Home About us Products Services Contact us Bookmark
:: wikimiki.org ::
1891

1891

Händelser


- 10 juli - Gustaf Åkerhielm avgår som svensk statsminister och efterträds av Erik Gustaf Boström, ledare för Nya lantmannapartiet och en mycket framträdande tullvän.
- September - Göteborgs högskola inrättas efter omfattande privata donationer.
- Den första automobilen i Sverige visas på en utställning i Göteborg.
- Selma Lagerlöf utger Gösta Berlings saga.
- ASEA konstruerar Sveriges första kraftverk mellan Hellsjön och Grängesberg.
- Järnvägen mellan Luleå och Gällivare öppnas.
- Den tidigare frivilliga svensk sjukkasserörelsen tillförsäkras statligt stöd genom en sjukkasselag.
- Hotell Knaust i Sundsvall står färdigt.
- Världens äldsta friluftsmuseum, Skansen, öppnas av Artur Hazelius i Stockholm. Skansen har som mål att visa byggnader, växter och djur från hela landet.
- Gustav III:s operahus rivs och det nuvarande operahuset börjar byggas i Stockholm.
- Gustaf Fröding debuterar med Gitarr och dragharmonika.
- Viktor Rydberg utger Dikter i vilken Den nya grottesången ingår.
- Svenska Gymnastikförbundet bildas.
- I Stockholm hålls en internationell idrottsfest, vilket blir genombrottet för tävlingsidrotten.
- Sveriges första sanatorium öppnas i Mörsil.
- Genom detta års svenska väglag upphör skyldigheten för länen att sätta upp milstolpar utmed de svenska vägarna. Det har inte satts upp någon ny milstolpe sedan 1876.
- Generalstabens arbete med att undersöka möjligheterna att anlägga en fästning i norra Sverige (påbörjat 1887) avslutas och man förordar Boden som lämplig ort.

Födda


- 1 januari - Charles Bickford, amerikansk skådespelare.
- 2 januari - Eric Engstam, svensk sångtextförfattare, vissångare och skådespelare.
- 7 januari - Maximilian Kolbe, polsk franciskanmunk och martyr, helgonförklarades 1982.
- 16 januari - Charley Straight, amerikansk pianist, orkesterledare och kompositör.
- 20 januari - Ernst Rolf, svensk revyartist.
- 22 januari - Ivar Andersson, svensk politiker och tidningsman.
- 23 januari - John Hilke, svensk skådespelare.
- 2 februari - Harald Wehlnor, svensk skådespelare.
- 4 februari - M. Ananthasayanam Ayyangar, indisk politiker, talman för Lok Sabha 1956-1962.
- 10 mars - Greta Fock, svensk skådespelare.
- 16 mars - Jules Gaston Portefaix, svensk skådespelare och manusförfattare.
- 29 mars - Yvan Goll, pseudonym för Isaac Lang, tysk-fransk (tvåspråkig) judisk författare.
- 2 april
  - Nils Dahlgren, svensk skådespelare.
  - Max Ernst, tysk konstnär.
- 5 april - Laura Vicuña, chilensk jungfru och martyr, saligförklarad 1988.
- 14 april - Karl Gerhard, svensk revyartist, teaterdirektör, revy- och kuplettförfattare.
- 16 april - Bernhard Näsgård, svensk politiker och statsråd, partisekreterare i Bondeförbundet 1932-1936, jordbruksminister 1957.
- 21 april - Olav Riégo, svensk skådespelare.
- 23 april - Sergej Prokofjev, rysk pianist och tonsättare.
- 2 maj - Ingeborg Bengtson, svensk skådespelare.
- 15 maj - Mihail Bulgakov, rysk författare.
- 21 maj
  - Gustaf Boge, svensk filmfotograf.
  - Maja Cassel, svensk skådespelare och operasångerska.
- 23 maj
  - Pär Lagerkvist, svensk författare, nobelpristagare.
  - Walter Warzecha, tysk sjömilitär, generalamiral 1944.
- 31 maj - Martin Ericsson, svensk skådespelare.
- 9 juni - Cole Porter, amerikansk låtskrivare och kompositör.
- 13 juni - Harry Roeck-Hansen, svensk skådespelare och teaterdirektör.
- 1 juli - Sten Selander, svensk poet, essäist och botaniker, ledamot av Svenska Akademien 1953-1957.
- 17 juli - Per Håkansson, svensk filmproducent och produktionschef vid AB Svea Film.
- 21 juli - Oskar Kummetz, tysk sjömilitär, generalamiral 1944.
- 8 augusti - Karl Jonsson, svensk kamrer, inspicient, ateljékamrer vid Svensk Filmindustri.
- 17 augusti - Hugo Jacobson, svensk operettsångare och skådespelare.
- 4 september - Fritz Todt, tysk ingenjör, nazist, ledare för Organisation Todt.
- 6 september - Bengt Nordenskiöld, svensk militär general.
- 7 september - Tor Wallén, svensk skådespelare och korist.
- 13 september - Nita Hårleman, svensk skådespelare.
- 14 september - Semmy Friedmann, svensk skådespelare.
- 16 september - Karl Dönitz, tysk storamiral, president 30 april-8 maj 1945.
- 29 september - Gerda Björne, svensk skådespelare.
- 1 oktober - Dagmar Ebbesen, svensk skådespelare.
- 18 oktober - Gösta Häggqvist, svensk högerextrem histologi.
- 21 oktober - Edith Wallén, svensk skådespelare.
- 4 november - Gábor Vajna, ungersk politiker.
- 15 november - Erwin Rommel, tysk militär - Ökenräven.
- 9 december - Ollars-Erik Landberg, svensk skådespelare.
- 10 december
  - Harold Alexander, brittisk militär.
  - Nelly Sachs, tysk-svensk författare och mottagare av Nobelpriset i litteratur 1966.
- 15 december - Mary Gräber, svensk skådespelare.
- 29 december - Béla Imrédy, ungersk politiker, premiärminister 14 maj 1938-16 februari 1939.
- Bo Hammarskjöld, svensk landshövding.
- Johannes Robert Becher, tysk författare och östtysk kulturminister.

Avlidna


- 9 januari - Karl Vilhelm Trenckner, dansk orientalist.
- 11 januari - Carl Johan Thyselius, svensk politiker och ämbetsman, justitieråd 1856-1860, ecklesiastikminister 1860-1863, civilminister 1875-1880, statsminister 1883-1884.
- 28 januari - Nikolaus Otto, tysk uppfinnare av Ottomotorn.
- 10 februari - Sonia Kovalevskaya, professor i matematik.
- 7 april - Phineas Taylor Barnum, amerikansk underhållare, cirkuskung.
- 24 april - Helmuth von Moltke, tysk militär.
- 23 juni - Wilhelm Eduard Weber, tysk fysiker.
- 13 september - Johan Gustaf Malmsjö, svensk pianotillverkare.
- 28 september - Herman Melville, amerikansk författare, skrev bl.a. Moby Dick.
- 6 oktober - Charles Stewart Parnell, irländsk politiker.
- 10 november - Arthur Rimbaud, fransk poet.
- 24 november - Robert Bulwer-Lytton, brittisk diplomat och skald.
- 5 december - Peter II av Brasilien, kejsare av Brasilien.
- 26 december - Alexander Reuterskiöld, svensk arméofficer och krigsminister 1862-1867.
- 29 december - Leopold Kronecker, tysk matematiker. Kategori:Årtal Kategori:1890-talet ko:1891년 simple:1891 th:พ.ศ. 2434

10 juli

Dagens namn


- André, Andrea

Äldre namnsdagar:


- tidigare: Canutus
- 1901: Anund
- 1986: Anund, Anita och Ante
- 1993: Anund, Gunda från 9 september. (Anita flyttas till 9 september, Ante utgår ur almanackan)
- 2001: André och Andrea - båda från 1 november. (Anund och Gunda utgår)

Helgdagar m.m.


- Bahamas nationaldag
- Knut den helige firas.

Händelser


- 1890 - Wyoming blir den 44:e delstaten att ingå i den amerikanska unionen.
- 1924 - Den finländske löparen Paavo Nurmi vinner 1 500 m och 5 000 m med en timmes mellanrum i OS i Paris.
- 1925 - Sovjetunionens officiella nyhetsbyrå TASS börjar sin verksamhet.
- 1943 - Allierad landstigning på Sicilien.
- 1951 - Koreakriget: Vapenstilleståndsförhandlingar börjar i den koreanska staden Kaesong.
- 1962 - Telstar, den första kommunikationssatelliten, sänds upp.
- 1985 - Greenpeace-fartyget Rainbow Warrior sänks i Aucklands hamn, Nya Zeeland av franska säkerhetsagenter.
- 1992 - ESA:s rymdsond Giotto passerar Grigg-Skjellerups komet.
- 1994 - Aleksander Lukasjenko får över 80 % av rösterna i presidentvalet i Vitryssland och blir landets president.

