:: wikimiki.org ::

Sameednam

Sameednam

Sápmi (Sámeednam, sv. "Sameland") kallas av samerna själva på samiska det område där samerna traditionellt är bosatta. Sápmi sträcker sig över hela Nordkalotten, inkluderande delar av Sverige, Norge, Finland och Ryssland.

Extern länk

- [http://www.sametinget.se/ Sametinget] Kategori:Sverige Kategori:Samer

Same

Samer (äldre benämning även lappar, vilket idag ofta uppfattas som pejorativt) är en etnisk minoritet i Norge, Sverige och Finland och på Kolahalvön i Ryssland. Markområderna som samer bebor brukar benämnas Sápmi (ibland Sameland), och har sedan 1993 en egen statlig institution med folkvalda (se Sametinget). ILO har förklarat samer som ursprungsbefolkning. Trots att samer till stor del har en gemensam kultur är de inte en enda homogen grupp. Det finns flera undergrupper med liknande språk och något annorlunda traditioner. De olika varianterna eller dialekterna av samiska är så pass olika att de ibland betraktas som olika men nära besläktade språk inom det finsk-ugriska språkträdet. Ord som finnar och fenni kan fram till 1700-talets Sverige sannolikt ha betecknat även samer. Språkbruket i Norge var liknande, och att Norges nordligaste län, som numera ofta betraktas som samernas område heter Finnmark kan bero på detta. Småningom övergick orden same/lapp och finne till den betydelse vi känner idag.

Samisk kultur och levnadssätt

Det är vanligt att tro att alla samer är renskötare, men även historiskt har stora delar av samerna levt på fiske eller andra näringar. Idag lever en del av samerna på turism, men den allra största majoriteten arbetar med samma typ av arbeten som övriga befolkningen. Samer har rösträtt i Sametinget, som har en del kriterier uppställda för hur en same ska definieras. Flest samer bor i Norge, ungefär 50 000. I Sverige finns ungefär 20 000, i Finland 6000 och Ryssland 2000 samer. Eftersom inte alla samer är upptagna i sametinget är det svårt att säga var i Sverige de flesta samer bor. Vissa hävdar att de flesta bor i Stockholm, därför sägs det ibland skämtsamt att Stockholm är Sveriges största sameby. I rennäringen använder man numera ofta snöskoter för att ta sig fram, men man fångar renar på samma sätt som i gamla tider. Man använder kasttöm, eller lasso på engelska. På samiska heter det suohpan. Hundrasen Lapphund (Sámebena), har använts av samer sedan urminnes tider och kom förmodligen med samerna i samband med att de vandrade upp till Skandinavien som jägarfolk. Hunden användes då antagligen som jakthund. När samerna övergick till renskötsel blev hundens huvudsyssla renvallning, och som slädhundar. Numera är lapphunden även populär som sällskapshund (se svensk lapphund, finsk lapphund, och lapsk vallhund). En annan djurras som är särskild för regionen är lappgeten, av vilken det idag endast finns fem levande exemplar. De traditionella samedräkterna används mest vid högtidliga tillfällen. De färgrika dräkterna med röd, blå, gul och grön visar härkomst och släktskap. Dräkten har revärer med de samiska färgerna på ställen såsom axlarna, övre ryggen, kragen och runtom längst ut på ärmarna. Dekorationen är sydd på mörkt tyg, ofta grå blå eller svart. Mångfald i mönster, färg och bredd på revärerna visar samhörigheten. Vissa dräkter är dessutom utsmyckade med tenn- eller silvertråd. Skillnader mellan olika regioner är tydlig; den välbekanta mössan med stor röd tofs som närmast blivit symbolen för "lappmössa" hör ursprungligen hemma hos samerna längst i norr, som i Sverige ofta benämnts karesuandolappar. I andra trakter är den traditionella dräkten mindre färgsprakande, och kvinnans mössa kan exempelvis bestå av en enkel mörk hätta med en relativt diskret bård (se fotot av Borg Mesch). Hos finska samer förekommer en mössa med fyra hörn, som ibland benämns fyra vindars mössa. Den traditionella mytologin, som numera är närmast utdöd, hade troligtvis starka inslag av schamanism. Samernas schaman kallades nåjd, noajdde på samiska. Till skillnad från de sibiriska schamanerna, som ofta felaktigt betraktats som arketypen för schamanism, spelade de flesta familjeöverhuvuden denna roll för sin familj. En ringtrumma, meavrresgárri, hade en religiös betydelse och användes som "spåinstrument". Det finns två olika trummor, som vriltrumman goavddis och sveptrumman geavrris, som är större. Man slog med en speciell hammare på trumman och kunde utläsa spådomar med en "visare", árpá. Biejvve var solgudinnan i den samiska mytologin, och som i dag betyder "sol", men även "dag". Under 1800-talet blev den kristna inriktningen laestadianismen stor hos samerna, liksom hos tornedalingarna - i de laestadianska församlingarna har man predikat inte bara på svenska, utan även på finska och samiska. Förutom trumman är flöjten fadno ett av de traditionella musikinstrumenten. Den melodisk-rytmiska stilen jojk lever fortfarande kvar än idag, och har återpopuläriserats med 1960-talets rockmusik. Senare har Mari Boine spritt jojk i moderna kläder över världen.

Samer idag

Mari Boiner.]] Sapmi har sedan 1986 en egen flagga, som har en cirkel i mitten. Den ena halvan är röd och symboliserar solen, och den andra halvan är blå och symboliserar månen. Flaggans färger, rött, grönt, gult och blått, är de traditionella färgerna som finns på de samiska dräkterna. Sedan 1992 finns en egen nationaldag, den 6:e februari, och sedan 1986 finns även en egen nationalsång, Sámi soga lávlla (nordsamiska), "Samefolkets sång". Det är en gammal text skriven i början av 1900-talet, med en nyskriven melodi, och finns på flera samiska dialekter. Sedan 1980 styr samerna själva över skolplanen i samiska skolor. Utbildningen ser ut som i svenska skolor men med samisk slöjd, som kallas duodji (på nordsamiska) och duodje (på lulesamiska), språk och samisk inriktning i samhällsorienterande ämnen. Samernas kulturer är skyddade av FN:s ILO Konvention Nr. 169 om Indigenous and Tribal Peoples in Independent Countries från 1989, som Sverige dock ännu inte ratificerat.

Historia

Forntid

En förenklad bild av Skandinaviens äldsta forntid har varit att sydskandinaverna följt inlandsisens avsmältning från söder och den vägen invandrat medan samerna på motsvarande sätt invandrat från öster. I nationalromantisk anda skrev författaren Johan Tuuri år 1910, En bok om Samernas liv, där samerna anses vara det ursprungligaste av alla ursprungliga folk. Idag menar dock allt fler att samerna liksom de flesta andra folk kommit att bli en grupp relativt sent och att härstamningen kommer av flera tidigare folkgrupper som invandrat från olika håll och vid olika tidpunkter. Dessa teorier stöds bland annat av analys av DNA som stödjer arv från både söder och öster. Den vanligaste teorin om samernas ursprung i den senare forntiden är att det finns inom de heterogena skifferkulturerna. Men på senare tid har också möjligheterna till inverkan av folk från sydskandinaviska kulturer i söder och från de östliga kamkeramiska kulturerna i norr lyfts fram. Under 1100-500 f.Kr., sydskandinavisk yngre bronsålder, märker man en klar kontrast i två kultur- och samhällsstrukturer mellan mellersta och norra Norden (Nordnorge, norra Norrland, Nordfinland). De bofasta i de nordliga delarna visar samma kunskap och kultur som i öst (den s.k. ananjinokulturen, där vapen och redskap tillverkas av brons och i senare delen av perioden också järn) samt den unika asbetskeramikkonsten, en keramik som troligtvis används för glödmedel i bespisning. I mellersta Norrland finns dock mer spridning på sydskandinaviska föremål, samt ett levnadssätt där odling och betesdrift dominerade (en "fångstbondekultur."). Från århundradena före kristi födelse finns också de första lämningarna från renskötsel. Detta brukar sammantaget tolkas som början för den samiska kulturen.

