StaffageStaffage (av gammalfranska estoffer och franska étoffer "förse med tyg") är en benämning på smyckande tillbehör, kompletterande utrustning.
I landskaps- och arkitekturbilder är staffage ofta symboliskt menade figurer och djur som livar upp bilden. Särskilt under barocken kunde dessa berika kompositionen, ge färgaccenter och understrycka djupet klarare (repoussoir).
Franska:Franska är också något som man äter, se franskbröd.
----
Franska är ett av de största romanska språken och räknas som världsspråk. Det är officiellt eller administrativt språk i ett flertal internationella organisationer, kommittéer och föreningar som Europeiska unionen, Internationella Olympiska Kommittén, Förenta nationerna, Afrikanska unionen och [http://www.upu.int/ Världspostföreningen].
Historik
Den romerska invasionen av Gallien
Franska härstammar (som alla romanska språk) från latin. Före den romerska invasionen 58-52 f.Kr. bodde framför allt ett keltiskt folkslag i det som idag är Frankrike. Ett folkslag romarna kallade galler. Andra folkslag i området var iberer i söder mot dagens Spanien, ligurier vid medelhavskusten och mindre grekiska och feniciska grupper.
Det finns knappt 200 ord av keltiskt ursprung i modern franska, de flesta är platsnamn, namn på växter och ord som har med lantliv att göra. Från romarna lånades ord för nya begrepp, till exempel för vissa klädesplagg (som les braies). Latin blev snabbt lingua franca i den galliska regionen, för handel, diplomati och undervisning. Det vulgärlatin, den folkliga variant av latin som utvecklades till modern franska, har mycket litet gemensamt med det bildade prosalatin man ser i exempelvis Ciceros verk.
Frankerna
Från 200-talet och framåt blev Västeuropa i flera omgångar invaderat av germanska stammar från öst varav några bosatte sig i Gallien. För utvecklingen av franskan var frankerna i norra Frankrike, alemannerna på gränsen mot dagens Tyskland, burgunderna i Rhône-dalen och visigoterna i Akvitanien och Spanien de viktigaste. Dessa folkgruppers germanska språk påverkade det latin som talades i regionerna i fråga om uttal, syntax och ordförråd; så mycket som 15% av orden i modern franska tros bestå av germanska lånord, bland annat ord för militärtaktiska och sociala begrepp.
Langue d'oïl
Språkforskare delar upp den medeltida franskan i tre geografiska undergrupper: langue d'oïl and langue d'oc, (occitanska) är de största och frankoprovensalska betraktas som ett mellanting mellan de två förra.
Oïl-språk (av ett äldre uttal av franskans oui "ja") är de dialekter i norra Frankrike som blev mest påverkade av frankiska invasioner. Till dessa hör bland andra pikardiska, vallonska, francien och normandiska. Efter döpningen av den frankiske kungen Klodvig I cirka 498 stärkte frankerna sin makt över det mesta av norra Gallien och det franska språket utvecklades som en fusion av dessa dialekter.
Langue d'oc (numera oftast occitanska, av det alternativa uttalet oc av franskans "ja") är den dialekt (se ibero-romanska språk) i södra Frankrike och norra Spanien som höll sig trognare till det latinska ursprunget och inkluderar dialekter som gascognska och provensalska.
Icke-germanska språkinfluenser
Från 400- till 700-talet flyttade stora mängder keltisktalande människor på grund av de anglosaxiska invasionerna av England över Engelska kanalen till områden i dagens Bretagne. Även om det inte rörde sig om ett språk direkt härstammat från förromersk galliska så är tillhör det den keltiska språkgruppen (se bretonska).
Nordiska vikingar invaderade Frankrike på 800-talet och etablerade en maktsfär i vad som kom att kallas Normandie. Språkligt assimilerades dessa skandinaver helt och hållet av den langue d'oïl-dialekt som fanns i området med undantag för enstaka ord för bland annat sjöfart. Den normandiska invasionen av England under Vilhelm Erövraren 1066 ledde till att en speciell anglo-normandisk dialekt utvecklades som upphörde vid mitten av 1300-talet, då engelskan tog över som språk även inom den merkantila överklassen och aristokratin. Även om den normandiska invasionen inte hade en särskilt stor påverkan på det franska språket så hade den desto större påverkan på engelskan. Upp till två tredjedelar av det sammanlagda engelska ordförrådet uppskattas ha kommit via franskan.
Slutligen bör arabiskan nämnas som bidrog med ord för lyx- och handelsvaror, kryddor samt termer inom naturvetenskap och matematik.
