:: wikimiki.org ::

Siebenbürgen

Siebenbürgen

Transsylvanien (på rumänska Ardeal; på latin Transsylvania; på ungerska Erdély; på tyska Siebenbürgen, "de sju borgarna") är ett landskap i västra och norra Rumänien. Det är känt i västvärlden för att vara Draculas hem. Personen den litterära figuren baseras på, Vlad III Dracula, regerade dock över Valakiet, inte Transsylvanien.

Geografi

Det territorium som idag är känt som Transsylvanien består av ett område av 16 län (rumänska: judeţ), som täcker nästan 103 600 km² i centrala och nordvästra Rumänien, och utgör över hälften av Rumäniens landmassa. De 16 länen är Alba, Arad, Bihor, Bistriţa-Năsăud, Braşov, Caraş-Severin, Cluj, Covasna, Harghita, Hunedoara, Maramureş, Mureş, Sălaj, Satu Mare, Sibiu ochTimiş. Transsylvanien är ett högland av 300-500 meters höjd, omgivet av berg på alla sidor (Karpaterna). Höglandet avvattnas av floderna Mureş, Someş, Körös och Olt, liksom av andra bifloder till Donau. Cluj-Napoca med 318 027 invånare är den största staden. Andra större städer är Timişoara (317 651 invånare), Braşov (283 901 invånare), Oradea (206 527 invånare), Arad (172 824 invånare), Sibiu (155 045 invånare), Târgu Mureş (149 577 invånare), Baia Mare (137 976 invånare) och Satu Mare (115 630 invånare). Utfartsvägar åt väster öppnas genom Mureş och Someş floddalar, vilket förklarar de många föreningspunkterna mellan Transsylvaniens och Ungerns historia. Ett bergpass Királyhágó mellan Bihar och Kolozsvár brukar räknas som gräns mellan det historiska Transsylvanien och det egentliga Ungern. I öster är däremot Karpaternas berggräns så sluten att endast en järnvägslinje går över bergen (i Gyimespasset) till Moldau, och mot söder reser sig bergväggen (Transsylvanska alperna) ännu högre, ehuru två viktiga pass, Predeal- och Rotenturmpassen, där möjliggör järnvägsförbindelse med Valakiet. De våldsamma veckningar i jordytan, som under tertiärtiden lyfte upp Karpaterna och sänkte ungerska slätten, har lämnat spår efter sig även i Transsylvanien, dels i de talrika eruptiva bergmassorna Hargitta, Biharbergen, Vulkanbergen med flera, dels i rikedomen på termer, dels och slutligen i de gravsänkor, som bildar Transsylvaniens lägsta partier -Hermannstadt-sänkan, Hardttadalen och andra). Dessa sänkor bildar Transsylvaniens största slättbygder, och i dem samlar sig vattendragen från de kringliggande bergen. Alla floder flyter ytterst till Donau; dock upprinner Gyllene Bistritz inom Transsylvanien till Donaus biflod Tisza, ävensom Körös, som dock börjar i Biharbergen.

Ekonomi

Transsylvanien är rikt på mineraltillgångar, i synnerhet lignit, järn, bly, mangan, guld, koppar, naturgas, salt och svavel. Det finns stora järn- och stålindustrier och kemi- och textilindustrier. Kreatursuppfödning, jordbruk, vinodling och fruktodling är viktiga sysselsättningar. Timmer är en annan värdefull naturtillgång. Transsylvanien står för omkring 35% av Rumäniens BNP, och har en BNP per capita på omkring $11 500, omkring 10% högre än genomsnittet i Rumänien.

Befolkning

Enligt folkräkningen från 2002 har området en 7 221 733 invånare, med en stor rumänsk majoritet. Dessutom finns betydande minoriteter av ungrare (som utgör 1 415 718 av befolkningen i hela Rumänien), romer och tyskar.

Ungersk minoritet

I Transsylvanien finns en av Europas största nationella minoriteter, de cirka två miljoner ungrarna. Den omfattar cirka en femtedel av Transsylvaniens befolkning. Ungrarna har alltsedan 1920 drabbats av en hård rumäniseringspolitik, men har trots denna lyckats hålla liv i en egen kulturell identitet i språkliga, kulturella och religiösa avseenden. Efter 1989 har ungrarnas situation förbättrats, men mycket återstår innan ungrarna får en likvärdig status som rumänerna.

Etymologi

Transsylvanien omnämndes första gången i ett latinskt dokument 1075 som "Ultra silvam," som betyder "bortom skogen." Namnet ändrades senare till "Transylvania," som har samma betydelse. Det ungerska namnet Erdély kommer från det gamla namnet Erdő-elve, "bortom skogen". Det tyska namnet Siebenbürgen betyder "sju städer", efter de transsylvanska saxarnas städer i området. Det rumänska namnet Ardeal oklart ursprung. ----

Historia

Tidig historia: Transsylvanien som hjärtland i det dakiska riket

transsylvanska saxarnas Herodotos berättar om folket agathyrsi, som ska ha levt i Transsylvanien under 400-talet f.Kr. Ett dakiskt kungarike fanns åtminstone så tidigt som början av 100-talet f.Kr. under en kung vid namn Oroles. Under Burebista, den störste kungen av Dakien och samtida med Julius Caesar, nådde det dakiska riket sin största utsträckning. Det område som nu utgör Transsylvanien var Dakiens politiska centrum. Dakerna nämns ofta under Augustus, som tvingade dem att erkänna romerska rikets överhöghet. De var dock inte alls underkuvade, och tog i senare tid varje tillfälle att korsa floden Donau när var frusen på vintern och härja i de romerska städerna i den nyligen erhållna romerska provinsen Moesia. Dakerna byggde flera viktiga befästa städer, däribland Sarmizegetusa nära dagens Hunedoara. Romarrikets expansion på Balkanhalvön drog in dakerna i öppen konflikt med Rom. Under Decebalus styre var dakerna inbegripna i flera krig mot romarna (från 85 till 89). Efter två svåra bakslag fick romarna ett övertag, men blev tvungna att sluta på grund av att Domitianus blivit besegrad av markomannerna. Som en följd av detta fick dakerna förbli självständerna, men behövde betala en årlig tribut till kejsaren. 101-102 påbörjade Trajanus ett fälttåg mot dakerna som inbegrep belägringen av dakernas huvudstad Sarmizegetusa och ockupation av en del av landet. Decebalus blev kvar som klientkung i ett romerskt protektorat. Tre år senare gjorde dakerna uppror och krossade de romerska styrkorna i Dakien. Det andra fälttåget (105-106) slutade med att Decebalus begick självmord och delar av Dakien inkorporerades i den romerska provinsen Dacia Trajana. Historien om de dakiska krigen ges i Dio Cassius historia, men den bästa kommentaren till dem är den kända Trajanuskolonnen i Rom.

