:: wikimiki.org ::

John Kerry

John Kerry

John Forbes Kerry, född 11 december 1943 i Aurora, Colorado, är en amerikansk senator från Massachusetts och var Demokraternas presidentkandidat i det amerikanska presidentvalet 2004. John Kerry är en veteran från Vietnamkriget samt utbildad pilot (i kriget var Kerry dock verksam inom flottan och då inte som marinflygare, han tjänstgjorde 4 månader i Indokina innan han hemförlovades). Han växte upp i en kosmopolitisk miljö eftersom föräldrarna var diplomater, därav har han kommit i kontakt med politiken tidigt och redan under collegetiden var han inriktad på att bli president en dag. John Kerry är gift med Teresa Heinz Kerry, som äger en stor del av livsmedelsföretaget Heinz.

Presidentvalet 2004

Den 3 november 2004 förklarade sig Kerry som besegrad av Bush, då det var uppenbart att Bush hade fått en majoritet av elektorsrösterna. Fördelarna John Kerry hade inför det amerikanska valet i november 2004 var:
- Kerry har mer erfarenhet som politiker än George W Bush
- Kerry har själv varit med i krig och dessutom blivit belönad med medaljer för att ha räddat livet på flera soldater.
- Det faktum att vissa anser att George W Bush bekämpning av terrorismen inte har lyckats; till exempel att Usama bin Ladin är på fri fot och Al-Qaida terrordådet i Madrid den 11 mars 2004.
- Arbetslösheten i USA har inte sjunkit fastän tillväxten har ökat. Nackdelarna han hade inför det amerikanska valet i november 2004 var:
- Kritiker menar att han under sina år i senaten inte lyckats åstadkomma mycket. Hans många år i senaten ger också motståndarkampanjen möjlighet att hitta ställningstaganden som tyder på att Kerry bytt åsikt i vissa ämnen (att han varit en så kallade "flip-flopper").
- Mer liberal än väljarkåren i allmänhet bland annat vad gäller homosexuella och aborter. Den stora konservativa kristna delen av USA är George W Bush mest lojala väljare.
- Kerry anses vara en rik "Massachusetts liberal" som inte har mycket gemensamt med den gemene amerikanen. Kerry, John Kerry, John ja:ジョン・ケリー simple:John Kerry

1943

Händelser

- 5 januari - Läger inrättas för vissa kategorier som behöver hållas under uppsikt bland de 30 000 flyktingar som finns i Sverige.
- 15 januari - Det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon invigs.
- 18 januari - Sveriges ÖB utfärdar en order till militära chefer i händelse av angrepp, där det heter att "varje meddelande om att motståndet skall uppges är falskt".
- 19 januari - Det svenska krigsfartyget HMS Älvsnabben sjösätts.
- 23 januari - Brittiska trupper erövrar Tripoli från axelmakterna.
- 1 februari - Vidkun Quisling utses till norsk statsminister av ockupationsmakten Tyskland.
- 2 februari - Slaget vid Stalingrad avslutas när de tyska trupperna under ledning av fältmarskalk Friedrich Paulus kapitulerar.
- 8 februari - Ryska trupper återtar Kursk.
- 8 februari - Amerikanska trupper besegrar japanerna på Guadalcanal.
- 11 februari - General Dwight D. Eisenhower utses att leda de allierade styrkorna i västra Europa.
- 28 febnruari - Sex norrmän under ledning av Joachim Ronneberg genomför en lyckad attack mot tungvattenfabriken i Rjukan genom den så kallade Operation Gunnerside.
- 4 mars - Sångerskan Zarah Leander lämnar Tyskland och slår sig åter ner i Sverige.
- 14 mars - Nils "Mora-Nisse" Karlsson vinner Vasaloppet för första gången av nio.
- 27 mars - De fyra svenska kommunistiska morgontidningar, som belades med transportförbud 1940, får förbudet upphävt.
- Våren - Den svenska regeringen diskuterar, efter påstötningar från Jewish Agency, möjligheten att rädda 20 000 polsk-judiska barn till Sverige, men projektet blir aldrig av.
- 5 april - Ett opinionsmöte mot permittenttrafiken hålls i Auditorium i Stockholm.
- 15 april - Den svenska ubåten Ulven, med 33 mans besättning, försvinner.
- 5 maj - Ulven hittas minsprängd på svenskt vatten utanför Marstrand efter tre veckors sökande.
- 13 maj - Tyska Afrikakåren och de italienska trupperna i Nordafrika kapitulerar.
- 16 maj - Royal Air Forces 617:e division genomför Dambuster-räden mot dammarna Möhne, Eder och Sorpe i västra Tyskland.
- 30 maj - Den svenske boxaren Olle Tandberg vinner EM-titeln i tungvikt på poäng mot belgaren Karel Sys.
- 16 juni - Gustaf V hyllas som en enande nationell svensk gestalt på sin 85-årsdag.
- 5 juli
- Sveriges första zigenarskola öppnas på privat initiativ i en Stockholmsförort.
- Slaget vid Kursk, krigshistoriens dittills största pansarslag, inleds klockan 03.30 på morgonen vid Prochorovka och kommer att pågå till den 13 juli.
- 10 juli - De allierade landstiger på Sicilien.
- 24 juli - Operation Gomorrah inleds. Brittiska och kanadensiska bomplan anfaller Hamburg nattetid - amerikanska under dagtid. Vid operationens avslutande i november har 9 000 ton bomber fällts över staden, mer än 30 000 invånare har omkommit och cirka 280 000 byggnader har förstörts.
- 25 juli - Den italienske diktatorn Benito Mussolini störtas och makten övergår till marskalken Pietro Badoglio.
- 5 augusti - Permittenttrafiken och transiteringen av tyskt krigsmateriel till Norge stoppas av den svenska regeringen.
- 17 augusti - Hela Sicilien faller i de allierades händer.
- 28 augusti - Den första Sankt Eriks-Mässan öppnas i Stockholm.
- 3 september - Italienska fastlandet invaderas av allierade trupper.
- September - Ett avtal sluts med Sovjet om att ryska inspektörer fritt skall få bestämma över de ryska interneringslägren i Sverige.
- 1 oktober - Det första helt svensktillverkade militärplanet, SAAB:s lätta bombplan B17, provflygs.
- 2 oktober - Sedan nazisterna dagen innan börjat arrestera danska judar meddelar Sverige offentligt att samtliga danska judar är välkomna till Sverige.
- 11 oktober - Filmen Casablanca, med Humphrey Bogart och Ingrid Bergman, har svensk premiär.
- Oktober - Cirka 7 500 danska judar flyr till Sverige. Reportageböcker om förintelsen publiceras och Erik Brandt meddelar i den svenska riksdagen att tyskarna dödar judar med gas.
- 16 november - 160 amerikanska bombplan angriper kraftverket och tungvattenfabriken i Rjukan i Norge.
- 18 november
- Brittiska plan bombar av misstag Lund.
- Lars Ahlin debuterar med romanen Tåbb med manifestet.
- 23 november - Den svenske sol-och-våraren Gustav Raskenstam ställs inför rätta. Han döms senare till 3,5 års straffarbete.
- 28 november-1 december - En konferens hålls i Teheran mellan Winston Churchill, Josef Stalin och Franklin D. Roosevelt. Man diskuterar möjligheten att öppna en andra front mot tyskarna i Europa.
- 30 november - Lärare och manliga studenter vid Oslo universitet arresteras, vilket väcker harm i Sverige.
- November - Inga tidningsbeslag sker längre i Sverige utan rättegång.
- 3 december - Den svenska regeringen beslutar om utbildning av 7 500 danska och 11 000 norska flyktingar till polistrupper, att insättas när Tysklands ockupation bryter samman.
- 16 december - Den svenska riksdagen antar en ny lag, som säger, att arrende skall erläggas i pengar, inte in natura eller i dagsverken eller annat.
- 20 december - En svensk handelsdelegation avreser till USA för att förbereda förbindelserna efter kriget.
- 24 december - Dwight D Eisenhower blir allierad överbefälhavare.
- 25 december - Det tyska slagskeppet Scharnhorst sänks av brittiska flottstyrkor vid Norges kust.
- Då Komintern läggs ner står SKP utan international.
- Det svenska Bondeförbundet byter namn till Landsbygdspartiet Bondeförbundet.
- Det svenska Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor bildas.
- Svenska staten övertar genom finansdepartementet ägandet av Tipstjänst AB. Vinsten skall nu gå till idrotten.
- Kommunisterna vinner valet till representantskapet i svenska Metallindustriarbetareförbundets avdelning 1, varmed de får majoriteten i Metalls avtalsråd.
- Sverige går ur Internationella Kriminalpoliskommissionen.
- Tyskt flyg skjuter ner det svenska flygplanet Gripen.
- Brittiska nattbombare flyger över Sverige på väg till och från Tyskland, med den svenska regeringens goda minne.
- Ingvar Kamprad grundar det svenska företaget Ingvar Kamprad Elmtaryd Agunnaryd (IKEA).
- Deckarförfattaren Stieg Trenter debuterar med kriminalromanen Ingen kan hejda döden.
- Den klassiska svenska sångboken Nu ska vi sjunga utkommer på Alice Tegnérs initativ.
- Solna och Sandviken får stadsrättigheter.
- AB Svenska Tobaksmonopolet får importmonopol och kontroll över den svenska detaljhandeln av tobak.