Från l'ancien français till modern franska
Perioden från 842 då Strasbourg-ederna, det äldsta beviset för franska i skrift, nedtecknades till cirka 1300 brukar benämnas fornfranska (ancien français). Under denna tid skrevs många av de kända chansons de geste, den trubadurdiktning som berättar om Karl den stores stordåd och deltagarna i korstågen.
Perioden efter detta såg franskan förlora sitt kasussystem och brukar benämnas medelfranska (le moyen français) 1539 utfärdade Frans I ett påbud (Ordonnances de Villers-Cotterêts) om att franskan skulle ersätta latinet som officiellt administrativt språk och det som skulle användas vid kungens hov. En reducering av slutkonsonanter framför ord som började på konsonant skedde och stavningen blev mer etymologisk och mindre uttalsenlig. Under denna period skedde en omfattande utvidgning av ord genom nybildning och lån. En reaktion mot detta kom på 1600-talet och ledde till det som brukar kallas klassisk franska (le français classique) då man gjorde stora ansträngningar att rensa ordförrådet från obegripliga termer och formulera enhetliga regler för grammatiken. Många språkforskare brukar dock benämna allt från 1600-talet och framåt modern franska (le français moderne).
1634 grundades Franska akademien (Académie française) av Richelieu som en officell myndighet vars målsättning var att bevara och rena franskan från yttre påverkan. Akademien finns än idag och består av 40 medlemmar som väljs på heltid och ägnar sig åt att övervaka språket och anpassa eventuella lånord för att bättre passa den franska språkbilden.
Från 1600- till 1800-talet dominerade franskan som ett lingua franca i Europa inom konst, litteratur och diplomati. Fredrik II av Preussen och Katarina den stora av Ryssland är exempel på regenter som inte bara behärskade franska i skrift och tal, utan som i Fredrik IIs fall även ansåg den vara klart överlägset sitt hemlands tyska.
Tack vare ansträngningar från akademien, utbildningssystemet, stark statlig kontroll och medias påverkan har ett officellt franskt språk vuxit fram. Fortfarande finns dock stora variationer i fråga om dialekter med avvikande uttal och ordförråd. Bland de mest ansedda av dessa i fråga om uttal anses ofta dialekten kring Tours och Loire-dalen vara, med en sjävklar reservation för rent subjektiva bedömningar. Som i så många språk har den dialekt som talas i huvudstaden (i det här fallet Paris), blivit det som i internationella sammanhang betraktas som "äkta" franska.
Dagens situation
En debatt pågår i dagens Frankrike om bevarandet av det franska språket och inflytandet från engelskan (franglais) genom media, näringsliv och en ökande globalisering. Lagar har införts som kräver att samtliga tryckta annonser, i press som på affischtavlor, ska innehålla franska översättningar av uttryck på främmande språk och en kvotering av fransk sångmaterial (minst 40%) på radio. Påtryckningar av varierande intensitet finns också från regionala intresse grupper att med offentligt stöd arbeta för att bevara dialektal rikedom.
Se också Toubon-lagen
Geografisk spridning
Franska är officiellt språk i följande länder:
Även om det inte har officell status, så talas det som ett andraspråk av stora delar av befolkingen i följande länder:
Det finns också fransktalande grupper i Libanon, Kambodja, Egypten, Indien (Pondicherry), Italien ( Aostadalen), Laos, Mauretanien, Storbritannien (Kanalöarna), USA (mestadels i Louisiana och New England) och Vietnam.
La Francophonie är en internationell organisation bestående av fransktalande länder och regeringar.
Officiell status i Frankrike
Fransk lag kräver att franska används i offentliga publikationer, inom skolväsendet (även om detta ofta ignoreras) och i kontrakt. Trots en åsikt ofta hålld för sanning i amerikansk och brittisk massmedia, förbjuder inte Frankrike användandet av utländska ord på hemsidor eller privattryck. Däremot tvingas statliga myndigheter att använda den franska motsvarigheten till ett utländskt ord i publikationer och offentliga handlingar om ett sådant finns. Myten kan ha uppstått efter att ett förbud liknande detta skapades i den kanadensiska provinsen Quebec genom en rätt drakonisk tolkning av en lag gällande från 1977 till 1993 som kom till för att garantera franskans ställning i provinsen.
Officiell status i Kanada
Cirka 9% av alla fransktalande bor i Kanada och franska är jämte engelskan är en av landets två officiella språk. Det federala regeringen är enligt lag bunden att upprätthålla samhällsservice på både franska och engelska, parlamentsförhandlingar måste publiceras på bägge språken och samtliga marknadsprodukter måste ha tvåspråkig märkning. Runt 22% av alla kanadensare talar franska som förstaspråk.
