:: wikimiki.org ::
| 1789 |
1789
Händelser
- 7 januari - Överste Johan Henrik Hästesko fängslas för sin inblandning i Anjalaförbundet.
- Januari - Riksdagen samlas i Stockholm.
- 21 februari - En ny svensk grundlag, Förenings- och säkerhetsakten, antas trots adelns protester. Denna innebär att kungen ensam får besluta om krig och fred och hur många medlemmar rådet får innehålla. Därför avskaffar Gustav III rådet helt och hållet.
- April - Riksdagen avslutas.
- Maj - Högsta domstolen inrättas.
- 13 juni - Svenskarna besegrar ryssarna i det första slaget vid Porrassalmi. Detta är den första svenska segern i ett fältslag sedan Karl XII:s tid.
- 17 juni - Tredje ståndet i generalständerna i Versailles förklarar sig ensidigt som Frankrikes nationalförsamling.
- 19 juni - Svenskarna besegrar ryssarna i det andra slaget vid Porrassalmi.
- 20 juni - Den franska nationalförsamlingen svär eden i Bollhuset, att inte åtskiljas förrän de givit Frankrike en konstitution.
- 28 juni - Svenskarna besegrar ryssarna i slaget vid Uttismalm.
- 9 juli - Danskarna avger en neutralitetsdeklaration och drar sig därmed ur svensk-ryska kriget, efter internationella påtryckningar.
- 14 juli - Den franska revolutionen inleds genom stormningen av Bastiljen i Paris.
- 15 juli - Svenskarna besegras av ryssarna i slaget vid Kaipias.
- 21 juli - Svenskarna besegrar ryssarna i slaget vid Parkumäki.
- 26 juli - Sjöslaget vid Öland, mellan de svenska och ryska flottorna, slutar oavgjort.
- 15 augusti - Artilleriduellen vid Korkiansaari holme, mellan de svenska och ryska flottorna, slutar oavgjort.
- 24-25 augusti - Svenska skärgårdsflottan besegras av den ryska i det första sjöslaget vid Svensksund.
- 26 augusti - Franska nationalförsamlingen antar sin första deklaration av de mänskliga och medborgerliga rättigheterna.
- 6 oktober - Kvinnotåget till Versailles tvingar med sig Ludvig XVI till Paris under franska revolutionens berömda oktoberdagar.
- 21 november - North Carolina blir den 12:e delstaten att ingå i den amerikanska unionen.
- Det svenska riksgäldskontoret inrättas.
- 1723 års svenska adelsprivilegier avskaffas.
- Den svenska jakten blir mycket friare, då ofrälse bönder med skattejord får rätt att jaga fritt på sina ägor.
Födda
- 16 mars - Georg Simon Ohm, tysk fysiker.
- 3 juli - Friedrich Overbeck, tysk målare, tecknare och illustratör.
- 21 augusti - Augustin Louis Cauchy, fransk matematiker.
- 11 november - Pietro Tenerani, italiensk skulptör.
Avlidna
- 9 maj - Anders Johan von Höpken, svensk politiker, riksråd 1746-1761.
- 12 juni - Jean-Étienne Liotard, schweizisk pastell- och miniatyrmålare.
- Victor Riqueti de Mirabeau, fransk markis och ekonom.
Kategori:Årtal
Kategori:1780-talet
ko:1789년
ms:1789
simple:1789
7 januari
Dagens namn
- August, Augusta
- före slutet av 1600-talet: Knut - efter Knut Lavard, dansk furste.
- därefter: Lucianus
- 1800-talet: August
- 1901: August
- 1986: August, Öjar och Örjan.
- 1993: August, Augusta. (Örjan flyttas till 9 juli, Öjar utgår ur almanackan)
- 2001:
Händelser
- 1566 - Pius V tillträder som påve.
- 1626 - Svenskarna under Gustav II Adolf segrar mot polackerna i slaget vid Wallhof i Kurland.
- 1656 - Fördraget i Wehlau sluts mellan Sverige och kurfursten av Brandenburg, varvid detta land får suveränitet över Ostpreussen. Karl X Gustav får ge upp planerna på att erövra hela polska kusten.
- 1709 - Karl XII låter storma staden Veprik med stora svenska förluster som följd.
- 1810 - Den nye svenske tronföljaren Karl August anländer till Sverige vid Svinesund.
- 1865 - Alingsås Tidning utkommer med sitt första nummer, under namnet Alingsås Weckoblad.
- 1924 - "Kvinnornas idrottsriksdag" samlas för första gången, varvid "Svenska kvinnors centralförbund för fysisk kultur" bildas.
- 1925 - Thielska galleriet på Djurgården i Stockholm öppnas för allmänheten.
- 1926 - Med anledning av de svåra isförhållandena vid Norrlandskusten beslutar regeringen sända "Isbrytaren II", för att assistera nödställda fartyg.
- 1929 - Tarzan blir seriefigur.
- 1934 - Blixt Gordon blir seriefigur.
- 1942 - Ransonering av textil införs i Sverige.
- 1945 - Ransonering av salt införs i Sverige.
- 1949 - En konferens inleds i Karlstad mellan Sveriges, Norges och Danmarks försvars- stats- och utrikesministrar om det försvarspolitiska samarbetet.
- 1953 - President Harry S Truman tillkännager att man utvecklar vätebomben.
- 1989 - Akihito blir Japans kejsare.
- 1993 - Gudrun Schyman efterträder Lars Werner som partiledare för Vänsterpartiet.
Födda
- 1355 - Thomas av Woodstock, hertig av Gloucester.
- 1685 - Jonas Alströmer, svensk industriman.
- 1800 - Millard Fillmore, amerikansk president (1850–1853).
- 1826 - John Wodehouse, brittisk politiker.
- 1844 - Bernadette Soubirous, franskt helgon.
- 1891 - Maximilian Kolbe, polsk franciskanmunk och martyr, helgonförklarades 1982.
- 1915 - Ka Nerell, svensk skådespelare.
- 1919 - Elena Ceausescu, rumänsk politiker, gift med Nicolae Ceausescu 1946-89.
- 1926 - Gudrun Henricsson, svensk skådespelare och sångerska.
- 1929 - Kerstin Wibom, svensk skådespelare.
- 1931 - Pierina Morosini, italiensk jungfru och martyr, saligförklarad 1987.
- 1934 - Tassos Papadopoulos, cypriotisk politiker, president 2003-.
