:: wikimiki.org ::

Romersk-katolska Kyrkan

Romersk-katolska kyrkan

Romersk-katolska kyrkan, kristen kyrka under ledning av biskopen i Rom (påven). Anser sig vara den kyrka som grundades av Jesus genom apostlarna Petrus och Paulus och har genom historien hävdat att man är den enda kristna kyrkan (se bl.a. Matt. 16:18-19). Andra Vatikankonciliet innebar dock en begynnande ekumenisk öppenhet, och idag erkänns de ortodoxa kyrkorna som sanna kristna kyrkor. Även mot de protestantiska samfunden har man en öppnare attityd. Svenska kyrkans hållning till homosexualitet och skilsmässor har dock inneburit, att förhållandet till Rom försämrats under början av 2000-talet. Historiskt härstammar den katolska kyrkan från den västromerska rikskyrkan. Under medeltiden spreds den latinska kristendomen över hela västra och norra Europa. Under denna tid formades teologin av skolastiken, fr.a. av teologen Thomas av Aquino. Då bildades också olika typer av klosterordnar som kom att få stor betydelse. År 1054 inträffade en schism med den östliga kristenheten då påvens sändebud lämnade en bannbulla på altaret i Hagia Sofia i Konstantinopel. Sedan dess har den katolska och de ortodoxa kyrkorna varit skilda åt. Vid tiden för de stora geografiska upptäcktsresorna kom katolicism en att spridas via spansk och portugisisk kolonisation till Latinamerika, Afrika och Indien. Under senare delen av 1200-talet började kyrkan emellertid att förlora sitt politiska inflytande som världsreligion i Europa. Den feodala maktuppdelningen stärktes under denna period och dess kungar gjorde mer eller mindre anspråk på kyrkans stora rikedomar. Detta ledde till kyrkans förfall under senmedeltiden Reformationen under 1500-talet gjorde att den katolska kyrkan förlorade i inflytande i stora delar av norra Europa. Man samlade sig till motreformation vid Tridentinska mötet 1545-1563. Kyrkan omorganiserades, nya ordnar bildades (t.ex. jesuitorden) samtidigt som kyrkan fick en mer militant prägel. Under 1900-talet har den romersk-katolska kyrkan förnyats och är nu betydligt villigare att acceptera förhållandena i den moderna världen, den påvliga centralismen har brutits något, man deltar i ekumeniskt arbete, mässordningen förändrades och gudstjänst firas på folkspråket. Störst betydelse för denna utveckling har Andra Vatikankonciliet haft. Viktigt att notera är att benämningen "romersk-katolsk" syftar på den latinska riten (liturgi) som är vanligast inom den Katolska kyrkan, men då det finns andra riter (andra former av liturgi) bör man inte använda termen romersk-katolsk då man syftar på HELA katolska kyrkan.

Katolska kyrkan i Sverige

I och med Uppsala möte 1593 var schismen mellan Svenska kyrkan och påven i Rom ett faktum. Alla Katolska trosbekännare utvisades från Sverige. Sedan 1720-talet har katoliker bott inom Sveriges gränser, till en början med begränsad religionsfrihet. 1781 fick de lov att vistas i landet, och en apostolisk vikarie tillsattes för ledningen av arbetet i Sverige. Sedan 1873 har det varit tillåtet även för svenska medborgare att tillhöra den katolska kyrkan. Under senare delen av 1900-talet har invandringen av katolska trosbekännare ökat kraftigt. Stockholms katolska stift, som omfattar hela Sverige, har omkring 145 000 medlemmar och är därmed en av Sveriges största kyrkor. År 1998 fick stiftet sin förste svenske biskop, Anders Arborelius. Stiftets katedral är Sankt Eriks katolska domkyrka som är belägen på Södermalm i Stockholm. Sankt Eriks katolska domkyrkoförsamling har drygt 8 500 medlemmar. De senaste åren har antalet människor i Sverige som valt att konvertera till katolicismen ökat. År 1934 grundades stiftets officiella ungdomsorganisation, Sveriges Unga Katoliker.

Se även

- Filioque
- Heliga Birgitta
- Investiturstriden
- Kloster
- Laterankoncilierna
- Ofelbarhetsdogmen
- Oremus
- Transsubstantiationsläran
- Trettioåriga kriget
- Thomas av Aquino
- Vatikanen

Externa länkar

- [http://www.vatican.va/ Vatikanens hemsida]
- [http://www.katolskakyrkan.se/ Stockholms katolska stift]
- [http://www.isidordata.se/domkyrkan/ Stockholms katolska domkyrka]
- [http://www.suk.se/ Sveriges Unga Katoliker] Kategori:Romersk-katolska kyrkan simple:Roman Catholicism

Kristen

Kristendom, den religion som utgår från Jesus från Nasarets lära så som den återges i Nya Testamentet, andra delen av kristendomens heliga skrift Bibeln. Kristendomens anhängare anser att Jesus är den utlovade Messias/Kristus. Kristendomen är en abrahamitisk religion.

Kristen tro

Kärnan i den kristna tron är att Jesus Kristus blev avrättad för människornas synders skull, som därmed blev förlåtna. Ett evigt liv efter döden är också centralt inom kristendomen, och att det som krävs för att uppnå detta eviga liv främst är tro på Gud och Jesus, inte att utföra vissa gärningar. De olika kristna trosbekännelserna (t.ex. den apostoliska och den nicaenska) tillkom för att ena (eller särskilja) kyrkans syn på vad kristen tro är och fungerar därför som en bra sammanfattning av vad som ingått i begreppet kristen tro vid olika tidpunkter och platser. Den apostoliska trosbekännelsen (nyare översättning): Vi tror på Gud, allsmäktig Fader, himlens och jordens skapare. Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, som blev till som människa genom den heliga Anden, föddes av jungfrun Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes, steg ner till dödsriket, uppstod från de döda på tredje dagen, steg upp till himlen, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och skall komma därifrån för att döma levande och döda. Vi tror på den heliga Anden, den heliga, universella kyrkan, de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet. Amen Det centrala budskapet brukar illustreras med ett bibelställe, som kallas Lilla Bibeln (Joh. 3:16): "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv."

