:: wikimiki.org ::

Inn (distrikt, CH-GR)

Inn (distrikt, CH-GR)

Inn, distrikt i kantonen Graubünden, Schweiz.

Geografi

Indelning

Inn är indelat i 4 kretsar och 18 kommuner:

Krets	Kommun
Ramosch	Ramosch
	Samnaun
	Tschlin
Suot Tasna	Ftan
	Scuol
	Sent
Sur Tasna	Ardez
	Guarda
	Lavin
	Susch
	Tarasp
	Zernez
Val Müstair	Fuldera
	Lü
	Müstair
	Sta. Maria in Val Müstair
	Tschierv
	Valchava

Kategori:Graubünden - kanton als:Inn (Bezirk)

Distrikt

Distrikt, term som används i skilda sammanhang för att beteckna en del av en större, oftast geografisk helhet. Kategori:Lokala politiska indelningar

Graubünden

Graubünden, kanton i sydöstra Schweiz. Graubünden gränsar i söder till Italien, i väster till Ticino, i norr till Glarus och Sankt Gallen samt Österrike i norr och öster. I orten Vals finns det berömda badet Therme Vals, ritat av arkitekt Peter Zumthor och färdigställt 1996. Området har flera varma källor.

Historia

Graubünden var till 1798 en självständig stat. Förbundsrepubliken Graubündens tre delrepubliker utgjordes av Gotteshausbund grundat 1367, Obere Bund grundat 1424 och Zehngerichtebund grundat 1436. Dessa tre republiker allierade sig 1451 och förenades till en förbundsrepublik 1524. De gick var för sig i förbund med Edsförbundet 1497-1499. Efter en revolution utropades den Rhätiska republiken 1798, men redan året därpå förenades den som kantonen Rhätien med den Helvetiska Republiken. Graubünden blev 1803 en kanton i det återupprättade Schweiziska edsförbundet. Kategori:Schweiz kantoner Kategori:Graubünden - kanton als:Kanton Graubünden

Schweiz

Schweiz, eller officiellt Schweiziska Edsförbundet, (latin: Helvetia, Confoederatio Helvetica; tyska: Schweizerische Eidgenossenschaft; franska: Confédération Suisse; italienska: Confederazione Svizzera; rätoromanska: Confederaziun Svizra) är en förbundsrepublik i Centraleuropa, gränsandes till Frankrike, Tyskland, Italien, Österrike och Liechtenstein. Landet har en lång tradition av politisk och militär neutralitet, men även av internationellt samarbete då det är hem för många internationella organisationer.

Historia

Huvudartikel: Schweiz historia

Geografi

Schweiz ligger i Centraleuropa och ligger till största delen i Alperna. Schweiz är en av Europas minsta stater med sina 41 285 km² (något större än Skåne och Småland tillsammans) och är helt omgärdat av andra stater.

Kantoner

Huvudartikel: Schweiz kantoner 300px Schweiz är indelat i 23 kantoner varav 3 är uppdelade i halvkantoner. De äldsta kantonerna är Schwyz, Unterwalden och Uri som tillsammans bildade Schweiziska edsförbundet den 1 augusti 1291. Schweiz kantonsindelning har varit densamma sedan 1815 med undantag för kantonen Juras utbrytning ur Bern, 1979.

Regioner

Schweiz delas in i sju regioner.
- Östschweiz - bestående av kantonerna Sankt Gallen, Thurgau, Appenzell, Glarus, Shaffhausen och Graubünden
- Zürich - bestående av kantonen Zürich
- Centralschweiz - bestående av kantonerna Luzern, Schwyz, Unterwalden, Uri och Zug
- Nordvästschweiz - bestående av kantonerna Basel och Aargau
- Mittelland - bestående av kantonerna Bern, Fribourg, Jura, Neuchâtel och Solothurn
- Tessin - bestående av kantonen Ticino
- Lémanique - bestående av kantonerna Genève, Vaud och Valais

Natur

Schweiz består av tre naturliga regioner: bergskedjorna Alperna och Jurabergen som dominerar söder och öster respektive nordväst samt en skogsregion som skiljer de två bergskedjorna åt. Schweiz består av 38 % åkermark, 30,4 % skog, 25,5 % impediment och 5,8 % bebyggelse.