Födda

- 3 januari
- Jarl Alfredius, svensk journalist och nyhetspresentatör i TV.
- Mouloud Hamrouche, före detta regeringschef i Algeriet.
- 8 januari - Andrew Hunter, brittisk politiker.
- 9 januari - Eva Persson, svensk skådespelare och dramapedagog.
- 13 januari - Anita Ekström, svensk skådespelare.
- 14 januari
- Lena Hjelm-Wallén, svensk socialdemokratisk politiker, utbildningsminister 1982-1985, utrikesminister 1994-1998 och vice statsminister 1998-2002.
- Shannon Lucid, amerikansk astronaut.
- 16 januari - Mona Seilitz, svensk skådespelare.
- 17 januari
- Chris Montez, amerikansk sångare.
- René Préval, Haitis president 1996-2001.
- 19 januari
- Joe Butler, amerikansk musiker, medlem av The Lovin' Spoonful.
- Janis Joplin, amerikansk sångerska.
- Margriet Francisca, nederländsk prinsessa.
- 25 januari
- Tobe Hooper, amerikansk filmregissör för skräckfilmer.
- Hans-Erik Philip, dansk kompositör och musikarrangör.
- 26 januari - Bernard Tapie, fransk skådespelare.
- 2 februari - Per Gahrton, svensk miljöpartistisk politiker, språkrör 1984-1985.
- 9 februari
- Nalle Knutsson, svensk festfixare och TV-personlighet.
- Joe Pesci, amerikansk skådespelare.
- 18 februari - K.G. Hammar, svensk teolog och kyrkoman, Svenska kyrkans ärkebiskop 1997-2006.
- 20 februari
- Aleksandr Aleksandrov, rysk kosmonaut.
- Mike Leigh, brittisk regissör och författare av teaterpjäser, TV-pjäser och filmer.
- 24 februari - George Harrison, brittisk gitarrist, sångare och låtskrivare, medlem i The Beatles.
- 4 mars - Berit Carlberg, svensk sångerska, skådespelare, regissör och revyprimadonna.
- 6 mars - Eva Bysing, svensk skådespelare, underhållare.
- 7 mars
- Gunilla Söderström, svensk operasångerska.
- Björn Wittenmark, svensk civilingenjör, professor, vicerektor vid Lunds universitet.
- 9 mars
- Bobby Fischer, amerikansk schackspelare.
- Peter Luckhaus, svensk skådespelare, dramaturg och teaterregissör.
- 11 mars - Margareta Blomberg, svensk konstnär.
- 13 mars - Christopher Walken, amerikansk skådespelare.
- 15 mars - Sahib Singh Verma, indisk politiker, chefsminister i Delhi 1996-1998.
- 17 mars - Said Oveissi, svensk skådespelare, manusförfattare och regissör.
- 19 mars - Mario J Molina, amerikansk kemist. Nobelpristagare.
- 20 mars - Kim Anderzon, svensk skådespelare.
- 22 mars - George Benson, sångare och jazzgitarrist.
- 23 mars - Nils-Aslak Valkeapää, finländsk-samisk författare, musiker och konstnär.
- 25 mars - Martin Berggren, svensk skådespelare och teaterregissör.
- 26 mars
- Kjell Larsson, svensk socialdemokratisk politiker, miljminister 1998-2002.
- Bob Woodward, amerikansk journalist.
- 29 mars
- Eric Idle, brittisk komiker och skådespelare, medlem av Monty Python.
- John Major, brittisk premiärminister 1990-1997.
- Vangelis, grekisk musiker.
- 1 april
- Mario Botta, schweizisk arkitekt.
- Herman Lindqvist, svensk författare och kåsör.
- 2 april - Bill Öhrström, svensk musiker.
- 3 april - Richard Manuel, kanadensisk musiker, pianist och trummis i The Band.
- 7 april - Evabritt Strandberg, svensk skådespelerska och sångerska.
- 8 april
- Bengt Alsterlind, svensk skådespelare och programledare i TV.
- Tony Banks, brittisk parlamentsledamot för Labour.
- Giridhar Gamang, indisk politiker, chefsminister i Orissa 1999.
- 18 april - Leif Nymark, svensk skådespelare.
- 20 april - Alan Beith, brittisk parlamentsledamot för Liberal Democrats.
- 30 april - Bobby Vee, amerikansk sångare
- 5 maj
- Nils Moritz, svensk skådespelare.
- Michael Palin, brittisk skådespelare, medlem i Monty Python.
- Claes-Bertil Ytterberg, svensk biskop i Västerås stift.
- 6 maj - Andreas Baader, västtysk terrorist, en av ledarna för terroristgruppen Baader-Meinhof-ligan.
- 7 maj - Harriet Colliander, svensk antikvarie och politiker (nydemokrat), riksdagsledamot 1991-1994, partiordförande april-juni 1994.
- 8 maj - Tomas von Brömssen, svensk skådespelare.
- 9 maj
- Vincent Cable, brittisk parlamentsledamot för Liberal Democrats.
- Ove Grahn, svensk fotbollsspelare.
- 14 maj - Jack Bruce, brittisk musiker, medlem i Cream.
- 17 maj
- Anna Sundqvist, svensk skådespelare.
- Syed Sirajuddin ibni Putra Jamalullail, sultan av Perlis.
- 21 maj - Hilton Valentine, brittisk musiker, medlem av The Animals.
- 22 maj - Ann-Christine Gry, svensk konstnär, skådespelare och rekvisitör.
- 27 maj - Cilla Black, brittisk populärsångerska.
- 4 juni
- Ann-Charlotte Björling, svensk skådespelare och operettsångare.
- Sandra Haynie, amerikansk professionell golfspelare.
- Joyce Meyer, amerikansk predikant, författare och TV-programledare.
- 6 juni - Richard E Smalley, amerikansk kemist. Nobelpristagare.
- 9 juni - Joe Haldeman, amerikansk science fiction-författare.
- 10 juni - Leif Ahrle, svensk skådespelare och konstnär.
- 15 juni
- Johnny Hallyday, fransk rockmusiker.
- Poul Nyrup Rasmussen, dansk statsminister 1993–2001.
- 26 juni - Georgie Fame, brittisk sångare.
- 3 juli - Kurtwood Smith, amerikansk skådespelare.
- 5 juli - Robbie Robertson, kanadensisk musiker, gitarrist i The Band.
- 6 juli - John Cummings, brittisk parlamentsledamot för Labour Party från 1987.
- 7 juli
- Jim Steffe, svensk skådespelare.
- Björn Strand, svensk skådespelare.
- 10 juli - Arthur Ashe, amerikansk tennisspelare.
- 11 juli - Howard Gardner, lanserade teorin om "multipel intelligens"
- 26 juli - Mick Jagger, sångare och låtskrivare, medlem i The Rolling Stones.
- 31 juli
- Susan Flannery, amerikansk skådespelare.
- Lobo, eg. Roland Kent LaVoie, amerikansk sångare och låtskrivare.
- 3 augusti - Prinsessan Christina, svensk prinsessa.
- 8 augusti - Daniel Börtz, svensk tonsättare.
- 9 augusti - Roger Jansson, åländsk politiker (frisinnad, SFP).
- 11 augusti - Pervez Musharraf, pakistansk yrkesmilitär och politiker, president från 1999.
- 13 augusti - Ertha Pascal-Trouillot, Haitis president 1990-1991.
- 15 augusti - Pierre Lindstedt, svensk skådespelare.
- 16 augusti - Kjell Alinge, svensk radiojournalist och sketchförfattare.
- 17 augusti - Robert De Niro, amerikansk skådespelare, filmproducent och filmregissör.
- 23 augusti - Bengt Westerberg, svensk politiker, partiledare för Folkpartiet 1983-1995, vice statsminister 1991-1994.
- 30 augusti - Jean Claude Killy, fransk alpin skidåkare.
- 7 september - Gunilla Norling, svensk skådespelare.
- 8 september - Negasso Gidada, president i Ethiopien 1995-2001.
- 10 september - Neale Donald Walsch, författare inom New Age.
- 18 september - Kerstin Bäck, svensk kommunpolitiker, ståupp-komiker, föreläsare och författare.
- 20 september - Sani Abacha, president i Nigeria 1993-1998.
- 23 september
- Steve Boone, amerikansk musiker, medlem av The Lovin' Spoonful.
- Julio Iglesias, spansk sångare och fotbollsmålvakt.
- Antonio Tabucchi, italiensk författare.
- 27 september - Jeja Sundström, svensk vissångerska.
- 29 september - Lech Wałęsa, polsk politiker, president 1990-1995.
- 1 oktober - Ingela Thalén, svensk socialdemokratisk politiker, bland annat partisekreterare i socialdemokraterna 1996-1999.
- 4 oktober - Stan Dragoti, amerikansk filmproducent.
- 7 oktober
- Rolf Börjlind, svensk skådespelare.
- Oliver North, amerikansk säkerhetsrådgivare till president Ronald Reagan, centralt inblandad i Iran-contras-affären 1985-1987.
- 8 oktober - Chevy Chase, amerikansk skådespelare och komiker.
- 13 oktober - Anne Wibble, svensk politiker, finansminister.
- 16 oktober - Lou Rossling, svensk refräng- och körsångerska.
- 18 oktober - Giorgos Armenis, grekisk skådespelare.
- 22 oktober - Catherine Deneuve, fransk skådespelare.
- 24 oktober - Norman Hunter, brittisk fotbollsspelare.
- 29 oktober - Wolfgang Overath, tysk fotbollsspelare.
- 31 oktober - Oommen Chandy, indisk politiker, chefsminister i Kerala.
- 7 november
- Silvia Cartwright, generalguvernör på Nya Zeeland från 2001.
- Joni Mitchell, kanadensisk sångerska.
- 9 november - Svante Grundberg, svensk skådespelare, författare, regissör och ståupp-komiker.
- 12 november
- Brian Hyland, amerikansk popsångare.
- Björn Waldegård, svensk rallyförare.
- 21 november - Jacques Laffite, fransk racerförare.
- 22 november - Billie Jean King, amerikansk tennisspelare med 35 Grand Slam-titlar.
- 2 december - Maria Scherer, svensk journalist, programledare, krönikör och författare.
- 9 december - Lasse Holm, svensk musiker, låtskrivare och sångare.
- 11 december - John Kerry, amerikansk senator, presidentkandidat för Demokraterna i det amerikanska valet 2004.
- 17 december
- Mary Brunner, en av Charle Mansons kvinnor.
- David Harman, brittisk sångare i Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick and Tich.
- 18 december - Keith Richards, gitarrist, sångare och låtskrivare, medlem i The Rolling Stones.
- 20 december - Björn Wallde, svensk skådespelare och ståupp-komiker.
- 21 december
- Lena Bergman, svensk skådespelare.
- Jack Nance, amerikansk skådespelare.
- 23 december - Drottning Silvia, född Silvia Renate Sommerlath, Sveriges drottning från 1976.
- 25 december - Hanna Schygulla, tysk skådespelare.
- 27 december - John Edward Robinson, amerikansk mördare.
- 30 december - Gösta Winbergh, svensk operasångare.
- 31 december
- John Denver, amerikansk countrysångare.
- Ben Kingsley, brittisk skådespelare.
- Pete Quaife, brittisk musiker, basis i The Kinks 1963-1969.
- Rafael Baidavletov, politiker och regeringschef i Bashkortostan
- Wilton Sankawulo, president i Liberia 1995-1996