Tidig historia

Kristendomen uppstod ur judendomen under första århundradet e.Kr. Till en början var kristendomen en liten gren inom judendomen. Den nya tron spred sig snabbt kring Medelhavet tack vare flitig mission, inte minst av aposteln Paulus. Redan tidigt bestod församlingen i Jerusalem av både arameisktalande och grekisktalande kristna. P.g.a. förföljelser och krig lämnade många kristna Palestina och flyttade till andra delar av det romerska riket. Den arameisktalande kristendomen tappade i betydelse, och Mindre Asien tillsammans med Syrien övertar rollen som kristendomens kärnområden. Kristendomen spriddes västerut genom emigration och når snart rikets huvudstad Rom. Dit sänds även apostlarnas ledare Petrus som anses ha blivit den romerska församlingens förste ledare (biskop). På 90-talet e.Kr. skedde en definitiv brytning mellan judendom och kristendom. De kristna slutade att delta i judarnas gudstjänster och romarna insåg skillnaden mellan judar och kristna vilket ledde till att de kristna inte längre behandlas med den tolerans som var bruklig mot judarna. Under 100-talet byggdes organisationen ut, och varje församling blev självständig under en biskop. En grupp tidiga teologer, apologeterna, försökte försvara kyrkans tro mot förföljelser och knyter an till tidens filosofi och retorik. Flera grupper bröt med den kristna huvudtraditionen och bildade tidvis framgångsrika närbesläktade religioner. Bland dem fanns gnosticismen, markionismen och montanismen. Under 200-talet ökade antalet kristna kraftigt vilket ledde till att de tidigare sporadiska förföljelserna från staten tilltog i styrka. De svåraste förföljelserna inföll under kejsarna Decius och Diocletianus. Under kejsar Konstantin den store (tidigt 300-tal) förändrades situationen för de kristna som fick religionsfrihet och ökat inflytande. År 325 samlades biskopar från hela riket till det första ekumeniska kyrkomötet i staden Nicaea. Därmed var grunden lagd för en rikskyrka. Under kejsar Theodosius den store på 380-talet blev kristendomen statsreligion och omkring år 400 var riket kristnat. Sedan tidigare var kristendomen statsreligion i Armenien och Etiopien. I slutet av 700-talet bryts det sista organsierade motståndet i de germanska rikena ner av Karl den store.

Uppdelning

Den organiserade kristendomen är uppdelad på en mängd olika kyrkor och trossamfund. Under de kristologiska striderna på 400-talet bröt flera kyrkor med majoritetslinjen. Dessa finns kvar än idag och brukar kallas orientaliska kyrkor. Även inom romarriket skedde en splittring, där östlig (grekisk) och västlig (latinsk) kristendom allt mer gled isär. En tydlig schism år 1054 mellan biskopen i Rom (påven) och biskopen i Konstantinopel (den ekumeniske patriarken) ledde till att skillnaderna har permanentats i två olika kristna kyrkofamiljer: den Romersk-katolska kyrkan (och därur senare utbrutna kyrkor) samt de ortodoxa kyrkorna. Båda dessa har anspråk på att vara den mest ursprungliga och allmänneliga kyrkan, med direkt band från Jesu lärjungar och fornkyrkan. I väst var det inte slut på striderna. Under 1500-talet protesterade munken Martin Luther ihärdigt mot att kyrkan sålde avlatsbrev och därmed blev han upphov till reformationen. Några teologer, bland dem Johan Calvin och Huldrych Zwingli, ansåg att Luther inte gick tillräckligt långt och drev reformationen i än mer radikal riktning. Ett flertal olika kyrkor och samfund uppstod, en trend som fortsatt sedan dess. Som övergripande benämning på de kyrkor som uppstått i reformationens efterföljd brukar man använda ordet protestanter. Skillnaden mellan de olika protestantiska samfunden kan vara mycket stor.

Bokstavstro

Bokstavstro är när man tror på att varje ord i Bibeln är Guds ord till skillnad från att medge att Bibelns innehåll är givet av Gud och nedskrivet av felbara människor.

Kronologiskt släktskapsträd för kristna riktningar

Förhållandena har förenklats något för att en illustration ska var möjlig, och utgör i första hand under nyare tid efter samfundsbildningen i Sverige
- Judendomen
- Den tidiga fornkyrkan
- Fornkyrkan
- Katolska kyrkan
-
- Katolska kyrkan
-
- "Västkyrkan"
-
- Romersk-katolska kyrkan
-
- Romersk-katolska kyrkan
-
-
- Romersk-katolska kyrkan
-
-
- Sedevakantisterna
-
- Gammalkatolska kyrkan
-
- Evangelisk-lutherska samfund
-
- Evangelisk-lutherska samfund
-
-
- Bibeltrogna Vänner
-
-
- Lutherska bekännelsekyrkan
-
-
- Evangelisk-lutherska bekännelsekyrkan
-
-
- Laestadianerna
-
- Svenska Missionsförbundet
-
- Svenska kyrkan
-
- Anglikanska kyrkan
-
- Anglikanska kyrkan
-
- Metodistkyrkan
-
-
- Metodistkyrkan
-
-
- Frälsningsarmén
-
- Reformerta kyrkor
-
- Anabaptisterna
-
- Baptistkyrkan
-
- Fribaptisterna
-
- Pingströrelsen
-
-
- Trosrörelsen
-
- "Östkyrkan"
-
- Grekisk-ortodoxa kyrkan
-
- Rysk-ortodoxa kyrkan
-
- Nestorianer
-
- Armeniska kyrkan
-
- Monofysiter
-
- Koptiska kyrkan
-
- Georgiska kyrkan
-
- Sjundedagsadventister
-
- Adventistkyrkan
-
- Mormonkyrkan
-
- Jehovas Vittnen
- Arianer
- Markioniter
- Manikéer
- Pelagianer
- Montanister

Se även:

- Frikyrka
- Gud
- Kloster
- Religion
- Sakrament
- Svenska kyrkan
- Teologi Kategori:Kristendom ja:キリスト教 ko:기독교 ms:Kristian simple:Christianity th:คริสต์ศาสนา zh-min-nan:Ki-tok-kàu

ROM

ROM är en akronym för Read-only Memory som betyder ungefär "endast läsbart minne". Det är inte möjligt att skriva till minnet eller ändra dess innehåll och det används därför till att lagra programvara för att styra hårdvaran i elektroniska enheter. Ursprunligen tillverkades ROM-kretsar färdiga med innehåll, men snart kom PROM, programmerbart ROM, som man kunde skriva till en gång med en särskilld skrivutrustning, EPROM, Erasable PROM, som man dessutom kunde radera (med kraftigt ultraviolett ljus i en särskilld utrustning) och skriva igen, och EEPROM, Electrically Erasable PROM, som kunde raderas med en elektrisk signal. Flashminnen är en vidareutveckling av EEPROM som har två transistorer per minnescell istället för en. Fördelen med EEPROM är att man kan radera små block i taget. I små EEPROM-kretsar kan man programmera och sudda 8 bitar i taget, att jämföra med det typiska flashminnets blockstorlek på 524 288 bitar. Minnescellen i EEPROM är större, vilket innebär högre produktionskostnad.

Se även

- RAM Kategori:Akronymer Kategori:Datorteknik Kategori:Elektronik ja:Read Only Memory ko:롬 simple:Read-only memory

Kyrka

Kyrka, grekiska kyriakon, "det som hör Herren till", underförstått "Herrens hus". Ordet hus kan i det här sammanhanget inte bara betyda byggnad utan även familj, släkt eller hushåll. (Jfr kungahus.) #Kyrka, lokal för kristen gudstjänst och annan kristen verksamhet, se kyrkobyggnad. #Kyrka, lokal sammanslutning av kristna som firar gudstjänst tillsammans, se församling. #Kyrka, större sammanslutning av kristna, samarbetsorgan mellan församlingar, se trossamfund. #Kyrkan, i bestämd form, kan syfta på samtliga kristna. Omnämns i den apostoliska trosbekännelsen som en, helig och allmännelig (katolsk) och ses av många kristna som Kristi kropp.

