:: wikimiki.org ::
| Runsten |
RunstenEn runsten är en sten försedd med runor, inhuggna av en runristare.
Runstenarnas tid och sammanhang
runristare
Runstenarna tillkom huvudsakligen mellan år 200 och år 1100. Runor användes även senare i isolerade områden i Sverige och Norge, men runstenar slutade man i princip helt att resa före år 1100. Runstenarna restes i hela det nordiska kulturområdet — Sverige, Norge och Danmark och de områden som hade betydande nordiskt inflytande.
Äldre runstenar (före år 800) är i allmänhet ristade med den äldre runradens runor. Ofta saknar de ornamentering. Under denna period är också antalet stenar som reses i de södra runstensområdena (Danmark, Götaland och även Norge) lika stort eller större än antalet som reses i norr (framförallt Svealand).
Omkring år 1000 sker ett stort uppsving i runstensresningen, och antalet stenar som reses ökar en kort tid i söder och sprider sig som i en våg som fram till år 1100 rör sig norrut för att kulminera i Uppland mellan 1050-1100 och sedan helt dö ut.
Den mest aktiva perioden och området för runstensresande, andra halvan av 1000-talet i Mälardalen, sammanfaller med kristnandet av just detta område. Sannolikt var själva akten att resa en runsten en markering att på denna gård var man minsann kristna. I samband med kristnandet slutar befolkningen gravlägga sina döda på gårdsgravfältet, vilket tidigare varit en viktig manifestation av makt och hemmahörighet. Det är möjligt att runstenen i en övergångsperiod tjänat som substitut för denna manifestation, när begravningen istället skulle ske i vigd jord.
Runstenarnas utbredning
gårdsgravfältet
Runstenarna restes företrädesvis i Sverige, dessutom i Danmark och Norge och områden under danskt eller norskt inflytande, som Island, Grönland, Brittiska öarna och Irland.
Siffrorna tagna från Samnordisk runtextdatabas och inkluderar även andra runinskrifter än runstenar. Dessutom är ett fåtal inskrifter kända utanför dessa områden, som Pireuslejonet i Venedig och några rader runor som klottrats i Hagia Sofia i Istanbul. Inte heller besläktade runinskrifter, som de gotiska runorna, finns med.
Runstenarnas budskap
gotiska runor
De flesta svenska skriftfynd från förhistorisk tid består av runor inhuggna i stenar. De flesta runstenar är resta till minne av någon död historisk person, ofta vid kristendomens början i Sverige,därför är inskrifterna ofta av typen: X reste stenen efter Y, en av de mest förträffliga män som någonsin levat, Gud hjälpe hans ande. Z ristade.
Förutom denna standardtyp av inskrift finns ett antal avvikande runstenar. I Husby-Ärlinghundra i södra Uppland finns en sten med inskriptionen: Björn, Finnvids son, lät hugga denna sten till minne av sig själv. En annan självtillägnande ristare var Vigmund, som reste en sten åt sig själv, den skickligaste av män - den stenen finns nu i universitetsparken i Uppsala efter att bland annat gjort en resa till Paris.
På en berghäll i Södermanland finns en inskrift som visar att en man tagit sin tillflykt hit undan förföljare efter att han dödat en annan man, berghällen låg på en tingsplats där han var fredad.
Magiska budskap förekommer också i runinskrifter, men är vanligare på föremål än på stenar. Ett spjut kan till exempel ha fått en inskrift med spjutets namn eller en runa som representerar något kraftfullt. En speciell runsekvens är futharken, som ofta användes som trollformel. Frasen Tyd du runorna återkommer, med syftning på att kunskapen om runor inte var alla förunnad.
Slutligen finns några enastående gåtfulla runstenar vars fulla innehåll vi idag inte kan gissa oss till - främst av dessa är utan tvekan Rökstenen i Östergötland, världens längsta runinskrift.
Runinskriften är i allmänhet ordnad i någon form av stödlinjer, från början oftast bara raka linjer. Runinskrifter som läses från höger till vänster är vanliga. Senare utformas stenen allt oftare med någon typ av prydnadslinjer, först i form av ormfigurer, senare i form av drakslingor, och runorna ristades i dessa slingor. Typen av ornamentering hjälper också runforskare att datera inristningen och att identifiera ristaren.
Mer avancerad ornamentik förekommer, men är ovanlig. Runristaren Fot verkar vara en av de som varit mest benägna att rikligt smycka stenarna med bilder.
Bevarandet av runstenar
Rökstenen runsten]]
Runstenarna i Sverige började inventeras och dokumenteras redan under 1500-1600-talen. Viktiga föregångare var Johan Bureus och Johan Peringskiöld. I Danmark verkade Ole Worms, i polemik med svenske Olof Rudbeck. Till följd av deras arbete, som grundades på politisk vilja att framhäva nationernas (Sveriges resp. Danmarks) påstått hävdvunna storhet, kom runstenarna tidigt att få skydd i lag, vilket dock ofta inte hjälpte.
Många runstenar som är kända från äldre kom att användas som lättåtkomligt byggmaterial. Byggandet av kyrkor och dessas kringbyggnader brukar ofta pekas ut som huvudorsaken till runstenarnas försvinnande. Det finns inga belägg för att runstenarna systematiskt ska ha sökts ut som led i kulturell eller religiös politik, men stenarna stod ju utmanande tillgängliga ute i landskapet. Domkyrkorna i Strängnäs och Uppsala innehåller båda ett stort antal runstenar, i vissa fall vet man där exakt varifrån de tagits. Det är i sammanhanget ironiskt att den överväldigande merparten av stenarna faktiskt är kristna minnesmärken, ofta väl märkta med kors.
Runstenar skyddas idag i lag såsom fornminnen. Vården av runstenarna åligger Riksantikvarieämbetet.
Runinskrifter i andra medier
Runor har också karvats i horn, ben, trä, bark- och björknäverbitar (nordens motsvarighet till papyrus) och liknande. Dessa inskrifter är dock i stor utsträckning förlorade, men vi kan från de fynd som finns se att runskriften användes till annat än högtidliga inskriptioner.
Runinskrifter gjorda på flyttblock kallas ofta runblock. Om inristningen gjorts på en berghäll kallas det runhäll (absolut inte hällristning).
De gotländska bildstenarna tillhör i viss mån en annan tradition och bör inte sammanblandas med runstenar. De har sällan något skriftligt budskap.
Se även
- Alfabetisk lista över runinskrifter
- Drakslinga
- Runristare
- Runor - futhark
- Rökstenen
Svensk runforskning
- Sigurd Agrell
- Erik Brate
- Johannes Bureus
- Johan Hadorph
- Johan Peringskiöld
- Otto von Friesen
- Sven B.F. Jansson
Kategori:Runologi
Kategori:Sveriges historia
Kategori:Vikingatiden
Sten#Sten förnamn och mansnamn, se Sten (namn).
#Stenar kallas spelpjäserna i Go.
#En sten är en bit av ett berg. Se bergart.