Födda


- 1509 - Jean Calvin, fransk-schweizisk reformator.
- 1606 - Corfitz Ulfeldt, tysk diplomat och riksgreve.
- 1830 - Camille Pissarro, fransk konstnär, impressionist.
- 1856 - Nikola Tesla, serbisk-amerikansk uppfinnare.
- 1871 - Marcel Proust, fransk författare.
- 1894 - Elov Persson, svensk författare och serietecknare, skapare av Kronblom.
- 1895 - Carl Orff, tysk tonsättare och pedagog.
- 1898 - Renée Björling, svensk skådespelare.
- 1902 - Kurt Alder, tysk kemist, nobelpristagare.
- 1903
  - Werner Best, tysk nazistisk politiker och jurist.
  - Astrid Bodin, svensk skådespelare.
- 1904 - Gunnar Olsson, svensk regissör och skådespelare och manusförfattare.
- 1909 - Carl Henrik Nordlander, svensk riksbankschef 1976-82.
- 1914 - Henrik Schildt, svensk skådespelare.
- 1923 - Hans Villius, svensk professor i historia och TV-personlighet.
- 1929 - George Clayton Johnson, amerikansk manusförfattare.
- 1931 - Thord Carlsson, svensk radioman.
- 1935 - Lars Edström, svensk filmöversättare och röstskådespelare.
- 1936 - Anne-Lie Kinnunen, svensk sångerska och skådespelare.
- 1943 - Arthur Ashe, amerikansk tennisspelare.
- 1944 - Jan Lindell, svensk skådespelare, musiker, kompositör och musikarrangör.
- 1950 - Tony Baldry, brittisk parlementsledamot för Conservative.
- 1952 - Magnus Ehrner, svensk skådespelare.
- 1970 - Helen Sjöholm, svensk sångerska.
- 1980 - Jessica Simpson, amerikansk sångerska.

Avlidna


- 138 - Hadrianus, romersk kejsare 117-138.
- 983 - Benedictus VII, påve 974-983.
- 1086 - Knut den helige, kung av Danmark 1080-1086 (mördad).
- 1584 - Vilhelm I, prins av Oranien, ståthållare i Nederländerna 1572-1584.
- 1932 - John Börjeson, svensk lektor.
- 1941 - Jelly Roll Morton, amerikansk jazzmusiker.
- 1942 - Viran Rydkvist, svensk skådespelare och teaterdirektör.
- 1961
  - Nita Hårleman, svensk skådespelare.
  - Erik Wettergren, svensk överintendent, manusförfattare konstförfattare.
- 1987 - John A. Hammond, amerikansk musikproducent på skivbolaget CBS.

Se även

9 juli - 11 juli - 10 juni - 10 augusti -- lista över alla datum januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december 193 ja:7月10日 ko:7월 10일 simple:July 10 th:10 กรกฎาคม

Statsminister

En statsminister är regeringschef i ett parlamentariskt system. Benämningen varierar mellan olika länder.

Olika benämningar på regeringschef


- - Statsminister i de nordiska länderna
- - Premiärminister i framför allt anglosaxiska länder
- - Förbundskansler i Tyskland och Österrike
- - Konseljpresident i Italien
- - Ministerpresident i ett antal länder

Se även


- Sveriges statsministrar Kategori:Politiska titlar ja:首相

Erik Gustaf Boström

Erik Gustaf Bernhard Boström, född 11 februari 1842, död 21 februari 1907; politiker, godsägare, riksdagsman 1876-1907, statsminister 1891-1900 och 1902-05. Gift 1871 med Carolina "Lina" Almqvist, med vilken han hade sex döttrar och en son. Brorson till Christopher Jacob Boström. Boströms regeringspolitik präglades av en pragmatisk linje. Trots att han som förste statsminister saknade både akademisk utbildning och erfarenhet från höga statliga ämbeten kom Boström att med tiden åtnjuta stort anseende som en samlande nationell gestalt. Han blev också mycket populär hos kung Oscar II. Det som blev Boströms fall var unionsfrågan där han hade en kompromisslös hållning gentemot norrmännen.

Uppväxt och karriär

Erik Gustaf Boström föddes i Stockholm, som son till häradshövdingen med lagmanstitel Eric Samuel Boström och dennes hustru Elisabet Gustava Fredenheim. Familjen var en gren av den norrländska prästsläkten Laestadius, farfadern Christopher Laestander var borgare och skeppstimmerman i Piteå stad och antog namnet Boström. Han blev elev vid Uppsala katedralskola 1854, samma år som hans far dog. Det är värt att notera att fem av hans konseljkamrater under hans första regeringsperiod gick på samma skola - Axel Rappe, Edvard von Krusenstjerna, Ludvig Annerstedt,Gustaf Gilljam, och Lars Åkerhielm. 1861 flyttade han över till Uppsala universitet där han studerade fram till 1863 då hans mor dog och den unge studenten fick ta över moderns gods Östanå. Boström lyckades väl som lantbrukare och började blanda sig i kommunalpolitiken där han januari 1870 blev ledamot i Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och av Stockholms läns landsting där han var ledamot, vice ordförande och ordförande under en lång rad av år. 1871 gifte han sig med Carolina Almqvist, dotter till statsrådet och justitierådet Ludvig Almqvist. 1875 blev han vald till riksdagsman för Södra Roslags domsaga i riksdagens andra kammare där han snabbt positionerade sig som en ledande protektionist (tullskyddsvän) i riksdagens bevillnings- och bankoutskott. Hans övriga intressen bestod i ett stärkt försvar vilket yttrade sig i motstånd mot upphävande av indelningsverket. Under statsminister Arvid Posse och dennes finansminister Robert Themptander uppehölls och utsträcktes frihandelssystemet, vilket Boström motsatte sig genom sitt motstånd mot det franska handelstraktatet 1881 och det spanska handelsfördraget 1883 vilket dock misslyckades. Genom Posses avgång 1883 och andrakammarvalen 1884 ljusnade protektionisternas utsikter vilket bland annat manifesterades i Boströms strid för antagna spannmålstullar. Detta resulterade i uppmärksammmade oratoriska dueller mellan Boström och den nye statsministern Robert Themptander. Efter mycket manipulerande i de olika berörda utskotten segrade förslaget om spannmålstullar. Ett annat av Boströms förslag - upphävandet av Mellanrikslagen som reglerade handelsförhållandet mellan de två unionsländerna resulterade bara i en begäran om revision av lagen. Mellanrikslagen upphävdes för övrigt 1897 under Boströms första sejour som excellens och tros för övrigt ha gjort att unionen bröts upp snabbt. 1887 års riksdag blev en hetsig uppgörelse mellan protektionisterna och frihandlarna. Boström anklagades för att vara förtäckt socialist vilket han skarpt förnekade. Den 3 mars 1887 antogs ett förslag om höjd rågtull av andra kammaren med knapp majoritet men avslogs av första kammaren vilket gjorde att statsminister Themptander begärde upplösning av andra kammaren och nyval vilket den frihandelsvänlige kung Oscar beviljade. 1887 års extraval resulterade i en klar frihandels seger vilket lovade gott för frihandelssaken. 1887 års ordinarie val resulterade i en frihandelsseger men en obetald skatteskuld av en av de frihandelsvänliga riksdagskandidaterna resulterade i att alla frihandelskandidaterna underkändes och en skara protektionister blev valda, vilket gjorde att protektionisterna fick makten. En ny regering bildades med Gillis Bildt som statsminister, Axel Bergström som justitieminister, Albert Ehrensvärd som utrikesminister, Edvard von Krusenstjerna som civilminister och Fredrik von Essen som finansminister, men Boström ansågs inte tillräckligt moderat sinnad för att inträda i statsrådet. I bevillningsutskottet där Boström var ordförande lades det förslag om industritullar vilket antogs av riksdagens kamrar 1888. 1890 års andrakammarval resulterade i en motgång för protektionisterna och Gustaf Åkerhielms ledarskap som statsminister ifrågasattes, i detta läge begick Åkerhielm ett strategiskt misstag där han under oklara omständigheter talade om "att tala svenska både västerut och österut". Uttalandet orsakade ett stort ramaskri inom pressen och Åkerhielm tvingades ta tjänstledigt för att resa ut till kontinenten, men det blev omöjligt för excellensen att stanna kvar som regeringschef, och E.G Boström kallades in som statsminister juli 1891.

