:: wikimiki.org ::

Skåne Län

Skåne län

Skåne län är ett län i Sverige som sammanfaller till största delen med landskapet Skåne, undantaget är Östra Karups socken som ligger i Halland. Länets residensstad är Malmö; här finns landshövdingen (Bengt Holgersson) och länsstyrelsen. Skåne läns landstings, Region Skåne, residensstad är Kristianstad och här finns regionfullmäktige. Länsbokstav är M. Länet består av 33 kommuner och har ca 1,2 miljoner invånare, vilket är 13 procent av Sveriges hela befolkning.

Historia

Länet bildades 1997 genom en sammanslagning av Malmöhus län och Kristianstads län.

Städer

- Malmö
- Helsingborg
- Lund
- Kristianstad
- Hässleholm
- Trelleborg
- Landskrona
- Ängelholm
- Eslöv
- Höganäs
- Ystad
- Simrishamn
- Skanör med Falsterbo

Läs mer

- Region Skåne

Extern länk

- [http://www.m.lst.se/ Länsstyrelsen i Skåne]
- [http://www.skane.se/ Region skåne]
- [http://www.skane.se/ Landstinget i Skåne Län] Kategori:Sveriges län Kategori:Skåne län Kategori:Öresundsregionen ja:スコーネ県

Lön

Lön, ersättning som betalas till anställd för utförande av arbete. Lön utbetalas i regel i pengar. Om lönen ej är i pengar betalas den in natura, dvs med olika former av varor eller tjänster. Lön existerar även i form av ett adverb, att någonting är lönt, t.ex. är det lönt att fortsätta den här färden. Man kan på samma sätt tala om att någonting är olönt.

Se även

- Arbete
- Arbetstvist
- Inkomstskatt Kategori:Ekonomi Kategori:Arbetsliv

Sverige

Konungariket Sverige är en konstitutionell monarki i norra Europa, beläget på den skandinaviska halvön. Landet gränsar till Norge i väster, Finland i nordost, samt Danmark i sydväst via Öresundsbron. De omgivande vattnen är Bottenviken och Bottenhavet som utgör en del av Östersjön, samt i sydväst Skagerack, Kattegatt och Öresund. Utgör en del av det geografiska område kallat Norden. Huvudstad är Stockholm. De därefter största städerna är i storleksordning Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Västerås, Örebro, Norrköping, Helsingborg och Jönköping (se även svenska orter).

Historia

Huvudartikel: Sveriges historia Sveriges historia Sedan inlandsisen drog sig tillbaka befolkades den skandinaviska halvön av söderifrån kommande samlare och jägare i olika vågor. Området var splittrat i flera olika maktcentra men ett av dessa, Svealand, fick ett dominerande inflytande. Kungamakten stärkte sitt grepp under 1300-talet och hela Norden förenades i Kalmarunionen. Av flera anledningar splittrades denna och efter ett inbördeskrig kunde Gustav Vasa ta makten över Sverige. Under 1600-talet kunde Sverige genom sin krigsvana armé bli en europeisk stormakt. Under det följande århundradet saknades resurser att hålla kvar alla besittningar och 1809 förlorades östra rikshalvan till Ryssland. 1800-talets industrialisering kom förhållandevis sent till Sverige men byggandet av järnvägar från 1860-talet kom att betyda mycket. Företag inom elektronik och kemi som L.M. Ericsson och Nitroglycerin Aktiebolaget fick en internationellt betydelsefull ställning. Under första världskriget var Sverige neutralt. 1921 fick Sverige allmän rösträtt och en socialdemokratisk regering med Hjalmar Branting. Även under andra världskriget hoppades de nordiska länderna kunna vara neutrala men denna förhoppning gick i kras genom Sovjetunionens anfall på Finland och Nazitysklands anfall på Danmark och Norge och detta tvingades Sverige att föra en pragmatisk politik visavi omvärlden. Efter krigsslutet tillträdde en socialdemokratisk regering och under 1950- och 1960-talen gjordes flera reformer inom arbetsmarknads- och socialpolitiken. Den ekonomiska högkonjunkturen under dessa år gjorde att många kunde ta del av en stigande levnadsstandard. Den svenska säkerhetspolitiken byggde på att alliansfriheten i fredstid skulle stärka neutraliteten vid ett krig. Senare har det dock visat sig att den formella alliansfriheten inte förhindrade ett nära vapentekniskt samarbete med NATO. Detta hindrade inte statsminister Olof Palme från att driva en offensiv utrikespolitik med kritik mot Vietnamkriget och apartheid i Sydafrika. Under 1970-talet försämrades ekonomin och energifrågan blev aktuell. Kritiken mot kärnkraften ledde till att riksdagen beslutade att inga fler kärnkraftverk skulle byggas. Genom Berlinmurens fall 1989 kom det till en omprövning av den svenska alliansfriheten som ledde till att regeringen ansökte om medlemskap i EU. Efter förhandlingar blev Sverige medlem 1995.

Politik

Huvudartikel: Sveriges politik Sveriges politik Sverige är en konstitutionell monarki. Sveriges tron associeras inte längre med någon egentlig makt; landet är i stället en representativ demokrati och styrs av en regering ledd av en statsminister som utses av en folkvald riksdag (parlament), inför vilken regeringen är ansvarig. Riksdagen väljs vart fjärde år. Under större delen av 1900-talet har det funnits i huvudsak fem partier i den svenska riksdagen som representerat kommunism, socialdemokrati, socialliberalism, agrara frågor och liberalkonservatism. Sveriges socialdemokratiska arbetareparti har varit dominerande i svensk politik sedan 1930-talet och satt i regeringsställning fram till 1976. År 1982 blev socialdemokraterna åter ett regeringsparti och har, med undantag av tre år i början av 1990-talet, förblivit det. Runt 1990 förändrades partistrukturen något. År 1988 lyckades Miljöpartiet de Gröna (mp) komma in i riksdagen, 1991 åkte Miljöpartiet ur och istället kom Kristdemokratiska Samhällspartiet (kds) och Ny Demokrati (nyd) in. 1994 kom Miljöpartiet åter in i riksdagen och Ny demokrati åkte ut. Sedan dess har riksdagen bestått av dessa partier. Även de andra partierna anses ha förändrats under 1990-talet. I val till landsting och kommunfullmäktige är det i stort sett samma partier som brukar få röster, med undantag för regionala partier och vissa andra, såsom Sveriges Pensionärers Intresseparti och Sverigedemokraterna.

