Hávamál

Hávamál, "den höges (Odens) sång", en eddadikt, vari flera dikter och diktfragment, som innehållit tänkespråk, blivit sammanfattade; Müllenhoff ("Deutsche altertumskunde", 5, s. 250 ff.) urskiljer sex delar. Förra delen innehåller praktiskt kloka levnadsregler, i vilka mod, försiktighet och mannavett är de egenskaper, som i främsta rummet prisas och åtskilliga betraktelser om umgänget med främmande människor meddelas. Slutligen följer några strofer, som syftar på myten om bortrövandet av skaldemjödet. Den kanske mest kända strofen, nummer 77, lyder så här i svensk översättning: :Fä dör; :fränder dö; :själv dör du även. :Men ett vet jag :som aldrig dör: :domen över död man I den senare delen av Hàvamál (som man också har kallat Loddfafnes mål), vartill ansluter sig stycket om Odens runor, uppträder Oden visserligen också som en god rådgivare, men framför allt som den som med sin magiska runkunskap kan avvärja allehanda sorger och olyckor samt förvärva sig en varaktig sällhet i livet. Hávamál är troligen diktad i Norge omkr. 900; det enda överlevande källmaterialet är Codex Regius från c:a 1270. Hávamál omnämns av Eyvindr skáldaspillr i Hákonarmál c:a 960. För en komplett avskrift av Hávamál, se länk till Wikisource nedan. Kategori:Nordisk mytologi Kategori:Västnordisk diktning

Oden

Oden (på fornnordiska/fornisländska Óðinn; på tyska Wotan, Wuotan eller Wodan, besläktat med wütend, "rasande"; även känd under en rad andra namn, se lista över namn på Oden) är den ene krigsguden, samt den äldste och visaste av asagudarna, i den nordiska mytologin. Namnet har samma etymologiska grund som Od, Frejas försvunna make. Den andre (och till kulten förmodligen äldre) krigsguden är Tyr. Denne dyrkades främst av fotfolket, Oden av befälet. De båda gudarna har i de germanska språken givit namn åt tisdag respektive onsdag (i de romanska språken helgade åt Mars - likaså krigsgud - respektive Mercurius). Enligt Snorres uppfattning i yngre Eddan var Oden en historiskt existerande människa, som från "Tyrkland" invandrat till Svitjod och här blivit upphöjd till gud efter sin död. Teorin har på sistone tagits upp av den nyligen avlidne Thor Heyerdahl. (Snorre hävdade också att asarna kallas så därför att de kom från Asien - se folketymologi.) I motsats till Tor använde Oden list och trolldom för att bekämpa ondskan. Sin stora visdom hade han fått i utbyte mot sitt ena öga. Hans viktigaste attribut var spjutet Gungner, liksom Tors var hammaren Mjölner. Oden hade två korpar (Hugin och Munin), som flög världen runt och skaffade information om allt som hände. När de kom tillbaks till Oden satte de sig på hans axel och viskade all viktig information i hans öra. Till Odens djur hör också den åttafotade hästen Sleipner och de båda vargarna Gere och Freke. Oden är son till Burr och sonson till Bure, som i sin tur uppkom när urkon Ödhumla slickade frost- och salttäckta stenar. Tillsammans med Frigg har Oden sönerna Balder, Hermod och Höder. Som Odens äldste son räknas Tor, vars mor var Jordh - alltså jorden själv; möjligen ett sidonamn på Frigg, men den saken är osäker. Likt andra höggudar, till exempel grekernas Zeus, var Oden långt ifrån monogam, utan hade många barn med olika kvinnor. Zeus Som krigsgud har Oden en märklig psykologi, då han också är den store grubblaren bland asas (yggjungr ása) och då han är dem främste utövaren av sejdkonsten, bland nordbor annars hållen för omanlig. Ovanligt nog bland höggudar plågas han av dåligt samvete, inte minst därför att han i tidernas gryning ingått fostbrödralag med Loke, som sedan låtit dräpa Balder, godast av alla gudar, varför Oden ställts inför valet att antingen bryta en ed eller låta det onda härja fritt. (För att ytterligare krångla till det var det Loke som hade sett till att Oden fått både spjutet Gungner och den åttafotade hästen Sleipner...) Oden är inte bara krigets gud utan också skaldekonstens. Han sägs ha skapat runorna. I sin omätliga törst efter vishet skall han ha offrat ena ögat i Mimers brunn, och hängt sig själv, Oden offrad åt Oden, i nio dagar. Därför kallas han också för hängguden och man blotade till honom genom att hänga folk. Särskilt i Uppsala där man vart nionde år arrangerade stora fester i Odens ära och hängde hundratals trälar för att försäkra sig om goda skördar. (Man kan jämföra Odens offrande av ena ögat med den andre krigsgudens - Tyrs - offrande av ena handen; måhända ligger ensidighet i krigsherrars natur...) Som de dödas gud har Oden hälften av dem som fallit i strid (einhärjarna) i sin boning Valhall - den andra hälften går till Freja. Enhärjarnas glada liv i Valhall har ofta jämförts med den kristna himlen, vilket är i grunden fel, ty Valhall tillhör endast denna tidsålder och går under samtidigt med världen. Likt de flesta nordiska gudar är Oden inte odödlig. Han faller i Ragnarök, då de enda gudar som överlever är några som inte utövat makt i denna tidsålder. Enhärjarnas lott är inte evigt liv, utan att falla i det godas sista strid mot det onda. I den nordiska mytologin är Oden, Tor och Loke de tre gestalter som uppträder oftast. I kulten var Oden den tredje i betydelse, efter Tor och Frej.

