Roger Mortimer (1287 - 1330)

Roger Mortimer, född 25 april 1287, död 29 november 1330, främst känd för sitt utomäktenskapliga förhållande med drottning Isabella av Frankrike och tillsammans med henne personen bakom avsättandet, och troligtvis även mordet på hennes make - Edvard II av England. Eftersom hennes son var omyndig blev han och Isabella, som förmyndare, för en tid Englands faktiska regenter. Mortimer, Roger

25 april

Dagens namn

- Markus

Äldre namnsdagar:

- 1400-talet: Marci evangeliste
- 1901: Markus
- 1986: Markus, Marika och Mark
- 1993: Markus, Mark. (Marika flyttas till 22 oktober)
- 2001: Markus. (Mark utgår ur almanackan)

Helgdagar m.m.

- Lilla gångdagen - bönedag i äldre tider

Händelser

- 1529 - Västgötaherrarnas uppror avslutas då de upproriska frälsemännen tvingas att gå med på en överenskommelse i Broddetorp.
- 1626 - Slaget vid Dessau under trettioåriga kriget, där kejserliga trupper besegrar en protestantisk armé.
- 1915 - Brittiska trupper landstiger på Gallipoli.
- 1945
- - San Franciscokonferensen, under vilken Förenta nationerna bildas, inleds.
- - Under andra världskriget möts för först gången amerikanska och sovjetiska trupper i staden Torgau, vilket gör att de av Tyskland hållna områdena skärs i två delar.
- - Berlin inringas av sovjetiska trupper.
- 1974 - Nejlikerevolutionen i Portugal
- 1980 - Storkonflikten 1980 inleds med att 14 000 offentliganställda går ut i strejk.
- 2002 - Den amerikanska sångerskan Lisa "Left Eye" Lopes omkommer i en bilolycka i Honduras.

Födda

- 1214 - Ludvig IX, Ludvig den helige, kung av Frankrike 1226-1270.
- 1284 - Edvard II, kung av England 7 juli 1307–29 januari 1327.
- 1287 - Roger Mortimer, brittisk adelsman, avsatte Edvard II av England.
- 1599 - Oliver Cromwell, engelsk diktator - Lord Protector.
- 1852 - Fritz Eckert, svensk arkitekt.
- 1874 - Guglielmo Marconi, italiensk uppfinnare, nobelpristagare.
- 1900
- Wolfgang Pauli, österrikisk fysiker, nobelpristagare.
- Elsa Wallin, svensk operettsångerska och skådespelare.
- 1902 - Per Aabel, norsk skådespelare.
- 1903 - Andrej Nikolajevitj Kolmogorov, rysk matematiker.
- 1907 - Kirsten Heiberg, norsk-tysk skådespelare.
- 1918 - Ella Fitzgerald, amerikansk jazzsångerska.
- 1923 - Anita Björk, svensk skådespelare.
- 1924 - Ragnar Jahn, svensk skådespelare.
- 1927 - Albert Uderzo, fransk tecknare, Asterix skapare.
- 1931 - Erna Groth, svensk skådespelare, sångerska och scripta.
- 1933 - Per Gunnar Evander, svensk författare manusförfattare och regissör.
- 1935 - P James E Peebles, amerikansk astronom.
- 1938 - Christina Lindström, svensk skådespelare.
- 1939 - Patrick Lichfield, brittisk fotograf.
- 1940 - Al Pacino, amerikansk skådespelare.
- 1945 - Björn Ulvaeus, svensk artist och kompositiör ABBA.
- 1946 - Vladimir Zjirinovskij, rysk politiker, partiledare för Rysslands liberaldemokratiska parti.
- 1947 - Mohammed Najibullah, afghansk politiker, Afghanistans president 1986-1992.
- 1950 - Staffan Scheja, svensk musiker (pianist).
- 1951 - Suzanne Hallvarez, svensk skådespelare.
- 1964 - Andy Bell, brittisk musiker, medlem i Erasure.
- 1969 - Renée Zellweger, amerikansk skådespelare.
- 1970 - Jason Wiles, amerikansk skådespelare.
- 1972 - Sofia Helin, svensk skådespelare.
- 1977 - Linda Gyllenberg, finländsk skådespelare.
- 1981
- Felipe Massa, brasiliansk racerförare.
- Anja Pärson, svensk alpin skidåkare.

