:: wikimiki.org ::
| San Marino |
San Marino
San Marino är en republik belägen på Apenninska halvön i södra Europa, helt omsluten av Italien.
Historia
San Marino är den enda kvarvarande av de stadsstater som fanns i Italien på medeltiden. År 300 flydde den helige Marinus undan den romerska kejsaren och grundade San Marino. Under 1500-talet styrdes San Marino av påven. 1631 erkände den kyrkliga staten att San Marino skulle bli självständigt men under uppsikt av kyrkan.
Kejsar Napoleon erövrade Italien och under den tiden fick San Marino beskydd av den franska republiken. 1815, efter Napoleons fall, återupprättade wienkongressen Kyrkostaten. Men den lokala ledaren hävdade att de nu var helt självständiga även om kyrkan ville ha kvar sin uppsikt över San Marino. Det uppstod en konflikt som varande ända tills 1861 då Italien bildades, eftersom de då skapade ett vänskapsavtal och därmed lyckades bevara sin självständighet. Under första och andra världskriget höll San Marino sig neutralt men fick en del bomber över sig som senare ersattes med pengar.
Styrelseskicket har inte förändrats nämnvärt sedan 1240-talet, bortsett från att man numera har demokratiska val med allmän och lika rösträtt. Den lagstiftande makten ligger hos parlamentet.
Geografi
På den östra sidan av Italien, på berget Monte Titanos sluttningar, ligger det lilla landet San Marino. Vintrarna kan vara så kalla att temperaturen når under fryspunkten, men på somrarna är det varmt.
Demografi
Landet har 21 500 invånare varav 2300 lever i huvudstaden San Marino. Största delen av befolkningen är sanmarineser men en liten del består av italienare. I San Marino talas italienska och majoritetsreligionen är romersk katolicism.
Ekonomi
Landet är i valutaunion med Italien och har därför euro som valuta.
Sport
San Marinos Grand Prix i Formel 1 arrangeras årligen sedan 1980.
Karta
Formel 1
Kategori:Europas länder
Kategori:Kustlösa stater
Kategori:Enklaver
Kategori:San Marino
ja:サンマリノ
ko:산마리노
ms:San Marino
simple:San Marino
th:ประเทศซานมารีโน
zh-min-nan:San Marino
Apenninska halvönApenninska halvön, halvö som ligger i Medelhavet och utgör huvuddelen av Italien. På halvön ligger även Vatikanstaten och San Marino som båda är självständiga stater.
Temperaturen kan variera mycket mellan den södra och nordliga delen. Temperaturen kan vara nere i -15oC längst i norr medan det fortfarande är plusgrader i söder.
Halvön har fått sitt namn av bergskedjan Apenninerna, som sträcker sig längs hela halvön. Ibland kallas halvön också för Italienska halvön, eftersom Italien ligger där. Det högsta berget heter Corno Grande. Apenninska halvön består av flera mindre delar.
Kategori:Halvöar
Kategori:Medelhavet
Kategori:Italien
ja:イタリア半島
Europa
och Frans Josefs land]]
Europa är jordens till ytan näst minsta och till befolkningen tredje största världsdel. Sedan 1700-talet har gränsen mellan Europa och Asien vanligen ansetts gå vid Uralbergen, Uralfloden, Kaspiska havet, Kaukasus, Svarta havet, Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna.
Etymologi
Dardanellerna i tjurform.]]
I grekisk mytologi var Europa (grekiska: Ευρώπη) en fenicisk prinsessa som tillfångatogs av Zeus i tjurform. Hon togs till ön Kreta, där hon blev mor till Minos. För Homeros var Europa Kretas mytologiska drottning. Senare blev Europa ett begrepp för Greklands fastland, och runt 500 f.Kr. hade betydelsen sträckts till att inkludera även länderna norr om Grekland.
Den grekiska termen Europa härleds från de grekiska orden för bred (eurys) och ansikte (ops). Bred har varit epitet för jorden självt i urindoeuropeiska religioner.
En minoritet hävdar dock att ordet fått en överförd betydelse i grekiskan, och utsprungligen kommer från ett semitiskt ord, det vill säga det akkadiska ordet erebu, som betyder "solnedgång". Ur perspektiv från Mellanöstern går solen ned över Europa. Asien tros också komma från ett akkadiskt ord, asu, som betyder "soluppgång", då solen går upp i öst, ifrån det perspektivet i Asien.
Historia
Huvudartikel: Europas historia
De första människorna kom till Europa för cirka 800 000 år sedan. Medan Homo sapiens utvecklades i Afrika levde Homo heidelbergensis och Homo neanderthalensis i Europa. Med yngre stenåldern och bronsåldern började en lång historia av stora kulturella och ekonomiska omvandlingar, först vid Medelhavet och senare längre norrut och österut.
Särskilt stort bestående inflytande hade antikens Grekland samt romerska riket, som under en period förenade hela södra Europa och andra kustområden vid Medelhavet i ett imperium. I romarriket kunde också den nya religionen kristendomen utbredas snabbt. Under kejsaren Konstantin den store blev kristendomen statsreligion och dess inflytande har fortsatt till vår tid.
Medeltiden var präglad av konkurrensen mellan den nya romerska kejsaren i väst och den gamla romerska kejsaren i Bysans. Europa delades i ett östligt och ett västligt område efter deras respektive inflytande. Missionärer spred kristendomen över norra och östra Europa, så att hela Europa blev kristet. I västra Europa var det konkurrens mellan kejsare och påve om övermakten. Reformationen på 1500-talet delade kyrkan i en katolsk och en protestantisk del. Religionskrig följde på denna delning, och 1618 till 1648 förhärjade trettioåriga kriget stora delar av Mellaneuropa.
Sedan 1400-talet byggde europeiska länder (särskilt Spanien, Portugal, Ryssland, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien) koloniala imperier med stora besittningar i Afrika, Amerika och Asien.
Europa är den världsdel som har haft störst inflytande på andra världsdelar (till exempel genom kristen mission, kolonialism, slavhandel, annan handel ochkultur).
På 1700-talet förde Upplysningen fram nya ideal som tolerans, människovärde, jämlikhet och frihet. 1789 kom genom franska revolutionen för första gången borgerligheten till makten. I början av 1800-talet hamnade halva Europa under den franske kejsaren Napoleons välde, tills han led nederlag i Ryssland 1812.
Industrialiseringen började i delar av Europa på 1700-talet och förändrade livet för breda befolkningsskikt. Som en följd av arbetarnas fattigdom uppstod på 1800-talet socialistiska rörelser. 1800-talet var också en tid av stark strävan mot demokrati, men även av reaktion och imperialism. Både första världskriget (1914 till 1918) och andra världskriget (1939 till 1945) utbröt i Europa och orsakade stor förödelse.
Efter andra världskriget och under kalla kriget var Europa indelat i två stora politisk-ekonomiska block: de socialistiska länderna i Östeuropa och de kapitalistiska länderna i Västeuropa. Det talades då om järnridån som skilde Europas stater från varandra.
Först perestrojka och glasnost ledde i Sovjetunionen i mitten av 1980-talet till en en politisk kursändring. 1989 öppnades östblocket, Berlinmuren föll, och Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes.
Sedan de sista årtiondena på 1900-talet har Europas länder närmat sig varandra, vilket visar sig bland annat genom institutioner som EU.
Geografi
EU
Huvudartikel: Europas geografi
Världsdelen Europa utgör en femtedel av kontinenten Eurasien. Europas yta är ungefär 10,6 miljoner kvadratkilometer. Europas östra gräns definieras vid Uralbergen i Ryssland. Den sydöstra gränsen med Asien är inte universellt överenskommen, antingen Ural- eller Embafloden kan fungera som gräns. Gränsen fortsätter med Kaspiska havet med antingen Kuma-Manytj-sänkan, Lilla Kaukasus, Stora Kaukasus eller Kaukasus vattendelare Kura och Rioni som alternativ. Vidare sträcker sig delningen mot Svarta havet; Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna utgör gränsen mot Asien. Medelhavet i syd separerar Europa från Afrika. Västgränsen är Atlanten där Island utgör västlig utpost. Norrut begränsar Norra ishavet. Ögruppen Svalbards nordspets är Europas nordligaste punkt.
