Home About us Products Services Contact us Bookmark
:: wikimiki.org ::
Rumänien

Rumänien

Rumänien är ett land på Balkan i sydöstra Europa. Det gränsar mot Ukraina och Moldavien i nordöst, Ungern i väst och Serbien och Bulgarien i söder längs med Donau. Rumänien har en sträcka kust mot Svarta havet och östra och södra Karpaterna går genom landets mitt. Rumänien har varit medlem i NATO sedan 2004, och är kandidat till att gå med i EU, avtalet skrevs på 2005 och landet kommer troligen ansluta sig till EU 2007. Huvudstad är Bukarest.

Historia

Huvudartikel: Rumäniens historia Rumänien bestod under medeltiden av två stater: Moldavien och Valakiet. Från 1500-talet och fram till självständigheten år 1878 var större delen av det som idag är Rumänien avhängigt Osmanska riket. Efter andra världskriget blev Rumänien en del av östblocket med en kommunistisk enpartistat. 1965 kom Nicolae Ceausescu till makten och distansierade Rumänien från den sovjetiska maktsfären med en egen utrikespolitik. Rumänien var bland annat den första staten i Östblocket, förutom Sovjetunionen, som återupptog diplomatiska relationer med Västtyskland 1967 (se Hallstein-doktrinen). Nicolae Ceausescu tog även fram mer nationalism än sina föregångare där det rumänska lyftes fram mer. Ceausescus storslagna planer och skrytbyggen med presidentpalatset i Bukarest som topp stod i kontrast till den stora fattigdom som befolkningen levde i med stora problem ekonomiskt och socialt. Precis som i övriga satellitstater genomförde årliga propagandaföreställningar vid större nationella firanden. Säkerhetspolisen, Securitate, kontrollerade och förföljde medborgarna. Rumänien var inget undantag för östblockets sönderfall i slutet av 1980-talet. Den totalitära diktaturen föll under en våldsam revolution. Under 1990-talet hamnade landet i en svår ekonomisk kris och de problem som skapats av den gamla regimen var svårlösta. Rumänien har varit ett av Europas fattigaste länder.

Politik

Huvudartikel: Rumäniens politik Rumänien är en demokratisk republik. Den lagstiftande grenen av den rumänska regeringen består av två kammare, Senat (senaten), som 2005 hade 137 medlemmar, och Camera Deputaţilor (underhus), som 2004 hade 332 medlemmar. Medlemmarna i varje kammare väljs vart fjärde år. Landets president, ledaren av den verkställande grenen, väljs också demokratiskt vart femte år. Fram till 2005 gällde vart fjärde år. Presidenten väljer ut en premiärminister, som leder regeringen. Medlemmarna i regeringen väljs i sin tur av premiärministern. Regeringen är underställd parlamentets godkännande.

Geografi

premiärminister Huvudartikel: Rumäniens geografi En stor del av Rumäniens gräns mot Serbien och Bulgarien utgörs av Donau. Donau går sedan ihop med Prut, som utgör gränsen mot Moldavien. Donau flyter ut i Svarta havet i Donaudeltat. Då många av Rumäniens gränser består av naturliga floder, och eftersom Donaudeltat ständigt expanderar mot havet, ungefär 2-5 meter årligen, har Rumäniens landyta förändrats under de senaste årtionden. Landets yta har ökat från omkring 237 500 km² 1969 till 238 319 km² 2005. Rumänien har ett relativt varierande landskap, med 34% berg, 33% backigt och 33% lågland. Karpaterna dominerar mellersta Rumänien, och omringar transsylvaniska platån. 14 toppar når höjder över 2000 meter, det högsta når 2544 meter över havet. I södra delen av landet övergår karpaterna i ett backigt landskap.

Städer i Rumänien

Källa: [http://www.insse.ro/rpl2002rezgen/5.pdf National Institute of Statistics, 2002 Census] Populära turistmål är Bukarest, Constanţa, Timişoara, Sibiu och Braşov.

Demografi

Huvudartikel: Rumäniens demografi

Etnicitet

Etniska grupper (statistik från 2002):
- Rumäner 89,5%
- Ungrare 6,5%
- Romer 2,5%
- Ukrainare 0,3%
- Tyskar 0,3%
- Ryssar 0,2%
- Turkar och tatarer 0,2%
- Övriga 0,4% Övriga inkluderar mindre grupper folk med ursrpung från grannländerna, exempelvis en grupp på runt tusentalet polacker i Suceava. Vissa grupper hävdar att antalet romer i Rumänien är fler än vad som anges i den officiella statistiken, då vissa romer väljer att kalla sig själva rumäner eller ungrare. Romerna kallas ofta i Rumänien ţigani (tzigany), jämför zigenare. Etinska minoriteter får använda sina modersmål i undervisningen, och har tillgång till information i sina modersmål från myndigheter i städer där de utgör mer än 20% av befolkningen. I städer där minoritetsbefolkningen uppnår mer än 30% av befolkningen kan lokala rådsmöten hållas på minoritetsspråket, ifall översättning till rumänska kan erhållas, och officiella protokoll förs på rumänska.

Språk

Officiellt språk i Rumänien är rumänska (ett romanskt språk i den italiska undergruppen till den indoeuropeiska språkfamiljen). Runt 26 miljoner personer talar rumänska, främst i Rumänien och Moldavien. En relativt stor ungersk minoritet i Transsylvanien talar både ungerska och rumänska, och fram till 1990-talet fanns det ett visst antal karpattyskar, men de flesta av dem lämnade landet i och med kommunismens fall.

Religion

Religioner (statistik från 2002):
- Rumänsk-ortodoxa - 86,8%
- Romersk-katolska - 4,6%
- Protestanter - 3,7%
- Pingstvänner - 1,5%
- Uniater - 0,9% De flesta rumäner är medlemmar i rumänsk-ortodoxa kyrkan, som är en kyrka inom Östortodoxa kristendomen. Katolicismen och protestantismen är också representerade, men främst i områden som är befolkade av mer västinfluerade invånare. I Dobruja, en region längs med Svarta havets strand, finns en liten muslimsk minoritet bestående av turkar och tatarer. Detta är en rest sedan Osmanska rikets regeringstid respektive migration från Krim.

Industri

Biltillverkaren Dacia har de senaste åren fått ny fart genom ägaren Renault. En ny billig och modern modell har lanserats för främst den östeuropeiska marknaden. Renault har en tradition i Rumänien då Dacia-modellen under kommunisttiden från början var Renaults personbilsmodell Renault 12.

Idrott

Rumäniens fotbollslandslag har deltagit i VM i fotboll och EM i fotboll flera gånger. Under 1980-talet tillhörde FC Steaua Bukarest europatoppen och vann Europacupen för mästarlag 1986. Rumänien är även framgångsrikt inom friidrott. Inom gymnastiken har man haft en av de största i Nadja Comaneci. Kategori:Europas länder Kategori:Rumänien als:Rumänien fiu-vro:Romaania ja:ルーマニア ko:루마니아 ms:Romania roa-rup:România simple:Romania th:ประเทศโรมาเนีย zh-min-nan:România

Öland

Öland är ett landskap i Götaland i södra Sverige. Öland, som är Sveriges minsta landskap, är en ö i Östersjön och gränsar i väster till Småland via Kalmarsund, förbundet till fastlandet med Ölandsbron. Landskapet har ca 13 600 kända fornlämningar. Södra Öland domineras av slätten Stora Alvaret. Öland är indelat i två kommuner, Mörbylånga och Borgholm.

Tätorter på Öland


- Algutsrum
- Arontorp
- Björkviken
- Borgholm
- Degerhamn
- Färjestaden
- Grönhögen
- Gårdby
- Kastlösa
- Köpingsvik
- Löttorp
- Mörbylånga
- Norra Möckleby
- Rälla
- Skogsby
- Vickleby

Indelning

Öland är en del av Kalmar län och Växjö stift och delas upp i två kommuner: Mörbylånga kommun och Borgholms kommun. Kyrkligt delas ön upp i två kontrakt (Ölands norra kontrakt och Ölands södra kontrakt), två samfälligheter, åtta pastorat och 25 församlingar.