- 1938 - Lena Granhagen, svensk skådespelare.
- 1939 - Birgitta Pettersson, svensk skådespelare.
- 1945 - Yrsa Stenius, svensk journalist, författare och krönikör.
- 1948 - Anders Melander, svensk popmusiker och kompositör.
- 1964 - Nicolas Cage, amerikansk skådespelare.
- 1967 - Jacob Ericksson, svensk skådespelare.
- 1970
- Andy Burnham, brittisk parlamentsledamot (Labour).
- Magnus Ringman, svensk journalist.
- 1978 - Jean Charles de Menezes, brasiliansk elektriker bosatt i London, sköts till döds av polisen.
- 1982 - Joachim Johansson, svensk tennisspelare.
Avlidna
- 1536 - Katarina av Aragonien, drottning av England, Henrik VIII:s första gemål.
- 1655 - Innocentius X, född Giovanni Battista Pamphili, påve 1644-1655.
- 1715 - François Fénelon, fransk kyrkoman, teolog och andlig författare.
- 1770 - Carl Gustaf Tessin, svenskt riksråd 1741.
- 1893 - Jozef Stefan, österrikisk fysiker, matematiker och poet.
- 1940 - Carl Boberg, predikant, riksdagsman och författare.
- 1943 - Nikola Tesla, kroatisk-amerikansk uppfinnare.
- 1949 - Elin Wägner, svensk författare.
- 1967 - Albin Erlandzon, svensk skådespelare.
- 1972 - André Numès Fils, fransk skådespelare.
- 1988 - Trevor Howard, brittisk skådespelare.
- 1989 - Hirohito, japansk kejsare 1926–1989.
- 2004 - Ingrid Thulin, skådespelare.
Se även
6 januari - 8 januari - 7 december - 7 februari -- lista över alla datum
januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december
007
ja:1月7日
ko:1월 7일
simple:January 7
th:7 มกราคม
AnjalaförbundetAnjalaförbundet, sammansvärvning av finska och svenska adliga officerare riktad mot Gustav III under det rysk-svenska kriget 1788-1790.
Kategori:Sveriges historia
Stockholm: Material om Stockholm och dess omgivningar finns samlat på Wikipedia:Stockholmsportalen.
----
Stockholms kommun, officiellt Stockholms stad, är Sveriges huvudstad och består till sin helhet av tätorten Stockholm. Stockholm är residensstad för Stockholms län.
Historia
Huvudartikel: Stockholms historia
Staden grundades år 1252 av Birger Jarl på den ö, Stadsholmen, som nu benämns Gamla stan. Stockholm har haft en stor betydelse som handelsstad i regionen sedan grundandet och som Sveriges kommersiella och politiska centrum framför allt i.o.m. Gustav Vasas regeringstid. Stockholms befolkning bestod i mitten av 1500-talet inte av mer än 10 000 människor varav många var tyskar eller finländare.
Före Stormaktstiden då många palats uppfördes var dock Stockholm inte mycket mer än en fattig småstad och innan industrialismen på 1800-talet var staden för de flesta stockholmarna en smutsig, trång och farlig stad.
Under 1800-talets andra och 1900-talets första hälft började storstaden Stockholm ta form med esplanader, avlopp och rinnande vatten; spårvägar, telefon, gaslyktor och sedan elektricitet. Under de senaste 50 åren har Stockholms invånarantal fördubblats med bl.a. massbilism som följd.
Geografi
Öar och holmar i Stockholm
Stadsdelar
Stockholm är sedan den 19 april 1904 indelat i stadsdelar. Staden består av 117 stadsdelar. Av dessa ligger 44 i Västerort, 21 i innerstaden och 52 i Söderort. Gränserna mellan stadsdelarna fastställs av kommunen.
Den största stadsdelen till ytan är Hässelby Villastad, 758 hektar. Den minsta är Riddarholmen, 6 hektar.
Stockholms innerstad består av följande stadsdelar. Gränsen mellan
södra och norra innerstaden går i Mälaren-Riddarfjärden-Karljohansslussen-Strömmen-Saltsjön.
Södra innerstaden
Långholmen, Reimersholme, Södermalm, Södra Hammarbyhamnen
Norra innerstaden
Djurgården, Fredhäll, Gamla stan, Hjorthagen, Kristineberg, Kungsholmen, Ladugårdsgärdet el. Gärdet, Lilla Essingen, Marieberg, Norra Djurgården, Norrmalm, Riddarholmen, Skeppsholmen, Stadshagen, Stora Essingen, Vasastaden, Östermalm
Stockholms centrum, som i princip kan sägas bestå av nedre Norrmalm, kallas ibland för "city". Inspiration till detta uttryck har kommit från London, där stadens centrum emellertid faktiskt utgör en egen stad, City of London, inom den större enheten Greater London.
Söderort ligger söder om Mälaren, Årstaviken och Hammarby Sjö, dock tillhör Södra Hammarbyhamnen innerstaden.
Gröndal, Liljeholmen, Årsta, Aspudden, Midsommarkransen, Västberga, Östberga, Enskedefältet, Enskede Gård, Johanneshov, Hammarbyhöjden, Björkhagen, Hägersten, Hägerstensåsen, Solberga, Liseberg, Örby Slott, Stureby, Gamla Enskede, Enskededalen, Kärrtorp, Mälarhöjden, Bredäng, Sätra, Skärholmen, Vårberg, Västertorp, Fruängen, Långbro, Herrängen, Långsjö, Älvsjö, Hagsätra, Örby, Rågsved, Högdalen, Bandhagen, Svedmyra, Tallkrogen, Gubbängen, Hökarängen, Fagersjö, Farsta, Farstanäset, Farsta Strand, Larsboda, Sköndal, Skarpnäcks Gård, Bagarmossen, Flaten, Orhem, Skrubba
Kälvesta, Hässelby Villastad, Vinsta, Nälsta, Flysta, Sundby, Bällsta, Mariehäll, Hässelby Gård, Hässelby Strand, Grimsta, Vällingby, Råcksta, Beckomberga, Eneby, Bromma Kyrka, Blackeberg, Norra Ängby, Södra Ängby, Nockebyhov,Åkeshov, Riksby, Åkeslund, Ulvsunda Industriområde, Ulvsunda, Nockeby, Olovslund, Abrahamsberg, Stora Mossen, Höglandet, Ålsten, Smedslätten, Äppelviken, Alvik, Traneberg, Akalla, Hansta, Husby, Kista, Tensta, Rinkeby,Lunda, Solhem, Bromsten
Högsta punkter
Bromsten
Den högsta naturliga punkten i Stockholm är Vikingaberget i stadsdelen Vårberg, 77 m ö.h. Den högsta punkten i innerstaden är Henriksdalsbergets sydvästra topp, 57 m ö.h Den högsta punkten i staden inom tullarna är Skinnarviksberget, 53 m ö.h.