Historiska källor

En tidig källa som nämner en folkgrupp som skulle kunna vara samer, är fenni som beskrivs av Tacitus bok Germania ca 98 e.Kr. Den första säkra källan som nämner samer är Paulus Diaconus vid Karl den stores hov, som i slutet av 700-talet kallar dem skridfinnar. Benämningen syftar säkerligen på skidorna, och förmodligen blandas de båda folkgrupperna finnar och samer ihop. Under 800-talet beskrivs samerna under Ottar Vikings färd till ishavet, där han omtalar ett renskötande folk under benämningen fenni. Den första källa som beskriver samernas liv mer detaljerat, är Olaus Magnus' skildringar av sina resor i Norrland på 1500-talet. Under 1600-talet utarbetade Johannes Schefferus under ledning av Magnus Gabriel De la Gardie ett företnologiskt verk, vars huvudsyfte visserligen var att skilja mellan svenskar och samer men ändå ur en del aspekter ger en bra beskrivning över samerna. Även om vissa skildringar efter 1600-talet har ett negativt eller tveksamt innehåll, är samerna de mest dokumenterade folken i norden.

Medeltiden till modern tid

Image:Saami Family 1900.jpg|Samefamilj i Norge, kring år 1900. Image:Lapland Mother NGM-v31-p556.jpg|Samekvinna med barn, varav ett i vagga. Ur tidskriften National Geographic från 1917. Foto av Borg Mesch. Från medeltiden och framåt börjar den samiska kulturen alltmer tryckas undan eller upplösas i den nordiska. Efter 1600-talet kolonialiserades allt mer mark av kronan, vilket ibland ledde till smärre uppror. Man anser att landskapet Lappland (Ume, Pite, Lule och Torne lappmarker) grundar sig på en gränsdragning där ingen kolonisation fick äga rum, och att dessa lappmarker började kallas Lappland efter en tid för att få en landskapsindelning i hela landet. Integrationen av samer med svenskar var problematisk ur två synvinklar: mellan svenska och norska kronan och i ett senare skede, mellan samer och svenska kronan. Problematiken mellan Sverige-Norge löstes genom den s.k. lappkodicillen, varefter Gustav Vasa införde förbudet att använda pengar i norr. Tidigare hade Norge och Danmark dessutom betalat mer för samiska produkter, och att Sverige regerade största delen av lappmarken innebar ett dråpslag rent ekonomiskt. Julen 1858 införs begreppet urminnes hävd av Jacob Fellman (1795 - 1873) för att lösa marktvister mellan samer och kronan, och är ett begrepp som finns kvar i dagens lagstiftning rörande samerna. Upplösningen av den svensk-norska unionen 1814-1905 innebar att det blev svårare för samerna att röra sig över gränserna. Många hade tidigare rört sig mellan sommar- och vinterbeten i Norge och Sverige, en del även bort till Ryssland. För att lösa situationen gentemot Norge, som inte ville ha "svenska" samer på sina marker, förflyttade Sverige ett antal familjer längre söderut ända ner mot Jokkmokk. Detta brukar omnämnas som tvångsförflyttningen av karesuandolapparna.

Konflikter och motsättningar

Mellan samer och svenskar finns en konflikt om mark och dess användning, som i grunden liknar den nordamerikanska vad gäller indianerna även om konflikterna inte tagit sig lika hårda uttryck. På liknande sätt har det också funnits en hel del rasism mot samer. När man på 1600-talet försökte utvinna silver i Nasa silvergruva användes lappar som tvångsarbetskraft, något som klart visar att man på den tiden inte såg dem som människor med samma värde och rättigheter som andra. Tvångsomflyttingen av karesuandolapparna ställde till problem mellan de som flyttats söderut, och de som redan fanns på de platser dit de kom. De riktigt nordliga samerna och de som redan fanns i Jokkmokkstrakten hade olika sätt att bedriva renskötsel, och de nyinflyttades renar störde jokkmokkssamernas sätt att bedriva renskötsel tills detta i praktiken blev omöjligt. I modern tid har konflikter om mark och dess användning uppstått vid vattenkraftsutbyggnaderna under 1900-talet, som bland andra berörde en stor mängd samer både i Sverige och Norge. Under rashygienens tidevarv blev samerna i likhet med andra etniska grupper utsatta för kränkande handlingar, då andra raser än den "nordiska" ansågs sämre. Nationalromantiken innebar bland annat en åsiktsströmning där man ansåg att varje folk hade sin bestämmelse: lappar skulle vara lappar och sköta renar . Istället för vanliga skolor så byggdes kåtaskolor, enligt 1913 års nomadskolereform. De började ersättas av modernare alternativ under 1940-talet, men ända in på 1950-talet fanns de ändå kvar längst upp i norr. Många samer menar att detta, även om nomadskolorna infördes i all välmening, var ett sätt att neka dem ordentlig utbildning och hindra dem från att moderniseras. Först under 1960-talet började de samiska skolorna likna moderna skolor, även i skolplanen. Under senare år har det förekommit flera rättsliga tvister mellan de nomadiserade renägande samerna och svenska markägare om vem som har rätt till marken. [http://www.sgu.se/sgu/sv/om_sgu/remisser/1999/01-63199_s.htm] [http://www.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1126#faq_9] [http://www.riksdagen.se/debatt/0102/utskott/KU/KU15/KU150006.ASP]

Kända samer

nomadskolereform
- Per Blind, renskötare
- Mari Boine, musiker
- Johan Graan, adelsätten Graan
- Ole Henrik Magga, politiker
- Margareta (missionär)
- Wimme Saari, musiker
- Enok Sarri, väderspåman
- John Savio, konstnär
- Johan Turi, författare
- Lars Pirak, slöjdare
- Nils Nilsson Skum, konstnär
- Paulus Utsi, poet
- Nils-Aslak Valkeapää, musiker, författare och konstnär

Se även

- Ájtte fjäll-och samemuseum
- Sametinget
- Sameradion
- Jojk
- Tornedalingar
- Skattefjällsmålet

Externa länkar

- [http://www.nordiskamuseet.se/publication.asp?publicationid=3681 Etnografisk föremålssamling, Nordiska museet]
- [http://www.historiska.se/exhibitions/forntider/popups/livsoden/ode_7_krankmarten.html Kvissleby/Krankmårtenshögen - två olika slags liv, Forntidsutställningen SHM]
- [http://home.earthlink.net/~arran4/siida/index.htm Sami Siida of North America]
- [http://www.historiska.se/download/HN62.pdf Historiska Nyheter no 62, Det mångkulturella Norrbotten, SHM, 1996]
- [http://www.samefolket.se/ Samefolket.se]
- [http://virtual.finland.fi/netcomm/news/showarticle.asp?intNWSAID=26473 Samerna i Finland (eng)]
- [http://www.saami.info/ Informationssida om samer]
- [http://goto.glocalnet.net/ekosofi/sjosamisk%20kultur%20text.htm Sjösamisk kultur ] Kategori:Samer Kategori:Lappland Kategori:Minoriteter als:Saami ko:사미인

Samiska

Samiska (förr lappska) är ett finsk-ugriskt språk som har sitt utbredningsområde i norra Skandinavien (Sverige och Norge), norra Finland och på Kolahalvön.

