Sant'Ignazio

Sant'Ignazio, eg. Sant'Ignazio di Loyola a Campo Marzio, är en väldig barockkyrka i Rom, strax öster om Pantheon. Det är jesuitordens andra kyrka i Rom, efter moderkyrkan Il Gesù. Sant'Ignazio, som påbörjades 1626, är ägnad helgonet Ignatius av Loyola. Il Gesù har fått tjäna som förebild både vad gäller fasadens utformning och grundplanens design. Bygget av kyrkans kupol hindrades av dominikanerna, vars stora konvent låg granne med jesuitkollegiet; de menade att kupolen skulle skugga deras bibliotek. I stället gavs jesuitbrodern Andrea Pozzo i uppdrag att måla en skenkupol, som fullbordades 1685. Pozzo utförde även den magnifika fresken i långhusets tunnvalv (1685-1694). Enligt Pozzos egen förklaring tar freskprogrammet sin utgångspunkt i Kristi ord: "Jag har kommit för att tända en eld på jorden" (Luk. 12:49). Från Kristusgestalten utgår en stråle av eld, som träffar den svartklädde Ignatius och reflekteras vidare till hans lärjungar och efterföljare, vilka sprider tron till världens fyra hörn. Ignazio, Sant'

ROM

ROM är en akronym för Read-only Memory som betyder ungefär "endast läsbart minne". Det är inte möjligt att skriva till minnet eller ändra dess innehåll och det används därför till att lagra programvara för att styra hårdvaran i elektroniska enheter. Ursprunligen tillverkades ROM-kretsar färdiga med innehåll, men snart kom PROM, programmerbart ROM, som man kunde skriva till en gång med en särskilld skrivutrustning, EPROM, Erasable PROM, som man dessutom kunde radera (med kraftigt ultraviolett ljus i en särskilld utrustning) och skriva igen, och EEPROM, Electrically Erasable PROM, som kunde raderas med en elektrisk signal. Flashminnen är en vidareutveckling av EEPROM som har två transistorer per minnescell istället för en. Fördelen med EEPROM är att man kan radera små block i taget. I små EEPROM-kretsar kan man programmera och sudda 8 bitar i taget, att jämföra med det typiska flashminnets blockstorlek på 524 288 bitar. Minnescellen i EEPROM är större, vilket innebär högre produktionskostnad.

Se även

- RAM Kategori:Akronymer Kategori:Datorteknik Kategori:Elektronik ja:Read Only Memory ko:롬 simple:Read-only memory

Jesuitorden

Jesuitorden, eg. Jesu sällskap (lat. Societas Iesu), är en manlig romersk-katolsk orden grundad av Ignatius av Loyola 1534, stadfäst av påven Paulus III 1540. Den har varit etablerad i Sverige sedan 1879. Jesuitorden skiljer sig från andra ordnar genom att den utöver andra löften har löfte om absolut lydnad under påven. Ordensmedlemmarna skall vara rörliga och avstår från gemensam korbön och ordensdräkt varför orden har ett individualistiskt drag. Provinsialerna, ledarna för ordens provinser, väljer ordensgeneralen på livstid, och denne styr orden från Rom, där moderkyrkan Il Gesù är belägen. Utbildningen är längre än inom andra ordnar. Utbildningstiden kan ibland uppgå till 15 år. Till ordens första angelägenheter hörde missionen, och den inledde en framgångsrik missionsverksamhet i Indien genom bland andra Frans Xavier, samt senare i Kina. Vid Tridentinska mötet uppträdde orden för första gången med det uttalade målet att hindra reformationens utbredning. Jesuiterna fick snabbt fotfäste vid Europas skolor och universitet och fick stort inflytande i stat och samhälle. Inte minst inom pedagogiken blev jesuiterna föregångsmän. De traditionella påståendena att jesuitorden handhaft inkvisitionen är helt felaktiga. Orden hade dock starka motståndare; den var officiellt upphävd mellan åren 1773 och 1814, då Pius VII återställde den, men överlevde i bland annat Ryssland. Ordens motto är Ad maiorem Dei gloriam, "till Guds allt större ära".