Avlidna

- 1472 - Leon Battista Alberti, italiensk arkitekt, skulptör, guldsmed och konstteoretiker.
- 1566 - Diane de Poitiers, fransk hovdam, älskarinna till Henrik II av Frankrike.
- 1595 - Torquato Tasso, italiensk diktare.
- 1734 - Johann Konrad Dippel, tysk läkare, teolog och alkemist.
- 1744 - Anders Celsius, svensk astronom, berömd för celsius temperaturskala.
- 1750 - Olof Petrus Hjorter, svensk astronom.
- 1867 - Isak Georg Stenman, svensk författare.
- 1920 - Clarine Seymour, amerikansk skådespelare.
- 1922 - Henning Hammarlund, urmakare och fabrikör.
- 1926 - Ellen Key, svensk författare, pedagog och feminist.
- 1948 - Eric von Rosen, svensk godsägare, forskningsresande och etnograf.
- 1967 - Walter Lindström, svensk skådespelare.
- 1973 - Rune Lindström, svensk manusförfattare och skådespelare.
- 1988 - Valerie Jean Solanas, amerikansk feminist och författare.
- 1995 - Ginger Rogers, amerikansk skådespelare, dansare.
- 1998 - Egon Engström, svensk skådespelare.
- 2001 - Michele Alboreto, italiensk racerförare.
- 2002 - Lisa Lopes, amerikansk sångerska och skådespelare.

Se även

24 april - 26 april - 25 mars - 25 maj -- lista över alla datum januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december 117 ja:4月25日 ko:4월 25일 simple:April 25 th:25 เมษายน

1330

Händelser

- 25 juli - Motpåven Nicolaus V avsätts.
- Stockholm härjas av en brand.

Födda

- 15 juni - Edvard, den svarte prinsen.
- Bo Jonsson (Grip), svensk statsman (omkring detta år).

Avlidna

- 29 november - Roger Mortimer, brittisk adelsman, avsatte Edvard II av England, älskare till den engelska drottningen Isabella av Frankrike.
- Erik Valdemarsson, son till Valdemar Birgersson. Kategori:Årtal Kategori:1330-talet ko:1330년