Runristare
En runristare är en person som ristar runstenar.
Kända runristare:
- Balle (Balli)
- Erik (Eiríkr)
- Fartegn, ristade Burestenen i Kvissle-Nolby-Prästbolet, Medelpad
- Fot
- Grimulv
- Halvdan
- Kalle Runristare [http://www.runristare.se]
- Kättil, U334
- Lifsteinn
- Tíðkumi
- Torbjörn skald, U29
- Torgöt Fotsarvi
- Ulf i Borresta lät hugga stenar, t.ex. U161, ristade stenar själv t.ex. U328 i Lundby och hans söner reste U343 och U344 efter honom.
- Ulv, U59
- Viking
- Vred har ristat bl.a. runstenen vid Anundshögen utanför Västerås.
- Åsmund Kårason (Asmund Karasson) ev. biskop under 1000-talet som ristat bl.a. U343 och U344
- Ärnmund
- Öpir (Ybir) ristade cirka 60 runstenar.
Se även
- Alfabetisk lista över runinskrifter
Länkar
- [http://www.svd.se/dynamiskt/Vetenskap/did_2145207.asp/ Laser kastar nytt ljus över runornas ristare]
- [http://www.runristare.se/ Kalle Runristare, en nutida runristare]
Kategori:Runologi
Kategori:Vikingatiden
FutharkFuthark är namnet på runalfabetet (uppsättning av runor ), och det har fått sitt namn på samma sätt som alfabetet dvs efter de första bokstäverna.
Både den äldre och yngre runraden börjar med tecknen för f, u, th, a, r och k.
Man säger därför inte ABC eller alfabet utan futhark. Man skiljer även mellan den äldre och yngre futharken (runalfabetet).
Historia
Runorna kom troligtvis till på runt år 0 och påverkades både av de romerska och grekiska alfabetena. Vad det kommer sig av finns det många teorier om. Futharkens uppkomst bland germanstammar på kontinenten och i Norden antas vara starkt knuten till den ökade kontakt som germanerna hade med Romarriket runt år 0, och den folkvandringsperiod som följde. Det anmärkningsvärda i sammanhanget är att många av de äldsta runfynden är funna i Norge (exempelvis spjutspetsen från Stabu (omkring år 175)).
Den äldre runraden är uppbyggd av 24 runor. Under 500-talet till 800-talet förenklades språket i Norden och runraden förenklades runt år 700 till 16 tecken, med lokal variation av runornas utseende beroende på om man var i södra eller norra Norden. De två viktigaste futharkerna i Norden kallas normalrunor respektive kortkvistrunor. En extrem lokal variant är hälsingerunorna som nästan bara är kända från Hälsingland och Medelpad, även om de också på senare år hittats på runstenar från Sörmland och på en uppländsk ristning från Sigtuna. Hälsingerunorna liknar till det yttre mer kilskrift än runor, och kunde av den anledningen inte dechiffreras förrän 1677 av professor Magnus Celsius.
Den anglosaxiska futharken utvecklades å andra sidan åt andra hållet, och har i sin äldsta utformning 28 runor. En yngre 33-typig anglosaxisk futhark förekommer också.
Den äldre runraden är uppbyggd av tre (3) "ätter" (grupper) med åtta (8) runor i varje ätt. Grupperna är Frejs ätt, Hagals ätt och Tyrs ätt.
Varje ätt börjar på gruppnamnets begynnelsebokstav (se nedan).
f u þ a r k g w
h n i j e/i p z/R s
t b e m l ng d o
Den ursprungliga futharken kom i Norden att kortas ned till 16 runor. De flesta runskrifter som finns bevarade idag är ristade med hjälp av denna runrad.
f u þ (a) r k
h n i a s
t b m l R
Andra futharker
Det finns en viss variation mellan olika delar i Skandinavien.
Se även
- runor
- uthark
Kategori:Runologi
Kategori:Alfabet
Kategori:Runinskrifter
1000-taletDenna artikel handlar om seklet 1000-talet, åren 1000-1099. För decenniet 1000-talet, åren 1000-1009, se 1000-talet (decennium). För millenniet 1000-talet, åren 1000-1999, se 1000-talet (millennium).
----
Sekel: 900-talet - 1000-talet - 1100-talet
Decennier och år:
Händelser
- Runristaren Öpir är verksam i Uppland under slutet av detta sekel och början av nästa sekel
Se även
- 1000-talet (millennium)
Kategori:1000-talet (sekel)
Kategori:Sekel
ja:11世紀
ko:11세기
simple:11th century
th:คริสต์ศตวรรษที่ 11
MälardalenMälardalen kallas området runt Mälaren, d.v.s. sydvästra Uppland, sydöstra Västmanland och norra Södermanland. Mälardalen omfattar även Örebro län.
GravfältEtt gravfält är en fornlämning som är ett område med gravar och/eller gravhögar. Ett gravfält omfattas av Lagen om kulturminnen. Den nuvarande lagen är från 1989, men har sitt ursprung på 1660-talet.
Se även
- Gravfält - Stora kungsladugården, Nyköping
Kategori:Arkeologi
Kategori:Begravning
Samnordisk runtextdatabasSamnordisk runtextdatabas är ett projekt vid Uppsala universitet startat 1 januari 1993. Projektets mål är att samla samtliga runinskriptioner såväl inom Norden som utanför i en gemensam databas för framtida forskning. En kontroversiell studie hävdar, förenklat, att man genom en ättetavla, som förklarats som oriktig och som påstår sig leda sina anor till runstenen M 1 i Nolby i Njurunda församling, kunnat spåra en ärftlig sjukdom (se Västerbottensyndromet, och Bureätten).
Varje sten identifieras med ett signum (ID-nummer) som kan bestå av upp till tre delar. Första delen anger varifrån inskriften kommer. För svenska inskrifter motsvarar detta en landskapsförkortning och för utomnordiska placeringar en landsförkortning (obs! dock ej ISO 3166).
Landskapsförkortning:
- Öl - Öland
- Ög - Östergötland
- Sö - Södermanland
- Sm - Småland
- Vg - Västergötland
- U - Uppland
- Vs - Västmanland
- Nä - Närke
- Vr - Värmland
- Gs - Gästrikland
- M - Medelpad
- Hs - Hälsingland
- J - Jämtland
- D - Dalarna
- Lp - Lappland
- Bo - Bohuslän
- G - Gotland
Landsförkortning:
- DR - Danmark
- N - Norge
- FR - Färöarna
- GR - Grönland
- IS - Island
- BR - Brittiska öarna
- IR - Irland
Andra delen av signumet består av ett löpnummer eller hänvisning till annan källa där inskriften behandlas. Tredje delen av signumet är ett tecken som anger om inskriften är urnordisk, medeltida eller vikingatida samt är försvunnen eller nytolkad.