Tidig medeltid: Från Dakien till de stora folkvandringarna

Romarna exploaterade guldgruvorna i provinsen i stor utsträckning och byggde tillfartsvägar och fästningar för att skydda dem, som Abrud. Kolonister från Thrakien, Moesia, Makedonien, Gallien, Syria och andra romerska provinser infördes för att bebygga landet, och utvecklade städer som Apulum (nuvarande Alba Iulia) och Napoca (nuvarande Cluj Napoca) till municipia och coloniae. Dakerna gjorde ofta uppror, det största efter Trajanus död. Sarmater och burer tilläts bosätta sig inom Dacia Trajana efter flera strider med den romerska administrationen. Under 200-talet tvingades romarna överge Dacia Trajana på grund av ökat tryck från de fria dakerna (karpierna) och visigoter. 271 övergav den romerske kejsaren Aurelianus Dacia Trajana och upprättade ett nytt Dacia Aureliana inom det tidigare Moesia Superior. Romarnas övergivande av Dacia Trajana omnämns av Eutropius i hans BREVIARIVM LIBER NONVS. Provinsen Dakien, som Trajanus hade bildat bortom Donau, gav han upp, då han förtvivlade, efter att hela Illyricum och Moesia hade avfolkats, om att kunna behålla det. De romerska medborgarna, som flyttats från staden och landet i Dakien, bosatte han i det inre av Moesia, och kallade det Dakien som nu skiljer de två Moesiae, och som är till höger om Donau där den flyter ut i havet, medan Dakien tidigare var till vänster. Den tidigare provinsen Dacia Trajana behärskades av visigoterna och karpierna tills de i sin tur trängdes undan och underkuvades av hunnerna 376. Hunnerna, under Attilas ledning, upprättade en bas på den pannoniska slätten som bevarades till Attilas död 453. Efter att Attilas imperium sönderfallit kontrollerades Transylvaniens territorium av resterna av olika stamförbund (alaner, longobarder, rukhs-aser) av Attilas hunner, och gepiderna. Ingen större makt kunde utöva överhöghet över området under någon längre tid, tills de eurasiska avarerna från Skytien upprättade sitt militära ledarskap. Avarkhanatet blev emellertid krossat av bulgarerna under khan Krum i början av 800-talet och Transsylvanien blev liksom östra Pannonien inkorporerat i det första bulgariska riket. Enligt Gesta Hungarorum, en krönika från 1100-talet, besegrades Gelous - vlachernas (rumänernas) härskare i Ardeal (egentliga Transsylvanien), Glad i Banat och Menumorut i Byhor (länen Bihor och Bihar) av magyarerna i Transsylvanien under 900-talet. Gesta Hungarorum och De Administrando Imperio talar också om tre härskare vid namn Geula/Gyyla/Gylas i Transsylvanien. (se Gyula). Om dessa härskare har existerat är omtvistat bland historiker. Enligt viss forskning kan bulgarerna ha behållit kontrollen åtminstone till namnet av delar av Karpaternas dal till omkring 1000. 978 upprättades en kyrka av katolska missionärer i en fästning nära platsen för den nuvarande staden Oradea. Transsylvaniens historia under den tidiga medeltiden är svår att fastställa på grund av den dåliga tillgången på tillförlitligt skriftligt eller arkeologiskt källmaterial. Det finns två stora motstridiga teorier rörande huruvida den romaniserade dakiska befolkningen (rumänernas förfäder) fortsatte att leva i Transsylvanien efter att romarna dragit sig tillbaka, och därför om huruvida rumänerna fanns i Transsylvanien under folkvandringstiden, särskilt vid tiden för magyarernas erövring. Dessa motstridiga hypoteser används ofta för att stödja konkurrerande nationalistiska anspråk av ungerska och rumänska chauvinister.

Senmedeltiden: Transsylvanien som del av Kungariket Ungern

1000 svor Stefan, furste av Ungern, trohet till Rom, och blev kung Stefan I av Ungern. Han antog katolicismen och genomförde kristnandet av ungrarna. Stefans morbror Gyula, härskaren över Transsylvanien, retade upp den nye kungen genom att ge en fristad åt hans motståndare. Gyula behöll också kontrollen över de ekonomiskt viktiga transsylvanska saltgruvorna. 1003 ledde Stefan en armé in i Transsylvanien och Gyula gav upp utan strid. Detta möjliggjorde upprättandet av det transylvanska katolska biskopsstyrelsen som slutfördes 1009 när biskopen av Ostia som påvens utsände besökte Stefan. Tillsammans godkände de stiftens uppdelning och gränser. De ungerska kungarnas överhöghet över Transsylvanien befästes på 1100- och 1200-talen. Szeklerna, en ungersktalande grupp av ovisst ursprung, kan ha anlänt till Transsylvanien innan magyarerna erövrade det karpatiska bäckenet. På 1100-talet var szeklerna etablerade i östra och sydöstra Transsylvanien som gränsvakter. Under 1100- och 1200-talen bosatte sig tyska nybyggare i områdena i söder och nordöst. Tyskarna kallades och kallas fortfarande saxare. Siebenbürgen, det tyska namnet för Transsylvanien, härstammar från de sju huvudsakliga befästa städer som dessa transsylvanska saxare grundade. Det tyska inflytandet blev mer påfalllande när tidigt på 1200-talet kung Andreas II av Ungern kallade in Tyska orden för att skydda Transsylvanien i Burzenland från kumanerna, som 1241 åtföljdes av mongolerna. Kumanerna konverterade till katolicismen och sökte skydd i Transsylvanien efter att de blivit besegrade av mongolerna. Erzsebet, en kumansk prinsessa, gifte sig med Stefan V av Ungern 1254. Administrationen av Transsylvanien sköttes av en vojevod, som vid mitten av 1200-talet hade kontroll över hela området. vojevod vojevod Efter underkuvandet av Budai Nagy Antal-revolten 1437 baserades det politiska systemet på Unio Trium Natiorum (De tre nationernas enhet). Samhället indelades i tre privilegierade nationer, adeln (mestadels ungrare), szeklerna och de saxiska borgarna. Dessa nationer motsvarade dock mer sociala och religiösa än etniska uppdelningar. Rumänerna var ortodoxa och hade rätt att äga jord eller ingå i adeln endast genom att konvetera till katolicismen, och var alltså enbart tolererade av detta system. Trotsen att klassen livegna till största delen bestod av rumäner inbegrep den också personer av saxisk, ungersk och szekler-börd. Å andra sidan lyckades ett litet antal rumäner nå adelskap efter att de konverterat till katolicismen. Den rumänska kulturen utvecklades udner denna period. Exempelvis trycktes den första rumänska boken där. En nyckelfigur som framträdde i Transsylvanien under första hälften av 1400-talet var János Hunyadi, som kom från magyariserad rumänsk familj. Hunyadi tilldelades många gods och en plats i det kungliga rådet för sina tjänster åt Sigismund, kung av Ungern och tysk-romersk kejsare. Efter att han stött Vladislav III av Polen som kandidat till Ungerns tron belönades han 1440 ledningen för fästningen Nándorfehérvár (Belgrad) och vojevodskapet av Transsylvanien. Hans senare bedrifter mot Osmanska riket gav honom ytterligare ställning som Ungerns riksföreståndare 1446 och påvligt erkännande som furste av Transsylvanien 1448. János Hunyadi var också far till Mattias Corvinus av Ungern.

