelare.
- 15 februari - Gustav Svensson, svensk missbrukare som blev känd genom dokumentären Dom kallar oss mods.
- 16 februari - Peter Hain, brittisk parlamentsledamot för Labour.
- 18 februari - Cybill Shepherd, amerikansk skådespelare.
- 21 februari
  - Larry Drake, amerikansk skådespelare.
  - Håkan Nesser, svensk författare, manusförfattare och lärare.
- 22 februari
  - Ellen Greene, amerikansk skådespelare.
  - Miou-Miou, fransk skådespelare.
- 23 februari - Richard Dean Anderson, amerikansk skådespelare.
- 26 februari - Helen Clark, nyzeeländsk politiker, premiärminister.
- 4 mars - Billy Gibbons, gitarrist i ZZ Top.
- 13 mars - William H. Macy, amerikansk skådespelare.
- 16 mars - Tom Ahlsell, svensk skådespelare.
- 17 mars - Rex Brådhe, svensk skådespelare och regissör.
- 18 mars - Brad Dourif, amerikansk skådespelare.
- 20 mars - William Hurt, amerikansk skådespelare.
- 21 mars - Sergej Lavrov, rysk politiker, utrikesminister från 2004.
- 26 mars
  - Alan Silvestri, amerikansk filmmusik-kompositör.
  - Martin Short, amerikansk skådespelare.
- 29 mars - Catti Edfeldt, svensk regissör, manusförfattare och skådespelare.
- 30 mars
  - Robbie Coltrane, brittisk skådespelare.
  - William H. Macy, amerikansk skådespelare.
- 5 april
  - Marie Ahl, svensk skådespelare.
  - Agnetha Fältskog, svensk artist och medlem i ABBA.
  - Harpo, svensk popmusiker.
- 10 april - Johan Thorén, svensk stuntman och TV-person.
- 12 april - David Cassidy, amerikansk skådespelare och sångare.
- 13 april - Ron Perlman, amerikansk skådespelare.
- 15 april - Eva Fritjofson, svensk skådespelare.
- 20 april - Alexsander Lebed, rysk politiker.
- 25 april
  - Staffan Scheja, svensk musiker (pianist).
  - Peter Jurasik, amerikansk skådespelare.
- 28 april - Jay Leno, amerikansk komiker och pratshowvärd, The Tonight Show.
- 2 maj - Bianca Jagger, nicaraguansk politisk aktivist, gift med Mick Jagger 1971-1979.
- 3 maj - Viktor Friberg, svensk skådespelare.
- 12 maj
  - Bruce Boxleitner, amerikansk skådespelare.
  - Gabriel Byrne, amerikansk skådespelare.
  - Harry Goldstein, svensk skådespelare och regissör.
- 13 maj
  - Hans Wiktorsson, svensk skådespelare och musiker, mest känd som Kurt Olssons kompanjon Arne.
  - Stevie Wonder, amerikansk sångare, musiker.
- 15 maj - Nicholas Hammond, amerikansk skådespelare.
- 17 maj - Keith Bradley, brittisk parlamentsledamot för Labour.
- 22 maj - Bernie Taupin, brittisk-amerikansk textförfattare, poet, musiker och sångare.
- 29 maj
  - Göran Carmback, svensk regissör.
  - Rebbie Jackson, amerikansk sångerska, medlem i The Jacksons.
- 30 maj - Jan van der Schaaf, svensk operasångare.
- 31 maj - Tom Berenger, amerikansk skådespelare och producent.
- 3 juni - Suzi Quatro, amerikansk sångerska och basist.
- 8 juni - Alex Van Halen, trummis i Van Halen.
- 13 juni - Nick Brown, brittisk parlamentsledamot för Labour, jordbruksminister 1998-2001.
- 13 juni - Rowan Williams, 104:e ärkebiskopen av Canterbury.
- 18 juni - Barbro Smeds, finlandssvensk författare, dramaturg och teaterregissör.
- 21 juni - Joey Kramer, amerikansk musiker, trummis i Aerosmith.
- 26 juni - Carl Zetterström, svensk författare, skribent, kåsör och konstnär.
- 28 juni - Mauricio Rojas, svensk liberal politiker och docent, riksdagsledamot från 2002.
- 30 juni - Leonard Whiting, brittisk politiker.
- 2 juli
  - Agneta Eckemyr, svensk skådespelerska och modefotograf.
  - Annika Thor, svensk författare och bibliotekarie.