- # - inskriften är försvunnen
- $ - nyläsning eller nytolkning
- M - inskriften är medeltida
- U - inskriften är urnordiska
- [Saknas M eller U så är inskriften vikingatida]
Således betyder t.ex. U 88 att stenen finns i Uppland och att den har nummer 88. Systemet härstammar ursprungligen från boken Sveriges runinskrifter.
Projektets databas finns fritt tillgänglig för nedladdning från Internet (se länkar nedan), med klientprogram för Microsoft Windows samt textfiler för Macintosh.
Se även
- Runor
- Runsten
Länkar
- [http://www.nordiska.uu.se/forskn/samnord.htm Samnordisk runtextdatabas]
- [http://info.uu.se/Internt.nsf/0/279C74D130AFFDD1C1256840003DEDF1 Runsten hjälpte forskarna]
- [http://genealogi.aland.net/discus Rötters Anbytarforum]
- Bureätten: Varför en egen Bure-diskussion?
- Källor: Källkritik: Runstenar som källmaterial vid släktskapsbestämning
- Släkter: Bureätten: Bureseminarium - 9 april 2005 i Sundsvall
- Släkter: Bureätten: Runstenarna
Kategori:Runologi
Kategori:Vikingatiden
Pireuslejonet
På ett lejon av marmor, som ursprungligen stod i Atens hamn Pireus, och som därför kallas Pireuslejonet, finns en runristning. Ristningen tillkom troligen då staden ca 1040 intogs av väringar under den blivande norske kungen Harald Hårdråde. År 1687 belägrades Aten av venetianska truppper under befäl av den svenske fältmarskalken Otto Wilhelm Königsmarck, som gått i Venedigs tjänst. Från detta krigståg fördes marmorlejonet år 1688 till Venedig som krigsbyte och står idag uppställd utanför Arsenalen i Venedig.
Vid slutet av 1700-talet upptäckte den svenske diplomaten Johan David Åkerblad att runor var ristade på lejonets sidor, dock delvis skadade och otydliga. Idag är inskriften oläslig p.g.a. den vittring som lejonet har undergått. En gipskopia av Pireuslejonet gjordes på 1890-talet, och denna finns idag på Statens historiska museum. Sedan år 2002 står också en kopia av Pireuslejonet på den ursprungliga platsen i Atens hamn Pireus.
Runorna på Pireuslejonet är ristade i en drakslinga enligt traditionell uppländsk runstensstil. Olika försök att tolka runinskriften har gjorts, men något allmänt accepterad tolkning finns inte.
Litteratur
- Erik Brate, "Pireus-lejonets runinskrift", Antikvarisk Tidskrift för Sverige 20:3. Stockholm (1914).
- Sven B.F. Jansson, "Pireuslejonets runor", Nordisk Tidskrift för vetenskap konst och industri, utgiven av Letterstedtska Föreningen. Stockholm (1984).
Se även
- Alfabetisk lista över runinskrifter
Externa länkar
- [http://www.historiska.se/histvarld/artikel.asp?id=10891 Pireuslejonet]
- [http://medlem.spray.se/christerhamp/gamla/ Pireuslejonet]
- [http://www.tidskrift.nu/index.asp?navigera=thisarticle&thisarticle=721 Pireuslejoner har kommit hem]
Venedig
Venedig (på italienska Venezia) är en stad i nordöstra Italien, belägen i och omkring en lagun vid Adriatiska havets norra del. Staden är huvudstad i regionen Veneto och huvudort i provinsen Venezia. Som republiken Venedig var staden en stor handels- och sjöfartsnation under medeltiden. 1987 fick staden och dess lagun status som världsarv.
I Venedig finns ingen biltrafik. Man går eller tar egen båt, gondol, båttaxi eller vaporetto.
Externa länkar
- [http://www.turismo.veneto.it/foto/ Venedig Photo]
Kategori:Venedig
Kategori:Italienska världsarv
ja:ヴェネツィア
ko:베네치아
simple:Venice
Hagia Sofia
Hagia Sofia (turkiska: Ayasofya, grekiska: Αγία Σοφία (Agia Sofia), latin: Sancta Sophia, "Heliga visheten") i Istanbul i Turkiet byggdes ursprungligen som en grekisk-ortodox kyrka 532-37, omvandlades till moské efter Konstantinopels fall 1453 och är sedan 1934 ett museum.
Hagia Sofia var den bysantinska arkitekturens mästerverk och väckte från början världens beundran. Kyrkan intog en viktig plats i den bysantinska propagandan där den betraktades som acheiropoiet ("ej av människohand"), ett rum där de jordiska och himelska sfärerna möttes som återspeglade Guds kosmiska ordningNot 1. Samma byggnad betraktades av muslimer som den fulländade moskén, "Den översta himlen", och byggnaden blev en förebild även för den islamiska arkitekturen. Än idag omnämns ofta Hagia Sofia som en av arkitekturhistoriens vackraste byggnader.
Det centrala rummet i Hagia Sofia täcks av en väldigt kupol och omges av gallerier i två våningar. De ursprungliga mosaikerna och de mångafärgade marmorplattorna återseglade ljuset från de många fönstren och levande ljusen. Exteriört har Hagia Sofia byggts om i etapper och tillförts minareter och nödvändiga förstärkningar.
"Den heliga visheten"
Benämningen "Den heliga visheten" är ett namn som Hagia Sofia i Istanbul delar med ett flertal andra ortodoxa kyrkor. Namnet syftar på ett av Guds aktiva attribut som finns omnämnt i Ordspråksboken 9:11: "Vishetens har byggt sig ett tempel. Hon har huggit sitt heliga sjutal av pelare", en text som ofta användes vid kyrkoinvigningar. Då Hagia Sofia byggdes utgjorde kyrkan huvudnumret i Justinianus omfattande byggnadsprogram som syftade till att manifestera den kejserliga närvaro runtom i riket samtidigt som det framhävde dess enhet. Namnet, som naturligtvis i första hand syftade på Kristi vishet, var synnerligen väl valt: Å ena sidan återspeglade det subtilt den kristna syntesen mellan judisk och grekisk filosofi samtidigt som hedningar, som fortfarande var vanliga i riket, kunde avläsa det som ett mer allmänt vishetsbegrepp (liksom även muslimer långt senare lät moskén behålla detta namn). Å andra sidan, undveks den kvistiga frågan om Kristus natur vilket, då kyrkan var av central betydelse för kejsarkulten, framhävde kejsaren statsmannaklokhet och hans roll som Kristus ställföreträdare på jorden.
Historia
hedningar och Jesubarnet (utanför bild). Konstantin hade ännu inte låtit döpa sig då han grundade sin nya huvudstad och dedicerade den heller aldrig till Jungfrun. Konstantinopels roll som "Jungfruns stad" härstammar istället från den belägring 626 då hennes bild apotropeiskt sattes upp på Konstantinopels murar. Mosaik i södra ingången till kyrkans förhall. Omkring 1000 e.Kr..]]