Statsminister 1891-1900

Det var ursprungligen tänkt att finansminister von Essen skulle bli statsminister och Boström finansminister, men strandade på att von Essen tvekade och till slut ville fortsätta som finansminister. När Boström berättade inför kung Oscar att han tvekade att bli statsminister eftersom han hade så dåliga språkkunskaper svarade Oscar - "Gör som Åkerhielm - tala svenska !". När Boström blev statsminister troddes det allmänt att den nye excellensen skulle agera som en fanatisk tullivrare, men detta visade sig snart vara en falsk slutsats. Vid 1892 års riksdag ingav Boström ett förslag till riksdagen om lösande av försvarsfrågan; när riksdagen avslog detta förslag inkallade kung Oscar en urtima riksdag – den första sedan 1871 – på inrådan av statsministern. För att binda upp centergrupperingen i andra kammaren utsågs den skånske centermannen Carl Herslow som ny talman i andra kammaren. Herslow var för övrigt en gammalvän till statsministern. Där framlade Boström genom sin nye krigsminister Axel Rappe som hade efterträtt Hjalmar Palmstierna, ett förslag om 90 dagars övningtid för värnpliktiga, ett förstatligande av indelningverket och grundskatternas avskrivning på 10 år. När riksdagen godtog förslaget tog kung Oscar av sin serafimerorden och gav den till statsminister Boström som fick alltmer möjlighet att välja nya medlemmar av statsrådet utan att kungen lade sig i - ett viktigt steg mot parlamentarism. 1894-1895 var Boström finansminister och 1899 tillförordnad utrikesminister. Han såg också till att de båda lantmannapartierna återförenades 1895 under Gustaf Fredrik Östbergs ledarskap, vilket stärkte statsministerns maktställning. Bland andra prestationer var riksbankens sedelutgivningmonopol som den nye justitieministern och ungdomsvännen Ludvig Annerstedt lyckades genomföra. Annerstedt var frihandlare vilket upprörde ultraprotektionisterna i Första kammaren. Byggandet av Gällivare- och Riksgränsenbanan som åstadkoms genom den nye civílministern, ungdomsvännen och frihandlaren Edvard von Krusenstjerna (1896-1902), utbyggnad av sjöförsvaret som åstadkoms av Boströms sjöministrar Jarl Christerson och Gerhard Dyrssen, planeringen av Bodens fästning som åstadkoms med hjälp av sin nye krigsminister Jesper Crusebjörn (1899-1903) och instiftandet av ett jordbruksdepartement med Theodor Odelberg (1900-1905) (31 mars 1900) som chef. 1899 skedde flera avgångar från regeringen. Ludvig Douglas, Axel Rappe och Lars Åkerhielm avgick från regeringen- när Åkerhielm avgick ville Boström göra chefen för Patent och Registreringsverket greve Hugo Hamilton till konsultativt statsråd vilket Hamilton avböjde, istället utsågs juristen och häradshövdingen Daniel Restadius till nytt konsultativt statsråd. I början av sommaren 1900 började det gå rykten om att Boström skulle avgå som statsminister. Detta realiserades i början av september 1900, då han avgick som statsminister och efter konsultationer med kung Oscar som frågade talmannen i Första kammaren Gustaf Sparre och högerledaren i Första kammaren Christian Lundeberg om de ville bilda regering. Boström lämnade dock över till amiral Fredrik von Otter som blev ny statsminister.

Statsminister 1902-1905

Efter att amiral von Otter avgått efter det misslyckade försöket att lösa rösträttsfrågan, återkom Boström som statsminister. Han behöll bland annat utrikesministern Lagerheim, jordbruksministern Odelberg, krigsministern Crusebjörn, och han flyttade upp några konsulter till att bli departementschefer och kallade dessutom in nya personer som statsråd bl.a Ossian Berger som justitieminister och Ernst Meyer som finansminister. Bland de inrikespolitiska prestationer som Boströms andra regering lyckades med var införandet av regionala skogsvårdsstyrelser, en allmän Försäkringsinspektion och en Överstyrelse för Rikets Allmänna Läroverk som var en del av en genomgripande läroverksreform som drevs igenom av Boströms liberale ecklesiastikminister Carl von Friesen. Boströms första politiska förslag som regeringschef 1902 var att försöka lösa rösträttsfrågan som en alltmer påträngade arbetarrörelse ville se en permanent lösning på. Regeringen presenterade ett rösträttsförslag 1904 som innebar allmän och lika rösträtt till Andra kammaren, proportionellt valsätt, lika representationsrätt för städer och landsbygd, 25 års rösträttsålder och fullgjorda skatte- och värnpliktsskyldigheter. När Boström uppträdde i Första kammaren som han tillhörde sedan 1894 argumenterade han med viss skärpa för sitt förslag och mötte därmed motstånd i Första kammaren som inte ville ha några eftergifter åt vänstersidan. Detta vänsterblock som dominerade Andra kammaren motsatte sig detta rösträttsförslag på grund av proportionalismen som enligt dem skulle ha gett mer makt åt Boström och förslaget föll 1904. Men det som till slut skulle fälla Boström var unionsfrågan. Under hans första regeringsperiod tillsatte han en unionsrevisionskommitté 1895 som bland annat bestod av den blivande statsministern Ernst Trygger. Under denna kommittés arbete vilade unionsbråket vilket dock skulle blossa upp efter kommitténs misslyckande att hitta en lösning och Boströms uttalande om en nationell status quo-lösning den 21 oktober 1898. En knapp månad därefter, 17 november 1898 fattade stortinget beslutet att ta bort unionsmärket från den norska handelsflaggan. Kungen, som visserligen inte hade vetorätt men dock promulgationsrätt (offentlig tillkännagivande av utfärdande av ny lag), anbefallde 10 december 1898 i norskt statsråd promulgering. Boström blev dock så upprörd att han då begärde sitt avsked vilket i sin tur gjorde kungen svårt sjuk, vilket i sin tur gjorde att medlemmar av kungafamiljen lyckades övertala Boström att stanna kvar. Boström ansåg sig nu ansvarig för att ändringarna i flagglagen skulle genomföras att han den 11 oktober 1899 tillstyrkte i nationell konselj. Detta gjorde utrikesminister Ludvig Douglas, den hårda "Alinska" linjens man i den svenska regeringen, så upprörd att han avgick. Douglas ersattes efter ett tag med den erfarne diplomaten Alfred Lagerheim som sökte en mer försonande ton mot Norge. Boström tillträdde nu själv utrikesministerämbetet och genomförde de förändringar som Douglas skulle ha gjort, vilket gjorde Boströms vän Oscar Alin så upprörd att denne bröt med statsministern i ett brev som han skickade till sin gamle vän där Boström råddes att "Se tjugonde strofen i Fänrikens Marknadsminne !". När Boström slog upp sin Runeberg kunde han läsa: :"När skall han sitt dåd förklara, när skall han till ansvar stå för de steg han tog tillbaka, då han kunnat framåt gå, för den nesa, som han fäste på vårt rykte, på vårt mod, för de tårar dem vi göto, då vi bort få gjuta blod?" Ett närmande mellan Boström och Alin gjordes dock före dennes död den 31 december 1900. Efter mer bråk med Christian Lundeberg och Ernst Trygger i Första kammaren och det kompakta motståndet i Andra kammaren avgick Boström till slut i september 1900 till förmån för amiral Fredrik von Otter som inte gjorde några framsteg i unionsfrågan. När Boström återtog statsministerskapet blev ett av hans första intiativ i norska frågan att i mars 1903 utfärda en kommuniké med sig själv, utrikesminister Lagerheim och den norske statsministern Blehr som utlovade ett eget norskt konsulatväsen med bibehållna garantier för unionens enlighet i diplomatiskt hänseende. Denna kommuniké och en alltmer krävande självständighetsrörelse gjorde till slut att Boström tvingades avgå till förmån för statsrådet Johan Ramstedt april 1905. Ramstedts oförmåga att fungera som statsminister gjorde dock att många misstänkte att Boström styrde i kulisserna.