I praktiken dras gränsen till Europa oftast med större hänsyn till politik, ekonomi och kultur. Detta har lett till att det finns flera "olika" Europa, som inte alltid är identiska till storleken, och som inkluderar eller exkluderar olika länder baserat på vilken definition av Europa som används.
Nästan samtliga europeiska stater är medlemmar i Europarådet, undantagen är Vitryssland och Vatikanstaten.
Eftersom alla språk inte skiljer mellan begreppen världsdel och kontinent kan Europa på andra språk omväxlande klassas som kontinent eller som subkontinent eller halvö.
Europa används ibland synonymt med Europeiska unionen (EU) och dess 25 medlemsstater.
Landformer
Europa har en lång kust med många halvöar. Den stora halvön Skandinavien i norr skiljs från det huvudsakliga europeiska landområdet av Östersjön. I den södra delen av Europa sträcker sig de mindre halvöarna Iberiska halvön, Italien och Balkanhalvön ut i Medelhavet, som bildar gräns mot Afrika. Längre österut blir Europas landmassa bredare tills gränsen mot Asien nås vid Uralbergen.
De södra delarna av Europa är bergigare. Längre norrut, norr om de höga bergskedjorna Alperna, Pyrenéerna och Karpaterna, sänker sig landytan genom kulliga områden ned till stora låga slätter, som är mycket vidsträckta i öster. Detta utsträckta låglandsområde kallas Stora europeiska slätten, och vid dess hjärta ligger den nordtyska slätten. En båge av högländer finns också längs den nordvästra kusten, med början i västra Brittiska öarna och fortsättning längs den bergiga och flikiga norska kusten.
Denna beskrivning är förenklad. Underområden som Iberiska halvön och Italien har egna sammansatta former, liksom Europas huvudsakliga landmassa, där det finns många platåer, floddalar och sänkor. Island och Brittiska öarna är särskilda områden. Det förra är en egen landmassa i norra Atlanten som räknas som en del av Europa, medan de senare är höglandsområden som en gång var förenade med fastlandet tills de åtskildes av stigande vattennivåer.
Floder
Europas längsta floder är Volga med 3531 kilometer och därefter Donau med 2850 kilometer. Tredje längst är Ural (2428 km) vid gränsen mot Asien. Se vidare Europas geografi.
Berg
Vilket som är Europas högsta berg är omstritt och beror mycket på om man räknar området Kaukasus till Europa, se Europas geografi för en längre lista.
De högsta bergen i Europa inklusive Kaukasus:
# Elbrus (5642 m), Ryssland, Kaukasus
# Dych-Tau (5203 m), Ryssland, Kaukasus
# Rustaveli (5201 m), Georgien, Kaukasus
De högsta bergen i Europa exklusive Kaukasus:
# Mont Blanc (4808 m; med istäcke), gränsen Frankrike-Italien, Alperna
# Dufourspitze (4634 m; Monte-Rosa-massivet), gränsen Schweiz-Italien, Alperna
# Dom (4545 m), Schweiz, Alperna
Sjöar
Den största sjön är Ladoga.
Öar
Den största ön är Storbritannien. Andra stora öar är Island, Irland, Sicilien, Sardinien, Korsika, Kreta, Cypern, Svalbard, Novaja Zemlja och Mallorca.
Klimat
Trots sin storlek har Europa ett flertal olika klimat, från subtropiskt klimat vid Medelhavet till arktiskt klimat i det nordligaste Norden och Ryssland. I västra Europas kusttrakter är klimatet mycket maritimt, med milda vintrar med mycket nederbörd och milda somrar, det vill säga inte så stora temperaturskillnader mellan vinter och sommar. Inlandet, framförallt i Östeuropa, har dock ett utpräglat kontinentalt klimat med kalla, snörika vintrar och korta, varma somrar. Det arktiska klimatet medför mycket kalla, snörika vintrar och korta, kyliga somrar. Det subtropiska klimatet medför milda, regnrika vintrar och långa, heta somrar.
Natur
Eftersom de har levt sida vid sida med jordbrukskulturer i tusentals år har Europas djur och växter blivit starkt påverkade av människans närvaro och verksamhet. Med undantag för Norden och norra Ryssland finns få områden av orörd vildmark i Europa, förutom i olika naturparker.
Den huvudsakliga växtligheten i Europa är skog, som har mycket goda förutsättningar för att växa. I norr värms världsdelen av Golfströmmen och Nordatlantiska strömmen. Sydeuropa har medelhavsklimat. Det förekommer ofta torka på sommaren i detta område. Bergskedjorna påverkar också förhållandena. Några av dessa (Alperna, Pyrenéerna) är riktade i öst-västlig riktning och tillåter vinden att bära med stora vattenmassor från havet till inlandet. Andra är har nord-sydlig riktning (Skanderna, Dinariska alperna, Karpaterna, Apenninerna) och eftersom regnet främst faller på bergsidor som är riktade mot havet växer skogar bra på den sidan, medan förutsättningarna är mycket sämre på den andra. Få områden av Europas huvudsakliga landmassa har inte betats av boskap vid någon tidpunkt genom årtusendena, och avverkningen av den skogsområden som fanns före jordbrukssamhället orsakade oberäknelig förstörelse av de ursprungliga ekosystemen.
Åttio till nittio procent av Europa var en gång täckt av skog. Skogen sträckte sig från Medelhavet till Ishavet. Fastän över hälften av Europas ursprungliga skogar försvann under århundraden av bebyggelse har Europa fortfarande över en fjärdedel av världens skogar - granskogar i Skandinavien, vidsträckta tallskogar i Ryssland, kastanjeregnskog i Kaukasien och korkekskogar i Medelhavsområdet. På senare tid har avverkningen hejdats och många träd har planterats. Ofta har dock barrträd föredragits framför ursprungliga lövträd, eftersom de växer snabbare. Planteringar och monokulturer täcker nua stora landområden och detta erbjuder mycket dåliga miljöer för europeiska skogslevande arter. Andelen urskog i Västeuropa är endast två till tre procent (i europeiska Ryssland fem till tio procent). Landet med minst skogtäckt yta är Irland (åtta procent) och det mest skogbevuxna är Finland (72 procent).
På Europas huvudsakliga landmassa dominerar lövskog. De viktigaste arterna är bok, björk och ek. I norr, på tajgan, är björken en mycket vanlig art. I Medelhavsområdet har många olivträd planterats. Dessa är mycket väl anpassade till det torra klimatet. En annan vanlig art i Sydeuropa är cypressen. Barrskog dominerar på högre höjder upp till trädgränsen och längre norrut i Ryssland och Skandinavien, för att övergå i tundra närmare Arktis. Den halvtorra Medelhavsregionen har stora mängder buskskog. En tunn öst-västlig landtunga av eurasisk grässlätt—stäppen—sträcker sig västerut från Ukraina och södra Ryssland tills den slutar i Ungern och övergår i tajga i norr.
Istäcket under den senaste istiden och människans närvaro har påverkat utbredningen av Europas fauna. I många delar av Europa har de flesta stora djuren och överordnade rovdjursarter jagats till utrotning. Ullhårig mammut och uroxe var utdöda före slutet av neolitikum. Idag är vargar (köttätare) och björnar (allätare) hotade. En gång fanns de i de flesta delar av Europa, men skogsavverkningen fick dessa djur att dra sig längre och längre tillbaka. På medeltiden var björnarnas livsmiljöer begränsade till mer eller mindre otillgängliga berg med tillräcklig mängd skog. Idag lever brunbjörnen i första hand på Balkanhalvön, i norr och i Ryssland. Ett litet antal dröjer sig kvar i andra områden runt om i Europa (Österrike, Pyrenéerna och så vidare), men i dessa områden är populationerna utspridda och marginaliserade på grund av att miljöförstöringen. Allra längst norrut i Europa kan även isbjörnar påträffas. Vargen, den näst största rovdjuret i Europa efter björnen, finns mest i Östeuropa och på Balkanhalvön.
Andra viktiga rovdjur är lodjuret, vildkatten, rävar, olika arter av mård, igelkott, olika arter av ormar, olika fåglar (ugglor och andra rovfåglar).
