:: wikimiki.org ::
| Kal P. Dal |
Kal P. Dal
Kal P. Dal, svensk sångare, gitarrist och låtskrivare född den 28 januari 1949 som Karl Ljunggren i Arlöv, Skåne. Kal P. Dal växte upp i Arlöv, utanför Malmö.
Karl fick i tonåren en trampmoped av sin morfar och blev snart känd som Kalle med pedalerna och senare Kalle Pedal. Namnet kortades senare ner till Kal P. Dal.
Kal P. Dal och hans kompgrupp Pågarna spelade rockmusik med sång på skånska, ofta översatta covers på låtar av bland andra Rolling Stones och Carl Perkins men även egna låtar.
Deras debutskiva, liveplattan Till Mossan spelades in och släpptes 1977. Skivan producerades av Peps Persson. Andra plattan, Gräd Ente fassan spelades in 1978.
Året efter släpptes Rock e´Nock där de rörde sig bort ifrån 50-talsrocken och istället inspirerades av hårdrock. Skivan innehåller covers på låtar av band som Thin Lizzy och Bachman-Turner Overdrive.
Fjärde plattan, Svarta Fåret, kom 1980. Skivan producerades av Dan Hylander.
Ente Nu Igen spelades in på Kulturbolaget i Malmö den 3 januari 1982. Det blev hans sista platta.
Kalle hade även en dröm om att bli skådespelare , han hann medverka i en film innan han dog, Barnförbjudet som hade premiär 1980. Han skrev också musiken till en teateruppsättning vid Helsingborgs Stadsteater och han och bandet framförde musiken live under föreställningen.
Kalle blev den 3 januari 1985 hastigt sjuk. Han fick en hjärnblödning orsakad av ett aneurysm. Han drabbades senare av ytterligare blödningar under tiden på sjukhuset och avled den 18 januari 1985, tio dagar innan han skulle ha fyllt 36.
Efter sig lämnade han sin hustru Agnes, sonen Carl-Christian och dottern Nelly som föddes efter sin fars bortgång.
Kalles band som haft en antal olika medlemmar genom åren spelar fortfarande under namnet Pedalens Pågar.
Kal P. Dal:s mest kända låtar är Blåa' sko och Johnnie.
Dal, Kal P
SångareSångare har flera betydelser:,
# en fågelfamilj, se sångare (fåglar).
# en person som sjunger. En kvinnlig sångare kan även kallas sångerska.
Se även
- bluessångare
- countrysångare
- gospelsångare
- operasångare
- popsångare
- punksångare
- rapsångare
- reggeasångare
- rocksångare
- vissångare
Gitarrist]
En gitarrist är en musiker som huvudsakligen spelar gitarr. Benämningen omfattar både elgitarr och akustisk gitarr.
Kända/stilbildande gitarrister:
Klassiska gitarrister
Barock (1700- och 1800-talet)
- François Campion (ca 1688-1748)
- Antoine Carré
- Francisco Corbetta (ca 1620-1681)
- Nicolas Desrosiers
- Giovanni Paolo Foscarini
- Henri Grenerin
- Giovanni Battista Granata
- Francisco Guerau
- Louis Jourdan de La Salle
- Girolamo Montesardo
- Santiago de Murcia
- Gaspard Sanz (1640-1710)
- Robert de Visée (ca 1658-1725)
1800-talet
- Dioniso Aguado (1784-1849)
- Matteo Carcassi (1792-1853)
- Ferdinando Carulli (1770-1841)
- Napoléon Coste (1806-1883)
- Zani de Ferranti (1801-1878)
- José Ferrer (1835-1916)
- François de Fossa
- Mauro Giuliani (1781-1829)
- Johann Kaspar Mertz (1806-1856)
- Niccolò Paganini (1782-1840)
- Julio Regondi
- Fernando Sor (1778-1839)
- Francisco Tárrega
1900-talet
- Agustín Barrios (Agustín Pió Barrios) (1885-1944)
- Alexandre Lagoya (1929-1999)
- Leo Brouwer (1939-)
- Antonio Lauro (1917-1986)
- Godelieve Monden
- Ida Presti (1924-1967)
- Regino Sainz de la Maza
- Andrés Segovia (1893-1987)
- José Thomas
- Narciso Yepes (1927-1997)
Nutida
- Lily Afshar
- Magnus Andersson (1955-)
- Sérgio Assad
- Manuel Barrueco (1952-)
- Dusan Bogdanovic
- Ben Bolt
- Julian Bream (1933-)
- Leo Brouwer (1939-)
- Zoran Dukić (
- 1969)
- Roland Dyens (1955-)
- Eliot Fisk
- Sharon Isbin
- Jovan Jovicic
- Carlo Marchione (1964-)
- Jorge Morel (1931-)
- Thomas Müller-Pering (1958)
- Alberto Ponce (1935-)
- Angel Romero
- Pepe Romero
- John Schneider
- David Starobin
- Göran Söllscher
- David Tanenbaum
- Benjamin Verdery
- John Williams
- Kazuhito Yamashita
- Andrew York
- Yngwie J. Malmsteen
Flamencogitarrister
Paco de Lucía
Jazzgitarrister
Rockgitarrister
- Billie Joe Armstrong
- Angus Young
- Paul Landers
- Richard Kruspe
- Dave Murray
- Adrian Smith
- Janick Gers
- Gary Moore
Bluesgitarrister
Diverse
- Chet Atkins
- Jeff Beck
- Chuck Berry
- Ritchie Blackmore
- Charlie Christian
- Eric Clapton
- Dick Dale
- Bo Diddley
- Duane Eddy
- Ace Frehley
- John Frusciante
- David Gilmour
- Bill Haley
- Kirk Hammett
- Jimi Hendrix
- Buddy Holly
- Elmore James
- Brian Jones
- Barney Kessel
- BB King
- Mark Knopfler
- Yngwie J. Malmsteen
- Bob Marley
- Pat Metheny
- Jimmy Page
- Joe Pass
- Les Paul
- John Petrucci
- Django Reinhardt
- Keith Richards
- Lasse Berghagen
- Eddie Van Halen
- Steve Vai
ja:Guitariste
ja:ギタリスト
LåtskrivareEn låtskrivare är en person som kreerar poplåtar. Se även kompositör och komposition.