Geografi

Huvudartikel: Sveriges geografi Sveriges geografi). Hela landet är täckt av snö.]] Sverige har ett oftast milt tempererat klimat trots sitt nordliga läge, vilket beror på värme från Golfströmmen. I södra Sverige är lövträd dominerande, i norra barrskogar och härdiga björkar vilka dominerar landskapet. Ovanför polcirkeln går solen inte ner under sommaren, och midvinternatten avbryts där endast av några timmars gryning och skymning. Öster om Sverige ligger Östersjön och Bottniska viken, vilket ger landet en lång kustlinje, vilken i sig också påverkar klimatet. I väst ligger skandinaviska fjällkedjan, också kallad Skanderna eller skämtsamt Kölen, som skiljer Sverige från Norge. Riksgränsen följer alltsedan 1700-talet ganska exakt själva vattendelaren. Svenska älvar i norr flyter alltså som regel österut och hinner ofta bli ganska breda (de så kallade norrlandsälvarna). Södra Sverige är till stora delar jordbruksmark, medan skog täcker större och större delar av övriga landet. Befolkningstätheten är också större i de södra delarna, med centrum i Mälardalen och Öresundsregionen. I söder rinner många vattendrag upp i mitten av det så kallade sydsvenska höglandet och rinner både åt norr och söder, öster och väster. Svenska älvar blir därför aldrig lika långa och stora i söder som i norr. Sverige har landgräns mot Finland och Norge.
Administrativ indelning
Norge Huvudartikel: Sveriges administrativa indelning Uppdelning i län med länsbokstäver:
- A - Stockholms län
- C - Uppsala län
- D - Södermanlands län
- E - Östergötlands län
- F - Jönköpings län
- G - Kronobergs län
- H - Kalmar län
- I - Gotlands län
- K - Blekinge län
- M - Skåne län
- N - Hallands län
- O - Västra Götalands län
- S - Värmlands län
- T - Örebro län
- U - Västmanlands län
- W - Dalarnas län
- X - Gävleborgs län
- Y - Västernorrlands län
- Z - Jämtlands län
- AC - Västerbottens län
- BD - Norrbottens län Länen är i sin tur indelade i kommuner och landsting.
- Uppdelning i landsting: Blekinge, Dalarna, Gotland, Gävleborg, Halland, Jämtland, Jönköping, Kalmar, Kronoberg, Norrbotten, Skåne, Stockholm, Södermanland, Uppsala, Värmland, Västerbotten, Västernorrland, Västmanland, Västra Götaland, Örebro, Östergötland. Ibland delas Sverige in även i landsdelar, landskap och stift.
- Uppdelning i landsdelar: Götaland, Svealand, Norrland.
- Uppdelning i landskap: Blekinge, Bohuslän, Dalarna, Dalsland, Gotland, Gästrikland, Halland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Lappland, Medelpad, Norrbotten, Närke, Skåne, Småland, Södermanland, Uppland, Värmland, Västerbotten, Västergötland, Västmanland, Ångermanland, Öland och Östergötland
- Uppdelning i stift: Uppsala ärkestift, Linköpings stift, Skara stift, Strängnäs stift, Västerås stift, Växjö stift, Lunds stift, Göteborgs stift, Karlstads stift, Härnösands stift, Luleå stift, Visby stift, Stockholms stift.

Klimat

Huvudartikel: Sveriges klimat

Ekonomi

Huvudartikel: Sveriges ekonomi Välmående av fred och neutralitet genom mer än 200 år har Sverige uppnått en hög levnadsstandard. Sveriges ekonomi är kapitalistisk med en omfattande skattfinansierad omfördelning av tillgångar. Landet har ett modernt distributionssystem, bra interna och externa kommunikationsmedel och en välutbildad arbetsstyrka. Skog, vattenkraft och järnmalm är viktiga naturtillgångar i Sveriges ekonomi som är starkt orienterad mot handel med utlandet.

Kända svenska företag

- ABB (svensk-schweiziskt)
- Alfa Laval
- Arla Foods (svensk-danskt)
- AstraZeneca (svensk-brittiskt)
- Atlas Copco
- Autoliv
- Electrolux
- Ericsson
- Hennes & Mauritz
- IKEA
- SAAB
- Saab Automobile (utlandsägt)
- Sandvik
- SCA
- Scania
- Securitas
- SKF
- SSAB
- StoraEnso (svensk-finskt)
- TeliaSonera (svensk-finskt)
- Tetra Pak
- Vattenfall
- Volvo
- Volvo Personvagnar (utlandsägt)

Infrastruktur

Flyg

I Sverige finns ett antal internationella flygplatser där Arlanda är den största och därefter kommer Landvetter och Sturup. Från flygplatserna opererar ett flertal stora internationella flygbolag. Fortfarande har SAS ett övertag men flera andra har också en stor betydelse som t ex Lufthansa. Andra flygbolag som kan nämnas är t ex KLM och Aeroflot. Arlanda har dessutom en järnväg som går både söderut och norrut.

Järnvägar

Huvudartikel: Sveriges järnvägsnät Sveriges järnvägsnät har byggts ut sedan mitten av 1800-talet och omfattar i början av 2000-talet närmare 12 000 km järnväg, varav 9 400 km är elektrifierad. Järnvägarna är mycket ojämnt utbyggda i Sverige. Järnvägsnätet har Stockholm som en central punkt och når till de övriga delarna av Sverige. Järnvägarna når också ut till Danmark, Norge och även, via tågfärja, Tyskland. I vissa regioner är järnvägsnätet väl utbyggt och där är också tågtrafiken tät. Det handlar främst om regionerna runt Stockholm, Göteborg och Skåne. Andra regioner har däremot ett järnvägsnät som är mycket bristfälligt utbyggt. Det finns regioner som i stort sett enbart har en eller två banor. Detta finns framförallt i Norrland. Även banstandarden är ojämn då de regioner med ett bättre utbyggt järnvägssystem och har en bättre banstandard medan andra regioner istället har en mycket låg standard och där tågen går mycket långsamt.

Vägar

De södra delarna av landet har det mest utbyggda vägnätet. Det är framförallt tätbefolkade område som Skåne, Göteborg, västkusten samt Östergötland och Stockholmsregionen som har ett omfattande vägnät. Mindre vägar i glesbefolkade delar kan vara grusvägar, detta gäller framförallt Norrland. Från Skåne går det motorvägar till Danmark över Öresundsbron och till Göteborg. Till Stockholm går det motorväg nästan hela vägen med undantag för en liten sträcka som är under byggnad och är en byggplats. Från Helsingborg till Uppsala är vägen i stort sett en motorväg men från Uppsala blir vägen betydligt sämre några mil innan den åter blir bättre. Motorvägen mellan Helsingborg och Stockholm håller på att bli färdig. Från Uppsala mot Gävle pågår motorvägsbygge som ska ersätta en del av E4:an som för närvarande har bristfällig standard. Från Uddevalla mot gränsen till Norge pågår också utbyggnad av motorväg.