Universitetskansler 1905-1907

Efter avgången som statsminister blev Boström universitetskansler där han försökte och misslyckades med att hindra Bengt Lidforss att fortsätta som docent vid Lunds Universitet. Han avsade sig då kansleriatet men tog snart tillbaka det och fortsatte att utöva ämbetet fram till sin död den 21 februari 1907. När Första kammaren fick reda på dödsbudet sade talmannen, frihandlaren och anhängaren av Boströms "rikspolitik" greve Gustaf Sparre att "framtiden först kan med oväld fördela skuggor och dagrar" men han tillade att man kunde enas om att den framlidne var "en varm fosterlandsvän" och anbefallde att kammaren skulle anlägga en veckas sorg efter "sin vördade kamrat" Han överlevdes av sin son Gustaf Samuel, sina döttrar, sin bror Filip August och systern Ebba Augusta.

Se även


- Första ministären Boström
- Andra ministären Boström
- Sveriges statsministrar
- Svensk-norska unionen 1814-1905

Litteratur


- Edvard Forsström, Boströms Bilderbok, En statsministers saga, (1900)
- Sten Carlsson, Grupper och gestalter, (1964) Boström, Erik Gustaf Boström, Erik Gustaf Boström, Erik Gustaf

September

September är den nionde av årets månader och har har 30 dagar. Den innehåller årets 244:e till 273:e dag (245:e till 274:e vid skottår). Trots att september är den nionde månaden enligt vår gregorianska kalender så betyder namnet den sjunde månaden. Det beror på att man år 152 före Kristus flyttade årets början till januari istället för mars, där den tidigare legat. September kallades förr i Sverige för höstmånad, i Danmark fiskemåned.

Se även


- septemberforliget
- septemberkonventionen
- septembermorden
- September (artist)
- Svarta september Kategori:Månader ja:9月 ko:9월 ms:September simple:September th:กันยายน

Göteborg

:Denna artikel handlar om staden Göteborg. För kommunen med det officiella namnet Göteborgs Stad, se Göteborgs kommun. För andra betydelser, se Göteborg (olika betydelser). Göteborg är Sveriges näst största stad med nästan en halv miljon invånare och Nordens femte största stad. Residensstad för Västra Götalands län. Även stiftsstad i Göteborgs stift. Belägen på båda sidor om Göta älv, vid älvens mynning i Kattegatt. Göteborgs riktnummerområde 031 omfattar förutom Göteborgs kommun även Mölndals kommun, Partille kommun och västra delen av Härryda kommun. Storstadsregionen Storgöteborg har 817 000 invånare. Storgöteborg i Majorna.]]

Historia

Huvudartikel: Göteborgs historia Under medeltiden var den södra stranden av Göta älvs mynningsområde svenskt medan Halland längre söderut var danskt och Bohuslän i norr var norskt. Via hamnar i Göta älv hade Sverige en användbar direktkontakt med havet i väster, främst genom Lödöse fyra mil uppströms. På 1300-talet byggdes fästningen Älvsborg vid mynningen för att befästa Sveriges anspråk. År 1473 byggdes staden Nya Lödöse som en mer havsnära ersättare till Lödöse. I början av 1600-talet ökade intresset från Sverige att etablera en välbefäst stad nära Göta älvs mynning vilket ledde till att staden Göteborg grundades år 1621 efter några års byggande. Staden blomstrar från mitten av 1700-talet fram till början av 1800-talet, bland annat på grund av Ostindiska kompaniet och det gynsamma läget under Napoleonkrigen. Göteborg växer som industri- och handelsstad under slutet av 1800-talet och utvecklas under 1900-talet till en stor varvsstad. Efter att varven lades ner blev Göteborg viktigare ur evenemangssynpunkt och återigen för handlarna. Stora utländska kedjor väljer att etablera sig i Göteborg pga. det gynsamma läget och för att hyran är betydligt lägre än i Mälardalen.

Vänorter och systerstäder

Göteborg har fyra vänorter och två systerstäder.
Vänorter
- Bergen, Norge
- Åbo, Finland
- Århus, Danmark
- Lyon, Frankrike (Avtal undertecknades 27 september 2005) 		Systerstäder
- Port Elisabeth, Sydafrika
- Shanghai, Kina

Göteborgs stadsdelsområden

Kina Göteborg har som många andra svenska städer sedan lång tid använt församlingar som administrativ indelning. År 1883 bestod Göteborgs stad av sex församlingar, idag finns det 36 stycken. Stadens användning av församlingarna som indelning är tänkt att försvinna. För statistiska ändamål tog kommunen på femtiotalet fram en indelning i basområden. Basområdena är små, bara några kvarter stora och har inte namn utan nummer. Basområdena samlas ihop i primärområden som har storleken av en stadsdel. Innan indelningen i bas- och primärområden användes en indelning i 52 stadsdelar. Denna indelning kvarstår, idag finns det 83 stadsdelar, men används ej administrativt utan fyller en historisk funktion. Stadsdelsnämnderna är den mest betydelsefulla indelningen. Eftersom skola och omsorg administreras enligt denna indelning har det en faktisk betydelse för invånarna i vilket stadsdelsnämndsområde de bor. Göteborg är uppdelat i 21 stadsdelsnämnder, de flesta tillräckligt stora för att omfatta flera stadsdelar. Varje stadsdelsnämnd består av flera primärområden. Benämningen stadsdelsområde används inte av Göteborgs stad utan både styrande nämnden och området benämns stadsdelsnämnd (SDN). Själva nämnden är politiskt tillsatt med lika sammansättning som kommunfullmäktige. Ordförandeposterna i de 21 nämnderna är även de fördelade enligt fullmäktiges sammansättning.

- Askim
- Backa
- Bergsjön
- Biskopsgården
- Centrum
- Frölunda
- Gunnared
- Härlanda
- Högsbo
- Kortedala
- Kärra-Rödbo
- Linnéstaden
- Lundby
- Lärjedalen
- Majorna
- Styrsö
- Torslanda
- Tuve-Säve
- Tynnered
- Älvsborg
- Örgryte

Arkitektur & Byggnadsverk

Örgryte |right]]
- Centralstationen
- Centralhuset
- Feskekôrka (Fiskekyrkan)
- Götatunneln, Invigning 17 Juni 2006
- Göteborgsoperan
- Göteborgs rådhus (tillbyggnaden av Gunnar Asplund)
- Göteborgs Konserthus
- Kronhuset
- Landshövdingehus exempelvis på Hisingen, i Majorna och Vasastaden
- Masthuggskyrkan
- Nya Elfsborg
- Partihallsförbindelsen, Byggstart beräknad till 2006
- Pedagogen
- Rya Kraftvärmeverk, klar 2006
- Sannaskolan
- Skansen Lejonet
- Skanskaskrapan (Läppstiftet)
- Sveahuset
- Älvsborgsbron
- Älvsborg
- Örgryte trädgårdsstad

Broar & Tunnlar


- Angeredsbron
- Göta Älvbron
- Lundbytunneln
- Hisingsbron
- Marieholmsbron
- Marieholmstunneln, Ej finansierad
- Tingstadstunneln

Infrastrukturprojekt


- Nordlänken
- Västlänken

Sevärdheter och museer


- Avenyn
- Barken Viking
- Casino Cosmopol
- Feskekôrka
- Götaplatsen med Carl Milles Poseidonstaty
- Göteborgs Botaniska Trädgård
- Göteborgs Konsthall
- Göteborgs konstmuseum
- Göteborgs Maritima Centrum
- Göteborgs Stadsmuseum
- Järntorget
- Landsarkivet i Göteborg
- Landshövdingeresidenset i Göteborg
- Liseberg - Nöjesfält
- Göteborgs Naturhistoriska Museum
- Ostindiefararen Götheborg - kan bli svårt nu när hon avgått dock
- Paddan
- Röhsska Museet
- Sjöfartsmuseet
- Stadsbiblioteket Göteborg
- Stora Teatern
- Vasaparken
- Världskulturmuseet, öppnat 2004
- Universeum
- Örgryte gamla kyrka, 750 år 2003

Hotell

Huvudartikel: Lista över hotell i Göteborg. I Göteborg finns flera storhotell, bland annat:
- Hotel Gothia Towers
- Elite Plaza Hotel
- Elite Park Avenue Hotel

Köpcentrum


- Nordstan, Sveriges ledande köpcentrum på 60 000 kvadratmeter belägen mitt i centrum.
- Frölunda torg, Frölunda
- Arkaden, Centrum
- Backaplan, Hisingen
- Bäckebol Homecenter, Hisingen
- K-Center, Kållered
- Eken Center, Kållered
- Kompassen, Centrum
- Partille köpcentrum, Färdigt april 2006
- Femmanhuset, Centrum