Avlidna

- 7 januari - Nikola Tesla, kroatisk-amerikansk uppfinnare.
- 19 januari - Arthur Natorp, svensk regissör och skådespelare.
- 22 februari
- Sophie Scholl, tysk motståndskämpe (avrättad).
- Hans Scholl, tysk motståndskämpe (avrättad).
- 26 februari - Theodor Eicke, tysk SS-officer.
- 12 mars - Gustav Vigeland, norsk skulptör.
- 15 mars - Betty Nansen, dansk skådespelare och teaterledare.
- 28 mars - Sergej Rachmaninov, rysk tonsättare, pianist och dirigent.
- 18 april - Isoroku Yamamoto, japansk amiral.
- 30 april - Beatrice Webb, brittisk socialistisk reformator.
- 7 maj - Heinrich Lüders, tysk indolog.
- 22 maj - Helen Taft, amerikansk presidentfru, gift med USA:s 27:e president, William Howard Taft.
- 25 maj - Nils Dardel, svensk konstnär.
- 26 maj
- Edsel Ford, amerikansk chef för Ford Motor Company 1919-1943.
- Alice Tegnér, svensk visdiktare och kompositör.
- 21 juni - Oscar Johanson, svensk skådespelare.
- 8 juli - Jean Moulin, framstående fransk motståndsman under andra världskriget.
- 11 juli - Nils Lundell, svensk skådespelare.
- 21 juli - Charles Paddock, amerikansk sprinter med två OS-guld.
- 21 augusti - Henrik Pontoppidan, dansk författare, nobelpristagare.
- 24 augusti - Simone Weil, fransk filosof och mystiker.
- 25 augusti - Johan Petter Johansson, svensk uppfinnare.
- 11 september - Oswald Teichmüller, tysk matematiker.
- 23 september - Ernst Trygger, svensk statsminister.
- 30 september - Conny Molin, svensk operasångare.
- 9 oktober - Pieter Zeeman, nederländsk fysiker, nobelpristagare.
- 6 november - Olga Andersson, svensk skådespelerska.
- 1 december - Frida Winnerstrand, svensk skådespelare.
- 3 december - Augusta Lindberg, svensk skådespelare.
- 15 december - Fats Waller, amerikansk jazzmusiker.
- 22 december - Beatrix Potter, brittisk barnboksförfattare och illustratör.
- 29 december - Hildur Malmberg, svensk skådespelare.

Nobelpris

- Fysik - Otto Stern, USA
- Kemi - George de Hevesy, Ungern / Sverige
- Medicin
- Henrik Dam, Danmark
- Edward Doisy, USA
- Litteratur - Inget pris utdelades
- Fred - Inget pris utdelades Kategori:Årtal Kategori:1940-talet ja:1943年 ko:1943년 ms:1943 simple:1943 th:พ.ศ. 2486

Amerikansk

Amerikansk kan syfta på
- någon eller något som förknippas med USA.
- någon eller något som förknippas med Amerika.

Massachusetts

Massachusetts (Commonwealth of Massachusetts), delstat i New England i nordöstra USA. Massachusetts bestod under brittisk tid först av två kolonier, Massachusetts Bay (grundad av puritaner från Mayflower 1620) och Plymouth Plantation. Huvudstad: Boston. Den amerikanska revolutionen anses ha blivit inledd i denna delstat (Boston Tea Party).