Demografi

Huvudartikel: Sveriges demografi Sveriges demografi Förutom svenskar bor i Sverige samer (kallades förr för lappar) och tornedalsfinnar. De två senare grupperna benämns endemiska minoriteter. Sedan några decennier tillbaka bor också växande grupper av framförallt invandrande jugoslaver, turkar, irakier, iranier, kurder, chilenare och övriga skandinaver i Sverige. Flertalet svenskar tillhör Svenska kyrkan, vars villkor och existens fastställs i Lag om Svenska kyrkan av 1998, som började gälla 2000, då relationerna mellan kyrka och stat ändrades. I Sverige finns flera andra trosåskådningar representerade, främst efter immigration från andra delar av världen bland annat romerska katoliker, flera olika ortodoxa riktningar, muslimer och pingstvänner. Bland övriga finns det ett fåtal som praktiserar traditionell samisk schamanism. Sverige är på många sätt ett sekulariserat land. Trots Svenska kyrkans höga medlemssiffror är den religiösa aktiviteten (gudstjänstbesöken) inte särskilt hög. Med alla trossamfund inräknade är dock antalet gudstjänstbesök fler än antalet biobesökare per år och enbart Svenska kyrkans körverksamhet lockar fler deltagare än antalet personer aktiva inom idrotten. De flesta svenskar döps, vigs och begravs fortfarande i kyrkan, men det är ovisst hur stor riternas religösa betydelse är för gemene man. I Sverige talas huvudsakligen svenska, men samiska, finska och tornedalsfinska talas av endemiska minoriteter. Även romani och jiddisch är erkända minoritetsspråk sedan några år tillbaka.

Kultur

- Svensk kultur
- Kända svenskar
- Svenska drycker
- Svenska konstnärer
- Svenska maträtter
- Svenska ostar
- Svenska folkdanser
- Svenska tidningar
- Svensk litteratur

Massmedier

: Huvudartikel: Massmedier i Sverige

Se även

- Kommunikationer i Sverige
- Transporter i Sverige
- Sveriges militär
- Sveriges internationella relationer
- Sport i Sverige

Externa länkar

- [http://www.sweden.se Sweden.se]
- [http://www.sverige.se Sverige.se]
- [http://www.regeringen.se Regeringskansliet]
- [http://www.riksdagen.se Riksdagen]
- [http://www.royalcourt.se Kungl. hovstaterna]
- [http://www.mil.se Försvarsmakten]
- [http://www.svensktkulturarv.com SvensktKulturarv]
- [http://www.lundberg-lagerstedt.se/distance/ Avståndstabell]
- [http://www.historia.se Historia.se - Portalen för historisk statistik]
- [http://www.visitsweden.com VisitSweden - Den officiella webbplatsen för Sverige som turistdestination] Kategori:Europas länder Kategori:Sverige als:Schweden fiu-vro:Roodsi [[got:

Skåne

Skåne är Sveriges sydligaste landskap. Det ligger i det som historiskt sett kallas Skåneland. Landskapet sammanfaller i stort sett med Skåne län, tidigare delat i Malmöhus och Kristianstads län. I väster skiljer Öresund Skåne från Danmark. Skåne har landgräns till Halland i nordväst, Småland i norr samt Blekinge i nordöst. Skåne omges av Nordsjön i väster (här kallat för Kattegatt och Öresund) och Östersjön i söder och öster. Skåne utgör tillsammans med östra Själland den s.k. Öresundsregionen.

Historia

Huvudartikel: Skånes historia Efter att sedan vikingatiden varit danskt blev Skåne svenskt vid freden i Roskilde 1658. 1675 bedrev Sverige krig med kurfurstendömet Brandenburg, Danmark och Nederländerna. Från 1676 fördes kriget mellan Damnark och Sverige i Skåne också känt som "det skånska kriget" eller Snapphanekriget. Gerillasoldater, så kallade snapphanar opererade i hela Skåne. Under våren 1677 reste Johan Gyllenstierna och en stor trupp svenska soldater, runt i socknarna för att få den manliga befolkningen att skriva på en trohetsförsäkring till den svenske kungen. Man lovade amnesti och hotade med svåra repressalier om man samarbetade med snapphanarna. För att statuera exempel gav Karl XI, i april 1678, order om att Örkened socken, som ansågs som ett av de värsta tillhållen för snapphanar, skulle brännas och alla vapenföra män skulle avrättas. Befolkningen hann till största del sätta sig i säkerhet, men några slogs ihjäl, gårdarna brändes och åkrarna skövlades.

Kuriosa

Det latinska (och även det engelska) ordet för Skåne är Scania och företaget Scania, ursprungligen Maskinfabriks Aktiebolaget Scania grundades i Malmö år 1900 och hade sitt huvudsäte där innan det slogs ihop med Vabis i Södertälje år 1911.

Orter i Skåne

Skånska städer i storleksordning

- Malmö
- Helsingborg
- Lund
- Kristianstad
- Landskrona
- Trelleborg
- Ängelholm
- Hässleholm
- Ystad
- Eslöv
- Höganäs
- Simrishamn
- Skanör med Falsterbo

Övriga orter

- Abbekås
- Bjuv
- Bjärred
- Båstad
- Hammenhög
- Hörby
- Höör
- Klippan
- Kåseberga
- Ljungbyhed
- Perstorp
- Röstånga
- Skivarp
- Skurup
- Smygehamn
- Staffanstorp
- Svedala
- Tomelilla
- Åstorp

Kommunikation

Vägnätet är mycket väl utbyggt i Skåne. Sveriges första motorväg går mellan Malmö och Lund. I Skåne byggdes redan tidigt upp ett antal sammanhängande motorvägar som skulle binda ihop ett antal viktigare orter. Redan under 1950- och 1960-talen byggdes därför längre motorvägar som hängde samman enligt ett mönster som liknade t ex Tyskland. Detta skedde samtidigt som det i övriga Sverige mest byggdes små osammanhängande motorvägssnuttar. De skånska motorvägarna hade internationell anslutning med färjorna från början. Sedan Öresundsbron blev färdig blev denna sammankopplad med de övriga skånska motorvägarna och ersatte färjorna. Det skånska motorvägsnätet är idag integrerat med motorvägarna runt Köpenhamn. Även övriga vägar i Skåne håller hög standard. Järnvägarna i Skåne är även dessa är väl utbyggda idag. Huvudlinjerna är utbyggda för snabbtåg. Det lokala järnvägsnätet har tät trafik med Pågatåg och Öresundståg som dominerar de skånska järnvägarna. Öresundstågen går över Öresundsbron till Köpenhamn och Helsingör. Det skånska järnvägsnätet är idag helt integrerat med järnvägsnätet på Själland tack vare Öresundsbron. Detta innebär idag att de skånska järnvägarna är mer sammanlänkade med Köpenhamnsområdet än med övriga Sverige.