Klassificering

Samiskan är ett, i den finsk-permiska undergruppen, finsk-ugriskt språk i den uraliska språkfamiljen.

Utbredning

uraliska språk Alla samer talar inte samiska. Under många år förbjöd ländernas regeringar samiskt tal och barn i skolan straffades då de använde modersmålet. Två generationer tillbaka kunde de allra flesta samer i Norrlands inland tala samiska.

Historia

Från att varit enbart talspråk fick de olika språken officiella skriftspråk på 1970-80-talet. Tidigare har det skrivits utan några egentliga regler beträffande stavningen. För 1000 år sedan hade germanska språk trängt undan samiskan upp till sydsverige. Vid 1600-talets början gick sydgränsen för samiska språken i norra Uppland. Äldre kyrkböcker i Mälardalen är skrivna på samiska. Det finns numera ett antal sameskolor (klass ett till sex) i Sverige. Där går barnen och har en stor del av undervisningen på sitt föräldramål. Från sjunde klass smälter barnen in i den vanliga svenska skolan. I vissa kommuner, som Jokkmokk, äger samisktalande rätt att använda sitt språk vid kontakter med myndigheter.

Skriftspråk

De samiska språken har numera eget skriftspråk och egen ortografi. Moderna ordbehandlare erbjuder val av både samiska tecken och samisk tastatur.

Grammatik

Samiskan saknar liksom de övriga uraliska språken grammatiskt genus (det vill säga att det i samiskan inte görs någon skillnad mellan "han" och "hon"). Bestämd och obestämd form finns inte. Samiskan är ett agglutinerande språk och har 6 kasus: nominativ, ackusativ, illativ, lokativ, komitativ och essiv. Böjning av ord sker i kasus och numerus, med ändelser och med stadieväxlingar. Singular och plural finns, liksom dualis. Verb och negationer böjs i första, andra och tredje person i singular, plural och dualis.

Ordförråd

Eftersom genus saknas används samma ord för en mängd begrepp som i till exempel svenska har genusbestämda varianter. Till exempel används samma ord för "farmor" som för "mormor" och "farfar" och "morfar" likaså. Däremot har vissa andra släktingar olika ord som visar i vilken åldersordning de kommer, som till exempel farbröder och mostrar. Samiskan innehåller rikligt med ord som har med natur och renskötsel att göra, alltså yrkesuttryck. Det finns många olika ord för snö. Detta för att med ett ord kunna beskriva snöns utseende och egenskaper (se boken "Snö" av Yngve Ryd). Samma sak gäller landskapet, för att kunna beskriva berg, vattendrag etc. I rennäringen finns många ord för ren, för att med ett ord kunna beskriva en rens ålder, kön, färg etc. Liksom de flesta andra språk så lånas det in ord och under senare år introducerades många nya ord i samiskan i takt med teknik och samhällsutveckling. I till exempel lulesamiskan blir omskrivningen liten och de flesta lånord får ändelsen -a, som t.ex presidentta, departemennta, kultuvrra, studenta, e-boassta (e-påssta), webba. De nordgermanska språken, som svenskan och norskan, innehåller analogt många ord med samiskt ursprung. I de språken finns också många ord för det som har haft betydelse för försörjningen.

Dialekter

Det finns sammanlagt tio samiska så kallade dialekter, men skillnadena mellan dialekterna är så stora att flera av dem snarare skall betraktas som egna språk. Dialekterna skiljer sig minst lika mycket från varandra som de skandinaviska språken, danska, norska och svenska. I Sverige är de tre största samespråken nordsamiska, lulesamiska och sydsamiska. Nordsamiska är det dominerande språket, med sina dialektala skillnader. sydsamiska Den västsamiska språkgruppen
- sydsamiska
- umesamiska
- pitesamiska (arjeplogssamiska)
- lulesamiska
- nordsamiska Den östsamiska gruppen
- enaresamiska
- skoltsamiska
- akkalasamiska
- kildinsamiska
- tersamiska Exempel:
- Nordsamiska: Leago Bieras beana?
- Lulesamiska: Le gus Bieran bena?
- Svenska: "Har Per en hund?"

Svenska:
- nej, jag inte
- du inte,
- de inte, den inte
- vi två inte
- ni två inte
- de två inte
- vi inte (tre eller fler)
- ni inte (tre eller fler)
- de inte (tre eller fler)

Nordsamiska:
- in
- it
- ii
- ean
- eahppi
- eaba
- eat
- ehpet
- eai

Lulesamiska:
- iv
- i
- ij
- en
- ähppe
- äbá
- ep
- ehpit
- e

Språkkoder

Språkkoder för samiska är enligt ISO 639:

Se även

- Samiska ord
- Svenska
- Finska
- Samer
- Lappar Kategori:Samiska Kategori:Finsk-ugriska språk Kategori:Samer ko:사미어 ja:サーミ語

Samer

Samisk kultur och levnadssätt

Samer idag

Historia

Forntid

Historiska källor

Medeltiden till modern tid

Konflikter och motsättningar

Kända samer

Se även

- Ájtte fjäll-och samemuseum
- Sametinget
- Sameradion
- Jojk
- Tornedalingar
- Skattefjällsmålet

Externa länkar

Sverige

Konungariket Sverige är en konstitutionell monarki i norra Europa, beläget på den skandinaviska halvön. Landet gränsar till Norge i väster, Finland i nordost, samt Danmark i sydväst via Öresundsbron. De omgivande vattnen är Bottenviken och Bottenhavet som utgör en del av Östersjön, samt i sydväst Skagerack, Kattegatt och Öresund. Utgör en del av det geografiska område kallat Norden. Huvudstad är Stockholm. De därefter största städerna är i storleksordning Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Västerås, Örebro, Norrköping, Helsingborg och Jönköping (se även svenska orter).