Sport

Göteborgsklubbar på elitnivå


- Superserien (amerikansk fotboll)
  - Göteborg Marvels
- Elitserien i badminton
  - Askims BC, Göteborgs BK, Västra Frölunda BK, Vårvindens BMK
- Elitserien i bowling
  - BK Joker, Team Pergamon
- Elitserien i bowling damer
  - Örgryte IS
- Boxning
  - Angered Boxing Club, Hisingens Boxningsklubb
- Damallsvenskan
  - Kopparbergs/Göteborg FC
- Fotbollsallsvenskan
  - GAIS, IFK Göteborg, BK Häcken, Örgryte IS
- Superettan
  - Qviding FIF
- Friidrott
  - Örgryte IS
- Elitserien i handboll
  - Redbergslids IK, Önnereds HK
- Elitserien i handboll damer
  - Kärra HF, Kv. IK Sport, Önnereds HK
- Sweden Inline Hockey League
  - Duffy InLine Hockey, Göteborg Revolution Inliners, Jokers IHC, Landvetter Jets
- Elitserien i innebandy
  - RBK Göteborg, Pixbo, IBF Älvstranden
- Elitserien i ishockey
  - Frölunda Indians
- Orientering
  - IFK Göteborg Orientering, Göteborg-Majorna OK
- Segling
  - GKSS
- Allsvenskan i speedway
  - Kaparna
- Elitserien i squash
  - Team Göteborg Squashklubb

Arenor och idrottsplatser


- Frölundaborg
- Gamla Ullevi
- Göteborgs Curlinghall
- Lisebergshallen
- Rambergsvallen
- Ruddalen
- Scandinavium
- Slottsskogsvallen
- Ullevi
- Valhalla idrottsplats
- Valhalla Sporthall
- Växthuset (baskethall)

Kultur och nöjen

Evenemang


- Bok & Biblioteksmässan
- EM-loppet Göteborg
- Gothia Cup
- Göteborg Basketball Festival
- Göteborg Film Festival
- Göteborg Horse Show
- Göteborgs Internationella Konstbiennal
- Göteborgs Jazzfestival
- Göteborgskalaset
- GöteborgsVarvet
- Partille Cup
- Vetenskapsfestivalen
- Volvo Ocean Race
- Gymnasiemässan Kommande evenemang
- EM i friidrott 2006

Humor

Se göteborgshumor.

Transporter

Tåg


- Göteborgs centralstation

Flygplatser


- Göteborg-Landvetter flygplats, några mil öster om staden, på riksväg 40 mot Borås
- Göteborg City Airport (f.d. Säve).

Hamnen

Göteborgs hamn är Nordens största hamn.

Spårvagnar

Huvudartikel: Göteborgs spårväg Göteborg är idag en av få städer i Sverige som har kvar sina spårvagnar. Idag trafikeras Göteborg av 13 spårvagnslinjer. Den senaste linjeutbygnaden invigdes 2003 och var spårutbyggnaden på Skånegatan, som går mellan Stampgatan via Ullevi och Scandinavium till Korsvägen. Under 2005/2006 kommer 40 nya spårvagnar tas i bruk efter många års förseningar.

Trafikhistoria

Göteborgs första spårvagnslinje var hästspårvägen mellan Brunnsparken och Stigbergsliden som invigdes 1879. Året efter förlängdes linjen till Drottningtorget. Ytterligare förlängningar skedde och kring år 1900 fanns 4 hästspårvagnslinjer:
- Brunnsparken - Stigbergsliden
- Brunnsparken - Redbergslid
- Brunnsparken - Slottsskogen
- Brunnsparken - Getebergsäng 1902 invigdes de två första elspårvagnslinjerna och samma år försvann hästspårvagnarna.

Utbildning

Gymnasieskolor


- Angeredsgymnasiet
- Bräckegymnasiet
- Burgårdens Utbildningscentrum
- Ester Mosessons gymnasium
- Frölundagymnsasiet
- Hvitfeldtska gymnasiet
- IHGR, International High School
- Katrinelunds och Bernadottegymnasiet
- Lindholmens gymnasium
- Motorbranschens Tekniska Gymnasium (MTG)
- Munkebäcksgymnasiet
- Polhemsgymnasiet
- Schillerska gymnasiet
- Slottsbergsgymnasiet
- Vingagymnasiet

Högskolor


- Göteborgs universitet (GU)
- Chalmers tekniska högskola (CTH)

Externa länkar


- [http://www.goteborg.se/ Göteborgs Stad]
- [http://www.goteborg.com/ Göteborg & Co] Kategori:Sveriges städer Kategori:Västra Götalands län Kategori:Västergötland Kategori:Bohuslän
-

Gösta Berlings saga

Den här artikeln handlar om boken Gösta Berlings saga. Se även Gösta Berlings saga (film) och Gösta Berlings saga (TV-serie). ---- Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöfs debutroman, utgiven 1891. "Äntligen stod prästen i predikstolen..." börjar Lagerlöfs mustiga skröna, som tilldrar sig i värmländsk herrgårdsmiljö på 1830-talet, och som handlar om den försupne prästen Gösta Berling, som med hjälp av Majorskan på Ekeby "återföds" till livet, men som (o)tack förjagar henne därifrån för att - med hjälp av den elake patron Sintram och hennes kavaljerer - själv överta ruljangsen på bruket.

Kuriosa

Som förebild till Gösta Berling kan Selma Lagerlöf ha använt sig av den sanna berättelsen om överklassynglingen Emanuel Branzell, som 1831 hade kommit som förste präst till Södra Finnskoga församling i norra Värmland. En dag kom en berusad finngumma till prästgården, vilket fick Branzell att gå i taket. Som svar kastade gumman trolldom på prästen. Några år senare befanns Branzell vara kraftigt nersupen, och han tvingades lämna sin tjänst 1836. Därefter försörjde han sig på landsvägarna, och han avled utfattig 1888, 83 år gammal.

Externa länkar


- [http://runeberg.org/berling/ Gösta Berlings saga i sin helhet på Projekt Runeberg] Kategori:Svenska romaner

ASEA

ASEA, (till 1977 Allmänna Svenska Elektriska AB, därefter ASEA AB), tidigare elektroteknisk koncern med huvudkontor i Västerås. Företaget var verksamt åren 1883-1987 och hade sin inriktning på system och produkter för generering, överföring och användning av elektricitet. 1988 fusionerades huvuddelen av ASEA:s verksamhet med schweiziska Brown Boveri (grundat 1891) och överfördes till ett av de båda koncernerna gemensamt ägt bolag, ABB ASEA Brown Boveri Ltd, med säte i Zürich. 1999 ändrades företagsnamnet till ABB Ltd. 1987, ASEA:s sista verksamhetsår som självständigt bolag, omsatte man 52 miljarder kronor (varav 36,5 utomlands) och hade ca 73 000 anställda (varav 37 000 utanför Sverige). ASEA har haft en avgörande betydelse för hur svensk elektroteknisk industri utvecklats, samt den struktur den fått. Tidigt fick man möjlighet att utveckla en hög kompetens inom starkströmsöverföring över långa sträckor, tack vare Sveriges geografiska förhållanden. Inom detta område blev man senare världsledande, bl.a. genom utveckling av Uno Lamms teknik för överföring av högspänd likström. ASEA kom också att få en stark ställning inom området ellok, spårvagnar och tåg. På 1950-talet etablerade ASEA sig inom kärnenergiområdet. 1968 bildades AB Asea-Atom genom samgående med svenska statens projekt inom området. Under senare år kom elgenerering i andra former, t.ex. i kolkraftverk, att bli allt viktigare områden för ASEA. kolkraftverk =Historia=

Bakgrund

kolkraftverk Hösten 1878 drabbades Stockholms företagarvärld av en svår ekonomisk kris. Detta ledde till att den stora bankirfirman Guillemot & Weylandt tvingades inställa betalningarna. Den ena av huvudägarna, grosshandlaren Ludvig Fredholm (1830-1891), blev tvungen att söka hitta nytt verksamhetsområde. Efter bankirfirmans slutliga avveckling 1880, åkte Fredholm till England och Tyskland för att studera de nya system för elektrisk belysning som utvecklats. Han blev snabbt övertygad om att framtiden låg hos den nya starkströmstekniken. I samband med ett försöksprojekt med belysning genererad av en engelsk Brushdynamo 1881 träffade Fredholm civilingenjören Göran Wenström (1857-1927). Wenströms äldre bror, uppfinnaren Jonas Wenström (1857-1893) som utvecklat en egen dynamokonstruktion, blev snart involverad i projektet. Man övergav snart den engelska dynamomaskinen till fördel för Jonas Wenströms egen, och 1882 patenterades konstruktionen. Den 17 januari året efter, 1883, konstituerades Elektriska Aktiebolaget i Stockholm med ett aktiekapital på 75 000 kr.