- Kumminvägen, Hökarängen, 61 m ö.h.
- Nybohovsberget, 58 m ö.h.
- Stora Lappkärrsberget, 50 m ö.h
- Fiskargatan vid Mosebacke Torg, 47,5 m ö.h.
- Stadshagen, 47 m ö.h.
- Vita Bergen, 46 m ö.h.
- Observatorielunden, 42 m ö.h.
Högsta konstgjorda toppar är Högdalstoppen nr 2, 102 m ö.h samt
Hammarbytoppen, 87 m ö.h.
Stadsdelsområden
Stockholms kommun är sedan 1998 indelad i 18 stadsdelsområden. Antalet invånare avser 2004-12-31
- Bromma, 59 622 inv.
- Enskede-Årsta, 46 183 inv.
- Farsta, 45 671 inv.
- Hägersten, 29 847 inv.
- Hässelby-Vällingby, 58 796 inv.
- Katarina-Sofia, 44 224 inv.
- Kista, 30 142 inv.
- Kungsholmen, 54 283 inv.
- Liljeholmen, 31 309 inv.
|
- Maria-Gamla Stan, 63 953 inv.
- Norrmalm, 62 198 inv.
- Rinkeby, 15 613 inv.
- Skarpnäck, 40 248 inv.
- Skärholmen, 30 883 inv.
- Spånga-Tensta, 34 366 inv.
- Vantör, 35 248 inv.
- Älvsjö, 21 290 inv.
- Östermalm, 61 168 inv.
|
Östermalm
I innerstaden bor det 285 826 invånare. Söderort och Västerort har 479 218 invånare.
Demografi
Stockholms stads folkmängd uppgick till 765 044 per 2004-12-31. Av dessa var 370 482 män och 394 562 kvinnor. I innerstaden bodde 285 826 personer, i Söderort 280 679 och i Västerort 198 539. Invånarnas genomsnittliga ålder var 39.8 år (38.1 för män, 41.4 för kvnnor).
40,5% av befolkningen är mellan 20-44 år. Den till folkmängden största församlingen är Spånga församling (49 979 personer), följt av Hägerstens församling (49 075 personer) och Farsta församling (45 6771 personer).
Den mest tättbefolkade församlingen är Maria Magdalena församling (236 personer/hektar) följt av S:t Matteus församling (195 personer/hektar) och Katarina församling (193 personer/hektar).
Sevärdheter
Katarina församling, Stockholms ström, Skeppsholmen och Stadsgården.]]
- Stockholms slott
- Stockholms stadshus
- Gamla stan
- Djurgården
- Riksdagshuset
- Stockholms museer
- Sergels torg
- Hökarängens centrum
Kyrkobyggnader
Några av de mer välkända kyrkobyggnaderna är Riddarholmskyrkan, Storkyrkan och Gustaf Vasa kyrka.
Se vidare komplett lista över kyrkobyggnader i Stockholms stad.
Politik
Allmänt
Stockholms stad är Sveriges till folkmängden största kommun, vars politiska debatt ofta präglas av storstadsrelaterade frågor som infrastruktur och byggande. Bland kommunalråden, som i Stockholm tituleras borgarråd, anses finansborgarrådet ha den främsta positionen, och tillsätts sedan 1930-talet alltid av stadsfullmäktiges majoritet. Med början efter valet 1998 tillsätts alla borgarråd som har en särskild rotel av den politiska majoriteten, medan oppositionen tillsätter oppositionsborgarråd; innan dess delade man upp rotlarna mellan alla de större partierna i fullmäktige.
Kommunalpolitiken har kännetecknats av relativt frekventa maktskiften. Det kan noteras att Centerpartiet sedan flera år inte är representerat i kommunfullmäktige.
Stadens centrala politiska ledning finns i kommunfullmäktige, kommunstyrelse och borgarrådsberedning. Borgarrådsberedningen består av borgarråden och fungerar som ett slags arbetsutskott för kommunstyrelsen.
Kommunstyrelsens förvaltning finns i Stadsledningskontoret, som har ansvar för styrning, uppföljning och utveckling av stadens verksamheter. Förvaltningen arbetar med strategiska frågor och skall ha ett övergripande ansvar för stadens hela verksamhet. Staden har därutöver 18 stadsdelsförvaltningar, 18 fackförvaltningar och 14 bolag, alla med anställda tjänstemän. En av stadens fackförvaltningar är Revisionskontoret, där stadens revisorer är organiserade.
Nuvarande situation
Stockholm styrs sedan 2002 av en koalition av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister. Finansborgarråd är Annika Billström (s).
Borgarråd
- Annika Billström, (s), 1. Finansroteln
- Kersti Py Börjeson (s), 2. Stadsbyggnads- och idrottsroteln
- Leif Rönngren (s), 3. Gatu- och fastighetsroteln
- Mirja Särkiniemi (s), 4. Skolroteln
- Roger Mogert (s), 5. Kultur-, arbetsmarknads- och personalroteln
- Teres Lindberg (s), 6. Integrations- och demokratiroteln
- Margareta Olofsson (v), 7. Socialroteln
- Viviann Gunnarsson (mp), 8. Miljö- och konsumentroteln
- Kristina Axén Olin (m), Oppositionsborgarråd
- Jan Björklund (fp), Oppositionsborgarråd
- Sten Nordin (m), Oppositionsborgarråd
- Mikael Söderlund (m), Oppositionsborgarråd
Aktuella frågor
En av de frågor som debatteras mest i Stockholmspolitiken just nu är införandet av trängselskatt. Ett försök med sådan skall göras under år 2006, varefter det är tänkt att man skall anordna en kommunal folkomröstning om huruvida skatten skall permanentas eller tas bort.