Historia

Huvudartikel: Sveriges historia Sveriges historia Sedan inlandsisen drog sig tillbaka befolkades den skandinaviska halvön av söderifrån kommande samlare och jägare i olika vågor. Området var splittrat i flera olika maktcentra men ett av dessa, Svealand, fick ett dominerande inflytande. Kungamakten stärkte sitt grepp under 1300-talet och hela Norden förenades i Kalmarunionen. Av flera anledningar splittrades denna och efter ett inbördeskrig kunde Gustav Vasa ta makten över Sverige. Under 1600-talet kunde Sverige genom sin krigsvana armé bli en europeisk stormakt. Under det följande århundradet saknades resurser att hålla kvar alla besittningar och 1809 förlorades östra rikshalvan till Ryssland. 1800-talets industrialisering kom förhållandevis sent till Sverige men byggandet av järnvägar från 1860-talet kom att betyda mycket. Företag inom elektronik och kemi som L.M. Ericsson och Nitroglycerin Aktiebolaget fick en internationellt betydelsefull ställning. Under första världskriget var Sverige neutralt. 1921 fick Sverige allmän rösträtt och en socialdemokratisk regering med Hjalmar Branting. Även under andra världskriget hoppades de nordiska länderna kunna vara neutrala men denna förhoppning gick i kras genom Sovjetunionens anfall på Finland och Nazitysklands anfall på Danmark och Norge och detta tvingades Sverige att föra en pragmatisk politik visavi omvärlden. Efter krigsslutet tillträdde en socialdemokratisk regering och under 1950- och 1960-talen gjordes flera reformer inom arbetsmarknads- och socialpolitiken. Den ekonomiska högkonjunkturen under dessa år gjorde att många kunde ta del av en stigande levnadsstandard. Den svenska säkerhetspolitiken byggde på att alliansfriheten i fredstid skulle stärka neutraliteten vid ett krig. Senare har det dock visat sig att den formella alliansfriheten inte förhindrade ett nära vapentekniskt samarbete med NATO. Detta hindrade inte statsminister Olof Palme från att driva en offensiv utrikespolitik med kritik mot Vietnamkriget och apartheid i Sydafrika. Under 1970-talet försämrades ekonomin och energifrågan blev aktuell. Kritiken mot kärnkraften ledde till att riksdagen beslutade att inga fler kärnkraftverk skulle byggas. Genom Berlinmurens fall 1989 kom det till en omprövning av den svenska alliansfriheten som ledde till att regeringen ansökte om medlemskap i EU. Efter förhandlingar blev Sverige medlem 1995.

Politik

Huvudartikel: Sveriges politik Sveriges politik Sverige är en konstitutionell monarki. Sveriges tron associeras inte längre med någon egentlig makt; landet är i stället en representativ demokrati och styrs av en regering ledd av en statsminister som utses av en folkvald riksdag (parlament), inför vilken regeringen är ansvarig. Riksdagen väljs vart fjärde år. Under större delen av 1900-talet har det funnits i huvudsak fem partier i den svenska riksdagen som representerat kommunism, socialdemokrati, socialliberalism, agrara frågor och liberalkonservatism. Sveriges socialdemokratiska arbetareparti har varit dominerande i svensk politik sedan 1930-talet och satt i regeringsställning fram till 1976. År 1982 blev socialdemokraterna åter ett regeringsparti och har, med undantag av tre år i början av 1990-talet, förblivit det. Runt 1990 förändrades partistrukturen något. År 1988 lyckades Miljöpartiet de Gröna (mp) komma in i riksdagen, 1991 åkte Miljöpartiet ur och istället kom Kristdemokratiska Samhällspartiet (kds) och Ny Demokrati (nyd) in. 1994 kom Miljöpartiet åter in i riksdagen och Ny demokrati åkte ut. Sedan dess har riksdagen bestått av dessa partier. Även de andra partierna anses ha förändrats under 1990-talet. I val till landsting och kommunfullmäktige är det i stort sett samma partier som brukar få röster, med undantag för regionala partier och vissa andra, såsom Sveriges Pensionärers Intresseparti och Sverigedemokraterna.

Geografi

Huvudartikel: Sveriges geografi Sveriges geografi). Hela landet är täckt av snö.]] Sverige har ett oftast milt tempererat klimat trots sitt nordliga läge, vilket beror på värme från Golfströmmen. I södra Sverige är lövträd dominerande, i norra barrskogar och härdiga björkar vilka dominerar landskapet. Ovanför polcirkeln går solen inte ner under sommaren, och midvinternatten avbryts där endast av några timmars gryning och skymning. Öster om Sverige ligger Östersjön och Bottniska viken, vilket ger landet en lång kustlinje, vilken i sig också påverkar klimatet. I väst ligger skandinaviska fjällkedjan, också kallad Skanderna eller skämtsamt Kölen, som skiljer Sverige från Norge. Riksgränsen följer alltsedan 1700-talet ganska exakt själva vattendelaren. Svenska älvar i norr flyter alltså som regel österut och hinner ofta bli ganska breda (de så kallade norrlandsälvarna). Södra Sverige är till stora delar jordbruksmark, medan skog täcker större och större delar av övriga landet. Befolkningstätheten är också större i de södra delarna, med centrum i Mälardalen och Öresundsregionen. I söder rinner många vattendrag upp i mitten av det så kallade sydsvenska höglandet och rinner både åt norr och söder, öster och väster. Svenska älvar blir därför aldrig lika långa och stora i söder som i norr. Sverige har landgräns mot Finland och Norge.
Administrativ indelning
Norge Huvudartikel: Sveriges administrativa indelning Uppdelning i län med länsbokstäver:
- A - Stockholms län
- C - Uppsala län
- D - Södermanlands län
- E - Östergötlands län
- F - Jönköpings län
- G - Kronobergs län
- H - Kalmar län
- I - Gotlands län
- K - Blekinge län
- M - Skåne län
- N - Hallands län
- O - Västra Götalands län
- S - Värmlands län
- T - Örebro län
- U - Västmanlands län
- W - Dalarnas län
- X - Gävleborgs län
- Y - Västernorrlands län
- Z - Jämtlands län
- AC - Västerbottens län
- BD - Norrbottens län Länen är i sin tur indelade i kommuner och landsting.
- Uppdelning i landsting: Blekinge, Dalarna, Gotland, Gävleborg, Halland, Jämtland, Jönköping, Kalmar, Kronoberg, Norrbotten, Skåne, Stockholm, Södermanland, Uppsala, Värmland, Västerbotten, Västernorrland, Västmanland, Västra Götaland, Örebro, Östergötland. Ibland delas Sverige in även i landsdelar, landskap och stift.
- Uppdelning i landsdelar: Götaland, Svealand, Norrland.
- Uppdelning i landskap: Blekinge, Bohuslän, Dalarna, Dalsland, Gotland, Gästrikland, Halland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Lappland, Medelpad, Norrbotten, Närke, Skåne, Småland, Södermanland, Uppland, Värmland, Västerbotten, Västergötland, Västmanland, Ångermanland, Öland och Östergötland
- Uppdelning i stift: Uppsala ärkestift, Linköpings stift, Skara stift, Strängnäs stift, Västerås stift, Växjö stift, Lunds stift, Göteborgs stift, Karlstads stift, Härnösands stift, Luleå stift, Visby stift, Stockholms stift.

Klimat

Huvudartikel: Sveriges klimat

Ekonomi

Huvudartikel: Sveriges ekonomi Välmående av fred och neutralitet genom mer än 200 år har Sverige uppnått en hög levnadsstandard. Sveriges ekonomi är kapitalistisk med en omfattande skattfinansierad omfördelning av tillgångar. Landet har ett modernt distributionssystem, bra interna och externa kommunikationsmedel och en välutbildad arbetsstyrka. Skog, vattenkraft och järnmalm är viktiga naturtillgångar i Sveriges ekonomi som är starkt orienterad mot handel med utlandet.

