Home About us Products Services Contact us Bookmark
:: wikimiki.org ::
Överluleå

Överluleå

Boden (lulesam. Suttes, fi. Puuti, Putas), stad i landskapet Norrbotten, Norrbottens län, centralort i Bodens kommun. Ursprungligen var Boden en kyrkby i Överluleå socken, och ibland har namnet Överluleå använts synonymt med Boden. Sedermera blev Boden en bas för försvaret, den s.k. Bodens garnison. Fram till 1990-talet var hela 13 % av Sveriges försvar stationerat i Boden med tillhörande Garnisonssjukhus. Dessutom är knutpunkten för norra stambanan belägen i Boden. I övrigt har Boden en charmig småstadskaraktär. Till sevärdheterna hör Bodens fästning.

Äldre historia

Första skriftliga benämningen på Boden är Bondebyn år 1539 i en riksskattelängd. Notera att NF:s etymologi är Bodarna, d.v.s. fäbodarna eller sjöbodarna efter de bodar som upprättats från strömmingsfisket (?). 1543 hade Bondebyn 7 bönder samt sedan redan tidigare fanns samer.

Modern historia

Överluleå kyrka började byggas 1827 och därmed var centrum flyttat till Bodträsket från Heden. Nedanför kyrkan etablerades en liten kyrkby. Syftet var att befolkningen skulle ha någonstans att bo under bevistelsen för gudstjänsten. Idag återstår endast ett 20-tal av timringarna av de ursprungligt dryga 300. Sedan slutet av 1800-talet är staden en knutpunkt för järnvägens stambana. Malm, vanligtvis järnmalm, från brytningarna i Kiruna transporteras genom Boden, där de antingen fraktas till stålverken i Luleå eller färdas vidare neråt landet. I början av 1900-talet började armén att etablera sig i Boden och Bodens fästning byggdes för att kunna försvara övre Norrland, främst från anfall österifrån. Fram till 1990-talet präglades livet främst av arbete i garnisonen samt även garnisonssjukhuset som byggdes i närheten av kasernerna. Sjukhuset flyttade under 1990-talet till Sunderbyn.

Externa länkar


- [http://www.boden.se Bodens kommun]
- [http://www.boden.mil.se/ Bodens garnison] Kategori:Bodens kommun Kategori:Sveriges städer

Lulesamiska

Lulesamiskan är den näst största samespråket i Sverige. Det är osäkert hur många som egentligen talar lulesamiska, men uppskattningsvis är det mellan 1500 och 2000 stycken, i hela världen. Ett eget skriftspråk och en egen ortografi bestämdes 1983.

Externa länkar


- Kurs i Lulesamiska: [http://www.ur.se/ur/sok/frameset_web.html?/samasta Sámásta] ... som betyder "tala samiska"
- Lulesamiskt center: [http://www.arran.no/ Árran] ... "eldstaden" Kategori:Finsk-ugriska språk Kategori:Samer

Finska

Finska är det största av Finlands två officiella språk, och ett av Sveriges officiella minoritetsspråk. Finskan tillhör den finsk-ugriska språkfamiljen.

Historia

Man har tidigare trott att finskan kommer från ett urfinskt språk, som kom till Norden med invandrare österifrån, från vilket samiska separerade ungefär 1500 - 1000 f.Kr.. Estniskan separerade sig under det första århundradet e.Kr. Senare genetisk forskning menar dock att finnarna och samerna ursprungligen inte är samma folk, utan mer olika varandra än finnar och svenskar. En förklaring skulle vara antingen att samerna av okänd anledning förlorat ett tidigare okänt tungomål till förmån för ett finsk-ugriskt eller att finnarna (nordbor eller invandrare från öster?) lärde sig sitt finska språk av samerna. En ännu vildare teori hävdar att hela Norden ursprungligen skulle ha talat finska och att urnordiskan skapades genom invandring eller påverkan av nordgermanska folk. Den första finskan i skrift skrevs ner av biskopen Mikael Agricola under 1500-talet. Han baserade sitt skrivsätt på svenskan (som då var det officiella språket i Finland), tyska och latin.

Geografisk spridning

Finska pratas i huvudsak i Finland, där det (liksom svenska med 6% minoritet) är officiellt språk. Det finns omkring fem miljoner finsktalande i Finland. Finska minoriteter finns även i Sverige, Norge, Ryssland och Estland. Under 1900-talet emigrerade även hundratusentals finsktalande från Finland till Sverige, men denna migrationsrörelse mellan dessa länder har funnits åtminstone sedan medeltidens början. I Sverige finns också Tornedalsfinska eller meänkieli ("vårt språk"), med status som officiellt minoritetsspråk, i östra Norrbotten. Tornedalsfinskan är besläktad med dialekterna på den finska sidan om Torne älv. Med finskan närbesläktade språk, eller i vissa fall rentav dialekter finns det många av i Ryssland; de mest närliggande är karelskan och ingermanländskan, men även kring och bortom Volga finns dialekter som komi, votjakiska m m utspridda (s k volgafinska dialekter). Det är bara de östersjöfinska språken, främst estniskan, meänkielin, karelskan och ingermanländskan, som utan vidare språkstudier är i någon mån förståeliga för en finsktalande, medan de djupare in i Ryssland gångbara språken brukar vara helt obegripliga, även om det inte behövs någon större språkvetenskaplig utbildning för att varsebli en del likheter i det grundläggande ordförrådet. Det finns dock ett livligt intresse för släktspråken i Finland, och medvetandet om språkliga släktingar i Rysslands djup utgör en viktig del av många finnars nationella identitet.

Ordförråd

Att det finns många svenska lånord i finskan är en naturlig följd av de många hundra år Finland var en del av Sveriges rike. Trots det är det ett faktum att finskan är ett av de språk i världen som är mest puristiska, d.v.s. varit minst villiga att ta in internationella ord. Språkvetare räknar med att 60-80 % av alla ord i finskan är av helfinskt ursprung, vilket är en hög siffra. De som formade finskan till ett nationalspråk och ett skriftspråk på 1800-talet gjorde också medvetna ansträngningar att ersätta så många utländska ord som möjligt med finska.

Svenska lånord till finskan

Nedan exempel på svenska ord som lånats in i finskan. I finska språket saknas nästan helt dubbelkonsonant i början på ord, så det är väldigt vanligt en eller flera konsonanter helt enkelt "faller bort".
- plommon - luumu pl -> l
- skruv - ruuvi skr -> r, osv
- glas - lasi
- stol - tuoli
- krut - ruuti
- strand - ranta
- skola - koulu
- fru - rouva Finska språket saknar även de tonande klusilerna b, d och g. I lånord har dessa allmänt bytts ut mot motsvarande tonlösa p, t och k. Eftersom också ljudet f saknas har det i vissa lånord ersatts av v.
- boll - pallo
- gevär - kivääri
- daler - taala, taaleri
- fånge - vanki Andra lånord:
- lag - laki
- ost - juusto
- säng - sänky
- kvarn - mylly, jfr skånskans mölla
- konung - kuningas, av urnordiska
- kunungaR,
- kuningaR
- drottning - kuningatar, se ovan
- borgmästare - pormestari
- skottkärra - kottikärryt
- stad - kaupunki, från urnordiska kaupunk(?), köping
- affär - kauppa, från urnordiska kaupian(?), (köpa, bedriva handel, jmf. tyska Kaufen, från Latinets "Caupo", handel, speciellt med vin.) Se också "äfääri".
- overall - haalari, lånat från den finlandssvenska försvenskningen "överhalare". Vissa svenska lånord lever kvar i finskan som vardagsord fast de egentligen ersatts av ett mer helfinskt ord.
- flicka - likka (dialektord för: tyttö)
- vänta - ventata (egentligen: odottaa)
- satsa - satsata (egentligen: panostaa)
- tjäna - tienata (oftare: ansaita)
- rike - riikki (numera: valtakunta; lever kvar i ordet riikinruotsi, rikssvenska)
- katt - katti (oftare: kissa)
- klänning - leninki; också i västra Finland: kläninki (oftare: mekko)
- hantlangare - hantlankari, hantlaakari (numera: apumies)
- propp - roppu, proppu (oftare: sulake)
- kontor - konttori (oftare: toimisto)
- cykel - sykkeli, tsykä (egentligen: polkupyörä)
- snickare - nikkari (oftare: puuseppä)
- ficklampa - fikkari (egentligen: taskulamppu)

Finska lånord till svenskan


- poika - pojke
- kenkä - känga
- pieksu - pjäxa, men numera kallas skidpjäxor för "monot" på finska.
- kyllä - kul, förmodligen finskt ursprung, (kyllä är ett bekräftande ord, alltså att nånting är positivt), men kan också ha lånats från romani.
- hyvä - hyvens, slang, hyvä betyder "bra"
- kuolla - kola, slang, att dö, ex. "att kola vippen"
- motti - 1 kubikmeter ved, fanns med i 1950 och 1976 års upplagor av SAOL men försvann år 1986
- kova - pengar, slangord, ex. "ta hem storkovan", med ursprung i frasen "kova raha" (hårda pengar, d.v.s. klingande mynt) som stod på sedlar i 1700-talets Sverige, uttalet med långt o tyder på att det är ett lån från den skrivna formen
- rapakalja - rappakalja, betyder på finska "osilat spisöl", på svenska har bara betydelsen "strunt(prat)" lånats
- sisu - envishet, uthållighet, men används väl mest bara på tal om Finland: "den finska sisun".
- mämmi - memma, ordet har importerats samtidigt med maträtten.
- muikku - mujka, siklöja, förekommer i norrländska dialekter Det har påståtts att luffarfiguren Kolingen, som Albert Engström ritade, ska ha fått namn efter finngubbarna i Stockholm, som började alla samtal med "kuule", "hör du". Jfr ordet finnkoling.