Se även

- Svenska Kungliga Riddarordnar och kungliga medaljer
- Riddarordnar i Sverige
- Ordenssällskap
- Lista över ordnar Kategori:Romersk-katolska kyrkan kategori:Katolska klosterordnar ja:イエズス会 ko:예수회 zh-min-nan:Iâ-so·-hōe

Il Gesù

Il Gesù (Santissimo Nome di Gesù) är jesuitordens moderkyrka i Rom, belägen vid Piazza del Gesù nära Piazza Venezia. Il Gesù är en av Roms mest imposanta kyrkor med en överdådigt utsmyckad interiör. Jesuitorden hade 1540 stadfästs av påven Paulus III, och kort därpå flyttade Ignatius av Loyola med sina anhängare till ett litet hus i närheten av Palazzo Venezia och övertog en befintlig kyrka, Santa Maria della Strada. Den blev dock snart otillräcklig, men finansiella problem och svårigheter att förvärva tomtmark försenade en nybyggnad. Arbetet på den nya kyrkan, Il Gesù, tog fart efter 1568, sedan kardinalen Alessandro Farnese, Paulus III:s brorson, ställt medel till förfogande. Men först 1580 avträdde familjen Astalli den mark som behövdes för att koret skulle kunna byggas. De slutliga planerna för kyrkan utfördes av familjen Farneses arkitekt, Giacomo Barozzi da Vignola. Kyrkan fick korsform med grunda tvärskeppsarmar som inte sköt ut utanför sidokapellen, och kupol över korsmitten. Långhuset var avsett för predikan och kordelen för mässfirandet. Mässor kunde också firas samtidigt i sidokapellen. Med denna grundplan slog en ny, rationell kyrkotyp igenom, som skulle komma att utgöra prototyp för otaliga kyrkobyggnader. Byggnadshistorien karakteriseras dock av motsättningar mellan jesuiterna och kardinal Farnese. Jesuiterna önskade en enkel gudstjänstlokal med platt tak för akustikens skull, kardinalen ville se en monumental kyrka och insisterade på att den skulle välvas. Il Gesù var det första större kyrkoprojektet i Rom sedan 1500-talets början. När den stod färdig var kyrkan den näst största i Rom efter Peterskyrkan. Peterskyrkan Jesuiterna ville ha en enkel och asketisk interiör. Därför begränsades dekoren ursprungligen till kupolrummet och sidokapellen. De senare är till stora delar bevarade i ursprungligt skick, medan resten av kyrkorummet förändrats avsevärt. De mest omfattande förändringarna ägde rum under de sista decennierna av 1600-talet. Valven utsmyckades med fresker av Giovanni Battista Gaulli, kontraktet undertecknades 1672. I kupolen målades himlaskarorna och i pendentiven nedanför evangelister, kyrkofäder, profeter med mera. Långhusets valv, fullbordat 1679, är en allegori över Jesu namn: det har formen av monogrammet IHS (de första bokstäverna på grekiska), som också är jesuiternas emblem, och det tillbeds av himlens härskaror. Valvet tycks öppna sig mot de högsta himlasfärerna, samtidigt som skaror av änglar stiger ner i det verkliga rummet. Illusionen förstärks av att de nedersta molntapparna kastar skugga i valvet, och att änglarna här är utförda som tredimensionella skulpturer. I absiden framställs tillbedjan av Lammet. Denna fresk utfördes 1680-1683, arbetena fördröjdes av utdragna diskussioner med hertigen Ranuccio Farnese. Alessandro Farnese hade ursprungligen tänkt sig att göra koret till sitt gravkapell, och familjen Farnese hade förbehållit sig patronatsrätten. Patronatsrätten gav rätt att bestämma över kapellens utformning, och det är orsaken till att Gaulli inte fick måla valvet i höger tvärskepp; kardinalen Giovanni Francesco Negroni insisterade på att uppdraget skulle anförtros åt Giovanni Andrea Carlone. Gaulli hade i förhandlingarna om uppdraget att dekorera kyrkan fått stöd av Bernini, som stod nära jesuiternas ordensgeneral, padre Oliva, och Bernini har säkerligen bidragit till projektets slutliga utformning. Kombinationen av illusionistiskt måleri och skulptur bär Berninis stämpel. måleri Korkapellet var vigt åt Kristi omskärelse, som var intimt förknippad med namngivandet. Tvärskeppets kapell vigdes ursprungligen åt Korsfästelsen respektive Uppståndelsen, men de vigdes åt Ignatius av Loyola och hans följeslagare Frans Xavier i samband med att de helgonförklarades 1622. Kapellen omgestaltades av Pietro da Cortona. I det högra förvaras Xaviers ena arm i ett relikvarium, nedanför en altarmålning som föreställer hans död i Fjärran Östern. För Ignatius kapell mittemot utformade jesuiten padre Andrea Pozzo ett utomordentligt rikt dekorerat altare (1695-1699). Korets absid kläddes med marmor på 1840-talet, och samtidigt gjordes högaltaret om. Långhusets väggar behöll sin ursprungliga ljusa puts fram till 1858, när de kläddes med marmor, och kapitäl och andra arkitektoniska och skulpturala element förgylldes. Allt detta är ett överdådigt monument över jesuitordens återupprättande, den hade upplösts i slutet av 1700-talet. Il Gesùs fasad blev också stilbildande. Den var föremål för Alessandro Farneses speciella intresse. En tävling utlystes, där Vignola fick stå tillbaka för Giacomo della Porta (1571). Kyrkan och fasaden stod helt färdiga 1583. Fasadens betydelse förklaras av det iögonfallande läget vid Via Papalis, den gamla processionsvägen från Peterskyrkan till Lateranen. På den tämligen starkt artikulerade fasaden konkurrerar Farneses vapen med jesuiternas Kristusmonogram. Den förkroppade gördelgesimsen betonar horisontaliteten, medan kolossala kolonner och pilastrar ger en viss vertikal strävan. Till höger om kyrkan ligger Casa Professa, jesuiternas högkvarter fram till 1920-talet, uppfört 1599-1623 av Girolamo Rainaldi. Byggnaden bekostades av kardinalen Odoardo Farnese. De stränga fasaderna har i stort sett bibehållit sitt ursprungliga utseende, även om moderna gaturegleringar medfört vissa förändringar. När byggnaden uppfördes, sparade man Ignatius bostad – fyra små rum. En korridor utanför rummen är dekorerad med fresker och skenperspektiv av padre Andrea Pozzo (cirka 1690).