Kända svenska företag

- ABB (svensk-schweiziskt)
- Alfa Laval
- Arla Foods (svensk-danskt)
- AstraZeneca (svensk-brittiskt)
- Atlas Copco
- Autoliv
- Electrolux
- Ericsson
- Hennes & Mauritz
- IKEA
- SAAB
- Saab Automobile (utlandsägt)
- Sandvik
- SCA
- Scania
- Securitas
- SKF
- SSAB
- StoraEnso (svensk-finskt)
- TeliaSonera (svensk-finskt)
- Tetra Pak
- Vattenfall
- Volvo
- Volvo Personvagnar (utlandsägt)

Infrastruktur

Flyg

I Sverige finns ett antal internationella flygplatser där Arlanda är den största och därefter kommer Landvetter och Sturup. Från flygplatserna opererar ett flertal stora internationella flygbolag. Fortfarande har SAS ett övertag men flera andra har också en stor betydelse som t ex Lufthansa. Andra flygbolag som kan nämnas är t ex KLM och Aeroflot. Arlanda har dessutom en järnväg som går både söderut och norrut.

Järnvägar

Huvudartikel: Sveriges järnvägsnät Sveriges järnvägsnät har byggts ut sedan mitten av 1800-talet och omfattar i början av 2000-talet närmare 12 000 km järnväg, varav 9 400 km är elektrifierad. Järnvägarna är mycket ojämnt utbyggda i Sverige. Järnvägsnätet har Stockholm som en central punkt och når till de övriga delarna av Sverige. Järnvägarna når också ut till Danmark, Norge och även, via tågfärja, Tyskland. I vissa regioner är järnvägsnätet väl utbyggt och där är också tågtrafiken tät. Det handlar främst om regionerna runt Stockholm, Göteborg och Skåne. Andra regioner har däremot ett järnvägsnät som är mycket bristfälligt utbyggt. Det finns regioner som i stort sett enbart har en eller två banor. Detta finns framförallt i Norrland. Även banstandarden är ojämn då de regioner med ett bättre utbyggt järnvägssystem och har en bättre banstandard medan andra regioner istället har en mycket låg standard och där tågen går mycket långsamt.

Vägar

De södra delarna av landet har det mest utbyggda vägnätet. Det är framförallt tätbefolkade område som Skåne, Göteborg, västkusten samt Östergötland och Stockholmsregionen som har ett omfattande vägnät. Mindre vägar i glesbefolkade delar kan vara grusvägar, detta gäller framförallt Norrland. Från Skåne går det motorvägar till Danmark över Öresundsbron och till Göteborg. Till Stockholm går det motorväg nästan hela vägen med undantag för en liten sträcka som är under byggnad och är en byggplats. Från Helsingborg till Uppsala är vägen i stort sett en motorväg men från Uppsala blir vägen betydligt sämre några mil innan den åter blir bättre. Motorvägen mellan Helsingborg och Stockholm håller på att bli färdig. Från Uppsala mot Gävle pågår motorvägsbygge som ska ersätta en del av E4:an som för närvarande har bristfällig standard. Från Uddevalla mot gränsen till Norge pågår också utbyggnad av motorväg.

Demografi

Huvudartikel: Sveriges demografi Sveriges demografi Förutom svenskar bor i Sverige samer (kallades förr för lappar) och tornedalsfinnar. De två senare grupperna benämns endemiska minoriteter. Sedan några decennier tillbaka bor också växande grupper av framförallt invandrande jugoslaver, turkar, irakier, iranier, kurder, chilenare och övriga skandinaver i Sverige. Flertalet svenskar tillhör Svenska kyrkan, vars villkor och existens fastställs i Lag om Svenska kyrkan av 1998, som började gälla 2000, då relationerna mellan kyrka och stat ändrades. I Sverige finns flera andra trosåskådningar representerade, främst efter immigration från andra delar av världen bland annat romerska katoliker, flera olika ortodoxa riktningar, muslimer och pingstvänner. Bland övriga finns det ett fåtal som praktiserar traditionell samisk schamanism. Sverige är på många sätt ett sekulariserat land. Trots Svenska kyrkans höga medlemssiffror är den religiösa aktiviteten (gudstjänstbesöken) inte särskilt hög. Med alla trossamfund inräknade är dock antalet gudstjänstbesök fler än antalet biobesökare per år och enbart Svenska kyrkans körverksamhet lockar fler deltagare än antalet personer aktiva inom idrotten. De flesta svenskar döps, vigs och begravs fortfarande i kyrkan, men det är ovisst hur stor riternas religösa betydelse är för gemene man. I Sverige talas huvudsakligen svenska, men samiska, finska och tornedalsfinska talas av endemiska minoriteter. Även romani och jiddisch är erkända minoritetsspråk sedan några år tillbaka.

Kultur

- Svensk kultur
- Kända svenskar
- Svenska drycker
- Svenska konstnärer
- Svenska maträtter
- Svenska ostar
- Svenska folkdanser
- Svenska tidningar
- Svensk litteratur

Massmedier

: Huvudartikel: Massmedier i Sverige

Se även

- Kommunikationer i Sverige
- Transporter i Sverige
- Sveriges militär
- Sveriges internationella relationer
- Sport i Sverige

Externa länkar

- [http://www.sweden.se Sweden.se]
- [http://www.sverige.se Sverige.se]
- [http://www.regeringen.se Regeringskansliet]
- [http://www.riksdagen.se Riksdagen]
- [http://www.royalcourt.se Kungl. hovstaterna]
- [http://www.mil.se Försvarsmakten]
- [http://www.svensktkulturarv.com SvensktKulturarv]
- [http://www.lundberg-lagerstedt.se/distance/ Avståndstabell]
- [http://www.historia.se Historia.se - Portalen för historisk statistik]
- [http://www.visitsweden.com VisitSweden - Den officiella webbplatsen för Sverige som turistdestination] Kategori:Europas länder Kategori:Sverige als:Schweden fiu-vro:Roodsi [[got:

Norge

Norge är en konstitutionell monarki i norra Europa, väster om Sverige på den Skandinaviska halvön. Förutom Sverige gränsar landet till Ryssland och Finland. De närbelägna öarna Svalbard och Jan Mayen står under norskt självstyre och betraktas som en del av kungadömet, medan Bouvetön i Atlanten och Peter I:s ö i Stilla havet är underordnade Norge men inte räknas som en del av riket. Norge har även gjort anspråk på Dronning Maud Land i Antarktis.