Se även

- Ecklesiologi
- Gudshus
- Kyrkovetenskap
- Kategori:Kristendom ja:教会 nb:Kirke simple:Church

Apostel

Apostel, av grekiskans apostolos "utsänd", "sändebud". Vanligen syftar termen på Jesu lärjungar, bortsett från Judas Iskariot som ersätts av Mattias eller Paulus.

Se även

- De tolv
- Lärjunge Kategori:Kristendom ja:使徒

Paulus (apostel)

Denna artikel handlar om aposteln Paulus. För andra personer med samma namn, se Paulus (olika betydelser). ---- Paulus, apostel, missionär och nytestamentlig författare. Hans hebreiska namn var Saul. Namnen Saul och Paulus som är samma namn på olika språk används om varandra i Nya testamentet, namnet Paulus används mer frekvent eftersom det är ett greksikt namn och NT är skrivet på grekiska. Född ca 4 e.Kr., död ca 64 (avrättad med svärd). Helgondag 29 juni. De viktigaste källorna till kunskap om Paulus är dels Apostlagärningarna, dels hans egna brev. Enligt dessa var Paulus född i Tarsos i Cicilia/Kilikien (Apg 9:11, 21:39, 22:3), innehade romerskt medborgarskap (Apg 16:37f, 22:25-29, 23:27), var av judisk börd, Benjamins stam (Rom 11:1, Fil 3:5). Han var farisé och utbildad i den judiska lagen (Fil 3:5f, Gal 1:14 Apg 23:6, 26:5) av den judiske läraren Gamaliel i Jerusalem (Apg 22:3). Som farisé var Paulus mycket nitisk och förföljde ivrigt den tidiga kristna kyrkan (1 Kor 15:9, Gal 1:3, Fil 3:6, Apg 8:1-3, 9:1-2). Han deltog som åskådare när diakonen Stefanus stenades och skaffade sig tillstånd att själv åka till Damaskus för att förfölja de kristna där. Men på vägen dit möter han Jesus i en uppenbarelse (Apg 9:1-22, 1 Kor 15:8-10, Gal 1:15f) och omvänds till kristendomen. Enligt en omstridd teori av Alvar Ellegård är det Damaskus som nämns i Apostlagärningarna i själva verket den plats i Qumran där Dödahavsrullarna återfunnits. Anledningen till detta är Damaskusskriften, som återfunnits i en kopia bland Dödahavsrullarna. I denna skrift beskrivs hur Rättfärdighetens Lärare och en grupp anhängare samlas i öknen och inrättar ett nytt förbund med Gud, vilket tolkas som att denna plats hette Damaskus. Om "Damaskus" i själva verket är en plats i närheten av Jerusalem försvinner en besynnerlighet i Apostlagärningarna. Paulus skulle inte behöva tillstånd av prästerskapet i Jerusalem och den romerska ockupationsmakten för ett uppdrag utanför Judeas gränser, men om han var utsänd till en plats i Judea faller allt på plats. Paulus verkade efter sin omvändelse c:a 36 e.Kr. som missionär i Syrien, Mindre Asien, Cypern och Grekland, och hans betydelse för den tidiga kristendomens utbredning kan knappast överskattas. Kronologin är osäker, men Paulus missionsresor brukar dateras till åren 46-63 och hans brev till åren 50-60. Därmed är dessa troligen de äldsta skrifterna i Nya testamentet.

Nytestamentliga brev som tillskrivs Paulus

- Romarbrevet
- 1 Korinthierbrevet
- 2 Korinthierbrevet
- Galaterbrevet
- Efeserbrevet (Paulus författarskap ifrågasatt)
- Filipperbrevet
- Kolosserbrevet (Paulus författarskap ifrågasatt av ett mindre antal forskare)
- 1 Thessalonikerbrevet (troligen Nya testamentets äldsta skrift)
- 2 Thessalonikerbrevet (Paulus författarskap ifrågasatt av ett mindre antal forskare)
- 1 Timoteusbrevet (Paulus författarskap avvisas av majoriteten av forskarna)
- 2 Timoteusbrevet (Paulus författarskap avvisas av majoriteten av forskarna)
- Titusbrevet (Paulus författarskap avvisas av majoriteten av forskarna)
- Filemonbrevet Kategori:Nya Testamentet Kategori:Apostlarna

Litteraturtips:

Paul Among Jews and Gentiles, av Krister Stendahl, 1976. Svensk översättning: Paulus bland judar och hedningar. Gummessons 1977. ja:パウロ ko:사도 바울

Kyrka

Se även

- Ecklesiologi
- Gudshus
- Kyrkovetenskap
- Kategori:Kristendom ja:教会 nb:Kirke simple:Church

Andra Vatikankonciliet

Andra Vatikankonciliet varade mellan 1962 och 1965 och sammankallades av påven Johannes XXIII. Konciliet beslutade om bland annat aggiornamento, d.v.s. en viss anpassning till det moderna samhället. Vidare mjukade man upp förhållandet till andra världsreligioner samt reformerade kyrkans liturgi. Konciliet avslutades av Paulus VI. Andra Vatikankonciliet publicerade fyra konstitutioner, nio dekret och tre deklarationer.

Konstitutioner

#Lumen Gentium (Om kyrkans väsen) #Dei Verbum (Om uppenbarelsen) #Sacrosanctum Concilium (Om gudstjänsten) #Gaudium et Spes (Om kyrkans roll i den moderna världen)

Dekret

#Inter Mirifica (Om massmedierna) #Unitatis Redintegratio (Om ekumeniken) #Orientalium Ecclesiarum (Om de orientaliska katolska kyrkorna) #Christus Dominus (Om biskoparnas uppgifter) #Optatam Totius (Om prästutbildningen) #Perfectae Caritatis (Om ordenslivets förnyelse) #Apostolicam Actuositatem (Om lekmännens ansvar i kyrkan) #Presbyterorum Ordinis (Om prästernas uppgifter) #Ad Gentes (Om missionen)
Deklarationer
#Gravissimum Educationis (Om kristna utbildningsfrågor) #Nostra Aetate (Om förhållandet till icke-kristna religioner) #Dignitatis Humanae (Om religionsfriheten)
Se även

- Vatikankoncilier Kategori:Romersk-katolska kyrkan ja:第2ヴァティカン公会議

Ortodoxa kyrkan

Ortodoxa kyrkan är ett samlande begrepp på de ortodoxt kristna kyrkorna. De ortodoxa kyrkorna han indelas i två grupper: dels de östligt ortodoxa, dels de orientaliskt ortodoxa. Tillsammans utgör de den östliga kristenheten. Den östligt ortodoxa delen av kyrkan bröt med påvekyrkan i Rom vid den Stora schismen 1054. Eftersom Rom på 400-talet erövrades av icke-kristna och romarrikets nya huvudstad blev Konstantinopel - Nya Rom - kallar sig även den ortodoxa kyrkan "Romersk", en terminologi som kan verka särskilt förvirrande då även de ortodoxa kallar sig "katolska". I "det heliga landet" har detta symbolspråk fått särskilt tydliga uttryck, inte minst genom att det är de ortodoxa ("Grekerna", "Katolikerna" eller "Romarna") som sedan sekler har huvudansvaret för t.ex. gravkyrkan i Jerusalem och födelsekyrkan i Betlehem. Romersk-katolska kyrkan benämnes här allmänt "Latinarna". Kategori:Kristendom Kategori:Kristna samfund ja:東方正教会 zh-cn:东正教

Svenska kyrkan

Svenska kyrkan är ett evangeliskt-lutherskt trossamfund i Sverige. ::Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också nationella organ. Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet. (1-2 §§ lag (1998:1591) om Svenska kyrkan) Benämningen "Svenska kyrkan" först belagd under 1800-talet, tidigare talade man om "kyrkan i Sverige" eller "den svenska kyrkan". Den 1 januari 2000 ändrades relationerna mellan Svenska kyrkan och staten, vilket gör att kyrkan inte längre kallas statskyrka, men den är fortfarande en folkkyrka. Dock så är fortfarande Svenska kyrkan till viss del styrd av riksdagen, genom Lag om Svenska kyrkan (1998:1591), Lag om införande av lagen om Svenska kyrkan (1998:1592) samt Lag om registrerat trossamfund (1998:1593) och Lag om avgift till registrerat trossamfund (1999:291).