Mandatfördelningen i kommunfullmäktige
Nedan presenteras hur många mandat varje parti har erhållit i de fyra senaste valen till kommunfullmäktige i Stockholms stad. Fullmäktige har 101 mandat, varför det krävs minst 51 för att uppnå majoritet. Valresultaten i staden har historiskt sett givit mandatfördelningar som har inneburit maktskifte i Stockholm efter varje val sedan flera decennier. Före 1970 hade fullmäktige 100 madat.
m = Moderata samlingspartiet, kd = kristdemokraterna, c = Centerpartiet, fp = Folkpartiet liberalerna, nyd = Ny Demokrati, sp = Stockholmspartiet, mp = Miljöpartiet de Gröna, s = socialdemokraterna, v = Vänsterpartiet
Valresultat
Avgivna giltiga röster i de två senaste kommunalvalen i Stockholms stad (källa: Valmyndigheten, http://www.val.se avseende 1998-2002, Stockholms stads hemsida 1994). Det kan vid en sammanräkning noteras, att om Centerpartiets och Stockholmspartiets röster ses som borgerliga och hade kunnat räknas in vid valet 2002, så hade det blivit borgerlig majoritet i stadshuset. Nu nådde inget av dessa två partier tillräckligt många röster för att kunna erhålla något mandat.
| År |
m |
kd |
c |
fp |
sp |
mp |
s |
v |
övriga |
| Röster | % |
Röster | % |
Röster | % |
Röster | % |
Röster | % |
Röster | % |
Röster | % |
Röster | % |
Röster | % |
| 1994 |
128 975 | 28,7 |
9 399 | 2,1 |
24 329 | 5,4 |
35 437 | 7,9 |
15 309 | 3,4 |
35 120 | 7,8 |
148 684 | 33,0 |
41 274 | 9,2 |
11 533 | 2,5 |
| 1998 |
146 797 | 32,9 |
28 320 | 6,4 |
9 187 | 2,1 |
34 789 | 7,8 |
19 561 | 4,4 |
26 347 | 5,9 |
114 118 | 25,6 |
54 663 | 12,3 |
20 411 | 4,5 |
| 2002 |
121 405 | 26,0 |
20 746 | 4,4 |
5 939 | 1,2 |
73 736 | 15,7 |
9 137 | 1,9 |
24 965 | 5,3 |
149 871 | 32,0 |
52 325 | 11,2 |
8 772 | 1,8 |
Näringsliv
Kultur och nöjesliv
Se även
- Stockholm
- Storstockholm
- Stockholms län
- Stockholms läns landsting
Externa länkar
- [http://www.stockholm.se/ Stockholms stad] - Officiell webbplats
Kategori:Sveriges kommuner
Kategori:Stockholm
Kategori:Stockholms län
Kategori:Sveriges städer
Kategori:Europas huvudstäder
ja:ストックホルム
ko:스톡홀름
simple:Stockholm
zh-min-nan:Stockholm
Förenings- och säkerhetsaktenMed Förenings- och säkerhetsakten fick i praktiken Gustav III enväldig makt. Riksdagen förbjöds att komma med lagförslag och rådet avskaffades helt. Riksdagen behöll dock rätten att godkänna beslut gällande skatter.
Kategori:Svensk rättshistoria
Gustav IIIDenna artikeln handlar om kungen Gustav III. För August Strindbergs pjäs, se Gustaf III (pjäs).
Gustav III (Gustaf III), född 24 (13) januari 1746, död 29 mars 1792 (mördad), svensk kung från 1771. Son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika av Preussen, far till Gustav IV Adolf, bror till Karl XIII. Kusin till Katarina II av Ryssland. Gift 1766 med Sofia Magdalena av Danmark (1746-1813).
Barn:
- Gustav IV Adolf (1778-1837), kung av Sverige 1792-1809
- Karl Gustav, (1782-1783), hertig av Småland
Älskarinna (platonisk):
- Charlotte Du Rietz, född De Geer
Kronprinstiden
Gustav III, Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas äldste son, föddes i Stockholm den 24 (13) januari 1746. Han hade av naturen i rikt mått blivit utrustad med utmärkta egenskaper: genomträngande förstånd, snabb uppfattningsförmåga, livlig fantasi, skarpt minne och ett hjärta, som klappade varmt för allt stort, ädelt och skönt. Men hans uppfostran och intrycken från barnaåren var inte de bästa. Hans förste guvernör, Carl Gustaf Tessin (1750-1756), förstod inte att väcka hans lust till arbete eller motverka hans inbillningskrafts ensidiga utbildning och hans smak för teatralisk ståt och allsköns flärd. Den bildning, som kom honom till del, var tämligen ensidigt estetisk och litterär och gick väsentligen ut på att lära honom god ton och världsvana. Vitterhet och historia, företrädesvis fransk och svensk, var de enda ämnen som djupare fängslade hans intresse.
Genom sin närmare omgivning, i första hand modern men även hans guvernörer, uppvaktning och lärare, gjordes han tidigt bekant med den franska upplysningsåskådningen, som var tidens förhärskande andliga kulturriktning. Den gav Gustav många goda impulser och höga ideal: fördomsfrihet och tolerans, humanitetskänsla och intresse för alla yttringar av högre andlig odling, men var inte ägnad att motverka hans njutningslusta och egoism, stärkte hans dyrkan av framgång, ära och makt som livets högsta mål och bjöd inget stöd för ett i djupare mening religiöst och etiskt liv. Gustavs utveckling påverkades odelat ofördelaktigt av söndringen mellan hans föräldrar och lärare samt riksdagens inblandning i hans uppfostran. Mot den nya omgivning som ständerna 1756 gav honom (Carl Fredrik Scheffer blev hans guvernör), uttalade kungaparet öppet, även i sonens närvaro, sitt missnöje, och den unge fursten hörde i kungaborgen skarpa ord fällas om rikets "maktägande ständer". På så vis utsatt för motsatta inflytelser vande han sig redan från barndomen att ta sin tillflykt till förställning och intriger, och i detta kan man hitta en av förklaringsgrunderna till den falskhet, som han gav så många prov på under sin regering.