Klimat

Det schweiziska klimatet domineras av atlantvindar i väst, medelhavsvindar i söder, kontinentalvindar i öst och mellaneuropeiska lågtryck i norr. Under sommaren ligger medeltemperaturen mellan 18 och 20 grader i dalarna och runt 10 grader på de högre höjderna. Sommartid så brukar gränsen för minusgrader ligga kring 3 000 m.ö.h.. De södra delarna av kantonen Ticino har i det närmaste medelhavsklimat.

Berg

medelhavsklimat Med sitt läge i Alperna finns det många höga bergstoppar i Schweiz. I kantonen Valais återfinns Schweiz högsta berg, Dufourspitze 4 634 m.ö.h..

Floder

Dom tre längsta floderna i Schweiz heter Aare (295 km), Rhône ( 264 km) och Rhen (375 km)

Sjöar

Med sitt bergiga landskap har Schweiz många långsmala och djupa sjöar.

Städer

Demografi

300px Schweiz har fyra officiella språk: tyska (gult), franska (lila), italienska (grön) och rätoromanska (röd).

Politik

Alla vuxna medborgare i Schweiz har rätt att delta i kommunfullmäktiges möten och i lokala folkomröstningar i vilka kommunala beslut fattas. Kantonerna (Glarus och Innerrhoden i Appenzell) har en medborgarförsamling bestående av alla röstberättigade medborgare. Sammanträdena hålls på ett torg i staden en gång om året. Besluten fattas genom handuppräckning.(Direktdemokrati) Landet har haft flest folkomröstningar i världen.

Styrelseskick

Schweiz är en federation med ett utbrett självstyre i kantonerna. Kantonerna har sina egna författningar, parlament och regeringar. Federationen är en republik med en president och ett tvåkammarparlament, Förbundsförsamlingen (ty. Bundesversammlung, fr. Assemblée fédérale). Förbundsförsamlingens är uppdelad i Ständerrådet (ty. Ständerat, fr. Conseil des États, it. Consiglio degli Stati) och Nationalrådet (ty. Nationalrat, fr. Conseil national, it.Consiglio nazionale). Den verkställande makten utövas av en regering, Förbundsrådet (ty. Bundesrat, fr. Conseil fédéral), som består av sju ministrar som utses av Förbundsförsamlingen.

Den schweiziska konstitutionen

Den nuvarande schweiziska konstitutionen instiftades år 1848 och har sedan dess reviderats två gånger 1874 och 1999.

Federalism

I den schweiziska konstitutionen är kantonernas existens och självständighet hårt reglerad. Varje kanton är namngiven i konstitutionens första artikel. Detta medför att en förändring av konstitutionen är nödvändig för att skapa en ny kanton eller om en kanton vill lämna federationen. För att en ändring av konstitutionen ska komma till stånd krävs en federal folkomröstning där en majoritet av de röstande är för förändringen samt att det finns en majoritet för förslaget i en majoritet av kantonerna. Om ändringen avser en tillkommande kanton krävs även en majoritet av rösterna i den tilltänkta kantonen. Detta förfarande har inneburit att antalet kantoner har i princip varit oförändrat sedan 1848. Efter 30 års förhandlingar lyckades den franskspråkiga och katolska kantonen Jura att bryta sig ur den tyskspråkiga och protestantiska kantonen Bern. De schweiziska kantonerna är garanterad en väl tilltagen självständighet. I princip kräver konstitutionen endast att kantonerna skall vara republiker och att de skall respektera jämlikhet och mänskliga rättigheter. Trots detta så skiljer sig inte kantonernas egna konstitutioner, lagar och styrelseskick i från varandra, de största skillnaderna ses i kommunernas självständighet och i vilken utsträckning som man använder sig av folkomröstning i beslutsprocessen. En viktig del i den schweiziska federalismen är att även de små kantonerna måste få göra sin stämma hörd och detta märks tydligt i den majoritet som krävs för en förändring av konstitutionen. Sedan 1970 har de små kantonerna röstat ner fyra konstitutionsförändringar trots att en majoritet av den schweiziska befolkningen har varit för förslagen har förslagen inte haft majoritet i en majoritet av kantonerna.