Viktiga växtätare i Europa är sniglar, amfibier, fiskar, olika fåglar, samt däggdjur som gnagare, rådjur, vildsvin och i bergen murmeldjur, stenbockar, gems med flera.
Havslevande organismer är också en viktig del av Europas flora och fauna. Havsfloran är mestadels fytoplankton. Viktiga djur i Europas hav är plankton, blötdjur, tagghudingar, olika kräftor, bläckfiskar, fiskar, delfiner och valar.
Vissa djur lever i grottor, till exempel fladdermöss.
Demografi
Huvudartikel: Europas demografi
Europa har cirka 730 miljoner invånare och är därmed efter Asien och Afrika den tredje folkrikaste världsdelen. Europa tillhör de mer tättbefolkade områdena på jorden, med genomsnittlig befolkningstäthet på 66/km². Framför allt i Väst-, Mellan- och Sydeuropa är befolkningstätheten relativt hög, medan den avtar starkt längre norrut och österut.
Språk
Huvudartikel: Europas språk
Mer än 90 procent av Europas invånare talar språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen men det finns även språk som tillhör andra språkfamiljer. Bland de indoeuropeiska är de slaviska, germanska och romanska språkgrupperna mest utbredda. Även grekiska, albanska, baltiska språk och keltiska språk samt romani räknas till de indoeuropeiska språken. Som lingua franca inom världsdelen fungerar engelska, franska, tyska och ryska.
De uraliska språken är den näst största språkfamiljen i Europa. De indelas vidare i samojediska språk, som talas av några få tusen människor i den nordostligaste delen av Europa, och finsk-ugriska språk, en betydligt större gren.
Dit räknas framförallt finskan, ungerskan och estniskan, som är viktiga nationalspråk, och minoritetsspråken samiska i Norden och ett antal andra i Ryssland.
I den europeiska delen av Turkiet är turkiskan, som tillhör de turkiska språken, officiellt språk. Det talas även av minoriteter i grannländerna, särskilt i Bulgarien. Andra turkiska språk som gagauziskan och tatariskan är minoritetsspråk i olika delar av östra och sydöstra Europa. Det kalmuckiska språket, som talas vid Europas östra gräns nära Volga, är det enda mongoliska språket i Europa.
Maltesiskan på Malta är det enda semitiska språk som används som officiellt språk i ett europeiskt land.
Baskiskan, som talas i norra Spanien och sydvästra Frankrike, är ett isolerat språk som saknar kända släktingar.
Dessutom talas idag många olika språk från olika språkfamiljer av personer som invandrat till världsdelen i senare tid.
Det vanligaste alfabetet i Europa är det latinska alfabetet, följt av det kyrilliska alfabetet (i Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Bulgarien, Serbien och Makedonien) och det grekiska alfabetet.
Religion
Huvudartikel: Religion i Europa
Kristendomen dominerar helt som Europas huvudreligion. Omkring 75 procent av invånarna beräknas vara kristna, främst katoliker, protestanter och ortodoxa. Andra stora religioner i världsdelen är islam med ungefär 7 procent av befolkningen (främst folkgrupper i Sydosteuropa samt invandrare från muslimska länder), samt judendomen. Dessutom finns andra religioner företrädda bland invandrare från andra världsdelar, samt nya religioner.
Omkring 18 procent av européerna är konfessionslösa, särskilt i städer och i de östeuropeiska länderna. Europa är nuförtiden i stor utsträckning sekulariserat.
Politik
Huvudartikel: Politik i Europa
Europeiska politiska organisationer
I mitten av 1900-talet grundades Europarådet som den första gemensamma europeiska institutionen. Europarådet omfattar numera, efter att den öst-västliga konflikten avlsutats, 47 stater.
En annan betydande organisation är Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), som grundades 1975 som Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) som en blocköverskridande instans, och som förutom de europeiska länderna även innefattar USA och Kanada.
"Europa" i politisk mening betyder ofta Europeiska unionen (EU) eller dess föregångare: Europeiska kol- och stålgemenskapen, som grundades 1951 av Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Tyskland, Italien och Frankrike, och som tillsammans med Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och Europeiska ekonomiska gemenskapen 1957 blev "Europeiska gemenskaperna", oftast kallat "Europeiska gemenskapen". Med Maastrichtfördraget 1991 bildades Europeiska unionen, som innefattar de tidigare samarbetena.
Större delen av de länder som tillhörde EFTA, som grundades på 1950-talet, har senare blivit medlemmar av EU. Efter dess senaste utvidgning 2004 har EU 25 medlemsländer. Ett antal ytterligare länder förhandlar om medlemskap.
Stater
EFTA
Följande stater ligger helt inom Europas gränser.
Till detta tillkommer några stater som delvis ligger i Europa
- Azerbajdzjan (delat mellan Europa och Asien)
- Danmark (utom Grönland i Nordamerika)
- Frankrike (utom Franska Guyana i Sydamerika, Guadeloupe och Martinique i Nordamerika och Réunion i Afrika)
- Georgien (delat mellan Europa och Asien)
- Kazakstan (delat mellan Europa och Asien)
- Portugal (utom Madeira i Afrika och Azorerna som ligger mitt i Atlanten
- Ryssland (delat mellan Europa och Asien)
- Spanien (utom Kanarieöarna, Ceuta och Melilla i Afrika)
- Turkiet (delat mellan Europa och Asien)
Av kulturella och politiska skäl brukar brukar man dessutom räkna Armenien och Cypern som hörande till Europa.
Områden med särskild status
Se även Väpnade konflikter i Europa efter 1989.
- Abchazien (Georgien)
- Adzjarien (Georgien)
- Azorerna (Portugal)
- Färöarna (Danmark)
- Gibraltar (Storbritannien)
- Guernsey med Alderney, Herm och Sark (Storbritannien)
- Isle of Man (Storbritannien)
- Jersey (Storbritannien)
- Kosovo (Serbien och Montenegro)
- Nagorno-Karabach (Azerbajdzjan)
- Nachitjevan (Azerbajdzjan)
- Nordcypern (Cypern)
- Sydossetien (Georgien)
- Svalbard (Norge)
- Tjetjenien (Ryssland)
- Transnistrien (Moldavien)
- Åland (Finland)
Organisationer
- Europeiska unionen
- Europarådet
- EFTA
- OSSE
Kategori:EuropaKategori:Världsdelar
als:Europa
ja:ヨーロッパ
ko:유럽
ms:Eropah
roa-rup:Evropa
simple:Europe
th:ทวีปยุโรป
zh-min-nan:Europa
Italien
Italien (på italienska Italia eller officiellt Repubblica Italiana) är en republik i södra Europa bestående av en stövelformad halvö, den Apenninska halvön, området närmast norr om denna halvö samt öarna Sardinien och Sicilien i Medelhavet. I norra Italien ligger bergskedjan Alperna, och där gränsar landet till Frankrike, Schweiz, Österrike och Slovenien. De självständiga staterna Vatikanstaten och San Marino är enklaver och ligger inom Italiens gränser.
Historia
Huvudartikel: Italiens historia
Italien blev en nation 1861 när halvöns stadsstater tillsammans med Sardinien och Sicilien enades under kung Viktor Emanuel II. Det parlamentariska styret försvann under det tidiga 1920-talet, då Benito Mussolini etablerade en fascistisk diktatur. Hans förödande allians med Nazityskland ledde till att Italien besegrades i andra världskriget. 1946 ersattes monarkin med en republik. I början av 1990-talet skakades Italien av en omfattande politisk kris och korruptionshärva vilket fick till följd att den första republiken gick i graven och ersattes med en andra. Italien är en av Natos och EU:s (EEC:s) ursprungliga medlemmar.
Klimat och miljö
I Italien råder medelhavsklimat utom längst i norr, där klimatet är alpinskt och i söder där det är hett och torrt. I vissa delar av landet förekommer jordbävningar, vulkanutbrott och översvämningar.
Några av Italiens miljöproblem är luftföroreningar från industrier, förorenade floder och kustvatten och att hanteringen av det industriella avfallet är undermålig. Över 78% av energiproduktionen sker med fossila bränslen och drygt 18% av vattenkraft. Utöver detta importeras en stor mängd energi.