Transsylvanien som självständigt furstendöme

När den ungerska huvudarmén och kung Ludvig II Jagiello dog i strid med osmanerna i slaget vid Mohács 1526 utnyttjade Transsylvaniens härskare János Szapolyai sin militära styrka och utnämnde sig själv till ledare för det nationalistiska ungerska partiet. De motsatte sig att Ferdinand av Österrike (senare kejsar Ferdinand I) ärvde den ungerska tronen. Under namnet János I valdes han till kung av Ungern, men ett rivaliserande parti erkände Ferdinand. I striderna som följde på dett erhöll Szapolyai sultan Suleiman I:s stöd. Efter Szapolyais död 1540 invaderade Suleiman centrala Ungern under förevändningen att skydda dennes son János II. Ungern var nu delat i tre delar: Västra Ungern under österrikisk kontroll, centrala Ungern under turkisk kontroll och det halvt självständiga Transsylvanien där österrikiskt och turkiskt inflytande tävlade om makten i nära två århundraden. Transsylvanien var nu utanför den katolska kyrkans sfär och Luthers och Calvins läror predikades allt mer. 1563 utsågs Giorgio Blandrata till hovläkare, och hans radikala religiösa idéer fick allt större inflytande både över den unge kung János II och den kalvinistiska biskopen Frans David. Med tiden blev de båda konverterade till hans unitaristiska lära. Under en formell offentlig debatt besegrade Frans David kalvinisten Peter Melius. Som ett resultat av detta antogs 1568 ediktet i Turda, i vilket individuell religionsfrihet garanterades. Detta var den första legala garantin av religionsfrihet i det kristna Europa. Efter János II:s död 1571 tog huset Báthory makten över Transsylvanien. De styrde Transsylvanien som prinsar under osmansk överhöghet och även en kort tid under Habsburg, fram till 1602. Den yngre Stefan Báthory, en ungersk katolik som senare blev kung Stefan Báthory av Polen, förband sig att upprätthålla den religionsfrihet som gavs i ediktet i Turda, men tolkade sin förpliktelse på ett alltmer begränsat sätt. Under den senare delen av Báthorysläktens styre skedde en fyrsidig konflikt i Transsylvanien mellan transsylvanerna, österrikarna, osmanerna och vojevoden av Valakiet, furst Mikael den tappre. Mikael den tappre Mikael fick kontroll över Transsylvanien 1599 efter slaget vid Şelimbăr där han besegrade Andreas Báthorys armé. Báthory dödades av szekler som hoppades att med Mikaels hjälp återfå sina gamla privilegier. I maj 1600 fick Mikael även kontroll över Moldavien och förenade de tre furstendömena Valakiet, Moldavien och Transsylvanien (de tre huvudsakliga delarna av dagens Rumänien). Unionen varade dock inte länge, då Mikael blev mördad av vallonska legosoldater under ledning av den habsburgske generalen Giorgio Basta i augusti 1601. Basta underkuvade slutligen Transsylvanien 1604 och inledde ett skräckvälde i vilket han gavs rätt att beslagta adelsmäns jord, förtyska befolkningen och återinföra katolicismen i furstendömet genom motreformationen. motreformation motreformation Från 1604 till 1606 ledde den kalvinistiske stormannen av Bihar län Stefan Bocskai ett lyckat uppror mot Österrikes herravälde. Bocskai valdes till furste av Transsylvanien den 5 april 1603 och furste av Ungern två månader senare. De två huvudsakliga bedrifterna under Bocskais korta regentskap (han dog 29 december 1606) var freden i Wien (23 juni 1606) och vapenstilleståndet i Zsitvatorok (november 1606). Genom freden i Wien vann Bocskai religionsfrihet och politisk autonomi, återupprättande av alla konfiskerade egendomar, återkallande av alla "orättfärdiga" domar och en fullständig retroaktiv amnesti för alla ungrare i kungliga Ungern, samt erkännande som oberoende suverän furste av ett utvidgat Transsylvanien. Nästan lika viktig var den tjugoåriga vapenvilan i Zsitvatorok, som framförhandlades av Bocskai mellan kejsaren och sultanen. Under Bocskais efterträdare hade Transsylvanien sin guldålder, särskilt under regenterna Gabriel Bethlen och Georg I Rákóczi. Gabriel Bethlen, som regerade från 1613 till 1629, slog hela tiden tillbaka alla försök från kejsaren att förtrycka eller kringgå hans undersåtar, och fick rykte om sig internationellt genom att kämpa för protestantismens sak. Tre gånger förde han krig mot kejsaren, två gånger utropades han till kung av Ungern, och genom freden i Nikolsburg (31 december 1621) lyckades han få en bekräftelse av fördraget i Wien åt protestanterna och åt sig själv sju ytterligare län i norra Ungern. Bethlens efterträdare, Georg I Rákóczi, var lika framgångsrik. Hans främsta bedrift var freden i Linz (16 september, 1645), den ungerska protestantismens sista politiska triumf, där kejsaren tvingades åter bekräfta artiklarna i freden i Wien. Gabriel Bethlen och Georg I Rákóczi gjorde också mycket för utbildning och kultur, och deras tidsålder har kallats Transsylvaniens guldålder. De lade mycket resurser på att försköna sin huvudstad Gyulafehérvár (Alba Iulia, Weißenburg), som blev protestantismens främsta fäste i Östeuropa. Under deras regentskap var Transsylvanien också ett av de få europeiska länder där katoliker, kalvinister, lutheraner och unitarier levde i ömsesidig tolerans. Ortodoxa rumäner blev emellertid förnekade lika rättigheter, Trots ansträngningar av Inochentie Micu-Klein, en rumänsk grekisk-katolsk biskop, fick inte de rumäner som konverterade till katolicismen den nationsställning som de hade utlovats.

Österrikiskt styre och Österrike-Ungern

Efter att osmanerna besegrats i slaget vid Wien 1683 började habsburgarna gradvis tvinga på sitt styre på det tidigare självstyrande Transsylvanien. Förutom att stärka centralregeringen och administrationen främjade habsburgarna också den romersk-katolska kyrkan, både som en enande kraft och som ett instrument för att minska den protestantiska adelns inflytande. Genom att skapa en konflikt mellan protestantiska och katolska element hoppades habsburgarna kunna försvaga ständerna. Dessutom försökte de övertyga ortodoxa kyrkomän att gå med i den unierade (grekisk-katolska) kyrkan, som godkände fyra viktiga punkter i katolsk doktrin och erkände påvens auktoritet samtidigt som den behöll ortodoxa ritualer och traditioner. 1699 och 1701 förordnade kejsar Leopold I att Transsylvaniens ortodoxa kyrka var ett med den romersk-katolska kyrkan. Många, men inte alla, präster konverterade, fastän det inte var klart för dem vad skillnaden var mellan de två samfunden. Från 1711 och framåt stärktes Österrikes kontroll över Transsylvanien och furstarna ersattes av österrikiska styresmän. Utropandet (1765) av Transsylvanien som storfurstendöme var bara en formalitet. Trycket från Österrikes byråkratiska styre urholkade gradvis Transsylvaniens traditionella oberoende. 1791 petitionerade rumänerna kejsar Leopold II om att bli erkända som den fjärde "nationen" i Transsylvanien och religiös jämlikhet, men Transsylvaniens riksdag förkastade deras begäran och återställde rumänerna till deras gamla ställning. Tidigt under 1848 tog Ungerns riksdag det tillfälle som bjöds av revolutionen att genomföra ett omfattande program för reformlagstiftning, som kallas aprillagarna, vilka också innehöll förberedelse för en förening av Transsylvanien med Ungern. Rumänerna i Transsylvanien välkomnade till en början revolutionen i tron att de skulle dra fördel av de liberala reformerna. Emellertid bytte de inställning på grund av den transsylvanska adelns motstånd mot reformer såsom frigivning av de livegna, samt de ungerska revolutionära ledarnas underlåtenhet att erkänna rumänska nationella intressen. En rumänsk nationell församling i Blaj i mitten av maj upprättade sitt eget revolutionära program där man efterfrågade proportionerlig representation av rumäner i Transsylvaniens riksdag och ett slut på socialt och etniskt förtryck. Saxarna var oroade från början av idén om en union med Ungern, eftersom de fruktade att de skulle mista sina traditionella privilegier. När Transsylvaniens riksdag möttes 29 maj forcerades en omröstning för att bilda en union, trots många saxiska ledamöters motstånd. Den 10 juni godkände kejsaren riksdagens beslut om union. Militära avrättningar, gripanden av revolutionära ledare och andra aktiviteter som följde på unionen gjorde att saxarnas inställning hårdnade. I september 1848 förkastade en annan rumänsk församling i Blaj unionen med Ungern och förespråkade ett väpnat uppror i Transsylvanien. Krig bröt ut i november där både rumänska och saxiska trupper, under österrikiskt befäl, bekämpade ungrarna som leddes av den polske generalen Józef Bem. Inom fyra månader hade Bem kört ut österrikarna från Transsylvanien. I juni 1849 svarade dock tsar Nikolaj I av Ryssland på en begäran från kejsaren Frans Josef om att skicka ryska trupper till Transsylvanien. Efter inledande framgångar mot ryssarna besegrades Bems armé definitivt i slaget vid Temesvár (Timişoara) den 9 augusti. Därefter kapitulerade Ungern. Efter att ha krossat revolutionen införde Österrike en repressiv regim i Ungern och styrde Transsylvanien direkt genom en militär styresman. Tyska blev åter officiellt språk. Österrike avskaffade Unionen av Tre Nationer och gav medborgarskap åt rumänerna. Även om de tidigare livegna mottog jord från de österrikiska myndigheterna räckte denna ofta knappt till för livets nödtorft. De fattiga förhållandena tvingade många rumänska familjer att korsa gränsen till Valakiet eller Moldavien för att söka bättre liv. I den kompromiss (Ausgleich) som 1867 upprättade dubbelmonarkin Österrike-Ungern upphörde Transsylvaniens särskilda ställning och det blev en provins under ungersk kontroll. När de var en del av Österrike-Ungern förtrycktes Transsylvaniens rumäner av den ungerska administrationen genom magyarisering. De tyska saxarna utsattes också för denna politik, men inte lika kraftigt som rumänerna. Under denna historiska period, när Transsylvanien var en del av Österrike-Ungern under ungersk administration, bestod det "egentliga Transsylvanien" av ett område av 15 län (ungerska: megye), med en yta på 54 400 km² i sydöstra delen av det tidigare Kungariket Ungern. De tidigare ungerska länen var Alsó-Fehér, Beszterce-Naszód, Brassó, Csík, Fogaras, Háromszék, Hunyad, Kis-Küküllő, Kolozs, Maros-Torda, Nagy-Küküllő, Szeben, Szolnok-Doboka, Torda-Aranyos och Udvarhely. Idag inkluderar det egentliga Transsylvanien bara 9 av de tidigare nämnda 16 rumänska länen: Alba, Bistriţa-Năsăud, Braşov, Cluj, Covasna, Harghita, Hunedoara, Mureş och Sibiu. Förutom det egentliga Transsylvanien inkluderar det moderna Transsylvanien en del av Banat, en del av Pannoniska slätten, och det tidigare Partium.