Isabella av Frankrike

Isabella av Frankrike, född 1295 i Paris, död 22 augusti 1358), engelsk drottning, känd som Varginnan från Frankrike (She-Wolf of France), gift med Edvard II av England. Isabella var dotter till Filip IV av Frankrike och Johanna av Navarra, och syster till tre franska kungar. Äktenskapet med Edvard II av England hade arrangerats då hon vara var ett spädbarn. Det hade varit under förhandling under åtskilliga år. Dess politiska syfte var att lösa de konflikter mellan de båda länderna som hade uppstått kring Englands egendomar på kontinenten, nämligen Gascogne men även kring engelska anspråk på Anjou och Normandie såväl som stora delar av Akvitanien. Påven Bonifatius VIII hade krävt äktenskapet så tidigt som 1298. Under de följande åren kom det att bli en massa mygel kring de exakta kraven i äktenskapskontraktet, och den engelske kungen försökte vid flera tillfällen bryta upp avtalet. Först efter Edvard I:s död 1307 ägde bröllopet rum. Hennes brudgum, den nye kungen Edvard II, såg ut som den perfekte Plantagenetkungen. Han var lång och atletisk och mycket populär under början av sin regeringstid. Hon gifte sig med Edvard i Boulogne-sur-Mer 25 januari 1308. Hon kröntes följande år, men hon titulerades aldrig prinsessa av Wales. Då hon gifte sig var hon omkring tolv år och beskrevs av Geoffrey av Paris som "skönheternas skönhet...i riket om inte i hela Europa." Detta var kanske inte bara krönikörens artighet, då Isabellas far och bror även var mycket stiliga. Trots hennes ungdom och skönhet ägnade kung Edvard sin brud mycket litet intresse och gav hennes bröllopsgåvor till sin gunstling Piers Gaveston. Trots Edvards homosexualitet (kanske bisexualitet), fick han och Isabella fyra barn och hon fick minst ett missfall. Edvards och Isabellas resplaner visar även att de var tillsammans nio månader före alla av deras fyra överlevande barns födelse. Barnen var: #Edvard, född 1312 #John, född 1316 #Eleanor, född 1318, g.m Reinoud II av Guelders #Joan, född 1321, g.m David II av Skottland Trots att Isabella fick fyra barn, ansågs kungen vara homosexuell och ägnade sig åt att befordra manliga gunstlingar såsom Piers Gaveston och Hugh Despenser den yngre. Han försummade Isabella, en gång övergav han även henne i en farlig situation i Skottland, vid Tynemouth. Hon undkom precis Robert Bruces armé och flydde längs kusten tills hon nådde engelsk mark. Isabella föraktade kungens gunstling, Hugh Despenser den yngre, och 1321, då hon var gravid med sitt yngsta barn bad hon dramatiskt Edvard att landsförvisa Despenser från riket. Despenser förvisades men Edvard återkallade honom senare samma år, en handling som tycks ha fått Isabella att vända sig emot honom helt. Hon kan ha hjälpt Roger Mortimer fly från Towern 1323. Då hennes bror, kung Karl IV av Frankrike erövrat Edvards franska egendomar 1325, återvände hon till Frankrike och samlade ihop en armé mot Edvard tillsammans med Roger Mortimer, som blivit hennes älskare. Detta gjorde Edvard ursinnig och han krävde att Isabella skulle komma tillbaka till England. Hennes bror, kung Karl, replikerade, "Drottningen har kommit av fri vilja och är fri att återvända om hon så önskar. Men om hon föredrar att stanna här vägrar jag att utvisa henne, hon är min syster." Isabella och Mortimer lämnade det franska hovet sommaren 1326 och reste till William III, greve av Hainaut och Holland, vars hustru var Isabellas kusin och själv var han Edvard I:s systerson. Han bistod dem med åtta krigsfartyg i utbyte mot ett äktenskapskontrakt mellan hans dotter Filippa och Isabellas son Edvard. 21 september 1326 landsteg Isabella och Mortimer i Suffolk med sin legosoldatsarme. Kung Edvard satte ett pris på deras huvuden och bar även en kniv i sina hosor med vilken ha ville döda hustrun och sa att om han inte hade något vapen skulle han använda sina tänder för att bita ihjäl henne. Kung Edvards få allierade övergav honom; Despensers dödades, och Edvard själv tillfångatogs och tvingades abdikera till sin äldsta son Edvard III:s fördel. Då den unge kungen bara var fjorton år då han kröntes 25 januari 1327 styrde Isabella och Mortimer som förmyndare i hans ställe. Isabella och Mortimer intrigerade för att mörda den avsatte kungen, utan att kasta skuld över dem själva och sände den berömda ordern "Edwardum occidere nolite timere bonum est" vilken beroende var kommat skulle vara, antingen kunde betyda "Frukta ej att mörda Edvard, det är bra" eller "Mörda inte Edvard, fruktan är bra". Då Edvard III blev myndig, kom han ihåg deras illojalitet och de tillfångatogs och trots att Isabella grät och bönföll sonen att skona Mortimer avrättades han för förräderi. Edvard skonade dock modern på villkoret att hon lämnade hovet och drog sig tillbaka till Castle Rising i Norfolk. Hon blev inte, som legenden säger, galen, hon drog sig tillbaka, men fick besöka Edvards hov för att träffa sina barnbarn. Hon blev nunna hos klarissorna före sin död 22 augusti 1358, och hennes kropp forslades till London för begravning i den fransciskanska kyrkan i Newgate. Hon begravdes i sin brudklänning, med Edvards hjärta.