Några kända skåningar

- Hans Alfredson, komiker, manusförfattare, regissör
- Berndt David Assarsson Präst och skånsk historiker
- Sten Broman, musikkritiker, programledare
- Kal P. Dal, musiker, sångare, låtskrivare
- Anita Ekberg, skådespelerska, sexsymbol
- Ann-Louise Hanson, sångerska
- Per-Albin Hansson, statsminister 1934–46.
- Nisse Hellberg, musiker, sångare, låtskrivare
- Lasse Holmqvist, programledare, journalist
- Zlatan Ibrahimovic, fotbollsspelare
- Ernst-Hugo Järegård, skådespelare
- Jarl Kulle, skådespelare
- Henrik Larsson, fotbollsspelare
- Jalle Lorensson, musiker
- Siw Malmkvist, sångerska
- Jan Malmsjö, skådespelare
- Sven Melander, journalist, programledare, skådespelare
- Birgit Nilsson, operasångerska
- Fritiof Nilsson Piraten, författare, överliggare
- Percy Nilsson, affärsman, ishockeylagsägare
- August Palm, pionjär inom arbetarrörelsen
- Erik Penser, finansman
- Edvard Persson, skådespelare
- Peps Persson, sångare, musiker
- Nils Poppe, skådespelare
- Eva Rydberg, skådespelerska
- Pierre Schori, politiker, diplomat
- Leif Silbersky, advokat
- Stellan Sundahl, komiker, programledare, skådespelare
- Max von Sydow, skådespelare
- Timbuktu, musikartist
- Bo Widerberg, regissör
- Mikael Wiehe, sångare, låtskrivare
- David Batra, komiker
- Johan Glans, komiker
- Marie Fredriksson, sångerska, låtskrivare, artist

Se även

- Skånska sevärdheter
- Skånska fornlämningar
- Skånska slott och borgar

Fotnot

Externa länkar

- [http://swedia.ling.umu.se/Gotaland/Skane/index.html Lyssna till några av Skånes dialekter] Kategori:Skåne Kategori:Sveriges landskap Kategori:Öresundsregionen

Halland

Halland är ett landskap i sydvästra Götaland i södra Sverige. Det gränsar i söder till Skåne, i öster till Småland och i öster och norr till Västergötland, samt har i väster kust mot Kattegatt. Halland är en del av Göteborgs stift. 'Landskapet Halland' sammanfaller i stor utsträckning med det senare bildade 'Hallands län'. Länet saknar emellertid Lindome i norr och Östra Karup i söder, vilka tillhör grannlänen. Dessutom tillfördes länet vid kommunreformen 1971 den småländska delen av Hylte kommun och mindre delar av Västergötland. Ofta sker en sammanblandning, så att samtliga invånare i Hallands län kallas hallänningar, vilket utelämnar de västgötar och smålänningar som numera tillhör länet. Namnet kommer möjligen från Hovs hallar (hällar), som begränsat landskapet i söder.

Historia

Bronsåldern var troligen en period av relativt goda materiella förhållanden i Halland. Ny områden befolkades och relativt många fornlämningar finns bevarade från perioden. Bland fornlämningarna finns över 1 100 gravhögar och rösen. Mot slutet av perioden skedde ett överutnyttjande av resurserna och stora delar av området som att bli trädlöst. Eventuellt var överutnyttjandet en följd av en stor efterfrågan på guld eller brons hos de lokala eliterna. När klimatet försämrades i slutet av bronsåldern och början av järnåldern medförde detta att de lokala eliterna inte längre kunde införskaffa t.ex. brons i samma omfattning som innan och det samhällssystem som funnits under bronsåldern brakade samman. Järnålderna samhällssystem verkar till en början varit relativt jämlikt, men kom efter omkring år 200 att förändras med en utvecklig där byar bildar större gemenskaper och småkungadömen. Under 400- och 500-talen byggs ensamstående storgårdar som efterhand blir större och större, samt färre och färre. Ett exempel på en storgård från denna tiden är den i Slöinge som blivit utgrävd. Det var inte bara samhällssystemet som förändrdes under järnåldern, även bosättningsmönstren ändrades. Nya byar bildades medan gamla övergavs. Utifrån de områden som blev befolkningscentra under järnåldern skedde senare efterhand utflyttning under medeltiden till mer avlägsna trakter. Från uppgifter från en handelsman, Ottar som på 870-talet färdats mellan Skringsal nära Oslofjorden och Hedeby på vid den nuvarande dansk-tyska gränsen, kan man dra slutsatsen att Halland vid den tiden var ett danskt område. Under järnålderna förekom järnframställning i bland annat Hishult och Tvååker/Sibbarp (Järnmölle/Järnvirke). I Halland användes skånelagen som landslag och landsting hölls i Getinge. I kung Valdemars jordebok finns sju halländska kungalev uppräknade: Laholm, Halmstad, Faurås, Sjönevad, Vare, Grimeton och Tölö. Tölö Från 1200-talet och framåt kom Halland att bli krigsplats för ett stort antal krig mellan, i huvudsak, Sverige och Danmark. Landskapet kom att plundras tre gånger under 1200-talet, först 1256 av den norske kungen Håkon IV Håkonsson, senare 1277 av den svensk kungen Magnus Ladulås och slutligen 1294 av den danske kungen Erik Menved. Under de närmsta århundradet kom Halland att delas i två delar (med Ätran som gräns) och byta härskare ett stort antal gånger innan det slutligen åter blev danskt under Valdemar Atterdag. Det var också under denna perioden som Varbergs fästning anlades. Genom Kalmarunionen kom Halland att plötsligt ligga centralt placerat. Kungen skulle enligt unionsfördraget bli vald i Halmstad. Under Engelbrekts uppror 1434 kom landskapet att bli erövrat och bland annat brändes borgen i Falkenberg. Efter att fred slutits 1435 blev det åter stridigheter under första halvan av 1436 som medförde att Lagaholm erövrades av svenskarna. Även stridigheterna mellan svenskar och danskar i början av 1500-talet kom att påverka Halland. Det skedde bland annat 1519 då gränstrakterna skövlades av svenska soldater som hämnd för att Västergötland härjats av danska soldater. Även under grevefejden förekom strider i Halland. Under nordiska sjuårskriget och Kalmarkriget blev Halland återigen skådeplatsen för svenska-danska stridigheter. Bland annat skedde slaget vid Axtorna 1565. Halland blev svenskt på trettio år vid freden i Brömsebro (1645) och svenskt för alltid vid freden i Roskilde (1658). Ön Anholt kom dock att förbli dansk, det sägs bero på den helt enkelt glömdes bort vid fredsförhandlingarna. Halland har omkring 7 700 kända fornlämningar.

Geografi

De berömda halländska åarna är Viskan, Ätran, Nissan och Lagan. Den populära ramsan för att komma ihåg dessa går: 'vi ska äta, ni ska laga', alternativt "Laga Ni, Äta Vi". Den första varianten räknar upp floderna norrifrån, den andra söderifrån.