Transsylvanien som del av Rumänien

Fastän kung Ferdinand I of Rumänien var en Hohenzollern anslöt sig Rumänien inte till centralmakterna och förblev neutralt när första världskriget bröt ut. 1916 gick Rumänien med i trippelententen genom att underteckna den militära konventionen med ententen, som erkände Rumäniens rättigheter till Transsylvanien. Som en följd av konventionen förklarade Rumänien krig mot centralmakterna den 27 augusti 1916 och korsade Karpaterna till Transsylvanien. Därmed tvingade de centralmakterna att strida på ytterligare en front. En tysk-bulgarisk motoffensiv började följande månad i Dobrudzja och i Karpaterna, som drev tillbaka Rumäniens armé tillbaka till Rumänien i mitten av oktober och slutligen ledde till att Bukarest intogs. När Ryssland drog sig ur kriget i mars 1918 i freden i Brest-Litovsk var Rumänien ensamt i Östeuropa, och ett fredsfördrag mellan Rumänien och Tyskland förhandlades fram i maj 1918. Freden i Bukarest, som blev resultatet, blev aldrig ratificerat i Rumänien och sades upp i oktober 1918 av Rumäniens regering, som sedan återinträdde i kriget på trippelentens sida. Rumäniens armé avancerade till floden Mureş i Transsylvanien. Vid mitten av 1918 höll centralmakterna på att förlora kriget, och Österrike-Ungern hade börjat falla sönder. De nationer som levde inom Österrike-Ungern utropade sin självständighet från riket under september och oktober 1918. Ledarna för Transsylvaniens nationella parti möttes och drog upp en resolution som åberopade Transsylvaniens rumänska folks rätt till självbestämmande (Woodrow Wilsons 14 punkter) och utropade enandet av Transsylvanien med Rumänien. I november tillkännagav det rumänska nationella centralrådet, som representerade alla rumäner i Transsylvanien för regeringen i Budapest att det hade tagit kontroll över 23 län i Transsylvanien och delar av tre andra. Ett massmöte den 1 december 1918 i Alba Iulia antog en resolution som förespråkade att alla rumäner skulle enas i en enda stat. Det nationella rådet för tyskarna från Transsylvanien godkände proklamationen, liksom rådet för Donauschwaberna från Banat. Som svar på detta bekräftade den ungerska generalförsamlingen i Cluj de transsylvanska ungrarnas lojalitet till Ungern den 22 december 1918. I december 1918 var den rumänska armén stationerad vid floden Mureş, med överskred demarkationszonen och avancerade upp till Cluj och sedan upp till Sighet, efter att ha framfört en begäran till makterna i Versailles med anledning av att skydda rumänerna i Transsylvanien. I februari 1919 ledde det eskalerande våldet i området – bolsjevikiska element gjorde försök att sprida den "bolsjevikiska revolutionen" – till att en neutral zon bildades mellan Rumänien och Ungern. Premiärministern i den nyligen utropade självständiga republiken Ungern avgick i mars 1919, då han vägrade officiellt erkänna Versaillesfördraget som placeradeTranssylvanien under Rumäniens suveränitet. När kommunistpartiet i Ungern, lett av Béla Kun, kom till makten i mars 1919 utropade det den Ungerska rådsrepubliken och efter att ha utlovat att Ungern skulle återfå de landområden som var under dess kontroll under Österrike-Ungerns tid, beslöt regeringen att anfalla Tjeckoslovakien och Rumänien. Den ungerska armén inledde offensiven i Transsylvanien i april 1919 längs floderna Someş och Mureş. En rumänsk motoffensiv trängde framåt och nådde - och stannade vid – floden Tisza i maj. En ny ungersk offensiv i juli trängde 60 kilometer in i rumänska linjer innan en ytterligare rumänsk motoffensiv ledde till att den ungerska huvudstaden Budapest erövrades i augusti, vilket blev slutet för den ungerska rådsrepubliken. Den rumänska armén drog sig tillbaka från Ungern mellan oktober 1919 och mars 1920. Versaillesfördraget, som formellt undertecknades i juni 1919, erkände Rumäniens suveränitet över Transsylvanien. Frederna i St. Germain (1919) och Trianon (undertecknad i juni 1920) utvecklade vidare Transsylvaniens ställning och definierade den nya gränsen mellan staterna Ungern och Rumänien. Kung Ferdinand I av Rumänien och Drottning Maria av Rumänien kröntes i Alba Iulia 1922. I augusti 1940, under andra världskriget, gav Adolf Hitler den norra halvan av Transsylvanien till Ungern genom det andra Wiendiktatet. Parisfördragen 1947 efter slutet på andra världskriget upphävde Wiendiktatet och territoriet i norra Transsylvanien återfördes till Rumänien. Gränserna mot Ungern efter andra världskriget var identiska med dem som fastställdes 1920.

Historisk befolkning

1920

Transsylvaniens vapensköld

Transsylvaniens vapensköld har tre delar:
- en lammgam (en skäggig gam som representerar den medeltida adeln) med solen och månen (som båda representerar szeklerna) mot en blå bakgrund
- ett rött tvärband
- sju röda torn mot gul bakgrund som representerar de transsylvanska saxarnas sju borgar

Turistmål

- De medeltida städerna Alba Iulia, Cluj-Napoca, Sibiu och Sighişoara
- Staden Braşov och den närliggande skidorten Poiana Braşov
- Staden Hunedoara med 1300-talsborgen Hunyadiborgen
- Träkyrkorna i Maramureşområdet
- De dakiska forten i Orăştiebergen, inklusive Sarmizegetusa
- De saxiska befästa kyrkorna
- Szeklerlandet (Székelyföld)
- Mezőség-området i Cluj/Kolozs län

Kultur

- Endre Ady, ungersk poet, född i Érmindszent
- Gábor Áron, ungersk anti-Habsburg-revolutionär
- Béla Bartók, ungersk kompositör, född i Nagyszentmiklós
- Lucian Blaga, rumänsk poet, dramatiker och filosof
- János Bolyai, ungersk matematiker född i Kolozsvár (dagens Cluj-Napoca)
- Farkas Bolyai, ungersk matematiker född i Kolozsvár (dagens Cluj-Napoca)
- Sámuel Brassai, ungersk lärare, musiker och konstnär
- Sándor Kőrösi Csoma, ungersk utforskare och forskare
- Johannes Honter, renässanshumanist och reformator
- Mátyás Hunyadi, ungersk renässanskung född i Kolozsvár (dagens Cluj-Napoca)
- János Hunyadi, ungersk militär, statsman och nationalhjälte
- Avram Iancu, rumänsk revolutionär
- Károly Kós, ungersk architekt och författare
- György Ligeti, ungersk kompositör
- Kelemen Mikes, ungersk författare
- Albert Wass, ungersk författare kategori:Rumäniens geografi ja:トランシルヴァニア ko:트란실바니아

Rumänska

Rumänska (tidigare kallat valakiska eller dakoromanska) är ett romanskt språk som talas av majoriteter i Rumänien, Moldavien och ukrainska Bukovina, dessutom av minoriteter i Makedonien och på Balkan. I Moldavien kallas språket av politiska skäl för moldaviska. Den romerska erövringen på 100-talet (fr o m år 107) i nuvarande Rumänien medförde att stammarna i området fick ett romanskt språk som huvudspråk (latin). Just i det här området blev dock den romerska överhögheten inte särskilt långvarig, utan språket kom att påverkas starkt av senare influenser från flera vitt skilda språk - slaviska, finsk-ugriska språk (ungerska), turkiska och grekiska. Både glosor och böjningar strömmade på detta sätt in i språket. Detta gör att rumänskan skiljer sig från övriga romanska språken. Grundelementen är dock mestadels oförändrade. Bland egenheterna kan nämnas att bestämd artikel placeras som suffix istället för som i andra romanska språk som prefix. Rumänskan blev inte skriftspråk förrän på 1500-talet. Huvudspråk i området var fram till denna tid bulgariska, och liksom bulgariskan skulle rumänskan komma att använda sig av det kyrilliska alfabetet. Under 1800-talet reformerades rumänskan för att mer närma sig franskan och italienskan.