- 9 juli - Viktor Janukovitj, ukrainsk politiker, premiärminister 2002-2005.
- 10 juli - Tony Baldry, brittisk parlementsledamot för Conservative.
- 12 juli - Eric Carr, medlem i rockbandet KISS.
- 13 juli - David Duke, tidigare stormästare av Ku Klux Klan.
- 18 juli - Richard Branson, brittisk entreprenör, miljardär och äventyrare, grundare av Virgin.
- 18 juli - Naseeruddin Shah, indisk skådespelare.
- 27 juli - Claes Eriksson, svensk revyartist, medlem i Galenskaparna & After Shave.
- 31 juli - Anita Molander, svensk skådespelare.
- 6 augusti - Dorian Harewood, amerikansk skådespelare.
- 14 augusti - Gary Larson, amerikansk skämttecknare.
- 15 augusti - Anne av Storbritannien, brittisk prinsessa.
- 22 augusti - Toshiro Suga, japansk skådespelare.
- 23 augusti - Saeed Hooshidar, svensk dansare, koreograf och skådespelare.
- 8 september - Ian Davidson, brittisk parlamentsledamot för Labour från 1992.
- 10 september - Joe Perry, amerikansk musiker, gitarrist i Aerosmith.
- 11 september - Amy Madigan, amerikansk skådespelare.
- 15 september
  - Elisabeth Tarras-Wahlberg, svensk hovmarskalk, hovets informationschef 1995-2004.
  - Alan Whitehead, brittisk parlamentsledamot för Labour Party från 1997.
- 16 september - Barbro Christenson, svensk skådespelare.
- 17 september - Narendra Modi, indisk politiker, chefsminister av Gujarat 2001-.
- 18 september - Shabana Azmi, indisk skådespelare.
- 20 september - Loredana Berté, italiensk musiker.
- 21 september
  - Charles Clarke, brittisk politiker inom Labour Party.
  - Bill Murray, amerikansk skådespelare.
- 24 september - Charlotte Atkins, brittisk parlamentsledamot för Labour.
- 5 oktober - Jeff Conaway, amerikansk skådespelare.
- 10 oktober - Johan Lindell, svensk skådespelare.
- 11 oktober - Amos Gitai, israelisk regissör.
- 12 oktober - Nigel Waterson, brittisk parlamentsledamot för Conservative från 1992.
- 15 oktober - Malou Berg, svensk artist.
- 18 oktober - Om Puri, indisk skådespelare.
- 19 oktober - Cecilia Hjalmarsson, svensk skådespelare.
- 22 oktober
  - Bill Owens, amerikansk politiker.
  - Pawan Kumar Chamling, indisk politiker, chefsminister i Sikkim från 1995.
- 26 oktober - Pavel Trávnicek, tjeckisk skådespelare.
- 30 oktober - Lamine Dieng, svensk skådespelare, dansare och konstnär.
- 31 oktober
  - John Candy, amerikansk-kanadensisk skådespelare.
  - Zaha Hadid, brittisk dekonstruktivistisk arkitekt.
- 1 november - Robert B Laughlin, amerikansk fysiker, nobelpristagare.
- 4 november - Ingela Sahlin, svensk skådespelare.
- 7 november - Marvin Yxner, svensk skådespelare.
- 11 november - Terry Rooney, brittisk parlamentsledamot för Labour.
- 21 november - Alberto Juantorena, kubansk friidrottare.
- 22 november
  - Marie de Geer, svensk skådespelare.
  - Steve Van Zandt, amerikansk skådespelare och musiker.
- 28 november - Ed Harris, amerikansk skådespelare.
- 1 december - Ueli Maurer, schweizisk politiker, ordförande i Schweiziska folkpartiet.
- 8 december
  - Ulf Ekman, grundare av Livets Ord.
  - San Malmström, svensk produktionssekreterare, regiassistent och manusförfattare.
- 12 december
  - Anna Carlson, svensk skådespelare.
  - Duane Chase, amerikansk skådespelare, Kurt von Trapp i Sound of Music.
- 11 december - Christina Onassis, dotter av Aristoteles Onassis.
- 13 december - Thomas Vilsack, amerikansk politiker, guvernör i Iowa från 1998.
- 18 december - Randy Castillo, amerikansk musiker, trummis åt Ozzy Osbourne.
- 29 december - Jon Polito, amerikansk skådespelare.