Ekonomi
Italien har en diversifierad industriell ekonomi med ungefär samma storlek, totalt och per capita, som Frankrike och Storbritannien. Den norra delen av landet är industriellt välutvecklad, och domineras av privata företag, medan södra Italien är mer beroende av jordbruk och har en arbetslöshet på cirka 20%. Den största delen av industrins råvarubehov och mer än 75% av energin importeras.
Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet har Italien fört en ekonomisk åtstramningspolitik för att motsvara kraven för medlemskap i EMU och både inflationen och räntorna har sänkts.
Kommunikation
Vägnätet är i jämförelse med andra länder mycket välutbyggt i Italien. Det var också i Italien som världens allra första motorväg byggdes. Idag finns det motorvägar som når till de flesta större städer i landet och standarden på motorvägarna är hög. Övriga vägar är däremot inte lika väl utbyggda och kan många gånger vara smala och slingriga.
Järnvägarna i Italien är även dessa är välutbyggda. Järnvägsnätet når till de flesta platser i Italien och de flesta banor är dessutom elektrifierade. Vissa huvudlinjer har dessutom banor utbyggda för snabbtåg.
Diverse fakta
- Högsta punkt: Monte Bianco de Courmayeur, 4 748 meter över havet
- Lägsta punkt: havsytan (0 meter)
- Naturtillgångar: kol, kvicksilver, zink, marmor, asbest, naturgas, fisk, odlingsbar mark
- Befolkningens medelålder: 41,4 år (2004)
- Befolkningens medellivslängd: 79,5 år (2004)
- Religiös tillhörighet: övervägande katoliker, men även grupper av protestanter, judar och muslimer
- Språk: italienska (officiellt språk), tyska (vissa delar av regionen Trentino-Alto Adige är tysktalande), franska (en liten fransktalande minoritet i regionen Valle d'Aosta), slovenska (slovensk-talande minoritet i området kring Trieste-Gorizia)
- Nationaldag: Republikens dag 2 juni
Administrativ indelning
Huvudartikel: Italiens regioner och provinser
Italien är indelat i 20 regioner, vilka är indelade i totalt 103 provinser. Provinserna består i sin tur av sammanlagt fler än 8 000 kommuner.
Se även
- Fascismen i Italien
- Mezzogiorno
Kategori:Europas länder
Kategori:Italien
als:Italien
fiu-vro:Itaalia
ja:イタリア
ko:이탈리아
ms:Itali
simple:Italy
th:ประเทศอิตาลี
zh-min-nan:Italia
1500-taletDenna artikel handlar om seklet 1500-talet, åren 1500-1599. För decenniet 1500-talet, åren 1500-1509, se 1500-talet (decennium).
----
Sekel: 1400-talet - 1500-talet - 1600-talet
Decennier och år:
Kategori:Sekel
ja:16世紀
ko:16세기
Napoleon I av Frankrike
Napoleon I, Napoléon Bonaparte, ursprungligen Nabullione (riksitalienska Napoleone) Buonaparte, född 15 augusti 1769 i Ajaccio, Korsika, Frankrike, död 5 maj 1821 på Sankt Helena i Sydatlanten, fransmännens kejsare 1804-1814 och 1815, fältherre; general, förste konsul. Son till Carlo Bonaparte och Letizia Ramolino. Av somliga ansedd som historiens störste fältherre. Napoleonkrigen utkämpades 1800-1815.
Napoleon föddes på Korsika och sändes 1778 till militärskolan i Brienne i Frankrike där han utbildades till artillerist. Franska revolutionen 1789 öppnade stora möjligheter för den ambitiöse unge Napoleon och han steg snabbt i de militära graderna. 1795 var han Frankrikes yngste general, och året därpå utsågs han till ledare för de franska trupperna i Norditalien. 1796–1797 besegrade han Österrike i ett fantastiskt blixtfälttåg, och slöt egenmäktigt fred med österrikarna vid Campo Formio. 1798-1799 befann sig Napoleon i Egypten och gjorde där ett försök att införliva landet med det franska kolonialväldet.
Vid sin återkomst till Frankrike 1799 gjorde Napoleon statskupp, Brumairekuppen, och lät utse sig själv till förste konsul, i praktiken militärdiktator. Efter ett lyckat fälttåg i Norditalien 1800 kunde Österrike (genom segern vid Marengo) återigen tvingas till fred, och även med Storbritannien slöts så småningom en kortvarig fred (Amiens 1802).
2 December 1804 lät Napoleon kröna sig till fransmännens kejsare och Det första kejsardömet etablerades. Under tiden hade dock napoleonkrigen utbrutit. Engelsmännen segrade på haven, medan Napoleon vann upprepade segrar till lands. 1805 betvingade han ryssar och österrikare i slaget vid Austerlitz, 1806 besegrades preussarna vid Jena-Auerstädt, och 1807 kunde slutligen fred slutas med Ryssland efter slaget vid Friedland och även Ryssland gick med i den s.k. 'kontinentalblockaden' vari Storbritannien skulle utestängas från all handel med kontinenten.
Efter inre stridigheter i Spanien där tronarvingen Ferdinand i ett upplopp avsatte sin far, kung Carlos IV, gick Napoleon år 1808 in med trupper i Spanien och utropade sin äldre bror Joseph till kung av Spanien. Detta ledde till att England landsatte trupper i Portugal, under ledning av Arthur Wellesley (senare känd som hertig av Wellington), som ryckte in i Spanien för undsättning till den spanska guerillan. Detta inbördeskrig har kommit att kallas "det variga såret".
I och med att Frankrikes trupper var uppbundna i Spanien såg Österrike ett tillfälle och förklarade krig 1809. Napoleon lyckades genom snabba förflyttningar och en reorganisering av sin armé slå tillbakas den österrikiska armén vid Eckmühl och senare besegra den fullständigt vid Wagram.
Efter att ha avslutat freden i Wien 1809 lät Napoleon upplösa sitt barnlösa äktenskap med Joséphine de Beauharnais och gifte sig 1810 med den österrikiska prinsessan Marie Louise av Österrike. 1811 föddes Napoleons son, Napoleon II av Frankrike, "kungen av Rom".
Kejsarens stjärna dalade dock efter nederlaget i Ryssland 1812, där merparten av den franska armén gick under i den ryska vintern. Ett tyskt befrielsekrig följde där Napoleon besegrades av de allierade vid slaget vid Leipzig.
Abdikerade 11 april 1814 men ledde under 1815 Frankrike under de hundra dagarna. Deporterades av England till S:t Helena efter slaget vid Waterloo.
"Min första kärlek var Désirée" skrev Napoleon Bonaparte i sina memoarer. Madame Mère, Napoleons mor skrev till hennes majestät drottning Desideria av Sverige och frågade om denna rad i Napoleons memoarer skulle utelämnas. Svaret blev: "Inget ska utelämnas."
Förutom dessa giftermål hade Napoleon också en son med Maria Walewska vid namn Alexander Walewski (1810 - 1868).
Kungamakaren. Napoleon I gav sina närmaste släktingar betydande befattningar runt om i Europa:
1796 gick den franska armén över Alperna och drev bort österrikarna från norra Italien.
Napoleon utropade sig till kung av ”kungariket Italien” och utsåg sin styvson Eugène de Beauharnais till vicekung.
Österrike som på nytt gjorde anspråk på kungariket Italien, besegrades år 1800 av Napoleons styrkor i slaget vid Marengo i norr Italien. Sen gjorde sig Napoleon vän med påven och upprättade ett avtal mellan Kyrkostaten och Frankrike. Som ett resultat av överenskommelsen antogs Napoleons morbror Joseph Fesch till kardinal och franskt sändebud i Rom.
Efter alla politiska och militära framgångar utropade sig 1804 Napoleon Bonaparte till Frankrikes kejsare. Hans mor Laetitia installerades som mittpunkt i det kejserliga hovet.
Holland, som var en gammal kolonialmakt hade känt sig allt mer trängt av England. Efter ett olyckligt krig med detta land hade holländarna 1795 avsatt sin kung och anslutit sig till Frankrike och dess revolution. Hollands självständighet bröts genom att kejsarens bror Louis gjordes till Hollands kung 1806.