Rösträtt

Alla schweiziska medborgare, oavsett kön, som har fyllt 18 år har rösträtt i de federala valen. Den schweiziska kvinnan fick inte rösträtt i federala val förrän 1971, vilket är mycket sent med västerländska mått mätt.

Förbundsförsamlingen

Huvudartikel: Förbundsförsamlingen

Ständerrådet

Ständerrådet har 46 ledamöter och varje kanton har två platser. Kantonerna Unterwalden, Basel och Appenzell är uppdelade i halvkantoner där varje halvkanton har en representant i Ständerrådet

Nationalrådet

Nationalrådet har 200 ledamöter som väljs för en mandatperiod om fyra år. Antalet ledamöter i Nationalrådet är proportionerligt mot antalet invånare i kantonen, med undantaget att alla kantoner och halvkantoner skall ha minst en plats i Nationalrådet. Kantonerna Uri och Glarus samt halvkantonerna Obwalden, Nidwalden, Appenzell Ausserrhoden och Appenzell Innerrhoden har en ledamot var. Kantonen Zürich är med sina 34 ledamöter den kanton med störst representation.

Förbundsrådet

Huvudartikel: Förbundsrådet (Schweiz) Förbundsrådet är Schweiz verkställande organ, regering. Förbundsrådet utses av Förbundsförsamlingen och ministrarnas politiska och geografiska tillhörighet är reglerad. Minst två ministrar skall komma från de fransk- eller italienskspråkiga kantonerna, medan de övriga fem kan komma från alla kantoner. De största partierna i Förbundsförsamlingen är alltid garanterade någon eller några ministerposter enligt en fastställd formel.

President

Ordförande i Förbundsrådet väljs i december varje år av Förbundsförsamlingen, det vill säga Nationalrådet och Ständerrådet gemensamt, och den som innehar det uppdraget är även Schweiz' president. Presidentens huvudsakliga uppgift är att vara ordförande vid Förbundsrådets sammanträden. Presidenten har ingen mer makt än övriga ledamöter i Förbundsrådet, förutom vid lika röstetal när hans röst är avgörande. Schweiz presidenter och vicepresidenter: Lista över Schweiz presidenter och vicepresidenter

Ekonomi

Schweiz hör till de rikaste länderna i världen. Landet har en god ekonomi och försörjer sig bland annat på turism, choklad, klockor och ost.

Utbildning

Kultur

Världsarv

- Benediktinerklostret Sankt Johann i Müstair
- Klostret i Sankt Gallen
- Glaciärområdet Jungfrau-Aletsch-Bietschhorn
- Gamla staden i Bern
- De tre slotten och försvarsmuren runt handelsstaden Bellinzona
- Monte San Giorgio

Externa länkar

- [http://www.burgen.ch/GIFS_KL/Schweiz.jpg Karta över Schweiz och omgivande länder] (engelsk)
- [http://www.bfs.admin.ch/bfs/portal/en/index.html Swiss Federal Statistical Office Swiss Statistics]
- [http://www.admin.ch/ch/f/rs/101/index.html 101 Constitution fédérale de la Confédération suisse] Kategori:Europas länder Kategori:Kustlösa stater Kategori:Schweiz als:Schweiz ja:スイス ko:스위스 ms:Switzerland simple:Switzerland th:ประเทศสวิตเซอร์แลนด์ zh-min-nan:Sūi-se

Ramosch (krets, CH-GR)

Ramosch, krets i distriktet Inn, Graubünden, Schweiz.

Geografi

Indelning

Ramosch är indelat i 3 kommuner:
- Ramosch
- Samnaun
- Tschlin Kategori:Graubünden - kanton

Samnaun (kommun, CH-GR)

Samnaun, kommun i distriktet Inn, Graubünden, Schweiz. Kategori:Graubünden - kanton

Suot Tasna (krets, CH-GR)

Suot Tasna, krets i distriktet Inn, Graubünden, Schweiz.