Avlidna


- 2 januari - Emil Jannings, tysk skådespelare.
- 5 januari - Arvid Lidén landshövding i Kalmar län.
- 16 januari - Gustav Krupp von Bohlen, tysk industriman
- 18 januari - Karl Johan Ekman, svenskt hovrättsråd.
- 21 januari - George Orwell, brittisk författare.
- 23 januari - Vasil Kolaroff, bulgarisk konseljpresident och president.
- 1 februari - Harry Blomberg, svensk författare.
- 2 februari - Karl Zeitz, Österrikes förste förbundspresident.
- 4 februari
  - Erik Bergvall, svensk idrottsledare.
  - Montagu Norman, brittisk ekonom.
- 9 februari - Robert Ljunglöf, svensk finansman.
- 13 februari - Rafael Sabatini, brittisk författare.
- 14 februari
  - Karl Guthe Jansky, amerikansk fysiker.
  - Arthur Lindhagen, president för Svea hovrätt.
  - Fritz Thorén, svensk författare.
- 22 februari - Eva Neander, svensk författare.
- 25 februari - Cally Monrad, norsk sångerska.
- 26 februari - George Minot, amerikansk läkare, nobelpristagare.
- 27 februari - Yvan Goll, pseudonym för Isaac Lang, tysk-fransk (tvåspråkig) judisk författare.
- 4 mars - Johanne Dybwad, norsk skådespelerska.
- 6 mars - Albert Lebrun, fransk president 1932-1943.
- 12 mars - Heinrich Mann, tysk författare.
- 18 mars - Sir Norman Haworth, brittisk atomfysiker & nobelpristagare.
- 19 mars - Edgar Rice Burroughs, amerikansk författare, Tarzan.
- 24 mars - Harold Laski, brittisk politiker & professor.
- 28 mars - Laurence Steinhardt, amerikansk diplomat.
- 30 mars - Léon Blum, fransk socialistledare.
- 3 april
  - Kurt Weill, tysk-amerikansk kompositör.
  - Adolf Wiklund, svensk tonsättare.
- 4 april
  - Walter Huston, amerikansk skådespelare.
  - Hugo Jacobson, svensk operettsångare och skådespelare.
- 8 april - Vacav Nijinskij, rysk danskonstnär.
- 30 april - Wincenty Rzymowski, polsk diplomat.
- 1 maj - Sigfrid Lindström, svensk författare, känd under pseudonymen Tristan.
- 5 maj - Martin Lamm, ledamot av Svenska akademin.
- 13 maj - Hermann von Fischel, tysk sjömilitär, amiral 1941.
- 20 maj - Ossian Elgström, svensk konstnär och författare.
- 23 maj - Axel von Sneidern, svensk landshövding.
- 24 maj - Archibald Wavell, brittisk millitär och vicekung i Indien.
- 28 maj - Thor Modéen, svensk skådespelare och komiker.
- 1 juni - Eugène von Rosen, svensk greve och övercermonimästare.
- 12 juni - Sir Henry Harwood, brittisk amiral.
- 16 juni - Wanda Rothgardt, svensk skådespelare.
- 2 juli
  - Émile Jaques Dalcroze, schweizisk kompositör.
  - Eliel Saarinen, finsk arkitekt och stadsplanerare.
- 15 juli - Emile Stiebel, svensk operasångare och skådespelare.
- 17 juli - Evangeline Booth, brittisk-amerikansk frälsningssoldat, Frälsningsarméns general 1934-1939.
- 21 juli - Adolf Lichtenstein, professor och sjukhuschef.
- 22 juli - William Mackenzie King, kanadensisk politiker.
- 23 juli
  - Toivo Haapanen, finländsk professor.
  - Shigenori Togo, japansk politiker.
- 3 augusti - George Höeberg, dansk musiker.
- 7 augusti - Thorsten Jonsson, kulturchef i Dagens Nyheter.
- 8 augusti - Nikolaj Mjaskovskij, rysk kompositör.
- 11 augusti - Frederik Schyberg, dansk teater- och litteraturkritiker.
- 24 augusti - Ernst Wiechert, tysk författare.
- 26 augusti - Ransom Eli Olds, amerikansk industripionjär.
- 27 augusti - Torsten Bohlin, biskop i Härnösands stift.
- 29 augusti - Aline Grönberg, finsk industrikvinna.
- 30 augusti - Harald Åkerberg, första kammarens andre vice talman.
- 11 september - Jan Christian Smuts, sydafrikansk fältmarskalk och politiker.
- 17 september - Halfdan Christensen, norsk skådespelare.
- 26 september - Ewald Dahlskog, svensk konstnär.
- 5 oktober - Johan Axel Sjöberg, svensk konstnär och författare.
- 15 oktober - Johan Dimitri Taikon, zigenarhövding.
- 19 oktober - Ove Hofman-Bang, svensk professor.
- 20 oktober - Ilmari Bonsdorff, finsk geodet och professor.
- 23 oktober - Al Jolson, amerikansk sångare och skådespelare.
- 28 oktober - Ludvig Stavenow, professor i historia.
- 29 oktober
  - Maurice Costello, amerikansk skådespelare.
  - Gustaf V, svensk kung 1907-1950.
- 2 november - George Bernard Shaw, irländsk dramatiker och nobelpristagare.
- 3 november
  - Emil Holm, danska radions grundare.
  - Kuniaki Koiso, japansk konseljpresident.
- 8 november - Frederik Poulsen, dansk arkeolog och konsthistoriker.
- 12 november
  - Charles G. Dawes, amerikansk politiker och nobelpristagare.
  - Alexander Diomedes, grekisk konseljpresident.
- 13 november - Gösta Forssell, professor i medicinsk radiologi.
- 16 november - Robert Holbrook Smith, amerikansk läkare, en av grundarna av Anonyma Alkoholister.
- 20 november - Erling Drangsholt, norsk skådespelare.
- 22 november
  - Elvin Ottoson, svensk sångare, skådespelare och regissör.
  - Nils Gustav Hörner, svensk geolog.
- 26 november - Hedwig Courths-Mahler, tysk författare.
- 27 november - James Braid, skotsk professionell golfspelare.
- 1 december - John Ernest Moeran, brittisk kompositör.
- 2 december - Dino Lipatti, rumänsk pianist.
- 4 december - Gustav Ljunggren, biskop i Skara.
- 5 december - Sven Kjellström, violinist och professor.
- 8 december - George Metaxa, skådespelare.
- 10 december - Riad Solh, libanesisk politiker.
- 11 december - Anna Branting, svensk författare.
- 12 december - Peter Fraser, nyzeeländsk politiker.
- 13 december - Abraham Wald, rumänsk statistiker och nationalekonom.
- 15 december - Saradar Wallabhbhai Patel, indisk politiker.
- 21 december - Konrad von Preysing, romersk-katolsk ärkebiskop i Berlin.
- 25 december - Jacob G. Petrén, svensk professor i bergskemi och metallurgi.
- 29 december - Bertil Bull Hedlund, svensk konstnär.
- 31 december - Karl Renner, österrikisk statsman.