På Haga Sofias plats stod under antiken ett Apollotempel. Då Konstantin flyttade romerska rikets huvudstad till Bosporen lät han ersätta alla hedniska tempel med kristna kyrkor. På Apollotemplets ruiner grundade han den första kyrkan på platsen, en basilika som färdigställdes av hans son Constantius II och invigdes 360.
Den ursprungliga kyrkan brändes ned av en uppretad folkmassa 404.
Theodosius II lät återuppföra kyrkan som återinvigdes 415.
Under Nikaupproret den 15 januari 532 brändes även denna kyrka ned. Sedan Justinianus I slagit ned upproret nöjde hans sig inte med att blott restaurera kyrkan utan ersätta den med något i hans mer spektakulära och monumentala smak. Han kallade därför till sig två professorer vid universitetet i Konstantinopel: Anthemius från Tralles, en mekanike, en berömd matematiker med god kunskap i geometri, och Isodoros från Miletos, en mekanopoios, en ingenjör förtrogen med monumenten i Rom och känd som expert på valvslagning.
Anthemius avled redan under det första året men Hagia Sofia kunde sedermera invigas den 27 december 536. Enligt hovpoeten Paulos Silentiaros utropade Justinianus då:
: Gud vare ära, som funnit mig värdig att fullborda detta byggnadsverk. Salomo, jag har överträffat dig!.1
Hagia Sofia dominerade stadbilden och fick omedelbart en mycket central roll i den bysantinska huvudstaden med sin placering vid Konstantintorget intill det kejserliga palatset och hippodromen. Hippodromen och Hagia Sofia blev de byggnader där alla Konstantinopels många stora högtider, festivaler och processioner ägde rum. Båda byggnaderna var enorma och mycket påkostade och tillsammans tjänade de den allsmäktige kejsaren och ende guden. Hippodromen sägs ha rymmt 100 000 människor och Hagia Sofia uppfattades som en gyllene stad med gator, torg, fasader och en egen gyllene stjärnhimmel. Uppskattningvis arbetade 600 personer vid kyrkan.
Historikern Prokopios beskrev i sin De Aedificiis ("Om byggnadskonsten"):
: Ljuset tycks flöda utifrån men samtidigt alstras inuti. Strukturen är solid, men skänker en känsla av osäkerhet. Kolonnerna utför en rytmisk kordans. Pelarna ter sig som nakna bergstoppar. Valven tycks sväva och kupolen vara upphängd i en gyllene kedja i himlen. Synvinklarna skiftar, medan rumsenheterna följer varandra i en klar sekvens.1
Den första kupolen störtade samman redan 538 och ersattes av en högre som reste sig 56 meter över marken.
En jordbävning 557 gjorde att kupolen åter störtade samman. Isidoros d.y. rekonstruerade pendentiven och klerestorieväggarna 563. Inför återinvigningen författade Paulos Silentiaros en lång dikt som med stor detaljrikedom beskriver Hagia Sofia dåvarande utseende:
: [Marmmorn var] vårgrön från Krystos och mångfärgad från Frygien där rött och silver lyser som blommor. Krokus glimmar som guld. Mjölk uthälld på svart kött. Blåklint växer i drivor av snö.
Kupolens västra del störstade in 989 och reparerades av den armeniske arkitekten Trdat.
Då storfurste av Kiev, Vladimir skulle göra sitt trosval skickade han sändebud till Konstantinopel där de en helgdag fördes till Hagia Sofia "och där under de glittrande mosaikerna, i rökelseångorna och vaxljusens sken trodde de bländade unga bojarerna sig se bevingade varelser sväva i luften och höra dem sjunga 'Trishagion': 'Helig, helig, helig är Herren'"3. Då de återvände till Kiev berättade de:
: Vi visste inte om vi var i himlen eller på jorden, ty på jorden finns ingen sådan skönhet. Vi vet inte heller vad vi ska säga, men en sak vet vi: det är att där bor Gud hos människorna...
Sedan fjärde korståget intagit Konstantinopel 1204 och staden hörde till Latinska riket förvandlades den ortodoxa kyrkan till en romersk-katolsk katedral och plundrades på dess många reliker och skatter.
Den östra delen av kupolen rasade 1346.
Efter Konstantinopels fall inför osmanerna i maj 1453 red dess erövrare Mehmet II in i staden och begav sig genast till Hagia Sofia. Betagen av dess skönhet beslutade han att omvandla kyrkan till en moské. Han förhindrade sina soldater från att plundra staden och gjorde den istället till sin huvudstad.
Då Topkapipalatset uppfördes blev Hagia Sofia en av Istanbuls s.k. sultanmoskéer och döptes om till Aya Sofya Camisi.
sultanmoské
För de osmanska härskarna blev det viktigt att överträffa den erövrade kulturens mästerverk och i mitten av 1500-talet lyckades den osmanske arkitekten Sinan genomföra flera ambitiösa moské-projekt, bl.a. Süleymaniye- och Selimiye-moskéerna i Istanbul, som tydligt inspirerats av Hagia Sofia, men med sina proportioner, menar många, överträffar dess skönhet.
År 1934, under Kemal Atatürk sekulariserades Hagia Sofia och blev museum. Mosaikerna togs dock inte fram och byggnaden tilläts förfalla.
1993 rapporterade UNESCO om murbruk som rasar från taken, lortiga marmorplattor, trasiga fönster, fuktskadade målningar och det eftersatta blytaket och Hagia Sofia hamnade på listan World Monuments Watchs lista över de hundra mest hotade kulturarven. Sedan dess har en restaurering kontinuerligt pågått och 1998 konstaterade man att taket har lagats och skador som orsakts av fukt och kondens skulle tas i beaktning. UNESCO efterlyste också att effekten av det stora antalet besökare skulle undersökas och om möjligt motverkas genom att förbättra ventilationen. Man efterlyste också en restaureringsplan och föreslog en utgrävning av området runt Hagia Sofia i hopp om att mer information om de byggnader som tidigare stod på platsen skulle uppdagas.
Trots att Turkiet, och då i synnerhet Istanbul, är en av den muslimska världens mest sekulariserade länder kan Hagia Sofias status fortfarande vara ett känsligt ämne, varför mosaikerna bara tas fram i långsam takt. Hitills har omkring en fjärdedel av mosaikerna restaurerats.
Konstruktion
Hagia Sofias plan mäter 77 x 79 meter. Kupolen har en diameter på åtminstone 31 meter och når 56 meter över golvet. Mittskeppet är 38 meter brett, sidoskeppen drygt 18 meter breda. Hagia Sofias plan har projekterats med en bysantinsk hundrafotsenhet som mått och dess proportioner återspeglar arkitekternas geometriska ideal snarare än de statiska krav som de enorma byggnaden ställde.
Trycket från Hagia Sofias enorma kupol upptas av fyra massiva pelare, var och en med en bas på 100 m², som i sin tur stöttas av två par utvändiga strävpelare i norr och söder. De fyra bågar som spänner mellan pelarna bär, tillsammans med de fyra pendentiv som binder dem samman, kupolens cirkulära bas. Kupolen är förstärkt med fyrtio ribbor mellan vilka lika många välvda fönster låter dagsljuset flöda in i rummet. Ytterligare ljus strömmar in genom tympanonfältets fönster.