Geografi

Indelning

Suot Tasna är indelat i 3 kommuner:
- Ftan
- Scuol
- Sent Kategori:Graubünden - kanton

Ftan (kommun, CH-GR)

Ftan, kommun i distriktet Inn, Graubünden, Schweiz. Kategori:Graubünden - kanton

Sent (kommun, CH-GR)

Sent, kommun i distriktet Inn, Graubünden, Schweiz. Kategori:Graubünden - kanton

Sur Tasna (krets, CH-GR)

Sur Tasna, krets i distriktet Inn, Graubünden, Schweiz.

Geografi

Indelning

Sur Tasna är indelat i 6 kommuner:
- Ardez
- Guarda
- Lavin
- Susch
- Tarasp
- Zernez Kategori:Graubünden - kanton

Guarda (kommun, CH-GR)

Guarda, kommun i distriktet Inn, Graubünden, Schweiz. Kategori:Graubünden - kanton

Susch (kommun, CH-GR)

Susch, kommun i distriktet Inn, Graubünden, Schweiz. Kategori:Graubünden - kanton

Tarasp (kommun, CH-GR)

Tarasp, kommun i distriktet Inn, Graubünden, Schweiz. Kategori:Graubünden - kanton

Val Müstair (krets, CH-GR)

Val Müstair, krets i distriktet Inn, Graubünden, Schweiz.

Geografi

Indelning

Val Müstair är indelat i 6 kommuner:
- Fuldera
- Lü
- Müstair
- Sankta Maria in Val Müstair
- Tschierv
- Valchava Kategori:Graubünden - kanton

Fuldera (kommun, CH-GR)

Fuldera, kommun i distriktet Inn, Graubünden, Schweiz. Kategori:Graubünden - kanton

Müstair (kommun, CH-GR)

Müstair, kommun i distriktet Inn, Graubünden, Schweiz. Kategori:Graubünden - kanton

Tschierv (kommun, CH-GR)

Tschierv, kommun i distriktet Inn, Graubünden, Schweiz. Kategori:Graubünden - kanton

Kategori:Graubünden - kanton

Kategori:Schweiz kantoner

Coet

Un coet és un grup autònom propulsat per la força de reacció creada mitjançant l'ejecció de massa en una direcció determinada. Els coets son coneguts principalment per la seva aplicació en el camp de l'astronàutica, ja que constitueixen l'únic mitjà existent per posar objectes en òrbita fora de l'atmosfera terrestre.

Principi de funcionament

Un coet adquireix velocitat gràcies a que el fet d'expulsar una part de la seva massa genera, d'acord amb la tercera llei de Newton, una força en direcció contrària a la direcció d'ejecció. Aquesta força és la que efectivament propulsa el coet. El fenomen és equivalent al d'una parella de patinadors que es recolzin l'un sobre l'altre per donar-se un impuls. El resultat serà que els dos partiran en direccions oposades a una certa velocitat. La força de reacció es més gran quan més importants siguin la massa ejectada i la velocitat d'ejecció d'aquesta massa. Es per això que el disseny dels coets es centra en aconseguir que aquests dos paràmetres siguin el més grans possible. En els coets actuals, la massa ejectada pren la forma de gasos a alta pressió i temperatura que són canalitzats per a que siguin expulsats en la bona direcció. L'obtenció dels gasos i la seva canalització es la funció de la unitat propulsora (també anomenada motor) del coet. Els coets de gran mida en poden arribar a expulsar vàries tones de gas per segon a velocitats supersòniques. L'energia necessària per mantenir aquest flux de gasos que propulsa el coet prové d'una reacció química exotèrmica que sol ser la combustió. L'energia alliberada calenta fortament els productes de la reacció, cosa que provoca un augment important la pressió a l'interior de la unitat propulsora i els permet de ser ejectats a gran velocitat. D'aquesta manera, el coet obté l'energia directament de la massa a ejectar i no li cal cap dispositiu especial per accelerar-la. Els combustibles utilitzats en els coets són de naturalesa diversa, anant des de derivats del petroli com el querosè fins a productes exòtics i difícils de manejar com l'hidrogen líquid (LH₂). Com que normalment els coets han de poder funcionar en el buit de l'espai no poden comptar amb la disponibilitat de l'oxigen atmosfèric per dur a terme la combustió. Així, també han d'emportar un producte oxidant en quantitat necessària per poder cremar el combustible. Al conjunt de combustible i oxidant d'un coet s'anomena propergol. La massa del propergol acostuma a representar més del 90% de la massa total del coet en el llançament.