Politik

Fram till 1900-talets första decennier var republikanerna det starkaste partiet; men efterhand har demokraterna kommit att dominera, bland annat i och med att många nya invandrargrupper från främst katolska länder vanligen stött demokraterna. Massachusetts har ett rykte om sig att vara en med amerikanska mått mätt "vänstervriden" delstat. Demokraternas kandidat John Kerry fick över 60% av rösterna i 2004 års val, ett större stöd än i någon annan delstat (om man inte räknar med Washington D. C.).

Städer

- Boston – 582 000 (2003)
- Worcester – 176 000
- Springfield – 152 000
- Lowell – 104 000
- Cambridge – 102 000

Utbildning

Massachusetts USA:s kanske främsta utbildningsstater, med ett flertal kända universitet. Bland annat märks Harvard University och Massachusetts Institute of Technology. Vidare finns det delstatliga University of Massachusetts, flera Community Colleges, samt en rad privata universitet och liberal arts colleges.

Kända personer födda i Massachusetts

- John Adams, president nr 2
- John Quincy Adams, president nr 6
- Louisa May Alcott, författare
- Leonard Bernstein, dirigent, kompositör
- George Bush Sr, president nr 41
- Matt Damon, skådespelare
- Bette Davis, skådespelare
- Cecil B DeMille, filmregissör, producent
- Emily Dickinson, poet
- Ralph Waldo Emerson, filosof, poet
- Benjamin Franklin, statsman, fysiker
- Elias Howe, symaskinens uppfinnare
- Edward 'Ted' Kennedy, politiker, senator
- John F Kennedy, president nr 35
- Robert Kennedy, politiker
- Jack Lemmon, skådespelare
- Jay Leno, talkshow-värd
- Rocky Marciano, professionell boxare
- Herman Melville, författare
- Samuel Morse, uppfinnare
- Conan O'Brien, talkshow-värd
- Paul Revere, silversmed, frihetskämpe
- Henry David Thoreau, filosof, författare

Sport

Professionella lag i de högsta ligorna
- NFL – amerikansk fotboll
- New England Patriots
- NHL - ishockey
- Boston Bruins
- NBA - basketboll
- Boston Celtics
- MLB - baseball
- Boston Red Sox
- MLS – europeisk fotboll
- New England Revolution Kategori:USA:s delstater Kategori:Massachusetts ja:マサチューセッツ州 ko:매사추세츠 주 th:มลรัฐแมสซาชูเซตส์

Demokraterna

Demokratiska partiet, amerikanskt politiskt parti, formellt grundat efter valet 1828. I ett politiskt system som det amerikanska, med majoritetsval i enmansvalkretsar, tenderar ofta ett tvåpartisystem att utvecklas. Demokratiska partiet är ett av de två dominerande partierna i USA (det andra är Republikanska partiet) och har alltsedan sitt grundande många gånger kunnat se sin presidentkandidat vald, senast Bill Clinton (vald 1992, återvald 1996; president 1993-2001).

Historia och idéutveckling

Partiets rötter finns hos antifederalisterna, som vid tiden för de amerikanska koloniernas frigörelse ville begränsa den federala makten och värna delstaternas självstyre. I och med det amerikanska inbördeskriget kom demokraterna att förknippas med sydstaterna och slaveriet (även om partiet var splittrat i slavfrågan), vilket bidrog till att republikanerna kom att vara det starkare partiet fram till och med den stora depressionen. Demokraterna kom efterhand att representera en mer populistisk occh socialreformistisk linje. Detta märks delvis hos William Jennings Bryan, som kombinerade en viss socialreformism med konservatism i kulturfrågor. Ännu mer förstärktes den socialreformistiska profilen i och med Franklin D Roosevelts "New Deal" på 1930-talet. I och med Roosevelt började demokraterna återta rollen som det starkare partiet i USA. Under 1900-talets präglades partiet delvis av motsättningar mellan en socialliberal falang, som dominerade i nordstaterna, och en mer konservativ sydstatsfalang. Efterhand växte den socialliberala flangen sig starkare paralellt med att de försvagades inom republikanerna, vilket ledde till en mer renodling av de båda partiernas politiska profiler. Som ett resultat började sydstaterna i högre grad rösta republikansk och de, liberala republikanska, i nordöst valde allt som oftast demokraterna. Då de amerikanska partierna inom sig har en mycket stor åsiktsspridning är det svårt att dra generella slutsatser kring var de står politiskt. Men oftast brukar demokraterna beskrivas liggandes till vänster om det republikanska partiet men till höger om de europeiska socialdemokratiska partierna. På grund av denna åsiktsspridning inom de amerikanska partierna än inom exempelvis de svenska, är det svårt att direkt jämföra demokraterna med något svenskt parti. Dessutom har ordet "liberal" en delvis annan betydelse i USA än i Europa, vilket ytterligare försvårar en jämförelse. Officiellt är folkpartiet demokraternas samarbetsparti i Sverige, men inom demokraterna ryms såväl människor som i Sverige skulle tillhör bortre vänsterkanten som de människor som skulle trivas bättre i moderaterna.

Se även

- Amerikanska partier
- Amerikanska presidenter
- Politik
- Republikanska partiet

Externa länkar

- [http://www.democrats.org/ Demokratiska partiet] - Officiell webbplats Kategori:Politiska partier i USA ja:民主党 (アメリカ) ko:민주당 (미국) simple:United States Democratic Party

Vietnamkriget

Vietnamkriget 1957–1975 hade sin bakgrund i det så kallade Indokinakriget 1946–1954 som ledde till att Vietnam blev självständigt men delades längs 17:e breddgraden i ett kommunistiskt styrt Nordvietnam under ledning av Ho Chi Minh och ett USA-orienterat Sydvietnam där Ngo Dinh Diem blev president 1955.

Upptrappningen

Val var tänkt att hållas 1956 och detta skulle skapa underlag för en återförening av landet. Till dess skulle Viet Minh förvalta den norra delen av landet och den sydvietnamesiska lydregim under Bao Dai, som Frankrike skapat, skulle förvalta den södra i avvaktan på valen. Bao Dai var Annams (det mellersta Vietnams) siste kejsare och hade lett en marionettregim under den japanska ockupationen. Men USA, som i krigets slutskede finansierat större delen av de franska krigskostnaderna, tänkte inte respektera överenskommelsen i Genève. USA var nämligen medvetet om att ett val skulle ge det kommunistledda Viet Minh makten. Den dåvarande amerikanske presidenten Eisenhower skrev senare i sina memoarer "Jag har aldrig talat eller korresponderat med någon som har minsta kännedom om indokinesiska frågor, som inte hållit med om att hade val hållits strax efter striderna, skulle kanske 80 procent av befolkningen ha röstat för kommunisten Ho Chi Minh som ledare hellre än statschefen Bao Dai". Detta var något som USA till varje pris ville förhindra. Det var för övrigt den röda tråden i alla de målsättningar som genom åren diskuterades av i Nationella säkerhetsrådet i USA. Till varje pris måste det strategiskt viktiga Sydostasien försvaras mot kommunistisk omstörtning. I strid med Genèveöverenskommelsen utropades med amerikanskt stöd den sydvietnamesiska "Republiken Vietnam" i oktober 1955. Bao Dai fick sparken av USA:s favorit, Ngo Dinh Diem, som installerade sig som president. Hans konservativa och korrupta regim blev snabbt impopulär. Diem svarade på protesterna med terror. Tusentals människor fängslades eller dödades. Först nu och som en reaktion på utvecklingen i södra Vietnam konfiskerade den kommunistiska regimen i Nordvietnam de privata företagens och köpmännens egendomar och upprättade en byråkratiskt styrd kommandoekonomi. De tog också initiativ till att skapa den nationella befrielsefronten (i Sverige kallad FNL efter sin franska förkortning) i Sydvietnam. USA fortsatte att trappa upp sina insatser. I slutet av 1961 fanns det drygt 1 500 amerikanska soldater i Vietnam, ett år senare nära 10 000. Trots att den alltmer avskydda Diem störtades med tyst amerikanskt bifall 1963, fortsatte den sydvietnamesiska regimen dock att försvagas.