Med sin diameter på 31 meter och höjd på 56 meter är kupolen något mindre än Pantheons i Rom. Kupolen har förstärkts med ribbor utvändigt och invändigt. Den obrutna arkad av välvda fönster under kupolen gör att den ter sig viktlös och tycks sväva ovanpå de fyra valven. Kupolfönstren symboliserade de 40 martyrerna från Sebasteia och fungerade som skyddshelgon.
De vertikala plan som tympanon bildar tillsamans med sidoskeppens och galleriernas arkader i norr och söder döljer effektivt det massiva bärande systemet av pelare och strävpelare, ett arrangemang som gör att hela rummet ter sig viktlöst. Bågarna i öst och väst avlöses av två halvkupoler som var och en utmynnar i två concher i mittskeppets fyra hörn. I öster avslutar en exedra mittskeppet och i väster mynnar det ut i nartex.
Ursprungligen låg framför ingången ett atrium, en stor kolonnomgiven förgård, med en fontän i mitten och, möjligen, med en ryttarstaty av kejsaren. Från förhallarna leder två ramper i norr och söder till gallerierna på övervåningen. Kryssvalv täcker de i travéer updelade förhallarna och gallerierna som omger mittskeppet.
Hagia Sofia var ett djärvt försök att finna en syntes mellan långkyrkan och centralkyrkan. Mittskeppet och sidoskeppen är inskrivna i den kvadrat som yttermurarna bildar. Kupolen och det kvdratiska rummetunder den tillsammans med de fyra stora pelarna accentuerar centraliteten. Mittskeppet skapar samtidigt en stark axel mellan nartex och absiden, en axel som förstärks av sidoskeppen. Samtidigt genomkorsas mittskeppet i markplan av det rum som bildas mellan gallerierna i norr och söder.
I exteriören är ackumulationen av kupoler och valv som slutar i den stora huvudkupolen karaktäristisk för den ortdoxa kyrkoarkitekturen. Den sekvens av välvda konstruktionselement som bygger upp det rektangulära centralrummet saknar föregångare i antiken. Inga motsvarigheter till Hagia Sofia finns heller i den senare bysantinska arkitekturen. Istället har den nu förstörda Apostlakyrkan fått stå som modell till många andra bysantinska kyrkor, bl.a. Markuskyrkan i Venedig.
Konst
Arkadvåningarna är klädda med polykrom marmor och kupolen och valven var urprungligen täckta med mosaiker - "en stad i marmor under en guldhimmel". Även golven täcktes av polykrom marmor och beskrevs som en blomsteräng eller en Edens lustgård (se citat ovan).
Fönstren placerades för att dagsljuset så effektfullt som möjligt skulle lysa upp mosaikerna tillsammans med de fladdrande skenet från de tusentals ljuslågorna som hängde i kyrkorummet. Varje enskild mosaikkub bestod av bladguld täckt av glas vars ojämnheter förstärkte mosaikernas tindrande verkan. Kuberna vinklades dessutom med stor precision för att maximera det skimrande ljusspelet.
Överallt hängde ljuskronor på olika nivåer ned från taken. Ursprungligen avdelades kyrkorummet med en avdeling för den stående församlingen i väster och sanktuariet i öst. I den östra delen stod på ett särskilt postament stod en tornliknande ambo, en läspulpet för predikningar, i marmor och silver. Inuti den höll korgossar till och där förvarades de heliga böckerna. Rummet fylldes av ljusreflexer från patriarkens tron, synthronom, som var helt i silver, av silverkolonnaderna i högkoret och av de votivkronor som hängde över altaret, i sig täckt av guld och ädelstenar och krönt av ett kors. Ovanför altaret hängde sidenförhängen med broderade bilder av Kristus Pantokrator i mitten av en tredelad arkad flankerad av Petrus och Paulus, scener från kejserliga välgörenhetsinrättningar, Gudsmodern omgiven av kejsarparet, Kristi underverk, etc.1
Islamisk konst
1
Sedan Hagia Sofia blivit en moské täcktes mosaikerna över och ersattes med de dekorativa mönster som fortfarande täcker stora delar av interiören.
Hagia Sofia var Istanbuls viktigaste moské under närmare 500 år och var en viktig förebild för många andra osmanska moskéer i staden, som t.ex. Zehzade-, Süleymaniye-, Blå moskén och Rustem Pasa-moskéerna.
De stora skärmar med kalligrafi som prydde moskén hänger fortfarande kvar.
När Hagia Sofia gjordes om till moské byggdes även fyra minareter vid byggnadens fyra hörn. En av minareterna är byggd i tegel, de andra tre i sten. Från minareternas balkonger kallade böneutroparen (muezzin) till bön då moskén var aktiv.
Se även
- Bysantinsk konst
- Bysantinsk arkitektur
- Islamisk konst
- Lista över moskéer
- Alftan
Noter
1 Med patriarken Germanos ord: "Kyrkan är den jordiska himmel där övre himlens Gud dväljs och rör sig; mässan är återskenet av en mässa utan slut som änglarna håller i himlen."3
Referenser
# Elizabeth Piltz, Det levande Bysans, Natur och Kultur, 1997, ISBN 91-27-06169-8
# Sture Linnér, Bysantinsk kulturhistoria, Nordstedts, 1994, ISBN 91-1-941512-5
# Kostas Papaioannou, Bysantinskt och ryskt måleri, Editions Rencontre, 1965
# Mainstone, Rowland J. (1997). Hagia Sophia: Architecture, Structure, and Liturgy of Justinian's Great Church (reprint edition). W W Norton & Co Inc. ISBN 0500279454.
Externa länkar
- [http://gbgm-umc.org/umw/bible/procopius.stm Prokopios De Aedificiis] (på engelska)
- [http://www.pbase.com/dosseman/istanbul_aya_sofia Dick Ossemans omkring 100 fotografier]
- [http://www.focusmm.com/civilization/hagia/welcome.htm Introduction, with floor plan and elevations.]
- [http://www.archaeology.org/online/news/sophia.html En kort redogörelse om restaureringen] (på engelska, från 1998)
- [http://wiki.orientalische-kunstgeschichte.de/index.php/Konstantinopel%2C_Hagia_Sophia Referenser] (på tyska)
- [http://www.princeton.edu/~asce/const_95/ayasofya.htmlhttp://www.princeton.edu/~asce/const_95/ayasofya.html Princeton - datormodell av Hagia Sofia]
- [http://commons.wikimedia.org/wiki/Istanbul Commons - Istanbul] med fler bilder från Hagia Sofia
- [http://www.turkishclass.com/turkey_pictures_gallery_10 Ett bildgalleri]
- [http://www.islamicarchitecture.org/architecture/hagia.sophia.mosque.html Islamic Architecture] - en lång artikel om Hagia Sofia och flera intressanta bilder. (på engelska)
Kategori:Kyrkobyggnader
Kategori:Moskéer
Kategori:Istanbul
ja:アヤソフィア
Istanbul]
Istanbul (İstanbul med turkisk ortografi) är Turkiets största stad, belägen vid Bosporen och Marmarasjön på gränsen mellan Europa och Asien. Istanbul har omkring 11 miljoner invånare (närmare 13 miljoner med förorter). Staden var fram till 1923 Turkiets huvudstad och är fortfarande landets kulturella och ekonomiska centrum. Den var tidigare länge känd under namnet Konstantinopel (namnet blev officiellt Istanbul 1926).