Vanliga ord och fraser

svenska	rumänska	fonetisk translitterering
Rumänska (person)	"Român"	ro'mɨn
Hej	"Salut" eller "Salutare"	sa'lut; salu'tare
Vad heter du?	"cum te cheamă?"	kum te 'kʲe̯amə ?
hur står det till?	"ce faci?"	ʧe faʧ ?
vi ses igen	"La revedere"	la reve'dere
hej då	"Pa"	pa
"snälla"	"Vă rog"	və rog
ursäkta	"Îmi pare rău"	ɨmʲ 'pare 'rəʊ
tacku	"Mulţumesc"	Mulʦu'mesk
ja	"Da"	da
nej	"Nu"	nu
jag försår inte	"Nu înţeleg"	nu ɨnʦe'leg
var ligger toaletten	"Unde e toaleta?"	'unde je twa'leta ?

Kategori:Romanska språk ja:ルーマニア語 th:ภาษาโรมาเนีย

Latin

Latin, det språk som talades i Romarriket och som under medeltiden och långt fram i nyare tid var dominerande skriftspråk i Europa. De äldsta bevarade inskriptionerna är från 500-talet f.Kr. Latin är ett indoeuropeiskt språk inom språkgruppen italiska språk. Man skiljer på latin och vulgärlatin, det folkliga talspråket i romarriket. Det förstnämnda dog ut efter romarrikets fall på 400-talet, men latin används för vetenskapliga namn på djur, svampar, växter och sjukdomar, inom anatomin och är fortfarande betydelsefullt för att förstå europeisk historia och europeiska språk. Utbildningar i latin finns både på gymnasiet och på universiteten. Vulgärlatinet levde kvar i provinserna i form av olika dialekter. Dessa utvecklades så småningom till distinkta språk, de romanska språken. Latin är idag ett dött språk; trots att människor studerar och lär sig det, finns det ingen som har latin som modersmål. Latin är dock officiellt språk i Vatikanstaten.

Grammatik

Det klassiska latinet har ett ganska rikt system av böjningar och därför en relativt fri ordföljd. Latinet böjer substantiv och adjektiv i två numerus (singular och plural), tre genus (maskulinum, femininum och neutrum) och sex kasus (nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, ablativ och vokativ). Det finns dessutom rester av lokativ. Böjningen av substantiv indelas i fem deklinationer. Verben har två diateser (aktivum och passivum), tre finita modus (indikativ, konjunktiv och imperativ) och fem infinita verbformer (infinitiv, gerundium, supinum, particip och gerundivum). Följande tempus finns: presens, imperfekt, perfekt, pluskvamperfekt, futurum simplex och futurum exaktum. Verben böjs också efter person och numerus. Verbböjningen har fyra konjugationer. Klassiskt latin hade varken bestämd eller obestämd artikel.

Se även

- [http://sv.wikibooks.org/wiki/Latin Latin på Wikibooks]
- Lista över latinska ordspråk och talesätt
- Lista över latinska förkortningar
- Läkarlatin
- Latino
- Latinamerika Kategori:Romerska riket Kategori:Utdöda språk Kategori:Latin als:Latein ja:ラテン語 ko:라틴어 simple:Latin language th:ภาษาละติน zh-min-nan:Latin-gí

Tyska

Tyska är efter engelskan det mest talade germanska språket. Det förekommer i många dialekter (med huvudtyperna högtyska och lågtyska), och har i motsats till de flesta andra germanska språk bevarat den ursprungliga grammatiken, med till exempel i stort sett bibehållna kasusböjningar.

Grammatik

Kasus

Tyska språket utmärker sig genom att det finns fyra olika kasus, nämligen nominativ, genitiv, dativ och ackusativ. Adjektiv, pronomen och substantivets artikel kasusböjs.

Genus

Det tyska språket har tre genus(maskulin, feminin och neutrum). Adjektiv, pronomen och substantivets artikel böjs efter huvudordets genus. I plural görs ingen uppdelning mellan genus.

Verb

På tyska skiljer man mellan böjning av svaga verb, starka verb och oregelbundna verb. Verben böjs efter person (subjek-predikat kongruens) även om verbens böjning är samma i första och tredje person plural.

Adjektiv

När ett adjektiv står före substantivet (attributivt) så böjs det efter kasus, numerus och genus. När adjektivet står senare i satsen (predikativt) så lämnas adjektivet helt oböjt. Detta gör att tyska språket saknar markör för att visa på skillnaden mellan predikativa adjektiv och adverb.

Substantiv

Substantiv böjs i det tyska språket efter kasus, numerus, genus och bestämdhet. Bestämdhet uttrycks genom bestämd eller obestämd artikel. Kasus, numerus och genusböjning påverkar substantivets artikel och ibland även substantivet. Substantivets första bokstav skrivs alltid versal. Substantivets genus kan generellt sätt inte utläsas utifrån substantivet själv, utan måste läras in för en person som vill lära sig det tyska språket. Det finns några grupper med ord med vissa ändelser som tillhör specifika genus (Exempel: ord med -chen ändelse är alltid neutrala). Det finns även ändelser som indikerar att substantivet oftast tillhör ett specifikt genus (Exempel: Ord med -e ändelse är oftast feminina). Substantiv som är tydligt maskulina eller feminina till sin natur är också oftast maskulina respektive feminina. Substantiverade verb är alltid neturala. De tyska substantivets pluralform är oregelbunden och måste läras in ord för ord för en person som ska lära sig det tyska språket. Substantivets pluralform består oftast av ett suffix. Substantivets slutbokstav indikerar vilken pluraländelse som kan tänkas vara trolig, men några generella regler finns inte. Det förekommer också att ordet stam förändras, och när en sådan stamförändring sker är det särskillt vanligt att a ändras till ä eller att o ändras till ö. Tyska substantiv kan i likhet med de svenska kombineras till nya genom sammansättning. Likt det svenska språket så finns det ingen generell regel för hur många substantiv som på detta sätt kan sammanfogas vid bildandet av ett nytt. Generellt kan sägas att tyskan oftare använder sig av långa sammansättningar.

Pronomen

Pronomen böjs efter kasus, numreus och genus.

Relativpronomen

Relativpronomen kasusböjs efter relativpronomets roll i relativsatsen. Däremot så hämtas genus- och numerustillhörighet från bestämningsordet.

Personliga pronomen

Som artighetsform så används tredje person plural till skillnad från andra person plural i svenska språket. En skillnad mellan artighetsformen i tredje person plural och den vanliga formen i tredje person plural görs däremot i skrift då artighetsformen skrivs med stor första bokstav (Sie och sie). Artighetsformen används mycket mer filitigt än i svenska språket och bör alltid användas till äldre eller okända personer för att man inte ska uppfattas som oartig.

Prepositioner

Tyskans prepositioner styr olika kasus. De flesta prepositionerna kan delas in i tre grupper där de styr dativ, ackusativ eller antingen dativ och ackusativ beroende på befintlighet eller rörelse. Det finns även prepositioner som styr genitiv.

Ordföljd

I huvudsatsen så står det personböjda verbet på position två. Men i bisatsen så sätts det personböjda verbet i slutet på satsen. Detta leder till en för tyska språket typisk verbuppräkning i slutet av bisatsen. I tyska språket så sätts komma mellan en menings alla ingående satser. I tyskt skriftspråk så används ofta en meningslängd som vida överstiger vad man kan hitta i en modern svensk text. Bisatser och relativsatser staplas på varandra till en struktur ovan för den moderne svensken.

Uttal

I stort sett uttalas tyska språket som svenska språket. Det finns dock några viktiga undantag och några ljud som bara finns i tyskan, som till exempel ach-ljud och låga y-ljud, samt även pf och z (uttalat med tonande tz) i början på ord. Den tyska sättet att betona orden skilljer sig däremot starkt gentemot det svenska språkets. Observera att ä, ö och ü inte är några enskilda bokstäver i tyskan, utan anses som omljud och sorteras som a, o eller u i ordböcker och i listan ovan. ß sorteras som ss. Ett h som står efter en vokal betyder att vokalen ska uttalas lång, t. ex. ordet Zahl uttalas med ett långt a, jämför med det svenska ordet tal.