Nobelpris


- Fysik - Cecil Powell, Storbritannien
- Kemi
  - Otto Diels, Västtyskland
  - Kurt Alder, Västtyskland
- Medicin
  - Edward C Kendall, USA
  - Tadeus Reichstein, USA
  - Philip S Hench, USA
- Litteratur - Earl Bertrand Russell, Storbritannien
- Fred - Ralph Bunche, USA Kategori:Årtal Kategori:1950-talet ja:1950年 ko:1950년 ms:1950 simple:1950 th:พ.ศ. 2493

Svenska regenters valspråk

Svenska regenters valspråk
Regeringstid Regent Valspråk
Vasaätten
1523-1560 Gustav Vasa Omnis potestas a Deo est ("All makt är av Gud")
1560-1568 Erik XIV Deus dat cui vult ("Gud ger åt vem Han vill")
1568-1592 Johan III Deus protector noster ("Gud vår beskyddare")
1592-1599 Sigismund Cor regis in manu Domini ("Konungens hjärta är i Herrens hand")
Pro jure et populo ("För rätten och folket")
1604-1611 Karl IX Jehovah solatium meum ("Herren är min tröst")
1611-1632 Gustav II Adolf Gloria Altissimo suorum refugio ("Ära vare den Högste, de sinas tillflykt")
Cum Deo et victribus armis ("Med Gud och segrande vapen")
Gott mit uns ("Gud med oss")
1632-1654
(förmyndarregering 1632-1644)
Kristina Columna regni sapientia ("Vishet är regeringens stödpelare")
Pfalziska ätten
1654-1660 Karl X Gustav In Jehovah sors mea, ipse faciet ("I Gud mitt öde, Han skall göra det")
1660-1697
(förmyndarregering 1660-1672)
Karl XI In Jehovah sors mea, ipse faciet ("I Gud mitt öde, Han skall göra det")
Factus est Dominus protector meus ("Herren är vorden min beskyddare")
1697-1718
(förmyndarregering 1697)
Karl XII Dominus protector meus ("Herren min beskyddare")
Med Guds hjälp
1719-1720 Ulrika Eleonora In Deo spes mea ("I Gud mitt hopp")
Hessiska ätten
1720-1751 Fredrik I In Deo spes mea ("I Gud mitt hopp")
Holstein-Gottorpska ätten
1751-1771 Adolf Fredrik Salus publica salus mea ("Statens välfärd min välfärd")
1771-1792 Gustav III Fäderneslandet
1792-1809
(förmyndarregering 1792-1796)
Gustav IV Adolf Gud och folket
1809-1818 Karl XIII Folkets väl min högsta lag
Bernadotteska ätten
1818-1844 Karl XIV Johan Folkets kärlek min belöning
1844-1859 Oscar I Rätt och sanning
1859-1872 Karl XV Land skall med lag byggas
1872-1907 Oscar II Brödrafolkens väl (till 1905)
Sveriges väl (från 1905)
1907-1950 Gustaf V Med folket för fosterlandet
1950-1973 Gustaf VI Adolf Plikten framför allt
1973- Carl XVI Gustaf För Sverige - i tiden