Historia

Förhistoria: den katolska tiden

Sverige kristnades från sent 900-tal till sent 1000-tal av missionärer från Tyskland och England. Tidigare mission av t.ex. Ansgar hade inte givit något bestående resultat. Kristendomen verkar först ha nått Västergötland där Olof Skötkonung lät döpa sig omkring år 1008. Den förste omnämde biskopen i Sverige var biskop Turgot av Skara som dog omkring år 1030. År 1120 nämns Skara, Linköping, Tuna, Eskilstuna, Strängnäs, Sigtuna och Västerås som biskopssäten. Senare under 1100-talet omnämns även Växjö och Åbo stift, dessutom flyttar Sigtuna till Uppsala. Stiften var fr.o.m. 1104 underställda ärkestiftet i Lund som då var danskt. Det dröjde till år 1164 innan Sverige blev egen kyrkoprovins med egen ärkebiskop i Uppsala. Under 1100- och 1200-talen etablerade sig flera olika klosterordnar i Sverige. Alvastra, Nydala och Varnhems kloster grundas av cistercienserna. Dominikaner och franciskaner öppnar konvent i bl.a. Visby och Skara. Kyrkans viktigaste person i Sverige under 1300-talet är utan tvekan den heliga Birgitta. Hennes uppenbarelser fick stor betydelse både religiöst och politiskt över hela Europa. Hon lyckades med tiden utverka tillstånd av påven för att grunda Den helige Frälsarens orden vilket ledde till klosterbygge i Vadstena efter hennes död.

Från reformationen: svensk statskyrka

Under reformationen på 1500-talet bröt kyrkan i Sverige med påven och blev evangelisk-luthersk. Den första segern för reformatorerna vanns år 1527 vid riksdagen i Västerås. Där gavs kungen makt att dra in kyrkliga egendomar och reformatorerna gavs tillstånd att förkunna i landet. Den ledande teologen bland reformatorerna i Sverige var Olaus Petri, predikant i Storkyrkan i Stockholm. Redan år 1525 tog han steget att gifta sig, år 1526 utgav han Nya testamentet på svenska och 1530 Den svenska mässan. Den definitiva brytningen med Rom skedde år 1530 då Laurentius Petri (Olaus yngre bror) utsågs till ärkebiskop och tillträdde ämbetet utan påvlig bekräftelse. Övergången till luthersk statskyrka blev en utdragen process med bakslag både under Karl IX, som tilltalades av kalvinismen, och Johan III som föredrog reformkatolicismen. Den kan inte anses som avslutad förrän vid Uppsala möte 1593. Då antogs Augsburgska bekännelsen som rikets lära och man beslutade sig för att återgå till Laurentius Petris kyrkoordning från 1571. Under 1600-talet präglades Svenska kyrkan av luthersk ortodoxi och allt starkare band till statsmakten. Till bekännelseskrifterna lade man Luthers lilla katekes och senare även Konkordieboken. 1686 års kyrkolag blev den kyrkoordning som bestämde kyrkans verksamhet till 1990-talet. Under 1700-talet och tidigt 1800-tal nådde flera väckelser Sverige. Först pietismen i olika former och senare herrnhutismen. Inte sällan ledde väckelserna till konflikter med de lutherskt ortodoxa och enhetssamhället. Under 1800-talet bröts Svenska kyrkans dominans genom frikyrkoväckelsenas framgångar och bildandet av frikyrkosamfund. Detta ledde till mildrad religionslagstiftning och möjlighet att utträda ur Svenska kyrkan även för svenska medborgare, men det dröjde till år 1951 innan man officiellt kunde utträda ur Svenska kyrkan utan att inträda i annat samfund.

Separation kyrka-stat

Sedan relationerna mellan stat och kyrka ändrades 1 januari 2000 är kyrkan relativt fristående från svenska staten. Dock kvarstår en särskild lag om Svenska kyrkan som bl.a. reglerar att den ska vara evangelisk-luthersk, rikstäckande och demokratisk. Dessutom väljs de förtroendevalda genom nomineringsgrupper i val som liknar vanliga riksdags- och kommunalval.

Organisation

Organisatoriskt är Svenska kyrkan på lokalplanet indelad i församlingar. Systemet är, till skillnad från frikyrkornas, territoriellt och innebär att församlingarna har geografiska gränser. Svenska kyrkans medlemmar tillhör den församling inom vilkens gränser de bor. Undantag till denna regel gäller för de icke-territoriella församlingarna. Av en församling krävs numer att den firar gudstjänst varje söndag, vilket lett till sammanslagningar av flera små församlingar. En eller flera församlingar utgör tillsammans ett pastorat. Pastoratet är tjänstgöringsområde för en kyrkoherde. I ett pastorat som består av endast en församling (enförsamlingspastorat) är det församlingen som upptar de kyrkotillhörigas kyrkoavgift och invånarnas begravningsavgift (såvida begravningsverksamheten i församlingen inte har någon annan huvudman). Om ett pastorat består av flera församlingar (flerförsamlingspastorat) samverkar dessa församlingar organisatoriskt i en kyrklig samfällighet, i sådana fall är det samfälligheten som upptar de kyrkotillhörigas kyrkoavgift och invånarnas begravningsavgift (såvida begravningsverksamheten i samfälligheten inte har någon annan huvudman). Flera flerförsamlingspastorat kan samverka i en kyrklig samfällighet. Regionalt är Svenska kyrkan indelad i stift som leds av ett stiftsfullmäktige med stiftsstyrelse tillsammans med domkapitel och biskop. Svenska kyrkan har för närvarande 13 stift. Uppsala stift är ärkestift och har numera två biskopar. En av dem är ärkebiskop och Svenska kyrkans "ansikte utåt". På riksplanet leds Svenska kyrkan av kyrkomötet och kyrkostyrelsen. Dessa har ansvar för Svenska kyrkans tro, lära, gudstjänst, ekonomi och organisation. Kritik framförs ofta över att kyrkomöte och kyrkostyrelse utgörs i stor utsträckning av förtroendevalda som inte anses ha kompetens i trosfrågor. Fr.o.m. 1 januari 2000 regleras Svenska kyrkans verksamet (med några undantag) inte längre av svensk lag utan av en kyrkoordning vilken kyrkomötet beslutar om.