Tipus

El disseny d'un coet és significativament diferent segons la natura del combustible que utilitza. Els coets es poden classificar en:
- Coets de combustible sòlid: Són els de disseny més senzill. El propergol és una barreja sòlida de combustible i oxidant, de tipus plàstic o mineral (com per exemple la pólvora), que manté la seva combustió espontàniament una vegada iniciada aquesta. Tenen la característica de proporcionar una acceleració elevada, però són més ineficaços en termes de combustible necessari que els altres tipus de coet. Exemples: Coets pirotècnics, míssils balístics, coets militars.
- Coets de combustible líquid: El combustible i l'oxidant són dos líquids emmagatzemats en dipòsits separats que només es barregen en la unitat propulsora. Per mantenir la reacció cal que la combustió sigui alimentada amb un flux fort i continu dels dos propergols, cosa que complexifica enormement el disseny del motor. Proporcionen acceleracions més febles que els seus homòlegs de combustible sòlid, però la seva eficiència és significativament superior. Exemples: Coets llançadors de satèl·lits, llançadora espacial, avions-coet.
- Coets híbrids: En aquests tipus de coets el combustible i l'oxidant són de naturalesa diferent, l'un és sòlid, l'altre líquid. Constitueixen un punt mitjà entre les dues categories anteriors. Són coets mitjanament senzills, en els quals la combustió es fàcil de mantenir i regular controlant el moviment del composant líquid. Les seves eficiència i acceleració també són intermediàries. Exemple: SpaceShipOne. Existeixen altres categories de coets amb dissenys innovadors que no s'han pogut posar en pràctica per problemes tècnics i/o econòmics. Entre els quals el més destacat:
- Coets nuclears: En aquest disseny, l'energia s'obté d'una reacció nuclear de fissió. El propergol líquid es fa passar per l'interior d'un reactor nuclear de manera a escalfar-lo i permetre la seva ejecció a gran velocitat. La reacció nuclear permet una eficiència en propergol molt superior a la dels coets basats en la combustió, però els problemes no resolts de seguretat de funcionament impedeixen per el moment de construir-los. Tanmateix, l'exèrcit nord-americà va construir i assajar amb èxit motors-coet basats en aquest principi durant la dècada de 1960-70 (projecte NERVA).

Aplicacions

La importància dels coets com a vehicles rau en dos característiques: #La seva capacitat d'assolir grans velocitats i acceleracions. #La seva capacitat de funcionar en el buit. La primera d'aquestes característiques és la que ha promogut el seu ús històric en el el camp militar i en els espectacles pirotècnics, la segona no ha estat significativa fins a l'adveniment de l'astronàutica en la dècada de 1950.

Ús militar

astronàutica El coet constitueix un mitjà capaç de transportar una càrrega útil a grans velocitats d'un punt a un altre. Com a arma, un coet pot transportar un explosiu (convencional o nuclear) a grans distàncies en un temps prou curt com per agafar l'enemic per sorpresa. El coet presenta altres avantatges respecte als projectils: té un radi d'acció més important i la seva trajectòria pot ser controlada. Existeixen coets militars (també anomenats míssils) de molt variada mida, potència i radi d'acció. Els petits poden ser llançats directament pels soldats o des de vehicles en moviment, i solen ser utilitzats per atacar les aeronaus de l'enemic. La capacitat de controlar el seu vol també els permet ser usats per atacar objectius fixes amb força precisió. Els míssils de gran mida poden arribar a tenir un radi d'acció de milers de kilòmetres i s'utilitzen per bombardejar les instal·lacions endinsades en territori enemic sense necessitat d'enviar-hi tropes o avions. La seva gran velocitat també en dificulta la intercepció. D'especial atenció són els míssils balístics intercontinentals (ICBM en terminologia anglesa). Aquests coets tenen un radi d'acció de desenes de milers de kilòmetres i segueixen una trajectòria balística que els porta efectivament fora de l'atmosfera terrestre. Armats amb explosius nuclears constitueixen un mitjà de dissuasió important, ja que permeten atacar el cor de la nació enemiga per lluny que estigui, sense que aquesta disposi de cap mitjà per impedir la seva arribada.