Se även


- Sveriges regenter
- valspråk

Länkar


- http://home.swipnet.se/~w-58359/regent.html Kategori:Sveriges historia

Victoria av Baden

Victoria av Baden, född 7 augusti 1862, död 4 april 1930, svensk drottning 1907. Hon var dotter till storhertig Fredrik I av Baden, dotterdotter till kejsar Vilhelm I och dottersondotter till den avsatte svenske kungen Gustav IV Adolf. Mor till Gustaf VI Adolf. Den hittills förnämsta kvinnan i familjen Bernadotte. Hon fostrades till drottning, och tvingades in i ett äktenskap med den lika ointresserade kronprins Gustaf (V). Victoria vigdes den 20 september 1881 i hemstaden Karlsruhe vid Sveriges kronprins Gustaf. Tillsammans med Gustaf gjorde hon sitt intåg i Stockholm i slutet av månaden. Hon fick ett otroligt mottagande av det svenska folket. Hon hyllades inte bara som landets kronprinsessa utan också som en som vände hemåt. Med Victoria blev nämligen ätten Bernadotte ättlingar till Gustav Vasa och det tidigare svenska kungahuset, Holstein-Gottorpska ätten. Victoria var mycket begåvad och var sin make överlägsen på det mesta. Hon hade bestämda politiska åsikter, och ville i varje läge gynna sitt hemland Tyskland. Hon var en mycket militant dam och trodde stenhårt på att kungakronan var just "av guds nåde" och inget som skulle tas lätt på. Ej heller medlemmar i kungafamiljen skulle kasta bort sin titel När Victorias svåger, prins Oscar förälskar sig i hennes hovfröken Ebba Munck af Fulkila berättas det att stämningen var denna: "Konungen (Oscar II) gråter, Drottningen (Sofia) beder, Kronprinsessan Victoria svär och fröken Munck säger: ske Guds vilja.". Prins Oscar (senare Prins Bernadotte) gifter sig med Ebba Munck af Fulkila 1888 och den berömda "Munckbron" slås mellan kungafamiljen och folket. Folket i det Oscarianska Sverige ser nöjt på. Den 11 november 1882 föder Victoria hennes och Gustafs förste son, Gustaf Adolf, senare kung Gustaf VI Adolf. På sommaren 1884, 17 juni föds son nummer två, Wilhelm och den 20 april 1889 föds ytterligare en son, Erik. Men Erik är inte frisk. Man antar att han som foster skadats av de starka mediciner som Victoria ordinerats under graviditeten. Erik dör i Spanska sjukan bara 29 år gammal och hans dödsbädd besöks aldrig av Victoria trots att hon var i landet. Av rädsla för egen smitta sägs det. Man kan förstå att hon var rädd. Hennes egen hälsa var allt annat än stark och hon hade stora problem med lungorna. Under hela sitt liv skulle hon ordineras resor till varmare breddgrader. Till exempel Egypten där hon också fick tid att jobba på sitt fotograferande som var ett av hennes stora intressen. Efter hemkomsten ger hon ut en bok, Vom Nil, där hon berättar om sina upplevelser. Boken är rikligt illustrerad med de bilder som hon själv tog under resan. Victoria återvänder inte genast till Sverige efter resan utan stannar några månader i Italien. Hon hinner knappt mer än komma hem till Sverige och slottet Tullgarn innan hon åter börjar frysa. Sommaren 1891 blev kall och regnig och till hösten var hennes hälsa åter så dålig att hon åter ordineras en resa till Egypten av sina läkare. Victoria kommer att vistas utomlands under i stort sett hela sin tid som kronprinsessa. Den 8 december 1907 blir så Victoria drottning av Sverige. Victoria ändrar nu helt sina levnadsvanor och med en vilja av järn och stor pliktkänsla deltar hon med sin make i alla evenemang som fosterlandet kräver. Hon engagerar sig i politiska frågor och får en mycket viktig politisk roll då hennes starka vilja ofta påverkar Gustafs åsikter och beslut. Victoria var dessutom den påtryckande faktorn inför Gustafs borggårdstal den 6 juni 1914. Victoria renskrev talet som Sven Hedin skrivit. Kronprins Gustaf Adolf och hans bröder försökte förgäves få delar av talet omformulerat, men Victoria var fast besluten att det tal som var skrivet, det skulle Gustaf hålla. Så bröt första världskriget ut sommaren 1914. Victoria som alltid känt väldigt starkt för sitt hemland arbetade envist med att få Sverige att gå med i kriget på Tysklands sida. Under kriget reste hon fyra gånger från det neutrala Sverige till Tyskland. På två av resorna tog hon dessutom med sig sitt barnbarn Lennart. Hon fick stark kritik för dessa resor. Bland annat i Upsala Nya Tidning, 1915: "I vida kretsar i vårt land har det väckt en icke ringa förvåning att drottningen gjort ånyo en resa till Tyskland och nu tycks tills vidare stanna där. Det förefaller som om Sverige skulle äga möjligheter att under dessa tider härbärgera landets drottning, som ju icke har någon ansträngande politisk funktion att fylla, utan som kan helt ägna sig åt de sina i Sverige och åt de människovänliga värv som bör ligga högst densamma om hjärtat." Victoria reste åter till Tyskland under hösten 1918. Men besöket får ett abrupt slut den 11 november. Efter Tysklands sammanbrott och kejsardömets fall tidigare under hösten kom den dagen revolutionsoroligheterna till Karlsruhe. I skydd av mörkret tvingas drottning Victoria att, tillsammans med sin tyska familj, ta sig ut genom ett fönster på slottets baksida, samtidigt som kulsprutor ger eld mot fönstren på slottets framsida. De undsätts av Victorias kammarherre greve Robert Douglas som för dem till sitt slott i Langenstein där de sen blir kvar i ett halvt år. Efter att många andra lösningar fått avslag av säkerhetsskäl flyttar familjen under våren 1919 till det egna slottet Mainau. Det dröjer sen ända tills slutet av juli innan alla formaliteter kring Victorias hemresa är avklarade. Hemma i Sverige möttes Victoria nu av kyla från vissa håll. Hon ogillar Gustaf V:s strävan att följa med utvecklingen och håller envist fast vid det rätta med "ett kungadöme av guds nåde". Under slutet av 1920-talet försämras hennes hälsa åter och hon tvingas bosätta sig permanent i Italien. Hennes sista resa hem till Sverige gör hon på Gustaf V:s 70-årsdag 1928. Den 4 april 1930 avlider Victoria i sitt hem Villa Svezia till följd av de lungemfysem som plågat henne i många år. Kategori:Sveriges drottningarKategori:Huset Bernadotte

4 april

Dagens namn


- Marianne, Marlene

Äldre namnsdagar:


- tidigare: Ambrosius - Sancti Ambrosii episcopi, Biskop från Milano som dog 4 april 397.
- 1901: Ambrosius
- 1986: Ambrosius, Irene och Irina.
- 1993: Irene, Irja - från 13 augusti. (Ambrosius och Irina utgår ur almanackan)
- 2001: Marianne - från 30 april, och Marlene - från 22 februari. (Irene och Irja till 5 april.)

Händelser


- 1905 – En jordbävning av styrkan 7,8 på Richter-skalan i Kangra-området i norra Indien kräver ca 20 000 dödsoffer
- 1949 - Atlantpakten- NATO - sluts mellan Belgien, Canada, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Storbritannien och USA
- 1955 - Svensk premiär på filmen En stjärna föds, med Judy Garland och James Mason
- 1973 - World Trade Center i New York invigs.
- 1977 - Kronan devalveras sex procent.
- 1983 - Rymdfärjan Callenger gör sin jungfruresa.