Se även

- Nordisk mytologi
- Ramsundsristningen
- Odens hundar
- Mytologi: Fadersgestalter
- Lista över namn på Oden Kategori:Nordisk mytologi Kategori:Gudar ja:オーディン

Suttungamjödet

Suttungamjödet, i nordisk mytologi en dryck som gav skaldeförmåga. Suttungamjödet framställdes av dvärgarna Fjalar och Galar, och bestod av gudarnas spott och blod från den vise mannen Kvaser. Kategori:Nordisk mytologi

Strof

Strof är en grupp versrader som bundits ihop av ett versmått. Ofta utgör en strof "ett avslutat helt"; motsvarande ett stycke i prosa.
Populärt kallas strof ofta vers - enligt fackspråk är detta alltså fel.

Se även

- Versmått
- Versfot
- Vers
- Poesi

Runa

Runa har flera betydelser: # forngermanskt skrivtecken, se vidare runor. # kvinnonamn av nordiskt ursprung. # dödsruna, minnesruna eller nekrolog, som är en kort levnadsbeskrivning av en nyligen avliden. # finsk folkdikt, se vidare runa (dikt). # en tidskrift med folkloristiskt och antikvariskt innehåll, se vidare Runa (tidskrift). # pseudonym för författaren Elisabeth Beskow (1870-1928). # KGF Runa, gymnasieförening vid Vasaskolan, Gävle. ----

Codex Regius

Codex Regius (”den kungliga boken”) är en medeltida, isländsk handskrift från omkring 1270 av okända författare. Codex Regius innehåller 45 pergamentblad (8 saknades då den återfanns) och innehåller nästan alla eddadikterna, dvs kväden från 850-1200, de flesta skrivna på fornyrdislag, och är vår huvudsakliga källa till kunskap om den nordiska mytologin. Handskriften upptäcktes av en slump på en isländsk bondgård 1643 av biskop Brynjólfur Sveinsson. Man trodde då felaktigt att det rörde sig om ett komplement till Snorre Sturlasons Edda, varför handskriften ofta kallas för Poetiska Eddan. Namnet ”den kungliga boken” har handskriften därför den var i kunglig ägo hos Fredrik III av Danmark från 1662. 1971 återfördes Codex Regius till Island. För en mer omfattande beskrivning av handskriftens innehåll se Poetiska Eddan.

Se även

- Snorre Sturlason: Prosaiska Eddan

Extern länk

- [http://www.heimskringla.no Prosjektet «Norrøne Tekster og Kvad»]
- [http://www.hum.ku.dk/ami/regius.html Den Arnamagnæanske Samling - ett av bladen i Codex Regius] Kategori:Handskrifter kategori:Västnordisk diktning kategori:Nordisk mytologi

Wikisource

Wikisource är ett systerprojekt till Wikipedia startat den 24 november, 2003. Det är ett arkiv för texter vilka ej skyddas av upphovsrätt, eller vilka har publicerats under GNU FDL.

Externa länkar

[http://sv.wikisource.org/wiki/Huvudsida Wikisource huvudsida] Kategori:Wikimedia ja:ウィキソース

Kategori:Västnordisk diktning

Kategori:Folkminne Kategori:Litteratur kategori:Norges historia kategori:Islands historia

Категория:Евреи

Категория:Етнически групи Категория:Евреи и юдаизъм Категория:Хора по религия ja:Category:ユダヤ人

Aloes pozycjonowanie narty s�owacja praca w anglii spalacze t�uszczu

:: RELATED NEWS ::

StepTalk
StepTalk is the official GNUstep scripting framework. In fact, StepTalk is more than a scripting framework with an illusion of a single objective environment between objects of scriptable servers or applications. StepTalk, when combined with the dynamism that the Objective-C language provides, goes way beyond mere scripting. While it is meant to be language independent, its default language is Smalltalk<