Kategori:Populärmusik
Skåne
Skåne är Sveriges sydligaste landskap. Det ligger i det som historiskt sett kallas Skåneland. Landskapet sammanfaller i stort sett med Skåne län, tidigare delat i Malmöhus och Kristianstads län. I väster skiljer Öresund Skåne från Danmark. Skåne har landgräns till Halland i nordväst, Småland i norr samt Blekinge i nordöst. Skåne omges av Nordsjön i väster (här kallat för Kattegatt och Öresund) och Östersjön i söder och öster. Skåne utgör tillsammans med östra Själland den s.k. Öresundsregionen.
Historia
Huvudartikel: Skånes historia
Efter att sedan vikingatiden varit danskt blev Skåne svenskt vid freden i Roskilde 1658. 1675 bedrev Sverige krig med kurfurstendömet Brandenburg, Danmark och Nederländerna. Från 1676 fördes kriget mellan Damnark och Sverige i Skåne också känt som "det skånska kriget" eller Snapphanekriget. Gerillasoldater, så kallade snapphanar opererade i hela Skåne.
Under våren 1677 reste Johan Gyllenstierna och en stor trupp svenska soldater, runt i socknarna för att få den manliga befolkningen att skriva på en trohetsförsäkring till den svenske kungen. Man lovade amnesti och hotade med svåra repressalier om man samarbetade med snapphanarna. För att statuera exempel gav Karl XI, i april 1678, order om att Örkened socken, som ansågs som ett av de värsta tillhållen för snapphanar, skulle brännas och alla vapenföra män skulle avrättas. Befolkningen hann till största del sätta sig i säkerhet, men några slogs ihjäl, gårdarna brändes och åkrarna skövlades.
Kuriosa
Det latinska (och även det engelska) ordet för Skåne är Scania och företaget Scania, ursprungligen Maskinfabriks Aktiebolaget Scania grundades i Malmö år 1900 och hade sitt huvudsäte där innan det slogs ihop med Vabis i Södertälje år 1911.
Orter i Skåne
Skånska städer i storleksordning
- Malmö
- Helsingborg
- Lund
- Kristianstad
- Landskrona
- Trelleborg
- Ängelholm
- Hässleholm
- Ystad
- Eslöv
- Höganäs
- Simrishamn
- Skanör med Falsterbo
Övriga orter
- Abbekås
- Bjuv
- Bjärred
- Båstad
- Hammenhög
- Hörby
- Höör
- Klippan
- Kåseberga
- Ljungbyhed
- Perstorp
- Röstånga
- Skivarp
- Skurup
- Smygehamn
- Staffanstorp
- Svedala
- Tomelilla
- Åstorp
Kommunikation
Vägnätet är mycket väl utbyggt i Skåne. Sveriges första motorväg går mellan Malmö och Lund. I Skåne byggdes redan tidigt upp ett antal sammanhängande motorvägar som skulle binda ihop ett antal viktigare orter. Redan under 1950- och 1960-talen byggdes därför längre motorvägar som hängde samman enligt ett mönster som liknade t ex Tyskland. Detta skedde samtidigt som det i övriga Sverige mest byggdes små osammanhängande motorvägssnuttar. De skånska motorvägarna hade internationell anslutning med färjorna från början. Sedan Öresundsbron blev färdig blev denna sammankopplad med de övriga skånska motorvägarna och ersatte färjorna. Det skånska motorvägsnätet är idag integrerat med motorvägarna runt Köpenhamn. Även övriga vägar i Skåne håller hög standard.
Järnvägarna i Skåne är även dessa är väl utbyggda idag. Huvudlinjerna är utbyggda för snabbtåg. Det lokala järnvägsnätet har tät trafik med Pågatåg och Öresundståg som dominerar de skånska järnvägarna. Öresundstågen går över Öresundsbron till Köpenhamn och Helsingör. Det skånska järnvägsnätet är idag helt integrerat med järnvägsnätet på Själland tack vare Öresundsbron. Detta innebär idag att de skånska järnvägarna är mer sammanlänkade med Köpenhamnsområdet än med övriga Sverige.
Några kända skåningar
- Hans Alfredson, komiker, manusförfattare, regissör
- Berndt David Assarsson Präst och skånsk historiker
- Sten Broman, musikkritiker, programledare
- Kal P. Dal, musiker, sångare, låtskrivare
- Anita Ekberg, skådespelerska, sexsymbol
- Ann-Louise Hanson, sångerska
- Per-Albin Hansson, statsminister 1934–46.