Se även

- Roms kyrkor
- Kyrkoarkitektoniska termer

Extern länk

- [http://www.chiesadelgesu.org/home.asp Ordine di Gesuiti di Roma - Chiesa del Gesù] Gesù, Il

Ignatius av Loyola

Ignatius av Loyola (eg. Íñigo López Oñaz y Loyola), född 24 december 1491 på slottet Loyola, Azpeitia, Spanien, död 31 juli 1556 i Rom, jesuitordens grundare, helgon (kanoniserad 1622), festdag 31 juli. Ignatius var baskisk adelsman och började sin bana som officer. Då han låg sårad efter en strid 1521, läste han om Jesus och helgonens liv och bestämde sig för att ägna sitt liv åt att tjäna Jesus. Efter en pilgrimsfärd till det Heliga landet och studier i Barcelona och Paris prästvigdes han. Från 1534 levde han tillsammans med andra studenter i en ordensgemenskap och skrev då bl.a. sina Andliga övningar. 1540 godkände påven Paulus III hans orden "Societas Iesu", "Jesu sällskap". Fram till sin död 1556 var Ignatius jesuitordens general och styrde den från Rom, eftersom den var direkt underställd påven. Ignatius är begravd i jesuitordens moderkyrka Il Gesù i Rom. Kategori:Spanska teologer Kategori:Helgon ja:イグナチオ・デ・ロヨラ ko:이냐시오 로욜라

Kupol

Kupol, halvklotformat valv som täcker ett runt eller flersidigt rum. Jämför dom. Kategori:Byggnadsdetaljer ja:ドーム

Andrea Pozzo

.]] Andrea Pozzo, född 30 november 1642 i Trento, Italien, död 31 augusti 1709 i Wien, Österrike, var en italiensk målare, arkitekt och konsthistoriker, jesuit. Efter att ha inträtt i jesuitorden utförde Pozzo ett flertal religiösa utsmyckningar i Genua. Pozzos virtuosa trompe l'œil-målningar kan studeras i kyrkor i Rom, Turin, Arezzo och Modena. I Rom blev han berömd för sina skenperspektiv i Il Gesù och Sant'Ignazio. Med sitt kombinerade altare och gravvård åt jesuitordens grundare, Ignatius av Loyola (1491-1556), i Il Gesù skapade Pozzo ett överdådigt monument av polykrom marmor och förgyllningar. Pozzo ritade även katedralen i Ljubljana samt Universitetskyrkan i Wien. Hans avhandling Perspectiva Pictorum utövade ett mycket stort inflytande i hela Europa. Pozzo,Andrea Pozzo,Andrea Pozzo,Andrea

Fresk

, Vatikanen.]] Fresk eller freskomålning kommer av italienskans fresco, vilket betyder "färsk". Fresken är ett slags väggmålning, där pulvriserat färgpigment blandat med vatten målas direkt på fuktig, nylagd kalkputs. Denna teknik kallas al fresco, vilket är den äkta freskotekniken i motsats till väggmålningar på torr puts, som kallas al secco. Den sistnämnda tekniken är inte lika hållbar som fresken, eftersom färgpigmenten inte förmår tränga in i den torra kalkputsen. Freskomåleri förekom överallt i Italien från senmedeltiden ända fram till 1600-talet.

Kända freskmålare (urval)

- Giotto
- Fra Angelico
- Leonardo da Vinci
- Michelangelo Buonarroti
- Rafael
- Pietro da Cortona Kategori:Måleri ja:フレスコ ko:프레스코

Luk

Lukasevangeliet är den tredje boken i Nya Testamentet. Tillsammans med Matteus och Markus räknas den till de synoptiska evangelierna. Traditionen utpekar läkaren Lukas som författare, omnämnd i bl.a. Kol 4:14. Förkortas Luk, men i vetenskapliga sammanhang används ofta förkortningen Lk istället.