Utbildning

Grundutbildning i finska språket ges år 2005 vid följande universitet och högskolor i Sverige:
- Luleå tekniska universitet
- Mälardalens högskola
- Stockholms universitet
- Umeå universitet
- Uppsala universitet Utbildningen vid Lunds universitet och Göteborgs universitet har upphört. Dessutom erbjuds kurser i finska av studieförbund, folkhögskolor och Komvux. I Finland är undervisning i modersmålet respektive andra inhemska språket obligatorisk i grundskolan och i många universitetsutbildningar. Finska Rundradion: http://www.yle.fi/opinportti/supisuomea/

Se även


- Estniska
- Finlandssvenska
- Sverigefinska
- Tornedalsfinska
- Samiska
- Karelska

Externa länkar


- [http://www-lexikon.nada.kth.se/skolverket/sve-fin.shtml Skolverkets svensk-finska lexikon]
- [http://www.kotus.fi/pasvenska/ Forskningscentralen för de inhemska språken (i Finland)] Kategori:Finska Kategori:Finsk-ugriska språk Kategori:EU-språk ja:フィンランド語 ko:핀란드어

Norrbottens län

Norrbottens län, län beläget i norra Norrland. Residensstad är Luleå. Norrbottens län är landets största och ytmässigt ca en fjärdedel av Sveriges totala landareal. Norrbottens län består av landskapet Norrbotten samt den nordliga delen av landskapet Lappland. År 1810 särskiljdes Norrbottens län från Västerbottens län. Länet har 14 kommuner. Störst arealmässigt är Kiruna kommun, minst är Haparanda kommun. Största folkmängden har Luleå kommun och den minsta har Arjeplogs kommun. Norrbottens län är kontrasternas län. Här finns landets högsta fjäll, Kebnekaise, och landets djupaste sjö, Hornavan, 232 m. Samtidigt som det är permafrost i fjällområden strömmar turister till havsbaden vid Bottenvikskusten.

Städer


- Boden
- Haparanda
- Kiruna
- Luleå
- Piteå

Se även


- Lista över landshövdingar i Norrbottens län
- Länsstyrelsen i Norrbottens län

Extern länk


- [http://www.bd.lst.se/ Länstyrelsen i Norrbottens län]
- [http://www.norrbotten.se/ Norrbotten Direkt] Kategori:Sveriges län

Bodens kommun

Bodens kommun (fi. Puuti) är en kommun i landskapet Norrbotten, Norrbottens län. Ursprungligen jord- och skogsbruksbygd (Överluleå socken), sedermera bas för försvaret, Bodens garnison. Befolkningen i Bodens kommun minskade från ca. 30 000 till ca. 28 000 invånare mellan åren 1996-2003.

Orter i Bodens kommun (tätorter med fetstil)


- Boden
- Bodträskfors
- Brännberg
- Buddbyn
- Degerbäcken
- Gunnarsbyn
- Harads
- Lakaträsk
- Norra Bredåker
- Norra Svartbyn
- Norriån
- Skogså
- Svartbjörsbyn
- Svartlå
- Sävast
- Södra Bredåker
- Södra Svartbyn
- Sörbyn
- Unbyn
- Valvträsk
- Vittjärv
- Österåker, Bodens kommun
- Överstbyn

Historia

Forntid

Fornfyndet i Alträsk utanför Boden har tillsammans med Jokkmokk, Vuollerim och Överkalix legat till grund för den nya uppfattningen om den norrländska forntiden. Boplatsvallarna i Alträsk har daterats vara ca. 7000 år gamla.

Yngre järnålder

I området Heden har även fynd från kommunikation (handel m.m.) på 1000-talet mellan södra Sverige återfunnits. I Hedens omnejden var även den första kristna kyrkan upprättad, numera ruiner.

Medeltiden

Första skriftliga benämningen på orten Boden är Bondebyn år 1539 i en riksskattelängd. Notera att NF:s etymologi är Bodarna, d.v.s. fäbodarna eller sjöbodarna efter de bodar som upprättats från strömmingsfisket (?). 1543 hade Bondebyn 7 bönder samt sedan redan tidigare fanns samer.

Modern historia

Överluleå kyrka började byggas 1827 och därmed var centrum flyttad invid Bodträsket från Heden. Sedan slutet av 1800-talet går både stambanan (Stockholm-Haparanda) och malmbanan (Luleå-Narvik]] genom kommunen. I början av 1900-talet började fort och garnison, eller den s.k. Bodens fästning, att etableras för att försvara den viktiga ställning som staden besatt. Den största risken ansågs vara anfall österifrån, från Ryssland. Fram till 1990-talet präglades arbetsmarknaden i B. främst av arbete i garnisonen inkl. garnisonssjukhuset som byggdes i närheten av kasernerna. Under 1990-talet flyttade hela sjukhuset till Sunderbyn i Luleå kommun.

Militära förband i Boden

Tidigare fanns i Boden 5 regementen, A8, Ing3, Lv7, MekB19 samt S3. Efter försvarbeslutet 2000 bantades garnisonen till ett regemente, I 19, där respektive funktion underordades som fem utbildningsbataljoner. Dessutom bytte arméns helikopterverksamhet AF1 plats i organsiationen och inordnades som en skvadron med ledning ifrån Helikopterflottiljen i Linköping. Försvarsbeslut 2004 innebar ytterligare omstruktureringar där Artilleribataljonen, Ingenjörbataljonen, Luftvärnsbataljonen och Signalbataljonen nedlades. Istället tillfördes tidigare K4 i Arvidsjaur som en bataljon under I 19. Artilleriregementet flyttades från Kristinehamn till Boden.

Externa länkar


- [http://www.boden.mil.se/ Bodens garnison]
- [http://www.bodenonline.com/heden/ Hedens byautvecklingsförening] Kategori:Bodens kommun

Försvaret

Armé kallas en stats i huvudsak markstridande krigsmakt (försvarsmakt). En armé kan också vara en självständigt fungerande del av ett lands krigsmakt.

Se även


- Brittisk-indiska armén
- Bundeswehr
- Finlands armé
- Hemvärnet
- Indiens försvarsmakt
- Marinen
- Röda armén
- Sveriges armé
- Fältslag
- Schweizergardet

Extern länk


- [http://www.armen.mil.se/ Svenska armén] ja:陸軍 simple:Army Kategori:Militärt

1539

Händelser


- Tysken Georg Norman anställs för att organisera den svenska kyrkan samt bli lärare för prins Erik (XIV).
- Den första svenska censurförordningen införs.
- Olaus Magnus trycker i Venedig Carta marina, en kartbok över Norden, för att visa katolikerna vilka landområden, som gått förlorade för dem.
- Ett kammarråd med uppgift att leda och planera den svenska finanspolitiken tillsätts. Högadeln kan bli tjänstemän inom detta råd.
- Romersk mässa förjuds helt i svenska kyrkor.
- Förvaltningen i Finland centraliseras genom att slottslänen försvinner och landsändan istället indelas i åtta fögderier.
- Michael Olavi Agricola blir rektor för Åbo skola.

Födda


- 6 juni - Katarina Gustavsdotter Vasa, svensk prinsessa, dotter till Gustav Vasa och Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud).

Avlidna


- Georg den skäggige, hertig av Sachsen.
- 22 september, Guru Nanak, sikhismens grundare. Kategori:Årtal Kategori:1530-talet ko:1539년 simple:1539

Etymologi

Etymologi (gr. ετυμολογία, till έτυμος ’sann’ och -λογία ’lära’, ’vetenskap’) även etymon (gr. έτυμον ’ett ords rätta betydelse enligt sitt ursprung’), läran om ords språkhistoriska ursprung och släktskap. Jämför folketymologi.

Externa länkar


- [http://www.omettord.se Om ett ord - ett kostnadsfritt etymologiskt ordbrev som varje vardag berättar om ett ord i det svenska språket] Kategori:Etymologi ja:語源 zh-min-nan:Gí-goân-ha̍k

Samer

Samer (äldre benämning även lappar, vilket idag ofta uppfattas som pejorativt) är en etnisk minoritet i Norge, Sverige och Finland och på Kolahalvön i Ryssland. Markområderna som samer bebor brukar benämnas Sápmi (ibland Sameland), och har sedan 1993 en egen statlig institution med folkvalda (se Sametinget). ILO har förklarat samer som ursprungsbefolkning. Trots att samer till stor del har en gemensam kultur är de inte en enda homogen grupp. Det finns flera undergrupper med liknande språk och något annorlunda traditioner. De olika varianterna eller dialekterna av samiska är så pass olika att de ibland betraktas som olika men nära besläktade språk inom det finsk-ugriska språkträdet. Ord som finnar och fenni kan fram till 1700-talets Sverige sannolikt ha betecknat även samer. Språkbruket i Norge var liknande, och att Norges nordligaste län, som numera ofta betraktas som samernas område heter Finnmark kan bero på detta. Småningom övergick orden same/lapp och finne till den betydelse vi känner idag.