Härader

Halland har bestått av åtta härader, uppräknade från söder till norr:
- Höks härad
- Tönnersjö härad
- Halmstads härad
- Årstads härad
- Faurås härad
- Himle härad
- Viske härad
- Fjäre härad

Tätorter i Halland

- Falkenberg
- Halmstad
- Kungsbacka
- Laholm
- Varberg

Se även

- Skåneland
- Via Regia

Externa länkar

- [http://swedia.ling.umu.se/Gotaland/Halland/index.html Lyssna till några av Hallands dialekter]
- http://www.foteviken.se/sweden/vik2.htm

Källor

- Kungsvägen genom Halland - Bidrag till halländsk kulturhistoria och underlag för vägminnesvårdsprogram. Stellan Haverling. 1996. Göteborg: Vägverket Kategori:Halland Kategori:Sveriges landskap

Residensstad

Varje län har en residensstad. Det är den stad där länsstyrelsen för det länet har sitt huvudsäte, dvs den stad där länets landshövding har sitt residens. För Sverige gäller att landstingen normalt har förlagt sin centrala förvaltning till den ort där länsstyrelsen finns. Sverige är f.n. indelat i 21 län. I Finland är länens antal f.n. 6.

Svenska residensstäder för län

- Falun ...... Dalarnas län
- Gävle ...... Gävleborgs län
- Göteborg ... Västra Götalands län
- Halmstad ... Hallands län
- Härnösand .. Västernorrlands län
- Jönköping .. Jönköpings län
- Kalmar ..... Kalmar län
- Karlskrona . Blekinge län
- Karlstad ... Värmlands län
- Linköping .. Östergötlands län
- Luleå ...... Norrbottens län
- Malmö ...... Skåne län
- Nyköping ... Södermanlands län
- Stockholm .. Stockholms län
- Umeå ....... Västerbottens län
- Uppsala .... Uppsala län
- Visby ...... Gotlands län
- Västerås ... Västmanlands län
- Växjö ...... Kronobergs län
- Örebro ..... Örebro län
- Östersund .. Jämtlands län

Svenska residensstäder för landsting

- Vänersborg ... Västra Götalands län
- Kristianstad ...... Skåne län I övrigt samma som länen.

Tidigare residensstäder

På grund av försöksverksamhet och sammanslagningar av län är följande svenska städer inte längre residensstäder för län:
- Kristianstad tidigare Kristianstads län
- Mariestad tidigare Skaraborgs län
- Skövde tidigare Skaraborgs län
- Uddevalla tidigare Göteborgs och Bohus län
- Vänersborg tidigare Älvsborgs län

Finländska residensstäder

- Mariehamn (Ålands län / Landskapet Åland)
- Rovaniemi (Lapplands län)
- S:t Michel (Östra Finlands län)
- Tavastehus (Södra Finlands län)
- Uleåborg (Uleåborgs län)
- Åbo (Västra Finlands län) En stor länsreform genomfördes i Finland 1998 Kategori:Sveriges län

Landshövding

Landshövding kallas i Sverige och Finland chefen för länsstyrelsen och ordförande i dess styrelse, regeringsmaktens främste ställföreträdare i länet och utses av regeringen. Motsvarande befattning i Danmark kallas statsamtmand och i Norge fylkesman.

Sveriges landshövdingar (november 2005)

Se även

Externa länkar

Mer information om varje landshövding finns på respektive länsstyrelses hemsida.
- [http://www.lst.se Länsstyrelsen]
- [http://www.ab.lst.se Länsstyrelsen i Stockholms län] - AB
- [http://www.c.lst.se Länsstyrelsen i Uppsala län] - C
- [http://www.d.lst.se Länsstyrelsen i Södermanlands län] - D
- [http://www.e.lst.se Länsstyrelsen i Östergötlands län] - E
- [http://www.f.lst.se Länsstyrelsen i Jönköpings län] - F
- [http://www.g.lst.se Länsstyrelsen i Kronobergs län] - G
- [http://www.h.lst.se Länsstyrelsen i Kalmar län] - H
- [http://www.k.lst.se Länsstyrelsen i Blekinge län] - K
- [http://www.i.lst.se Länsstyrelsen i Gotlands län] - I
- [http://www.m.lst.se Länsstyrelsen i Skåne län] - M
- [http://www.n.lst.se Länsstyrelsen i Hallands län] - N
- [http://www.o.lst.se Länsstyrelsen i Västra Götalands län] - O
- [http://www.s.lst.se Länsstyrelsen i Värmlands län] - S
- [http://www.t.lst.se Länsstyrelsen i Örebro län] - T
- [http://www.u.lst.se Länsstyrelsen i Västmanlands län] - U
- [http://www.w.lst.se Länsstyrelsen i Dalarnas län] - W
- [http://www.x.lst.se Länsstyrelsen i Gävleborgs län] - X
- [http://www.y.lst.se Länsstyrelsen i Västernorrlands län] - Y
- [http://www.z.lst.se Länsstyrelsen i Jämtlands län] - Z
- [http://www.ac.lst.se Länsstyrelsen i Västerbottens län] - AC
- [http://www.bd.lst.se Länsstyrelsen i Norrbottens län] - BD Kategori:Politiska titlar Kategori:Svensk politik Kategori:Sveriges län

Länsstyrelse

Länsstyrelsen är statens/regeringens företrädare i länet. Det finns idag 21 stycken län och således även 21 stycken länsstyrelser i Sverige. I Finland har man 1997 reducerat antalet län och där återstår idag 6 stycken.

Historia

Axel Oxenstierna reformerade år 1634 den svenska statsförvaltningen och länsstyrelserna inrättades. En landshövding tillsattes som chef i varje län och som blev konungens befallningshavare i länet. Länsstyrelsens främsta uppgifter blev att vara länets högsta polismyndighet, samt att kontrollera fogdarna så att skatterna drevs in på rätt sätt, vilket skatteförvaltningen numera sköter.

Länsstyrelserna i Sverige

Länsstyrelsen är den myndighet i länet som arbetar som regeringens och riksdagens förlängda arm. Den viktigaste uppgiften är att se till att de mål som riksdagen och regeringen slagit fast inom en rad olika politikområden uppnås samtidigt som hänsyn tas till länets förutsättningar. De 21 länsstyrelserna har sammanlagt cirka 4 900 anställda. Länsstyrelsen leds av en landshövding som regeringen utser. Personalen i övrigt anställs av länsstyrelsen.