- Nisse Hellberg, musiker, sångare, låtskrivare
- Lasse Holmqvist, programledare, journalist
- Zlatan Ibrahimovic, fotbollsspelare
- Ernst-Hugo Järegård, skådespelare
- Jarl Kulle, skådespelare
- Henrik Larsson, fotbollsspelare
- Jalle Lorensson, musiker
- Siw Malmkvist, sångerska
- Jan Malmsjö, skådespelare
- Sven Melander, journalist, programledare, skådespelare
- Birgit Nilsson, operasångerska
- Fritiof Nilsson Piraten, författare, överliggare
- Percy Nilsson, affärsman, ishockeylagsägare
- August Palm, pionjär inom arbetarrörelsen
- Erik Penser, finansman
- Edvard Persson, skådespelare
- Peps Persson, sångare, musiker
- Nils Poppe, skådespelare
- Eva Rydberg, skådespelerska
- Pierre Schori, politiker, diplomat
- Leif Silbersky, advokat
- Stellan Sundahl, komiker, programledare, skådespelare
- Max von Sydow, skådespelare
- Timbuktu, musikartist
- Bo Widerberg, regissör
- Mikael Wiehe, sångare, låtskrivare
- David Batra, komiker
- Johan Glans, komiker
- Marie Fredriksson, sångerska, låtskrivare, artist
Se även
- Skånska sevärdheter
- Skånska fornlämningar
- Skånska slott och borgar
Fotnot
Externa länkar
- [http://swedia.ling.umu.se/Gotaland/Skane/index.html Lyssna till några av Skånes dialekter]
Kategori:Skåne
Kategori:Sveriges landskap
Kategori:Öresundsregionen
Rolling StonesThe Rolling Stones, brittiskt rockband bildat 1962-1963 i London.
The Rolling Stones är en av de största rockgrupperna genom tiderna, och har inspirerat många andra rockgrupper och artister. På 1960-talet fanns två alternativ, man var antingen anhängare till de lite mer oskyldiga och "rena" Beatles eller fans till de farliga, råa och oanständiga Rolling Stones. Rolling Stones uppnådde höjden av sin popularitet ca: 1965-1975 och har sedan dess varit en stor dragkraft vad gäller turnerande runt om i världen.
Rolling Stones musik har i stort sätt alltid byggts upp på amerikansk blues-musik. Bluesen har följt gruppen ända sedan starten, och man kan ofta hitta den någonstanns i bakrunden av deras musik.
Gruppens frontfigur var i början allmusikern Brian Jones, men i mitten av 1960-talet tog duon Keith Richards och Mick Jagger över och har sedan dess varit gruppens största kännetecken.
Från små klubbar till genombrott
Historien bakom Rolling Stones börjar 1961. Då träffade skolkamraterna Mick Jagger och Keith Richards gitarristen Brian Jones. De hade alla gemensamt att de gillade och inspirerades av amerikansk blues och rhythm and blues-musik. De startade en egen grupp som bestod av Mick Jagger (sång), Keith Richards (gitarr), Brian Jones (gitarr), Ian Stewart (piano), Dick Taylor (bas) och Tony Chapman (trummor).
Efter en demoinspelning som nobbades lämnade Taylor gruppen, och i samma veva tog man gruppnamnet The Rollin' Stones. Namnet kommer från en blueslåt gjord av självaste Muddy Waters. Taylor kom 1962 tillfälligt tillbaka till gruppen inför deras första uppträdande i London, men lämnade sedan Stones för gott och ersattes av Bill Wyman. Taylor startade senare rockgruppen the Pretty Things. Trummisen Tony Chapman kom man inte överens med, han ersattes snart av en bekantskap till gruppen, Charlie Watts. I denna uppsättning gav sedan gruppen olika klubbframträdanden och skaffade sig status och rykte.
I mitten av 1963 kontaktade Andrew Loog Oldham gruppen efter att ha följt dem ett tag. Han blev deras manager, och fixade ett skivkontrakt till gruppen på Decca Records. Ian Stewart blev sparkad då Oldham inte tyckte han passade in "estetiskt" i gruppen. Stewart blev ändå kvar och har verkat och betytt mycket för gruppen under de flesta officiella skivinspelningarna och konsertframträdanen ända fram till sin död 1985. Senare samma år släppte man sin debutsingel, en cover på Chuck Berrys "Come On" som blev en mindre hit. Paradoxalt nog fick de sedan en hit med Lennon/McCartney-kompositionen "I Wanna Be Your Man". Oldhams tanke var ju att man skulle konkurrera med Beatles!
Man fortsatte med covers, och tidigt 1964 fick man en hit med en "upphottad" version av Buddy Hollys "Not Fade Away". I april släpptes gruppens debutalbum, The Rolling Stones (England's Newest Hitmakers) som nästan enbart bestod av R&B-covers från deras amerikanska inspirationskällor. Undantaget var "Tell Me". "Tell Me" släpptes som singel senare det året och blev gruppens första originalsingel (skriven av Jagger/Richards). Låten blev deras första hit i USA. Jaggers och Richards första egna kompositioner brukar dock med undantag för "Tell Me" räknas som oslipade och lite okaraktäristiska. Till soundet var de inte heller så blues-inspirerade, utan drog mer åt pop-hållet.