Datering

När det gäller Lukasevangeliets datering finns olika teorier. Då det omnämns i Apostlagärningarna så är det alltså äldre än detta. Apostlagärningarna anses vara skrivet under första halvan av 60-talet, innan Paulus avrättning. Lukasevangeliet måste således vara skrivet senast år 60. Traditionellt brukar det dock dateras till ca år 80.

Innehåll

Den Lukas som utpekas som författare rörde sig i församlingen i Jerusalem, där han sannolikt träffade Maria, Jesu mor. Han träffade Paulus och säkerligen flera lärjungar. Till sitt innehåll finns det mesta av Markusevangeliet med. Dessutom har Lukas eget material som t ex födelseberättelsen. Det har debatterats om de medicinska iakttagelser som nämns är resultatet av en läkares kunskap eller om det är kunskap en bildan man hade. ja:ルカによる福音書 ko:루카 복음서

Tro

Tro är antagande att någonting är sant. Tro används även för att uttrycka en religiös övertygelse.

Tro inom Kristendomen

Tro är i kristen mening en övertygelse som baserar på en personlig upplevelse av Guds tilltal som en kallelse, uppenbarelse eller djupinsikt. Tro formuleras gärna i västerlandet som en trosbekännelse, som den apostoliska, nicenska eller atanasianska, som också kallas för ekumeniska bekännelser, därför att de formulerades av ekumeniska kyrkomöten som talade för hela kyrkan, innan splittringarnas tid började. Tro bygger dessutom på en lära, vilket betonas starkt sedan Augustinus tid, medan man i den östliga kyrkan betonade trons liv, som gestaltar sig i lovsång och liturgi. Som framgått kan man tala om kristen tro i skilda betydelser:
- Tron, när man åsyftar dess innehåll, trosläran.
- Den personliga tron. Den attityd av tillit som en individ känner gentemot Gud. Tron på Jesus Kristus (att man bekänner honom och att man bekänner sina synder) är det inom kristendomen avgörande för att få evigt liv. Centralt för kristendomen är tron på att Gud kommer till mötes i Jesus Kristus. Därför visar sig tron i en tendens att söka kontakt med honom. Kristna uppfattar ofta tron som att den kommer och går, i en pendling mellan övertygelse och tvivel. Bönen till Jesus är ett trons livstecken, och avslöjar dess existens, även om känslan av övertygelse och visshet skulle lysa med sin frånvaro. Ett nyckelställe för detta i Bibeln är då Johannes Döparen från sitt fängelse sände en fråga till Jesus. Johannes satt fängslad för att ha kritiserat makthavares lasciva leverne. I sin ensamhet kom han i tvivel om det han förut hade predikat. Han undrade om Jesus verkligen var den av profeterna utlovade Messias. Fastän det var Jesus som tvivlen gällde vände han sig ändå just till honom för att få hjälp i sina funderingar. Kategori:Teologi Kategori:Kristendom

Kategori:Roms kyrkor

Kategori:Rom

St Bees School

St. Bees School in the village of St Bees, Cumbria, England, is an independent day and boarding school for ages 11-18. It was founded in 1583. In 2005 it has some 300 students, both boys and girls.

Alumni

Prominent alumni include:
- Rowan Atkinson (b. 1955), comedian, "Mr Bean"
- Fletcher Christian (b. 1764), mutineer (Bounty)
- Toby Vickers (b. 1969), professional poker player, "Sid"

External links

- http://www.st-bees-school.co.uk/ Category:Schools in Cumbria category:Schools established in the 16th century

sylwester spalanie kalorii domeny dating ads site sylwester na s�owacji

:: RELATED NEWS ::

Janusbogen
Der Janusbogen (auch Bogen des Janus, italienisch: Arco di Giano) ist ein antikes Bauwerk in Rom. Im laufe der Zeit gab es mehrere Deutungen zur Funktion des Bauwerkes. Zuerst glaubte man hier einen Ianustempel erkennen zu können. Später deutete man den Bau als Ehrenbogen, der im Der Janusbogen (auch Bogen des Janus, italienisch: Arco di Giano) ist ein antikes Bauwerk in Rom. Im laufe der Zeit gab es mehrere Deutungen zur Funktion des Bauwerkes. Zuerst glaubte man hier einen Ianustempel erkennen zu können. Später deutete man den Bau als Ehrenbogen, der im Seidewitz. Die Anlage wurde 1967 fertiggestellt. Neben dem Hochwasserschutz wird das Rückhaltebecken für die Brauchwasserbereitstellung für Industrie und Landwirtschaft sowie die gewerbliche Fischerei genutzt. Weitere statistische Werte sind:

Siehe auch

- Liste der Gewässer in

Leben

Von ihrem äußeren Leben gibt