Länsstyrelsens ansvar och uppgifter

Svensk Författnings Samling nr: 2002:864
- 1 § I varje län finns en länsstyrelse som svarar för den statliga förvaltningen i länet, i den utsträckning inte någon annan myndighet har ansvaret för särskilda förvaltningsuppgifter.
- 2 § Länsstyrelsen skall verka för att nationella mål får genomslag i länet samtidigt som hänsyn skall tas till regionala förhållanden och förutsättningar. Länsstyrelsen skall utifrån ett statligt helhetsperspektiv samordna olika samhällsintressen inom myndighetens ansvarsområde. Länsstyrelsen skall främja länets utveckling och noga följa länets tillstånd samt underrätta regeringen om vad som är särskilt viktigt för regeringen att få veta om länet och händelser som inträffat där.
- 3 § Länsstyrelsen har bland annat uppgifter i fråga om:
- 1. naturvård och miljöskydd,
- 2. social omvårdnad,
- 3. kommunikationer,
- 4. livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära frågor,
- 5. lantbruk,
- 6. rennäring m.m. i förekommande fall,
- 7. fiske,
- 8. jämställdhet mellan kvinnor och män,
- 9. kulturmiljö,
- 10. regional utveckling,
- 11. hållbar samhällsplanering och boende,
- 12. civilt försvar, fredstida krishantering och räddningstjänst. Källa:Ur SFS nr: 2002:864 [http://rixlex.riksdagen.se www.rixlex.riksdagen.se]

Länsstyrelser

Externa länkar

Sveriges 21 länsstyrelser har en gemensam hemsida med övergripande information om länsstyrelsernas verksamhet. Varje länsstyrelse har dessutom en egen hemsida.
- [http://www.lst.se Länsstyrelsen]
- [http://www.ab.lst.se Länsstyrelsen i Stockholms län] - AB
- [http://www.c.lst.se Länsstyrelsen i Uppsala län] - C
- [http://www.d.lst.se Länsstyrelsen i Södermanlands län] - D
- [http://www.e.lst.se Länsstyrelsen i Östergötlands län] - E
- [http://www.f.lst.se Länsstyrelsen i Jönköpings län] - F
- [http://www.g.lst.se Länsstyrelsen i Kronobergs län] - G
- [http://www.h.lst.se Länsstyrelsen i Kalmar län] - H
- [http://www.k.lst.se Länsstyrelsen i Blekinge län] - K
- [http://www.i.lst.se Länsstyrelsen i Gotlands län] - I
- [http://www.m.lst.se Länsstyrelsen i Skåne län] - M
- [http://www.n.lst.se Länsstyrelsen i Hallands län] - N
- [http://www.o.lst.se Länsstyrelsen i Västra Götalands län] - O
- [http://www.s.lst.se Länsstyrelsen i Värmlands län] - S
- [http://www.t.lst.se Länsstyrelsen i Örebro län] - T
- [http://www.u.lst.se Länsstyrelsen i Västmanlands län] - U
- [http://www.w.lst.se Länsstyrelsen i Dalarnas län] - W
- [http://www.x.lst.se Länsstyrelsen i Gävleborgs län] - X
- [http://www.y.lst.se Länsstyrelsen i Västernorrlands län] - Y
- [http://www.z.lst.se Länsstyrelsen i Jämtlands län] - Z
- [http://www.ac.lst.se Länsstyrelsen i Västerbottens län] - AC
- [http://www.bd.lst.se Länsstyrelsen i Norrbottens län] - BD

Länsstyrelserna i Finland

Länsstyrelsen är en gemensam regional myndighet för sju olika ministerier. Dess uppgift är att genomföra riksomfattande och regionala målsättningar som centralförvaltningen uppställt. Länsstyrelsen leds av en landshövding, som utnämns av presidenten. Drygt tusen personer arbetar vid de sex länsstyrelserna.

Externa länkar

Finlands sex länsstyrelser har en gemensam webbplats med övergripande information om länsstyrelsernas verksamhet. Varje länsstyrelse har dessutom en egen hemsida.
- [http://www.lansstyrelsen.fi Länsstyrelsen]
- [http://www.lansstyrelsen.fi/lh/lappi/home.nsf/pages/index_sve Länsstyrelsen i Lapplands län]
- [http://www.lansstyrelsen.fi/lh/etela/home.nsf/pages/index_sve Länsstyrelsen i Södra Finlands län]
- [http://www.lansstyrelsen.fi/lh/oulu/home.nsf/pages/index_sve Länsstyrelsen i Uleåborgs län]
- [http://www.lansstyrelsen.fi/lh/lansi/home.nsf/pages/index_sve Länsstyrelsen i Västra Finlands län]
- [http://www.maistraatti.fi/aland/ Länsstyrelsen i Ålands län]
- [http://www.lansstyrelsen.fi/lh/ita/home.nsf/pages/index_sve Länsstyrelsen i Östra Finlands län]

Historia

Länsstyrelsen som organisation grundades år 1634 som ett led i strävandena att skapa en effektiv förvaltning i dåvarande Sverige. Upphovsman till detta brukar tillskrivas Axel Oxenstierna. I princip fungerar Länsstyrelserna på samma sätt än idag. Landshövdingen benämndes vid denna tid "Konungens befallningshavare" och länet kallades "Hövdingadömet". Det var först i början av 1800-talet som landsregeringen blev länsstyrelse. De ursprungliga länen kallas idag landskap. Några av de urspungliga uppgifterna var att:
- övervaka att lag och rätt skipades av domstolarna
- ta in skatter till kronan
- mota oro och uppror
- söka undersåtarnas bästa

Se även

- Offentlig förvaltning i Sverige (med resultaträkning)
- Län i Sverige
- Landshövding Kategori:Svenska myndigheter Kategori:Sveriges län

Residensstad

Svenska residensstäder för län

Svenska residensstäder för landsting

- Vänersborg ... Västra Götalands län
- Kristianstad ...... Skåne län I övrigt samma som länen.

Tidigare residensstäder

Finländska residensstäder

Kristianstad

Kristianstad (uttalas Krischánstad alt. Kräsjánsta), stad i nordöstra Skåne och centralort i Kristianstads kommun. Kristianstad är huvudstad i det självstyrande Region Skåne (motsvarande landstinget i övriga landet). Sveriges lägsta markpunkt, 2,41 m under havsytan, finns i Kristianstad. Delar av staden ligger under havsnivån och skyddas mot översvämning av vallar och vattenpumpar. För att förhindra framtida översvämningar av stadskärnan, förstärks nu de existerande vallarna och nya byggs mot både Helge ån och Hammarsjön. Staden Kristianstad grundades 1614 av den danske kungen Christian IV efter att den närbelägna staden Vä förstörts. Anläggningsbrevet utfärdades 1614, men själva stadsprivilegierna först 1622, då staden även fick stapelstadsrätt. För att gynna Kristianstad upphörde både Vä och Åhus att vara städer vid Kristianstads grundande. Staden anlades redan från början som en fästning, med vallar, vallgravar och bastioner. Detta för att skydda den från svenskarna, som härjade i området. Det hjälpte dock inte särskilt länge, ty i freden i Roskilde 1658 blev Kristianstad svenskt tillsammans med resten av Skåne. Svenskarna sägs ha låtit staden behålla sitt stadsvapen eftersom det passande nog var blågult och Kristianstad är idag den enda staden i världen med en utländsk monarks monogram i sitt vapen. Kristianstad var länge en viktig militärstad med flera regementen samt Milostab Syd förlagda till staden, men under försvarsneddragningarna på 1990-talet försvann allt utom Pliktverket och Fortifikationsverket. Istället flyttade högskolan in i pansarregementets gamla lokaler och där artilleriregementet en gång huserade finns nu bl a en gymnasieskola och flera småföretag. Kristianstad var residensstad för Kristianstads län som existerade åren 1719-1997. När Region Skåne bildades fick Malmö ta hand om länsstyrelsen medan regionfullmäktige hamnade i Kristianstad som en kompromiss. Kategori:Kristianstads kommun Kategori:Sveriges städer