Knappt hunnen till myndig ålder såg han sig tvungen att enligt ständernas krav förmäla sig med Sofia Magdalena av Danmark (1766), men kom därigenom i spänt förhållande till sin mor, som fattat en oövervinnelig motvilja mot den danska prinsessan. Missförhållandena i frihetstidens statsskick ingav Gustav ett djupt misstroende till rikets råd och ständer, på samma gång som fosterlandskärleken, ett av grunddragen i hans karaktär, eggade hans begär att återge kungamakten dess forna anseende. Redan som kronprins deltog Gustav, inte utan avund från moderns sida, i hovpartiets ledning och framträdde mer och mer som de konstitutionellt och nationellt sinnade svenskarnas hopp. Han tog livligt del i de förhandlingar mellan de förenade hov- och hattpartien samt franske ambassadören som föregick 1769 års riksdag, och bidrog i väsentlig mån till att förmå Adolf Fredrik att avsäga sig kronan i december 1768 för att framtvinga en urtima riksdags sammankallande och förbättring av statsskicket.
Gustav III bestiger tronen
urtima riksdag]
Vid sin faders död (12 februari 1771) befann sig Gustav i Paris och utverkade där åt sig franska regeringens löfte om bistånd vid den förestående riksdagen. Den gamle Ludvig XV gav honom dock rådet att i första hand försöka försona partierna och förmå dem till att arbeta gemensamt för rikets räddning under kungamaktens ledning, men inom kort visade det sig att alla försök att försona hattar och mössor var lönlösa. Gustavs egna bemödanden upptogs med tydlig misstro, och då det mot kungafientliga och ryskvänliga mösspartiet ryckte till sig makten på våren 1772 och besatte rådet med sina anhängare, mognade äntligen tanken på en statsvälvning hos Gustav till ett allvarligt beslut. Den växande anarkin och ståndssplittringen stärkte endast hans avsikt.
I Jacob Magnus Sprengtporten och Johan Christopher Toll fann han skickliga och nitiska medhjälpare, som åtog sig att uppmana Finland och Skåne till uppror. Då emellertid det skånska upproret utbröt i förtid och mösspartiet fick kännedom om detta, vågade Gustav inte som avtalat invänta Sprengtportens återkomst från Finland, utan genomförde på egen hand statsvälvningen i huvudstaden. Med garnisonens bistånd arresterades rikets råd och de förnämsta riksdagsmännen av mösspartiet den 19 augusti 1772, och två dagar därefter fick ständerna bekräfta en av kungen utarbetad ny regeringsform, 1772 års regeringsform, varefter de flesta av de fängslade frigavs. Över hela landet hälsades statsvälvningen med tillfredsställelse eller jubel. Den blodlösa revolutionen räddade Sverige från inre anarki och yttre beroende, kanske sönderstyckande. Men de närmaste två åren efter densamma hotades landet av stora faror från sina grannar, i synnerhet Ryssland och Danmark, vilka med oblida ögon såg hur Sverige åter samlade sina krafter. Genom samverkan av en mängd olika faktorer och inte minst genom Gustavs mod, beslutsamhet och diplomatiska skicklighet undgick dock Sverige lyckligt krigsfaran.
Danmark
Genom den nya, till sitt innehåll obestämda och svävande regeringsformen lades maktens tyngdpunkt i händerna på kungen, som fick tämligen stort utrymme för sin personliga verksamhet, men till en början återställdes dock jämvikten mellan statsmakterna. Det sätt som Gustav under de första åren använde denna nyförvärvade makt gav honom i rikt mått folkets kärlek. Omgiven av framstående män, såsom bröderna Carl Fredrik och Ulrik Scheffer, Johan Liljencrants, Carl Sparre, Henrik af Trolle m.fl., och nitälskande för sitt rikes framåtskridande vidtog Gustav en mängd förbättringar på nästan alla samhällslivets områden: tortyrens avskaffande (1772), tryckfrihetens stadgande, förbättring av allmänna hälsovården, rensning från missbruk i förvaltningen och i samband med detta nya förbättrade lönestater för rikets ämbetsmän, spannmålshandelns frigivning (1775 och 1780), inrättande av en diskont (1773), armén och flottan satta i förbättrat skick, initiativ till mildrad strafflag samt framför allt den med stor skicklighet utförda myntrealisationen (1777). Endast brännvinslagstiftningen och kronobränneriernas inrättande från 1775 kastade redan under det första skedet av hans regering en skugga över den ljusa tavlan. När ständerna sammanträdde på hösten 1778 kunde Gustav påvisa ett storartat reformarbete, inre frid och lugn samt trygghet och fred utåt; ständerna betygade också sitt livliga erkännande och sin tacksamhet, bekräftade realisationen och antog alla kungens förslag. Den samtidiga födelsen av en kronprins stärkte ytterligare belåtenheten. Det var höjdpunkten av Gustafs lyckliga regeringstid.
Även efter riksdagen fortsatte reformarbetet, om också med mindre kraft; särskilt började på 1780-talet i samband med Sveriges framgångsrika och ärofulla deltagande i den väpnade neutraliteten (1780) en betydelsefull omdaning av flottan. Inte desto mindre började nu den inre friden att rubbas. Redan vid riksdagen 1778 framträdde början till en ny opposition, som kritiserade flera av kungens åtgärder och framför allt riktade sig mot hans växande benägenhet för envälde. De nödår som inträdde med den sällsynt långvariga missväxt som började 1780 bidrog ytterligare till att fördystra stämningen. Gustav såg i det begynnande klandret idel otacksamhet. Hans intresse för det inre reformarbetet blev allt mindre och riktades i stället mot nya uppgifter utåt. Den yttre politiken hade alltid starkt fängslat honom; han brann av begär att återförskaffa Sverige dess forna anseende och makt och själv vinna krigisk ära och ny popularitet. Så länge den försiktige Ulrik Scheffer ledde utrikespolitiken hölls dock Gustavs krigiska tendenser tillbaka. Efter Scheffers avgång 1783 blev Gustav i egentligaste mening sin egen utrikesminister. De äldre rådgivarna trädde efter hand alla tillbaka för nya män, bland vilka under de närmaste åren Toll och senare Gustaf Mauritz Armfelt och Evert Taube framstår som inflytelserikast. Gustavs första erövringsplan var riktad mot Norge, som han hoppades kunna erövra från Danmark genom ett plötsligt anfall. Vid ett personligt möte med sin kusin kejsarinnan Katarina II av Ryssland i Fredrikshamn 1783 sökte han vinna hennes samtycke härtill. Vid Katarinas bestämda vägran att överge Danmark strandade hela planen, och Gustav begav sig i stället utomlands på en långvarig resa, under vilken han besökte företrädesvis Italien och Frankrike (1783-1784).