Isabella i fiktion

Drottning Isabella har en viktig roll i Christopher Marlowes pjäs Edvard II, och i Derek Jarman film från 1991, som baserades på pjäsen. Tilda Swinton spelade Isabella i denna version. I filmen Braveheart, som regisserades av Mel Gibson, hade drottning Isabella en betydande roll, spelad av den franska skådespelerskan Sophie Marceau. I filmen har Isabella en romantisk affär med den skotske hjälten William Wallace. Detta är helt uppdiktat eftersom det inte finns några som helst tecken som tyder på att dessa personer någonsin träffades. Wallace avrättades 1305, vid den tidpunkten var Isabella ännu inte gift och hade därmed ingenting med norra Britannien att göra (för att inte nämna att hon inte var i närheten av Skottland vid den tidpunkten). Då Wallace dog var Isabella tio år och det är föga troligt att tänka sig någon romantisk eller sexuell förbindelse med henne vid den åldern. Alla av Isabellas barn föddes många år efter Wallaces död.

Källor

- Blackley, F.D. Isabella of France, Queen of England 1308-1358, and the Late Medieval Cult of the Dead. (Canadian Journal of History)
- Doherty, P.C. Isabella and the Strange Death of Edward II, 2003
- McKisack, May. The Fourteenth Century 1307-1399, 1959.
- Woods, Charles T. Queens, Queans and Kingship, appears in Joan of Arc and Richard III: Sex, Saints and Government in the Middle Ages, 1988.
- Geoffrey le Baker
- Vita Edward Secundi Kategori:Englands drottningar

Edvard II av England

Edvard II
200px
Regeringstid:	1307–1327
Företrädare:	Edvard I
Födelseår:	1284
Födelseplats:	Caernarfon
Drottning:	Isabella av Frankrike
Begravningsplats:	Gloucester Cathedral
Dödsdatum:	21 september 1327
Föräldrar:	Edvard I och Eleanora

Edvard II, eng. Edward II, Edward of Caernarvon, född 25 april 1284, död 21 september 1327 (mördad), kung av England 7 juli 1307–29 januari 1327, då han avsattes. Han hörde till ätten Plantagenet, han var son till Edvard I av England och Eleanora av Kastilien. Han är främst ihågkommen för det brutala sätt på vilket han mördades, något som var kopplat till hans förmodade homosexualitet.

Prins av Wales

Edvard I av England och Eleanora av Kastiliens fjärde son, Edvard föddes på slottet Caernarfon. Han var den förste engelske prinsen som fick titeln Prins av Wales, vilket formaliserades av Lincolnparlamentet 7 februari 1301. (Historien om att fadern presenterade den nyfödde för det walesiska folket som sin blivande infödde prins är ogrundad; historien återfinns första gången på 1500-talet i David Powels verk) Edvard blev tronarvinge då han bara var några månader, vid den äldre brodern Alfonsos död. Fadern, som var en betydande befälhavare, gick in för att träna den unge Edvard i stridskonst och politik redan i barndomen. Prinsen deltog i flera fälttåg mot skottarna, men faderns alla ansträngningar kunde inte hindra honom från skaffa de överdådiga och lättsinniga vanor som han sedan behöll genom hela livet. Kungen tillskrev sonens älskare, Piers Gaveston, en gasconsk riddare, skulden för sonens problem och landsförvisade honom efter att prinsen givit Gaveston en titel som var reserverad för de kungliga. Ironiskt nog var Gaveston en person som kungen ursprungligen valt ut som en lämplig vän till sonen 1298. Då Edvard I dog 7 juli 1307, var återkallandet av Gaveston det första den nye kungen gjorde. Hans nästa handling var att överge de fälttåg mot skottarna som legat fadern så varmt om hjärtat.