Tro

Svenska kyrkans tro grundar sig som alla andra kristna kyrkor på Bibeln, i Svenska kyrkans fall så som den utläggs i de tre fornkyrkliga trosbekännelserna samt Augsburgska bekännelsen, Konkordieboken och Laurentius Petris kyrkoordning. Även moderna dokument som ekumeniska överenskommelser, kyrkohandböcker och liknande dokument räknas numer till Svenska kyrkans bekännelse. I praktiken spelar dock de reformatoriska bekännelseskrifterna, särskilt Konkordieboken, en ganska liten roll för Svenska kyrkans församlingar. Traditionella lutherska tankegångar tillsammans med influenser från olika kristna och politiska riktningar samsas i praktiken. Dock finns flera traditionella kristna rörelser som motsätter sig denna politisering kvar inom Svenska kyrkan, t.ex. lågkyrklighet, gammalkyrklighet, högkyrklighet, læstadianer och karismatisk väckelse. Lokalt kan dessa rörelser vara starka, men de saknar nämnvärt inflytande på riksplanet.

Kyrkotillhörighet

Tidigare blev barn som föddes av medlemmar automatiskt medlemmar i Svenska kyrkan. Från 1996 är dopet grund för tillhörighet. Det finns också möjlighet att tillhöra Svenska kyrkan i avvaktan på dop. Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka med uppdrag att förmedla evangelium i ord och handling. Kyrkan har rum för alla, för den sökande och tvivlande likaväl som för den trosvisse, för den som har hunnit kortare likaväl som den som hunnit längre på trons väg. (Kyrkoordningen avd 6)

Gudstjänst

Gudstjänsterna regleras av kyrkohandboken som fastställs av kyrkomötet. Se vidare gudstjänst.

Nuvarande biskopar

- Uppsala stift - K.G. Hammar (1997-) (ärkebiskop)
- Uppsala stift - Ragnar Persenius (2000-) (stiftsbiskop)
- Linköpings stift - Martin Lind (1995-)
- Skara stift - Erik Aurelius (2004-)
- Strängnäs stift - Hans-Erik Nordin (2005-)
- Västerås stift - Claes-Bertil Ytterberg (1988-)
- Växjö stift - Anders Wejryd (1995-)
- Lunds stift - Christina Odenberg (1997-)
- Göteborgs stift - Carl Axel Aurelius (2003-)
- Karlstads stift - Esbjörn Hagberg (2002-)
- Härnösands stift - Tony Guldbrandzén (2001-)
- Luleå stift - Hans Stiglund (2002-)
- Visby stift - Lennart Koskinen (2003-)
- Stockholms stift - Caroline Krook (1998-)

Litteratur

- Fädernas kyrka och folkets - Svenska kyrkan i kyrkovetenskapligt perspektiv, Carl Henrik Martling, Verbum 1992 ISBN 91-526-1808-0.
- Kyrka och makt - Bilder ur svensk kyrkohistoria, Erik Petrén, Bokförlaget Signum 1990. ISBN 91-87896-02-8

Se även

- Sveriges ärkebiskopar
- Svenska Kyrkans Unga

Externa länkar

- [http://www.svenskakyrkan.se/ Svenska kyrkans webbplats]
- [http://dmoz.org/World/Svenska/Samh%e4lle/Religion/Kristendom/Samfund/Lutherska/Svenska_kyrkan/ Länkar från Open Directory] Kategori:Svenska kyrkan

Homosexualitet

Homosexualitet är en benämning på känslomässig eller sexuell attraktion till personer av samma kön. Homosexuella män kallas ofta bögar och kvinnor kallas flator. Dock kan man också välja att enbart använda begreppet homosexuella handlingar utan att göra personkategoriseringar. flator

Historia

Det finns flera djurarter där homosexualiteten är utbredd, bland annat vissa apor (till exempel bonoboapan), men även bland delfiner (Referenser: [http://news.nationalgeographic.com/news/2004/07/0722_040722_gayanimal.html 1] [http://www.salon.com/it/feature/1999/03/cov_15featurea.html 2]). Skriftliga källor som nämner manlig homosexualitet går långt tillbaka, åtminstone till Bibelns tredje Mosebok. Dock omnämns inte kvinlig homosexualitet i Bibeln. Det är svårt att göra sig en uppfattning om folkslag varifrån man ej har skriftliga källor. Under den grekiska antiken, blev de skrivna handlingarna mer personliga, och här kommer de första beskrivningarna av homosexuell kärlek. I senare mansdominerade samhällen fortsatte sedan beskrivningarna kring främst manlig homosexualitet. Kvinnlig homosexualitet har sin idéhistoriska historia från ön Lesbos (även kallad Lesvos), där den kvinnliga poeten Sapfo verkade. Hon hade bland annat en skola för unga kvinnor på ön. Sapfos kärleksdikter tros vara riktade till en kvinna, därav uttrycken lesbisk och sapfisk kärlek. kärleksdikt Grekernas manliga homosexualitet skedde i huvudsak mellan vuxna män och ynglingar i de övre tonåren. Kärlek mellan män ansågs som något högt skattat, huruvida dess grundsten var en sinnlig kärlek (s.k. Amor) eller köttslig kärlek (s.k. Eros) är omtvistat. Beskrivningar av homosexuell kärlek finns dock att finna i verk av flera grekiska författare, däribland Platon. I andra kulturer finner man att de indiska sexinstruktionerna Kama Sutra och tantra bara innehåller råd om heterosexuell sex, och avråder från homosexuell sex (fortfarande med fokus på manlig homoerotik). Inte av moraliska skäl, utan av hygieniska skäl eller med hänsyn till barnalstring. De antika romarna var mindre benägna än grekerna åt homosexuell kärlek och betraktade detta mer som en "grekisk last". Hos dessa finner vi också, hos Tacitus, en beskrivning av hur homosexualitet behandlades hos de nordiska folkslagen: genom nedsänkning av de älskande i en mosse. Den historiska sanningen kring detta är omtvistad, men nyligen hittade man bevarde kroppar av ett par i en mosse i Tyskland, vilket skulle kunna innebära en sanning i påståendet. När kristendomen gjorde sitt intåg under de första århundradena efter Kristus blev homosexualitet betraktat som en värre synd än andra köttsliga utsvävningar. Under medeltiden lyser skriftliga källor med sin frånvaro. Med renässansen börjar också det kulturella livet vakna. Visserligen var fortfarande homosexuella handlingar strikt förbjudna, men det fanns en möjlighet att skriva homoerotiskt. I bland annat Shakespears sonetter finner man dubbelbottnade referenser till kärleken för en ung man i Shakespears vänkrets. Även i Sverige finner man under Frihetstiden homoerotiska dikter av en ung förtvivlad man. Eftersom läsandet av de gamla grekerna hade blivit tillgängliga på modersmålet vid denna tid, ökade också möjligheten att ta efter deras kärleksförklaringar. Under 1800-talet var det fortsatt förbjudet att idka homosexuella handlingar och det betraktades som sodomi. Situationen för de homosexuella började förbättras från 1960-talet och framåt i västvärlden även om diskriminerande och särlagstiftningar för homosexuella fortfarande existerar i många länder. Under 1960-talet växte en politiskt medveten gayrörelse med rötter i främst San Francisco och New York fram som förde upp de homosexuella rättigheter på den politiska dagordningen och predikade stolthet (pride) över sin sexuella läggning. Den kampen underlättades av den rådande tidsandan med en friare syn på kärlek och med medborgarrättsrörelsens kamp mot rasdiskrimineringen i USA samt ett öppnare samhälle. Med start under 1980-talet kom flera kändisar ut ur garderoben, vilket gjorde det lättare för andra homosexuella att göra det. Fram till 1979 räknades homosexualitet som en psykisk sjukdom av Socialstyrelsen. Numera firas till exempel Pride-festivalen med bland annat statsministern närvarande.