Tonkinbuktsintermezzot

Tonkinbuktsintermezzot brukar ofta anges som det officiella startskottet för kriget. Den 4 augusti 1964 sägs ett antal nordvietnamesiska torpedbåtar helt oprovocerat ha angripit amerikanska krigsfartyg på internationellt vatten. Som en följd härav godkände kongressen den 7 augusti den så kallade Tonkinresolutionen, som gav presidenten fullmakt att vidta de åtgärder han fann nödvändiga. Med denna resolution bakom sig lät Johnson, med stöd från sina rådgivare, inleda bombningar av Nordvietnam och andra regelrätta krigshandlingar inom några månader. Uppgifterna går isär om exakt vad som hände i Tonkin-bukten den natten. De flesta anser att incidenten var framprovocerad och avsiktligt överdriven, men ytterligare andra hävdar att det aldrig hänt överhuvudtaget. Det anses dock allmänt att Tonkinbuktsintermezzot endast var en förevändning för USA att eskalera sitt engagemang i Vietnam, något de redan i förväg bestämt sig för. Nedan följer amerikanska flottans sentida version av samma händelse I slutet av juli 1964 patrullerade den amerikanska jagaren USS Maddox längs med Nordvietnams kust i syfte att inhämta underrättelser för sydvietnamesiska kusträder. Den 2 augusti anfölls jagaren, som befann sig på internationellt vatten, av tre nordvietnamesiska torpedbåtar. USS Maddox lyckades med hjälp av flygunderstöd från hangarfartyget USS Ticonderoga slå tillbaka anfallet och slå ut en av torpedbåtarna. USS Maddox fortsatte nu tillsammans med ytterligare en jagare, USS Turner Joy, sina patruller. Den 4 augusti sade man sig återigen vara under attack, men det har visat sig vara felaktigt.

USA går in i kriget på allvar

Några dagar efter Tonkinincidenten började USA bomba Nordvietnam. Snart anlände fler och fler rådgivare och under 1965 hade man sänt iväg 200 000 amerikanska soldater till Vietnam. Inget hjälpte, och man sände ytterligare 200 000 man 1966. I början av 1968 fanns det nära en halv miljon amerikanska soldater i Vietnam, förutom mer än 600 000 man i den sydvietnamesiska armén och tiotusentals soldater från Sydkorea, Thailand, Australien och Filippinerna. Under dessa år bombade USA både södra och norra Vietnam med förödande eldkraft. Stora områden i Sydvietnam förklarades vara "fria eldzoner" vilket innebar att alla som befann sig där betraktades som fiender – män, kvinnor och barn. Under namnet "Operation Fenix" mördade CIA sydvietnameser som misstänktes vara medlemmar av FNL. Över 20 000 personer dödades på detta sätt åren 1965–1968. Andra sattes i fängelse där de misshandlades och torterades. Det var delvis mot denna bakgrund som den amerikanske befälhavaren i Vietnam, Westmoreland, förklarade att han ansåg att segern nu var inom räckhåll. Efter kriget hävdade Internationella Röda korset att 65 000–70 000 personer hade utsatts för folkrättsstridiga övergrepp av de amerikanska och sydvietnamesiska fångvaktarna. Vid krigets slut hade över 7 miljoner ton bomber fällts över Indokina – mer än dubbelt så mycket som under hela andra världskriget inräknat både Europa och Asien. Flygplanen fällde även aerosoler för att förstöra träd och annan grönska. Samma gift – 2,4,5,T – visade sig även orsakade födelseskador på nyfödda barn. Hela tiden blev Saigon-regimen impopulärare bland Sydvietnams befolkning. FNL tog makten över landsbygden genom man delade ut land till bönderna men även genom att hota befolkningen. Nordvietnamesiska reguljära styrkor belägrar marinkårsbasen i Khe Sanh under 77 dagar. Basen låg långt ute i periferin, nära gränsen till Laos. NVA (Nordvietnamesiska armén) samlade stora mängder trupp och besköt basen med intensiv artillerield, men hade egentligen inte för avsikt att inta Khe Sanh. Syftet var istället att distrahera amerikanerna inför Tet-offensiven.

Tet-offensiven

Under det vietnamesiska nyåret i februari 1968 inleddes Tet-offensiven. Ett FNL-kommando lyckades till och med ockupera den amerikanska ambassaden i Saigon. Tet-offensiven slogs tillbaka och FNL befann sig nu för första gången på mycket länge på defensiven till följd av de stora förluster det åsamkats. Ställd inför militärens krav på ökade truppinsatser och de allt högre politiska kostnaderna, förklarade dock den amerikanske presidenten Lyndon B. Johnson att han var beredd att inleda fredssamtal och att han inte hade några planer på att ställa upp för omval – antikrigsoppositionen hade blivit honom för stark. Johnson kunde inte längre framträda offentligt utan att mötas av en antikrigsdemonstration. "LBJ, how many kids did you kill today", "LBJ, hur många barn har du dödat idag", hördes i demonstrationer över hela USA. De amerikanska förlusterna började bli kännbara, över 40 000 man hade stupat fram till 1968. Johnson efterträddes av Richard Nixon, Eisenhowers vicepresident, som under valkampanjen påstått sig ha en hemlig plan för att göra slut på kriget.

Nixons plan

Planen visade sig innebära "vietnamisering" av kriget. Genom att ta hem de amerikanska styrkorna och istället låta Saigonregimen stå för krigandet skulle den starka antikrigsrörelsen desarmeras. När den första antikrigsdemonstrationen hölls i Washington 1965 hade 20 000 slutit upp, i november 1969 demonstrerade en halv miljon människor mot kriget bara i Washington. Opinionsundersökningar började visa att en klar majoritet av USA:s befolkning ansåg att USA borde lämna Vietnam. När Nixon 1970 lät invadera Kambodja för att skära av FNL:s försörjningslinjer, möttes han av våldsamma protester. En rad universitet ockuperades av sina studenter som höll protestmöten och seminarier mot kriget. Antikrigsopinionen trängde till och med in i armén. Vägran att tjänstgöra i Vietnam blev allt vanligare, samtidigt som protester mot kriget började göra sig hörda även bland de amerikanska soldaterna i Vietnam. Tiotusentals inkallade valde att antingen vägra att inställa sig för tjänstgöring eller desertera. Även prsident Nixon erkände i sina memoarer att han redan 1969 insåg att en militär upptrappning skulle innebära att den amerikanska allmänheten blev allt mer kritisk till kriget. Trots detta försökte han utvidga krigsinsatserna, och chansa med ett anfall även på Kambodja.

USA lämnar Vietnam

I början av 1973, efter åratal av förhalningar, gick USA till slut med på att underteckna ett vapenstilleståndsavtal. Några månader efter avtalets undertecknande lämnade den siste amerikanske soldaten Vietnam. Men vapenstilleståndet bröt snart samman och kriget i Sydvietnam flammade upp på nytt. Den med amerikanska medel till tänderna beväpnade sydvietnamesiska regimen visade sig dock ha mycket låg stridsmoral. Lämnad på egen hand kollapsade den snabbare än vad till och med dess motståndare väntat sig. Segern hade vunnits till ett fruktansvärt pris. Cirka en halv miljon vietnameser förlorade livet under det första Indokinakriget mot Frankrike, under det andra antas 2 till 3 miljoner vietnameser ha dött – och dessa siffror säger inget om de miljoner och åter miljoner av lemlästade och hemlösa. Förödelsen var fruktansvärd. Mer än 7 miljoner ton bomber hade fällts över landet, vilket var mer än dubbla den mängd som fällts under det andra världskriget. Mängder av byar i södra Vietnam hade också raserats och befolkningen tvingats att flytta i fåfänga försök att isolera FNL. Till detta kom effekterna av de enorma mängder av kemiska bekämpningsmedel som använts av USA för att avlöva djungelområden.

Siffror

Enbart i Vietnamkriget (det vill säga exklusive Laos och Kambodja) rapporterades cirka 58 230 amerikaner som stupade och cirka 1 900 som saknade. Det högsta antalet amerikanska soldater i Vietnam vid en och samma tidpunkt var drygt 569 000. Detta gäller dock endast amerikansk militär personal, med fötterna rent fysiskt i Vietnam. Till detta kommer också omkring 1,2 miljoner soldater stationerade utanför Vietnam.