Samisk kultur och levnadssätt

Det är vanligt att tro att alla samer är renskötare, men även historiskt har stora delar av samerna levt på fiske eller andra näringar. Idag lever en del av samerna på turism, men den allra största majoriteten arbetar med samma typ av arbeten som övriga befolkningen. Samer har rösträtt i Sametinget, som har en del kriterier uppställda för hur en same ska definieras. Flest samer bor i Norge, ungefär 50 000. I Sverige finns ungefär 20 000, i Finland 6000 och Ryssland 2000 samer. Eftersom inte alla samer är upptagna i sametinget är det svårt att säga var i Sverige de flesta samer bor. Vissa hävdar att de flesta bor i Stockholm, därför sägs det ibland skämtsamt att Stockholm är Sveriges största sameby. I rennäringen använder man numera ofta snöskoter för att ta sig fram, men man fångar renar på samma sätt som i gamla tider. Man använder kasttöm, eller lasso på engelska. På samiska heter det suohpan. Hundrasen Lapphund (Sámebena), har använts av samer sedan urminnes tider och kom förmodligen med samerna i samband med att de vandrade upp till Skandinavien som jägarfolk. Hunden användes då antagligen som jakthund. När samerna övergick till renskötsel blev hundens huvudsyssla renvallning, och som slädhundar. Numera är lapphunden även populär som sällskapshund (se svensk lapphund, finsk lapphund, och lapsk vallhund). En annan djurras som är särskild för regionen är lappgeten, av vilken det idag endast finns fem levande exemplar. De traditionella samedräkterna används mest vid högtidliga tillfällen. De färgrika dräkterna med röd, blå, gul och grön visar härkomst och släktskap. Dräkten har revärer med de samiska färgerna på ställen såsom axlarna, övre ryggen, kragen och runtom längst ut på ärmarna. Dekorationen är sydd på mörkt tyg, ofta grå blå eller svart. Mångfald i mönster, färg och bredd på revärerna visar samhörigheten. Vissa dräkter är dessutom utsmyckade med tenn- eller silvertråd. Skillnader mellan olika regioner är tydlig; den välbekanta mössan med stor röd tofs som närmast blivit symbolen för "lappmössa" hör ursprungligen hemma hos samerna längst i norr, som i Sverige ofta benämnts karesuandolappar. I andra trakter är den traditionella dräkten mindre färgsprakande, och kvinnans mössa kan exempelvis bestå av en enkel mörk hätta med en relativt diskret bård (se fotot av Borg Mesch). Hos finska samer förekommer en mössa med fyra hörn, som ibland benämns fyra vindars mössa. Den traditionella mytologin, som numera är närmast utdöd, hade troligtvis starka inslag av schamanism. Samernas schaman kallades nåjd, noajdde på samiska. Till skillnad från de sibiriska schamanerna, som ofta felaktigt betraktats som arketypen för schamanism, spelade de flesta familjeöverhuvuden denna roll för sin familj. En ringtrumma, meavrresgárri, hade en religiös betydelse och användes som "spåinstrument". Det finns två olika trummor, som vriltrumman goavddis och sveptrumman geavrris, som är större. Man slog med en speciell hammare på trumman och kunde utläsa spådomar med en "visare", árpá. Biejvve var solgudinnan i den samiska mytologin, och som i dag betyder "sol", men även "dag". Under 1800-talet blev den kristna inriktningen laestadianismen stor hos samerna, liksom hos tornedalingarna - i de laestadianska församlingarna har man predikat inte bara på svenska, utan även på finska och samiska. Förutom trumman är flöjten fadno ett av de traditionella musikinstrumenten. Den melodisk-rytmiska stilen jojk lever fortfarande kvar än idag, och har återpopuläriserats med 1960-talets rockmusik. Senare har Mari Boine spritt jojk i moderna kläder över världen.

Samer idag

Mari Boiner.]] Sapmi har sedan 1986 en egen flagga, som har en cirkel i mitten. Den ena halvan är röd och symboliserar solen, och den andra halvan är blå och symboliserar månen. Flaggans färger, rött, grönt, gult och blått, är de traditionella färgerna som finns på de samiska dräkterna. Sedan 1992 finns en egen nationaldag, den 6:e februari, och sedan 1986 finns även en egen nationalsång, Sámi soga lávlla (nordsamiska), "Samefolkets sång". Det är en gammal text skriven i början av 1900-talet, med en nyskriven melodi, och finns på flera samiska dialekter. Sedan 1980 styr samerna själva över skolplanen i samiska skolor. Utbildningen ser ut som i svenska skolor men med samisk slöjd, som kallas duodji (på nordsamiska) och duodje (på lulesamiska), språk och samisk inriktning i samhällsorienterande ämnen. Samernas kulturer är skyddade av FN:s ILO Konvention Nr. 169 om Indigenous and Tribal Peoples in Independent Countries från 1989, som Sverige dock ännu inte ratificerat.

Historia

Forntid

En förenklad bild av Skandinaviens äldsta forntid har varit att sydskandinaverna följt inlandsisens avsmältning från söder och den vägen invandrat medan samerna på motsvarande sätt invandrat från öster. I nationalromantisk anda skrev författaren Johan Tuuri år 1910, En bok om Samernas liv, där samerna anses vara det ursprungligaste av alla ursprungliga folk. Idag menar dock allt fler att samerna liksom de flesta andra folk kommit att bli en grupp relativt sent och att härstamningen kommer av flera tidigare folkgrupper som invandrat från olika håll och vid olika tidpunkter. Dessa teorier stöds bland annat av analys av DNA som stödjer arv från både söder och öster. Den vanligaste teorin om samernas ursprung i den senare forntiden är att det finns inom de heterogena skifferkulturerna. Men på senare tid har också möjligheterna till inverkan av folk från sydskandinaviska kulturer i söder och från de östliga kamkeramiska kulturerna i norr lyfts fram. Under 1100-500 f.Kr., sydskandinavisk yngre bronsålder, märker man en klar kontrast i två kultur- och samhällsstrukturer mellan mellersta och norra Norden (Nordnorge, norra Norrland, Nordfinland). De bofasta i de nordliga delarna visar samma kunskap och kultur som i öst (den s.k. ananjinokulturen, där vapen och redskap tillverkas av brons och i senare delen av perioden också järn) samt den unika asbetskeramikkonsten, en keramik som troligtvis används för glödmedel i bespisning. I mellersta Norrland finns dock mer spridning på sydskandinaviska föremål, samt ett levnadssätt där odling och betesdrift dominerade (en "fångstbondekultur."). Från århundradena före kristi födelse finns också de första lämningarna från renskötsel. Detta brukar sammantaget tolkas som början för den samiska kulturen.

Historiska källor

En tidig källa som nämner en folkgrupp som skulle kunna vara samer, är fenni som beskrivs av Tacitus bok Germania ca 98 e.Kr. Den första säkra källan som nämner samer är Paulus Diaconus vid Karl den stores hov, som i slutet av 700-talet kallar dem skridfinnar. Benämningen syftar säkerligen på skidorna, och förmodligen blandas de båda folkgrupperna finnar och samer ihop. Under 800-talet beskrivs samerna under Ottar Vikings färd till ishavet, där han omtalar ett renskötande folk under benämningen fenni. Den första källa som beskriver samernas liv mer detaljerat, är Olaus Magnus' skildringar av sina resor i Norrland på 1500-talet. Under 1600-talet utarbetade Johannes Schefferus under ledning av Magnus Gabriel De la Gardie ett företnologiskt verk, vars huvudsyfte visserligen var att skilja mellan svenskar och samer men ändå ur en del aspekter ger en bra beskrivning över samerna. Även om vissa skildringar efter 1600-talet har ett negativt eller tveksamt innehåll, är samerna de mest dokumenterade folken i norden.

Medeltiden till modern tid

Image:Saami Family 1900.jpg|Samefamilj i Norge, kring år 1900. Image:Lapland Mother NGM-v31-p556.jpg|Samekvinna med barn, varav ett i vagga. Ur tidskriften National Geographic från 1917. Foto av Borg Mesch. Från medeltiden och framåt börjar den samiska kulturen alltmer tryckas undan eller upplösas i den nordiska. Efter 1600-talet kolonialiserades allt mer mark av kronan, vilket ibland ledde till smärre uppror. Man anser att landskapet Lappland (Ume, Pite, Lule och Torne lappmarker) grundar sig på en gränsdragning där ingen kolonisation fick äga rum, och att dessa lappmarker började kallas Lappland efter en tid för att få en landskapsindelning i hela landet. Integrationen av samer med svenskar var problematisk ur två synvinklar: mellan svenska och norska kronan och i ett senare skede, mellan samer och svenska kronan. Problematiken mellan Sverige-Norge löstes genom den s.k. lappkodicillen, varefter Gustav Vasa införde förbudet att använda pengar i norr. Tidigare hade Norge och Danmark dessutom betalat mer för samiska produkter, och att Sverige regerade största delen av lappmarken innebar ett dråpslag rent ekonomiskt. Julen 1858 införs begreppet urminnes hävd av Jacob Fellman (1795 - 1873) för att lösa marktvister mellan samer och kronan, och är ett begrepp som finns kvar i dagens lagstiftning rörande samerna. Upplösningen av den svensk-norska unionen 1814-1905 innebar att det blev svårare för samerna att röra sig över gränserna. Många hade tidigare rört sig mellan sommar- och vinterbeten i Norge och Sverige, en del även bort till Ryssland. För att lösa situationen gentemot Norge, som inte ville ha "svenska" samer på sina marker, förflyttade Sverige ett antal familjer längre söderut ända ner mot Jokkmokk. Detta brukar omnämnas som tvångsförflyttningen av karesuandolapparna.