Deras cover på "It's All Over Now" som kom senare 1964 blev deras första listetta i Storbritannien. Den följdes av två stora coverversioner av Howlin' Wolfs "Little Red Rooster" och Irma Thomas's "Time Is On My Side". I samma veva kom topp-20 hiten "Heart of Stone" som brukar räknas som en av de första riktigt bra kompositionerna från Jagger/Richards.
Det var dock inte förrän 1965 då man släppte albumet Out of Our Heads som de blev riktigt uppmärksammade. Här fanns "(I Can't Get No) Satisfaction" och "The Last Time" som båda blev riktiga rockklassiker, och båda erhöll höga placeringar på listorna i både Storbritannien och USA. Richards och Jagger hade bevisat att de kunde skriva egna låtar i och med detta, och de fortsatte som gruppens ledande låtskrivare. Fortfarande gjordes en hel del covers, men det skulle inte dröja länge innan de hade nästan helt egenproducerat material. Tidigare hade Brian Jones varit mer huvudfigur i gruppen, men nu tog alltså Jagger och Richards över totalt.
Man började lämna sina starka blues-rötter för ett mer hårt, men ändå starkt blues-inspirerat rocksound. Framgångarna med "Satisfaction" följdes av en serie likasinnade egenskrivna rockhits så som "Play With Fire", "19th Nervous Breakdown", "Get Off of My Cloud", och "Have You Seen Your Mother, Baby, Standing in the Shadow?", men även ballader som "As Tears Goes By", vilken för övrigt var den första låten som Jagger/Richards skrev tillsammans.
Pop och psykedelia
På albumen som följde kom nu mycket material att komma från Richards/Jagger. På följande album Aftermath (släppt 1966) bestod materialet enbart av sånger från dem. På det här albumet kan man också lägga märke till Brian Jones intresse för utlänsk musik, och hans skicklighet i att hantera en hel radda olika instrument. Han spelar t. ex. sitar i den mellanöstern-färgade list-topparen "Paint It, Black", och marimba i "Under My Thumb". Albumet Aftermath släpptes som många andra Stones-album från perioden i olika versioner i USA och Storbritannien. "Paint It, Black" var hiten på den amerikanska utgåvan, i Storbritannien var där istället "Mothers Little Helper" som handlade om en överstressad mor som brukade piller. Den blev en minst lika stor hit.
Aftermath följdes upp 1967 av albumet Between the Buttons. Här hade man hämtat mycket inspiration från populära brittiska band som The Kinks, och resultatet blev gruppens hittils mest poporienterade album. Hits blev det ändå med balladen "Ruby Tuesday" och den utmanande "Let's Spend the Night Together". I februari det året blev både Keith Richards och Mick Jagger arresterade för brukande av marijuana efter att polisen hade hittat cannibas , och kort därefter även Brian Jones. Rolling Stones kom altså att bli inaktiv som grupp under sommaren 1967 då den psykedeliska musiken fullkomligt tog över musiklandskapet. Skivbolaget ruschade under tiden ut ett album kallat Flowers som bestod av några hitsinglar, albumspår, och annat överblivit studiomaterial. Trots att det var ett oorganiserat album blev det en stor framgång.
När uppståndelsen lagt sig började också Stones med Richards i spettsen sikta in sig på mer psykedeliskt material, främst som ett svar på Beatles Sgt Pepper. De släppte sin första psykedeliska singel "Dandelion/We Love You" på hösten 1967. "We Love You" var starkt färgad av tiden i fångenskap efter drog-arresteringen. Man kan t. ex. i början på låten höra en gallerdörr slås igen. På den låten medverkade också Paul McCartney och John Lennon som bakrundssångare. Det var ett sorts tack för att Jagger medverkat på deras "All You Need Is Love" tidigare samma år.
I november 1967 släppte man albumet Their Satanic Majesties Request. Albumet innehöll låtar med afrikanska rythmer och hela orkestrar. Mycket av materialet var trippigt och lätt, absolut inte troget deras råa blues-rock sound. De kom aldrig att göra något liknande igen. Även om mottagandet var svalt, och lite besviket fick man några hits med albumet, däribland "She's A Rainbow" och "2000 Light Years From Home". Gruppen har senare tagit avstånd från albumet som ett snesteg i en tid av droger. "2000 Light Years From Home" tillhör dock en av sångerna som gruppen fortfarande framför ibland, då den brukar räknas som en bättre låt från albumet. Efter detta psykedeliska äventyr sparkade man managern Andrew Loog Oldham, och ersatte honom med Allen Klein.
Back to basics, and so on
Redan 1968 var man tillbaka på det gamla spåret igen då man släppte prisade albumet Beggars Banquet som innehöll de hårda "Street Fighting Man" och "Sympathy for the Devil". Att man nu började få ett mer rockigt sound, och Mick Jaggers och Keith Richards ökade dominas över gruppen gillades inte av Brian Jones. Hans drogmissbruk gjorde honom också mycket obekväm att jobba med. Brian Jones fick lov att lämna gruppen i Maj 1969 efter att knappt ha medverkat på albumet Beggars Banquet. Endast två månader senare, när man precis ersatt Jones med Mick Taylor hittades gruppens forne ledare drunknad i sin egen swimmingpool på Cotchford Farm, Jones hem sedan november 1968. Orsaken till detta sägs ha varit hans allt för vilda liv som resulterat i en urusel kroppshälsa. Det har också spekulerats i att han blev mördad.