Homosexuellas villkor

Att komma ut

Många homosexuella beskriver det som svårt att komma ut (avslöja att man är homosexuell), främst med tanke på vad omgivningen ska tycka. Det finns flera rapporterade fall av hedersmord och självmord efter att homosexuella kommit ut. Samtidigt beskriver de processen som nödvändig för att kunna leva ärligt med sig själva. Många möter dock förstående föräldrar och anhöriga. En grupp föräldrar till homosexuella deltar regelbundet i Stockholms Pride-festival.

Fördomar

Det finns fortfarande många fördomar kring homosexuella, som att de skulle "smitta" av sig sin homosexualitet, att de skulle vara mer promiskuösa än andra och att de skulle bete sig på ett likartat sätt (se till exempel filmen Ute eller inte eller Melodifestivalen). De fördomarna gör livet svårare för de homosexuella som inte passar in i mallen (men likaså för de heterosexuella som passar in i en förmodad homosexuell mall). Numera är dock fördomar om att homosexuella skulle vara orsaken till AIDS och hiv närmast begränsad till de religiösa fanatikerna. Under amerikanska 1950-talets McCarthyism pågick tillsammans med förföljelsen av kommunister också propaganda mot homosexuella, som bland annat påstod att homosexualitet var en sinnesjukdom jämförbar med schizofreni, något som kritiker av homosexualitet fortfarande ibland påstår. Samtidigt spreds även myten om att homosexuella män inte kunde vissla.

Uppfattningar om homosexualitet

Eftersom det i större delen av västvärlden inte finns något förbud mot homosexualitet kan man anta att homosexualitet i regel är en accepterad avvikelse från en heterosexuell norm. Det finns dock också många mer eller mindre vanliga uppfattning grundade på religiösa, moraliska eller filosofiska tankar.
- Den feministiska tänkaren Shulamith Firestone menar att sexuell attraktion till människor oavsett kön är den mänskliga normen och att renodlad heterosexualitet är en produkt av den moderna familjen och patriarkatet. Se även queerteori.
- Teorierna om medfödd, genetisk eller på annat sätt förutbestämd sexualitet menar att homosexuella alltid har existerat, men verkat och synts mer eller mindre öppet. "Vågorna" av homosexualitet beror då på ett samhälles öppenhet och attityder.
- Kristna som motsätter sig homosexuell utlevnad menar, med stöd i Bibeln (bl.a. 3 Mos. och Romarbrevet), att detta är en synd. I islam är homosexuella handlingar också en synd och i bokstavstroende muslimska stater förenat med dödsstraff. I buddistiska och hinduiska kulturområden är det sällsynt med lika starkt utpräglad reglering mot homosexualitet, vilket inte innebär en större allmän acceptans av homosexuella eller en mindre individuell rädsla för att leva homosexuellt. Den mest fundamentalistiska linjen ifråga om homosexualitet företräds av den udda baptispastorn Fred Phelps i USA. Han anser att homosexuella drar Guds vrede, och därigenom död och förstörelse över sina länder, och kräver därför dödsstraff för de homosexuella. Påven Johannes Paulus II menade i sin sista bok att äktenskap mellan personer av samma kön är en del av ondskans ideologi. Den förre kardinal Ratzingers (numera påve Benedictus XVI) linje är ännu oklar.
- Inom nazismen betraktar homosexualitet som en psykisk sjukdom eller genetisk degeneration.

Hur stor andel är homosexuella?

Att undersöka hur stor andel av en befolkning som är hbt-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner) är liksom för alla andra statistiska undersökningar sammankopplat med ett antal problem. Det första problemet är hur man definierar hbt-personer. Detta definieras olika i olika undersökningar. I vissa undersökningar kan således en homosexuell definieras som en person som betraktar sig som uteslutande homosexuell och inte för sitt liv skulle kunna tänka sig att leva tillsammans med en person med motsatt kön, medan andra undersökningar kan definiera en som homosexuell om den har sexuella kontakter med personer av samma kön, någon gång har känt sig dragen till personer av samma kön, med mera. Detta medför att olika frågor ställs tills svarspersonerna med medföljande olika svar och därmed olika siffror för olika undersökningar. Ett annat problem, som är ännu tydligare i alla frågor som gäller sexualitet än i andra statistiska undersökningar gäller frågan om hur man gör undersökningen. Anonyma svar ger till exempel helt andra resultat än dörrknackning eller telefonuppringning. Sedan gäller som alltid frågan om tolkningen av materialet. Många undersökningar är även gjorda med ett politiskt och/eller religiöst syfte bakom, och den som gjort undersökningen kan i redovisningen av materialet då vrida tolkningen till att passa dess syfte.

Undersökningsresultat

Moderna statistiska undersökningar har visat att 1-1,5 procent av männen och ungefär 0,5 procent av kvinnorna betraktar sig som homosexuella medan undersökningar gjorda av läkare eller antropologer ger betydligt högre siffror (uppemot 10 procent). I de statistiska undersökningarna är definitionen på vem som är homosexuell om personen själv betraktar sig som homosexuell eller inte. Enligt Shere Hites studier, Rapport om mäns sexualitet, av över 7000 amerikanska män i åldern 13-97 år visar att 9 procent av männen betraktade sig som homosexuella och 6 procent som bisexuella. I Alfred Kinseys rapport från 1948 "Sexual Behavior in the Human Male" visade det sig att 37 procent av de amerikanska männen ansåg sig någon gång mellan puberteten och ålderdomen ha upplevt en homosexuell kontakt som lett till orgasm, ytterligare 13 procent hade efter puberteten känt dragning till sitt eget kön utan att det lett till homosexuella kontakter och 4 procent hade efter puberteten levt som uteslutande homosexuella. Kritiker mot dessa undersökningar menar dock att de ha utförts på ett ovetenskapligt och statistiskt undermåligt sätt, utan oberoende slumpmässigt urval eller andra metoder för att försäkra sig om att resultaten inte lider av bias, vilket medför att man kan inte dra några slutsatser om befolkningen som helhet utifrån dessa resultat. I Kinseys undersökning bestod urvalet av bl.a. män som svarade på annonser i tidningar för homosexuella, interner, o.s.v., och resultatet kan därför aldrig bli representativt för hela populationen. Försvararna av dessa undersökningar påpekar som fördelar att de är djupgående, ger utrymme för nyanserade svar och troligen ger färre oärliga svar. 1996 genomförde Statens folkhälsoinstitut tillsammans med RFSU undersökningen Sex i Sverige, som där man lät 5 250 slumpmässigt och representativt utvalda individer mellan 18 och 74 som var bosatta i Sverige svara på enkätfrågor om sexualitet. Noteras bör att bortfallet blev stort, 41% av svaren. Resultatet blev att 2,5 % av de tillfrågade hade haft sexuella kontakter med personer av samma kön. Denna siffra stämde för både kvinnor och män. Undersökningen visade också att ca 0,5% av männen, och mindre än 0,5% av kvinnorna enbart haft sexuella kontakter med personer av samma kön.