Franska är det enda officella språket i Quebec. Mellan 1977 och 1993 upprätthöll provinsen stränga lagar mot skyltar på offentlig plats på andra språk än franska. Många av dessa bestämmelser har under årens lopp ogiltigförklarats som stridande mot konstitutionen, inklusive upprätthållandet av förbud mot andra språk än franska på kommersiell skyltning, rättsprocesser och debatter i lagstiftande församlingar. 1993 skrevs lagen om så att skyltar på andra språk tilläts så länge franskan behöll en dominerande ställning.
Franska är officiellt språk i New Brunswick, Northwest Territories och Nunavut. I Ontario har franskan inte officell status, men myndigheterna upprätthåller ändå samhällsservice på franska i 23 utvalda samhällen där många fransktalare bor.
Samtliga provinser gör ansträngningar för att tillgodose sina fransktalande medborgares behov även om kvaliteten varierar kraftigt mellan enskilda provinser.
Franska dialekter
- akadiska
- afrikansk franska
- belgisk franska
- kambodjansk franska
- cajunfranska
- Quebec-franska
- schweizisk franska
- parisiska
- Marseille-franska
- Lyonnais-franska
- Maghreb-franska
- vietnamesisk franska
Kreolspråk härstammade från franska
- haitisk kreol
- seychellekreol
- michif
- lanc-patuá
Ordförråd
Merparten av franska ord härstammar från latinet eller har bildats med hjälp av latinska och grekiska ordrötter. Det finns ofta ordpar där en är mer folkligt (substantiv) till ursprunget och det andra anses mer bildat (adjektiv), men där båda härstammar från latin. Exempel:
- bror: frère (brother) / fraternel
- finger: doigt / digital
- öde: foi (faith) / fidèle
- kyla: froid / frigide
- öga: œil / oculaire
Franska ord som har utvecklats från latinet är oftast svårare att känna igen än italienska ord av latinskt ursprung eftersom franskan under sin utveckling från vulgärlatin hade en tendens att reducera den sista obetonade stavelsen eller låta den smälta ihop med påföljande ord.
Det uppskattas att mindre än 13% (4200) franska ord man kan hitta i ett vanligt lexikon som Petit Larouse eller Micro-Robert Plus (35 000 ord) är av utländskt ursprung. Cirka 25% (1054) av dessa kommer från engelskan och är relativt nyligen inlånade. Alla andra långivade språk eller språkgrupper har färre än 1000 ord vardera där dom största är italienska, germanska språk, gallo-romanska språk, arabiska och tyska.
Källa: Henriette Walter, Gérard Walter, Dictionnaire des mots d'origine étrangère, 1998.
Franska språkets betydelse i Sverige
Franskan var tidigare ett mycket viktigt språk för internationell kommunikation i hela Europa. Franskan var under 1600-talet och framförallt 1700-talet det viktigaste främmande språket även i Sverige. Man kan säga att franskan var dåtidens engelska.
Franskan användes till och med som umgängesspråk inom den svenska adeln och hovet. Mycket tack vare att den svenske kungen Gustav III var en sann frankofil. Från den tiden har svenskan en stor mängd franska lånord. En del var till och med rädda för att svenskan skulle "ätas upp" av franskan.
Under 1600-talet invandrade många valloner till Sverige och Sverige fick därmed en inte obetydlig franskspråkig minoritet. Vallonerna har dock med tiden integrerats väl i det svenska samhället.
Franska var ett obligatoriskt skolämne i Sverige fram till 1960-talet men har sedan dess varit valbart.
Externa länkar
- [http://wikibooks.org/wiki/French Learning the French language] - en wikibok.
- [http://www.academie-francaise.fr/ Académie Française]
- [http://www.fdicts.com/dictlist1.php?k1=33 gratislexikon för franska]
- [http://www.azoria.com/lexikon/indexsw.shtml Fransk-Svenskt Lexikon]
- [http://www.frenchlesson.org/ Frenchlesson.org]
- [http://www.ethnologue.com/show_language.asp?code=FRN Ethnologue rappor för franskans situation]
- [http://www.websters-online-dictionary.org/definition/French-english/ fransk-engelskt lexikon]: från [http://www.websters-online-dictionary.org Webster's Online Dictionary] - the Rosetta Edition.