Kultur och sevärdheter

Varje år sedan 1980 utses årets ölänning som sedan får emotta priset ur konungens hand. Många imponerande fornminnen på Öland, som t ex runstenar, härstammar från vikingatiden. I Böda finns en stor dansanläggning för bl a square dance som drar till sig dansare från hela världen. Flest besökare under de veckolånga danskurserna kommer från Sverige, Danmark, Tyskland, England, men även från Amerika, Japan och många andra länder.

Natur

Berggrunden på Öland är till största delen uppbygd kalksten som avlagrades under ordovicium. Denna kalksten är flitigt använd som byggnadssten i hela landet. På de västra delarna av ön finns det avlagringar ifrån kambrium, främst genom sk alunskiffer. Det är den kalkrika berggrunden som har gett upphov till den rika flora av bland annat orkidéer som finns på ön.

Extern länk


- [http://swedia.ling.umu.se/Gotaland/Oland/index.html Lyssna till några av Ölands dialekter] Kategori:Svenska öar Kategori:Öland Kategori:Sveriges landskap Kategori:Öar i Östersjön

Europa

och Frans Josefs land]] Europa är jordens till ytan näst minsta och till befolkningen tredje största världsdel. Sedan 1700-talet har gränsen mellan Europa och Asien vanligen ansetts gå vid Uralbergen, Uralfloden, Kaspiska havet, Kaukasus, Svarta havet, Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna.

Etymologi

Dardanellerna i tjurform.]] I grekisk mytologi var Europa (grekiska: Ευρώπη) en fenicisk prinsessa som tillfångatogs av Zeus i tjurform. Hon togs till ön Kreta, där hon blev mor till Minos. För Homeros var Europa Kretas mytologiska drottning. Senare blev Europa ett begrepp för Greklands fastland, och runt 500 f.Kr. hade betydelsen sträckts till att inkludera även länderna norr om Grekland. Den grekiska termen Europa härleds från de grekiska orden för bred (eurys) och ansikte (ops). Bred har varit epitet för jorden självt i urindoeuropeiska religioner. En minoritet hävdar dock att ordet fått en överförd betydelse i grekiskan, och utsprungligen kommer från ett semitiskt ord, det vill säga det akkadiska ordet erebu, som betyder "solnedgång". Ur perspektiv från Mellanöstern går solen ned över Europa. Asien tros också komma från ett akkadiskt ord, asu, som betyder "soluppgång", då solen går upp i öst, ifrån det perspektivet i Asien.

Historia

Huvudartikel: Europas historia De första människorna kom till Europa för cirka 800 000 år sedan. Medan Homo sapiens utvecklades i Afrika levde Homo heidelbergensis och Homo neanderthalensis i Europa. Med yngre stenåldern och bronsåldern började en lång historia av stora kulturella och ekonomiska omvandlingar, först vid Medelhavet och senare längre norrut och österut. Särskilt stort bestående inflytande hade antikens Grekland samt romerska riket, som under en period förenade hela södra Europa och andra kustområden vid Medelhavet i ett imperium. I romarriket kunde också den nya religionen kristendomen utbredas snabbt. Under kejsaren Konstantin den store blev kristendomen statsreligion och dess inflytande har fortsatt till vår tid. Medeltiden var präglad av konkurrensen mellan den nya romerska kejsaren i väst och den gamla romerska kejsaren i Bysans. Europa delades i ett östligt och ett västligt område efter deras respektive inflytande. Missionärer spred kristendomen över norra och östra Europa, så att hela Europa blev kristet. I västra Europa var det konkurrens mellan kejsare och påve om övermakten. Reformationen på 1500-talet delade kyrkan i en katolsk och en protestantisk del. Religionskrig följde på denna delning, och 1618 till 1648 förhärjade trettioåriga kriget stora delar av Mellaneuropa. Sedan 1400-talet byggde europeiska länder (särskilt Spanien, Portugal, Ryssland, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien) koloniala imperier med stora besittningar i Afrika, Amerika och Asien. Europa är den världsdel som har haft störst inflytande på andra världsdelar (till exempel genom kristen mission, kolonialism, slavhandel, annan handel ochkultur). På 1700-talet förde Upplysningen fram nya ideal som tolerans, människovärde, jämlikhet och frihet. 1789 kom genom franska revolutionen för första gången borgerligheten till makten. I början av 1800-talet hamnade halva Europa under den franske kejsaren Napoleons välde, tills han led nederlag i Ryssland 1812. Industrialiseringen började i delar av Europa på 1700-talet och förändrade livet för breda befolkningsskikt. Som en följd av arbetarnas fattigdom uppstod på 1800-talet socialistiska rörelser. 1800-talet var också en tid av stark strävan mot demokrati, men även av reaktion och imperialism. Både första världskriget (1914 till 1918) och andra världskriget (1939 till 1945) utbröt i Europa och orsakade stor förödelse. Efter andra världskriget och under kalla kriget var Europa indelat i två stora politisk-ekonomiska block: de socialistiska länderna i Östeuropa och de kapitalistiska länderna i Västeuropa. Det talades då om järnridån som skilde Europas stater från varandra. Först perestrojka och glasnost ledde i Sovjetunionen i mitten av 1980-talet till en en politisk kursändring. 1989 öppnades östblocket, Berlinmuren föll, och Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes. Sedan de sista årtiondena på 1900-talet har Europas länder närmat sig varandra, vilket visar sig bland annat genom institutioner som EU.

Geografi

EU Huvudartikel: Europas geografi Världsdelen Europa utgör en femtedel av kontinenten Eurasien. Europas yta är ungefär 10,6 miljoner kvadratkilometer. Europas östra gräns definieras vid Uralbergen i Ryssland. Den sydöstra gränsen med Asien är inte universellt överenskommen, antingen Ural- eller Embafloden kan fungera som gräns. Gränsen fortsätter med Kaspiska havet med antingen Kuma-Manytj-sänkan, Lilla Kaukasus, Stora Kaukasus eller Kaukasus vattendelare Kura och Rioni som alternativ. Vidare sträcker sig delningen mot Svarta havet; Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna utgör gränsen mot Asien. Medelhavet i syd separerar Europa från Afrika. Västgränsen är Atlanten där Island utgör västlig utpost. Norrut begränsar Norra ishavet. Ögruppen Svalbards nordspets är Europas nordligaste punkt. I praktiken dras gränsen till Europa oftast med större hänsyn till politik, ekonomi och kultur. Detta har lett till att det finns flera "olika" Europa, som inte alltid är identiska till storleken, och som inkluderar eller exkluderar olika länder baserat på vilken definition av Europa som används. Nästan samtliga europeiska stater är medlemmar i Europarådet, undantagen är Vitryssland och Vatikanstaten. Eftersom alla språk inte skiljer mellan begreppen världsdel och kontinent kan Europa på andra språk omväxlande klassas som kontinent eller som subkontinent eller halvö. Europa används ibland synonymt med Europeiska unionen (EU) och dess 25 medlemsstater.

Landformer

Europa har en lång kust med många halvöar. Den stora halvön Skandinavien i norr skiljs från det huvudsakliga europeiska landområdet av Östersjön. I den södra delen av Europa sträcker sig de mindre halvöarna Iberiska halvön, Italien och Balkanhalvön ut i Medelhavet, som bildar gräns mot Afrika. Längre österut blir Europas landmassa bredare tills gränsen mot Asien nås vid Uralbergen. De södra delarna av Europa är bergigare. Längre norrut, norr om de höga bergskedjorna Alperna, Pyrenéerna och Karpaterna, sänker sig landytan genom kulliga områden ned till stora låga slätter, som är mycket vidsträckta i öster. Detta utsträckta låglandsområde kallas Stora europeiska slätten, och vid dess hjärta ligger den nordtyska slätten. En båge av högländer finns också längs den nordvästra kusten, med början i västra Brittiska öarna och fortsättning längs den bergiga och flikiga norska kusten. Denna beskrivning är förenklad. Underområden som Iberiska halvön och Italien har egna sammansatta former, liksom Europas huvudsakliga landmassa, där det finns många platåer, floddalar och sänkor. Island och Brittiska öarna är särskilda områden. Det förra är en egen landmassa i norra Atlanten som räknas som en del av Europa, medan de senare är höglandsområden som en gång var förenade med fastlandet tills de åtskildes av stigande vattennivåer.