Hösten 1969 gav sig gruppen, stärkta av nye virtuosen Taylor och de senaste skivframgångarna (inte minst senaste singeln Honky Tonky Women, släppt i juli månad), ut på den första Amerikaturnén sedan 1966 — en triumfartad comeback som även gav upphov till det numera klassiska epitetet The Greatest Rock 'n' Roll Band in the World. Avslutningen blev en tidstypisk gratisfestival på racingbanan i Altamont utanför San Fransisco, tillsammans med bl.a. grupperna Jefferson Airplane och Santana. Evenemanget slutade dock i tragedi när Hells Angels som inhyrda vakter knivdödade en man i publiken och misshandlade festivalbesökare och artister. Från denna turne släppte man 1970 live-albumet Get Yer Ya Ya's Out som brukar ses som gruppens bästa live-album. Det albumet blev det sista gruppen gav ut för Deccas räkning. De startade sedan sitt eget bolag Rolling Stones Records med den kända "lipande munnen"-logos. Samma år gjordes också en framgångsrik Europaturné med premiär i Malmö, Sverige.
Gruppens, omgivningens och framförallt Keith Richards tilltagande drogmissbruk färgade av sig på låtarna som skulle komma tiden efter detta, inte minst på klassiska albumet Sticky Fingers 1971 med Brown Sugar och Wild Horses som största låtar. Samma år flyttade gruppen, efter en kort avskedsturné i England, till södra Frankrike för att undkomma skattetrycket i hemlandet, och fortsatte där, under lösa former, inspelningarna av vad som skulle bli bandets nästa skiva i Keith Richards villa. En av de mest kända besökarna var amerikanske countrylegenden Gram Parsons.
Året därpå, 1972, släppte gruppen dubbel-LPn Exile on Main St.. Detta album ses idag som en höjdpunkt i gruppens diskografi och en klassiker inom rockmusiken. På detta album blandade Stones skickligt och innovativt stilar som rock, blues, country och gospel men fick till en början relativt sval kritik. Sommaren samma år följde gruppens största, mest välorganiserade och mediauppmärksammade Amerikaturné dittills. Med Mick Taylors solospel väl integrerat i bandets nya sound tillsammans med piano och blås blev den ännu en musikalisk och ekonomisk triumf som fortsatte i Australien och Nya Zeeland i början av 1973 och senare, under hösten, i Europa. En planerad liveplatta uteblev dock på grund av kontraktsproblem med bandets tidigare etikett och manager. Problem hade också sakta börjat uppstå som följd av det tilltagande drogmissbruket, fortfarande främst hos Keith Richards, som av media beskrevs som "elegantly wasted" och befarades dö vilken dag som helst.
Tiden efter att albumet Exile släppts började gruppen falla isär. Albumen som gjordes senare delen av 1970-talet tillhör inte de mest inspirerande de gjort.Goats Head Soup (1973) och It's Only Rock 'N Roll (1974) sålde bra men fick ljumna mottaganden av kritiker. År 1974 lämnade Mick Taylor stenarna med officiella uttalanden om viljan att göra något annat, i verkligheten förstärkt av drogproblem och musikaliska och upphovsrättsliga dispyter med gruppens ledare och låtskrivare Mick Jagger och Keith Richards. Han ersattes av gitarristen Ron Wood som blivit kvar i Stones sedan dess. Ett av gruppens enligt många mer fokuserade album från 1970-talet var hårda och avskalade Some Girls som kom 1978. Med hiten "Miss You" som största dragplåster innebar den en comeback för gruppen och de var åter i rampljuset, inspirerade av punk och disco. Richards hade dessutom blivit kvitt drogberoendet i sista stund som följd av en hotande livstidsdom efter att 1977 ha arresterats med en stor mängd heroin i Toronto. Richards undgick fängelsestraff mot att han förutom rehabilitering genomförde en välgörenhetskonsert för blinda, vilket tillsammans med bl.a. Ron Wood genomfördes 1979 med sidogruppen The New Barbarians.
Gruppens sista riktigt bra album brukar ofta sägas vara Tattoo You från 1981, och det var också det sista som gav gruppen en stor hit med "Start Me Up".
Efter en lång tids osämja, halvdant organiserade album och försök till solo-karriärer på 1980-talet kom gruppen igen och började på 1990-talet turnera tillsammans. Sedan 1993 dock utan Bill Wyman som lämnade gruppen för att bland annat ägna sig åt familjen och andra hobbies. Rolling Stones fortsatte som fyra, med extramusikern Darryl Jones på bas, och släppte 1994 det bland fansen populära albumet Voodoo Lounge. 1997 följdes den av Bridges to Babylon.
Rolling Stones fortsätter att turnera världen runt, och trots att medlemmarna nu är äldre herrar och Jagger blivit finförnämnt adlad svänger det om dem än.
Diskografi
Album, studio och live
Album markerade med "
- " kom ut i flera versioner (d.v.s. en brittisk och en amerikansk version). Album med "US"-betäckning släpptes speciellt för USA-marknaden
- The Rolling Stones (England's Newest Hitmakers) (1964)
-
- 12X5 (1964), US
- Rolling Stones No. 2 (1965)
- The Rolling Stones Now! (1965), US
- Out of Our Heads (1965)
-
- December's Children (And Everybody's) (1965), US
- Aftermath (1966)
-
- Got Live If You Want It! (1966)
- Between the Buttons (1967)
-
- Flowers (1967), US
- Their Satanic Majesties Request (1967)
- Beggars Banquet (1968)
- Let It Bleed (1969)
- Get Yer Ya Ya's Out (1970) (Live!)