Från denna tid såg han i Ryssland sin främste fiende och spejade endast efter ett gynnsamt tillfälle att angripa denna makt. Gustavs krigspolitik gav ökad fart åt oppositionen, som även trängt in bland de ofrälse stånden. Slöseriet och lättsinnet vid hovet, den begynnande skuldsättningen utan ständernas bifall, det avstannande reformarbetet, växande godtycke vid befordringar och ökningen av andra missbruk i förvaltningen (pastoratshandeln) m.m., gjorde oppositionen allt kraftigare. I spetsen för denna stod den gamle partichefen greve Axel von Fersen d.ä., och vid 1786 års riksdag gavs missnöjet luft genom avslag på nästan alla Gustavs propositioner. Den om folkgunsten ömtålige kungen blev djupt sårad av detta, men kunde dock inte förmå sig att genom en återgång till ett verkligt konstitutionellt styrelsesätt återvinna folkets kärlek. Tvärtom drevs han att ännu ivrigare söka sin räddning ur alla svårigheter genom ett lyckosamt krig. Förbindelsen mellan den fanatiska delen av adelsoppositionen och ryske ministern och begynnande separatistiska stämplingar i Finland, ledda av förrädaren Göran Magnus Sprengtporten, som i slutet av 1786 övergick i rysk tjänst, ökade faran i Gustavs läge. Sverige syntes nästan återkastat i frihetstidens elände. Gustav hälsade därför underrättelsen om ett rysk-turkiskt krigs utbrott på hösten 1787 med glädje. Han var från början besluten att begagna tillfället, och våren 1788 började i djupaste hemlighet en ivrig upprustning.
Ryska kriget 1788-90
1788
Utan säkra förbindelser med andra makter och utan trygghet från Danmark, som han förgäves sökt vinna för sig genom ett personligt besök i Köpenhamn på senhösten 1787, lät Gustav i slutet av juni 1788 sina trupper övergå ryska gränsen utan föregående krigsförklaring, under förevändning av ett obetydligt gränstumult arrangerat av honom själv. Gustavs hopp om framgång i ett krig med Katarina var uteslutande byggt på att Ryssland var oförberett på en brytning med Sverige och dess stridskrafter var sysselsatta på annat håll. Gustavs plan att genom överrumpling bemäktiga sig Sankt Petersburg gick emellertid om intet, då hertig Karl i slaget vid Hogland i juli inte lyckades krossa den ryska flottan, och hans försök att erövra gränsfästningen Fredrikshamn misslyckades, bl.a. till följd av det myteri, Anjalaförbundet, som i augusti utbröt inom officerskåren. Danmarks anfall på Sverige vid denna tid syntes råga måttet av olyckan, men gav Gustav tillfälle att med heder lämna Finland och att vädja till det svenska folkets patriotism. Nu i olyckans dagar framstod kung Gustav på nytt som den nationelle konungen, den svenska statens målsman, kring vilken alla fosterlandsvänner hade att samla sig. Hans vädjan besvarades också med entusiasm av de djupa leden av Sveriges folk. Ilskan över krigsbefälets förräderi gav denna folkrörelse också en tydligt demokratisk tendens, överallt bildades frivilliga krigarskaror eller gavs frivilliga bidrag till kriget. Inför denna folkväpning och hotet från Storbritannien och Preussen hot tvingades Danmark inom kort att inställa alla fientligheter. Det finska officersupproret, som inte fick tillräckligt stöd från Ryssland, föll samman av sig självt inför den allmänna domen; på hösten kunde Gustav arrestera dess främsta män och i december utfärda kallelse till rikets ständer att sammankomma i Stockholm följande år. Då adeln här fortsatte sin kamp mot kungen och sökte förhindra att ständerna hjälpte honom i hans finansiella trångmål lät Gustav plötsligen i februari 1789 arrestera riddarhusets främsta män (Axel von Fersen d.ä., Charles De Geer, Clas Frietzcky m.fl.) och genomdrev med de ofrälse ståndens hjälp trots adelns protester en ny grundlag, Förenings- och säkerhetsakten, som i betydlig mån utvidgade kungens makt, och på samma gång gav de ofrälse stånden flera förmåner på adelns bekostnad. Stödd på de ofrälse stånden framtvang kungen därpå adelns bifall till att riksdagen övertog förvaltningen av rikets skuld, både den äldre före kriget tillkomna och den som föranletts genom krigskostnaderna, beräknade intill slutet av 1789 (tillsammans 21 miljoner rdr) samt till en ny utomordentlig bevillning "intill nästa riksdag". Sistnämnda beslut kunde dock genomdrivas endast därigenom att Gustav själv infann sig på riddarhuset och fattade klubban (27 april 1789). Dagen därefter avslutades riksdagen, varefter de fängslade oppositionsmännen återfick sin frihet.
Kriget, som vilat under vintermånaderna, uppflammade därefter på nytt och fortgick under omväxlande segrar och nederlag under de följande två åren. Gustav hade själv inga fältherreegenskaper, men tog livlig personlig del i krigshändelserna och hemförde själv några mindre segrar till lands: slaget vid Uttismalm i juni 1789 och slaget vid Valkeala i april 1790, samt till sjöss över en rysk skärgårdseskader i slaget vid Fredrikshamn i maj 1790. Hans direkta ingrepp i krigsledningen var dock inte alltid till nytta. Exempelvis berodde det svåra nederlaget i det första slaget vid Svensksund i augusti 1789 otvivelaktigt till stor del på att generalamiralen Carl August Ehrevsvärd genom kungens order tvangs att kvarstanna i ett ogynnsamt läge och hindrades att i tid göra nödvändiga försänkningar i sundet. Även flottornas sammandragning in i Viborgska viken i juni 1790, varigenom ryska flottan fick tillfälle att innestänga Sveriges hela sjömakt med kungen, hertig Karl och 30 000 man ombord, var Gustavs eget fel. Först efter fyra veckors förlopp lyckades det svenska flottan under mycket stora förluster rädda sig ut ur det förtvivlade läget genom gynnsam vind i det Viborgska gatloppet. Den följande glänsande segern över den ryska skärgårdsflottan i det andra slaget vid Svensksund 9 juli 1790, en av Sveriges största marina segrar genom tiderna, var så till vida Gustavs personliga förtjänst genom att det var hans bestämda vilja som avgjorde att det väntade angreppet av den överlägsna ryska flottan här skulle inväntas och upptagas, även om segern till väsentliga delar kan tillskrivas viceamiral Carl Olof Cronstedt d.ä.. Tydligt är, att även om Gustav inte var krigare, var det dock hans energi, moraliska mod och fosterlandskärlek som gjorde att Sverige gick oskatt ur det farliga kriget. Freden i Värrälä den 14 augusti 1790 förverkligade visserligen inte Gustavs stolta erövringsdrömmar, men gjorde slut på ryska intriger inom landet, förmådde ryska kejsarinnan att äntligen erkänna Sveriges fulla självbestämmande över sin inre författning och höjde väsentligen Gustavs personliga anseende.