Etymologi
Konstantinopel
Namnet har sagts härledas till grekiskans eis ten po´lin, "i staden", som sades ha missförståtts som stadsnamnet; en annan vanlig förklaring är att İstanbul helt enkelt är en turkisk förvrängning av Konstantinopolis, där stan och pol förenats med i:et som en del av den turkiska vokalbindningen.
Stadsbild
Konstantinopolis
Staden kan sägas delas in i tre delar; den gamla staden på halvön mellan Gyllene hornet och Marmarasjön (Eminönü, Sultanahmet, Seraljudden), den något yngre delen norr om Gyllene hornet (Galata, Beyoğlu) och den asiatiska delen på andra sidan Bosporen (Üsküdar, Kadıköy). Tre fjärdedelar av stadens befolkning bor på den europeiska sidan.
Istanbul är en mycket vital och ekonomiskt viktig stad. Dess viktigaste näring är handel, men där finns också omkring en tredjedel av Turkiets totala industri, däribland främst tillverkning av textilier, läder, tobak och verkstadsprodukter. Istanbul är även det främsta lärdomscentrat i landet med fem universitet, en teknisk högskola samt flera andra inrättningar (däribland åtskilliga muséer). Staden har en livlig hamn med omfattande sjöfart och välbrukad färjetrafik uppför Bosporen och till öarna i och städerna runt Marmarasjön.
Staden är också känd för sin gamla, välbevarade och mycket aktiva basar som ligger i den gamla stadens mitt.
Historia
På platsen för Istanbul grundlades på 600-talet f.Kr. staden Byzantion av grekiska bosättare. År 325 e.Kr. flyttade Konstantin den store det Romerska rikets huvudstad till platsen som därefter kallades Konstantinopel. När det romerska riket föll samman förblev Konstantinopel ett kulturcentrum och huvudstad i det Bysantinska riket. Under vikingatiden kallade svenska vikingar den för Miklagård och for dit för att bedriva handel och arbeta i kejsarens livvakt. Efter många krig föll staden slutligen år 1453 för osmanernas invasion och blev huvudstad i det Osmanska riket. Staden har växt och omfattar inte bara Konstantinopel utan även de antika städerna Chrysopolis (Üsküdar) och Chalcedon (Kadıköy). Staden var landets huvudstad till 1923 då Ankara blev ny huvudstad.
Platser
Istanbul har många kända historiska monument. Rester finns av den konstantinopolitanska hippodromen, en hippodrom som Konstantin den store anlade för att efterlikna Rom. Kyrkan Hagia Eirene från år 360 var platsen för det fjärde ekumeniska konciliet och den konstatniopolitanska patriarkens första kyrka. Sevärd är också Hagia Sofia, en kyrka byggd av kejsar Justinianus och invigd år 527. Kyrkan var centralhelgedomen för de ortodoxa kyrkorna och platsen där bland annat schismen mellan den katolska och ortodoxa kyrkan befästes genom en bannbulla år 1054. Under det muslimska styret gjordes den om till moské och idag fungerar den som museum.
Andra sevärdheter är sultanens palats, Topkapi, de många moskéerna (camii), varav de mest kända är Süleymaniyemoskén, Blå moskén (Sultan Ahmet Camii), Beyazitmoskén, och Nya moskén (Yeni camii), samt Yerebatan sarayi som är en underjordisk vattenreservoar från 500-talet och Chora-kyrkan (Kariye Camii) från 1100-1300-talet, känd för sina välbevarade mosaiker.
I Istanbul finns också Sveriges äldsta diplomatiska beskickning som upprättades redan på 1700-talet då Sverige och det Osmanska riket hade en militärpakt för skydda sig mot Ryssland. Ambassaden flyttades 1927 till Ankara, och byggnaden rymmer istället det svenska generalkonsulatet och Svenska forskningsinstitutet i Istanbul.
Se även
- Konstantinopel
- Konstantinopels fall
- Konstantinopels murar
Kategori:Istanbul
Kategori:Orter i Turkiet
ko:이스탄불
ja:イスタンブール
simple:Istanbul
Förhistorisk tidska lösfynd, som denna stenålderskniv från Skåne.]]
Förhistorisk tid kallas den tid där de skriftliga källorna är obefintliga eller alltför bristfälliga för att ge en täckande bild av historien. Historieskrivning om förhistorisk tid kallas förhistoria.
Förhistorien omfattar tiden före och fram till den historiska tiden, och sträcker sig alltså över många tusen år. Men det finns inte någon skarp gräns för när den förhistoriska tiden slutar och den historiska börjar.
Den förhistoriska tiden kan delas in i epoker, till exempel stenåldern, bronsåldern och järnåldern.
Det finns huvudsakligen tre källor om den förhistoriska tiden:
#Arkeologiska fynd.
#Skriftliga källor från omgivande områden (när omgivningen befinner sig i historisk tid).
#Muntliga traditioner (som kan ha skrivits ned senare).
Dessa tre källor ger inte lika detaljerad och säker kunskap som historiska källor, men kan ändå ge viss insikt i och sannolika hypoteser om vad som har hänt.
Arkeologin, som är viktigast, arbetar med materiella lämningar (fornlämningar) och inte i första hand genom skriftliga efterlämningar, även om det på senare tid uppkommit en arkeologi som sysslar med historisk tid.
Skriftliga källor kan dels innehålla fragment som direkt handlar om det område man är intresserad av, dels ge ett förklarande allmänt historiskt sammanhang.
Se även
- Sverige under förhistorisk tid
- Millennium med andra tusental f.Kr.
- USA:s förhistoria
- Kinas förhistoria
Kategori:Historia
th:ยุคก่อนประวัติศาสตร์
Runristare
En runristare är en person som ristar runstenar.
Kända runristare:
- Balle (Balli)
- Erik (Eiríkr)
- Fartegn, ristade Burestenen i Kvissle-Nolby-Prästbolet, Medelpad
- Fot
- Grimulv
- Halvdan
- Kalle Runristare [http://www.runristare.se]
- Kättil, U334
- Lifsteinn
- Tíðkumi
- Torbjörn skald, U29
- Torgöt Fotsarvi
- Ulf i Borresta lät hugga stenar, t.ex. U161, ristade stenar själv t.ex. U328 i Lundby och hans söner reste U343 och U344 efter honom.