Födda


- 1819 - Maria II da Gloria, drottning av Portugal.
- 1880 - Elvin Ottoson, svensk sångare, skådespelare och regissör.
- 1882 - Albin Lindahl, svensk skådespelare, sångare och teaterekonom.
- 1890 - Johnny Björkman, svensk skådespelare, köpman, handelsresande, disponent.
- 1892 - Edith Södergran, finlandssvensk författare och poet.
- 1904 - Arne Hülphers, svensk musikdirektör, kapellmästare och pianist.
- 1916 - Selwyn Toogood, nyzeeländsk skådespelare.
- 1922 - Elmer Bernstein, amerikansk kompositör och arrangör av filmmusik.
- 1928 - Jimmy Logan, skotsk-brittisk skådespelare.
- 1932
  - Anthony Perkins, amerikansk skådespelare.
  - Andrej Tarkovskij, rysk regissör, författare och skådespelare.
- 1939 - JoAnne Carner, amerikansk golfspelare.
- 1942 - Monique Ernstdotter, svensk skådespelare.
- 1944 - Craig T. Nelson, amerikansk skådespelare.
- 1945 - Daniel Cohn-Bendit, fransk politiker, EU-parlamentariker.
- 1952
  - Cherie Lunghi, brittisk skådespelare.
  - Gary Moore, brittisk musiker, gitarrist.
- 1955 - Parveen Babi, indisk filmskådespelare.
- 1957 - Peter Englund, svensk historiker, författare och medlem i Svenska Akademien.
- 1960 - Hugo Weaving, australisk skådespelare.
- 1963 - Ulrika Paulson, svensk skådespelare.
- 1965 - Robert Downey Jr., amerikansk skådespelare.
- 1975 - Thobias Fredriksson, svensk längdåkare.
- 1979 - Heath Ledger, australisk skådespelare.
- 1980 - Björn Wirdheim, svensk racerförare.

Avlidna


- 1292 - Nicolas IV, född Girolamo Masci, påve 1288-92.
- 1764 - Gustaf Johan Gyllenstierna, svensk friherre, förrädare.
- 1774 - Oliver Goldsmith, irländsk författare.
- 1807 - Joseph Jérôme Lefrançois de Lalande, fransk astronom.
- 1900 - Edward VII av England, mördad.
- 1929 - Karl Friedrich Benz - tysk bilkonstruktör.
- 1950 - Hugo Jacobson, svensk operettsångare och skådespelare.
- 1966 - Lorens Marmstedt, svensk regissör, manusförfattare och filmproducent.
- 1968 - Martin Luther King, amerikansk medborgarrättskämpe, mördad.
- 1973 - Gösta Knutsson, svensk radioman och barnboksförfattare.
- 1975 - Sven Rydell, svensk fotbollsspelare.
- 1979 - Zulfikar Ali Bhutto, pakistansk politiker, president 1971-73, premiärminister 1973-77.
- 1983 - Gloria Swanson, amerikansk skådespelare.
- 1993 - Göran O. Eriksson, svensk författare och regissör.
- 2002 - Stuart Görling, svensk kompositör och arrangör av filmmusik.
- 2003 - Bertil Bertilson, svensk musiker, kompositör, sångare och en av medlemarna i Rockfolket.
- 2004
  - Hans Bergström, svensk regissör och skådespelare.
  - Nikita Bogoslovskij, rysk kompositör.

Se även

3 april - 5 april - 4 mars - 4 maj -- lista över alla datum januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december 096 ja:4月4日 ko:4월 4일 simple:April 4 th:4 เมษายน