Spanien som också lidit av Englands framfart över världshaven var sedan flera år bundsförvant med Frankrike för att stärka sin position. Kungariket Neapel sorterade under Spanien. Genom ett fördrag med spanska kungahuset insattes Napoleons bror Joseph som kung i Neapel 1806.
Preussen försökte stoppa Napoleons framfart, men fick se sina trupper förgöras på två fronter. Därefter installerade Napoleon sin bror Jerome som Westfalens kung.
1808 rönte Spanien samma öde som Holland. Napoleon förvandlade Spanien till en lydstat genom att brodern Joseph nu fick byta ut Neapels krona mot den spanska. Till kung och drottning av Neapel utsågs i stället Joachim Murat, marskalk i den franska armén, och hans hustru Caroline Bonaparte som var syster till Napoleon.
Holland handlade trotsigt med England i strid mot kontinentalsystemet och bestraffas 1810 därför av kejsaren. Landet utplånades som stat och blev en fransk provins. Louis Bonaparte, kung av Holland, avsattes, eftersom Napoleon ansåg att han mer såg till holländarnas sak än Frankrikes.
Kategori:Napoleon
Kategori:Franska generaler
Kategori:Huset Bonaparte
Kategori:Diktatorer
ja:ナポレオン・ボナパルト
ko:나폴레옹 보나파르트
simple:Napoleon
th:นโปเลียน โบนาปาร์ต
1815
Händelser
- 8 januari - 6.500 amerikaner besegrar 8.700 britter i slaget vid New Orleans med endast 360 döda på den amerikanska sidan.
- 18 juni - Napoleon besegras slutgiltigt i slaget vid Waterloo, vilket leder till att han tvingas abdikera tre dagar senare.
- 31 juli - Norrmännen erkänner unionen med Sverige.
- 6 augusti - Riksakten, godkänd av det norska Stortinget och den svenska riksdagen, som reglerar vissa unionella frågor, utfärdas. Norge tvingas acceptera en gemensam utrikespolitik och en gemensam kung. Landet blir alltså inte en del av det svenska riket, som Finland var.
- 23 oktober - Sverige avträder svenska Pommern till Preussen. Danmark skulle ha fått Pommern, men har bytt det mot Lauenburg, som ligger närmare Danmark. Den svenske generalen Boye överlämnar de svenska fanorna till pommerska trupper, varvid Sverige förlorar sin sista besittning på kontinenten.
- Smittkoppsvaccinationen blir obligatorisk på alla barn under två år i Sverige.
- De förordningar som har reglerat viktualiehandeln i Sverige avskaffas.
- Ett förslag om att införa tvåkammarriksdag faller i den svenska riksdagen.
- Evangeliska sällskapet ombildas till Svenska Bibelsällskapet, i vilket samtliga biskopar går med. Syftet är att sprida biblar till svenska folket.
- Judars rätt att flytta till Sverige inskränks på förslag av adeln och borgarna.
- Luxemburg blir storfurstendöme.
- Göteborgs domkyrka invigs.
Födda
- 14 januari - Johan Gustaf Malmsjö, svensk pianotillverkare.
- 1 april - Otto von Bismarck, tysk statsman, järnkanslern.
- 30 maj - Karl Edvard Norström, svensk järnvägsbyggare.
- 17 juni - Thekla Knös, svensk författare.
- 29 juni - Friedrich Albert von Eulenburg, preussisk greve och statsman.
- 27 oktober - Niels Ludvig Westergaard, dansk orientalist.
- 31 oktober - Karl Weierstrass, tysk matematiker.
- 12 november - Elizabeth Cady Stanton, amerikansk feminist och reformator, ledare för suffragettrörelsen.
- 10 december - Ada Byron Lovelace, brittisk matematiker och den förste datorprogrameraren.
- 21 december - Thomas Couture, fransk målare av porträtt-, historie- och genremålningar.
- John Gross Barnard, nordamerikansk ingenjör-officer.
- Giovanni Bosco, italiensk präst och filantrop.
Avlidna
- 13 oktober - Joachim Murat, fransk marskalk, kung av Neapel 1808-1815.
- Michel Ney, fransk militär, marskalk 1804, hertig av Elchingen 1808, furste av Moskva 1812.
Kategori:Årtal
Kategori:1810-talet
ko:1815년
ms:1815
simple:1815
th:พ.ศ. 2358
1240-talet
Kategori:1240-talet
ko:1240년대
San Marino (stad)San Marino är huvudstaden i staten San Marino. Staden har 4 352 invånare.
Kategori:Europas huvudstäder
kategori:San Marino
ja:サンマリノ (市)
Euro
Euro (€) är europeisk valuta som används av tolv EU-länder samt i Andorra, Monaco, San Marino, Vatikanstaten, Montenegro och Kosovo. Stavningen av valutans namn varierar mellan olika språk, t.ex. evra på isländska och ευρώ på grekiska. Den officiella förkortningen enligt ISO 4217 är EUR på alla språk. Någon officiell förkortning för den mindre myntenheten cent finns inte, men c och ct har föreslagits.
Historik
Eurons ursprung kan spåras tillbaka till den 13 mars 1979, då det dåvarande EEG, Europeiska ekonomiska gemenskapen införde ecu (ECU – "european currency unit", europeiska valutaenheten). Detta var en artificiell räkne- och valutaenhet som bestod av en vägd korg av medlemsstaternas valutor. När euron infördes ersatte den ecun i förhållande 1:1.
År 1990 startade EMU med tre etapper. Den tredje etappen avser en gemensam valuta.
Den 1 januari 1999 infördes euron som gemensam valuta i elva EU-länder med en fast växelkurs mot de gamla lokala valutorna. Grekland blev det tolfte euro-landet den 1 januari 2001. Danmark deltar i växelkurssamarbetet ERM2, som innebär att den danska kronan är kopplad till euron, men växelkursen är inte låst, utan kan variera med 2,25 %.
Den 1 januari 2002 ersatte de nya fysiska metall- och papperspengarna de lokala valutorna. De nya mynten – 50 miljarder stycken – har en sida som är gemensam för alla länderna och en sida som är specifik för respektive land, medan sedlarna – 14,89 miljarder stycken – har samma utseende i alla länder i euroområdet. Det sammanlagda värdet av de sedlar och mynt som tillverkats uppgår till mer än 664 miljarder euro.
Samtidigt tog den Europeiska centralbanken, ECB, över ansvaret för penningpolitiken från de nationella centralbankerna. I centralbanken i Frankfurt am Main fattas besluten av en grupp som består av riksbankscheferna från euroländerna plus en direktion på sex ledamöter som utses av euroländernas toppolitiker.
Den viktigaste delen av finanspolitiken är statsbudgeten. Om man flyttar över penningpolitiken till ECB i Frankfurt ställer detta högre krav på politikerna och de enskilda medlemsländernas finanspolitik för att de ska kunna uppnå eller bibehålla en stabil ekonomi.
Euron betyder dock mycket mer än ett valutautbyte. Den berör privatpersoner och företag, inte bara i de länder som har antagit den gemensamma valutan utan i hela världen.
För att underlätta gränsöverskridande betalningar i euro har en förordning (EG 2560/2001) utfärdats om att sådana betalningar upp till vissa belopsgränser ska behandlas som betalningar inom ett land, till exempel så tas ingen särskild utlandsavgift ut för uttag i bankomat.
Sverige
Sverige hade under 1970- och 1980-talen genomfört flera devalveringar, varför den svenska kronan hade sjunkit i värde mot den västtyska marken och andra valutor. Den 17 maj 1991 beslöt Sverige att knyta kronans värde till eurons föregångare ECU:n som ett led i en ny penningpolitik, med låg inflation som mål. Målet var att kunna delta i ERM. Kursen var under perioden i medeltal 1 XEU = 7,42 SEK. Redan 19 november 1992 måste denna fasta kronkurs överges, trots åtgärder från riksbanken, på grund av spekulation mot kronan och flera andra ERM-valutor. Kronan har sedan dess haft en fritt flytande växelkurs, vilket i början betydde att den snabbt sjönk i värde; vid årsskiftet var kursen 8,55. Det misslyckade försöket med fast växelkurs kan förklara varför Sverige var tveksamt till deltagande i valutaunionen vid denna tid, vilket skulle ha förutsatt en ny fast växelkurs.