Floder

Europas längsta floder är Volga med 3531 kilometer och därefter Donau med 2850 kilometer. Tredje längst är Ural (2428 km) vid gränsen mot Asien. Se vidare Europas geografi.

Berg

Vilket som är Europas högsta berg är omstritt och beror mycket på om man räknar området Kaukasus till Europa, se Europas geografi för en längre lista.
De högsta bergen i Europa inklusive Kaukasus: # Elbrus (5642 m), Ryssland, Kaukasus # Dych-Tau (5203 m), Ryssland, Kaukasus # Rustaveli (5201 m), Georgien, Kaukasus
De högsta bergen i Europa exklusive Kaukasus: # Mont Blanc (4808 m; med istäcke), gränsen Frankrike-Italien, Alperna
# Dufourspitze (4634 m; Monte-Rosa-massivet), gränsen Schweiz-Italien, Alperna
# Dom (4545 m), Schweiz, Alperna

Sjöar

Den största sjön är Ladoga.

Öar

Den största ön är Storbritannien. Andra stora öar är Island, Irland, Sicilien, Sardinien, Korsika, Kreta, Cypern, Svalbard, Novaja Zemlja och Mallorca.

Klimat

Trots sin storlek har Europa ett flertal olika klimat, från subtropiskt klimat vid Medelhavet till arktiskt klimat i det nordligaste Norden och Ryssland. I västra Europas kusttrakter är klimatet mycket maritimt, med milda vintrar med mycket nederbörd och milda somrar, det vill säga inte så stora temperaturskillnader mellan vinter och sommar. Inlandet, framförallt i Östeuropa, har dock ett utpräglat kontinentalt klimat med kalla, snörika vintrar och korta, varma somrar. Det arktiska klimatet medför mycket kalla, snörika vintrar och korta, kyliga somrar. Det subtropiska klimatet medför milda, regnrika vintrar och långa, heta somrar.

Natur

Eftersom de har levt sida vid sida med jordbrukskulturer i tusentals år har Europas djur och växter blivit starkt påverkade av människans närvaro och verksamhet. Med undantag för Norden och norra Ryssland finns få områden av orörd vildmark i Europa, förutom i olika naturparker. Den huvudsakliga växtligheten i Europa är skog, som har mycket goda förutsättningar för att växa. I norr värms världsdelen av Golfströmmen och Nordatlantiska strömmen. Sydeuropa har medelhavsklimat. Det förekommer ofta torka på sommaren i detta område. Bergskedjorna påverkar också förhållandena. Några av dessa (Alperna, Pyrenéerna) är riktade i öst-västlig riktning och tillåter vinden att bära med stora vattenmassor från havet till inlandet. Andra är har nord-sydlig riktning (Skanderna, Dinariska alperna, Karpaterna, Apenninerna) och eftersom regnet främst faller på bergsidor som är riktade mot havet växer skogar bra på den sidan, medan förutsättningarna är mycket sämre på den andra. Få områden av Europas huvudsakliga landmassa har inte betats av boskap vid någon tidpunkt genom årtusendena, och avverkningen av den skogsområden som fanns före jordbrukssamhället orsakade oberäknelig förstörelse av de ursprungliga ekosystemen. Åttio till nittio procent av Europa var en gång täckt av skog. Skogen sträckte sig från Medelhavet till Ishavet. Fastän över hälften av Europas ursprungliga skogar försvann under århundraden av bebyggelse har Europa fortfarande över en fjärdedel av världens skogar - granskogar i Skandinavien, vidsträckta tallskogar i Ryssland, kastanjeregnskog i Kaukasien och korkekskogar i Medelhavsområdet. På senare tid har avverkningen hejdats och många träd har planterats. Ofta har dock barrträd föredragits framför ursprungliga lövträd, eftersom de växer snabbare. Planteringar och monokulturer täcker nua stora landområden och detta erbjuder mycket dåliga miljöer för europeiska skogslevande arter. Andelen urskog i Västeuropa är endast två till tre procent (i europeiska Ryssland fem till tio procent). Landet med minst skogtäckt yta är Irland (åtta procent) och det mest skogbevuxna är Finland (72 procent). På Europas huvudsakliga landmassa dominerar lövskog. De viktigaste arterna är bok, björk och ek. I norr, på tajgan, är björken en mycket vanlig art. I Medelhavsområdet har många olivträd planterats. Dessa är mycket väl anpassade till det torra klimatet. En annan vanlig art i Sydeuropa är cypressen. Barrskog dominerar på högre höjder upp till trädgränsen och längre norrut i Ryssland och Skandinavien, för att övergå i tundra närmare Arktis. Den halvtorra Medelhavsregionen har stora mängder buskskog. En tunn öst-västlig landtunga av eurasisk grässlätt—stäppen—sträcker sig västerut från Ukraina och södra Ryssland tills den slutar i Ungern och övergår i tajga i norr. Istäcket under den senaste istiden och människans närvaro har påverkat utbredningen av Europas fauna. I många delar av Europa har de flesta stora djuren och överordnade rovdjursarter jagats till utrotning. Ullhårig mammut och uroxe var utdöda före slutet av neolitikum. Idag är vargar (köttätare) och björnar (allätare) hotade. En gång fanns de i de flesta delar av Europa, men skogsavverkningen fick dessa djur att dra sig längre och längre tillbaka. På medeltiden var björnarnas livsmiljöer begränsade till mer eller mindre otillgängliga berg med tillräcklig mängd skog. Idag lever brunbjörnen i första hand på Balkanhalvön, i norr och i Ryssland. Ett litet antal dröjer sig kvar i andra områden runt om i Europa (Österrike, Pyrenéerna och så vidare), men i dessa områden är populationerna utspridda och marginaliserade på grund av att miljöförstöringen. Allra längst norrut i Europa kan även isbjörnar påträffas. Vargen, den näst största rovdjuret i Europa efter björnen, finns mest i Östeuropa och på Balkanhalvön. Andra viktiga rovdjur är lodjuret, vildkatten, rävar, olika arter av mård, igelkott, olika arter av ormar, olika fåglar (ugglor och andra rovfåglar). Viktiga växtätare i Europa är sniglar, amfibier, fiskar, olika fåglar, samt däggdjur som gnagare, rådjur, vildsvin och i bergen murmeldjur, stenbockar, gems med flera. Havslevande organismer är också en viktig del av Europas flora och fauna. Havsfloran är mestadels fytoplankton. Viktiga djur i Europas hav är plankton, blötdjur, tagghudingar, olika kräftor, bläckfiskar, fiskar, delfiner och valar. Vissa djur lever i grottor, till exempel fladdermöss.

Demografi

Huvudartikel: Europas demografi Europa har cirka 730 miljoner invånare och är därmed efter Asien och Afrika den tredje folkrikaste världsdelen. Europa tillhör de mer tättbefolkade områdena på jorden, med genomsnittlig befolkningstäthet på 66/km². Framför allt i Väst-, Mellan- och Sydeuropa är befolkningstätheten relativt hög, medan den avtar starkt längre norrut och österut.

Språk

Huvudartikel: Europas språk Mer än 90 procent av Europas invånare talar språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen men det finns även språk som tillhör andra språkfamiljer. Bland de indoeuropeiska är de slaviska, germanska och romanska språkgrupperna mest utbredda. Även grekiska, albanska, baltiska språk och keltiska språk samt romani räknas till de indoeuropeiska språken. Som lingua franca inom världsdelen fungerar engelska, franska, tyska och ryska. De uraliska språken är den näst största språkfamiljen i Europa. De indelas vidare i samojediska språk, som talas av några få tusen människor i den nordostligaste delen av Europa, och finsk-ugriska språk, en betydligt större gren. Dit räknas framförallt finskan, ungerskan och estniskan, som är viktiga nationalspråk, och minoritetsspråken samiska i Norden och ett antal andra i Ryssland. I den europeiska delen av Turkiet är turkiskan, som tillhör de turkiska språken, officiellt språk. Det talas även av minoriteter i grannländerna, särskilt i Bulgarien. Andra turkiska språk som gagauziskan och tatariskan är minoritetsspråk i olika delar av östra och sydöstra Europa. Det kalmuckiska språket, som talas vid Europas östra gräns nära Volga, är det enda mongoliska språket i Europa. Maltesiskan på Malta är det enda semitiska språk som används som officiellt språk i ett europeiskt land. Baskiskan, som talas i norra Spanien och sydvästra Frankrike, är ett isolerat språk som saknar kända släktingar. Dessutom talas idag många olika språk från olika språkfamiljer av personer som invandrat till världsdelen i senare tid. Det vanligaste alfabetet i Europa är det latinska alfabetet, följt av det kyrilliska alfabetet (i Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Bulgarien, Serbien och Makedonien) och det grekiska alfabetet.