Historia

Huvudartikel: Norges historia Norge blev ett enat rike under 1000-talet och hade överhöghet över områden som Island, Grönland, Orkneyöarna, Hebriderna mm. Digerdöden innebar dock ett hårt slag och landet hamnade i skuggan av sina grannländer. Den ursprungliga norska kungasläkten och högadeln dog så småningom ut. Genom Kalmarunionen kom Norge under danskt inflytande. Under åren med Danmark förlorade Norge sina gamla territorier Bohuslän, Jämtland och Härjedalen. Napoleonkrigen, med Danmark som allierad med Frankrike, betydde slutet för danskarnas tid i Norge. Vid fredskongressen i Kiel i 1814 blev Norge överlämnat till Sverige. Kraftiga nationella protester resulterade emellertid i en norsk konstitution och valet av Kristian Fredrik till kung 17 maj 1814. Men den svenska kronprinsen, senare kungen Karl XIV Johan sade nej och Sverige attackerade Norge. Efter några veckors krig kapitulerade den norska armén och Norge blev tvungen att gå i personalunion med Sverige genom konventionen på Moss. Norge behöll dock sin nya grundlag med de förändringer som unionen krävde, och nationalförsamlingen Stortinget valde Karl XIII till norsk kung 4 november. Detta blev startskottet för stark politiskt och kulturell utveckling, och stora ekonomiska framgångar. Norge blev fullt självständig i 1905. På 1890-talet hade Norges olust med unionen ökad starkt. Att Sverige gång på gång nekat Norge att ha en egen utrikespolitik och ett eget konsulatväsen bidrog till detta. Det hela kulminerade med att Stortinget i 1905 beslutade att Oscar II inte längre kunde räknas som norsk kung: han ville inte ratificera Stortingets beslut. Många fruktade att krisen kunde sluta som i 1814, att Sverige igen skulde gå till krig mot Norge och som den starka parten kunde diktera en bitter fred. Förhandlingar i Karlstad mellan dom båda länders regeringar lyckades dock skapa ett fredligt slut på unionen. Norska tronan hade erbjudits dom svenska prinsarna, men alla tackade nej. Det blev istället Danmarks prins Carl som tackade ja och valdes till Haakon VII av Norge. 9 april 1940 började Tyskland sin attack mot Norge. Sänkandet av den tyska kryssaren Blücher i Oslofjorden gav kungafamiljen och regeringen tid att fly från Oslo. Städerna Molde, Elverum, Kristiansund, Steinkjer och Namsos skadades hårt i tyska bombattacker. Det tog 62 dagar för tyskarna att erövra Norge och därefter etablerade de en marionettregering med Vidkun Quisling som regeringschef. Kungen och den lagliga regeringen lyckades fly till Storbritannien. Då Tyskland kapitulerade 1945 befann sig 350 000 tyska soldater i Norge. Krigsdödade norrmän under de 5 åren beräknas till drygt 10 000, av dessa var 700 judar. 9000 norrmänn hadde suttit i tyska konsentrationsläger. Finnmark var den del av Norge som drabbats hårdast. Det flyende Wehrmacht brände byarna och förstörde 1944 och 1945 nästan all infrastruktur under sitt försök att rädda sig från Röda armén. Civilbefolkningen på nära 60 000 tvångsflyttades söderut. De 30 åren efter kriget präglades av en kraftig ekonomisk tillväxt. Erfarenheterna från andra världskriget medverkade starkt till att Norge valde sida i kalla kriget och var med att grunda NATO. Landet har i två folkomröstningar sagt nej till medlemskap i EU. I slutet av 1960-talet hittades olja i Nordsjön och inkomsterna därifrån har betytt mycket. Norge har i dag inga statsskulder. Landet är världens tredje största oljeexportör efter Saudiarabien och Ryssland. Statens petroleumsfond, den så kallade ”oljefonden”, är det oanvända överskottet från norska statens oljeinkomster. Fonden investerar i utländska aktier och obligationer. I november 2005 var värdet på 1 280 miljarder norska kronor.
Politik
Norge är en konstitutionell monarki med en parlamentariskt utsedd regering. Statschefens uppgifter inom det politiska systemet är främst ceremoniella. Den norska grundlagen från 1814 ger statschefen rätten att självständigt utnämna sin regering men sedan 1884, då parlamentarism infördes i Stortinget, har det blivit så att statsministern måste ha stöd i Stortinget. Formellt sett kan statschefen utnämna vem han vill som statsråd i regeringen men i praktiken utnämns statsråd efter förslag från statsministern. Det norska parlamentet, Stortinget, består av 169 ledamöter från år 2005, valda från 19 regioner, fylken. Valsystemet är proportionellt med val vart fjärde år. Stortinget består av Odelstinget och Lagtinget med något olika uppgifter. På regional och lokal nivå hålls också val var fjärde år, i regel två år före/efter valet till Stortinget. Den högsta förvaltningsdomstolen är Riksretten. Motsvarigheten till Högsta domstolen är Høyesterett. Norge leds 2005 av en koalitionsregering med Jens Stoltenberg (Arbeiderpartiet) som statsminister. Regeringen består av Arbeiderpartiet, Senterpartiet och Sosialistisk Venstre. Vid stortingsvalet 2005 fick Arbeiderpartiet 32.7%, Høyre 14.1%, Fremskrittspartiet 22.1%, Sosialistisk venstreparti 8.8%, Senterpartiet 6.5%, Kristelig folkeparti 6.8%, Venstre 5.9% samt övriga 3.1%.
Språk
Norge har två officiella språk. Bokmål (riksnorska) och nynorsk (nynorska). Samiska är minoritetsspråk i Finnmark. Bokmål/riksmål är baserad på den danske skrifttraditionen, som berodde på att danskt skriftspråk i senmedeltiden kom till att bli Norges officiella språk. Skillnaden mellan norska bokmål/riksmål är i dag inte så stor. Huvudförkämpen för en norsk skriftnormering var Knud Knudsen (1812-1895). Han ville ha en reglering «efter den almindeligste Udtale af Ordene i de Dannedes Mund». Äventyrssamlingarna till Asbjørnsen & Moe bidrog ytterligare till att norska ord kom in i skriftspråket. Detta språk blev i praktiken delat då riksmål officiellt skiftade namn till bokmål 1929. Målfolket (nynorsktalande) hade stort inflytande hos myndigheterna, detta resulterade i ett misslyckat försök att skapa "samnorska", ett enat skriftspråk. Dock var motståndet stort, då anpassningen först och främst var att nynorska ord skulle bli dominerande. Språkdebatten var som värst under åren 1955-1965. Nu är debatten så att säga död. Språken har sedan dess utvecklat sig, var sin väg, men bokmålet har ändå störst valfrihet och detta är det största hotet för nynorskan. Uppfinnaren av nynorska var Ivar Aasen, på den tiden kallades språket "landsmål". I Norge är det nu över 90 % av befolkningen som föredrar bokmål, men skolelever måste ändå lära sig båda språken. Den norska statstelevisionen, NRK, textar och sänder program med programledare på nynorska (25 % av sändningstiden skall nämligen vara på detta språk).
Adminstrativ indelning
NRK Norge är indelat i 19 fylken:
- Akershus
- Aust-Agder
- Buskerud
- Finnmark
- Hedmark
- Hordaland
- Møre og Romsdal
- Nordland
- Nord-Trøndelag
- Oppland
- Oslo
- Rogaland
- Sogn og Fjordane
- Sør-Trøndelag
- Telemark
- Troms
- Vest-Agder
- Vestfold
- Østfold.
Geografi
Huvudartikel: Norges geografi Den norska naturen är klippig och utmärks av fjordar, öar och glaciärer (Norges kust är 20 000 km lång, vilket är 10% längre än t.ex. USA:s kust). Norge gränsar till Sverige, Finland och Ryssland i öster och har kuster mot Skagerrak i söder, Nordsjön (Stora Fiskebanken) i sydväst, Norska havet i väst och Barents hav i norr. Norges högsta berg är Galdhøpiggen, omkring 2 469 meter. Ibland anges Glittertind som högre med en höjd på 2 472 meter, men då är istäcket inräknat, vilket ju varierar i tjocklek (själva berget når 2 452 meter). Norge har ett tempererat klimat längs med kusterna mycket tack vare Golfströmmen med strängare klimat i inlandet och subarktiskt klimat i norr.