- Ulv, U59
- Viking
- Vred har ristat bl.a. runstenen vid Anundshögen utanför Västerås.
- Åsmund Kårason (Asmund Karasson) ev. biskop under 1000-talet som ristat bl.a. U343 och U344
- Ärnmund
- Öpir (Ybir) ristade cirka 60 runstenar.
Se även
- Alfabetisk lista över runinskrifter
Länkar
- [http://www.svd.se/dynamiskt/Vetenskap/did_2145207.asp/ Laser kastar nytt ljus över runornas ristare]
- [http://www.runristare.se/ Kalle Runristare, en nutida runristare]
Kategori:Runologi
Kategori:Vikingatiden
Husby-ÄrlinghundraHusby-Ärlinghundra, tidigare kommun (socken) och hundare i södra Uppland. Större delen av Husby-Ärlinghundra upptas av Märsta tätort. Husby-Ärlinghundra var egen kommun fram till 1952, då den gick upp i Märsta kommun, som 1971 införlivades med Sigtuna kommun.
UpplandDenna artikel handlar om landskapet Uppland. För uppland som handelsområde, se Uppland (bakland).
----
Uppland är ett landskap i Svealand i östra Sverige. Uppland gränsar i söder till Södermanland, i väster till Västmanland, i nordväst till Gästrikland och i öster till Östersjön. Landskapet har 150 000 synliga fornlämningar.
Större orter i Uppland
- Upplands Väsby
- Upplands-Bro
- Bålsta
- Danderyd
- Enköping
- Gustavsberg
- Hallstavik
- Heby
- Knivsta
- Lidingö
- Norrtälje
- Rimbo
- Sigtuna
- Skutskär
- Solna
- Stockholm (delvis)
- Tierp
- Täby
- Uppsala
- Vaxholm
- Åkersberga
- Östhammar
- Öregrund
Sjöar
- Fysingen
- Erken
- Mälaren
- Tämnaren
- Vendelsjön
Åar
- Tämnarån
- Olandsån
- Norrtäljeån
- Fyrisån
- Stockholms ström
Externa länkar
- [http://www.uppland.nu Uppland]
- [http://swedia.ling.umu.se/Svealand/Uppland/index.html Lyssna till några av Upplands dialekter]
- [http://www1.shellkonto.se/gertfors/brukssida/index.html Gerts brukssida]
Kategori:Uppland
Kategori:Sveriges landskap
Upplands runinskrifter 1011
Runstenen U 1011 flyttades från Rasbo till Uppsala på 1600-talet. Den lånades ut till världsutställningen i Paris 1867, men tappades i vattnet vid Le Havre vid återtransporten. Efter att ha legat några decennier på sjöbottnen återfördes den till Uppsala.
Det är ovanligt att någon ristat ett minnesmärke efter sig själv, såsom Vigmund gjort här.
Runorna på stenens högra sidan är spegelvända.
Se även
- Alfabetisk lista över runstenar
Kategori:Runinskrifter
Paris
Paris är huvudstaden i Frankrike. Staden är belägen vid floden Seine och grundlades av romarna under namnet Lutetia. Paris utgör ett eget departement i regionen Île-de-France. Staden delas in i 20 arrondissement och har cirka 2,1 miljoner invånare. Stor-Paris med förorter har dock cirka 11,5 miljoner invånare.
Historia
Geografi
Geografisk läge:
Demografi
Ekonomi och näringsliv
Administration
Stadsdelar
Transporter och kommunikation
Kultur och konst
Arkitektur
Paris främsta kännemärke idag är Eiffeltornet, som byggdes till världsutställningen i Paris 1889, då hundraårsminnet av franska revolutionen firades. Paris besöks av över 20 miljoner turister varje år.
Utbildning
Sport och rekreation
Kända parisare
Innerstadens mest kända sevärdheter
franska revolutionen
- Centre Pompidou
- Chaillotpalatset
- Eiffeltornet
- Frihetsgudinnan
- Hôtel des Invalides
- Louvren
- Marais
- Notre-Dame
- Sacré-Coeur
- Triumfbågen
- Place de la Concorde
Andra sevärdheter
- Flèche d'or Café
- Jardin des Plantes
- La Petite Ceinture
- Saint-Martin-kanalen
- Shakespeare and Company
- Quai Saint-Bernard
Tips
Quai Saint-Bernard
Vill man veta vad som finns att göra i Paris kan man köpa l'Officiel des Spectacles eller Pariscope. Här finns veckans bio- och teaterprogram, konserter och utställningar m.m. De kommer ut en gång i veckan, på onsdagar.
Citat
"Det var helt enkelt till Paris man skulle resa. Med enkel biljett sen skulle allt ordna sig. Jag hade anlänt till Paris en månad tidigare. Jag hade inte räknat med nån sträng vinter. Vad jag räknat med vet jag egentligen inte. Man skulle till Paris kanske bara av den anledningen att man senare i livet skulle kunna tala om sin fattiga ungdom. Hem kom man alltid."
Ur Om vänskap funnes, Stig Claesson, Bonniers 1981.
Extern länk
- [http://www.zoomify.com/flash/demoPopUp.asp Zoomkarta över Paris]
- [http://www.paris-turist.se/ Paris Turist]
Bild:Paris från Montparnassetornet stor.jpg|Utsikt över Paris från Montparnassetornet
Bild:Rue_Rollin,_Paris.jpg|Rue Rollin
Bild:ParijsMontmartre.JPG|Utsikt över Paris från Montmartre
Bild:Basilica(Paris).JPG|Sacré-Coeur
Kategori:Orter i Frankrike
Kategori:Europas huvudstäder
Kategori:Paris
als:Paris (Stadt)
ko:파리 시
ja:パリ
simple:Paris
th:ปารีส
Rökstenen
Rökstenen är kanske den vackraste och mest berömda runstenen i Sverige. Den har även den längsta kända runinskriften. Rökstenen är belägen vid Röks kyrka i Ödeshögs kommun, Östergötland. Stenen, som har varit känd sedan 1600-talet, flyttades dit 1862 från vapenhusväggen i Röks kyrka, i vilken den suttit inmurad sedan 1843; förut satt den i kyrkohärbärgets mur.
1843
Namnet "Rökstenen" är något av en tautologi: stenen heter så eftersom den hittades i orten "Rök", men orten har sannolikt fått sitt namn efter stenen, eftersom "Rök" eller "Rauk" på fornnordiska betyder just "sten".
Rökstenen berättar en säregen och dunkel historia om flera kungar och återger troligen delar av en nordisk mytologi som sedan dess gått förlorad. Den "Tjodrik den dristige" som omtalas på stenen är sannolikt identisk med den gotiske kungen Teoderik den store.
Teoderik den store
Sannolikt är skriften avsiktligt dunkel, kanske för att briljera eller visa hur insatt i myter och berättelser ristaren varit.
Intressant är också att ristningen innehåller två typer av chiffer: dels lönnrunor, dels förskjutningschiffer.