Landstingsfullmäktige

Landstingsfullmäktige är ett landstings högsta beslutande organ. Val till landstingsfullmäktige sker vart fjärde år. Landstingsfullmäktige består av ett antal landstingsfullmäktigeledmöter som kan variera från 31 ledamöter i landsting med färre än 140 000 invånare till 149 ledamöter i Stockholms läns landsting, Västra Götalandsregionen och Region Skåne Landstingsfullmäktige leds av ett presidium med en ordförande och en eller flera vice ordföranden. Landstingsfullmäktige utser ledamöter i Landstingsstyrelsen samt ledamöter i övriga nämnder och fullmäktigeberedningar. Föredragningsansvar i landstingsfullmäktige har landstingsråd samt i vissa förekommande fall nämndordföranden. Landstingsfullmäktiges arbetsformer regleras i Kommunallagen

Se även

- Kommunfullmäktige
- Kyrkofullmäktige

Valresultat

- [http://www.val.se Landstingsvalet 2002] Kategori:Svensk politik Kategori:Landsting

Kommun

En kommun är ett territoriellt avgränsat område och administrativ enhet för lokal självstyrelse. Se till exempel Sveriges kommuner och Finlands kommuner. I Sverige samarbetar Socialdemokraterna, LO, ABF och andra organisationer inom arbetarrörelsen på lokal nivå genom arbetarekommuner.

Se även

- Borgerlig kommun
- Kommunism
- Kyrklig kommun
- Stad
- Lista över Sveriges kommuner
- Sveriges kommuner listade per län
- Lista över Sveriges län, kommuner och församlingar

Externa länkar

- [http://www.skl.se/artikel.asp?A=288&C=444 Svenska Kommunförbundet - Fakta om Sveriges kommuner]
- [http://www.skl.se/stat/statistik/Kommunfakta/kgrupp.htm Svenska Kommunförbundet - Kommungrupper]
- [http://www.kommunerna.net Finlands Kommunförbund] Kategori:Politik Kategori:Svensk politik nb:Kommune

Malmöhus län

Malmöhus län, f.d. län beläget i sydvästra delen av Skåne. Länsbokstaven var M. 1997 bildades tillsammans med Kristianstads län Skåne län. Residensstad var Malmö.

Städer

- Eslöv
- Helsingborg
- Höganäs
- Landskrona
- Lund
- Malmö
- Skanör med Falsterbo
- Trelleborg
- Ystad

Kommuner

Länet utgjordes av kommunerna:

- Bjuvs kommun
- Burlövs kommun
- Eslövs kommun
- Helsingborgs stad
- Höganäs kommun
- Hörby kommun
- Höörs kommun

- Kävlinge kommun
- Landskrona kommun
- Lomma kommun
- Lunds kommun
- Malmö stad
- Sjöbo kommun
- Skurups kommun

- Staffanstorps kommun
- Svalövs kommun
- Svedala kommun
- Trelleborgs kommun
- Vellinge kommun
- Ystads kommun

Länets landshövdingar

- Carl Gustaf Hård (1719-1727)
- Johan Cronman (1727-1737)
- Wilhelm Bennet (1737-1740)
- Carl Georg Siöblad (1740-1754)
- Georg Bogislaus Staël von Holstein (1754-1763)
- Carl Adlerfelt (1764-1769)
- Johan Cronhielm (1769-1772)
- Reinhold Johan von Lingen (1772)
- Bengt Gustaf Frölich (1772-1776)
- Tage Thott (1776-1794)
- Gustaf Fredrik von Rosen (1758-1815) (1794-1812)
- Wilhelm af Klinteberg (1812-1829)
- Jean Albrecht Berg von Linde (1829-1831)
- Magnus Stackelberg (1831-1833)
- Fredrik Posse (1834-1851)
- Samuel von Troil (1851-1874)
- Axel Adlercreutz (1874-1880)
- Gotthard Wachtmeister (1880-1892)
- Robert Dickson (1892-1902)
- Gustaf Tornérhjelm (1902-1909)
- Robert de la Gardie (1909-1925)
- Fredrik Ramel (1925-1938)
- Arthur Thomson (1939-1951)
- Allan Vougt (1951-1953)
- Gustav Adolf Widell (1953-1961)
- Gösta Netzén (1961-1973)
- Nils Hörjel (1973-1984)
- Bertil Göransson (1984-1993)
- Ann-Cathrine Haglund (1993-1996) Kategori:Historiska svenska län Kategori:Skåne län

Kristianstads län

Kristianstads län var före 1997 ett svenskt län beläget i nordöstra Skåne. Länet hade länsbokstav L. Området är numera en del av Skåne län, tillsammans med tidigare Malmöhus län. Residensstad i länet var Kristianstad.

Städer

- Hässleholm
- Kristianstad
- Simrishamn
- Ängelholm

Kommuner

Länet utgjordes av kommunerna:

- Bromölla kommun
- Båstads kommun
- Hässleholms kommun
- Klippans kommun
- Kristianstads kommun
- Osby kommun
- Perstorps kommun

- Simrishamns kommun
- Tomelilla kommun
- Åstorps kommun
- Ängelholms kommun
- Örkelljunga kommun
- Östra Göinge kommun

Länets landshövdingar

- Samuel von Hylteen (1719-1738)
- Nils Silfverskiöld (1739-1745)
- Christian Barnekow (1745-1761)
- Carl Axel Hugo Hamilton (1761-1763)
- Reinhold Johan von Lingen (1763-1772)
- Axel Löwen (1773-1776)
- Gabriel Erik Sparre (1776-1786)
- Carl Adam Wrangel (1786-1803)
- Eric von Nolcken (1803-1811)
- Axel de la Gardie (1811-1838)
- Georg Ludvig von Rosen (1838-1851)
- Knut Axel Posse (1852-1856)
- Emil von Troil (1856-1859)
- Axel Ludvig Rappe (1860-1866)
- Axel Trolle-Wachtmeister (1866-1883)
- Magnus de la Gardie (1883-1905)
- Louis de Geer (1905-1923)
- Johan Nilsson (1923-1938)
- Alvar Elis Rodhe (1938-1947)
- Per Westling (1947-1963)
- Bengt Petri (1964-1979)
- Lennart Sandgren (1979-1984)
- Einar Larsson (1985-1989)
- Anita Bråkenhielm (1990-1996)
- Hans Blom (1996) Kategori:Historiska svenska län Kategori:Skåne län

Helsingborg

:Den här artikeln handlar om staden Helsingborg. Se även Helsingborgs kommun. Helsingborg är en stad i nordvästra Skåne. Helsingborg är den svenska ort som ligger närmast Danmark, staden Helsingör. Endast fyra kilometer skiljer Helsingborg från Helsingör, och färjor går var tjugonde minut dygnet runt (ingen stad i världen har tätare färjeturer). Staden kallas stundom Sundets pärla alternativt Pärlan vid Sunet. Helsingborg och Helsingör var också först med att införa Vänorter, detta skedde under ett möte år 1849 då representanter ifrån både Helsingör och Helsingborg träffades ute på det isbelagda Öresund för att skriva under dokumenten om vänort. Helsingborg har fler vänorter, bland annat Pärnu i Estland och Alexandria i USA.