Elektriska Aktiebolaget i Stockholm 1883-1890

1883 Det nya företagets huvudkontor förlades till Stockholm, medan verkstadslokaler för dynamotillverkningen hyrdes av Arboga Mekaniska Verkstad. Den första större beställningen utfördes 1888-89 och gällde installation av stadsbelysning i Västerås. Göran Wenström och en bekant till honom som hade kapital, gruvingenjören Gustaf Abraham Granström (1851-1941) ville dock vidareutveckla verksamheten vid Elektriska Aktiebolaget till mer differentierad, för att innefatta bl.a. elkraftsanläggningar för industri- och transportändamål. När Fredholm motsatte sig detta (han höll fast vid grundtanken att företaget bara skulle syssla med belysningsanläggbar) bildade Wenström och Granström Wenströms & Granströms Elektriska Kraftbolag 1889 med ett kapital på 100 000 kr. De båda företagen skulle dock inte konkurrera med varandra. Efter bara ett år hade Göran Wenström och G A Granström lyckats övertyga Fredholm om att tiden var mogen för elektriska kraftöverföringar även för annat slag än belysningsanläggningar, och de båda företagen gick samman till Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget. Samtidigt hade Jonas Wenström på sitt håll utvecklat ett nytt revolutionerande kraftöverföringssystem, trefassystemet, vilket patenterades 1891.

Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget 1890-1910

Bolagets verksamhet kom nu att lokaliseras till Västerås, efter att man fått hjälp med tomtmark, vattenkraft och aktietecknare från Oscar Fredrik Wijkman; en företagare från Västerås med stort intresse för ny teknik. Konstituerande bolagsstämma hölls 15 december, Allmänna Svenska Elektriska AB hade då ett aktiekapital på en halv miljon. Jonas Wenström kom att utnämnas till chefsingenjör i det nya företaget. Till verkställande direktörer utsågs Ludvig Fredholm och Göran Wenström. Fredholm avled dock redan den 17 december 1891, innan verksamheten hunnit flyttas till Västerås. Ett par år senare, närmare bestämt den 21 december 1893, dog också Jonas Wenström endast 38 år gammal. Han hade sedan länge lidit av svag hälsa. 1893 kom Allmänna Svenska Elektriska AB:s, eller ASEA:s första stora order, den 13 km långa trefaskraftöverföringen Hellsjön-Grängesberg. Vattenkraftstationen i Hellsjön med sina fyra trefasgeneratorer på sammanlagt 344 kVA kom att innebära ett genombrott för trefastekniken i Sverige. Året efter, 1894, kom nästa stora order; elektrifiering av nytt valsverk vid Hofors bruk. Verksamheten växte snabbt under 1890-talet, och 1899 togs även spårvagnar upp på tillverkningsprogrammet. Filialer och agenturer upprättades på en rad större orter i Sverige, i de skandinaviska huvudstäderna samt i St Petersburg och London. I samband med ekonomisk problem under 1890-talets sista år trädde Stockholms Enskilda Bank in som delägare. Problemen fortsatte in på 1900-talet, då ASEA också förlorade kunder till nybildade konkurrenter. Under Stockholms Enskilda Banks ledning reorganiserades företaget 1902-1903. En ny ledning med Sigfrid Edström (1870-1964) som VD tillsattes. Han hade under 1890-talet arbetat utomlands hos bl.a. Westinghouse och General Electric, och hade således god erfarenhet från andra elektrotekniska företag. Efter att ingenjören Iens Lassen la Cour (1876-1956) anställts som teknisk chef 1907 påbörjades också en rationalisering och upprustning på konstruktionssidan. ASEA:s tillverkning av elektriska spårvagnar och lok intensifierades under 1900-talets början. Man samarbetade med tyska AEG och Union inom detta område. För att få en mer organiserad och effektiv export bildades utländska dotterbolag som exempelvis The Allmänna Svenska Electric Company. Omkring 1910 hade ASEA åter fått en marknadsmässig ledarställning i Sverige. Flera av konkurrenterna, ex. Luth & Rosén och Nya Förenade Elektriska AB var i kris och rekonstruktionsskede.

ASEA 1910-1930

Under åren 1890-1910 hade ASEA främst varit ett industriföretag med tillverkning av tunga produkter. 1911 inledde man en satsning för att även erövra marknaden för lätta standardprodukter; småmotorer, apparater, installationsmateriel, elektriska hushållsartiklar m.m. De dåvarande verkstäderna i Västerås hade länge varit otillräckliga, trots att de byggts ut flera gånger. 1911-15 uppfördes därför den 200 meter långa och fyra våningar höga Mimerverkstaden. Detta kom att löna sig mer än väl, då tyska företag under första världskriget hade svårt att exportera till Sverige, och ASEA kunde på så vis ta över deras marknadsandelar. Ryssland, Norge och Finland kom under 1910-talet att dominera exportmarknaden för ASEA. 1916 började man också uppföra en egen fabrik i staden Jaroslavl norr om Moskva. Bygget avbröts emellertid av ryska revolutionen 1917, men återupptogs sedan 1927. Ryska ASEA blev emellertid inte – till skillnad från nästan alla andra utländska bolag – exproprierat av den nya regimen. 1927 1916 kom att bli det stora fusionsåret i ASEA:s historia. De flesta företagen som köptes upp var emellertid inte konkurrenter (Svenska Turbinfabriks AB Ljungström (STAL), Surahammars Bruks AB, AB Liljeholmens Kabelfabrik). Nya Förenade Elektriska AB (NFEA) i Ludvika, som köptes upp i januari 1916, var dock en konkurrent inom flera tillverkningsområden. 1916-19 byggdes ett nytt huvudkontor i Västerås efter ritningar av Erik Hahr. Byggnaden, med sitt karaktäristiska torn, kom länge att vara Sveriges största privata kontorsbyggnad. Efter kriget drabbades ASEA, liksom större delen av svenskt näringsliv, av en djup ekonomisk kris. Under 1921-22 bokfördes förluster på 24,3 Mkr. Efter diverse nedskärningar kom man dock ganska helskinnade ur krisen 1924. Nu gällde det att skydda hemmamarknaden och året efter, 1925, slöts en kartellöverenskommelse med Luth & Rosén, Elektromekano, Siemens och AEG. Efter ett misslyckat försök från amerikanska General Electric att få kontroll över ASEA kom istället företaget 1929-30 inlemmas i Wallenberggruppen.