Kung av England

Den nye kungen var fysiskt lika imponerande som fadern. Han saknade dock driv och ambition. Han var huvudsakligen intresserad av nöjen och friidrott. Han hade blivit så dominerad av fadern att han hade dåigt självförtroende och var alltid i händerna på någon gunstling med starkare vilja än han själv. Under de första åren av hans regeringstid hade Gaveston denna roll och regerade då Edvard reste till Frankrike där han 25 januari 1308 gifte sig med Isabella av Frankrike, dotter till kung Filip IV av Frankrike, "Filip den sköne"; hon blev syster till tre franska kungar. Trots att Edvard och hans hustru fick barn var äktenskapet från början dömt att misslyckas. Isabella försummades av maken, som tillbringade mycket av sin tid med de få vänner som han delade makten med och konspirerade hur man skulle begränsa pärernas makt, och verkade föredra sina manliga gunstlingars sällskap. Detta ledde tillåtskilliga rykten om att Edvard var homosexuell, vilket de flesta historiker är eniga om att han var. Äktenskapet gav dock två söner, Edvard, och John av Eltham, Earl av Cornwall (1316-1336), och två döttar, Eleanor (1318) och Joanna (1321-1362), gift med David II av Skottland. Edvard hade även en illegitim son, Adam FitzRoy, som följde med sin far på det skotska fälttåget 1312, men som dog 18 september 1322.

Piers Gaveston

Gaveston blev earl av Cornwall genom kungens niece, Margaret av Gloucesters, hand. Baronernas bitterhet gentemot Gaveston växte och de krävde två gånger att han skulle förvisas. Vid båda tillfällena återinsatte Edvard sin vän, vilket föranledde att baronerna, ledda av Thomas, earl av Lancaster, inledde ett krig mot kungen och hans gunstling. Gaveston lönnmördades 1312. Edvard var inte stark nog att hämnas sin förlust. Han lät landet komma under baronernas styre. Baronerna upprättade förordningar som skulle ersätta kungens makt över landet. England skulle ändras från monarki till oligarki.

Konflikt med Skottland

Under bråken mellan Edvard och "förordnarna", återövade Robert I av Skottland. Hans framgång var så stor att han hade erövrat alla fort och belägrade Stirling. Risken, och skammen, inför att förlora Stirling fick Edvard och baronerna att försöka återvinna sina förlorade landområden. I juni 1314 ledde Edvard en stor armé in i Skottland. 24 juni krossades hans dåligt ledda trupper totalt av Robert Bruces i Slaget vid Bannockburn. Bruce hämnades genom att ödelägga Englands nordligaste counties.

Politiska fraktioner

Edvard II:s vanhedrande förlust gjorde honom ännu mer beroende av baronerna. Thomas av Lancaster hade nu en möjlighet att rädda England från konsekvenserna av kungens inkompetens. Lancaster hade visat sig ha en viss förmåga som ledare av oppositionen, men saknade kreativitet. Han misstänktes ha en hemlig överenskommelse med Robert Bruce, att hålla kungen svag. Det dröjde inte länge innan oppositionen splittrades i olika fraktioner. Under Aymer de Valence, earl av Pembroke, bildades ett mittparti, som avskydde Lancaster så mycket att de stödde kungen. Efter 1318 fick det effekten att Edvard återfick en del av makten. Men kungen hatade Pembroke nästan lika mycket som Lancaster, och hittade en duglig alternativ rådgivare i Hugh le Despenser, en baron med stor erfarenhet. Dennes son Hugh Despenser den yngre, blev en nära vän till kungen och ersättare för Gaveston. Baronerna kände samma starka hat inför dem som de känt inför kungens tidigare gunstling. De blev upprörda över de priviligier som Edvard överöste far och son Despenser med, särskilt den yngre som blev earl av Gloucester genom sin hustru Eleanor de Clare, dotter till Gilbert de Clare och Joan av Acre niece till Edvard II.

Despensers styre

1321 hade baronerna ett möte och under Lancasters ledning beslutades att förvisa Hugh le Despenser och hans son. Detta fick Edvard att gå till handling. 1322 återinsatte han dem från exilen och gick i krig å deras vägnar. Lancaster, som besegrades vid Slaget vid Boroughbridge, avrättades vid Pontefract. Under de kommande fem åren styrde Despensers England. Till skillnad från förordnarna var de måna om att få underhuset på sin sida och vid ett parlamentsmöte som hölls i York 1322 hävdes förordningarna då de olagligen inskränkte kronans rättigheter. Från och med nu var ingen författning giltig förrän underhuset samtyckt till den. Detta markerar det viktigaste framsteget under Edvard II:s regeringstid. Men Despensers blev snart korrupta. De såg till sig själva först och de rörde upp allmänt missnöje. Särskilt väckte de drottningens, Isabella av Frankrikes, illvilja.