Källor

- Tom W. Smith, American Sexual Behavior: Trends, Socio-Demographic Differences, and Risk Behavior, Chicago 1998. (länk: http://www.norc.uchicago.edu/online/sex.pdf)
- http://www.cprmd.org/Myths/Myth_Fact_001.htm
- Gymnasium stoppar pingstkyrka (länk: http://www.dagen.com/nyheter/artikel.asp?ID=95228)
- Pastor kritiserad för homosexuttalande (länk: http://www.dagen.com/nyheter/artikel.asp?ID=95127)

Se även

- RFSL
- heterosexualitet
- bisexualitet
- homofobi
- heteronormativ
- gayrörelse
- Bibelns syn på homosexualitet

Externa länkar

- [http://www.rfsl.se RFSL] - Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande, organisaton som arbetar för homo-, bi- och transsexuellas likaberättigande.
- [http://www.androphile.org World History of male Love] Androphile Gay History Projekt (engelska)
- [http://www.geocities.com/plusg1/facts_05.htm Kritisk granskning av Alfred Kinseys undersökning (engelska)] Kategori:Sexualitet Kategori:Gayrörelse ja:同性愛

Västrom

Med västromerska riket avses den västra rikshalvan av det romerska riket efter delningen mellan Theodosius I:s söner Honorius och Arcadius år 395. Rom faller slutligen år 476 när germaner under ledning av Odovakar avsätter den siste västromerske kejsaren, Augustulus, vilket markerar början på medeltiden i klassisk europeisk historieskrivning. Kategori:Romerska riket

Medeltiden

Föregått av:
Antiken

Historia

Eftergått av:
Upplysningstiden

Upplysningstiden Tidsperiod mellan antiken och nyare tiden. Inom europeisk historia brukar man se medeltiden som perioden mellan Västroms och Östroms fall, det vill säga ungefär 500-talet (eller år 476) till 1500-talet (år 1453 då Konstantinopel föll i turkarnas händer). Medeltiden delas ofta in i tidig medeltid (ca 500-900-talet), högmedeltiden (ca 1000-1300-talet) och senmedeltiden (ca 1300 och 1400-talet). Under medeltiden blev den feodala prägeln mer markant genom adelsätternas jordägande och uppror eller släktfejder mellan kungahusen vilka utmynnade i slag och inbördeskrig. Dessutom växte skråsystemet fram, digerdöden härjade, kristendomen slog succesivt ut de gamla hedniska religionerna, lagar nedtecknades, kloster och universitet grundades. Kyla, dåliga skördar och pesten gjorde att en tredjedel av Europas befolkning dog.

Eftervärldens bild av medeltiden

Renässansen, reformationen och ännu mer upplysningstiden betraktade medeltiden som "den mörka tiden" för att man i perioder ansett att delar av antikens högkultur försvann under medeltiden och inte återkom förrän i och med renässansens återupptäckt av en rad grekiska verk. Senare forskning (se t.ex. Michael Nordberg nedan) betonar att medeltiden är den period då grunderna för all senare europeisk samhällsutveckling lades. Det blir således bara den tidiga medeltidens första århundraden, mellan Västroms fall och Karl den store, som kan kallas "mörka" i och med att de lämnat efter sig få skriftliga källor och större byggnadsverk och all politisk maktutövning och organisation var geografiskt begränsad.

Den svenska medeltiden

Den svenska medeltiden räknas från omkring år 1060 (ynglingaättens utslocknande) till Gustav Vasas val till kung år 1523. Härefter följer Äldre vasatiden. Kulturellt sett kan man hävda att medeltiden varade från kristendomens införande (vilket skedde från 800-talet till 1100-talet) t.o.m. reformationen (som hade ett utdraget förlopp i Sverige från 1527 och nästan ett sekel framåt). Den svenska medeltiden motsvarar alltså ungefärligen den tid då katolicismen var den dominerande religionen. För Sveriges historia under medeltiden, se vidare följande artiklar:
- Sverige under äldre medeltid (omkr. 1050-1250)
- Folkungatiden (1250-1389)
- Sverige under Kalmarunionen (1389-1521)

Se även

- Medeltidens filosofi
- Medeltidsgenealogi
- Medeltidens konst
- Medeltidsveckan på Gotland
- Stockholms Medeltidsmuseum
- SCA världsompännande medeltidsförening

Länkar

- [http://forum.skalman.nu/viewforum.php?f=24 Diskussioner om medeltiden på Skalman]
- [http://dmoz.org/World/Svenska/Vetenskap/Humaniora/Historia/Tidsperioder/Medeltiden/ medeltida länkar från ODP]
- [http://www.rollspel.nu/juneborg/Historia/ Juneborgs Medeltida Länkar]
- [http://www.middelalderfestival.dk Europeisk medeltidsfestival i Horsens]
- [http://www.formonline.se/kyrkor/index.html Medeltida konst]
- [http://www.jaixa-imaging.net Bilder från Medeltidsveckan i Visby]
- [http://www.historiska.se/histvarld/sok.htm Sök i Medeltidens ABC]

Litteratur

- Michael Nordberg: Den dynamiska medeltiden
- Nina Folin & Göran Tegnér (red.): Medeltidens ABC Kategori:Medeltiden Kategori:Historiska epoker ja:中世 simple:Middle Ages

Kristendom

Kristen tro

Tidig historia

Uppdelning

Bokstavstro

Bokstavstro är när man tror på att varje ord i Bibeln är Guds ord till skillnad från att medge att Bibelns innehåll är givet av Gud och nedskrivet av felbara människor.

Kronologiskt släktskapsträd för kristna riktningar

Se även:

Europa

och Frans Josefs land]] Europa är jordens till ytan näst minsta och till befolkningen tredje största världsdel. Sedan 1700-talet har gränsen mellan Europa och Asien vanligen ansetts gå vid Uralbergen, Uralfloden, Kaspiska havet, Kaukasus, Svarta havet, Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna.

Etymologi

Dardanellerna i tjurform.]] I grekisk mytologi var Europa (grekiska: Ευρώπη) en fenicisk prinsessa som tillfångatogs av Zeus i tjurform. Hon togs till ön Kreta, där hon blev mor till Minos. För Homeros var Europa Kretas mytologiska drottning. Senare blev Europa ett begrepp för Greklands fastland, och runt 500 f.Kr. hade betydelsen sträckts till att inkludera även länderna norr om Grekland. Den grekiska termen Europa härleds från de grekiska orden för bred (eurys) och ansikte (ops). Bred har varit epitet för jorden självt i urindoeuropeiska religioner. En minoritet hävdar dock att ordet fått en överförd betydelse i grekiskan, och utsprungligen kommer från ett semitiskt ord, det vill säga det akkadiska ordet erebu, som betyder "solnedgång". Ur perspektiv från Mellanöstern går solen ned över Europa. Asien tros också komma från ett akkadiskt ord, asu, som betyder "soluppgång", då solen går upp i öst, ifrån det perspektivet i Asien.