Sveriges regering, som då var borgerlig, föreslog inför EU-inträdet i sin proposition 1994/95:19, Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, 11 augusti 1994, att man skulle avgöra vid en senare tidpunkt om och när landet skulle delta i valutaunionen. Riksdagen, nu med socialistisk majoritet, biföll förslaget vid sin omröstning om EU-inträdet den 15 december 1994. Att utlysa en folkomröstning var inte aktuellt, utan man förutsåg att riksdagen skulle ta ställning. När införandet av valutaunionen närmade sig beslöt riksdagen den 4 december 1997 att landet inte skulle delta från början. Beslutet motiverades med att det inte fanns folkligt stöd i Sverige för ett deltagande.
Då hade redan moderaternas partiledare Carl Bildt som förste partiledare föreslagit en folkomröstning i riksdagsdebatten den 8 oktober 1997. Bildt var för valutaunionen, och såg folkomröstningen som ett sätt att driva frågan framåt.
Vid socialdemokraternas extra kongress i mars 2000 tog partiet ställning för Sveriges medlemskap, men att frågan skulle avgöras i en folkomröstning, för att undvika motsättningar inom partiet. Någon tidpunkt föreslogs inte. Först efter riksdagsvalet i september 2002, som resulterade i fortsatt socialistisk majoritet, beslöts om datum för folkomröstning, den 14 september 2003. Av riksdagspartierna var s, m, fp och kd för och c, mp och vp mot att Sverige skulle ingå i valutaunionen. Detta följde partiernas allmänna hållning till EU, förutom vad gällde centerpartiet. Samtliga partier hade mer eller mindre stora grupper med avvikande mening.
Till följd av folkomröstningsresultatet och den enligt senare opinionsundersökningar stabila majoriteten mot svenskt medlemskap är frågan för närvarande (2005) inte aktuell i den politiska debatten.
Sverige har utfärdat en lag (2002:598) om att förordning (EG 2560/2001) ska tillämpas även på svenska kronor, så utlandsavgifter har tagits bort på samma sätt som i euroländerna. Den gäller dock bara uttag i Sverige av betalningsmedel från euroländer, inte tvärt om.
Eurons betydelse
En gemensam valuta förväntas öka det ekonomiska ömsesidiga beroendet och underlätta handeln mellan de sv EU:s medlemsländer som har infört euron. Detta skulle i teorin vara till nytta för medborgarna i euroområdet, eftersom ökad handel historiskt är en av de stora drivkrafterna till ekonomisk tillväxt. Vidare skulle detta bidra till syftet med den gemensamma marknaden inom EU, inklusive (sedan 1992) den fria rörligheten för personer, varor och kapital. Den fria rörligheten för tjänster är ännu begränsad.
En stor fördel är att bankernas transaktionskostnader. De var tidigare en betydande kostnad för individer och företag vid växling mellan valutor. Å andra sidan förlorade bankerna denna inkomstkälla.
Ett annat resultat av den gemensamma valutan är att prisskillnader - särskilt skillnader i prisnivåer - bör minska. Prisskillnader kan medföra arbitrage, det vill säga handel mellan länder som enbart sker för att utnyttja prisskillnader, vilket verkar utjämnande på priserna i euroområdet. Detta bör också öka konkurrensen mellan företag, vilket medverkar till att hålla nere inflationen till gagn för konsumenterna. En studie av Allington, Kattuman och Waldmann 2005 har påvisat en sådan prisutjämning nedåt, i jämförelse med de EU-länder som inte använder euron (Sverige, Danmark, Storbritannien).
Folkomröstningar
Folkomröstningar om att införa euron som valuta har hållts i två länder.
Danmark
Danmark röstade den 28 september 2000. Efter att opinionsundersökningar gjorda 1999 visade en majoritet för att införa euron, svängde åsikterna innan omröstningen, så 46,8 procent röstade ja, och 53,2 procent röstade nej. Valdeltagandet var 87,6 procent. En ny folkomröstning är inte planerad, även om opinionsundersökningar 2004-2005 återigen visar en majoritet för euron.
Sverige
Huvudartikel: Folkomröstningen om införande av euron
Sverige höll en rådgivande folkomröstning 14 september 2003 om huruvida landet skulle införa euron.
Resultatet blev 42,0 procent ja, 55,9 procent nej och 2,1 procent blanka. Sverige kommer således att tills vidare avstå från att genomföra EMU:s tredje etapp. Landet kommer med andra ord inte att planera för införandet av euron.
Storbritannien
Storbritannien har inte genomfört någon folkomröstning ännu, och någon tidpunkt är inte bestämd. Regeringen har satt upp fem nationalekonomiska kriterier som först ska vara uppfyllda. För närvarande är en eventuell folkomröstning om EU-konstitutionen år 2006 den mest aktuella frågan.
Länder och delstater med euro som valuta
Litteratur
- Europaparlamentets och Rådets Förordning (EG) nr 2560/2001 av den 19 december 2001 om gränsöverskridande betalningar i euro
- Lag (2002:598) om avgifter för vissa gränsöverskridande betalningar (Sverige)
- Allington, Kattuman, F A Waldmann: One Market, One Money, One Price? Price Dispersion in the European Union. Research Papers in Management Studies, The Judge Institute of Management, University of Cambridge. 2005
Se även
- Eurosedlar
- Valutakurs
- Världsvaluta
- Betalsystem
Externa länkar
- [http://www.euro.ecb.int/sv.html Europeiska centralbanken]
- [http://www.dollar-euro-chart.de Dollar/Euro-Chart]
- [http://www.scb.se/templates/tableOrChart____89245.asp EMU-sympatier 1997-2005], från SCB i Sverige
Kategori:Valutor
Kategori:Euro
fiu-vro:Õuro
ja:ユーロ
ko:유로
ms:Euro
simple:Euro
th:ยูโร
zh-min-nan:Euro
Formel 1right
Formel 1, F1, eng. FIA Formula One World Championship, tävlingar på asfalterade banor med ensitsiga bilar med friliggande hjul och i övrigt konstruerade enligt FIA:s bestämmelser.
Formel 1 är den mest kända racingen med specialbyggda ensitsiga bilar. Det är förmodligen världens dyraste sport. Formel 1 körs både på speciella tävlingsbanor och på banor som anordnas på avstängda gator. Formel 1 har sitt ursprung i Europa men har utvecklats till en global sport med tävlingar i Asien, Australien, Nordamerika och Sydamerika.
Världsmästerskap i Formel 1 anordnas årligen sedan 1950. En säsong har länge bestått av 16 deltävlingar, "Grand Prix", men i Formel 1-VM 2004 utökades den till 18 och i Formel 1-VM 2005 till 19 lopp. Då tillkommer ett helt nytt Grand Prix, Turkiets Grand Prix, som körs i Istanbul.
Bilarna
Istanbul
Formel 1-reglerna säger att tävlingsbilarna måste konstrueras av stallen själva.
Motorn få ha en cylindervolym på högst 3 000 cm³ och vara utan turbo. Alla de tävlande bilarna har en V10-motor, som är placerad mellan föraren och de bakre hjulen. Williams-BMW, d.v.s. WilliamsF1 använder BMW:s motorer som utvecklar runt 900 hästkrafter.
Växellådan har sju sekventiella växlar framåt och är semi-automatisk, d.v.s. kontrolleras av föraren från ratten med två knappar, en för uppväxling och en för nedväxling.
Bromsarna har skivor som innehåller kolfibrer.
Bilarna tillverkas av kolfiberkompositer och andra ultralätta och samtidigt ofattbart dyra material. Men bilen måste trots detta väga minst 605 kg inklusive olja, vatten och förare.
Bilarna har stora fram- och bakvingar för att luften ska trycka ner bilen och därmed ge de breda däcken optimalt fäste på banan. Underredet är numera platt, till skillnad från den inverterade flygplansvingformen som skapar ett luftundertryck under bilen och bokstavligen suger ner bilen mot banan, som användes under markeffekteran.