Konflikter och motsättningar

Mellan samer och svenskar finns en konflikt om mark och dess användning, som i grunden liknar den nordamerikanska vad gäller indianerna även om konflikterna inte tagit sig lika hårda uttryck. På liknande sätt har det också funnits en hel del rasism mot samer. När man på 1600-talet försökte utvinna silver i Nasa silvergruva användes lappar som tvångsarbetskraft, något som klart visar att man på den tiden inte såg dem som människor med samma värde och rättigheter som andra. Tvångsomflyttingen av karesuandolapparna ställde till problem mellan de som flyttats söderut, och de som redan fanns på de platser dit de kom. De riktigt nordliga samerna och de som redan fanns i Jokkmokkstrakten hade olika sätt att bedriva renskötsel, och de nyinflyttades renar störde jokkmokkssamernas sätt att bedriva renskötsel tills detta i praktiken blev omöjligt. I modern tid har konflikter om mark och dess användning uppstått vid vattenkraftsutbyggnaderna under 1900-talet, som bland andra berörde en stor mängd samer både i Sverige och Norge. Under rashygienens tidevarv blev samerna i likhet med andra etniska grupper utsatta för kränkande handlingar, då andra raser än den "nordiska" ansågs sämre. Nationalromantiken innebar bland annat en åsiktsströmning där man ansåg att varje folk hade sin bestämmelse: lappar skulle vara lappar och sköta renar . Istället för vanliga skolor så byggdes kåtaskolor, enligt 1913 års nomadskolereform. De började ersättas av modernare alternativ under 1940-talet, men ända in på 1950-talet fanns de ändå kvar längst upp i norr. Många samer menar att detta, även om nomadskolorna infördes i all välmening, var ett sätt att neka dem ordentlig utbildning och hindra dem från att moderniseras. Först under 1960-talet började de samiska skolorna likna moderna skolor, även i skolplanen. Under senare år har det förekommit flera rättsliga tvister mellan de nomadiserade renägande samerna och svenska markägare om vem som har rätt till marken. [http://www.sgu.se/sgu/sv/om_sgu/remisser/1999/01-63199_s.htm] [http://www.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1126#faq_9] [http://www.riksdagen.se/debatt/0102/utskott/KU/KU15/KU150006.ASP]

Kända samer

nomadskolereform
- Per Blind, renskötare
- Mari Boine, musiker
- Johan Graan, adelsätten Graan
- Ole Henrik Magga, politiker
- Margareta (missionär)
- Wimme Saari, musiker
- Enok Sarri, väderspåman
- John Savio, konstnär
- Johan Turi, författare
- Lars Pirak, slöjdare
- Nils Nilsson Skum, konstnär
- Paulus Utsi, poet
- Nils-Aslak Valkeapää, musiker, författare och konstnär

Se även


- Ájtte fjäll-och samemuseum
- Sametinget
- Sameradion
- Jojk
- Tornedalingar
- Skattefjällsmålet

Externa länkar


- [http://www.nordiskamuseet.se/publication.asp?publicationid=3681 Etnografisk föremålssamling, Nordiska museet]
- [http://www.historiska.se/exhibitions/forntider/popups/livsoden/ode_7_krankmarten.html Kvissleby/Krankmårtenshögen - två olika slags liv, Forntidsutställningen SHM]
- [http://home.earthlink.net/~arran4/siida/index.htm Sami Siida of North America]
- [http://www.historiska.se/download/HN62.pdf Historiska Nyheter no 62, Det mångkulturella Norrbotten, SHM, 1996]
- [http://www.samefolket.se/ Samefolket.se]
- [http://virtual.finland.fi/netcomm/news/showarticle.asp?intNWSAID=26473 Samerna i Finland (eng)]
- [http://www.saami.info/ Informationssida om samer]
- [http://goto.glocalnet.net/ekosofi/sjosamisk%20kultur%20text.htm Sjösamisk kultur ] Kategori:Samer Kategori:Lappland Kategori:Minoriteter als:Saami ko:사미인

1827

Händelser


- Laga skifte införs i Sverige och är en mildare variant av enskiftet, för att skiftet skall passa alla delar av landet. Härigenom förenas, såvitt det är möjligt, tidigare sammanblandade jordägor i sammanhängande områden. Det räcker att en bonde vill, för att det skall genomföras.
- Träskulpturen av Karl Knutsson (Bonde), Sveriges äldsta autentiska kungaporträtt, blir en del av Gripsholmssamlingen.
- Hälsoinrättningarna Karlberg och Mosebacke öppnas i Stockholm.
- Det kungliga lustslottet Rosendal på Djurgården i Stockholm står färdigt.
- Teknologiska institutet (sedermera Kungliga Tekniska Högskolan) i Stockholm invigs.
- Per Daniel Amadeus Atterbom avslutar sitt lyriska sagospel Lycksalighetens ö.
- Borås brinner ner till grunden för sista gången.
- Åbo brand förstör största delen av staden.

Födda


- 9 februari - William Dwight Whitney, amerikansk språkvetenskapsman, universitetslärare och indolog.
- 18 juni - Frans Gustaf Oscar, svensk prins, son till Oscar I och Josefina av Leuchtenberg.
- 16 augusti - Ernst Immanuel Bekker, tysk jurist.
- 22 augusti - Emil von Qvanten, finlandssvensk skald och publicist.
- 24 oktober - George Frederick Samuel Robinson, brittisk statsman.
- Pontus Fürstenberg, svensk konstmecenat.

Avlidna


- 17 februari - Johann Heinrich Pestalozzi, schweizisk pedagog och författare.
- 5 mars - Alessandro Volta, italiensk fysiker, uppfann den elektriska kondensatorn.
- 26 mars - Ludwig van Beethoven, tysk tonsättare.
- 8 augusti - George Canning, brittisk politiker, premiärminister april-augusti 1827. Kategori:Årtal Kategori:1820-talet ko:1827년 ms:1827 simple:1827

Heden

Heden är namn på ett flertal platser i Sverige, däribland: 1. Öppen plats i Göteborg som gett namn åt en mindre stadsdel, s.k. primärområde, se Heden, Göteborg. 2. By och småort i Trollhättans kommun, se Heden, Trollhättans kommun. 3. By och småortsdel i Lilla Edets kommun, se Hälltorp och Heden.

Gudstjänst

Gudstjänst är benämning på sammankomst för gemensam andakt under fastlagda former för att tillsammans tillbe och lovsjunga Gud. Oftast samlas man till gudstjänst i någon form av Gudshus. En gudstjänst är inte nödvändigtvis riktad till en gud (jfr scientologins services).

Kristendomen

Huvudgudstjänsten Gudstjänsten har stark ställning inom kristendomen och är en fortsättning av den judiska synagogsgudstjänsten. I de flesta trossamfund leds gudstjänsten av en präst eller pastor. Viktigast av gudstjänsterna är söndagens huvudgudstjänst (vanligen på förmiddagen). I Ortodoxa kyrkan och Romersk-katolska kyrkan firas då alltid nattvard, i de protestantiska samfunden kan det variera. Viktiga moment i gudstjänsten är bön, lovsång, bibelläsning, predikan och nattvardsfirande. I Svenska kyrkan börjar nattvardsgudstjänster med syndabekännelse och förlåtelse (s.k. infogat skriftemål), i Romersk-katolska kyrkan förväntas däremot gudstjänstdeltagarna ha biktat sig i enskilt skriftemål. Nästa huvudmoment är bibelläsing, ofta en text från Gamla testamentet, en från brevlitteraturen (episteltext) och en från evangelierna (evangelietext) och därefter en predikan. Därefter kan trosbekännelsen läsas, antingen den apostoliskaeller den nicenska och följs ofta av kyrkans förbön och därefter av nattvardsgudstjänsten som inleds med en nattvardsbön, där bland annat instiftelseorden och Fader vår ingår. Traditionellt samlas man sedan i koret för att ta emot nattvarden, det förekommer också att prästen går ner till församlingen med nattvardsgåvorna. Gudstjänsten avslutas med tackbön och välsignelsen. Under gudstjänsten kan det förekomma flera sjungna moment: Introitus, Kyrie, Gloria, Laudamus, Sanctus, Agnus Dei och Benedicamus; dessa är de klassiska satserna i de stora musikaliska mässorna. I Svenska kyrkan sjungs dessutom psalmer ur den svenska psalmboken. Gudstjänstens grundstruktur är densamma i ortodoxa kyrkan, men kan vara svår att känna igen då musik och de enskilda moment utformats på annat vis. Predikan förekommer vanligen inte i ortodoxa gudstjänster (möjligen efteråt) och inte heller psalmsång. Flera frikyrkor har en enklare gudstjänstordning som i huvudsak består av ett inledningsanförande och välkomnande av kvällens predikant, bibelläsning, predikan. Under gudstjänsten sjunger man sånger ur samfundets sångbok. Nattvard firas olika ofta, ibland inte mer än en gång per år. Tidegärd Böneform baserad på läsningar ur Bibeln, främst Psaltaren. Bes mest i kloster, men förekommer även i församlingar. Se vidare tidegärd. Andra gudstjänster Förutom huvudgudstjänsten finns ett flertal olika gudstjänster som t.ex. veckomässa, musikgudstjänst, temagudstjänst, dopgudstjänst, rosenkransen m.m.