Religion

Huvudartikel: Religion i Europa Kristendomen dominerar helt som Europas huvudreligion. Omkring 75 procent av invånarna beräknas vara kristna, främst katoliker, protestanter och ortodoxa. Andra stora religioner i världsdelen är islam med ungefär 7 procent av befolkningen (främst folkgrupper i Sydosteuropa samt invandrare från muslimska länder), samt judendomen. Dessutom finns andra religioner företrädda bland invandrare från andra världsdelar, samt nya religioner. Omkring 18 procent av européerna är konfessionslösa, särskilt i städer och i de östeuropeiska länderna. Europa är nuförtiden i stor utsträckning sekulariserat.

Politik

Huvudartikel: Politik i Europa

Europeiska politiska organisationer

I mitten av 1900-talet grundades Europarådet som den första gemensamma europeiska institutionen. Europarådet omfattar numera, efter att den öst-västliga konflikten avlsutats, 47 stater. En annan betydande organisation är Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), som grundades 1975 som Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) som en blocköverskridande instans, och som förutom de europeiska länderna även innefattar USA och Kanada. "Europa" i politisk mening betyder ofta Europeiska unionen (EU) eller dess föregångare: Europeiska kol- och stålgemenskapen, som grundades 1951 av Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Tyskland, Italien och Frankrike, och som tillsammans med Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och Europeiska ekonomiska gemenskapen 1957 blev "Europeiska gemenskaperna", oftast kallat "Europeiska gemenskapen". Med Maastrichtfördraget 1991 bildades Europeiska unionen, som innefattar de tidigare samarbetena. Större delen av de länder som tillhörde EFTA, som grundades på 1950-talet, har senare blivit medlemmar av EU. Efter dess senaste utvidgning 2004 har EU 25 medlemsländer. Ett antal ytterligare länder förhandlar om medlemskap.

Stater

EFTA Följande stater ligger helt inom Europas gränser. Till detta tillkommer några stater som delvis ligger i Europa
- Azerbajdzjan (delat mellan Europa och Asien)
- Danmark (utom Grönland i Nordamerika)
- Frankrike (utom Franska Guyana i Sydamerika, Guadeloupe och Martinique i Nordamerika och Réunion i Afrika)
- Georgien (delat mellan Europa och Asien)
- Kazakstan (delat mellan Europa och Asien)
- Portugal (utom Madeira i Afrika och Azorerna som ligger mitt i Atlanten
- Ryssland (delat mellan Europa och Asien)
- Spanien (utom Kanarieöarna, Ceuta och Melilla i Afrika)
- Turkiet (delat mellan Europa och Asien) Av kulturella och politiska skäl brukar brukar man dessutom räkna Armenien och Cypern som hörande till Europa.

Områden med särskild status

Se även Väpnade konflikter i Europa efter 1989.
- Abchazien (Georgien)
- Adzjarien (Georgien)
- Azorerna (Portugal)
- Färöarna (Danmark)
- Gibraltar (Storbritannien)
- Guernsey med Alderney, Herm och Sark (Storbritannien)
- Isle of Man (Storbritannien)
- Jersey (Storbritannien)
- Kosovo (Serbien och Montenegro)
- Nagorno-Karabach (Azerbajdzjan)
- Nachitjevan (Azerbajdzjan)
- Nordcypern (Cypern)
- Sydossetien (Georgien)
- Svalbard (Norge)
- Tjetjenien (Ryssland)
- Transnistrien (Moldavien)
- Åland (Finland)

Organisationer


- Europeiska unionen
- Europarådet
- EFTA
- OSSE Kategori:EuropaKategori:Världsdelar als:Europa ja:ヨーロッパ ko:유럽 ms:Eropah roa-rup:Evropa simple:Europe th:ทวีปยุโรป zh-min-nan:Europa

Ukraina

Ukraina är en republik i Östeuropa med landgräns mot Rumänien, Moldavien, Ryssland, Polen, Slovakien, Ungern och Vitryssland. Huvudstad är Kiev. Ukraina var en av delrepublikerna i Sovjetunionen fram till dess fall 1991 och dessförinnan en del av Ryssland Ordet Ukraina kommer av ett slaviskt ord för "på gränsen", "nära gränsen". En liknande benämning finns för det nuv. kroatiska landskapet Krajina. I äldre tid var det vidare vanligt att använda benämningen "Lillryssland" om Ukraina, under det att egentliga Ryssland benämndes "Storryssland". I kulturellt hänseende är Ukraina ett delat land, dels efter dimensionen tidigare polskkontrollerat område resp tidigare tsarkontrollerat område, där befolkningen i de tidigare polskkontrollerade områdena oftast är romerska katoliker eller tillhör en ortodox kyrka unierad med Rom, dels också efter dimensionen att etniska ryssar i hög utsträckning inflyttat under sovjettiden till områden främst i öst, där stora koncentrationer av tung industri byggts upp. Halvön Krim anses historiskt heller ej höra till Ukraina. Halvön som erövrades från turkarna under Katarina II flyttades administrativt över till Ukraina av den sovjetiske ledaren Nikita Chrustjov. På Krim finns ryska militärbaser. I Ukraina finns också en stor ungersk minoritet.

Historia

Huvudartikel: Ukrainas historia På 800-talet bildades Kievriket, som kristnades från Bysans 988. Från och med 1200-talet inleds en lång tid av problem med andra riken: först invaderat av mongoler, därefter ett lydrike i Polen-Litauen. Kosacker, upprorsmän från bondeklassen, gjorde uppror på 1600-talet och vann anseende för sin krigskonst i hela Europa, men förföljde och attackerade judar. I slutet av 1600-talet tillfaller stora delar av Ukraina Ryssland. Sverige försökte befria Ukraina, men vid nederlaget i Poltava 1709 slås motståndet ner. I slutet av 1700-talet blir resten av vad som nu är Ukraina ryskt. Efter freden i Brest-Litovsk 1918 så gjorde Tyskland Ukraina självständigt, något som dock varade i bara två år tills det erövrades av Sovjetunionen. 1941-1943 så var Ukraina ockuperat av Nazityskland, de sista västliga delarna återerövrades av Röda armén 1944. Efter Sovjetunionens fall 1991 så blev Ukraina självständigt. Ukraina har dock haft en viss självständighet under en lång period; egen huvudstad var tidigare Kharkov men byttes senare ut mot Kiev.

Geografi

Ukraina är ett bördigt land med svartjord och många floder, och är således en viktig jordbruksexportör för övriga Europa. Mot Vitryssland är det skogsmarker. Karpaterna till väster når upp till 2 061 meter över havet vid dess topp (Hoverla) Under Sovjettiden var Ukraina de höga kommunistledarnas semesterparadis; det är medelhavsklimat vid Svarta havet, om än vintrarna är kallare. Populära turistmål är Lviv, Kiev, Odessa och Krim med dess riviera.

Näringsliv

Bortsett från jordbruket, finnes även rika naturtillgångar. Sovjetmakterna byggde upp industrin, särskilt vapenindustrin, men självständigheten innebar en svår omställning då flera företag gick under, bl a då Ukraina inte längre hade tillgång till Sovjets olja. Läget förbättrades en bit in på 1990-talet.

Städer i Ukraina


- Kiev
- Bila Tserkva
- Charkiv
- Donetsk
- Dnipropetrovsk
- Jalta
- Mizocz
- Odessa
- Lviv
- Sevastopol
- Tjernobyl
- Poltava
- Simferopol

Språk

Officiellt språk är ukrainska, ett östslaviskt språk som har likheter med ryska och vitryska med även med polska och slovakiska.