Tidigare användes helt släta däck, s.k. slicks, vid torrt väglag, men numera säger reglerna att däcken under alla förhållanden måste ha minst fyra skåror i vardera. Syftet med den regeln är att minska bilarnas potentiella kurvhastigheter genom reducerad däckyta mot banan.
Mått
- Max bredd är 180 cm
- Max höjd är 95 cm förutom ev. skyddskonstruktioner
- Framvingen får inte vara bredare än 140 cm
- Bakvingen får inte vara bredare än 100 cm och sitta högre än 80 cm
Formel 1-cirkus
Sporten brukar kallas Formel 1-cirkus, eftersom stallen under säsongen åker till och från tävlingar runt jorden med allt man behöver i bagaget. Så t.ex. reser BAR-stallet runt med tre bilar, tio motorer, mer än 80 däck, 17 ton reservdelar, två förare samt 45 tekniker och annan expertis.
En Formel 1-helg
Under fredagen och lördagen före ett grand prix, som så gott som alltid körs på söndagar, finns tider för s.k. fri träning då förarna får tillfälle att lära känna banan och stallet få möjlighet att experimentera med sina bilar för att hitta de bästa inställningarna för den aktuell banan.
Historiskt sett var det många stall och bilar som ville delta i Formel 1-cirkusen, varför alla var tvungna att kvalificera sig till själva tävlingen. Med de nuvarande enorma kostnaderna är detta inte längre praktiskt möjligt, utan Formel 1-organisation FOCA säljer rättigheten till stallen att ställa upp i Formel 1-grand prix. Varje stall brukar delta med två förare i varje lopp.
Kvalificeringen
Kvalificeringen är fr.o.m. 2006 är ett tredelat knockout-system med flera bilar på banan under hela kvalificeringen, som pågår en timme. Kvalificeringen är uppdelad i två 15-minuters och ett 20-minuters pass med fem minuters paus mellan varje.
Del 1: Alla de 20 bilarna får köra valfritt antal varv när som helst under det första 15-minuterspasset. Efter det första passet får de fem långsammaste bilarna lämna kvalificeringen och ges startplatserna 16-20.
Del 2: Tiderna raderas för de 15 återstående bilarna som nu när som helst får köra hur många varv man vill under det andra 15-minuterspasset. Efter det andra passet tas de fem långsammaste bilarna bort och ges startplatserna 11-15.
Del 3: Tiderna raderas för de tio resterande bilarna som under det sista 20-minuterspasset får köra så många varv man vill för att prestera en så kort tid som möjigt. Efter det sista passet bestäms vilka som får inta startplatserna 1-10.
Om en förare anses i onödan ha stoppat på banan eller hindrat annan förare under kvalificeringen stryks hans tider.
Under de två första passen får bilarna ha valfri mängd bränsle och de knockoutade förarna får sedan tanka före loppet. De övriga tio förarna måste starta 20-minuterspasset med den bränslemängd som de avser att ha när de startar i själva tävlingen. Bilarna vägs innan de lämnar depån och efter passet och förarna tillåts ersätta det bränsle som använts under 20-minuterspasset.
Föraren med bästa tiden får stå främst, d.v.s. i pole position vid söndagens lopp. Föraren med den näst kortaste tiden får stå snett bakom i det första startledet. Trean och fyran får starta från det andra startledet, femman och sexan från det tredje o.s.v.
Tävlingen
Under lördagen brukar en annan racertävling köras, t.ex. ett GP2-lopp, för att glädja åskådarmassorna.
Själva Formel 1-loppet, som körs på söndag klockan 14:00 lokal tid, startar med ett formationsvarv i vilket bilarna kör ut i den ordning de kvalificerade sig och sedan stod uppställda på startplatsen. När alla kommit runt, ställer man upp sig i samma ordning igen och inväntar startsignalen. Den består av en rad med fem röda lampor som sitter ovanför start-mållinjen. Lamporna tänds en efter en med en sekunds fördröjning och när alla lampor släcks startar loppet.
Ett Formel 1-lopp är lite över 300 km, men ibland måste lopp kortas av beroende
på olika omständighter, t.ex. flera omstarter. Hur som helst pågår inget lopp längre än 2 timmar.
Förarna gör under ett lopp minst ett, ofta två eller tre, depåstopp (pit stop) för att i första hand fylla på bränsle och byta däck. Om en bil ligger bakom en annan och inte kan köra om, är det ibland taktiskt att istället gå in i depå och därefter komma ut på banan då hindret är borta och köra så fort det går. På så sätt minskas totaltiden på banan genom att istället "köra om i depån". Ett bra depåstopp görs på ca åtta sekunder, men ett depåbesök, som består av en avfart, själva stoppet och en påfart igen, brukar utgöra en tidsförlust ca 25-35 sek.
Trots megabudgetar och toppförare sägs Formel 1 ofta vara tråkig jämförd med mindre prestigefyllda racingkategorier. Skillnaderna mellan förarnas skicklighet är oftast försumbar jämförd med de olika bilarnas prestanda. Trots detta är omkörningar på banan är mycket sällsynta p.g.a. att luftströmmarna efter ledande bilar förstör aerodynamiken för bakomliggande bilar, vilket gör omkörningar mycket svåra och riskfyllda och medför ofta att även mycket snabbare bilar blir liggande bakom långsammare.
Övriga regler
Parc fermé
Efter sista kvalificeringen placeras bilarna i "parc fermé" varefter teamen inte får arbeta med bilarna. Dessutom måste förarna starta loppet med bilarna i exakt samma skick som när de ställdes in i parc fermé. Detta innebär t.ex. att man startar på samma däck och den bränslemängd man hade kvar efter kvalet.
Testtillfällen
Stallen får testa/träna på fredagsförmiddagarna för lopp. Före Monacos Grand Prix gäller torsdagsförmiddagarna. Fr.o.m 2004 får alla stall, utom de fyra främsta i konstruktörs-VM säsongen innan, använda en tredjebil under fredagsträningen. Under fredagens fria träning är det tillåtet att använda testförare.
2005 har alla formel 1-stall, utom Ferrari, kommit överens om frivilliga restriktioner för att begränsa sina testaktiviteter på banorna för att ytterligare reducera kostnaderna för sporten. Överenskommelsen innebär att stallen inte kommer att testa mer än 30 dagar per år. De kommer bara att köra med två bilar och kommer inte att testa på mer än en bana åt gången. Testningen begränsas till av FIA godkända europeiska banor, av vilka Silverstone, Catalunya och Monza är de enda formel 1-banorna.
Poängberäkning
Poängberäkningen ändrades säsongen 2003, från att de sex främsta fått poäng till att istället de åtta främsta tilldelas poäng i ett lopp. Innan fick vinnaren 10 poäng, tvåan 6, trean 4, fyran 3, femman 2 och sexan 1 poäng. T.o.m. säsongen 2000 gavs halva poäng i lopp som stoppades före halva distansen. Från och med 2003 får vinnaren 10 poäng, tvåan 8, trean 6, fyran 5, femman 4, sexan 3, sjuan 2 och åttan 1 poäng.
Stallorder
Stallorder är nu helt förbjudna och därmed kan inte (får inte) Ferrarifiaskot i Österrikes Grand Prix 2002 upprepas. Stallorden där gällde Rubens Barrichello som fick invänta Michael Schumachers målgång innan han själv fick den "rutiga flaggan".
Teknisk utrustning
Följande regler gäller:
- Fyrhjulsdrift är förbjuden.
- Fyrhjulsstyrning är förbjuden.
- "Traction control", d.v.s. antispinnsystem, förbjuden.
- Automatisk växellåda förbjuden.
- "Launch control", d.v.s. en automatisk styrenhet för gaspådrag och växellåda, förbjuden.
- "Telemetri, depå till bil", d.v.s. möjligheten att förändra bilens inställningar från depån under ett lopp är förbjudet.
- "Telemetri, bil till depå" är tillåten.
- radiotrafik mellan förare och depå måste kunna avlyssnas.
- Bilen måste ha minst två backspeglar, två kameror och utrustning för tidmätning.
- För att man ska kunna se skillnad på ett stalls bilar måste försteförarens bil ha en fluorescerande röd kamera.