ASEA 1930-1950

I slutet av 1920-talet började en motsättning mellan ASEA och Telefon AB L M Ericsson (LME) bli tydlig. 1928 hade nämligen Ericsson, eller LME som det då i kortform kallades, köpt Sieverts Kabelverk i Sundbyberg. Sieverts Kabelverk var landets ledande tillverkare av elkablar, och hade en hel del starkströmsprodukter i sortimentet; kondensatorer, installationsmateriel m.m. Dessutom var man ensamma i Sverige att tillverka jordkablar. ASEA-ledningen blev djupt missnöjda att inte de blivit tillfrågade, då de flera år riktat in sig på att köpa Sieverts. Som ett direkt resultat lät ASEA 1929 uppföra ett nytt kabelverk i Västberga åt den sedan tidigare ASEA-ägda Liljeholmens Kabelfabrik. 1931 gick så också Liljeholmen in den internationella kabelkartellen ICDC. Hösten 1930 köptes slutligen konkurrenten Luth & Rosén upp av ASEA efter åratal av förhandlingar. Luth & Rosén hade emellertid varit Sieverts återförsäljare på starkströmssidan, sålunda stod istället LME nu inför problem på tillverkningssidan. 1933 lyckades de båda elektroföretagen få till stånd en fredlig lösning på problemet, där ASEA tilldelades starkströmsområdet och LME svagströmsområdet. Kabeltillverkningen reglerades genom ett kartellavtal. Svenska Fläktfabriken och Elektromekano köptes samma år av ASEA mot bakgrund av kreugerkraschen. Elektromekano och Svenska Fläktfabriken, eller FLÄKT, hade ingått i Kregerkoncernen. 1933 var också det år då ASEA:s logotype ändrades. Den gamla, som införts någon gång under slutet av 1800-talet, bestod av ett hakkors, kompletterat med bokstäverna A, S, E, och A. nazismen, som också använde hakkorset som sin symbol, hade växt sig stark och tagit makten i Tyskland. Detta resulterade i att ASEA:s VD Sigfrid Edström beordrade att hakkorset skulle tas bort ur firmamärket. Nazisterna hade gjort logotypen obrukbar. Tyskland 1936 kom nästa stora företagsförvärv då Elektriska AB Helios (Elektro-Helios eller HELIOS) och hisstillverkaren Graham Brothers köptes upp, båda två privatägda företag. Graham Brothers kom att inordnas i Elektromekano. 1938 gav sig ASEA in i ett nytt verksamhetsområde då AB Asea Svetsmaskiner bildades. Det var den omställning inom verkstadsindustrin från nitade och gjutna konstruktioner till svetsning som var anledningen till detta. Det andra världskriget (1939-45) kom för ASEA:s del, liksom för många andra svenska företag, att innebära en systematisk inriktning på hemmamarknaden. Av stor betydelse för den elektriska industrin var att det nu fanns en inhemsk tillverkare av koppar genom Bolidenföretagets tillkomst. 1942 levererade ASEA världens dittills största transformator till Stockholms Elverk; en anläggning på 120 MVA 220 kV. De närmaste åren efter kriget kom ASEA att drabbas av en akut kapacitetskris. Orderstocken var i slutet av 1946 tre gånger större än årets utfakturering. Bl.a. ställdes man inför jättelika leveranser till Sovjetunionen under en femårsperiod. Efter påtryckningar från svenska regeringen började ASEA göra stora nyinvesteringar i fråga om tillverkningskapaciteten för att klara både ryska och svenska leveranser. Fabriker etablerades på en rad nya orter, ex. Robertsfors 1948 (isolationsmaterial), Bollnäs 1950 (relätillverkning) och Gamleby 1954 (apparatdetaljer). Samma tendens till nya utlokaliseringar fanns också hos dotterbolagen; HELIOS - (Alingsås, Mariestad och Borås), Asea Svetsmaskiner (Sävsjö och Hovdala), STAL – (Norrköping). En liknande utveckling kan också tydas hos dotterbolag i utlandet. Vid det här laget var ASEA-koncernen en mycket helt heltäckande företag inom starkströmsområdet med tillverkning av bl.a. generatorer, turbiner, kablar, hiss- och transportanordningar, svetsutrustning, fläktar, ellok, elöverföringsanläggningar (listan kan göras lång).

ASEA 1950-1970

Åren efter andra världskriget var mycket expansiva för ASEA i flera avseenden. 1953 kom att bli ett stort år i företagets historia. Man hade nu lyckats framställa världens första syntetiska diamanter i s.k. Quintuspress, efter ritningar av Baltzar von Platen. Det kom emellertid att dröja in på 1960-talet innan denna teknik gick att använda i industriellt syfte. Baltzar von Platen fortsättning följer Kategori:Ej längre existerande svenska företag

Kraftverk

Kraftverk, (tidigare även kraftstation): anläggning för produktion av elektricitet, det vill säga att omvandla någon form av energi till elektrisk energi med hjälp av en generator.

Typer av kraftverk

Mekaniska kraftverk


- Vattenkraftverk
- Vindkraftverk
- Tidvattenkraftverk

Termiska kraftverk


- Kolkraftverk
- Kärnkraftverk
- Kraftvärmeverk

Nukleära kraftverk


- Kärnkraftverk
- Fusionskraftverk

Se även


- Kraftwerk Kategori:Byggnader Kategori:Energiteknik ja:発電所 simple:Power station

Grängesberg

Grängesberg är en tätort i Ludvika kommun, beläget i södra Dalarna (Dalarnas län). Orten har omkring 3 700 invånare. Orten dominerades tidigare av järnmalmsbrytningen vid Grängesbergs malmfält som pågick från 1500-talet fram till 1989. I januari 1990 gick det sista malmtåget från Grängesberg till Oxelösund. Grängesbergsbolaget hade under en lång period världens största järnmalmsflotta och vid sekelskiftet 1899-1900 var Grängesbergsbolaget Sveriges mest lönsamma företag. Under denna period växte Grängesberg mycket snabbt, under tio år tredubblade samhället sin befolkning. Numera är Grängesbergs största arbetsgivare Spendrups bryggeri. I Grängesberg finns också konserthuset Cassels Donation, uppfört år 1900 på initiativ av den tysk-engelske finansmannen Sir Ernest Cassels. I förhållande till invånarantal är Grängesberg idag Sveriges museetätaste ort. Kategori:Ludvika kommun Kategori:Svenska gruvor

Luleå

Luleå är en tätort och centralort (stad) i Luleå kommun. Luleå är residensstad för Norrbottens län. Staden grundades av Gustav II Adolf år 1621 i Gammelstad men etablerades redan 1649 på nuvarande plats. Luleå, som är Norrbottens största stad, är residensstad, garnisonsstad (F21) och stiftsstad. Sedan 1997 även universitetsstad då högskolan blev Luleå tekniska universitet. Stadens ekonomi är till stor del beroende av SSABs stålverk och binäringar som uppstått kring detta. Även Sunderby sjukhus är idag en stor arbetsgivare.

Historia

För Luleås äldre historia, se stadsdelarna Gammelstad och Innerstaden nedan. Luleås moderna historia börjar med Malmbanans ankomst 1887. Luleå blev därmed utskeppningshamn för järnmalmen från Malmberget (Gällivare kommun). Inom kort växte förstäder fram, nämligen Bergviken inom stadens administrativa område, samt Svartöstaden, Skurholmsstaden och Bergnäset inom Nederluleå kommun. Svartöstaden och Skurholmsstaden införlivades i staden 1933. Parallellt med hamnens expansion växte Luleå som industristad, med etableringen av järnvägsverkstäder i Notviken (1907) och ett stålverk i Karlsvik (1915). 1943 öppnade NJA:s stålverk på Svartölandet, numera SSAB. Under perioden 1940-1980 var Luleå en av Sveriges snabbaste växande städer. Under denna tid byggdes också flertalet av stadens bostadsområden ut. Luleå blev också garnisonsstad med etableringen av Lv7 (1942) och F21 (1944). Efter kommunsammanslagningen 1969 började Gammelstad och Bergnäset allmänt att betraktas som delar av Luleå. 1970-talet var en mycket expansiv period, som dominerades av två stora projekt. Det ena var det sedermera havererade Stålverk 80, det andra var Tekniska högskolan, numera Luleå tekniska universitet.

Stadsdelar

Centralt:
- Innerstaden
- Östermalm Öster:
- Svartöstaden
- Industriområden på Svartölandet (industrier och hamnar, bland annat SSAB)
- Malmudden
- Skurholmen
- Lövskatan
- Örnäset
- Kronan
- Bredviken
- Lerbäcken
- Hertsön Norr:
- Mjölkudden
- Notviken
- Industriområden, bland annat Skutviken och Porsögården med Scanias fabrik
- Bergviken
- Lulsundet
- Porsön, med Luleå Tekniska Universitet och teknikbyn Aurorum
- Björkskatan Söder:
- Bergnäset Väster:
- Gammelstad
- Hammaren
- Södra Sunderbyn, med Sunderby sjukhus
- Industriområden på Storheden
- Karlsvik, med Arcushallen

Kommunikationer

Luleå passeras av E4 längs norrlandskusten, och är utgångspunkt för E10 mot Kiruna och Norge, samt riksväg 97 mot Boden och Jokkmokk. Malmbanan går från Luleå till Narvik. Luleå har en av de större hamnarna, med en stor modern malmhamn. Luleå har natttågstrafik till Stockholm via Boden och Norra stambanan. Stationen kommer bli en viktigare tågstation när Norrbotniabanan byggs (är under utredning). Kallax flygplats söder om staden invigdes 1944 och är en av Sveriges största flygplatser, mätt i antal passagerare. Även flygplatsen kan få en station på Norrbotniabanan.