Historia

Huvudartikel: Europas historia De första människorna kom till Europa för cirka 800 000 år sedan. Medan Homo sapiens utvecklades i Afrika levde Homo heidelbergensis och Homo neanderthalensis i Europa. Med yngre stenåldern och bronsåldern började en lång historia av stora kulturella och ekonomiska omvandlingar, först vid Medelhavet och senare längre norrut och österut. Särskilt stort bestående inflytande hade antikens Grekland samt romerska riket, som under en period förenade hela södra Europa och andra kustområden vid Medelhavet i ett imperium. I romarriket kunde också den nya religionen kristendomen utbredas snabbt. Under kejsaren Konstantin den store blev kristendomen statsreligion och dess inflytande har fortsatt till vår tid. Medeltiden var präglad av konkurrensen mellan den nya romerska kejsaren i väst och den gamla romerska kejsaren i Bysans. Europa delades i ett östligt och ett västligt område efter deras respektive inflytande. Missionärer spred kristendomen över norra och östra Europa, så att hela Europa blev kristet. I västra Europa var det konkurrens mellan kejsare och påve om övermakten. Reformationen på 1500-talet delade kyrkan i en katolsk och en protestantisk del. Religionskrig följde på denna delning, och 1618 till 1648 förhärjade trettioåriga kriget stora delar av Mellaneuropa. Sedan 1400-talet byggde europeiska länder (särskilt Spanien, Portugal, Ryssland, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien) koloniala imperier med stora besittningar i Afrika, Amerika och Asien. Europa är den världsdel som har haft störst inflytande på andra världsdelar (till exempel genom kristen mission, kolonialism, slavhandel, annan handel ochkultur). På 1700-talet förde Upplysningen fram nya ideal som tolerans, människovärde, jämlikhet och frihet. 1789 kom genom franska revolutionen för första gången borgerligheten till makten. I början av 1800-talet hamnade halva Europa under den franske kejsaren Napoleons välde, tills han led nederlag i Ryssland 1812. Industrialiseringen började i delar av Europa på 1700-talet och förändrade livet för breda befolkningsskikt. Som en följd av arbetarnas fattigdom uppstod på 1800-talet socialistiska rörelser. 1800-talet var också en tid av stark strävan mot demokrati, men även av reaktion och imperialism. Både första världskriget (1914 till 1918) och andra världskriget (1939 till 1945) utbröt i Europa och orsakade stor förödelse. Efter andra världskriget och under kalla kriget var Europa indelat i två stora politisk-ekonomiska block: de socialistiska länderna i Östeuropa och de kapitalistiska länderna i Västeuropa. Det talades då om järnridån som skilde Europas stater från varandra. Först perestrojka och glasnost ledde i Sovjetunionen i mitten av 1980-talet till en en politisk kursändring. 1989 öppnades östblocket, Berlinmuren föll, och Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes. Sedan de sista årtiondena på 1900-talet har Europas länder närmat sig varandra, vilket visar sig bland annat genom institutioner som EU.

Geografi

EU Huvudartikel: Europas geografi Världsdelen Europa utgör en femtedel av kontinenten Eurasien. Europas yta är ungefär 10,6 miljoner kvadratkilometer. Europas östra gräns definieras vid Uralbergen i Ryssland. Den sydöstra gränsen med Asien är inte universellt överenskommen, antingen Ural- eller Embafloden kan fungera som gräns. Gränsen fortsätter med Kaspiska havet med antingen Kuma-Manytj-sänkan, Lilla Kaukasus, Stora Kaukasus eller Kaukasus vattendelare Kura och Rioni som alternativ. Vidare sträcker sig delningen mot Svarta havet; Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna utgör gränsen mot Asien. Medelhavet i syd separerar Europa från Afrika. Västgränsen är Atlanten där Island utgör västlig utpost. Norrut begränsar Norra ishavet. Ögruppen Svalbards nordspets är Europas nordligaste punkt. I praktiken dras gränsen till Europa oftast med större hänsyn till politik, ekonomi och kultur. Detta har lett till att det finns flera "olika" Europa, som inte alltid är identiska till storleken, och som inkluderar eller exkluderar olika länder baserat på vilken definition av Europa som används. Nästan samtliga europeiska stater är medlemmar i Europarådet, undantagen är Vitryssland och Vatikanstaten. Eftersom alla språk inte skiljer mellan begreppen världsdel och kontinent kan Europa på andra språk omväxlande klassas som kontinent eller som subkontinent eller halvö. Europa används ibland synonymt med Europeiska unionen (EU) och dess 25 medlemsstater.
Landformer
Europa har en lång kust med många halvöar. Den stora halvön Skandinavien i norr skiljs från det huvudsakliga europeiska landområdet av Östersjön. I den södra delen av Europa sträcker sig de mindre halvöarna Iberiska halvön, Italien och Balkanhalvön ut i Medelhavet, som bildar gräns mot Afrika. Längre österut blir Europas landmassa bredare tills gränsen mot Asien nås vid Uralbergen. De södra delarna av Europa är bergigare. Längre norrut, norr om de höga bergskedjorna Alperna, Pyrenéerna och Karpaterna, sänker sig landytan genom kulliga områden ned till stora låga slätter, som är mycket vidsträckta i öster. Detta utsträckta låglandsområde kallas Stora europeiska slätten, och vid dess hjärta ligger den nordtyska slätten. En båge av högländer finns också längs den nordvästra kusten, med början i västra Brittiska öarna och fortsättning längs den bergiga och flikiga norska kusten. Denna beskrivning är förenklad. Underområden som Iberiska halvön och Italien har egna sammansatta former, liksom Europas huvudsakliga landmassa, där det finns många platåer, floddalar och sänkor. Island och Brittiska öarna är särskilda områden. Det förra är en egen landmassa i norra Atlanten som räknas som en del av Europa, medan de senare är höglandsområden som en gång var förenade med fastlandet tills de åtskildes av stigande vattennivåer.
Floder
Europas längsta floder är Volga med 3531 kilometer och därefter Donau med 2850 kilometer. Tredje längst är Ural (2428 km) vid gränsen mot Asien. Se vidare Europas geografi.
Berg
Vilket som är Europas högsta berg är omstritt och beror mycket på om man räknar området Kaukasus till Europa, se Europas geografi för en längre lista.
De högsta bergen i Europa inklusive Kaukasus: # Elbrus (5642 m), Ryssland, Kaukasus # Dych-Tau (5203 m), Ryssland, Kaukasus # Rustaveli (5201 m), Georgien, Kaukasus
De högsta bergen i Europa exklusive Kaukasus: # Mont Blanc (4808 m; med istäcke), gränsen Frankrike-Italien, Alperna
# Dufourspitze (4634 m; Monte-Rosa-massivet), gränsen Schweiz-Italien, Alperna
# Dom (4545 m), Schweiz, Alperna

Sjöar
Den största sjön är Ladoga.
Öar
Den största ön är Storbritannien. Andra stora öar är Island,