Se även


- Begravning
- Eukaristi
- Högmässa
- Högmässogudstjänst
- Gudshus
- Gudstjänstordning
- Konfirmation
- Kyrkoarkitektoniska termer
- Kyrkor
- Kyrkoåret
- Liturgi
- Liturgik
- Mässa
- Rit
- Ritual
- Sakrament
- Vigsel
- Äktenskap

Judendom

Tempelgudstjänsten Enligt Gamla testamentet byggde kung Salomo ett stort tempel där judarna offrade sina offer till Gud. Templet förstördes vid Jerusalems fall år 587 f.Kr. Judarna kunde dock återvända till sitt land efter att perserna besegrat babylonierna och år 515 hade man återuppbyggt sitt tempel. Det var dock mycket mindre än det ursprungliga. Först under Herodes den store kunde ett nytt stort tempel byggas. Dock förstördes det vid Jerusalems fall år 70 e.Kr. Därmed var också den judiska tempelkulten död. Synagogsgudstjänsten Under babyloniska fångenskapen (500-talet f.Kr.) kunde judarna inte längre offra i templet. Under denna tid utvecklades synagogsgudstjänsten som efter Jerusalems förstöring blev den dominerande formen av gudstjänst. Gudstjänsten karakteriseras av läsning ur Lagen och Profeterna med översättning till folkspråket och utläggning tillsammans meed böner och lovsägelser. Central i gudstjänsten är trosbekännelsen (Shema).

Islam

Fredagsbön

Bahá'í

19-Dagsfesten Varje nittonde dag, den första dagen i månaden (se kalendern) träffas bahá'íerna til nittondedagsfest. Festen infördes av Báb på 1840-talet. På dessa gudstjänster läses böner och skrifter från bahá'í-religionen och även andra religioners heliga texter. Över hela världen följs samma program: den förste delen är ägnad åt läsning ur de heliga skrifterna, den andra består av rådplägning av intresse och den tredje delen är sälskaplig samvaro mellan de troende. Kategori:Riter Kategori:KristendomKategori:JudendomKategori:BahaiKategori:Islam ja:サービス

Stambana

En stambana är en viktigare sträckning av järnväg.

Stambanor i Sverige


- Västra stambanan (Stockholm - Södertälje - Katrineholm - Hallsberg - Skövde - Göteborg)
- Östra stambanan/Södra stambanan (Katrineholm - Norrköping - Linköping - Nässjö - Alvesta Hässleholm - Malmö)
- Norra stambanan (Storvik/Gävle - Ljusdal - Ånge)
- Stambanan genom övre Norrland (Bräcke - Vännäs - Boden)
- Nordvästra stambanan har järnvägen från Laxå till norska gränsen kallats. Idag kallar Banverket den Värmlandsbanan.

Om stambanor

Värmlandsbanan Det kan vara värt att notera att Banverket och andra inblandade ändrat namn på vissa banor och låtit gamla namn avse nya sträckningar. Med Södra stambanan avsågs från början järnvägen från Malmö via Nässjö till Falköping, där den anslöt till landets första stambana, den västra. Järnvägen Nässjö–Katrineholm byggdes senare och fick namnet Östra stambanan. Senare har dock hela sträckan Malmö–Nässjö–Katrineholm (där den ansluter till Västra Stambanan) kommit att bli vad man menar med "Södra stambanan". Sådan är Banverkets nuvarande benämning. Nässjö–Falköping har fått benämningen Jönköpingsbanan. Med Norra stambanan avsågs en gång sträckan (Stockholm–)Uppsala–Avesta Krylbo–Ockelbo–Ljusdal–Ånge, men idag brukar namnet avse järnvägen via Gävle i stället för via Avesta Krylbo för avsnittet mellan Uppsala och Ockelbo. Kategori:Järnvägar

Malmö

:Den här artikeln handlar om staden Malmö. Se även Malmö kommun. Malmö är en tätort och stad i södra Skåne med omkring 270 000 invånare, vilket gör den till Sveriges tredje största stad. Staden är belägen vid kusten mot Öresund, omkring 20 kilometer från Köpenhamn. I tätorten ingår även statistiskt Arlöv i Burlövs kommun. Malmö är residensstad för Skåne län. Malmö är en internationell stad. I Malmö talas cirka 100 språk och 164 olika nationaliteter finns representerade. 24 procent av Malmöborna är födda utanför Sverige.

Historia

:Huvudartikel: Malmös historia Omkring 1200 börjar Malmö uppstå som ett fiskeläge vid Öresund. Det blir den viktigaste hamnen för den danske kungen när han ska ta sig från Köpenhamn till den då betydande staden Lund. Men framförallt kan han spärra av södra delen av Öresund genom att han kontrollerar hamnarna i både norr och söder. Malmö övertar mer och mer rollen som den viktigaste staden i Skåne från Lund och upplever under 1500-talet den första ekonomiska storhetstiden. Sankt Petrikyrkan från 1300-talet är nuvarande Malmös äldsta bevarande byggnad. Därefter kommer en del 1500-talsbyggnader i centrum. Malmöhus slott byggs under denna period. Malmöhus I samband med Roskildefreden 1658 hamnar staden utvecklingsmässigt i bakvatten. Först i slutet av 1700-talet, när Frans Suell tar initiativet till att bygga en riktig hamn i Malmö, ( se även Malmö hamn ) börjar staden att återhämta sig för att sedan börja växa på allvar i mitten av 1800-talet. Nu börjar det hända viktiga saker för Malmö. Södra stambanan får sin sydliga ändstation i Malmö, p.g.a. närheten till kontinentfärjorna och Köpenhamn. Det sker påpassligt nog ungefär samtidigt som utresevillkoren till Danmark lättas. En rad tullagar som införts i Skåne för att hindra handel och kontakt med Danmark upphör vid denna tid. 1870 passerar Malmö Norrköping som rikets tredje stad. En lång tid därefter finns en stark rivalitet mellan arbetarstäderna Malmö och Norrköping, vilket inte minst syns när fotbollslagen möts i Allsvenskan på 1950-talet. Men Malmö har sedan dess dragit ifrån Norrköping så rejält att det knappast är relevant att jämföra städerna längre. Under samma tid, i mitten av 1800-talet, expanderar staden utanför kanalerna, som dock behålls för rekreation och som vackert inslag i stadsbilden. Stadsdelar som Lugnet och Rörsjöstaden, avsedda för arbetarna respektive borgarna, börjar byggas. En stor höjdpunkt är 1914 års Baltiska utställningen i Malmö. Likt dagens OS-arrangörer satsar man stort på att förbättra och bygga ut. Det byggs nya vägar och bostadsområden i Malmö. Framförallt är det nu som Pildammsparken invigs. Limhamn blir samma år en del av Malmö stad. Staden fortsätter att växa under mellankrigstiden trots depression och näringslivskriser. Socialdemokraterna tar makten i kommunfullmäktige 1919, en position de behåller i 66 år innan deras makt bryts 1985. Under samma tid tillkommer Bulltofta som blir stadens och Sveriges första riktiga flygplats. Bulltofta Efter andra världskriget kommer nästa tillväxtboom, som varar fram till 1970-talet och staden förändras åter rejält. Stadsdelar som Lugnet rivs. Caroli City, som av många kallas för Malmös största misstag, invigs 1973. Fram till 1980-talet rivs årligen stora bostadskvarter i olika skick överallt i staden. De lämnar stora "bombhål" efter sig. Än idag har delar av staden inte helt hämtat sig från den periodens rivningsvåg, även om man gör sitt numera för att bygga igen "bombhålen". Det tillkommer nya bostadsområden som Lorensborg och Augustenborg, innan det blir dags för det sena 1960-talets mastodontbyggen Rosengård och Lindängen, som redan från början betraktas med viss skepsis. Men det är samtidigt en tid då Aqvakul och Malmö Stadion byggs. Kronprinsen kan numera ses som 1960-talets svar på Turning Torso. Det blev snabbt ett av Malmös populäraste områden trots att kritikerna avfärdade projektet redan på planeringsstadiet. Idag är höghus mer accepterat i Malmö. Staden har sedan 1800-talet haft gott om torn, kampaniler och industriella byggnadsverk som reser sig högt i skyarna på den annars så platta slätten. Turning Torso Under 1970-talet kommer kris efter kris och drabbar Malmö. Staden drabbas av en utflyttningsvåg som åderlåter staden på tusentals personer varje år. Det är framförallt medelklassens barnfamiljer som söker sig till nybyggda villaområden i Vellinge, Staffanstorp och andra småkommuner utanför Malmö eftersom Malmö kommun inte upplåter tillräckligt många byggklara tomter för villor utan prioriterar flerbostadsbyggen för att spara på den värdefulla marken. Samtidigt börjar Kockums varv, under 1970-talet stadens största arbetsgivare, skära ned på antalet anställda, innan produktionen upphör helt 1986. Även andra industrier som textilindustrin och kalkbrottet i Limhamn påbörjar en i många fall utdragen avvecklingsprocess. Denna näringslivskris varar omkring 1975-1995, med avbrott för "kasinoekonomin" i slutet av 1980-talet. Då byggs bl.a. Sheratonskrapan vid Triangeln (numera Hilton) med glashiss i 20 våningar. En SAAB-fabrik byggs på samma område där Kockums en gång legat. När fabriken väl är igång läggs den ned efter att man gjort 200 bilar i testproduktion och Sverige drabbas av lågkonjukturen 1991. SAAB-fabriken ersätts av Malmömässan istället. Malmömässan 1990-1994 förvärras krisen i Malmö. Vart fjärde arbetstillfälle försvinner när mycket av det som finns kvar av tillverkningsindustrin och bland annat kalkindustrin på Limhamn lägger ned. Stadens befolkning ökar dock med tusentals nya invånare varje år under denna tid, beroende på en kraftig invandring från främst Jugoslavien, som befinner sig i inbördeskrig. De fyller de tidigare tomma lägenheterna och socialkontoret står för hyrorna. 1995 blir ett genombrottsår när krisen vänder. Under året påbörjas byggandet av Öresundsbron, vilket ger arbetstillfällen i en byggbransch som slagits hårt av byggkrisen i det tidiga 1990-talet. Samma år beslutas även att Malmö får en från Lund fristående högskola med egna utbildningar. Det talas rentav om att Malmö högskola ska få bli ett eget universitet vilket glädjer lokalpolitikerna. Samtidigt bestäms även att hålla en bomässa, Bo00, som senare blir Bo01 och att Kockumskranen ska flytta från Malmö hamn. Kockumskranen 2000 invigs Öresundsbron. 2001 hålls Bo01, som blir en ny stadsdel i Malmö. 2002 flyttas Kockumskranen till Sydkorea. Nedmonterandet av Kockumskranen blir symbolen för att det gamla "arbetarmalmö" försvunnit. 2005 påbörjades byggandet av Citytunneln som byggs för att underlätta tågtrafiken mellan Malmö och Köpenhamn, samt lokaltrafiken mot Ystad och Trelleborg. Framtiden upplevs av många som tveeggad i Malmö. Samtidigt som staden genomlevt en tillväxtperiod man inte sett sedan rekordåren på 1960-talet/1800-talet är fortfarande omkring var åttonde malmöbo arbetslös. Det är en segregerad stad med tydliga skillnader var folk bor. Ju närmre havet, desto rikare och vitare är befolkningen. Under de senaste åren har kommunen samtidigt byggt en del villaområden i Husie och Riseberga för att försöka skapa en balans mellan östra Malmö och västra Malmö. Om det på 1950-talet handlade om arbetarklass och borgarklass är segregeringen idag mer mellan invandrare och svenskar. Andelen invandrare i Malmö är omkring 30% av befolkningen på 270070 invånare.