Kategori:Romanska språk
Kategori:Franska
Kategori:EU-språk
als:Französische Sprache
ja:フランス語
ko:프랑스어
simple:French language
th:ภาษาฝรั่งเศส
zh-min-nan:Hoat-gí
LandskapsmåleriLandskapsmåleri innebär en realistisk eller stiliserad framställning av landskap i kombination med staffagefigurer och arkitekturelement.
Kategori:Måleri
ja:景観
Arkitektur
Arkitektur är läran om formgivning av i första hand byggnader. Det är emellertid ett multidisciplinärt ämnesområde som verkar mellan konst och vetenskap och även omfattar landskap, städer, interiörer, möbler och enskilda objekt. Enligt det tidigaste bevarade verket i ämnet, Vitruvius' "Tio böcker om arkitektur", är arkitekturens kärna balansen mellan Skönhet (Venustas), Form (Firmitas) och Funktion (Utilitas). Sedan renässansen räknas arkitektur till de fria konsterna.
Ordet arkitektur används också inom t.ex. datavetenskap och avser då den övergripande strukturen hos ett system.
Se även
- Arkitekt
- Arkitekturens historia
- Grekisk arkitektur
- Romersk arkitektur
- Bysantinsk arkitektur
- Karolingisk arkitektur
- Ottonsk arkitektur
- Romansk arkitektur (Reformordensarkitektur)
- Gotisk arkitektur
- Renässansens arkitektur
- Barockens arkitektur
- Rokokoarkitektur
- Nyklassicistisk arkitektur
- utomeuropeisk arkitektur
- Afrikansk arkitektur
- orientalisk arkitektur
- japansk arkitektur
- kinesisk arkitektur
- förcolumbiansk arkitektur
- primitiv arkitektur
- indisk arkitektur
- rysk arkitektur
- amerikansk arkitektur
- indokinesisk arkitektur
- islams arkitektur
- morisk arkitektur
- polynesisk arkitektur
- Konstruktion, Inredningsarkitektur
- Industridesign
- Landskapsarkitektur, Trädgårdskonst
- Design,
- Lista över byggnadstyper, Lista över kända byggnader
- Kronologisk lista över betydelsefulla arkitekter
- Lista över svenska arkitekter
- Ritteknik, Perspektiv
- Kyrkoarkitektoniska termer
- Lista över arkitektoniska ord och begrepp
- Wikipedia: Projekt Arkitektur
Externa länkar
- [http://www.ukans.edu/history/index/europe/ancient_rome/E/Roman/Texts/Vitruvius/home.html Vitruvius - Online]
- [http://www.archinform.net/ Achinform - tysk, Wikiliknande databas om arkitektur (många artiklar är på tyska)]
- [http://www.architectureweek.com/today.html ArchitectureWeek - Online-tidskrift om arkitektur och design med encyklpediska ambitioner]
- [http://www.greatbuildings.com/ The Great Buildings Collection]
- [http://www.detail.de/En/Aktuell/Index Detail - med sökbar databas om konstruktion och design]
- [http://www.navalarch.com/index_2.asp WorldArch.Europe - presenterar nyare nordisk arkitektur]
Kategori:Arkitektur
ja:建築学
ko:건축
ms:Seni bina
simple:Architecture
th:สถาปัตยกรรมศาสตร์
RepoussoirRepoussoir (av franska repousser "tränga tillbaka", "avskräcka") är en beteckning för figurer eller föremål i en bilds förgrund, t.ex. trädstubbar eller arkitekturfragment. Dessa tjänar till att förstärka känslan av djup i bilden och leder eventuellt blicken mot det något tillbakaträngda huvudskeendet.
Kategori:Måleri
Anne AyresAnne Ayres (January 3, 1816—February 9, 1886) was a Protestant nun and the founder of the first Episcopalian religious order for women.
Born in London, she emigrated to the United States in 1836; settling in New York City. She tutored the daughter's of wealthy families, and in 1845 she decided to follow a religious life, after hearing a speech by Episcopal clergyman William Augustus Muhlenberg.
There were no Protestant religious orders specifically for women, so Ayres was consecrated a “sister of the Holy Communion”. She gathered other women as teachers at a Parish school and as charity workers, and they formed the Sisterhood of the Holy Communion in 1852.
The order opened an infirmary in 1853, before moving to St. Luke's Hospital. Ayres helped found St. Johnland, a charitable refuge on Long Island.
Ayres wrote a biography of William Augustus Muhlenberg, first published in 1880 as The Life and Work of William Augustus Muhlenberg.
Ayres, Anne
Ayres, Anne
Zamwienia publiczne online casinos Karty grafiki nauka katalog
|