Vilka deltog?

Land	Största truppstyrka	Antal döda
USA	543 400	57 702
Sydkorea	48 869	4 407
Thailand	11 568	350
Sydvietnam	1 048 000	185 528
Nordvietnam & Viet Cong	300 000	924 048
Australien	7 672	520
Nya Zeeland	550	35
Spanien	13	0
Taiwan	31	0

Källa: Australiensiska staten

Vietnamkriget speglat i kulturen

Vietnamkriget har varit ett kärt ämne inom kulturen. Det tycks alltid finnas en ny infallsvinkel, något nytt att försvara eller förkasta.

Filmer och TV-serier som behandlar vietnamkriget

- Apocalypse Now
- Forrest Gump
- Full Metal Jacket
- Plutonen
- Hair
- Jacob's Ladder
- Good Morning, Vietnam

Böcker som behandlar vietnamkriget

Spel som behandlar vietnamkriget

- Battlefield Vietnam
- Vietcong
- Vietcong 2 Kategori:USA:s historia Kategori:Asien Kategori:Vietnamkriget Kategori:Vietnams historia ja:ベトナム戦争 ko:베트남 전쟁 simple:Vietnam War th:สงครามเวียดนาม

Pilot

Pilot kan ha olika betydelser: #förare av fordon, särskilt flygplan #en förstudie inför t.ex. när en ny medicin ska lanseras #pilotavsnitt (ett introducerande avsnitt) av en TV-serie

Indokina

Indokina är den halvö i Sydostasien, som idag utgörs av staterna Vietnam, Kambodja och Laos, samt delar av Thailand och av Myanmar. Franska Indokina var en fransk koloni i området fram till 1950-talet. Kategori:Asiens geografi ja:インドシナ半島

College

College [kå'lidj] (eng., av lat. collégium), egentligen ett organiserat samfund av personer med gemensamma åligganden och rättigheter, kollegium, eller benämning på de med jordagods rikt doterade, oberoende och självstyrande korporationer, som bildar integrerande delar av Englands "gamla" universitet i Oxford och Cambridge. Ursprungligen stiftade till förmån för fattiga studenter, utgör colleges samfund av studenter och lägre akademiska lärare, vilka inom collegets vida byggnadskomplex bor, intar sina måltider och erhåller (respektive ger) undervisning, som avser dels allmänbildning, dels förberedelse till de inför själva universitetets professorer avlagda examina, varjämte idrotter i fria luften idkas med brinnande iver och fria diskussionsövningar uppfostrar till deltagande i det offentliga livet. Ett sådant college består av en rektor (head master, principal, warden e.dyl.), ett antal fellows (avlönade docenter, vilka dels deltar i förvaltningen, dels såsom "tutors" och "college lecturers" meddelar undervisning) och studenter av olika kategorier, främst scholars (ursprungligen obemedlade stipendiater), vartill i senare tider kommit även burgna mäns söner, som får betala dryga avgifter för förmånen att vara inackorderade i colleget (pensioners, commoners, utgörande flertalet av ograduerade studenter eller undergraduates). Skillnaden mellan t.ex. ovannämnda studentkategorier blir dock alltmera av huvudsakligen historisk art; i praktiken läggs numera större vikt vid studenternas särskiljande i förstaårsmän (freshmen), andra-, tredje- och fjärde-årsmän, vartill på senaste tid kommit en särskild grupp av sådana, som med utmärkelse tagit sin grad och stanna kvar i colleget för "postgraduate"-studier. Levnadsordningen inom colleges har från början haft en tämligen klosterlik prägel, som dock i senare tider blivit allt mindre utpräglad; sålunda får fellows numera gifta sig. De flesta colleges har arkitektoniskt intressanta profanbyggnader och kapell, bibliotek, museer och parker. Oxford ägde i början av 1900-talet 21 colleges (därav 3 från 1200-talet), Cambridge 17.

College i USA

Se även Utbildning i USA. Kategori:Forskning och utbildning

Heinz

Heinz är en i Tyskland populär form av förnamnet Heinrich, på svenska Henrik. Heinz är även ett amerikanskt livsmedelsföretag som främst är känt för sin tomatketchup. se H. J. Heinz Company

3 november

3 november är årets 307:e dag (308 om det är skottår) i den gregorianska kalendern. Det återstår 58 dagar av året.

Dagens namn

- Hubert, Hugo

Äldre namnsdagar:

- tidigare: Eustakius (Eustachius) (och Hubertus)
- 1901: Hubert
- 1986: Hubert, Raymond och Roy
- 1993: Hubert, Diana - från 11 mars. (Raymond flyttas till 27 mars och Roy till 7 september)
- 2001: Hubert, Hugo - från 11 januari. (Diana flyttas till 29 januari)

Helgdagar

- Dominicas nationaldag
- Panamas nationaldag

Händelser

- 1839 - Det första Opiumkriget bryter ut
- 1888 - Massmördaren Jack the Ripper dödar sitt sista offer
- 1918
- Kungadömet Österrike-Ungern bryter samman
- Polen deklarerar sin självständighet från Ryssland
- 1930 - Efter en militärkupp blir Getúlio Vargas ny president i Brasilien
- 1942 – Tyska Afrikakåren under generalfältmarskalk Erwin Rommel retirerar
- 1957 - Sovjetunionen skickar upp Sputnik II med en hund (Lajka)som passagerare.

Födda

- 1804 - Constantin Hansen, norsk konstnär.
- 1852 - Meiji, japansk kejsare 1867-1912.
- 1900 - Märta Reiners, svensk operasångerska.
- 1901 - Leopold III, belgisk kung 1934-1951.
- 1905 - Sigge Fürst, svensk skådespelare, sångare och underhållare.
- 1908 - Jack Donohue, amerikansk filmregissör, koreograf, skådespelare och dansare.
- 1909 - Ulla Castegren, svensk skådespelare och sångare.
- 1911 - William Lind, svensk kapellmästare, musikarrangör och kompositör.
- 1912 - Alfredo Stroessner, paraguayansk president och diktator 1954–1989.
- 1921
- Charles Bronson, amerikansk skådespelare.
- Fylgia Zadig, svensk skådespelare.
- 1928 - Osamu Tezuka, japansk serietecknare, manga.
- 1929
- Per-Olof Ekvall, svensk skådespelare och recitatör.
- Ulf G. Johnsson, svensk skådespelare och kompositör.
- 1935 -
- Frank Cook, brittisk parlamentsledamot för Labour.
- Jeremy Brett, brittisk skådespelare.
- 1936 - Roy Emerson, australisk tennisspelare.
- 1945 - Gerd Müller, tysk fotbollsspelare.
- 1948 - Lulu, brittisk sångerska.
- 1949 - Larry Holmes, amerikansk boxare.
- 1954 - Adam Ant, brittisk musiker, sångare i gruppen Adam & the Ants.
- 1957 - Ernst Kirchsteiger, svensk programledare i TV.
- 1964 - Paprika Steen, dansk skådespelare och regissör.
- 1970 - Peter II av Jugoslavien, avsatt 1945.
- 1973 - Mickael Thompson, svensk musiker, gitarrist i Slipknot.
- 1977 - Aria Giovanni, amerikansk fotomodell, skådespelare och porrstjärna.

Avlidna

- 361 - Constantius II, romersk kejsare 337-361.
- 1584 - Carlo Borromeo, italiensk kardinal och ärkebiskop av Milano, helgon (1610).
- 1881 - Joseph Knabl, tysk skulptör.
- 1926 - Annie Oakley, legendarisk amerikansk prickskytt.
- 1942 - Eric Abrahamsson, svensk skådespelare.
- 1954 - Henri Matisse, fransk konstnär.
- 1956 - Jean Metzinger, fransk målare tillhörig Parisskolan.
- 1958 - Hedvig Lindby, svensk skådespelare.
- 1970 - Fleming Lynge, dansk författare och manusförfattare.
- 1981 - Verner Karlsson, svensk musiker.
- 1989 - Rune Landsberg, svensk skådespelare.
- 1990 - Mary Martin, amerikansk skådespelare och sångerska.
- 1993 - Anders Jonason, svensk författare.
- 1996 - Jean-Bédel Bokassa, president och diktator i Centralafrikanska republiken 1966–1979 (självutnämnd kejsare 1976–1979).
- 1997 - Henry Sidoli, svensk manusförfattare och regissör.
- 2000 - Bengt Brunskog, svensk skådespelare.
- 2001 - Viveka Seldahl, svensk skådespelare.
- 2003 - Elliott Smith, amerikansk musiker, mördad.
- 2005 - Kent Andersson, svensk skådespelare, manusförfattare och dramatiker.