Extern länk


- [http://www.ui.se/fakta/europa/ukraina.htm Ukraina Utrikespolitiska institutet] Kategori:Ukraina Kategori:Europas länder Kategori:Wikipedia:Veckans artikel als:Ukraine fiu-vro:Ukraina ja:ウクライナ ko:우크라이나 ms:Ukraine simple:Ukraine th:ประเทศยูเครน zh-min-nan:Ukrayina

Ungern

Ungern är en stat i Centraleuropa. Det gränsar till Österrike, Slovakien, Ukraina, Rumänien, Serbien och Montenegro samt Kroatien. Landet har uråldriga anor, med en befolkning som till största delen talar det finsk-ugriska språket ungerska. Efter andra världskriget och före Sovjetunionens sammanbrott ingick Ungern i Östblocket. Sedan 1999 är Ungern medlem i NATO. 2004 gick Ungern med i EU.

Historia

Huvudartikel: Ungerns historia I slutet av 800-talet vandrade magyariska stammar under Árpád västerut från nuvarande Ryssland. Några av dessa stammar bosatte sig på slätten mellan Donau och Tisza. År 1001 bildades en kristen statsbildning av Stefan I. Rikets storhetstid inföll på 1300- och 1400-talen. Det framträngande Osmanska riket besegrade ungrarna 1526, och stora delar av landet fann sig under osmanskt välde under 1500- och 1600-talet. Sedan osmanerna besegrats av Österrike 1697 och Ungern härmed återupprättats, härskade de österrikiska habsburgarna över ungrarna fram till 1918. År 1848 bröt en revolution ut mot det österrikiska herraväldet, men slogs ned av ryska styrkor. I och med 1867 års Ausgleich ("utjämning") bildades Österrike-Ungern och den ungerska staten tilläts bilda ett självständigt parlament. Gemensam administration i form av kejsaren, utrikes- och försvarsministerium bibehölls dock i Wien. Efter första världskriget tog kommunisten Béla Kun makten och utropade Ungern till (sovjetisk) folkrepublik. Folkrepubliken krossades dock när rumänska styrkor intog Budapest den 1 augusti 1919. Vid Trianonfördraget 1920 hamnade cirka två tredjedelar (71,5 %) av det historiska Ungern i Rumänien, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Österrike. Nationalistiska krafter i dagens Ungern kräver de förlorade territorierna åter. I sin lagstiftning tillerkänner Ungern ungrarna i grannländerna vissa rättigheter. Ungern deltog i andra världskriget på Axelmakternas sida, och hamnade efter kriget i den sovjetiska intressesfären. Kommunistpartiet styrde sedan Ungern fram till 1989. Ungernrevolten utbröt 1956, men slogs brutalt ner av sovjetiska trupper.

Samhälle

1956 Efter överenskommelse med EU i mars 1998 om partnerskap för anslutning har landet genomfört en harmoniseringsprocess, som efter en folkomröstning med ett valdeltagande på 45,6% en andel på 83,8% av väljarna röstade ja till EU-medlemskap. Den 1 maj 2004 fick Ungern fullt medlemskap i EU. Landets författning från 1949 genomgick en fullständig revision 1989. Folkrepresentationen kallas Országgyűlés och har 386 mandat, fördelade enligt en kombination av majoritets- och proportionella val. Representerade är, förutom regeringspartierna, Fidesz ("ungdemokraterna") och MDF ("demokratiskt forum", partiledare Ibolya David). Senaste valet ägde rum i två omgångar i april 2002. Från de etniska minoriteterna finns 4 zigenska ledamöter (roma). Sedan valet 2002 finns inte längre högerextrema MIÉP (partiledare Istvan Csurka) kvar i folkrepresentationen. Den ekonomiska utvecklingen i landet har varit god sedan västerländsk demokrati ersatte kommunismen. Den privata sektorn svarar för drygt 80% av BNP. Utländska investeringar till ett värde av US$ 23 miljarder har gjorts sedan 1989. Inflationen har minskat från 14% 1998 till 4,7% 2003. Arbetslösheten ligger sedan några år relativt oförändrad på 6%. Arbetskraftens fördelning:
- Tjänster 65%
- Industri 27%
- Jordbruk 8% (1996) Dominerande industrigrenar:
- Gruvdrift
- Metallurgi
- Byggmaterial
- Livsmedel
- Textil
- Kemisk industri
- Läkemedel
- Motorfordon

Geografi

2003 Större delen av Ungern består av slättland, på ungerska puszta. Under förhistorisk tid var den ungerska slätten täckt av vatten, och kom när vattnet drog sig tillbaka att täckas av flodavlagringar, som idag tillsammans med ditblåst lösjord ger stora vidder av mycket bördig mark. Två tredjedelar av Ungerns yta är uppodlad. Främst odlas vet och majs, men det finns också stora odlingar av frukt, sockerbetor, grönsaker och hampa. På Bakonyskogens sydsluttningar och i nordvästra delen av landet odlas vin. Den helt dominerande staden i landet är huvudstaden Budapest, med över 2 miljoner invånare. Den gamla stadsdelen Buda ligger på Donaus västra strand, och den modernare stadsdelen Pest på dess östra strand. Berömda byggnader är Kröningskyrkan och parlamentsbyggnaden. Staden var besatt av turkarna 1541-1686. Stora skador vållades under andra världskriget och folkresningen 1956. Ungerns största sjö är Balatonsjön.

Ungerns regioner

Ungern delas även upp i nitton ännu mindre områden (megyék) där huvudstaden Budapest ibland kallas en egen.
Balatonsjön

Kultur

Ungern har sedan tidig medeltid varit den västliga civilisationens östligaste utpost i Europa. I samband med ökande autonomi inom det österrikiska kejsardömet blommade en modern högkultur upp, och idag är Budapests kaféer och kulturinrättningar inte sämre än de som återfinns i Wien. Mellan floderna Donau och Tisza finns en stor rikedom i folkdräkter, folksånger och folkdanser. Spåren av balkanism kan iakttas i blandningen av serbisk, svabisk, slovakisk, rumänsk och romsk folkkultur i dess möte med den ungerska kulturen. Det ungerska kulturinflytandet är alltjämt märkbart i näraliggande provinser som Vojvodina, Transsylvanien, södra Slovakien och Österrike, där på många ställen också stora ungerska minoriteter bor. Ungern odlar mycket paprika, vilket återspeglar sig i matlagningen med rätter som Gulyás, pörkölt och lecsó samt kryddan Pirosarany.

Demografi

Etniska grupper
- Ungrare/magyarer 89,9%
- Roma (zigenare) 4,0%
- Tyskar 2,6%
- Serber 2,0%
- Slovaker 0,8%
- Rumäner 0,7% Religionstillhörigheter
- Romerska katoliker 67,5%
- Kalvinister 20%
- Lutheraner 5%
- Övrigt 7,5% Språk
- Ungerska 98,2%
- Andra språk 1,8%

Kommunikationer

Järnvägar

Järnvägarna är väl utbyggda i Ungern. Järnvägsnätet når ut till framförallt Österrike, Slovakien, Serbien och Montenegro, Kroatien, Slovenien och Rumänien. Fram till 1980-talet var spårstandarden förhållandevis dålig då resurser för underhåll var begränsade men sedan 1990-talet har större upprustningsarbeten skett vilket lett till en spårstandard som idag är mycket god. Tågen är numera också i mycket gott skick och flera av de moderna ungerska tågen har hög komfort. Speciellt tåg med benämningen InterCity i Ungern har en mycket hög komfort och med service av hög klass. Utmärkande för dessa tåg är högklassiga restaurangvagnar. Järnvägsnätet ägs och sköts av det statliga företaget Magyar Államvasutak.

Vägar

Totalt sett har Ungern en vägstandard som tillhör Europas genomsnitt. Den ligger till och med något över genomsnittet. Detta innebär att Ungern har en vägstandard som är högre än den vägstandard som finns i t ex Sverige. Vägar underhålls med gott resultat och stora satsningar har gjorts från 1990-talet och framåt med att göra vägstandarden i gott skick. Från Budapest går det motorvägar till Wien och Bratislava. Utbyggnader av nya motorvägar sker i stor omfattning. En motorväg går från Budapest till Balatonsjön och denna motorväg håller på att byggas ut för att till slut nå gränsen till Kroatien. En annan motorväg går från Budapest och söderut. Denna håller också på att byggas ut för att gå i två grenar. Den ena grenen ska nå gränsen till Serbien och Montenegro medan den andra grenen ska nå gränsen till Rumänien. Detta för att möjliggöra förbättrade internationella vägförbindelser.