Stadsdelar

right Huvudartikel: Malmös stadsdelar
- Centrum
- Fosie
- Husie
- Hyllie
- Kirseberg
- Limhamn-Bunkeflo
- Oxie
- Rosengård
- Södra Innerstaden
- Västra Innerstaden

Köpcentrum


- Mobilia
- Svågertorp
- Jägersro Center
- Caroli
- Handelskompaniet

Näringsliv

Den tunga industrin har tidigare varit betydande för Malmö. Bland annat varvsindustrin och Kockums har varit en central del i Malmös näringsliv. Idag är situationen annorlunda. Malmö är mitt uppe i en förvandling från industri- till kunskapsstad. Näringslivet karakteriseras inte längre av ett fåtal stora företag utan av många små. Privata tjänsteföretag är den sektor som växer snabbast. Starka sektorer i Malmö är logistik, detalj- och partihandel samt bygg- och fastighetsmarknad. Det kunskapsintensiva företagandet i Malmö omfattar flera välrenommerade företag inom bio- och medicinteknik, miljöteknik, IT och digitala media. IT I Malmö fanns år 1820 tre tobaksfabriker. Störst och äldst var Suells tobaksfabrik, som grundades 1726. Den var fortfarande en av Sveriges största år 1981. I 186 år ägdes den av familjerna Suell och Kockum. De flesta tobaksarbetarna var kvinnor och barn, år 1839 var två tredjedelar barn. Det tillverkades cigarrer, spunnen och kardustobak samt snus. Liksom svärfadern Erenst Hindrich Stein, som i många år drev tobaksfabrik, skaffade sig Frans Suell d ä den 26 juli 1726 kungligt privilegium att driva en "tobaksmanufaktur", samma dag som handelsmannen David Sölscher och konsorter skaffade sig ett liknande privilegium. Suell drev sin tobaksfabrik i sin fastighet på Adelgatan. Omkring 1739 sammanslogs Suells fabrik med den sölscherska och 1741 med handelsmannen Mathias Morsings fabrik. Tobaksfabriken övertogs av Niclas Suell i mitten av 1740-talet. Då Niclas Suell dog köptes fabriken av Henrik Falkman och 1771 blev Frans Suell d y. delägare. Lorens Kockum som var gift med Suells dotter, hade tagit över tobaksfabriken 1821. Då han dog 1825 övertogs den av Frans Henrik Kockum, endast 22 år gammal. Efter Frans Suells död 1817 hade fabriken skötts några år för dödsboets räkning, men under Lorens Kockums chefskap 1821-1825 hade fabriksrörelsen gått alltmer tillbaka. För fabrikens skötsel förskaffade sig Frans Henrik Kockum den 16 okt 1826 Kommerskollegiums tillstånd att i Malmö driva tobaks- och snusfabrik. Fabriken blomstrade upp på nytt och gick stadigt framåt. F H Kockums Tobaksfabrik blev aktiebolag 1866, disponenter blev L P och F H Kockum, fabriken låg sedan 1874 på hörnet av Väster- och Mäster Johansgatorna.

Kommunikation

right

Vägar

Det går att komma till Malmö via E6, E20, E22, E65, Riksväg 11 och Länsväg 101. E20 går dessutom via Öresundsbron från Köpenhamn. E22 från Malmö till Lund är Sveriges äldsta motorväg och är byggd 1953.

Lokaltrafik

Lokaltrafiken i Malmö startade 1887 i form av hästspårvägstrafik, vilken drevs av det privatägda Malmö spårvägsaktiebolag. Den första linjen sträckte sig från Hamnen via Stortorget och Gustav Adolfs torg till Södervärn. År 1890 invigdes en ny sträcka från Stortorget via Drottningtorget till Värnhem och fyra år senare utbyggdes denna linje till Östervärns järnvägsstation. Hästspårvagnarna var gula. År 1898 kompletterades hästspårvägstrafiken med en hästomnibuslinje mellan Stortorget och Fridhem vilken drevs av Malmö Omnibusaktiebolag. År 1905 kommunaliserades spårvägen och Malmö stads spårvägar (MSS) bildades. MSS började omedelbart förbereda övergången till elektrisk drift. I februari 1907 togs de sista hästspårvagnarna ur trafik och i september 1907 hade man färdigställt följande linjenät: Linje 1: Lundavägen - Gustav Adolfs torg - Södervärn, linje 2: Hamnen - Gustav Adolfs torg - Ystadsvägen, linje 3: Ringlinien, linje 4: Möllevången - Gustav Adolfs torg - Fridhem. Dessa linjer trafikerades med gröna spårvagnar, och tillkomsten av linje 4 innebar också att hästomnibustrafiken upphörde. Linjenätet utbyggdes efterhand och spårvägstrafiken nådde sin största utsträckning under tidigare delen av 1930-talet. Då fanns följande linjer: Linje 1: Lundavägen - Gustav Adolfs torg - Rosengårdsstaden, linje 2: Hamnen - Gustav Adolfs torg - Ystadsvägen, linje 3: Ringlinien, linje 4: Gustav Adolfs torg - Limhamn, linje 6: Värnhem - Hohög, linje 7: Schougens bro - Frihamnen. År 1929 hade dock MSS börjat driva busstrafik och efterhand kom spårvägslinjerna att försvinna och ersättas av busstrafik, samtidigt som nya busslinjer tillkom. Linje 2 nedlades 1936 följt av linjerna 6 och 7 år 1949. År 1957 nedlades linje 1 på sträckan Gustav Adolfs torg - Lundavägen och 1964 ersattes spårvagnarna på linje 3 av bussar. Vid högertrafikomläggningen 1967 upphörde den återstående delen av linje 1 (Gustav Adolfs torg - Rosengårdsstaden) och därefter återstod endast spårvägstrafiken på linje 4, vilken upphörde 1973. År 1971 hade också MSS ändrat namn till Malmö Lokaltrafik (ML), som således bedrev all trafik med bussar. Sommaren 2005 förändrades Malmös stadsbusslinjenät genomgripande. De nya busslinjerna följer delvis samma sträckningar spårvägslinjerna en gång gjorde. Trafikansvaret ligger numera hos Skånetrafiken, för vilket olika privata bussföretag kör, Swebus, Connex och Arriva. Stadsbussarna är gröna i Malmö liksom i andra städer i Skåne. För regiontrafiken finns det gula bussar som går till de flesta orter inom Skåne.