- Sticky Fingers (1971)
- Exile on Main St. (1972)
- Jamming with Edward (1972)
- Goats Head Soup (1973)
- It's Only Rock 'N Roll (1974)
- Black and Blue (1976)
- Love You Live (1977) (Live!)
- Some Girls (1978)
- Emotional Rescue (1981)
- Tattoo You (1981)
- Still Life (1982) (Live!)
- Undercover (1983)
- Dirty Work (1986)
- Steel Wheels (1989)
- Flashpoint (1991) (Live!)
- Voodoo Lounge (1994)
- Stripped (1995) (Live!)
- The Rolling Stones Rock and Roll Circus (1996) (Live!)
- Bridges to Babylon (1997)
- No Security (1998) (Live!)
- Live Licks (2004) (Live!)
- A Bigger Bang (2005)
EPs
- The Rolling Stones (EP), (januari 1964)
- Five by Five (EP) (14 augusti 1964)
- Got Live If You Want It! (EP) (11 juni 1965)
Utvalda samlingar
- Big Hits (High Tide and Green Grass)
- (släppt april 1966 i USA, 4 november 1966 i Storbritannien)
- Through the Past, Darkly (Big Hits Vol. 2)
- (1969)
- Hot Rocks, 1964-1971 (1972)
- More Hot Rocks (Big Hits and Fazed Cookies) (1972)
- Rolled Gold:The Very Best of the Rolling Stones (1975)
- Metamorphosis (1975)
- Rewind (1971-1984) (1984)
- Singles Collection: The London Years (1989)
- Forty Licks (2002)
- Singles 1963-1965 (2004)
- Singles 1965-1967 (2004)
- Singles 1968-1971 (2005)
Se även
- Gubbrock
Externa länkar
- [http://www.printmark.se/stones/ Utmärkt svensk sida om Rolling Stones]
- [http://www.stonesvikings.com/ Och en om alla skandinaviska gig, och ett gäng skandinaviska Stonesfanatiker!]
Rolling Stones, The
ja:ローリング・ストーンズ
simple:The Rolling Stones
Carl PerkinsCarl Lee Perkins, född 9 april 1932 i Tiptonville, Tennessee, USA, död 19 januari 1998 i Jackson, Tennessee, USA, rockartist, musiker och sångare.
Carl Perkins, en rockabillypionjär, introducerade under 1950-talet tillsammans med en annan betydande rock'n'roll-personlighet, Elvis Presley, en ny typ av sydstatsmusik, baserad på rhythm and blues and country. Både Perkins och Presley hade vid tidpunkten kontrakt med Sun Records. I december 1955 spelade Carl Perkins in låten "Blue Suede Shoes", som snabbt blev signaturmelodi för rockabillygenren. Eftersom den var full av "hot licks" och "hipster cool" gjorde Elvis Presley en cover på låten. Perkins originalversion var dock den första rock'n'roll-låten som samtidigt hamnade på pop-, country- och rhytm and blues-topplistorna.
Oturligt nog råkade Perkins ut för en bilolycka och blev mycket svårt skadad. Efter tillfrisknandet återupptog Perkins sin karriär hos Sun Records och spelade 1956 in de klassiska rockabillyspåren "Boppin' the Blues" och "Matchbox".
Perkins' sista album Go Cat Go! gavs ut 1996 och på det medverkade flera av de största rockartisterna någonsin - både som sångare, musiker och medkompositörer till Perkins - så som Paul Simon, John Fogerty, Tom Petty, Bono, Paul McCartney, George Harrison, Ringo Starr, Johnny Cash, Jimi Hendrix och Willie Nelson. Tack vare att man dessutom fick tillstånd av Yoko Ono att använda sig av ett liveinspelning av Perkins' Blue Suede Shoes med John Lennon är detta ett av fåtal album där samtliga fyra Beatlesmedlemmar medverkar efter gruppens upplösning (dock inte på samma låt).
Diskografi (i urval)
- Go Cat Go! (1996)
Perkins, Carl
HårdrockHårdrocken (eng. "Hard Rock") är en musikgenre som kan sägas ha uppstått under början av 1970-talet under inspiration av bluesmusik samt artister som Jimi Hendrix, Cream, Rolling Stones, The Beatles med flera.
Musiken karaktäriseras av tunga distade gitarrer och ofta ljus och mer eller mindre skrikig sång; i Deep Purple och Uriah Heeps fall så innehar även den tunga hammondorgeln en viktig del av ljudbilden.
Viktiga banbrytande skivor kan sägas vara Deep Purples In Rock (1970), Black Sabbath självbetitlade debut (1970) samt Led Zeppelins fjärde album Led Zeppelin IV (1971, de fyra första var alla självbetitlade och brukar skiljas åt genom numrering enligt ordningen de kom i).