Mordet på Gustav III
Huvudartikel: Mordet på Gustav III
Inom kort fick Gustav nya krigsplaner. Personlig vänskap med den franska kungafamiljen, fruktan för de revolutionära idéerna och begäret att spela en lysande roll i Europa väckte tanken hos honom att bilda en koalition av Europas furstar för att hejda eller kväva revolutionen i Frankrike. För att uppnå detta mål drog han sig inte för att sluta förbund med sin gamla fiende Katarina, men detta kom sig även av behovet av subsidier och i hopp om ökad trygghet från rysk sida. Hans plan ledde dock inte till något resultat, eftersom den inte fick tillräcklig uppmärksamhet hos de stora makterna, och på egen hand kunde Gustav ingenting uträtta.
Kriget hade bragt finanserna i ytterligare förvirring, och Gustav såg sig därför, trots den avskräckande adelsoppositionen vid 1789 års riksdag, tvingad att än en gång sammankalla ständerna i Gävle 1792. Eftersom kungen vidtagit utomordentliga försiktighetsåtgärder avlöpte riksdagen ganska fredligt, men det visade sig snart detta bara var lugnet före stormen. Under vintern 1791-92 bildades en sammansvärjning inom adeln, vars syfte var att mörda kungen och reformera regeringssättet. I spetsen för mordplanen stod Jacob Johan Anckarström, Adolph Ribbing och Claes Fredrik Horn, för de konstitutionella reformplanerna bröderna Jacob och Johan von Engeström, Carl Pontus Lilljehorn, T. J. Bielke och Carl Fredrik Pechlin. Intrigen i sin helhet leddes tydligen av den sistnämnde. På en maskerad i operahuset i Stockholm den 16 mars 1792 sårade Anckarström Gustav med ett pistolskott i ryggen, och till följd av skottsåret (i sviterna av blodförgiftning och lunginflammation) avled konungen den 29 mars 1792 Han ligger begraven i Riddarholmskyrkan i Stockholm.
Gustav III:s person och familjeförhållanden
Få personer har haft en så motsägelsefull karaktär som Gustav: å ena sidan snille, högsinthet och fosterlandskärlek, å den andra lättsinne, falskhet och maktlystnad. Vid bedömningen av hans handlingar måste man betona hans otyglade inbillningskraft. Han utövade ett starkt inflytande på sederna och åskådningssättet i Sverige, inte bara inom "den högre societeten", utan även på de djupa leden. Allt vad Sverige ägde lysande genom snille, börd och behag samlade han gärna omkring sig och gjorde sitt efter franskt mönster bildade, genom det strängaste etikettsväsen utmärkta hov till ett glädjens och njutningens tempel, där nöjen av allehanda slag avlöste varandra.
hov, Gustav III och Adolf Fredrik Munck.]]
Gustavs familjeförhållanden var olyckliga: med rätta kunde han säga, att det "blivit honom förbehållet att känna sorger, för vilka den ringaste av hans undersåtar var fritagen". År 1766 hade han ingått ett politiskt äktenskap med prinsessan Sofia Magdalena av Danmark (1746-1813), men han fick aldrig någon nära kontakt med henne. År 1768 inleddes hans livs enda allvarliga kärleksaffär, med Charlotte du Riez (född De Geer), men redan på hösten samma år tog den slut. (Förhållandets karaktär har av historiker dock senare ifrågasatts.) Länge behandlade han sin gemål med stor kallsinnighet, men 1775 åstadkom förste hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck ett närmande mellan makarna, och 1778 föddes en tronföljare. Det spända förhållande som alltsedan 1766 (med ett kort uppehåll 1772) rådde mellan kungen och hans mor förvärrades vid denna tid, då hon gav fart åt ett då gängse rykte att Munck var far till det barn, Gustav IV Adolf, som drottningen skulle föda. När Gustav första gången skulle ha samlag med sin fru förefaller han nämligen haft uppenbara problem, och fick begära hjälp av Munck. I en av "Muncken" noga dokumenterad rapport (antagligen legendstoff) uppges hur kungen kallade in honom i sitt sovrum, samt bad honom att assistera vid samlaget m.m., samt att han fick stanna kvar och fysiskt hjälpa till under denna akt, som gått till historien. Rapporten och ett antal obeoroende indicier har gett upphov till ryktet att "Muncken" i själva verket skulle ha varit far till kronprinsen Gustav IV Adolf, men detta torde vara helt utan grund. Visserligen blev Gustavs mor tvungen att i maj 1778 offentligen förklara berättelsen uppdiktad av obetänksamt folk, men vid kronprinsens födelse uppstod en ny brytning mellan mor och son. Det gick så långt att Gustav förbjöd sin mor att visa sig vid hovet. Först på sin dödsbädd försonade sig änkedrottningen med kungen (juli 1782). Samma år föddes också en andra son, prins Carl Gustaf. Denne avled dock redan året därpå, något som starkt bidrog till att kungaparets samvaro slutligen upphörde. Förhållandet mellan Gustav och hans syskon var inte heller det bästa. Dock bibehöll han alltid stort inflytande över sin äldste bror, hertig Karl.