Ús civil

Fora del camp militar, l'ús més important dels coets és el de llançar objectes a l'espai exterior, normalment posant-los en òrbita al voltant de la terra. Per aquest objectiu, el coet és l'únic mitjà disponible. D'una banda, són els únics vehicles capaços d'assolir la velocitat necessària per a aquesta aplicació, i de l'altra només el coet es capaç de propulsar-se en el buit de l'espai. Els altres vehicles necessiten un medi material sobre el que desplaçar-se, o bé obtenen algun element essencial per al seu funcionament del medi. Emperò, el coet no deixa de ser un mitjà ineficaç de llançar objectes a l'espai. Degut a la seva pròpia naturalesa el coet haurà sempre de ser molt més gran que l'objecte que ha de transportar, i això vol dir que en un llançament la major part de l'energia serà utilitzada per accelerar el propi coet i no la seva càrrega útil. Per exemple, un coet Ariane 5 carregat de combustible pesa al voltant de 750 tones, de les quals només 20 poden ser efectivament posades en òrbita. Amb tot, no existeixen alternatives al coet ni a curt ni a llarg termini per a aquesta aplicació. Un altre ús lleugerament diferent dels coets es troba en els estudis de microgravetat. Un coet pot posar un objecte en una trajectòria balística fora de l'atmosfera, on no serà sotmès a la força de frotament de l'aire i estarà, doncs, en una situació de caiguda lliure, equivalent a la absència de gravetat per a molts fenòmens físics.

Història

L'origen del coet és probablement oriental i la primera notícia que es té del seu ús és de l'any 1232, a la Xina. Malgrat això, va ser introduït a Europa pels àrabs, que durant els segles XV i XVI el van emprar com a arma incendiària. Posteriorment, amb l'extensió de l'artilleria, el coet bèl·lic va desaparèixer fins al segle XIX, i va ser emprat novament durant les guerres napoleòniques. Els coets del coronel anglès William Congreve van ser també usats a Espanya en el setge de Cadis (1810), en la primera guerra Carlina (1833-40) i durant la guerra del Marroc (1860). guerra del Marroc A la fi del segle XIX i el començament del segle XX, van aparèixer els primers científics que van veure el coet com a sistema per a propulsar vehicles aeris espacials tripulats, entre els quals cal destacar el rus Konstantin Ciolkovskij, l'alemany Hermann Julius Oberth i el nord-americà Robert Hutchings Goddard, i, més tard, els russos Sergej Korolev i Valentin Gruchensko i l'alemany Wernher von Braun. Aquest darrer va desenvolupar durant la Segona Guerra Mundial els coets V-1 i V-2 (A-4 en la terminologia alemanya), que varen constituir el nucli de les investigacions nord-americanes i soviètiques de la postguerra. Si bé es varen desenvolupar inicialment coets destinats específicament a usos militars, els programes espacials que endegaren soviètics i nord-americans es varen basar en coets dissenyats amb finalitats pròpies de l'astronàutica, entre els quals cal destacar, per part nord-americana, lAtlas, lAgena, el Thor 2, lAtlas-Centaur, la sèrie Delta, els Titan i Saturn (entre els quals el Saturn-V, que va fer possible el programa Apollo), i, per part soviètica, els coets designats, segons la terminologia occidental, per les lletres A, B, C, D i G (aquests dos darrers van tenir un paper equivalent als Saturn nord-americans). D'altres països que han construït coets, en el marc d'un programa espacial propi, són França, la Gran Bretanya (que el va abandonar), el Japó, la Xina, i l'Índia, així com el consorci europeu que va constituir l'Agència Espacial Europea (ESA), que ha bastit i explotat el coet llançador Ariane. Categoria:Astronàutica ja:ロケット ms:Roket

venice luxury hotels zak�ady bukmacherskie spielautomaten online slots bia�ko

:: RELATED NEWS ::

Liste bekannter Popmusiker und Popmusikgruppen

Bekannte Popmusiker und Popmusikgruppen

Rock oder Beat oder abgeleitete Formen

- Alphaville
- a-ha
- Aaliyah Haughton
- ABBA
- Al Jarreau
- The Beach Boys
- The Beatles
-

Client-Server-Prinzip
Client-Server-System ist ein Begriff aus der Elektronischen Datenverarbeitung. Ein Client-Server-System besteht aus einem Client, der eine Verbindung mit einem Server aufbaut. Der Server stellt einen Dienst zur Verfügung. Der Client bietet die Benutzeroberfläche oder die Benutzerschnittstelle der Kanarischen Inseln. Synonym wird auch der Begriff Altkanarier verwendet.