- En F1-motor måste hålla och användas under två hela tävlingsweekender. Man måste således använda samma motor under träningen, kvalificeringen och i loppet. Vid byte till reservbil måste motorn flyttas över till den. Om annan motor används, flyttas bilen tio platser bakåt i startfältet vid själva tävlingen. "Enmotorregeln" gäller dock inte under testpasset på fredagsförmiddagen.
- Endast två bakre vingelement tillåtna.
- Föraren ska i en nödsituation kunna lämna bilen inom fem sekunder och endast behöva demontera ratten.
Från och med säsongen 2006 gäller:
- Fler däck och däckbyten under loppen tillåtna.
- Motorn får vara en V8 på 2,4 liter eller en V10 med begränsat varvtal.
Däck
En förare får under en tävlingsweekend använda 28 torrdäck, 16 regndäck och 12 däck för extrema väderförhållanden, s.k. monsundäck.
Under fredagens tidsträning får förarna testa två olika torrdäcksgummiblandningar. Före kvalificeringen måste stallet välja en av dessa gummiblandningar för resten av weekenden.
Torrdäcken måste har fyra skåror och avstånden mellan dem och deras djup måste följa strikta specifikationer. Det finns dock inga regler för hur slitna däck man får använda under ett lopp, men FIA förbehåller sig rätten att införa lämpliga åtgärder om de anser att stall får fördelar genom att använda mycket slitna däck.
Förarna har också tillgång till regndäck och monsundäck, men fram till starten av kvalificeringen får sådana endast användas om banan förklarats som våt av tävlingsledningen. Om förare under loppet kör med däck avsedda för vått underlag tillåts byte av däck vid behov, och det kan då gälla byte till en ny uppsättning monsundäck, regndäck eller torrdäck.
Leverantörerna har olika typer av regnvädersdäck för alla möjliga banförhållanden, men alla däck måste vara godkända i förväg av FIA. Alla däck märks dessutom med en streckkod så att man kan följa upp användningen och därmed säkerställa att inga stall bryter mot reglerna.
Bränsle
Bränslet skräddarsys åt stallen av flera större oljebolag. Bensinen är blyfri med drygt 100 oktan. Innan säsongen börjar måste varje leverantör lämna över 10 liter av aktellt bränsle till FIA. Vid varje tävling tar man prov från det bränsle som används och det måste stämma överens exakt med det inlämnade förprovet. Om det inte stämmer, beror det för det mesta på att man inte har tömt tanken ordentligt efter en testkörning, då man får köra med vilken bensin som helst. Upptäcks felet efter kvalificeringen får föraren starta sist, men upptäcks det efter loppet blir föraren diskvalificerad. Om man byter bensintyp under säsongen måste man lämna in ett nytt prov.
Safety Car
En säkerhetsbil skickas ut av tävlingsledningen för att samla ihop fältet när något har hänt eller om det t.ex. regnar för mycket. När säkerhetsbilen kommer ut visas en tavla med bokstäverna "SC". Så länge säkerhetsbilen finns på banan råder omkörningsförbud. Om det regnar kraftigt i starten kan starten ske bakom säkerhetsbilen, som stannar ute tills tävlingsledningen anser att det är säkert att släppa iväg fältet. När säkerhetsbilen är ute på banan blinkar gula lampor på bilens tak, men de släcks under det sista varvet på banan.
Hastighetsbegränsning
Hastighetsbegränsningen i depåområdet är normalt 100 km/timme, men kan vara lägre beroende på depåns utseende, t.ex. Monte Carlos.
Tidsstraff
Tidsstraff är av två slag:
- Stop and Go Penalty är ett straff för osportligt uppträdande av olika slag som innebär att föraren måste köra in i depå och stanna där i tio sekunder innan han får köra vidare. Under ett stopp av denna typ får inga arbeten utföras på bilen.
- Drive Through Penalty är ett alternativt straff som utdöms vid mindre regelbrott, t.ex. blockering eller kollision, och är det straff som är vanligast förekommande. Straffet liknar det föregående, men föraren behöver bara köra genom depåområdet en gång under iaktagande av hastighetsbestämmelsen.
Tidsstraff utdöms om förare:
- tjuvstartar
- orsakar en kollision
- prejar en konkurrent
- nonchalerar blå flagga tre gånger
- avsiktligt hindrar en konkurrent från att köra om
- kör om vid gul flagga
- kör om under uppvärmningsvarvet
- överskrider hastighetsgränsen i depåområdet
- korsar den vita linjen i utfarten till depån
Bötesstraff
Hastigheten i depån kontrolleras med radar. Skulle en förare överskrida maxfarten under träning eller kval får han böter. Sker det under loppet får han en Drive Through Penalty enligt ovan.
Världsmästare
Se även
- Formel 1 Hall of Fame
Externa länkar
- [http://www.formula1.com/ Formula 1 - The Official Formula 1 Website]
- [http://www.chicanef1.com/ Chicane F1]
- [http://www.grandprix.com GrandPrix.com]
- [http://www.atlasf1.com/ref/fiafaq.html ATLAS F1 - The FIA FAQ on Formula One World Championship]
-
Kategori:Racing
Formel 1
ja:フォーミュラ1
Kategori:Europas länderLänder
Kategori:Världens länder
ko:분류:유럽의 나라
simple:Category:European countries
th:Category:ประเทศในทวีปยุโรป
Kategori:EnklaverHuvudartikel: Enklav
Enklaver
Artère tibiale antérieureLes artères tibiales antérieures sont des artères systémiques amenant du sang oxygéné vers les membres inférieurs.
On compte une artère tibiale antérieure droite et une tibiale antérieure gauche.
L'artère tibiale antérieure née de la division de l'artère poplité homolatérale sous l'articulation fémoro-tibiale du genou. Aprés être passer entre l'os tibia et os fibula, l'artère se dirige vers le bas, l'avant et le dedans pour donner naissance à l'artère dorsale du pied au niveau de l'astragale.
On note de nombreux rameaux vascularisant les muscles de la loge antérieur de la jambe.
Tibiale antérieure, artère
miadyca tekst biako gry sportowe cellulitis
|
|
|
| :: RELATED NEWS :: |
חווה חבושי
חוה חבושי (נולדה ב-1950), סופרת ילדים ישראלית.
נולדה בשנת 1950 בטרנסילבניה שבהונגריה ועד גיל עשר דיברה רק
|
חוביי
חוּ-בּיי הוא מחוז במרכז סין. שטחו - 185,900 קמ"ר, אוכלוסייתו - 60 מיליון נפש, ובירתו - ווּ-חַאן (武汉/Wŭhàn).
היסטורית, חוביי היוותה את מרכזה של
אנטוניו דה אוליביירה סלזר (28 באפריל 1889 - 27 ביולי 1970) - רודן פורטוגזי, א
|
מעורב ירושלמי (סדרת טלוויזיה)
"מעורב ירושלמי", סדרת דרמה ישראלית. הסדרה עוסקת בחייה של משפחה מסורתית- מזרחית ממוצא טוניסאי, המתגוררת בשכונת נחלאות ב
|
לאונוב
אלכסיי ארחיפוביץ ליאונוב (Алексе́й Архи́пович Лео́нов), קוסמונאוט, מחלוצי תוכנית החלל הסובייטית. נולד 30 במאי 1934 בעיר
|
ליאונוב
אלכסיי ארחיפוביץ ליאונוב (Алексе́й Архи́пович Лео́нов), קוסמונאוט, מחלוצי תוכנית החלל הסובייטית. נולד 30 במאי 1934 בעיר
|
אלכסי לאונוב
אלכסיי ארחיפוביץ ליאונוב (Алексе́й Архи́пович Лео́нов), קוסמונאוט, מחלוצי תוכנית החלל הסובייטית. נולד 30 במאי 1934 בעיר
|
חידון התנ"ך העולמי
חידון התנ"ך הוא חידון בקיאות בתנ"ך, שהפך למסורת מאז הוחל בו במסגרת חגיגות העשור למדינת ישראל.
יוזמת המפעל היתה אורה הרצוג, רעייתו של מי שהיה לימים נשיא המדינה, | |