Tyska i Sverige

I Sverige var tyska det första främmande språket i skolundervisningen fram till 1946 då det ersattes av engelska. Det blev med grundskolereformen på 1950-talet frivilligt ämne från årskurs 7. Vissa skolor börjar redan vid årskurs sex.

Stavning och skrivregler

Tyska skrivs med det latinska alfabetet med tilläggstecknen ä, ö, ü och ß. Dessa räknas som ae, oe, ue respektive ss i bokstavsordningen. Stavningen är relativt oregelbunden, bland annat till följd av starkt folkligt motstånd mot stavningsreformer.

Varianter och dialektuppdelning

Det tyska standardspråket har inte någon strikt regional anknytning, liknande London för engelskan eller Paris för franskan. Standardspråket (den "dialektfria" tyskan, högtyskan) kommer istället från en utjämning av ett antal olika stavningsvarianter från 1500-, 1600- och 1700-talen. Normen för uttalet brukar regionalt bestämmas till Hannover, men detta är omstritt. De flesta med tyska som modersmål kan obehindrat prata standardspråket och gör så ofta i formella sammanhang, samtidigt som man bland vänner och familj pratar sin regionala dialekt. Speciellt i södra delen av det tyska språkområdet (södra Tyskland, Schweiz, Österrike) skiljer sig dialekterna avsevärt från standardspråket. Lågtyska eller plattyska brukar, på grund av historia, släktskap ordförråd och uttal bland lingvister räknas till en annan undergrupp till västgermanska språk, tillsammans med nederländska.
- jiddisch
- plattyska
- schweizertyska

Utbredning

Länder där tyska är huvudspråket

- Tyskland
- Liechtenstein
- Österrike
- Schweiz (tillsammans med franska, italienska och rätoromanska)

Andra länder där tyska är ett officiellt språk

(officiellt språk betyder att lagarna publiceras på tyska, invånare har rätt att kommunicera med myndigheterna på tyska, samt att ort- och gatunamn är på tyska)
- Italien (regional i Sydtyrolen, tillsammans med italienska)
- Belgien (tillsammans med franska och nederländska)
- Luxemburg (tillsammans med franska och luxemburgiska)
- Danmark (i Sönderjylland tillsammans med danska) I den gamla tyska kolonien Namibia var tyska mellan 1984 och 1990 tillsammans med engelska och afrikaans ett officiellt språk.

Andra länder med tyskspråkiga områden eller tyskspråkiga minoriteter

- Argentina
- Australien
- Brasilien
- Chile
- Estland
- Frankrike (Alsace)
- Kazakstan
- Kroatien
- Lettland
- Litauen
- Moldavien
- Namibia
- Nederländerna
- Paraguay
- Polen (Pommern, Ostpreussen)
- Rumänien (Transsylvanien)
- Ryssland
- Tjeckien
- Slovakien
- Ukraina
- Ungern

Länder med stora tyska immigrantgrupper

- USA
- Kanada

Tyska som främmande språk

Tyska (standardtyska) studeras i många länder som främmande språk; främst i Europa. Majoriteten av studerande finns framförallt i Nederländerna, Skandinavien, Baltikum, Slovenien, Kroatien, Polen, Japan, Bosnien och Hercegovina, Schweiz, Serbien, Ungern, Montenegro och Makedonien. Tyska är i många av dessa länder det första främmande språket i skolan. Även i före detta Sovjetunionen studeras mycket tyska. I länder som Frankrike och USA är många andra språk mer populära. Tyskt inflytande i Japan under 1800- och 1900-talet ledde till att tyska var det språk som användes istället för latin inom den medicinsk utbildning. Enligt statistik från tyska myndigheter fanns det år 2000 de flesta tyskstuderande i:
- Ryssland: 4 657 500
- Polen: 2 202 708
- Frankrike: 1 603 813
- Ukraina: 629 742
- Tjeckien: 799 071
- Ungern: 629 472
- Kazakstan: 629 874
- Nederländerna: 591 190
- USA: 551 274 Det universitetsämne som ägnas åt vetenskapliga studier av det tyska språket och den tyska litteraturen (samt i icke-tysktalande länder även språkfärdighet) kallas internationellt för germanistik.

Se även

- Lista över falska vänner/Tyska
- Lista över mest talade språk

Externa länkar

- [http://svenska-tyska-ordboken.elch.nu/lexikon.php?begriff=tyska Elchs svenska-tyska ordboken]
- [http://www.tysk-bok.se Tyska böcker och ljudböcker] Kategori:Tyska Kategori:Germanska språk Kategori:EU-språk als:Deutsche Sprache ja:ドイツ語 ko:독일어 ms:Bahasa Jerman simple:German language th:ภาษาเยอรมัน

Landskap

---- Landskap, historisk landsdel som vanligen bygger på en äldre politisk indelning och är grundad på kulturella och geografiska särdrag som många människor identifierar sig med än i dag. Ursprunget till landskapsindelningen går tillbaka till forntiden, och ännu under medeltiden fungerade många landskap (även kallade land) som självständiga politiska enheter med egna lagar. Som förvaltningsenheter har landskapen sedan länge ersatts av indelningen i län. Idag är deras enda officiella funktion att vara föremål för hertigtitlar inom kungahuset. Sverige har 25 landskap. I Finland finns 9 historiska landskap (10 om man räknar med den gamla del av Västerbotten som låg öster om Torne älv), men i samband med reformen av landets områdesindelning 1998 infördes en ny kommunalrättslig enhet som också kallas landskap. Det finns 20 sådana nya landskap, och i Finland är det numera i regel dem man menar när man talar om landskap.

Landskap i Sverige

- Blekinge
- Bohuslän
- Dalarna
- Dalsland
- Gotland
- Gästrikland
- Halland
- Hälsingland
- Härjedalen
- Jämtland
- Lappland
- Medelpad
- Norrbotten
- Närke
- Skåne
- Småland
- Södermanland
- Uppland
- Värmland
- Västerbotten
- Västergötland
- Västmanland
- Ångermanland
- Öland
- Östergötland

Historiska landskap i Finland

- Egentliga Finland, fi. Varsinais-Suomi
- Lappland, Lappi
- Västerbotten, Länsi-Pohja
- Karelen, Karjala
- Österbotten, Pohjanmaa
- Satakunda, Satakunta
- Savolax, Savo
- Tavastland, Häme
- Nyland, Uusimaa
- Åland, Ahvenanmaa

Nya landskap i Finland

- Birkaland
- Egentliga Finland
- Egentliga Tavastland
- Kajanaland
- Kymmenedalen
- Lappland
- Mellersta Finland
- Mellersta Österbotten
- Norra Karelen
- Norra Savolax
- Norra Österbotten
- Nyland
- Päijänne-Tavastland
- Satakunda
- Södra Karelen
- Södra Savolax
- Södra Österbotten
- Åland
- Österbotten
- Östra Nyland

Se även

- Sveriges landsdelar
- Landskap i Finland
- Historiska landskap i Finland
- Landskapslagar
- lagmän
- Landsting
- Landskapsvapen
- Lista över Sveriges landskap sorterade efter befolkningsmängd Kategori:Sverige Kategori:Finland Kategori:Landskap

Rumänien

Rumänien är ett land på Balkan i sydöstra Europa. Det gränsar mot Ukraina och Moldavien i nordöst, Ungern i väst och Serbien och Bulgarien i söder längs med Donau. Rumänien har en sträcka kust mot Svarta havet och östra och södra Karpaterna går genom landets mitt. Rumänien har varit medlem i NATO sedan 2004, och är kandidat till att gå med i EU, avtalet skrevs på 2005 och landet kommer troligen ansluta sig till EU 2007. Huvudstad är Bukarest.