Extern länk


- [http://mek.oszk.hu/00900/00935 Imre Madách: Människans tragedi]
- [http://www.demos.hu/Audit Hungary's Strategic Audit] Kategori:Europas länder Kategori:Kustlösa stater Kategori:Ungern als:Ungarn fiu-vro:Ungari ja:ハンガリー ko:헝가리 ms:Hungary simple:Hungary th:ประเทศฮังการี zh-min-nan:Magyar-kok

Serbien

Република Србија
Republika Srbija
(om flaggan) (om riksvapnet)
Nationellt motto: Samo sloga Srbina spasava
(endast enighet bevarar serberna)
Karta över Serbien och Montenegro med Serbien markerat i rött
Officiellt språkserbiska1
HuvudstadBelgrad
PresidentBoris Tadić
PremiärministerVojislav Koštunica
Yta
 - totalt
 - % vatten
88 361 km²
n/a
Befolkning
 - folkmängd
 - folktäthet

11 206 847 (1998)
126,83 inv./km²
NationalsångBože Pravde
TidszonUTC +1
Valutaserbisk dinar2
Toppdomän.yu (.cs)
1 I Vojvodina är även följande språk officiella: rumänska, rusinska, ungerska, slovakiska och kroatiska.
2 I Kosovo även euro.
Serbien är en stat som tillsammans med Montenegro bildar federationen Serbien-Montenegro, tidigare kallad Jugoslavien. Serbien gränsar till Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Ungern, Makedonien, Rumänien, Bulgarien och Albanien. Huvudstaden är Belgrad. Landet har två autonoma provinser: Kosovo och Vojvodina.

Historia

Huvudartikel: Serbiens historia Vid delningen av Romarriket år 395 kom dagens Serbien att hamna i det östromerska riket (Bysans). På 500- och 600-talen invandrade slaviska stammar till området. På 700-talet slöt de sig till den ortodoxa kyrkan. Serbiska furstendömen (Duklja (senare kallat Zeta), Rasjka (Rascia) och Bosnien) upprättades som vasallstater under Bysans runt år 750. År 1040 tillkämpade Zeta sig oavhängighet och blev ett kungadöme år 1077. Zeta lade Bosnien och Rasjka under sig under perioden 1090-1138. År 1168 blev Rasjka en bysantinsk vasallstat, för att sedan uppnå oavhängighet år 1180. Därefter övertog Rasjka kontroll över Zeta och kungadömet Serbien upprättades därefter år 1217. Nemanjići-dynastin regerade under perioden 1167-1371. Detta inledde en storhetstid. På 1200- och 1300-talen blev en stor del av Balkan (Makedonien, Bosnien, Epirus, Thessalien och Albanien) erövrat av Serbien ("Stor-Serbien"). År 1346 kröntes Stefan Dušan till tsar, men riket upplöstes efter hans död år 1355. Serberna förlorade därpå viktiga slag mot det osmanska riket år 1371 och den 28 juni 1389 i slaget vid Kosovo Polje, medan Zeta (sedan 1500 kallat Montenegro) bevarar sin oavhängighet. Från 1459 blir Serbien en del av Osmanska riket. En liten del i norr - i dagens Vojvodina - kommer dock under dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Serberna, ledda av Đorđe Petrović, gjorde uppror mot osmanerna år 1804 och igen år 1815. Vid fredsavtalet i Bukarest den 28 maj 1812 fick Serbien autonomistatus. Furstendömet Serbien etablerades den 21 november 1815. Den osmanska administrationen av området avslutades i 1835 och de sista osmanska militära styrkorna lämnade landet i 1867. Vid Berlinkongressen år 1878 (som hölls efter de osmansk-ryska krigen) fick Serbien full självständighet. Kungadömet Serbien upprättas den 6 mars 1882. Efter balkankrigen åren 1912-1913 blir även Kosovo och norra Makedonien underställt Serbien. Den 28 juli 1914 förklarade Österrike-Ungern krig efter mordet på tronföljaren Franz Ferdinand i Sarajevo av en bosnisk-serbisk nationalist, Gavrilo Princip (se skotten i Sarajevo). Detta utlöste första världskriget. Efter kriget upprättades "Serbernas, kroaternas och slovenernas kungadöme" den 1 december 1918. Landet bytte namn till Jugoslavien den 3 oktober 1929. Landet blev i april 1941 under andra världskriget ockuperat av nazisterna. Efter kriget tog partisanrörelsen makten och den 29 november 1945 proklamerades den federala folkrepubliken Jugoslavien av Josip Broz Tito. Serbien blev en av 6 delrepubliker i federationen. Jugoslavien regerades av kommunistpartiet fram till upplösningen 1992 då de två kvarvarande delstaterna, Serbien och Montenegro, bildade förbundsrepubliken Jugoslavien, som år 2003 bytte namn till Serbien och Montenegro.

Geografi

Serbien är kustlöst och består i huvudsak av slättland och låga kullar. Kosovo har däremot ett mycket bergigt landskap.

Städer

Landets största stad är Belgrad med 1 711 800 invånare. Ingen annan stad kommer i närheten av dess storlek och av landets nästföljande städer, Novi Sad, Niš, Priština och Kragujevac, har ingen mer än 200 000 invånare. #Belgrad #Novi Sad (i Vojvodina) #Niš #Priština (i Kosovo) #Kragujevac #Subotica #Prizren (i Kosovo) Belgrad och Nis är populära turistmål.

Administrativ indelning

Serbien är indelat i tre provinser:
- Centrala Serbien
- Kosovo, som är autonomt och under FNs administration
- Vojvodina, som även det är autonomt Serbien är även indelat i distrikt (okrug). Distrikten i det egentliga Serbien:
- Belgrad, huvudstadsregion
- Bor
- Braničevo
- Jablanica
- Kolubara
- Mačva
- Moravica
- Nišava
- Pčinja
- Peć
- Pirot
- Podunavlje
- Pomoravlje
- Prizren
- Raška
- Rasina
- Šumadija
- Toplica
- Zaječar
- Zlatibor Vojvodina delas in i tre geografiska områden med tillhörande distrikt:
- Bačka
  - Norra Bačka
  - Södra Bačka
  - Västra Bačka
- Banat
  - Norra Banat
  - Centrala Banat
  - Södra Banat
- Srem Kosovo är indelat i tre distrikt:
- Kosovo
- Kosovo-Pomoravlje
- Kosovska Mitrovica Kategori:Serbien och Montenegro Kategori:Balkan ja:セルビア

Bulgarien

Bulgarien är ett land i sydöstra Europa som gränsar till Grekland, Serbien, Makedonien, Rumänien och Turkiet och har kust mot Svarta havet. Huvudstad är Sofia, belägen i centrala landet nära berget Vitosja.

Historia

Huvudartikel: Bulgariens historia Det "första bulgariska riket" bildades när ett östligt folk, bulgarerna eller protobulgarerna, flyttade in i området i slutet av 600-talet och med tiden blandades med de slaver som sedan tidigare levde där. Under khanen Boris I antogs officiellt kristendomen år 864. En fornbulgariskan närstående språkform, fornkyrkoslaviskan, användes som liturgiskt språk hos olika slaviska folk och utvecklades till de varianter av kyrkslaviska som fortfarande används i liturgin i östligt ortodoxa kyrkor i slaviska länder. Städerna Preslav och Ohrid i dåvarande Bulgarien blev viktiga lärosäten, där troligen det kyrilliska alfabetet utvecklades. Det första bulgariska rikets tid präglades till stor del av konflikter med Bysantinska riket, och från slutet av 900-talet till slutet av 1100-talet var Bulgarien mestadels integrerat i detta. 1186 blev Bulgarien åter självständigt under det "andra bulgariska riket", som blev en stormakt som härskade över väsentliga delar av Balkanhalvön. I slutet av 1300-talet erövrades Bulgarien av det Osmanska riket, som landet sedan kom att tillhöra i nästan 500 år. Munken Paisij Chilendarski var den första som skrev på modern bulgariska med sin Den slavisk-bulgariska historien från 1762. Detta historieverk har blivit något av ett nationalopus, och satte igång en nationell kulturell och politisk rörelse, den bulgariska renässansen. Ryssland var en aktiv part i Bulgariens självständighetskamp i början av 1900-talet. Kommunisterna grep makten i Bulgarien 1946, efter ett år av samregerande med de demokratiska krafterna. Förändringarna i Östeuropa i slutet av 1980-talet nådde även Bulgarien; 1990 valdes den förste ickekommunistiske presidenten, och 1991 infördes en demokratisk grundlag i landet. Bulgarien blev medlem av Nato 2004 och skrev på ett anslutningsfördrag med EU 2005.