Se även

2 november - 4 november - 3 oktober - 3 december -- lista över alla datum januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december 309 ja:11月3日 ko:11월 3일 simple:November 3 th:3 พฤศจิกายน

George W. Bush

(född 6 juli 1946) är en amerikansk republikansk politiker. Han är USA:s nuvarande president sedan 2001. Han var guvernör i Texas mellan 1995 och 2000. Innan han blev politiker var han affärsman inom oljebranschen.

Uppväxt och familj

George W Bush föddes i New Haven i Connecticut som son till George och Barbara Bush och växte upp i Midland och Houston i Texas. Han har fyra yngre syskon: Jeb, Neil, Marvin och Dorothy Bush.

Studier och militärtjänst

Liksom sin far utbildades Bush vid Phillips Academy i Andover i Massachusetts (september 1961-juni 1964). Han läste vid Yale University i New Haven från september 1964 till maj 1968, då han erhöll en Bachelor of Arts i historia. Under sin studenttid spelade han baseball och rugby. Direkt efter studierna, medan vietnamkriget fortskred, skrev han 28 maj 1968 upp sig i Texas Air National Guard 27 maj 1968 under Vietnamkriget för en tjänstgöringsperiod på sex år. Som pilot flög Bush en F-102 t.o.m. 1972 och blev befordrad vid två tillfällen: först till fänrik därefter till löjtnant. I september 1973 tilläts han att avsluta sitt sexåriga tjänstgöring i förtid för att kunna studera vid Harvard University. Han överfördes till den inaktiva reserven strax innan han befriades från sina plikter 1 oktober 1973. Under presidentvalskampanjen 2004 har flera frågor kring Bushs militära tjänstgöring tagits upp av journalister och politiska motståndare ^-. Bush började vid Harvard Business School September 1973 och erhöll Master of Business Administration (MBA) 1975. Bush gifte sig med Laura Welch 1977 och fick med henne tvillingdöttrarna Barbara och Jenna 1981. 1986, vid 40 års ålder blev Bush en s.k. väckelsekristen (born-again christian), han är med andra ord, med svensk frikyrkovokabulär, frälst. Bush har beskrivit tiden innan väckelsen som sin "nomadiska" period och sin "oansvariga ungdom" och har medgivit att han då drack för mycket. Omvändelsen fick också Bush att sluta dricka. Vid flera tillfällen har Bush tillfrågats om han använt tyngre droger och han har själv förnekat att han brukat något sedan 1974. Det har funnits misstankar om att han tagit kokain, men Bush har avstått från att svara på frågor som rör tiden före 1974.

Affärsmannen Bush

Efter att han 1988 hjälpte till i sin fars lyckade presidentvalskampanj fick han reda på att basebollaget Texas Rangers var till salu. I april 1989 gick han ihop med familjens vänner och köpte 86% ägande av Rangers för 75 miljoner dollar och var därefter chef där fram till 1994 när han valdes till guvernörskapet.

Politikern Bush

År 1978 kandiderade Bush till representanthuset, men förlorade mot demokraten Kent Hance.

Guvernörskapet

I november 1994 valdes Bush till guvernör i Texas. Han blev omvald 1998, vilket ingen Texasguvernör tidigare blivit. Under sin ämbetstid gjorde han sig känd för samarbete över partigränserna och ett omfattande tillämpande av dödsstraff - han signerade 152 dödsdomar, bland annat för Karla Faye Tucker, den första kvinna som avrättats i USA sedan 1800-talet.

Presidentskapet

Bush tillerkändes av USA:s högsta domstol (med röstsiffrorna 5-4) segern i presidentvalet 7 november 2000, efter röstningsdebaclet i delstaten Florida, mot demokraternas presidentkandidat Al Gore. Bush valdes på ett program om compassionate conservatism ("medkännande konservatism") inkluderande nej till fria aborter, USA:s tillbakadragande från världskonflikterna, kommunitärt välfärdssystem, nytt skolsystem etc. Under hans första besök i Europa juni 2001 kritiserades han skarpt för att han tillsammans med amerikanska senaten avfärdat USA:s efterföljande av Kyotoprotokollet, något företrädande presidenten Bill Clinton förespråkade.

Terrordåden

Terrorattentaten den 11 september 2001 kom dock att kullkasta Bushs planer. Samma höst invaderade USA Afghanistan, i jakten på Al-Qaida:s ledare Usama bin Ladin. I mars 2003 anföll USA, denna gång utan Förenta Nationernas medgivande, Irak med motiveringen att landets diktator Saddam Hussein samarbetade med terroristgrupper samtidigt som han utvecklade massförstörelsevapen. Efter invasionen har dock inga vapen av denna karaktär upptäckts, och det råder numera i det närmsta consensus kring att Hussein troligen inte heller disponerade dylika vid tiden för invasionen. Den amerikanska 9/11-rapporten har även klartgjort att Saddamregimen aldrig samarbetat med Al-Qaida.

Invasionen av Afghanistan

Invasionen av Irak

Se Irakkriget.

Presidentvalet 2004

Före invasionen av Irak var Bushs stöd hos folket enormt, och de flesta trodde, trots landets dåliga ekonomi, att hans andra mandatperiod var säkrad. Emellertid gjorde kaoset i det ockuperade Irak tillsammans med det rättsliga efterspelet till invasionen att förtroendet för Bush-administrationen försvagades. mandatperiod Demokraterna valde motståndaren John Kerry, senator från Massachusetts, som med sin militära bakgrund ansågs kunna utmana Bush när det gäller presidentens roll som överbefälhavare. I presidentvalskampanjen blottlade de Bushs frånvaro från Texas nationalgarde och satte den i kontrast mot Kerrys prisbelönta tjänstgöring i Vietnam. Bush fick också utstå kritik för att Usama bin Ladin fortfarande befann sig på fri fot, att oroligheterna i Irak fortsatte och för att landets ekonomi och sysselsättning försämrats under hans ämbetsperiod. Under månaderna före valet var kampen om rösterna mycket jämn, och under valnatten var röstresultatet ovisst. Efter att Bush rapporterades ha vunnit i nyckelstaten Ohio (med omkring 200 000 röster) erkände sig Kerry besegrad, och Bush kunde därmed bereda sig på en andra mandatperiod. Denna valseger var avgörande för Bushs personliga prestige. Sedan första världskriget har bara Herbert Clark Hoover, Jimmy Carter och Bushs far George H W Bush misslyckats med att bli omvalda. I detta val fick han också en majoritet av det totala röstantalet (omkring 4 000 000) - år 2000 var det Gore som fick flest röster. Några påtalade orsaker till att Bush blev omvald:
- Hans konservativa ställningstagande i värderingsfrågor som vapen, aborter och samkönade äktenskap, där John Kerrys åsikter var påfallande liberala.
- Det välregisserade partikonventet i New York, där Bush fick stöd av framgångsrika lokalpolitiker som Rudy Giuliani och Arnold Schwarzenegger.
- Det pågående kriget mot terrorismen.
- Usama bin Ladins videoframträdande kort före valet.

Den andra mandatperioden

kriget mot terrorismen Efter valet genomförde USA:s krigsmakt som väntat ett antal större operationer som fått vänta tills valet var avgjort. Tillsammans med irakiska regeringsstyrkor genomfördes en sedan länge förberedd stormning av rebellfästet Falluja. Ett antal ministrar avgick och byttes ut. Bland annat avgick den internationellt och nationellt mycket populäre utrikesministern Colin Powell och ersattes av Condoleezza Rice. I sitt tal till Representanthuset den 2 februari presenterade han reformer inom socialförsäkringarna, lagstiftning om äktenskap och han betonade vikten av demokratiska reformer runtom i världen. Efter ovädren i bl.a. New Orleans sommaren 2005 kritiserades Bush och hans administration för tafatthet, och väljarnas förtroende för honom började att svikta. Senare samma år drabbades Bush av ett nytt bakslag, då vicepresidentens stabschef, Lewis Libby, tvingades avgå, efter att åtalats för mened.