Till de fyra första stora 70-tals grupperna brukar räknas Led Zeppelin, Black Sabbath, Deep Purple och Uriah Heep. De har alla gemensamt att de är engelska grupper och att de hade sina respektive storhetsperioder under början av 1970-talet. Andra viktiga hårdrocksgrupper under 70-talet kan sägas vara Aerosmith, Mountain, svenska November och amerikanska skräckrockaren Alice Cooper. Under slutet av 1970-talet kom band som Judas Priest, The Scorpions, Rainbow och Whitesnake. Samtliga slog igenom rejält först under 80-talet då punkvågen (vilken kan sägas ha stått i vägen för hårdrocken under 70-talets slut) mynnat ut. I samband med 80-talets början fick alltså många 70-tals band ny populäritet, men även många helt nya band. Bland dem måste nämnas The New Wave of British Heavy Metal, förkortat NWOBHM, och den vågens band såsom Iron Maiden, Samson, Saxon m.fl.
Heavy metal är en stil inom hårdrocken som bl.a. kännetecknas av frånvaron av de traditionella ackordföljder som hårdrocken delar med mer traditionell rock, hårdrock och populärmusik över huvud taget. I stället är låtarna ofta modala med kvintackord eller mollackord, men nästan aldrig durackord i traditionella ackordföljder som i pop och vanlig hårdrock. Under 1980-talet uppstod undergenrer till heavy metal i och med uppkomsten av Death Metal, Black Metal, Doom Metal, Grindcore med flera. Många band har experimenterat med provokativa scenshower och vissa har också beskyllts för satanism.
Under 1990-talet har nya populära grupper uppstått som t.ex. svenska grupper som HammerFall, In Flames och Vintersorg.
Musikstilar som under tidens gång påverkat och influerat hårdrocken är t.ex. punkrocken och progrock-vågen.
De tio mest sålda hårdrocksskivorna i USA
Enligt "The Recording Industry Association Of America"
- 1. Led Zeppelin - Led Zeppelin IV (1971) 22 miljoner sålda exemplar
- 2. AC/DC - Back in Black (1980) 19 miljoner
- 3. Guns N' Roses - Appetite for Destruction (1987) 15 miljoner
- 4. Led Zeppelin - Physical Graffiti (1975) 15 miljoner
- 5. Bon Jovi - Slippery When Wet (1986) 12 miljoner
- 6. Def Leppard - Hysteria (1987) 12 miljoner
- 7. Led Zeppelin - Led Zeppelin II (1969) 12 miljoner
- 8. Metallica - Metallica (1991) 12 miljoner
- 9. Led Zeppelin - Houses of the Holy (1973) 11 miljoner
- 10. Aerosmith - Greatest Hits (1980) 10 miljoner
Hårdrocksgrupper
Se även
- Heavy metal
- New Wave of British Heavy Metal
- Death metal
- Doom metal
- Power metal
- Black metal
Kategori:Musikgenrer
Kategori:Hårdrock
ja:ハードロック
Thin LizzyThin Lizzy var ett irländskt rockband som bildades 1969. Bandets frontfigur var irländaren Phil Lynott på elbas och sång. Bandet spelade melodiös rock som närmade sig hårdrock.
Thin Lizzy startades av Phil Lynott 1969. Bandet slog igenom 1973 med låten Wiskey in the Jar. Andra kända låtar är The Boys are Back in Town, Cowboy Song och Dancing in the Moonlight.
De introducerade begreppet twin lead guitar, där två sologitarrister spelar samma figur samtidigt i olika stämmor, en teknik som sedermera kopierats av många band och används flitigt av Judas Priest och Iron Maiden. Scott Gorham och Brian Robertson ägnade stor energi åt att studera varandras spelstil, frasering och vibrato för att få fram ljudet.
Den enda konstanta medlemmen utöver Lynott var batteristen Brian Downey. Gitarrister var i olika konstellationer Eric Bell, Scott Gorham, Brian Robertson, Gary Moore, John Sykes och Snowy White. På 1980-talet medverkade även Darren Wharton på keyboard.
Iom att Phil Lynott var både låtskrivare och sångare förändrades bandets sound endast måttligt trots att bandets medlemmar byttes ut.
Kvarvarande medlemmar har efter Phil Lynotts död turnerat i olika sammanhang och framfört Thin Lizzy låtar, senast med John Sykes på gitarr/sång, Scott Gorham på gitarr, Brian Downey på trummor och en inhyrd basist.
Diskografi
- Thin Lizzy (1971)
- Shades of a Blue Orphanage (1972)
- Vagabonds of the Western World (1973)
- Night Life (1974)
- Fighting (1975)
- Jailbreak (1976)
- Johnny the Fox (1977)
- Bad Reputation (1977)
- Live and Dangerous (1978)
- Black Rose: A Rock Legend (1979)
- Chinatown (1980)
- Renegade (1981)
- Thunder and Lightning (1983)
- Life (1983)
Kategori:Brittiska musikgrupper
ja:シン・リジィ
Bachman-Turner OverdriveBachman-Turner Overdrive, även känt som B.T.O., kanadensiskt rockband bildat år 1972. Gruppen spelade mestadels hårdrock.
Gruppen bildades av gitarristen Randy Bachman två år efter att han lämnat The Guess Who. Gruppen gick först under namnet Brave Belt, men bytte snart till ovanstående namn. I sin första uppsättning bestod gruppen, förutom Randy, av basisten C.F. Turner, sångaren Chad Allan (även han från The Guess Who), samt Randys bror Robbie Bachman på trummor. Allan blev snabbt ersatt av Tim Bachman, precis innan bandet bestämde sig för gruppnanet B.T.O.