Historia

Huvudartikel: Rumäniens historia Rumänien bestod under medeltiden av två stater: Moldavien och Valakiet. Från 1500-talet och fram till självständigheten år 1878 var större delen av det som idag är Rumänien avhängigt Osmanska riket. Efter andra världskriget blev Rumänien en del av östblocket med en kommunistisk enpartistat. 1965 kom Nicolae Ceausescu till makten och distansierade Rumänien från den sovjetiska maktsfären med en egen utrikespolitik. Rumänien var bland annat den första staten i Östblocket, förutom Sovjetunionen, som återupptog diplomatiska relationer med Västtyskland 1967 (se Hallstein-doktrinen). Nicolae Ceausescu tog även fram mer nationalism än sina föregångare där det rumänska lyftes fram mer. Ceausescus storslagna planer och skrytbyggen med presidentpalatset i Bukarest som topp stod i kontrast till den stora fattigdom som befolkningen levde i med stora problem ekonomiskt och socialt. Precis som i övriga satellitstater genomförde årliga propagandaföreställningar vid större nationella firanden. Säkerhetspolisen, Securitate, kontrollerade och förföljde medborgarna. Rumänien var inget undantag för östblockets sönderfall i slutet av 1980-talet. Den totalitära diktaturen föll under en våldsam revolution. Under 1990-talet hamnade landet i en svår ekonomisk kris och de problem som skapats av den gamla regimen var svårlösta. Rumänien har varit ett av Europas fattigaste länder.

Politik

Huvudartikel: Rumäniens politik Rumänien är en demokratisk republik. Den lagstiftande grenen av den rumänska regeringen består av två kammare, Senat (senaten), som 2005 hade 137 medlemmar, och Camera Deputaţilor (underhus), som 2004 hade 332 medlemmar. Medlemmarna i varje kammare väljs vart fjärde år. Landets president, ledaren av den verkställande grenen, väljs också demokratiskt vart femte år. Fram till 2005 gällde vart fjärde år. Presidenten väljer ut en premiärminister, som leder regeringen. Medlemmarna i regeringen väljs i sin tur av premiärministern. Regeringen är underställd parlamentets godkännande.

Geografi

premiärminister Huvudartikel: Rumäniens geografi En stor del av Rumäniens gräns mot Serbien och Bulgarien utgörs av Donau. Donau går sedan ihop med Prut, som utgör gränsen mot Moldavien. Donau flyter ut i Svarta havet i Donaudeltat. Då många av Rumäniens gränser består av naturliga floder, och eftersom Donaudeltat ständigt expanderar mot havet, ungefär 2-5 meter årligen, har Rumäniens landyta förändrats under de senaste årtionden. Landets yta har ökat från omkring 237 500 km² 1969 till 238 319 km² 2005. Rumänien har ett relativt varierande landskap, med 34% berg, 33% backigt och 33% lågland. Karpaterna dominerar mellersta Rumänien, och omringar transsylvaniska platån. 14 toppar når höjder över 2000 meter, det högsta når 2544 meter över havet. I södra delen av landet övergår karpaterna i ett backigt landskap.

Städer i Rumänien

Källa: [http://www.insse.ro/rpl2002rezgen/5.pdf National Institute of Statistics, 2002 Census] Populära turistmål är Bukarest, Constanţa, Timişoara, Sibiu och Braşov.

Demografi

Huvudartikel: Rumäniens demografi

Etnicitet

Etniska grupper (statistik från 2002):
- Rumäner 89,5%
- Ungrare 6,5%
- Romer 2,5%
- Ukrainare 0,3%
- Tyskar 0,3%
- Ryssar 0,2%
- Turkar och tatarer 0,2%
- Övriga 0,4% Övriga inkluderar mindre grupper folk med ursrpung från grannländerna, exempelvis en grupp på runt tusentalet polacker i Suceava. Vissa grupper hävdar att antalet romer i Rumänien är fler än vad som anges i den officiella statistiken, då vissa romer väljer att kalla sig själva rumäner eller ungrare. Romerna kallas ofta i Rumänien ţigani (tzigany), jämför zigenare. Etinska minoriteter får använda sina modersmål i undervisningen, och har tillgång till information i sina modersmål från myndigheter i städer där de utgör mer än 20% av befolkningen. I städer där minoritetsbefolkningen uppnår mer än 30% av befolkningen kan lokala rådsmöten hållas på minoritetsspråket, ifall översättning till rumänska kan erhållas, och officiella protokoll förs på rumänska.

Språk

Officiellt språk i Rumänien är rumänska (ett romanskt språk i den italiska undergruppen till den indoeuropeiska språkfamiljen). Runt 26 miljoner personer talar rumänska, främst i Rumänien och Moldavien. En relativt stor ungersk minoritet i Transsylvanien talar både ungerska och rumänska, och fram till 1990-talet fanns det ett visst antal karpattyskar, men de flesta av dem lämnade landet i och med kommunismens fall.

Religion

Religioner (statistik från 2002):
- Rumänsk-ortodoxa - 86,8%
- Romersk-katolska - 4,6%
- Protestanter - 3,7%
- Pingstvänner - 1,5%
- Uniater - 0,9% De flesta rumäner är medlemmar i rumänsk-ortodoxa kyrkan, som är en kyrka inom Östortodoxa kristendomen. Katolicismen och protestantismen är också representerade, men främst i områden som är befolkade av mer västinfluerade invånare. I Dobruja, en region längs med Svarta havets strand, finns en liten muslimsk minoritet bestående av turkar och tatarer. Detta är en rest sedan Osmanska rikets regeringstid respektive migration från Krim.

Industri

Biltillverkaren Dacia har de senaste åren fått ny fart genom ägaren Renault. En ny billig och modern modell har lanserats för främst den östeuropeiska marknaden. Renault har en tradition i Rumänien då Dacia-modellen under kommunisttiden från början var Renaults personbilsmodell Renault 12.

Idrott

Rumäniens fotbollslandslag har deltagit i VM i fotboll och EM i fotboll flera gånger. Under 1980-talet tillhörde FC Steaua Bukarest europatoppen och vann Europacupen för mästarlag 1986. Rumänien är även framgångsrikt inom friidrott. Inom gymnastiken har man haft en av de största i Nadja Comaneci. Kategori:Europas länder Kategori:Rumänien als:Rumänien fiu-vro:Romaania ja:ルーマニア ko:루마니아 ms:Romania roa-rup:România simple:Romania th:ประเทศโรมาเนีย zh-min-nan:România

Vlad III Dracula

Vlad III Dracula (1431-1476) var en furste av Valakiet i södra Rumänien och född 1431 på borgen i staden Sighişoara i Transsylvanien. Han var son till Vlad II Dracul. Han är också känd som Vlad III Basarab eller Vlad Ţepeş (uttalas /'tsepeʃ/). På grund av hans grymhet förblev Valakiet oberoende i en tid när grannländerna införlivades med Osmanska riket. Han var framför allt känd för att kanta vägarna med infångade fiender vilka pålades levande på störar. Namnet Dracul eller Dracula härrör från det rumänska ordet för drake. Vlad II valdes in i en religiös riddarorden som kallades Drakens orden, grundad 1378 av Sigmund av Luxemburg. Vlad III var vojvod av Valakiet från 1436 till 1442 då han tillfångatogs av sultan Murad II och hölls tillsammans med sin bror som gisslan. Man tror att han under denna fångenskap utvecklade en psykos, ett hat och en grymhet som senare skulle komma till uttryck under hans regering. Till det torde även händelserna runtom, hans far och bror mördades, den äldsta brodern torterades och begravdes levande av bojarer från Târgovişte, ha varit av betydelse. Efter att fadern mördats 1447 av tronpretendenten Vladislav II släpptes han fri. Först 1456 lyckades han döda Vladislav II och inta Valakiet. Därefter började han genast förföljandet av bojarerna av Târgovişte, de äldre pålades och de yngre tvingades marschera utan rast till staden Poeneri, där de överlevande fick börja bygga en borg på tidigare ruiner av ett gammalt kastell. Han blev med tiden ökänd för grymma bestraffningsmetoder: han dömde folk att hudflås, kokas, halshuggas, bländas, strypas, hängas, brännas, rostas, hackas, uppspikas, levande begravas, knivhuggas, etc. Han tyckte också om att hugga av näsor, öron, genitalier och lemmar. Hans favoritstraff var dock att spetsa folk på störar, varför han kallas Vlad Ţepeş, "Vlad pålspetsaren", eller på turkiska Kaziglu Bey, vilket betyder "Pålspetsarprinsen". Det var denna teknik han använde 1457, 1459 och 1460 mot transsylvanska handelsmän som inte följt hans lagar. De pålar som Dracula spetsade lik på blev till slut en skog, och i den skogen brukade Dracula sitta och äta middag. Dracula hade en omvittnat sjuk humor. En gång hade han en gäst som glömde att ta av sig hatten. Som straff fick denne hatten fastspikad i huvudet. En annan gång var det en middagsgäst som klagade på stanken som de fastspetsade liken utsöndrade. Den gästen blev spetsad levande på en extra hög påle, så att han inte skulle känna stanken. Sedan han gjort motstånd mot osmanerna 1462 segrade han i flera slag emot dem. För att bestraffa honom skickade sultanen ut en armé tre gånger större än Vlads. Vlad slog till reträtt, brände byarna efter sig och förgiftade brunnarna så att den osmanska armén inte fann något att äta eller dricka. När sultanen äntligen nådde huvudstaden möttes han av 20 000 pålspetsade osmanska fångar, en syn som sultanens officerare tog intryck av, varvid den trötta och hungriga armén slog till reträtt. Vlad Dracula dog år 1476. Bram Stokers bok Dracula har lånat stoff från den grymme fursten, men det är inte mycket i handlingen som överenstämmer med verkligheten.