Politik

Huvudartikel: Bulgariens politik Bulgariens nuvarande författning antogs 12 juli 1991. Enligt den är Bulgarien en parlamentarisk republik.

Verkställande makt

Bulgariens president (sedan 22 januari 2002 Georgi Părvanov) väljs i direkta val för en femårig mandatperiod med möjlighet till omval en gång. Presidenten är statschef och överbefälhavare och kan fördröja lagstiftning genom att återkalla lagförslag till parlamentet för ytterligare debatt. Parlamentet kan dock upphäva presidentens veto med ett enkelt majoritetsbeslut. Ministerrådet (regeringen) leds av premiärministern (sedan 16 augusti 2005 Sergej Stanisjev) och är det viktigaste verkställande organet. För närvarande består det av 20 ministrar. Premiärministern nomineras av den största gruppen i parlamentet och ges mandat av presidenten att bilda regering. Den nuvarande regeringskoalitionen består av Bulgariska socialistpartiet, Nationella rörelsen Simeon II och Rörelsen för rättigheter och friheter.

Lagstiftande makt

Bulgarien har ett enkammarparlament som kallas Nationalförsamlingen (Narodno Săbranie) och består av 240 ledamöter valda för en fyraårig mandatperiod i allmänna val. Väljarna röstar på partilistor eller koalitionslistor av flera partier. De 28 administrativa regionerna utgör valkretsar. Listorna måste komma över en spärr på fyra procent för att komma in i parlamentet. Parlamentet ansvarar för att stifta lagar, godkänna budgeten, planera presidentval, välja och avsätta premiärministern och övriga ministrar, förklara krig, sätta in trupper i andra länder samt ratificera internationella fördrag och överenskommelser. Det senaste valet skedde i juni 2005 och nästa parlamentsval är planerat till sommaren 2009.

Dömande makt

Det bulgariska rättssystemet består av regionala domstolar, distriktsdomstolar och appellationsdomstolar samt en högsta kassationsdomstol. Dessutom finns en högsta förvaltningsdomstol och ett system av militärdomstolar. Ordförandena i högsta kassationsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen samt generalåklagaren väljs med två tredjedels majoritet av alla medlemmar av högsta rättsliga rådet. Det högsta rättsliga rådet ansvarar för förvaltning och organisering av rättsväsendet. Författningsdomstolen ansvarar för att bedöma om de lagar och statuter som hänvisas till den är i enlighet med författningen och med internationella fördrag som regeringen har undertecknat. Parlamentet väljer de 12 medlemmarna i författningsdomstolen med två tredjedels majoritet för en period på nio år.

Regional och lokal förvaltning

Republiken Bulgariens territorium är indelat i regioner och kommuner. Det finns 263 kommuner. Bulgarien är sedan 1999 uppdelat i 28 regioner (oblasti), som var och en leds av en landshövding som utses av regeringen. Huvudstaden Sofia utgör en egen region.

Ekonomi

Huvudartikel: Bulgariens ekonomi Bulgariens ekonomi krympte dramatiskt efter 1989, då COMECON-marknaden som Bulgarien hade varit nära knuten till förlorades. Levnadsstandarden föll med ungefär 40 procent, men återgick senare till nivån före 1990 i juli 2004. Dessutom drabbades Bulgariens ekonomi hårt av FN:s sanktioner mot Jugoslavien och Irak. De första tecknen på återhämtning visade sig 1994 när bruttonationalprodukten växte och inflationen sjönk. Under 1996 kollapsade dock ekonomin på grund av att internationellt ekonomiskt stöd saknades och att bankväsendet var instabilt. Sedan 1997 har landet varit på väg att återhämta sig, med en BNP-ökning på 4-5 procent, ökande utländska investeringar, makroekonomisk stabilitet och förväntat medlemskap i EU 2007. Den regering som tillträdde 2001 förband sig att vidmakthålla de grundläggande målsättningar för den ekonomiska politiken som antagits av dess föregångare 1997, det vill säga att behålla Currency Board-systemet, utöva sund finanspolitik, snabba på privatiseringen och verka för strukturreformer. De ekonomiska prognoserna för 2005 och 2006 förutser fortsatt tillväxt i den bulgariska ekonomin. BNP-tillväxten förväntas öka och arbetslösheten minska. Den 25 april 2005 undertecknade Bulgarien anslutningsfördraget med EU och förväntas bli medlem 2007.

Geografi

privatisering Huvudartikel: Bulgariens geografi Bulgarien har ett tempererat klimat med kalla och fuktiga vintrar och varma och torra somrar. Landet genomkorsas från öst till väst av Balkanbergen som når sin högsta punkt med berget Musala söder om Sofia med 2 925 meter över havet. Området söder om bergskedjan kallas Östrumelien.
- Berg: Rodopibergen, Pirinbergen, Rilabergen, Balkanbergen (Stara Planina).
- Floder: Maritsa, Iskăr, Jantra, Mesta, Struma, Tundzja.
- Annat: Burgaski Zaliv, Sjipkapasset.

Städer

Se även Lista över städer i Bulgarien
- Sofia med strax under en och en halv miljon invånare är Bulgariens huvudstad sedan 1878. Staden ligger vid Vitoshabergen i landets västra del, 555 meter över havet. Det är Europas näst äldsta huvudstad efter Aten och har tidigare hetat Triaditsa och Sredets. Det nuvarande namnet kommer av kejsar Justinianus dotter Sofia som blev frisk av källvattnet. Det sägs även att staden fick sitt namn av Sofiakyrkan som är en av de äldsta kyrkorna i staden (och på hela Balkan). Sofia har många kyrkor och muséer; det mest imponerande är kanske Alexander Nevskij-katedralen.
- Landets näst största stad Plovdiv ligger bara 15 mil sydost om Sofia vid Maritsafloden. På 1870-talet var staden större än Sofia men idag finns där bara strax under 380 000 invånare. Den mest imponerande sevärdheten är kanske den gamla amfiteatern, som förvisso delvis förstördes av Attila på 400-talet.
- Varna med 350 000 invånare ligger i norr vid Svarta havets kust. Staden grundades som den grekiska kolonin Odessus 580 före vår tideräkning. Idag har hamnen och de närbelägna turistorterna stor betydelse för ekonomin.
- Burgas, med cirka 210 000 invånare, ligger längre söderut vid kusten och är bland annat en viktig fiskehamn. Söder om staden ligger viktig petrokemisk industri.

Populära turistmål


- Sofia
- Plovdiv
- Varna
- Nesebăr
- Burgas
- Sunny Beach
- Golden Sands
- Obzor

Demografi

Obzor.]] Obzor Huvudartikel: Bulgariens demografi 83,9 % av invånarna i landet är bulgarer. Det finns två större minoritetsgrupper, turkar (9,4 %) och romer (4,7 %).