Järnväg

Malmö är en viktig järnvägsknut inom både Skåne och Öresundsregionen. Från Malmö går tåg till Köpenhamn, Berlin, Stockholm och Göteborg. Tack vare Öresundsbron är tågtrafiken mycket tät till Danmark med flera tåg varje timme till Köpenhamn. Sedan Öresundsbron byggdes är tågtrafiken mer inriktad på trafik till Danmark än till övriga Sverige. Den lokala tågtrafiken till övriga Skåne ifrån Malmö är mycket tät med Pågatåg och Öresundståg. Den lokala tågtrafiken är för övrigt sammankopplad med den lokala trafiken runt Köpenhamn. Järnvägen till Lund öppnades den 1 december 1856. Den blev skulle det visa sig en katalysator för stadens långvariga uppsving. 2005 påbörjades arbetet med Citytunneln i staden som ska stå klar 2011. Tunneln är tänk att "bygga bort" säckstationen Malmö C genom att tågen mot Köpenhamn ska passera där. Två nya stationer planeras också, en underjordisk i Triangeln och en i Hyllie. Malmö har för närvarande två järnvägsstationer för fjärrtrafik och ytterligare tre för lokaltrafik. Malmö centralstation och Svågertorp är stationer där fjärrtågen stannar. Den senare stationen är tänkt som ett provisorium och ska ersättas av stationen i Hyllie när den är klar. På Östervärn, Persborg och Oxie station stannar lokaltåg av typen Pågatåg på väg mot Ystad och Simrishamn.

Flyg

30 km från Malmö ligger Malmö-Sturup flygplats. Reguljärtrafiken trafikerar främst Stockholm och London. Chartertrafik förekommer till ett flertal semesterorter. För utrikesflyg är Köpenhamns flygplats Kastrup den mest använda. Innan Öresundsbron öppnades gick svävare, ett sorts fartyg på luftkuddar, mellan Malmö Hamn och en hamn vid Kastrups flygplats där passagerare på väg till Kastrup brukade använda. Idag har den före detta svävarterminalen istället blivit en terminal för fjärrbusstrafiken

Utbildning

Kastrup
- Malmö Högskola med 21 000 studenter 2004.

Sevärdheter


- Öresundsbron från Lernacken till Köpenhamn.
- Västra hamnen, namnet på stadsdelen som byggdes upp i och med Bomässan Bo01.
- Turning Torso, Sveriges och en av Europas högsta byggnad av Santiago Calatrava från 2005.
- Ribersborg, "Ribban", ligger i Västra innerstaden och är en mycket populär badstrand även fribad (nakenbad).
- Ribersborgs kallbadhus [http://www.ribban.com/ (extern länk)], som invigdes 1898 och är öppet året om.
- Malmöhus slott med konst-, natur- och historiskt museum, samt det intilliggande tekniska muséet.
- Koggmuseet [http://www.medeltidsskeppen.se/ (extern länk)] ett medeltidscentrum med två koggar.
- Malmö stadsbibliotek[http://www2.malmo.stadsbibliotek.org/ (extern länk)] med sina 3 byggnader: Slottet från 1901, samt Cylindern och Ljustes kalender av Henning Larsen från 1997.
- Malmö Högskolas hus Orkanen med högskolans bibliotek på femte våningen. Byggnaden är belägen vid Hjälmarekajen och ritad av Diener & Diener Architekten från Schweiz.
- Malmö musikteater ritad av Sigurd Lewerentz(tills. med David Helldén och Erik Lallerstedt) från 1944.
- Malmö Konsthall[http://www.konsthall.malmo.se/ (extern länk)] ritad av Klas Anshelm från 1974.
- Malmöfestivalen som äger rum i mitten av augusti varje år.
- Sankt Petri kyrka, från 1300-talet.
- Malmö Rådhus vid Stortorget från 1546.
- Apoteket Lejonet vid Stortorget från 1890-talet.
- Möllevången med sin torghandel, butiker och restauranger från hela världen.
- Folkets Park, Sveriges första folkpark från 1891.
- Kalkbrottet i Limhamn var en gång Europas största dagbrott. Kalkbrottet är 1.600 meter långt och 800 meter brett med ett djup på 60 meter.
- Slottsparken[http://www.malmo.se/parkerstrander/parkerao/slottsparken (extern länk)] från 1900 med Carl Milles staty Pegasus, avtäckt 1950.
- Pildammsparken är den största av alla Malmös parker. Anlades 1914 efter Baltiska utställningen.
- Katrinetorps herrgård[http://www.malmo.se/sportfritid/rekreation/katrinetorpsgard (extern länk)] med sin vackra parkanläggning från 1813.
- Fiskehoddorna intill Teknikens och Sjöfartens Hus där man kan handla färsk fisk i gamla klassiska fiskehoddor.
- Slottsträdgården bakom Malmöhus slott med sitt café och försäljning av grönsaker och blommor.
- Lilla Torg med sina resturanger och uteserveringar från 1592.

Parker

Malmö framställer sig gärna som "Parkernas stad". Exempel är:
- Kungsparken - Kung Oscars park, invigdes 1872
- Slottsparken - bredvid Malmöhus Slott, invigdes 1900 1900
- Beijers park - anlades 1885
- Pildammsparken - anlades efter Baltiska utställningen 1914
- Öresundsparken - invigdes på 1920-talet
- Folkets park - En grön oas och en familjevänlig nöjespark.
- Bulltoftaparken - Naturpark invigd på 1980-talet
- Käglingeparken - Naturområde i Malmös utkant.
- Scaniaparken, invigd på 1990-talet
- Sibbarps stora badpark - invigdes på 1950-talet
- Rönneholmsparken - omger Rönneholmsgården, byggd på 1800-talet.
- Stapelbäddsparken - invigs hösten 2005

Sport


- Fotbollsallsvenskan
  - Malmö FF
- Fotboll, Division 2 Södra Götaland
  - IFK Malmö Fotboll
- Damallsvenskan
  - Malmö FF Dam
- Ungdomsfotboll
  - Husie IF
- Handboll, Division 1 Södra
  - IFK Malmö Handboll
- Allsvenskan i ishockey
  - Malmö Redhawks

Kända personer födda i och/eller uppvuxna i Malmö


- Zlatan Ibrahimovic, fotbollsspelare
- Sven Melander, journalist, programledare, skådespelare
- Percy Nilsson, affärsman, ishockeylagsägare
- Edvard Persson, skådespelare
- Nisse Hellberg, musiker, sångare, låtskrivare
- Jalle Lorensson, musiker
- Mikael Wiehe, sångare, låtskrivare
- Eva Rydberg, skådespelerska
- Jan Malmsjö, skådespelare
- Bo Widerberg, regissör
- Leif Silbersky, advokat, författare
- Nils Poppe, skådespelare
- Anita Ekberg, skådespelerska, sexsymbol
- Per Albin Hansson, politiker
- Hjalmar Gullberg, författare
- Alexander Roslin, konstnär
- Claus Mortensen, danska luthersk reformator
- August Palm, socialdemokratisk pionjär
- Jörgen Kock, borgmästare och myntmästare
- Jan Troell, regissör
- Gustav Möller, politiker
- Anders Österling, diktare
- Jacques Werup, författare
- Fredrik Ekelund, författare
- Sven-Olof Lorenzen, författare
- Harry Kullman, författare

Evenemang


- Folkfesten - en helg i juni kan man uppleva livemusik i Slottsparken alldeles gratis, ofta säljes märken till förmån för evenemanget, en tradition sedan 1970-talet
- Malmöfestivalen - en vecka med drakbåtstävlingar, gratis konserter, shower, dans, teater och mycket annat. Dessutom kantas gator och torg av allehanda stånd med försäljning av allt från träskor till krokodilbiffar, en tradition sedan 1980-talet

Församlingar


- Malmös församlingar är indelade i Malmö Norra kontrakt och Malmö Södra kontrakt i Lunds stift.

Övrigt


- Malmö tillhör Öresundsregionen. Öresundsregionen

Externa länkar


- [http://www.malmo.se/ Malmö stad]
- [http://www.mah.se/ Malmö högskola]
- [http://sydsvenskan.se/malmo/article121060.ece Sociala problem]
- [http://www.bizzbook.com/hamnen/index.html Västra Hamnen i Malmö]
- [http://www.limhamn.nu En sida om Limhamn]
- [http://www.svenska-hotell.se/malmo/hotell.html Hotell i Malmö] Kategori:Skåne län Kategori:Sveriges städer Kategori:Öresundsregionen Kategori:Malmö

Järnmalm

Järnmalm, malm ur vilken järn kan utvinnas. Järn är grundämne nr 26, en metall. Malm är en mineral som innehåller metall, i sådan grad att metallen går att utvinna. Kategori:Geologi ja:鉄鉱石

Luleå

Luleå är en tätort och centralort (stad) i Luleå kommun. Luleå är residensstad för Norrbottens län. Staden grundades av Gustav II Adolf år 1621 i Gammelstad men etablerades redan 1649 på nuvarande plats. Luleå, som är Norrbottens största stad, är residensstad, garnisonsstad (F21) och stiftsstad. Sedan 1997 även universitetsstad då högskolan blev Luleå tekniska universitet. Stadens ekonomi är till stor del beroende av SSABs stålverk och binäringar som uppstått kring detta. Även Sunderby sjukhus är idag en stor arbetsgivare.