Nedan följer en tolkning av den gåtfulla texten på rökstenen. En del av texten (avsnittet om Tjodrik) är skriven på fornyrdislag. Delar av texten har dessvärre gått förlorade eftersom stenen skadats.
Runornas betydelse:
Till minne av Vämod står dessa runor. Men Varin skrev dem, fadern, till minne av den döde sonen.
Jag säger de unga det, vilka de två stridsbyten var som tolv gånger blev tagna som krigsbyte, båda på en gång från man efter man.
Det säger jag som det andra vem som för nio släktled sedan miste livet hos reidgoterna och han dog hos dem till följd av sin skuld.
:Då rådde Tjodrik den dristige,
:sjökrigarnas hövding
:över Reidhavets kust.
:Nu sitter han rustad
:på sin gotiska häst,
:med sköld över axeln,
:den främste av Märingar.
Det säger jag som det tolfte var Gunns häst ser föda på slagfältet, där tjugo konungar ligger.
Det säger jag såsom det trettonde, vilka tjugo konungar satt på Själland under fyra vintrar, med fyra namn, födda åt fyra bröder. Fem med namnet Valke, Rådulfs söner, fem Reidulf, Rugulfs söner, fem Haisl, Hards söner, fem Gunnmund, Björns söner. Nu för de unga säger fullständigt envar ... eftersporde...
Jag säger de unga det, vem av Ingvaldsättlingarna som blev gäldad genom en hustrus offer.
Jag säger de unga, åt vilken kämpe en ättling är född. Vilen är det. Han kunde krossa en jätte. Vilen är det. Nit.
Jag säger de unga: TOR Sibbe viets väktare avlade nittioårig (en son).
Länkar
- [http://www.fof.se/?id=98516 Varför Varin ristade]
- [http://hemsidor.torget.se/users/r/runor/rokstenen.htm Rökstenen]
- [http://www.raa.se/platser/rokstenen.asp RAÄ's sida om rökstenen]
- [http://www.gedevasen.dk/roekstone.html Riddles and answers]
Se även
- Alfabetisk lista över runinskrifter
- Lista över Östergötlands runinskrifter
Kategori:Ödeshögs kommun
Olof RudbeckFlera personer har burit namnet Olof Rudbeck:
#Olof Rudbeck (1630–1702), naturforskare, historiker, med mera. Se vidare Olof Rudbeck d.ä.
#Olof Rudbeck (1660–1740), naturalhistoriker och språkforskare. Se vidare Olof Rudbeck d.y.
RiksantikvarieämbetetBild:RAÄ logo.gif
Riksantikvarieämbetet, RAÄ, är den centrala förvaltningsmyndigheten för frågor som rör kulturmiljö och kulturarv. RAÄ lyder under Utbildnings- och kulturdepartementet. Myndighetens chef (motsvarande generaldirektör) kallas Riksantikvarie. Riksantikvarieämbetets huvudbyggnad är placerad i Östra Stallet vid Historiska museet på Östermalm i Stockholm.
Länkar
- [http://www.raa.se Riksantikvarieämbetet]
- [http://www.raa.se/fornminnesinformation/pdf/lamn3.0.pdf Riksantikvarieämbetets lista med lämmningstyper] (i PDF format)
Se även
- Svenska myndigheter
Kategori:Svenska myndigheter
Horn (utskott)Horn är en typ av utskott av ben eller hård hud som är vanligt bland djur, speciellt växtätande däggdjur. Horn växer ofta parvis, som hos hjortdjur och kor, men kan också förekomma enskilt, som hos noshörningar.
Hornen används vanligen som försvar mot rovdjur och i revirstrider mellan hannar.
Välkända horn
- Enhörning
Se även
- Andra saker som kallas horn.
Kategori:Biologi
TräTrä är material som fås vid avverkning och bearbetning av träd. Under större delen av mänsklighetens historia ett viktigt material som bränsle och byggmaterial.
Se bland annat furu, träindustri och snickeri.
Kategori:Trä
BARKBARK (Binär Automatisk Relä Kalkylator) stod klar februari 1950 till en kostnad av 400.000 kronor. BARK var en 32-bitarsdator och utförde en addition på 150 ms och en multiplikation på 250 ms. Den hade ett minne på 50 register och 100 konstanter. I en senare utbyggnad fördubblades minnet. BARK var uppbyggd av standardtelefonreläer.
BARK utvecklades av Matematikmaskinnämnden parallellt med BESK.
Kategori:Datorhistoria
Papyrus
Papyrus, ett delvis pappersliknande material, gjort av torkade och pressade remsor från stjälkarna av vattenväxten Cyperus papyrus och som användes som underlag för att skriva och måla på i det gamla Egypten från 2000-talet f.Kr. och senare i Grekland och Rom. I Europa blev papyrus successivt ersatt av pergament från 300-talet e.Kr.
ja:パピルス
Padishah Emperor in Dune (1984)]]
The Padishah Emperor was the title of the hereditary rulers of the Padishah Empire in Frank Herbert's fictional Dune universe.
Padishah (پادشاه) is a Persian word meaning "king" or "emperor."
The fictional Padishah Empire encompassed the entire universe known to mankind. It is also commonly referred to as the "Imperium" or "The Known Universe".
While the Emperor was supreme ruler of the universe, power was shared, in a quasi-feudal arrangement, with the noble houses of the Landsraad; and also with the Spacing Guild, due to its monopoly over interstellar travel. During most of the Dune timeline, the throne was occupied by members of House Corrino. The Corrino used the Sardaukar soldier-fanatics to enforce their power throughout the universe.
Power shifted to House Atreides when Paul "Muad'Dib" Atreides threatened to cut off production of the Spice Melange, forcing Shaddam IV to abdicate. With his ascension to the throne, the title becomes synonymous with that of a deity. In 10,209 AG, a failed assassination attempt left Paul blind. Following the birth of his children, Leto II and Ghanima, he walked off into the desert, in accordance with Fremen custom, leaving his sister Alia as Imperial Regent until the children come of age. Ten years later, Leto realizes his father's vision of the Golden Path and claims the throne for himself. In 13,724 AG, Leto, now a sandworm, dies, effectively abolishing the Imperial throne.
The Padishah Emperors
All dates are in Dune's Imperial system of dating, which begins with the formation of the Spacing Guild. These are the known Padishah Emperors.
Category:Dune
Category:Fictional emperors and empresses
House Corrino
1. Faykan Corrino (Faykan Butler) ?-?
?. Hassik Corrino III ?-? (15th century AG)
78. Vutier Corrino II ?-?
79. Fondil Corrino III ?-10,018?
80. Elrood Corrino IX 10,018?-10,156
81. Shaddam Corrino IV 10,156-10,196
House Atreides
82. Paul Atreides 10,196-10,209
Alia Atreides (regent) 10,209-10,219
83. Leto Atreides II 10,219-13,724
Ksigarnia Internetowa bwin Kredyt hipoteczny Hotele w Warszawie pociel
|
|
|
|