Gruppens första självbetitlade album sålde dåligt, men det gjorde däremot inte deras andra, kallat Bachman-Turner Overdrive II. Med albumet fick de en stor hit med låten "Takin' Care of Business". Nästa album, Not Fragile kom år 1974 och gav även det gruppen en hit med "You Ain't Seen Nothin' Yet". I samma veva lämnade Tim Bachman gruppen. Han blev ersatt av Blair Thornton.
Efter albumet Freeways från 1977 lämnade Randy Bachman gruppen för en solo-karriär. De övriga medlemmarna höll igång gruppen fram till 1979.
Diskografi
- Bachman-Turner Overdrive (1973)
- Bachman-Turner Overdrive II (1973)
- Not Fragile (1974)
- As Brave Belt (1975)
- Four Wheel Drive (1975)
- Head On (1975)
- Freeways (1977)
- Street Action (1978)
- Rock n' Roll Nights (1979)
Kategori:Kanadensiska musikgrupper
Dan HylanderDan Hylander, född 21 juni 1954 i Malmö, Skåne län, svensk låtskrivare, sångare och gitarrist.
Hylander bildade på 1970-talet rockgruppen Raj Montana Band, som kom att utveckla sig till hans och Py Bäckmans gemensamma kompband. Den första stora framgången kom med skivan Calypso, och sånger som Vykort, vykort, Vildrosor och tistlar. Även Skuggor i skymningen från den påföljande skivan blev en hit. Efter Raj Montana Band hade Dan från 1986 ett kompband kallat Kosmonaut. Dan medverkade också på ANC-galan 1985, mot apartheid-regimen, där också resten av den svenska rock eliten var med. Det blev två utsålda kvällar i Göteborg, där pengarna gick till
hjälporganisationerna.
Under 90-talet höll Dan mest på med att skriva musik till andra artister vilket bidrog till en stor framgång. Totta Näslund hade startat soloprojekt och Hylander både producerade och skrev låtarna på hans första album "Totta", även många av låtarna på "Totta 2", och "Totta 3". Låtarna på Tomas Ledins skiva Med vidöppna fönster från 2004 är skrivna av Dan och Tomas Ledin tillsammans.
Som textförfattare använder Dan Hylander inte rim så ofta. Ofta skriver han helt orimmat. Dan Hylander fick en Rockbjörn som bästa manliga artist 1984.
Diskografi
- Raj Montana Band, 1979
- Döende oskuld, 1980
- September, 1981
- Bella Notte, 1982
- Calypso, 1983
- ...om änglar o sjakaler, 1984
- Långt farväl, 1985
- Kung av onsdag, 1986
- Café Sorgenfri, 1988
- Samlade värk 1977-1988 (samling), 1989
- Lycklig måne, 1990
- Deja vu (samling med 2 nya låtar), 1991
- Kejsaren är naken, 1993
- Dan Hylander, 1994
Hylander, Dan
Hylander, Dan
Helsingborgs stadsteaterHelsingborgs stadsteater ligger i centrala Helsingborg och uppskattas av såväl unga som gamla.
Extern länk
- [http://www.helsingborgsstadsteater.se officiell hemsida]
AneurysmAneurysm (nylat. aneurysma, av gr. aneurysma, "utvidgning"), pulsåderbråck, en komplikation från arteriosklerosen (d.v.s. en sjukdom som drabbar aortan). Uppträder företrädesvis i aortans bukdel. Pulsåderbråck innebär att kärlväggen utvidgas onormalt, vilket i värsta fall kan leda till att kärlen brister och livshotande inre blödning uppstår. Behandlas vid behov med kirurgiskt ingrepp.
Kategori:Sjukdomar
Wikipédia:Le Bistro/17 janvier 2006__NOTOC__
=Le Bistro/17 janvier 2006=
- [ Mettre « Le Bistro/17 janvier 2006 » dans ma liste de suivi]
- [ Consulter l'historique de « Le Bistro/17 janvier 2006 »]
- Ne voir que la sous-page « Le Bistro/17 janvier 2006 »
__TOC__
tablice london cheap hotel nauka Hotel Genoa metal
|
|
|
| :: RELATED NEWS :: |
|
Roman Jakobson
Roman Jakobson (Mosca, Russia 11 settembre 1896 - Boston, Massachusetts 18 luglio 1982) fu un linguista statunitense di origine russa;
|
Mohammed Omar
Il Mullah Mohammed Omar (ملا محمد عمر; nato nel 1959) è la guida spirituale dei talebani, ex-regime afgano, ed è stato di fatto il capo di stato di tale paese dal 1996 al 2001.
Molto spesso viene confuso per un affiliato di al Q
|
Dante Ferretti
"Ferretti viene da una tradizione che gli permette di fondere una grande immaginazione con l'attenzione per i dettagli d'epoca. E proprio quei dettagli fanno da commento al tema del film."
:Martin Scorsese
----
Dante Ferretti (Macerata il 26 febbraio 1943) è un celebre scenografo, cinematografico e
|
Canis latrans
Coyote (Canis latrans), animale mammifero, carnivoro, della famiglia dei Canidi, di aspetto intermedio tra il cane e la volpe, con pelame grigio abbondante. È diffuso negli Stati Uniti Occidentali. Il coyote è un animale estremamente schivo e poco facilmente visibile.
|
|