Religion

Den ortodoxa kyrkan dominerar religionen i landet och 82,6 % av invånarna är medlemmar i den bulgariska ortodoxa kyrkan. 12 % av befolkningen är muslimer, 0,6 % katoliker och 0,4 % protestanter. De flesta medborgare i Bulgarien är åtminstone till namnet medlemmar i Bulgariska ortodoxa kyrkan, som grundades 870 och blev autokefal 927. Bulgariska ortodoxa kyrkan är en självständig nationell kyrka, liksom alla andra nationella grenar av ortodoxa kyrkan, och anses som ett oundgängligt inslag i Bulgariens nationella medvetande. Kyrkan har avskaffats, eller snarare degraderats till en underlägsen ställning inom den grekisk-ortodoxa kyrkan två gånger under dels perioden av bysantinsk överhöghet 1018-1185, dels av osmansk överhöghet 1396-1878, men den har båda gångerna återupplivats som en symbol för Bulgariens självständighet. 2001 hade Bulgariska ortodoxa kyrkan totalt 6 552 000 medlemmar i Bulgarien (82,6 procent av befolkningen). Emellertid är många yngre människor som växte upp under de 45 åren med kommunistiskt styre inte religiösa, även om de formellt kan vara medlemmar i kyrkan. Trots den bulgariska ortodoxa kyrkans dominerande ställning i Bulgariens kulturella liv tillhör många bulgariska medborgare andra trosriktningar, särskilt islam, katolicism och protestantism. Islam kom till Bulgarien vid slutet av 1300-talet efter att landet erövrats av osmanerna. Under 1400- och 1500-talet växte islam i styrka genom inflyttning av turkar och omvändelse av infödda bulgarer. När Bulgarien 1878 blev självständigt var inte mindre än 40 procent av befolkningen muslimer. Andelen har minskat kraftigt sedan dess, mestadels genom emigration. 2001 fanns 967 000 muslimer i Bulgarien (12,2 procent av befolkningen). Under 1500- och 1600-talen omvände missionärer från Rom de bulgariska bogomilerna i regionerna Plovdiv och Svisjtov till katolicismen. Ättlingarna till dessa bildar nu merparten av Bulgariens katoliker, som uppgick till 44 000 år 2001. Protestantismen infördes i Bulgarien av missionärer från USA 1857. Missionsarbete fortsatte genom andra hälften av 1800-talet och första hälften av 1900-talet. 2001 beräknades antalet protestanter till 42 000.

Kultur

Bulgariens kultur avspeglar historiska influenser från thraker, protobulgarer, slaver samt bysantinska, turkiska och grekiska inslag. Bulgarien har en stor tradition av körsång. Bulgariska kvinnokörer har på senare år nått internationell berömmelse. Sedan 1200- och 1300-talen är Bulgarien känt för sitt ikonmåleri. Företrädarna för måleriskolan från Veliko Tărnovo överskred de nedärvda reglerna för traditionellt ikonmåleri och skapade därmed den mest betydande enskilda skolan inom ortodoxa kyrkans konst. Med den bulgariska renässansen mot slutet av det osmanska styret uppstod nya konstskolor överallt i landet. Den mest kända är Samokovs konstskola. Därifrån utgick flera av de målare som utförde utsmyckningen av Rilaklostret, bland andra Zacharij Zograf. En känd konstnär från senare är Jules Pascin som föddes 1885 i Vidin. Hans egentliga namn var Julius Pinkas. Eftersom han tillbringade lång tid i Frankrike, där han också dog 1930, blev han betecknad som bulgarisk-fransk målare och grafiker. Den mest kände levande bulgariska konstnären är antagligen Christo Javasjev, som är känd under sitt förnamn och tillsammans med sin fru Jeanne-Claude. Han är bland annat känd för att ha "förpackat" riksdagshuset i Berlin och Pont Neuf i Paris i plastfolie. Den bulgariska litteraturen var i äldsta tid knuten till kyrkan och skrevs på fornkyrkoslaviska. Den hade en första storhetstid redan på 900-talet och en ny under 1300-talet, strax före den osmanska erövringen. Med det osmanska övertagandet bröts denna blomstring och en ny bulgarisk litteratur tog inte form förrän vid slutet av 1700-talet med den bulgariska renässansen. Paisij Chilendarskis historieverk från 1762 blev mycket viktigt för spridandet av ett bulgariskt skriftspråk och för den begynnande bulgariska nationalismen. Under 1800-talet utvecklades en modern skönlitteratur på bulgariska. En viktig gestalt var poeten och revolutionären Christo Botev. I Bulgarien har också dockteater (inte enbart för barn) en lång tradition. Kategori:Europas länder Kategori:Bulgarien Kategori:Balkan fiu-vro:Bulgaaria ja:ブルガリア ko:불가리아 ms:Bulgaria roa-rup:Vurgarii simple:Bulgaria th:ประเทศบัลแกเรีย zh-min-nan:Bulgariya

Donau

Donau (på tjeckiska, slovakiska och ryska Dunaj eller Дунай; på ungerska Duna; på bulgariska, serbiska och kroatiska Dunav eller Дунав; på rumänska Dunărea) är Europas näst längsta flod med en längd på 2 860 kilometer. Floden har sin källa i Schwarzwald i södra Tyskland och passerar på sin väg ner till Svarta Havet huvudstäderna Wien, Bratislava, Budapest och Belgrad.

Större städer Donau flyter genom


- Ulm - Tyskland
- Ingolstadt - Tyskland
- Regensburg - Tyskland
- Straubing - Tyskland
- Deggendorf - Tyskland
- Passau - Tyskland
- Linz - Österrike
- Mauthausen - Österrike
- Enns - Österrike
- Grein - Österrike
- Melk - Österrike
- Dürnstein - Österrike
- Krems - Österrike
- Tulln - Österrike
- Wien - Österrike
- Bratislava - Slovakien
- Budapest - Ungern
- Baja - Ungern
- Mohács - Ungern
- Bezdan - Serbien
- Sombor - Serbien
- Vukovar - Kroatien
- Ilok - Kroatien
- Novi Sad - Serbien
- Belgrad - Serbien
- Moldova veche - Rumänien
- Orsova - Rumänien
- Kladovo - Serbien
- Drobeta/Turnu Severin - Rumänien
- Svistov - Bulgarien
- Ruse - Bulgarien
- Braila - Rumänien
- Galati - Rumänien

Se även


- Donaudeltat Kategori:Europas floder Kategori:Österrikes sjöar och vattendrag als:Donau ja:ドナウ川 ko:다뉴브 강

Svarta havet

Svarta havet är ett bihav till Medelhavet, beläget mellan Mindre Asien och sydöstra Europa. Länder med kust mot Svarta havet (medurs med start i norr):
- Ukraina
- Ryssland
- Georgien
- Turkiet
- Bulgarien
- Rumänien Havet står i sydväst genom Bosporen, Marmarasjön och sundet vid Dardanellerna i förbindelse med Medelhavet och i nordöst genom sundet vid Kertj med Azovska sjön, som kan betraktas som en förgrening av Svarta havet. Vattenytans största längd, nära sammanfallande med 42:a breddgraden, är 1 187 kilometer och dess största bredd är 613 kilometer. Den minsta bredden mellan Krims sydligaste udde och Kap Kerempe är 229 kilometer. Arealen är cirka 424 000 kvadratkilometer och djupet når 2 244 meter. Svarta havet erhöll sitt benämning av turkar och tatarer på grund av sina dimmor och stormar. Från Bosporen till Kap Emine på Balkan är kusten brant och har en större inskärning, som kallas Burgaski zaliv. Vidare åt norr, förbi Varna och genom det så kallade Dobrudsja till Donaus mynningar, är den däremot lågland och blir vid utloppet av nämnda flod, som årligen avsätter omkring 82 miljoner kubikmeter sand och lera, sönderskuren i en mängd träsk och bankar. Även norr om Donau är kusten låg och kantad av laguner. På Krim höjer sig kusten åter och den består där av en brant bergskedja av kalkformation. På Krim märks åtskilliga vikar med goda hamnar, såsom Jevpatorija, Sevastopol, Balaklava och Feodosija. Halvöarna Kertj och Taman, vilka båda skiljer Azovska sjön från Svarta havet, är till större delen låga och sandiga. Den senare är uppfylld av saltträsk och laguner. Den omständigheten att dylika vattensamlingar vidare sträcker sig upp mot Don och österut till Astrahan visar tydligt på en forntida förbindelse mellan Kaspiska havet och Svarta havet, vilken fanns ännu under kvartärtiden. Först senare bröt sig Svarta havet ett utlopp till Medelhavet. På andra sidan om Tamanhalvön närmar sig bergskedjan Kaukasus kusten och följer den till Rionis floddal. Från Batumi, nära turkiska gränsen, vidtar Mindre Asiens kustberg, som endast med korta avbrott löper efter Svarta havets hela södra kust. På grund av de branta stränderna finns på denna sträcka endast ett fåtal goda ankarplatser. Städer av vikt vid Svarta havet är, utom de redan nämnda: Constanta, Odessa, Tuapse, Sotji, Sochumi, Trabzon, Samsun och