Oscar II

Oscar II
Image:Oskar2sweden-3.jpg
Regeringstid, Sverige:18 september 1872-8 december 1907
Regeringstid, Norge:18 september 1872-7 juni 1905
Kröning, Sverige:12 maj 1873
Kröning, Norge:18 juli 1873
Valspråk: till 1905: Brödrafolkens väl
från 1905: Sveriges väl
Drottning:Sofia av Nassau
Företrädare:Karl XV (IV)
Efterträdare, Sverige:Gustav V
Efterträdare, Norge:Håkon VII
Födelsedag:21 januari 1829
Födelseplats:Stockholm
Dödsdag:8 december 1907
Dödsplats:Stockholm
Begravningsplats:Riddarholmskyrkan, Stockholm
Oscar II, Oskar II, Oscar Fredric, född 21 januari 1829, död 8 december 1907, kung av Sverige 1872-1907, kung av Norge 1872-1905, hertig av Östergötland. Gift 1857 med Sofia av Nassau. Son till Oscar I, bror till Carl XV. Den 12 maj 1873 kröntes Oscar II i Storkyrkan i Stockholm och den 18 juli 1873 kröntes Oscar den II i Nidarosdomen i Trondheim, med Jämtlands Fältjägarregemente som hedersvakt. Det sägs om honom att han var den mest majestätiska av alla våra majestät. Men han hade en tuff roll att fylla. Hans föregångare, brodern Karl XV, hade uppnått omåttlig popularitet och ingen kung har före eller efter hans bortgång sörjts till den grad som Karl XV gjorde. Militären och politikern Carl Otto Palmstierna skrev om Oscar (II), ett par år innan han blev kung: "Ovanligt lång till växten, smärt och mager; själfullt ansikte och lynne; utrustad med mycken förmåga, som tidigt togs i visst anspråk för saker av vikt, men snart måste ägna sig mera åt vitterhet, konst och musik. Sinnesstyrkan ännu oprövad; blicken riktad framåt." Oscar hade redan tidigare arbetat i kulisserna, men då endast som Karl XV:s marionett. Inte för att Oscar på något sätt var en vilje- eller kunskapslös man, det finns många skrivningar av honom där han kritiserar sin brors handlande i politiken. Då speciellt utrikespolitiken som var Oscar (II):s stora intresse. Oscar II beundrade Tysklands modell och speciellt Otto von Bismarck mycket. Han arbetade för ett "germanskt, skandinaviskt, italienskt förbund" till vilket också Storbritannien skulle kunna anslutas, kärnan i utrikespolitiken var och förblev faran från öster. Allt fler svenskar beundrade tyskarna, med en tyskvänlig kung var det nästan givet. Dessutom var drottningen, Sofia, tyska (från Hessen-Nassau) så kungafamiljen fann sig nära flera tyska furstehus. Det politiska livet tedde sig mycket lugnt under Oscars regentår. Oscar förde fram sina konservativa idéer på alla sätt han kunde och jobbade tämligen hårt för att återuppnå den status kungen förlorat mycket av under Karl XV:s tid. Oscar skulle bara lyckas till viss del, monarkens tid som styrande kraft i landet var snart ute. Den stora frågan som väntade på sin lösning var rösträttsfrågan. Det noterades också att efter 1896 års riksdagsval kunde den första socialdemokraten, Hjalmar Branting, finna plats i riksdagen. Under sin trettiofemåriga regeringstid hann Oscar II byta statsminister femton gånger, utrikesminister tio och inte mindre än hundratolv statsråd avverkades. Under sin tid såg kung Oskar många förändringar av statsförvaltningen, två lagberedningar instiftades som genomdrev många förändringar inom lagstiftningen. 1900 skickades den första juridiska delegationen till Haag för att delta i Permanenta skiljedomstolen i Haag. 1889 instiftades 5 arméfördelningar som skulle tjänstgöra som fredsförband inom den svenska armén. Inom marinen instiftades det 1877 en Marinförvaltning. En postsparbanksbyrå instiftades 1883. Föregångaren till dagens SMHI skapades 1873. Statistiska Centralbyrån skapades 1886. En gemensam kansler för rikets universitet med f.d statsrådet Pehr Jacob Ehrenheim som chef inrättades. Luleå stift skapades 1904. Domänstyrelsen och Lantbruksstyrelsen inrättades 1882 respektive 1889. Patent och Registreringsverket inrättades 1895 Oscar spelade rollen som älskad landsfader så bra att den gick hem hos folk. Men han höll en medveten distans, visserligen kunde han vara mycket älskvärd även mot vanligt folk på tu man hand, men han fattade lätt humör och då haglade svordomarna. Ett av Oscars bästa drag var att han var trofast och lojal mot dem han en gång fattat tycke för. Han tyckte mycket om att ge gåvor och bidrag, till exempel till olika forskningsprojekt. Nordenskiöld fick kungliga pengar när han skulle ge sig ut på den lyckosamma färden med Vega som sedan skulle leda till att han upptäckte Nordostpassagen. När Nordenskiöld ankrade på Stockholms ström väntade kungen Oscar II på slottet med en upphöjning av Nordenskiöld till friherrelig värdighet och en frikostig livränta om fyratusen kronor om året. Oscars största svaghet var hans uppskattning för smicker och fjäsk. Han levde under den starka övertygelsen att konungen är guds utsända att styra riket och bör då visas den respekt han förtjänar. Markisen Claes Lagergren säger: "Han tyckte om beröm och hängav sig åt illusionen av att den var äkta.". Kungen ägnade sig också mycket åt högläsning och orgelspel. Han spelade så gott som dagligen och improviserade gärna. Till det kungliga nöjet hör också jakt. Prins Wilhelm berättar avslöjande: "Bakom farfar i skärmen satt landets skickligaste skytt, Erik von Eckermann, på grund av sitt yviga skägg kallad Waldteufel". Ekermann sköt så snart kungen avlossat sin bössa och gratulerade Oscar när bytet föll med "Ett vackert skott ers majestät". Under kungens resor med Drott till Marstrand hade han alltid en hovfotograf med sig. Den hovfotograf som följde Oscar II längst och mest var Aron Jonason, kanske mer känd som göteborgsvitsens fader. Han har skildrat en vanlig kunglig dag ombord detta vis. På slaget åtta började kungen med koral och kungasången, till lunchen - som på den här tiden kallades frukosten - och vid middagen klockan 18 spelades alltid taffelmusik. Mellan måltiderna läste kungen statspapper och tidningar, skrev brev och ibland hölls konselj ombord. Han hann också gå iland för att spela tennis eller ta ett dopp i havet och efter middagen var tiden reserverad åt societetsliv - ombord eller i land. En av de mest kända vitsarna som eftervärlden minns Jonason för är denna: :- Vad är det för fågel, kan du säga det? :- Ja, Ers majestät, svarade skämtaren, det är den mest musikaliska fågeln som finns. :- Hur så? Vad