Broar över Lule älv


- Bergnäsbron, invigd 1954. Tvåfilig väg och dubbla gc-banor.
- Gamla Gäddviksbron, invigd 1945. Tvåfilig väg och dubbla gc-banor.
- Nya Gäddviksbron, invigd 1978. Del av E4. Tvåfilig motortrafikled. Kategori:Sveriges städer Kategori:Luleå kommun Kategori:Orter i Sverige

Skansen

Skansen, Sveriges nationalzoo, djurpark och friluftsmuseum på Södra Djurgården, grundat 1891 av Artur Hazelius. Skansen invigdes den 11 oktober 1891. Namnet kommer från den skans som Karl XIV Johan lät uppföra åt sin son Oscar I att användas som lekplats, denna skans låg intill nuvarande Håsjöstapeln. Det första området omfattade marken kring Bollnästorget och Fågeldammarna med ingång via Hasselbacksporten, totalt 29493 m2. 1892 utökades det med Belvedereområdet kring Bredablick, 174411 m2, och området blev då mer än sex gånger så stort. Ytterligare markförvärv har gjorts under årets lopp, och området omfattar idag 30 hektar. Den räknas som djurpark sedan 1924 då Grillska donationen tillförde det nödvändiga kapitalet som krävdes för att kunna bygga det dåvarande aphuset, (nuvarande privatägda Skansen-Akvariet nedanför Solliden) varpå Skansen uppnådde det artantal som då krävdes för att få räknas som djurpark. Den var under de första femtio åren en "mjölkko" vars vinst finansierade byggnad och drift av Nordiska muséet. Skansen övergick den 1 juli 1963 till att bli en stiftelse med Stockholms stad och staten som huvudmän. Den har sedan dess subventionerats med skattemedel. På området finns cirka 140 byggnader från Skandinavien, de äldsta är från 1200-talet. Skansen firar årligen konungens födelsedag. Varje Nyårsafton direktsänder SVT uppläsningen av dikten Nyårsklockan vid tolvslaget. Flera andra högtider, som Lucia och Midsommar brukar också uppmärksammas. Dessutom delas vasaorden ut till årets svenskamerikan. Besöksrekord 1983 med 2,4 miljoner besökare.

Skansendirektörer genom tiderna


- 1891-1901 Artur Hazelius (1833-1901)
- 1901-1905 Gunnar Hazelius (1874-1905)
- 1905-1912 Bernhard Salin (1861-1931)
- 1913-1928 Gustaf Upmark d.y. (1875-1928)
- 1929-1955 Andreas Lindblom (1889-1977)
- 1956-1968 Gösta Berg (1903-93)
- 1969-1982 Nils Erik Bæhrendtz (1916-2002)
- 1982-1992 Eva Nordenson (f. 1925)
- 1992-1994 Hans Alfredson (f. 1931)
- 1995-2005 Anna-Greta Leijon (f. 1939)
- 2005- John Brattmyhr (f. 1959) Skansen har inspirerat till ett antal utomhusmuseér för bevarande av gamla byggnader som ofta får namnet Skansen. Exempel är museét i Lublin, Polen, och Szentendre, Ungern.

Byggnader (i urval)


- Bageriet, finns i stadskvarteret och ligger i ett hus från 1700-talet som har stått på Gotlandsgatan 52 på Södermalm.
- Ekshäradsgården är en herrgård från 1820-talet och har stått i Norra Skoga, Ekshärads socken, Hagfors kommun i Värmland. Den flyttades till Skansen 1952-1953
- Gubbhyllan, ursprungligen logibyggnad och sommarbostad från 1816 som tidigare stått på Hasselbacken strax utanför Skansen. Sedan 1963 ligger tobaks- och tändsticksmuseet i huset. Här finns även ett café
- Petissan, finns i stadskvarteret, är ett café i ett hus från 1600-talet som har stått i korsningen Drottninggatan 112/Kungsstensgatan i Vasastaden, Stockholm
- Posthuset, hitflyttat från Virserum. Posthuset byggdes på 1840-talet, det byggdes senare om under 1860-talet och byggdes till under 1890-talet. Huset fungerade såväl som poststation som postmästarbostad. Här bodde Per August Nilsson som var poststationsföreståndare mellan 1895 och 1911.
- Seglora kyrka, officiell kyrka, invigd 1730 i Seglora socken, Borås kommun. Kyrkan är en ekumenisk kyrka med regelbundna gudstjänster. Den är en av landets mest populära bröllopskyrkor.
- Stora Gungan, finns i stadskvarteret, är en krog från 1801 som tidigare stod på nuv. Åsgärdesvägen i Gamla Enskede

Externa länkar


- [http://www.skansen.se Skansens hemsida] Kategori:Östermalm (stadsdelsområde) Kategori:Djurparker Kategori:Svenska museer

Artur Hazelius

Artur Immanuel Hazelius, född 30 november 1833 i Stockholm, död 27 maj 1901, svensk filolog, folklivsforskare, grundare av Nordiska museet och Skansen, världens första friluftsmuseum. Artur Hazelius var son till arméofficeren, politikern och skriftställaren Johan August Hazelius (1797-1871), och Louise Svanberg (född 1804), dotter till landsfiskalen Lorentz Svanberg och Brita Carolina Alenius från den så kallade Bureätten. Släkten Hazelius var på 1400-talet bosatt i Hassela i Hälsingland, varför stamfadern Petrus Jonae antog namnet Hazelius på 1600-talet. Artur Hazelius gifte sig 1864 med Sofia Elisabet Grafström (1839-1874) från Umeå, dotter till skalden och professorn Anders Abraham Grafström (1790-1870) och Helena Sofia Franzén, och dotterdotter till Frans Michael Franzén. Hustruns far hade tidigare varit gift med hennes moderns halvsyster Henrika Elisabeth Franzén. Arturs syster Heloise Desdemona Hazelius var gift med hans svåger, skalden Thor Frithiof Grafström (1827-1883). Artur Hazelius blev fil.dr. vid Uppsala universitet 1860 varefter han var verksam som lärare i Stockholm och lektor vid Högre lärarseminariet. Hazelius trivdes dock inte som lärare och begärde avsked från sina tjänster för att i stället ägna sig åt författarskap om rättstavning och skrev läroböcker. Hazelius är känd för att ha grundat Nordiska museet och Skansen. Intresset för svensk etnografi grundlades i barndomen då fadern var anhängare av göticismen och medlem i Manhemsförbundet. Carl Jonas Love Almqvist var en av faderns vänner och förebilder, och deras pedagogiska och kulturella nytänkande ledde till att den både känslosamme och dominante fadern gav sina barn en något okonventionell uppväxt. En av de viktigaste delarna i uppfostran var att Artur Hazelius skulle få kännedom om hela landet, varför han under barndomen ofta fick resa till släktingar och bo hos bekanta runt om i Sverige. Hazelius skaffade sig sålunda tidigt stor kunskap om bland annat svenska folkdräkter, och skaffade sig expertisen att sovra bland ting och föremål från landet när han gjorde uppköp och startade den samling av allmogeföremål som utgjorde den Skandinavisk-etnografiska samlingen. Denna samling överläts till staten 1880 och under Hazelius själv blev den stommen till Nordiska museet. Hazelius var även en av grundarna till Svenska Folkdansens Vänner, en förening satt att vårda kulturarvet kring folkdans och folkdräkter. Föreningens dräktsamling är idag en av de större privata i landet. Därefter intresserade sig Hazelius för äldre allmogebyggnader. Han köpte upp Morastugan som flyttades till Skansenshöjden, där han lät uppbygga världens andra friluftsmuseum - Skansen 1891, efter inspiration från Kung Oscar IIs friluftsmuseum vid Kristiania 1881. Skansen blev omedelbart populärt. Hazelius hade redan vunnit internationell erkännande genom världsutställningarna i Paris. Museet fick stor betydelse för kulturlivet i Stockholm; redan från början hade Hazelius varit klar med muséets och Skansens pedagogiska funktion att införliva hela Sveriges kultur i huvudstaden. Hazelius och Skansen är omtalade av flera samtida kulturpersonligheter som Verner von Heidenstam och August Strindberg; Fredrik Böök menade att Hazelius faktiskt var den viktigaste personen i bildandet av den nationalromantiska tidsandan. Som motto hade Hazelius "Känn dig själv"(grekiska ΓΝΩΘΙ ΣΑΥΤΟΝ Gnothi seauton eller latin Nosce te ipsum), och var även syftet med hans livsgärningar. Att känna sig själv hade varit ett ideal från oraklet i Delfi och Sokrates, till renässansens humanister. För Hazelius betydde dessa ord att människan förstår sig själv utifrån sin historia. Då Arturs hustru Sofia Elisabet avled 1874 förändrades Hazelius och han började