Geschichte

Es gab mehrere/drei Besiedlungsschübe auf die Kanaren. Die Guanchen wanderten vermutlich ab etwa 3000 v. Chr. von Ost nach West auf die Kanaren ein und brachten Vieh und Saatgut mit. Es ist wahrscheinlich, dass sie von einem Wüstenvolk aus der Sahara abstammen, welches mit Binsenbooten von Nordafrika

Santino Solari
Santino Solari (
- 1576 in Verna bei Lugano (Schweiz), † 10. April 1646 in Salzburg) war ein Baumeister, Architekt und Bildhauer. Er wurde 1612 vom Salzburger Erzbischof Markus Sittikus Graf von Hohenems von

Dynamik
Der Begriff Dynamik (v. griech. dynamiké — mächtig bzw. dynamis — Kraft) bezeichnet
- allgemein Kraft, Triebkraft oder auf Veränderung gerichtete Kraft. Eine zeitliche Entwicklung wird hiermit in Zusammenhang gebracht.
- in der Physik die Lehre vom Einfluss der Kräfte auf die Bewegungsvorgänge von Körpern. Siehe Dynamik (Physik)
- in allgemeinen physikalischen oder mathematischen Zusammenhängen (etwa der Akustik, Tontechnik oder der Computergrafik) den Quotienten aus dem hö

Pyramiden
Das Wort Pyramide (griechisch: πύρ = (pýr) feuer + μέσο/μέση = (méso/mési) mitte - die Bezeichnung stammt wahrscheinlich aus einer mystischen Teleturgie und wird direkt übersetzt als: "feuer(energie?) im zentrum") bezeichnet:
- eine Bauform, meist mit quadratischer Grundfläche, siehe Pyramide (Bauwerk)
- Bauwerke, siehe Liste der Pyramiden. Die bekanntesten sind die vor 5.000 Jahren erbauten ägyptischen

Breakbeat
Ein Breakbeat ist ein Rhythmus, der besonders häufig in der elektronischen Musik verwendet wird. Dabei werden Aufnahmen echter Schlagzeugrhythmen, die meist aus Funkliedern stammen, als Loop abgespielt. Oft werden dabei auch mehrere Aufnahmen übereinander gelegt. Besonders in Hardcore-Produktionen wird die Abspielgeschwindigkeit drastisch erhöht und der Sample mit zahlreichen Effekten versehen. Seinen Urprung hat der Breakbeat im New York der 70er Jahre. In einer Disco mixte Dj Kool Herc zwei Drums

Wikipedia:Löschkandidaten/DDR-URV/Monade
[http://de.wikipedia.org/w/index.php?title=Monade&diff=1151348&oldid=732171 Hier] wird der Text komplett durch eine vermutliche URV ersetzt. -- Timo Müller Diskussion 11:44, 26. Nov 2005 (CET) ---- Die Monade (gr. monás, Genetiv : monádos, woraus lat. monas, Genetiv monadis „die Einzelheit, die Einheit“) ist ein philosophischer Begriff, den Leibniz in die P

Jungle
Jungle ist ein Stil der elektronischen Musik, der sich durch schnelle gebrochene Rhythmen, sogenannten Breakbeats, auszeichnet. In Deutschland und England werden damit verwandte, aber nicht identische Genres bezeichnet. Der Stil entstand über den Umweg des Hardcore Techno und unter starken Einflüssen der Tradition von Raggamuffin und Dancehall aus

Kolbenrückziehfeder
Die Kolbenrückziehfeder (auch Kolbenrückholfeder) ist ein im Motor nicht existentes Bauteil eines Kraftfahrzeugs (der Kolben läuft durch die Trägheit der Schwungscheibe zurück). Der Begriff der „Kolbenrückholfeder” wird für einen mechanischen Bestandteil in