Demografi

Norge har 4 577 457 (2004) invånare, varav ungefär en halv miljon bor i Oslos kommun. Omkring Oslo bor dock ungefär 1 miljon människor. Den största delen av Skandinaviens samisktalande minoritet bor i Norge. Folkmängden ökar med 0,4 procent per år (uppsk. juli 2004). Av invånarna är 50,5 procent kvinnor och 49,5 procent män. Uppdelat i ålder (2004): 0-14 år, 19,8 procent; 15-64 år, 65,4 procent och 65 år och äldre, 14,8 procent. När det gäller etniskt ursprung är den största delen av befolkningen nordisk eller nordgermansk medan en mindre del i norra delen av landet är samisk / finsk. Under de senaste åren har invandringen utgjort mer än hälften av befolkningstillväxten och en ökande andel av befolkningen är invandrare, 7,3 procent per 1 januari 2003. De största invandrargrupperna är svenskar, danskar och pakistanier.

Världsarv

I Norge belägna platser upptagna på UNESCO:s världsarvslista.
- 1979 - Urnes stavkyrka
- 1979 - Bryggen i Bergen
- 1980 - Bergsstaden Røros
- 1985 - Hällristningarna i Alta
- 2004 - Vegaöarna

Kultur

Kända norrmän

- Niels Henrik Abel - matematiskt geni
- Åge Aleksandersen - musiker "Mycket ljus och..."
- Roald Amundsen - först till sydpolen.
- Sverre Anker Ousdal - skådespelare
- Tone Bekkestad - meteorolog TV4
- Ole Bull - fiolspelare, kompositör
- Leif Eriksson - första europé i Amerika (år 1000)
- Tryggve Gran - skidtränare, sydpol med Scott, pilot.
- Edvard Grieg - kompositör
- Knut Hamsun - författare
- Morten Harket - sångare och kompositör i popgruppen A-ha
- Sonja Henie - konståkningsstjärna och skådespelerska i Hollywood
- Thor Heyerdahl - arkeolog och historiker, drivkraften bakom Kon-Tiki-projektet
- Ludvig Holberg- författare
- Henrik Ibsen - författare
- Trygve Lie - första generalsekreterare för Förenta Nationerna
- Edvard Munch - konstnär
- Lise Myhre - serietecknare, grundare till seriefiguren Nemi
- Fridtjof Nansen - äventyrare, forskare, diplomat
- Vidkun Quisling - nazist och förrädare under andra världskriget
- Aud Schønemann - skådespelerska, mest känd från TV som Marve Fleksnes mor
- Jon Skolmen - komiker, skådespelare
- Jahn Teigen - musiker
- Tordenskjold - sjömilitär under Stora nordiska kriget
- Liv Ullmann - skådespelerska
- Sigrid Undset - författare
- Rolv Wesenlund - komiker och skådespelare, mest känd från TV som Marve Fleksnes

Övrigt

- Högsta punkt: Galdhøpiggen 2 469 m
- Naturtillgångar: Koppar, zink, järn, petroleum, fisk
- Befolkningens medelålder: 37,7 år
- Religion: Evangelisk-luthersk tro 90 % (1990), frikyrkliga 2,5 %, katoliker 0,5 %

Areal

- Total yta: 385 155 km² varav
- Svalbard 61 020 km²
- Björnöya
- Jan Mayen 377 km²
- färskvatten 17 900 km²

Norska städer

- Oslo
- Bergen
- Trondheim
- Stavanger
- Kristiansand
- Drammen
- Tromsø
- Ålesund
- Hamar
- Lillehammer
- Elverum
- Molde
- Namsos : Efter antal invånare 2001

Norska öar efter areal

- Hinnøy
- Senja

Externa länkar

- [http://www.servicetorget.no Servicetorget.no]
- [http://www.ssb.no Statistisk Sentralbyrå]
- [http://www.europe-countries.com Europe Countries]
- [http://www.europe-atlas.com Europe Atlas] Kategori:Norge Kategori:Europas länder als:Norwegen [[got:

Ryssland

Ryssland (Россия), egentligen Ryska federationen (Российская Федерация), är en federal republik som sträcker sig från Stilla Havet i öster till Finland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland och Ukraina i väster, Georgien och Azerbajdzjan i sydväst. I nord-sydlig riktning gränsar det till Norra ishavet och Kina, Nordkorea, Mongoliet och Kazakstan. Ryssland är världens till ytan största land och täcker delar av både Europa och Asien. Gränsen mellan världsdelarna går över Uralbergen. Ryssland har cirka 145 miljoner invånare. I huvudstaden Moskva bor cirka 9 miljoner människor.

Historia

Huvudartikel: Rysslands historia De första slaviska statsbildningarna inom Rysslands territorium skedde i Kievområdet. Under senare medeltiden växte ett imperium med center i Moskvas omnejd fram, vilket under 1500-talet sakta växte österut in i Asien. Under tsarstyret växte Ryssland även västerut, bland annat efter flera krig mot Sverige, till att bli en av Europas stormakter. Under 1900-talets början dalade landets makt och ett missnöje började sprida sig bland folket. Detta i kombination med det militära nederlaget under första världskriget banade vägen för den ryska revolutionen 1917. Revolutionen, under ledning av den bolsjevikiska ledaren Vladimir Lenin, där kommunistiska röda armén stred mot tsarens vita armé, skapade det kommunistiska Sovjetunionen. Lenin följdes av Josef Stalin som ledare för landet, vilken förde en allt mer förtryckande politik, vilken krävde åtskilliga miljoner offer i avrättningar och arbetsläger. Stalin industrialiserade dock även effektivt Sovjetunionen. Under andra världskriget fördes ett barbariskt utplåningskrig mellan Tyskland och Sovjetunionen, sedan Hitler beordrat en invasion 1941. I slutändan knäckte dock den Sovjetiska industin och dess stora befolkning Tyskland då den enorma fronten i öster slukade mer resurser än vad det nazityska riket kunde producera. Sovjetunionen fick dock betala dyrt för sin seger med 8 668 000 döda soldater, 16 900 000 döda civila och ett sönderbombat och plundrat land. Andra världskriget följdes snabbt av en konflikt med främst USA, vilken kom att kallas det kalla kriget. Konflikten ledde aldrig till öppet krig utan utkämpades främst på en industriell nivå. Sovjetunionen hade en del framgångar i början då man till exempel chockade världen genom att skicka upp den första satelliten och senare den första människan i omloppsbana runt jorden, men USA:s industrikapacitet visade sig under de senare åren av kriget vara överlägsen. Kampen fördes även indirekt genom att de två nationerna gav stöd till konflikter inom och mellan andra länder. Under senare delen av 1980-talet började ledaren för det kommunistiska partiet Michail Gorbatjov att reformera landets ekonomi, och tog små steg mot att skapa en demokrati med en västeuropeisk stat som mall . Slagorden för hans kampanj blev glasnost (ryska för öppenhet) och perestroika (ryska för återuppbyggnad). Försöken skapade dock katastrofala socio-ekonomiska förhållanden i östeuropa, vilket kullminerade med Sovjetunionens kollaps efter en misslyckad militärkupp 1991. Ryssland förklarade sig vara en självständig stat 24 augusti 1991 och Sovjetunionen upplöstes officiellt 26 december samma år. Ryssland har sedan kommunismens kollaps, som den största Sovjetdelstaten, försökt ta upp Sovjetunionens roll som supermakt, vilket har hindrats av landets svåra ekonomiska problem.