Familjen Bush

Han är son till George Bush och Barbara Bush, och har fyra yngre syskon: Jeb, Niel, Marvin, och Dorothy. En yngre syster, Robin, dog 1953 i följderna av leukemi. Han och hans hustru Laura Welch Bush har två tvillingdöttrar, Barbara och Jenna Bush, födda 1981. Nämnas i sammanhanget bör att G.W. Bush är sonson till Prescott Bush, en man vars förflutna som affärsman under andra världskriget är omdiskuterat. Familjen Bush äger också två hundar; Barney och Miss Beazley.

Externa länkar

- [http://www.whitehouse.gov/ Vita huset] Bush, George Walker Bush, George Walker ja:ジョージ・ウォーカー・ブッシュ ko:조지 W. 부시 ms:George W. Bush simple:George W. Bush th:จอร์จ ดับเบิลยู. บุช zh-min-nan:George W. Bush

Usama bin Ladin

Usama bin Muhammad bin Awad bin Ladin (arabiska: اسامة بن محمد بن عوض بن لادن), vanligtvis kallad Usama bin Ladin eller Osama bin Laden (arabiska: أسامة بن لادن), född 10 mars 1957 i Riyadh, Saudiarabien, är grundare av det islamististiska terrornätverket al-Qaida som varit inblandat i flera attacker mot civila och militära mål världen över. Bin Ladin är utbildad byggnadsingenjör, hans far var en mäktig byggherre i Saudiarabien. Al-Qaida tros allmänt ligga bakom de så kallade 11 september-attackerna 2001 mot World Trade Center och Pentagon i USA som dödade minst 2 752 människor. Man tror att han finansierade terrorattacken i London. Med dessa attacker som officiell motivering anföll USA Afghanistan där bin Ladin verkade. Efter att de regelrätta bombningarna slutat framkom det videofilmer som sades visa Usama bin Ladin och vara inspelade efter dessa bombningar. Bin Ladin är idag världens mest efterspanade person. Han misstänks befinna sig någonstans i bergstrakterna i gränsen mellan Afghanistan och Pakistan. Amerikanska myndigheter har utfäst en belöning på 50 miljoner dollar till den som kan lämna upplysningar som leder till hans gripande. Bin Ladin, Usama ja:オサーマ・ビンラーディン ko:오사마 빈라덴 ms:Osama bin Laden simple:Osama bin Laden

Al-Qaida

Al-Qaida ( القاعدة arabiska för "basen" eller "grunden" och kan även skrivas ut som al-Qaeda, al-Qa'ida, al-Quaida eller el-Qaida), ett terroristnätverk vars mest kände företrädare är Usama bin Ladin. Den islamistiska tänkaren Sayyid Qutbs senare verk har inspirerat den extremistiska ideologi som al-Qaida bygger på, och egyptiern Ayman al-Zawahiri brukar räknas som den viktigaste ideologen under senare år. Nätverket har tillskrivits en rad spektakulära terroristdåd, varav attackerna på World Trade Center i New York och USA:s försvarshögkvarter Pentagon den 11 september 2001 är de mest kända.

Översikt

Grunderna till Al-Qaida lades 1988 av Usama bin Ladin i kampen mot den Sovjetiska invasionen av Afghanistan. Fenomenet utvecklades ur en organisation som kallades Makhtab al-Khidamat och som till en början enbart finansierade, värvade och tränade gerillasoldater (så kallade mujahedin). Usama bin Ladin finansierade till viss del verksamheten själv, men mujahedin fick även bidrag från islamistiska länder och USA. Al-Qaida har sin religiösa grund i Wahhabi-sekten och det slutgiltiga målet för al-Qaida är att införa denna variant av Islam i hela den islamiska världen. Namnet al-Qaida används inte av dem själva utan kommer från en text den gett ut där den refererar till sig själv som qaida-al-jihad, vilket betyder grunden för jihad. Detta namn myntades först inom amerikanskt rättsväsende för att kunna koppla Usama bin Ladin (och fälla denne) till ett tidigare dåd, av samma anledning valde man här att kalla Usama och hans religiösa extremister till kumpaner för en organisation - vilket de inte, per definition, kunde kallas, då de fullkomligt saknade hierarki. Följande namn används även de för att referera till al-Qaida: grunden, islamiska armén, islamisk front för jihad, kampen mot judar och korsriddare, islamiska armén för befrielsen av de heliga platserna, Usama Bin Ladins nätverk, Usama Bin Ladins organisation, Islamiska frälsningsgrunden och gruppen för bevarandet av de heliga platserna.

Historia

Al-Qaida växte fram ur gerillaorganisationen Makhtab al-Khidamat (MAK) som verkade under Sovjetunionens ockupation av Afghanistan på 1980-talet. Usama Bin Ladin var en av grundarna av MAK tillsammans med palestiniern Abdullah Azzam. När Sovjet drog sig ur Afghanistan var det många i MAK som ville utvidga sin verksamhet för att befria även andra islamiska länder. Små konstellationer av individer, i nätverk, började byggas upp för att kunna hantera denna utvidgning. En av dessa konstellationer var den som senare skulle komma att kallas al-Qaida. Konstellationen grundades 1988 av Usama Bin Ladin. Namnet al-Qaida lanserades av USA:s underrättelsetjänst och kommer från ett elektroniskt dokument där Bin Ladin refererar till en lista över medlemmar som qaida al-jihad, vilket betyder grunden för jihad. Usama Bin Ladin ville med al-Qaida även föra kampen på en icke-militär nivå, då de flesta länder inte är lika instabila som Afghanistan och det därför är svårt att föra ett gerillakrig i dessa. Abdullah Azzam motsatte sig dock detta och ville forsätta kampen enbart på en militär nivå. Efter Azzams död 1989 splittrades MAK och de flesta medlemmarna gick över till Bin Ladins organisation. Träningen började nu inrikta sig mer på terrorism och efter Sovjetunionens tillbakadragande återvände Usama bin Ladin för en tid till sitt hemland Saudiarabien. Under gulfkriget kritiserade han hårt den saudiska regeringens stöd till den USA-ledda FN-operationen, varpå regeringen bad honom lämna landet. 1991 flyttade Bin Laden till Sudan där landets islamiska regering för tillfället var indragen i ett inbördeskrig. Al-Qaida hade nu byggt upp ett nätverk av falska välgörenhetsorganisationer, varav många kontrollerades av Bin Ladins svåger Mohammed Jamal Khalifa, för att finansiera sin verksamhet och pengarna började nu strömma in. 1996 utvisades Bin Laden från Sudan, då han anklagades för delaktighet i mordförsöket på Egyptens president Hosni Mubarak 1994. Usama bin Ladin återvände nu till Afghanistan, med en del fränder, från Sudan. Al-Qaidas träningsläger drillade nu 1000-tals personer från hela världen. Soldater tränades för bland annat konflikterna i Algeriet, Tjetjenien, Filippinerna, Egypten, Indonesien, Uzbekistan, Afghanistan, Tadzjikistan, Somalia, Jemen, Kosovo och Bosnien. Genom att umgås i träningslägren kom dessa personer med vitt skilda ursprung att se sina egna kamper som en del av en större gemensam kamp. Till skillnad från den gängse rådande mediabilden sträcker sig alltså al-Qaidamedlemmarnas etnicitet utanför den enbart arabiska. I februari 1998 gav Bin Ladin och Ayman al-Zawahiri ut ett meddelande med titeln den islamiska fronten för jihad mot judar och korsriddare. I meddelandet sa de att det var varje muslims plikt att döda amerikanska medborgare, både civila och militära, och att döda medborgare i länder som ansågs vara allierade med USA. I januari 2000 höll organisationen en stor konferens i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur. Den malaysiska underrättelsetjänsten som fått reda på konferense