menar du med det? :- Jo, sa Aron - det är en Mozart (måsart) Kungen skrattade och utropade: :- Idag är du så kvick så det blixtrar om'et. Varpå Aron under en sirlig bugning genmälde: :- Blixtrar den ene, så - Oscar den andre. fågel] Stillbildskameran hade sitt ordentliga genombrott i hovet under Oscar II:s regeringstid, så också filmkameran. Den första filmen med kungligheter spelades in vid den stora Jubileumsutställningen i Stockholm 1897. Andra fascinerande uppfinningar som Oscar fick uppleva var den elektriska telegrafen 1853, den första gaslyktan i huvudstaden 1855, samma år nordens första porträttfrimärke som föreställde Oscar I:s profil (om det var Oscar I:s profil (vilket jag tror stämmer), vad gör det då under Oscar II?). Åren omkring 1880 kom telefonen, det elektriska ljuset, velocipeden och ångspårvagnen. Slottet i Stockholm höll sig med en egen elektricitetsmaskin. Men vad telefonen beträffar så ansågs det inte riktigt fint att ha telefon. Först 1904 installerades den första telefonen på Stockholms slott. Fler sensationer var den moderna luftballongen, kinematografen, automobilen, elektriska tåg och landets första motordrivna buss. Denna togs ur trafik relativt snabbt, troligtvis på grund av det oväsen den förde med sina järnhjul mot stengatorna. Men det som fascinerade kungen allra mest var fonografen och dess ankomst till Sverige 1879. Kungen gjorde flera provinspelningar och tidningarna skrev mycket om det. Priset för denna nyhet var på denna tiden sjuhundra kronor, en rejäl summa år 1879. Oscar hade liksom sin bror Karl XV ett stort intresse för litteratur och poesi, och 1857 belönades han med en silvermedalj av Svenska Akademien för ett anonymt inlämnat manuskript. Efter detta blev hans verk mindre anonyma. Men han tyckte fortfarande om att lägga sig i den politiska debatten i pressen anonymt, ofta undertecknat O
      - eller Oscar Fredrik. Oscar utsåg sig själv till svensk litteraturs överstepräst i och med sitt trontillträde och han såg till att belöna de författare han tyckte om rikligt med utmärkelser och bidrag. Samtidens store, August Strindberg, och Oscar däremot gick aldrig ihop. Oscar tyckte mycket illa om Strindberg för dennes återkommande kritik och hat mot aristokratin, och Strindberg tyckte mycket illa om etablissemanget över huvud taget. Oscar stormade mot nästan allt som Strindberg skrev, exempelvis Röda rummet (1879), Det nya riket (1882) och Giftas (1884). Oscars största händelse och nederlag som regent i Sverige torde vara unionskraschen 1905. Norge hade aldrig riktigt tyckt om personalunionen med Sverige. Under delar av unionstiden var det kris på kris i det norska stortinget och i relationerna mellan svenskt och norskt styre. Den första krisen kom 1821 då stortinget avskaffade adelskapet i Norge - mot Karl XIV Johans veto. Efter det förekom det mer eller mindre fejder hela tiden. Under 1870-talet började den politiska uppmarschen i Norge. Det brukar heta att fram till omkring 1880 hade det funnits chanser till kompromisser och dellösningar i känsligare frågor, men Oscar II valde att gå sin egen väg och det skapade stor irritation länderna emellan. Drivfjädern i den norska offensiven skulle vara kravet om egen utlandsrepresentation. Norrmännen ansåg att det svenska utrikesstyret inte brydde sig om norska intressen och att de själva kunde föra sin talan bättre än någon annan. Irritationen länderna emellan stegrades, och Oscar hotade till och med med en regelrätt militär aktion. Något som tvingade de mycket mindre rustade norrmännen till förhandlingsbordet. Oscar sökte utländskt stöd för sina aktioner, och den tyske kejsaren Wilhelm II hade egna intressen i att Norden förblev enat och lugnt. Men Wilhelm II ansåg den svenska kungen obeslutsam och vek och när kraschen slutligen kom hade han inte bidragit med annat än prat och skyllde allt på de obeslutsamma punschdrickande svenskarna. punsch] På nyåret 1898 godkände stortinget för tredje gången lagen om en "ren flagga" utan de svenska färgerna. Kungen vägrade att sanktionera lagen, men ett trefaldigt fattat beslut upphäver enligt Grundlagen kungens veto. Kungens underskrift på godkännandet av lagen om norska flaggan fick de styrande i Sverige och medlemmarna i kungafamiljen att häpna. En trött Oscar bad om ursäkt och lovade att han aldrig skulle göra något liknande igen. Den svenska regeringen vacklade, och statsminister Boström avgick (april 1905). Tillträdande statsminister Johan Ramstedt var jurist och ämbetsman, och den nya regeringen fick karaktären av en expeditionsministär. Då slog norrmännen till. Den 23 maj antog stortinget enhälligt en lag om eget norskt konsulatväsen, och några dagar senare kom Oscars vägran att sanktionera lagen i norsk statsråd. Den norska regeringen lade då ner sina ämbeten. Stortinget förklarade nu att statsrådet skulle inträda i kungens ställe. Onsdagen den 7 juni 1905, klockan 10.35, samlades stortinget. Statsminister Christian Michelsen meddelade att regeringens samtliga medlemmar lagt ned sina ämbeten. Det framlades ett förslag som antogs utan debatt. Förslaget lydde: "Da Statsraadets samtlige Medlemmer har nedlagt sine Embeder, da Han Majestæt Kongen har erklært sig ude af Stand til at skaffe Landet en ny Regjering, og da den konstitutionelle Kongemakt saaledes er traadt ut af Virksomhed, bemyndiger Storthinget Medlemmerne af det idag aftrådte Statsraad til indtil videre som den Norske Regjering at udøve den Kongen tillagte Myndighed i Overensstemmelse med Norges Riges Grundlov og gjældende Love - med de Ændringer, som nødvendiggjøres derved, at Foreningen med Sverige under én Konge er opløst som følge af, at Kongen har ophørt at fungere som norsk Konge." Oscar skrev sedan i sina memoarer att unionskraschen "har gifvit mitt hjärna ett djupt, ja, oläkligt sår". Hans hälsa försvagades kort efter detta, 1906 och 1907 började man märka ett nedsättning i hans annars så briljanta talarförmåga. Diagnosen var att kungen led av viss åderförkalkning i talcentrum. Kungen plågades också mycket av prostatabesvär, och tröttheten ökade markant. Efter en tid blev han permanent sängliggande med feber. Klockan 9 på morgonen den 7 december 1907 somnade Oscar stilla in vid en ålder av 78 år. Christian Michelsen "Stock