Kulturpersonligheten Gustav III
hertig Karl
För vitterhet och konst var Gustavs regering en gynnsam tid, och det uppsving som innan detta börjat under frihetstiden befordrades ivrigt av Gustav. Uppfostrad i den franska smakriktningen och i allmänhet hyllande dess lagar, sökte han dock uppamma en, åtminstone till innehållet, nationell litteratur och konst. Till den bildande konsten hade han förvärvat sig kärlek inte endast på rent teoretisk väg, utan även som utövande dilettant i tecknings- och etsningskonsten. Med större framgång uppträdde han som vitter författare och vältalare. Han bearbetade och lokaliserade till svenska förhållanden dramerna Gustaf Adolfs ädelmod eller Märta Banérs och Lars Sparres kärlekshandel (uppförd första gången på Gripsholm 1783), Helmfélt eller Den återfunne sonen (uppförd första gången på Ulriksdal 1783), Siri Brahe och Johan Gyllenstjerna (uppförd första gången 1788, då den kallades Den nyfikna) och författade i obunden form dramerna Gustaf Wasa, Gustav Adolf och Ebba Brahe samt Drottning Christina, samtliga satta i bunden form av Johan Henric Kellgren (den förstnämnda med musik av Johann Gottlieb Naumann, uppförd första gången 1786, den andra med musik av Georg Joseph Vogler 1788). Flera av dessa dramer kom från tid till annan att återupptas på scenen ända in på 1900-talet, och "Gustaf Vasa" uppfattades länge som en nationalopera.
För ett Äreminne öfver Riks Rådet och Fält Marskalken Lennart Torstenson, den av Gustav instiftade Svenska akademiens första tävlingsämne, vann Gustav 1786 denna akademis stora pris. Genom sina riksdagstal och andra anföranden visade Gustav sig vara en av Sveriges yppersta politiska talare. Konung Gustaf III:s skrifter i politiska och vittra ämnen; tillika med dess brefvexling utgavs 1806-12 av Johan Gabriel Oxenstierna (i 2 uppl., en fransk och en fransksvensk). Om hans efterlämnade historiska skrifter, se Gustavianska papperen. Mer än genom eget författarskap eller egen konstutövning verkade Gustav för den svenska vitterheten och konsten genom den uppmuntran och det ekonomiska understöd som han skänkte deras idkare, samt genom stiftandet eller återupprättandet av institutioner till deras befordran, såsom Musikaliska akademien (1771), Målar- och bildhuggarakademien (1773), Svenska teatern (1773; Kungliga stora teatern invigdes 1782), Svenska akademien (1786) samt Vitterhets- historie- och antikvitetsakademien (1786). Han inte bara beskyddade de svenska konstnärerna, utan inkallade även framstående utlänningar, bl.a. Louis Jean Desprez, Louis Masreliez, Johann Gottlieb Naumann, och förvärvade genom inköp (i synnerhet under sin italienska resa, 1783-84) en mängd antika skulpturarbeten av stort konstvärde för statens räkning, vilka idag ingår i Gustav III:s antikmuseum som återinvigdes 1958. En staty över Gustav III, modellerad av Johan Tobias Sergel, restes i Stockholm 1808.
Gustav III är idag en av Sveriges mest välkända kungar och många dokumentärer har gjorts om honom på TV under årens gång. Den populärvetenskaplige historikern Herman Lindqvist har porträtterat honom både på film och i böcker.
Se även
- Gustav III:s antikmuseum
- Gustavian
- Carl Gustaf Pilos målning Gustaf III:s kröning i Storkyrkan
- Carl Michael Bellmans visa Gustafs Skål
- Gustavia
Extern länk
- [http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,328465,00.html Herman Lindqvist: Kungliga oskulder blev hjälpta i säng]
Kategori:Personer som blivit mördade
Gustav III
Kategori:Sveriges regenter
Kategori:Huset Oldenburg
ja:グスタフ3世 (スウェーデン王)
MajDenna artikel handlar om månaden Maj. Se även namnet Maj.
----
Maj är den femte av årets månader och har 31 dagar. Den innehåller årets 121:a till 151:a dag (122:a till 152:a vid skottår). Namnet kommer från lat. Maius och av att månaden ursprungligen var helgad åt den romerske guden Jupiter (Jupiter Maius).
Maj kallades förr för blomstermånad eller lövmånad.
Se även
- majblomma
- majfält
- majgren
- majgreve
- Majgreven
- majlagarna
- majrevolten
- majsjungning
Kategori:Månader
ja:5月
ko:5월
ms:Mei
simple:May
th:พฤษภาคม
13 juni
Dagens namn
- Aina, Aino
- tidigare: Antonius (även 17 januari), Aqvilina
- 1901: Aina
- 1986: Aina, Aino och Roine
- 1993: Aina, Eila - från 3 oktober. (Aino utgår tillfälligt ur almanackan, Roine flyttas till 9 augusti)
- 2001: Aina, Aino - återinförd. (Eila utgår ur almanackan)
Händelser
- 1789 - Slaget vid Porrassalmi under rysk-svenska kriget 1788-90 avslutas, där svenska trupper besegrar ryska styrkor. Detta är den första svenska segern i ett fältslag sedan Karl XII:s tid.
- 1903 - Harley Davidson börjar tillverka motorcyklar, i Milwaukee, Wisconsin, USA.
- 1952 - Ett svenskt signalspaningsplan av typ DC-3 skjuts ner av sovjetiskt flyg över internationellt vatten öster om Gotska Sandön, vilket blir inledningen till den s.k. Catalinaaffären.
- 1971 - New York Times inleder publiceringen av The Pentagon Papers.
- 1981 - Skott avlossas i riktning mot drottning Elizabeth II under paraden Trooping the Colour i London, Storbritannien.
- 1991 - Riksdagen beslutar att Sverige ska söka medlemskap i Europeiska unionen.
- 2004 - Den EU-kritiska grupperingen junilistan orsakar sensation genom att vinna inte mindre än 14,5 % av rösterna i valet till EU-parlamentet. Alla de etablerade partierna (förutom centern) tappar röster och mandat.
Födda
- 1773 - Thomas Young, engelsk fysiker, läkare, hieroglyftydare.
- 1817 - Erik af Edholm, svensk militär och chef för Kungliga Dramatiska Teatern 1866-1881.
- 1831 - James Clerk Maxwell, brittisk matematiker och fysiker.
- 1854
- Max Vogler, lyriker och belletrist; recensent och litteraturhistoriker.
- Jenny Nyström, svensk konstnär.
- 1858 - Emma Bendz, svensk författare.
- 1864 - Rudolf Kjellén, svensk statsvetare.
- 1873 - Karin Swanström, svensk skådespelare, regissör, producent och teaterdirektör.
- 1891 - Harry Roeck-Hansen, svensk skådespelare och teaterdirektör.
- 1892 - Basil Rathbone, brittisk skådespelare.
- 1893 - Oscar Rydqvist, svensk journalist, författare, dra | | |