Externa länkar

- [http://www.eskimo.com/~mwirkk/castle/vlad/vladhist.html The Historical Dracula]
- [http://www.crimelibrary.com/classics3/vlad/index.htm Dracula's Real Life Persona]
- [http://www.istrianet.org/istria/history/dracula/dracula-01world.htm The World of the Real Dracula] Kategori:Rumäner ja:ヴラド・ツェペシュ

Rumänska

Vanliga ord och fraser

svenska	rumänska	fonetisk translitterering
Rumänska (person)	"Român"	ro'mɨn
Hej	"Salut" eller "Salutare"	sa'lut; salu'tare
Vad heter du?	"cum te cheamă?"	kum te 'kʲe̯amə ?
hur står det till?	"ce faci?"	ʧe faʧ ?
vi ses igen	"La revedere"	la reve'dere
hej då	"Pa"	pa
"snälla"	"Vă rog"	və rog
ursäkta	"Îmi pare rău"	ɨmʲ 'pare 'rəʊ
tacku	"Mulţumesc"	Mulʦu'mesk
ja	"Da"	da
nej	"Nu"	nu
jag försår inte	"Nu înţeleg"	nu ɨnʦe'leg
var ligger toaletten	"Unde e toaleta?"	'unde je twa'leta ?

Kategori:Romanska språk ja:ルーマニア語 th:ภาษาโรมาเนีย

Cluj

Cluj-Napoca (ung. Kolozsvár, ty. Klausenburg, latin Claudiopolis), huvudstad i distriktet (judeţ) Cluj (Kolozs) och den regionen Transsylvaniens största stad och Rumäniens tredje största. Staden har en yta på 179,5 km² och ca 321 000 invånare (2002), därav 80% rumäner, 18 % ungrare, 1 % tyskar och 1 % romer. Genomsnittlig årlig befolkningstillväxt på -2,2%. 8,5 % arbetslösa. 14,1% av befolkningen är personer under 15 års ålder och 3,9% över 75 år. Staden har av tradition varit ett utbildnings- och kulturcentrum. Ett flertal teatrar ger klassiska och nyskapande stycken. Vidare finns här sex universitet. [http://www.ubbcluj.ro/ Babeş-Bolay universitetet] anordnar sommarkurser i rumänska som är populära hos språkintresserad från hela världen. Under Ceacescus tid anlades fabriker, och arbetare tvångsförflyttades till staden som i och med detta förändrades. Ett av de rumänska ölen Ursus har en fabrik här. Revolutionen var relativt snabb och "smärtfri" i Cluj enligt ögonvittnen. Då staden fram till 1920 låg i Ungern fanns här tidigare en stor ungersk befolkning. Denna försvann så gott som helt under sent 1990-tal/tidigt 2000-tal åren då en extremt rumänsk-nationalistisk borgmästare uttryckte, att han ville "städa staden från ungrare, zigenare och hundar". Nu är staden i stort sett helt rumänsk (bara ca 20% ungrare). År 2003 eller 2004 avsattes den nationalistiske borgmästaren. Rumänska flaggan pryder fortfarande varje lyktstolpe. Parkbänkarna och gungorna, målade i dess färger, står kvar. Sedan det högerextrema Storrumänska Partiet förlorat borgmästarposten kvarstår att se om Cluj/Kolozsvár åter igen kan bli en attraktiv stad. Den nye borgmästaren har under 2005 gjort några symboliska löften, som t.ex. att inte riva statyn av den ungerske kungen Mátyás Hunyadi (Matthias Corvinus) som står på stadens torg. För övrigt är staden lugn och lummig. Kullen, ån och de många parkerna bidrar till att ge intrycket av småstadsidyll. Kategori:Orter i Rumänien ja:クルージュ＝ナポカ

Donau

Donau (på tjeckiska, slovakiska och ryska Dunaj eller Дунай; på ungerska Duna; på bulgariska, serbiska och kroatiska Dunav eller Дунав; på rumänska Dunărea) är Europas näst längsta flod med en längd på 2 860 kilometer. Floden har sin källa i Schwarzwald i södra Tyskland och passerar på sin väg ner till Svarta Havet huvudstäderna Wien, Bratislava, Budapest och Belgrad.

Större städer Donau flyter genom

- Ulm - Tyskland
- Ingolstadt - Tyskland
- Regensburg - Tyskland
- Straubing - Tyskland
- Deggendorf - Tyskland
- Passau - Tyskland
- Linz - Österrike
- Mauthausen - Österrike
- Enns - Österrike
- Grein - Österrike
- Melk - Österrike
- Dürnstein - Österrike
- Krems - Österrike
- Tulln - Österrike
- Wien - Österrike
- Bratislava - Slovakien
- Budapest - Ungern
- Baja - Ungern
- Mohács - Ungern
- Bezdan - Serbien
- Sombor - Serbien
- Vukovar - Kroatien
- Ilok - Kroatien
- Novi Sad - Serbien
- Belgrad - Serbien
- Moldova veche - Rumänien
- Orsova - Rumänien
- Kladovo - Serbien
- Drobeta/Turnu Severin - Rumänien
- Svistov - Bulgarien
- Ruse - Bulgarien
- Braila - Rumänien
- Galati - Rumänien

Se även

- Donaudeltat Kategori:Europas floder Kategori:Österrikes sjöar och vattendrag als:Donau ja:ドナウ川 ko:다뉴브 강

Cluj-Napoca

Braşov

Braşov (uttalas ungefär [braschåv]; tyska: Kronstadt; ungerska: Brassó) är en stad i Transsylvanien i västra Rumänien med 284 596 invånare (2002). Staden är gammal och välbevarad. Kategori:Orter i Rumänien ko:브라쇼브

Oradea

Oradea (ungerska: Nagyvárad, tyska: Großwardein), är en stad i Rumänien med cirka 220 000 invånare. Staden ligger i Siebenbürgen, vid floden Crişul Repede, på gränsen till Ungern.

Historia

Staden nämns för första gången 1113 under det latinska namnet Varadinum. Den hade grundats 1080 av den ungerske kungen Ladislaus I och av honom gjorts till biskopssäte. Det dröjde till 1500-talet innan bebyggelsen utvecklade sig till en riktig stad.

Befolkningsutveckling

- 1910 69 000
- 1920 72 000
- 1930 90 000
- 1966 122 634
- 1977 170 531
- 1992 222 741

Ekonomi

Staden är sedan länge en av Rumäniens rikaste, mycket beroende på läget vid den ungerska gränsen, vilket gör den till en port för handeln västerut.

Befolkning

Större befolkningsgrupper enligt folkräkningen 2002:
- rumäner: 145 295
- ungrare: 56 830
- romer:2 466 Kategori:Orter i Rumänien als:Oradea ja:オラデア ko:오라데아 simple:Oradea

Sibiu

Sibiu (på tyska Hermannstadt) är en stad i Transsylvanien i Rumänien. Staden har omkring 170 000 invånare. Kategori:Orter i Rumänien ja:シビウ ko:시비우

Категория:306

Category:IV век

szko�y accommodation in valencia Tanie pod�ogi Bramy gara�owe cukrzyca

:: RELATED NEWS ::