Isabella av Frankrikes avsättande av kungen

Drottning Isabella höll tyst fram till 1325, då hon reste till Frankrike tillsammans med sin äldste son, Edvard av Windsor, som skulle visa vördnad i Akvitanien till hennes bror Karl IV av Frankrike. Hon vägrade sedan att återvända till maken så länge Despensers var hans gunstlingar. Hon bildade en pakt med Roger Mortimer av Wigmore, en av baronerna i exil, och i september 1326 landsteg hon i Essex tillsammans med Mortimer och sin son, och förklarade att hon skulle hämnas mordet på Lancaster, och avsätta Despensers. Edvards anhängare lämnade honom och 2 oktober flydde han från London västerut där han sökte skydd på den yngre Despensers gods i Glamorgan. Isabella följde efter, dödade båda Despensers, och efter en lönlöst försök att fly till havs tillfångatogs Edvard 6 november. Enligt legenden ägde tillfångatagandet rum vid Pant-y-Brâd , nära Llantrisant. Han spärrades in i Kenilworth Castle, och parlamentet beslutade i Westminsterpalatset i januari 1327 att välja hans son till kung som Edvard III. 20 januari tvingades den tillfångatagne kung Edvard att avsäga sig sig kronan inför en kommitté.

Fångenskap och död

20 januari Isabellas och Mortimers styre var så skört att de inte vågade låta den avsatte kungen vara kvar i livet. 3 april flyttades han i hemlighet från Kenilworth och efter några turer spärrades han in i Berkeley Castle i Gloucestershire. Man behandlade honom mycket okungligt och illa i hopp om att han skulle dö av sjukdom. Då hans goda hälsa tycktes bestå dödades han i hemlighet 11 oktober. Enligt Thomas de la Moore ca. 1327: :"På natten 11 oktober (1327) greps (kungen), som låg till sängs, medan en stor madrass trycktes ned på och kvävde honom, trycktes ett glödgat eldjärn genom ett rör in i hans privata delar så att det brände sönder de inre delarna av inälvorna." Detta ansågs av dem som höll honom fången som ett lämpligt straff för hans homosexualitet och det var en mordmetod som inte visade några yttre spår av våld. Det sades att han dött en naturlig död och han begravdes i St Peter's Abbey i Gloucester, numera Gloucester Cathedral, där hans son senare lät bygga en magnifik grav. Efter kungens död varade Isabellas och Mortimers styre länge. Så fort Edvard III blev gammal nog avrättade han Roger Mortimer, men skonade modern på villkoret att hon lämnade hovet. 1330 drog Isabella sig tillbaka från ofentligheten och dog, antingen på Hertford eller Castle Rising i Norfolk 23 augusti 1358.

Källor

- Vita Edwardi Secundi
- Blackley, F.D. Adam, the Bastard Son of Edward II, 1964 Kategori:Englands regenter Kategori:Huset Plantagenet ja:エドワード2世 (イングランド王)

Pennyweight

Es una unidad de masa inglesa obsoleta. Se consideraba la masa de un penique antes de 1971. El pennyweight es la 1/240 parte de una libra troy. Se abrevia pwt. Esta unidad equivale a:
- 24 granos
- 1,55517384 gramos Categoría:Unidades de masa

Zam�wienia publiczne heavy metal samsung true tone Hotele w Warszawie aminokwasy

:: RELATED NEWS ::

SRV resource record
An SRV record or Service record is a category of data in the Internet Domain Name System specifying information on available services. It is defined in RFC 2782. Newer internet protocols such as SIP and XMPP often require SRV support from clients. Client implementations of older protocols (e.g.