Politik

Två frågor har legat högt på dagordningen under senare tid: Tjetjenien och korruption/fattigdom. De val som har hölls till duman gav en stor majoritet åt president Putins parti "Förenade Ryssland" och dess samarbetspartier. Presidentens makt är mycket stor i Ryssland. Presidenten föreslår premiärminister, vilket förslag antas eller förkastas av duman. Dumans viktigaste uppgift är att godkänna budgeten och stifta lagar. Presidenten kan dock upplösa duman och utlysa nyval.

Styrelseskick

Förbundsrepublik med parlament (federala församlingen) indelat i två kammare (federala rådet och duman). Statschef och president är sedan 31 december 1999 Vladimir Putin. Presidenten väljs vart 4:e år direkt av folket, senast år 2004, och han kan bara sitta i två mandatperioder. Ryssland är ingen parlamentarisk demokrati (regeringen behöver alltså inte ha stöd av parlamentet).

Ekonomi

Ryssland kämpar fortfarande, över ett decennium efter Sovjetunionens sammanbrott 1991, med att skapa en modern marknadsekonomi. På senare år har dock tillväxten tagit fart i landet. Efter upplösningen av Sovjetunionen krympte ekonomin i fem år, då de statliga företagen raskt privatiserades och visade sig vara allt för ineffektiva för att kunna konkurrera på en marknadsekonomisk arena. Landet började återhämta sig 1997, men när den asiatiska finansiella krisen fick sin kulmen i augusti det året tvingades regeringen devalvera rubeln, vilket ledde till en kraftig försämring av levnadsstandarden för den mesta befolkningen. Devalveringen hjälpte dock igång Rysslands ekonomi, och mellan 1999 och 2002 hade landet en ekonomisk tillväxt på 6 % årligen, skapad främst av oljeinkomster. Den ekonomiska återhämtningen i kombination med Vladimir Putins starka styre av landet har höjt investerarnas förtroende för Ryssland. Ryssland förblir dock oerhört beroende av råvaruexporten, som utgör över 80% av landets export. Viktiga råvaror är olja, naturgas, metaller och timmer. Beroendet av råvaror gör landet oerhört känsligt för ändringar i dollarkursen (eftersom de flesta råvarubörser handlar i dollar) och svängningar i råvarupriserna. Marknaden kontrolleras av ett fåtal oligarker, som genom kontakter i Boris Jeltsins administration skodde sig på privatiseringen av de statliga företagen genom att köpa upp företagen för struntsummor. Det största problemet med den ryska ekonomin är att det finns väldigt få små och medelstora företag. Detta antas bero på att bankerna, som ägs av oligarkerna, är oerhört korrupta. Syftet med bankerna verkar främst vara att understödja oligarkernas övriga företag, och det är därför i princip omöjligt att finansiera uppstarten av ett företag för gemeneman. EU och världsbanken har dock dragit igång projekt för att försöka bygga upp ett mer oberoende banksystem. Putin har också tagit krafttag mot ogliarkerna, bland annat arresterades Rysslands rikaste man Michail Chodorkovskij 2003, anklagad för att just tillförskansat sig företag vid Jeltsins privatisering på oegentliga sätt. Detta har dock också fått analytiker att tvivla på den ryska ekonomins stabilitet, då de flesta av dagens företagsledare i Ryssland antagligen gjort sig skyldiga till brott vid övergången mellan planekonomi och marknadsekonomi.

Geografi

Ryssland, som är världens största land, sträcker sig över så gott som hela den norra delen av den Euroasiska superkontinenten. Även om stora delar av världens områden med arktiskt och subarktiskt klimat finns i Ryssland finns det också stora områden med andra klimat. Landet består till stora delar av vidsträckta stäpper i söder och djupa barrskogar i norr (Sibirien). Från landets västligaste del till dess östligaste är det 6600 km, och vid en resan mellan dessa punkter passerar man 11 tidszoner. Rysslands kustlinje till världshaven är 37 000 km lång, från Stilla Havet i sydöst till Ishavet i nordväst. Det finns flera bergskedjor i landet, särskilt i landets södra gränsregioner. Exempel är Kaukasus (där berget Elbrus, Europas högsta topp, med sina 5 633 meter reser sig), Uralbergen och Altai. Uralbergen, som löper i nord-sydlig riktning, tillsammans med Kaukasus, som löper i väst-östlig riktning, utgör gränsen mellan Europa och Asien.

Demografi

Ryssland är ett förhållandevis glesbefolkat land på grund av sin enorma storlek; befolkningen är dock tätare i de västra europeiska delarna, runt Uralbergen och i de sydöstra delarna vid Stilla Havet. Landet är hem för många etniska grupper, majoriteten räknas dock som ryssar. 81,5% är ryssar, 3,8% tatarer, 3% ukrainare, 0,8% vitryssar, 0,7% moldaver, och återstående grupper 9,8% (tjetjener, kossacker, inuiter, tyskar, judar, koreaner och många fler). Ryska är landets enda officiella språk, men flera delrepubliker har gjort sitt eget språk till officiellt språk i delrepubliken. Det kyrilliska alfabetet är det enda tillåtna i landet, så de delrepubliker som använder ett andra officiellt språk måste skriva detta med kyrilliska tecken. Den rysk-ortodoxa kyrkan är landets dominerande kyrka; andra konfessioner är bland annat islam, protestantism, katolicism, buddhism och judendom.

Kultur

Ryssland har ett mycket rikt kulturarv med berömd konst, musik, arkitektur och litteratur. Den ortodoxa kyrkan, som bidrog till att sprida den bysantinska kulturen till de slaviska folken, förknippas med sina kyrkor och ikoner ofta med Ryssland. Bland ryska författare märks Lev Tolstoj, Fjodor Dostojevskij, Alexander Pusjkin, Nikolaj Gogol, Ivan Turgenev, Anton Tjechov, Michail Lermontov, Maxim Gorkij, Ivan Bunin, Vladimir Nabokov, Michail Bulgakov, Michail Sjolochov, Boris Pasternak och Alexander Solsjenitsyn. Några kända ryska kompositörer är Peter Tjajkovskij, Igor Stravinskij, Sergej Prokofjev och Nikolaj Mjaskovskij. Se även artikeln om rysk konst.

Administrativ indelning

Huvudartikel: Rysslands administrativ indelning

Federala distrikt
- Dalnevostochny
- Privolzhsky
- Severo-Zapadny
- Sibirsky
- Tsentralny
- Uralsky
- Yuzhny Delrepubliker
- Adygeiska republiken
- Altajrepubliken
- Basjkirien
- Burjatien
- Dagestan
- Ingusjien
- Kabardinien-Balkarien
- Kalmuckien
- Karatjajen-Tjerkessien
- Karelska republiken
- Komi
- Marij El
- Mordvinien
- Sacha (Jakutien)
- Nordossetien
- Tatarstan
- Tuva
- Udmurtien
- Chakassien
- Tjetjenien
- Tjuvasjien Territorier - kraj
- Altajskij
- Krasnodarskij
- Krasnojarskij
- Primorskij
- Stavropolskij
- Chabarovskij

Län - oblast
- Amur
- Arkhangelsk
- Astrakhan
- Belgorod
- Brjansk
- Vladimir
- Volgograd
- Vologda
- Voronezj
- Ivanovo
- Irkutsk
- Kaliningrad
- Kaluga
- Kamtjatka
- Kemerovo
- Kirov
- Kostroma
- Kurgan
- Kursk
- Leningrad
- Lipetsk
- Magadan
- Moskva
- Murmansk
-