Historia

För Luleås äldre historia, se stadsdelarna Gammelstad och Innerstaden nedan. Luleås moderna historia börjar med Malmbanans ankomst 1887. Luleå blev därmed utskeppningshamn för järnmalmen från Malmberget (Gällivare kommun). Inom kort växte förstäder fram, nämligen Bergviken inom stadens administrativa område, samt Svartöstaden, Skurholmsstaden och Bergnäset inom Nederluleå kommun. Svartöstaden och Skurholmsstaden införlivades i staden 1933. Parallellt med hamnens expansion växte Luleå som industristad, med etableringen av järnvägsverkstäder i Notviken (1907) och ett stålverk i Karlsvik (1915). 1943 öppnade NJA:s stålverk på Svartölandet, numera SSAB. Under perioden 1940-1980 var Luleå en av Sveriges snabbaste växande städer. Under denna tid byggdes också flertalet av stadens bostadsområden ut. Luleå blev också garnisonsstad med etableringen av Lv7 (1942) och F21 (1944). Efter kommunsammanslagningen 1969 började Gammelstad och Bergnäset allmänt att betraktas som delar av Luleå. 1970-talet var en mycket expansiv period, som dominerades av två stora projekt. Det ena var det sedermera havererade Stålverk 80, det andra var Tekniska högskolan, numera Luleå tekniska universitet.

Stadsdelar

Centralt:
- Innerstaden
- Östermalm Öster:
- Svartöstaden
- Industriområden på Svartölandet (industrier och hamnar, bland annat SSAB)
- Malmudden
- Skurholmen
- Lövskatan
- Örnäset
- Kronan
- Bredviken
- Lerbäcken
- Hertsön Norr:
- Mjölkudden
- Notviken
- Industriområden, bland annat Skutviken och Porsögården med Scanias fabrik
- Bergviken
- Lulsundet
- Porsön, med Luleå Tekniska Universitet och teknikbyn Aurorum
- Björkskatan Söder:
- Bergnäset Väster:
- Gammelstad
- Hammaren
- Södra Sunderbyn, med Sunderby sjukhus
- Industriområden på Storheden
- Karlsvik, med Arcushallen

Kommunikationer

Luleå passeras av E4 längs norrlandskusten, och är utgångspunkt för E10 mot Kiruna och Norge, samt riksväg 97 mot Boden och Jokkmokk. Malmbanan går från Luleå till Narvik. Luleå har en av de större hamnarna, med en stor modern malmhamn. Luleå har natttågstrafik till Stockholm via Boden och Norra stambanan. Stationen kommer bli en viktigare tågstation när Norrbotniabanan byggs (är under utredning). Kallax flygplats söder om staden invigdes 1944 och är en av Sveriges största flygplatser, mätt i antal passagerare. Även flygplatsen kan få en station på Norrbotniabanan.

Broar över Lule älv


- Bergnäsbron, invigd 1954. Tvåfilig väg och dubbla gc-banor.
- Gamla Gäddviksbron, invigd 1945. Tvåfilig väg och dubbla gc-banor.
- Nya Gäddviksbron, invigd 1978. Del av E4. Tvåfilig motortrafikled. Kategori:Sveriges städer Kategori:Luleå kommun Kategori:Orter i Sverige

Bodens fästning

Bodens fästning, topphemliga underjordiska bergrumfästningar, bestående av pansartorn, artilleribatteri samt omliggande kasernområde, vilka verkat som strategiska försvarsställningar under 1900-talet som skydd från öster, dels mot invasion från Finland, dels från anfall via Östersjön. Fästningen består av fem insprängda bergrum s.k. fort utplacerade runt Bodens kommun, vilka samtliga sedan 1 januari 1998 är museum och restauranger. Dessutom finns tre fästen. De är byggda för att verka som artilleri och skyddas av infanteriförband. Men de räknas också som självförsörjande enheter och har eget vatten, elkraft, sjukvård, verkstadsresurser, telefoni, m.m. Fram till slutet av 1960-talet förvarades en del av Sveriges guldreserver i forten.

Historia

Redan 1824 föreslog överste G.A. Peyron att man skulle "preparera Luleå position till ett kraftigt, ja kanske oöfvervinnerligt försvar" (Nordisk familjebok). Först 1887 återupptogs ideerna och då var det chefen för generalstaben som betonade vikten av ett operations-, förråds- och spärrfästning likaså behovet att betrygga Boden stad. Framdragningen av den norra stambanan samt den roll Boden fick som järnvägsknutpunkt, ledde till att insikten av behovet förverkligades. "Föreningen för (befrämjandet av) Norrlands fasta försvar" bidrog med 36 132 kr för markinköpet av Bodens fästning. 1897-års riksdag begärde anslag för byggandet. Bergrummen började byggas 1901 och efter några år (1909) var Gammelängsfortet fullständigt färdigbyggt med kringutrustning. Tekniken som användes var handborrar och vanligt krut. Samtidigt (1907) började kasernområderna att uppföras. Under världskrigen lär den fungerat som spärr för transportsträckan Narvik–Boden–Haparanda–Torneå–Petersburg. Det har sagts att kapaciteten hos Bodens fästning gjorde att Hitler inte hade tillräckliga resurser att avvara för ett eljest attraktivt företag att med våld skaffa sig tillgång till de lappländska järnmalmsfälten. Den allierade sidan lär ha gjort liknande överväganden. Efter andra världskriget fanns planer på att lägga ner forten, men deras goda skydd mot kärnvapen gjorde att fästningen fick finnas kvar. Under kalla kriget-perioden började fästningarna ersättas av attackflygplan som baserades i Luleå. År 1979 dömdes spionen Stig Bergling till livstids fängelse för att bland annat avslöjat bergrummens position, varvid stora belopp fick läggas ut för att ändra försvarsplaner och göra ombyggnationer. Den 31 december 1997 avlossades de sista skotten från [http://www.rodbergsfortet.com/ Rödbergsfortet], som var den sista fästningen som öppnades för allmänheten. Kategori:Svenska fästningar

Kasern

Kasern, byggnad avsedd för stadigvarande bostadsändamål inom militär enhet för militär personal av i huvudsak lägre grad. Med kasernområde menas ett militärt i regel instängslat område med kaserngård, kaserner, kanlihus, utspisningslokal etc. Kategori:Byggnader

Kategori:Bodens kommun

Kategori:Norrbottens län Kategori:Sveriges kommuner

Sun-synchronous orbit

By analogy with the geosynchronous orbit, a heliosynchronous orbit is a heliocentric orbit of radius 24.360 Gm (0.1628 AU) such that the object's period of revolution matches the Sun's period of rotation. The heliostationary orbit is the heliosynchronous orbit of inclination zero and eccentricity zero. ---- A heliosynchronous orbit, or more commonly a sun-synchronous orbit, is also a geocentric orbit which combines altitude and inclination in such a way that an object on that orbit passes over any given point of the Earth's surface at the same local solar time. The surface illumination angle will be nearly the same every time. This consistent lighting is a useful characteristic for satellites that image the earth's surface in visible or infrared wavelengths (e.g. weather, spy and remote sensing satellites). There is, of course, a yearly oscillation of the actual solar time of passage because of the eccentricity of the Earth's orbit (see analemma). For example, a satellite's heliosynchronous orbit might cross the equator twelve times a day each time at 15:00 local time. This is achieved by having the orbital plane of the orbit precess (rotate) approximately one degree each day, eastward, to keep pace with the Earth's revolution around the sun. This is possible for a range of altitudes (typically 600–800 km, for periods in the 96–100 min range) because the Earth's equatorial bulge causes a satellite's orbit to precess at a rate which depends on the orbit's inclination (about 98° for the aforementioned altitudes), allowing one to pick an inclination that will cause just the right amount of precession (360° per year). Variations on this type of orbit are possible; a satellite could have a highly eccentric heliosynchronous orbit, in which case the "fixed solar time of passage" only holds for a chosen point of the orbit (typically the perigee). The orbital period chosen depends on the desired revisit rate; the satellite crosses the equator at the same solar time on every passage, but it'll usually be at a different longitude since the Earth rotates underneath it. For example, an orbital period of 96 min, which divides evenly into the Earth solar day (15 times) means the satellite will cross at fifteen different longitudes on consecutive orbits, looping back to the first longitude every fifteenth passage, once per day. Special cases of heliosynchronous orbit are the noon/midnight orbit, where the local solar time of passage for equatorial longitudes is around noon or midnight, and the dawn/dusk orbit, where the local solar time of passage for equatorial longitudes is around sunrise or sunset. As the satellite's altitude increases, so does the required inclination, so that the usefulness of the orbit decreases doubly: first because the satellite's photographs are taken from ever farther away, and second because the increasing inclination means the satellite won't fly over higher latitudes. A heliosynchronous satellite designed to fly over the continental United States, for example, would need its inclination to be 132° or less, which means an altitude of ~4600 km or less. Heliosynchronous orbits are possible around other planets, such as Mars.

Technical details

For a