Historia

Den 21 maj 1085 omnämns Helsingborg i ett gåvobrev från den danske kungen Knut den helige och ses därför som stadens officiella födelsedag. Man tror däremot att staden är äldre, då den smalaste delen av Öresund måste ha ansetts som en viktig strategisk vattenväg att behärska.

Industri

Öresund
- Nicorette
- Ramlösa Brunn
- Zoegas
- Scandlines
- Van den Bergh Foods AB
- Kemira Kemi
- IKEA
- Frigoscandia
- Allers
- AbdonFinax

Idrott

- Fotboll: Helsingborgs IF, Högaborgs BK, Stattena IF, Allerums GIF ,Råå IF, Kullavägens BK
- Handboll: Olympic/Viking
- Basket: Helsingborg Pearls
- Bordtennis: BTK Rekord
- Gymnastik: GF Fram, GF Ling, Helsingborgs Turnförening
- Löpning: HLK-92
- Badminton: Helsingborgs Badmintonklubb
- Innebandy: FC Helsingborg
- Ishockey: HHC Redskins
- Simning: Helsingborgs Simsällskap

Sevärdheter

- Fredriksdalsteatern
- Kärnan
- Ramlösa brunn
- Dunkers kulturhus
- Idrottsmuseet
- Beredskapsmuseet
- Sofiero slott & slottspark
- Pålsjö slott

Stadsdelar

Några av de kända stadsdelarna.
- Tågaborg
- Stattena
- Ringstorp
- Dalhem
- Slottshöjden
- Rosengården
- Ramlösa
- Wilson Park
- Råå

Personligheter

Kända personer från Helsingborg.
- Tina Nordström
- Hans Alfredson
- Stellan Sundahl
- Karl Ragnar Gierow
- Henry Dunker
- Bandet "The Sounds"
- Bandet "Soilwork"
- Bandet "Brandsta City Släckers"
- Bandet "Nic & the Family
- Bandet "Kung Kodum"
- Henrik Larsson
- Thomas Öberg
- Johan Wissman
- Jonas Jonasson
- Otto Blücker
- Andreas Lilja Image:Helsingborg_rådhuset_BÅn.jpg|Rådhuset Image:Helsingborg_knutpunkten_BÅn.jpg|Resecentrum Knutpunkten Image:Helsingborg hamnen BÅn.JPG|Helsingborg hamninlopp Image:Kärnan.JPG|Centrum med Kärnan Image:Maria.JPG|St Maria kyrka Image:Fredriksdals herrgård BÅn.JPG|Fredriksdals friluftsmuseum, herrgården Kategori:Skåne län Kategori:Sveriges städer Kategori:Helsingborgs stad Kategori:Öresundsregionen

Lund

:Den här artikeln handlar om centralorten i Lunds kommun. För andra betydelser, se Lund (olika betydelser). ---- är en tätort och centralort (stad) i Lunds kommun och stiftsstad för Lunds stift, södra Sverige belägen på Lundaslätten med Lunds domkyrka och Lunds universitet i orten. År 2000 hade staden 73 840 invånare. Lund tillhör Öresundsregionen.

Historik

Huvudartikel: Lunds historia Lund är tillsammans med Sigtuna Sveriges äldsta stad, även om Lund var en dansk stad som blev en svensk besittning först år 1658 och, med Skåne, en del av Sverige först år 1719. 1719 Staden grundades omkring år 990, sannolikt flyttad på kungligt initiativ från ett tidigare läge en halvmil längre söderut, där arkeologiska utgrävningar vid Uppåkra indikerar en bosättning från före vår tideräknings början som blivit nedbränd i slutet av 900-talet. De arkeologiska fynden ger anledning att tro, att staden vid Uppåkra, som kanske redan kallades Lund, varit centralort för det bördiga sydväst-Skåne från 400-talet och framåt — en roll som Lund övertog problemfritt. Stadens nya läge var strategiskt fördelaktigt. Lund ligger på Romelåsens sydväst-sluttning, vid vars fot mossar och sankmark utmed Höje å gav extra skydd. Liksom Uppåkra ligger Lund utmed den nord-sydliga landsväg som omges av det land Uppåkra var centralort för, men Lunds nya läge var vid korsningen med en öst-västlig landsväg till landet i Vombsänkan, Färs härad, antyder att staden Lund aspirerade på kontroll av större delar av Skåne, möjligen också Kristianstadsslätten på andra sidan Linderödsåsen. Grundandet av Lund betraktas i regel som ett led i skapandet av ett enat danskt kungadöme. Linderödsåsen Kyrka och kristen gravplats dateras till början av 990-talet, samtidigt med stadens förmodade grundande. Fram till 1066 hade Lund starka förbindelser med ärkebiskopssätet i Canterbury. Lund blev biskopssäte år 1060, när Danmark organiserades i ett tiotal stift, från 1066 underställt ärkebiskopen i Hamburg-Bremen med gränser motsvarande dagens Lunda-stift plus Bornholm, och 1103 ärkebiskopssäte för Norden. 1085 grundlades Katedralskolan och den är därmed Nordens äldsta skola. Under 1100-talets första hälft byggdes Lunds domkyrka, ett kloster och flera mindre kyrkor. Lund var Danmarks viktigaste stad och hade 3 000-4 000 invånare. I början av 1300-talet tappar dock Lund i betydelse till Malmö, som anlagt som ärkebiskopens befästa färjeläge för resor över Öresund, och som hanseatisk hamnstad är i stark tillväxt, men Lund behåller positionen som kyrkligt, kulturellt och bildningsmässigt centrum. Vid reformationen 1536 försvagades Lunds ställning påtagligt sedan de kyrkliga egendomarna sekulariserats. År 1658 blev Lunds stift en svensk besittning, och år 1666 anlades Lunds universitet för att underlätta försvenskningen. Inkorporeringen i Sverige vid Frihetstidens början, år 1721, ledde inte till någon märkbar förändring för Lund som förblev en perifer och för Sverige obetydlig småstad. 1856 drogs järnväg från Malmö, och året därpå fortsatte järnvägsutbyggnaden norrut. Därmed hade den industriella revolutionen med åtföljande urbanisering nått Lund.

Bebyggelse

urbanisering urbanisering När Lund under 1100- och 1200-talet var säte för ärkebiskopen byggdes ett stort antal kyrkor runt om i staden och kloster i staden. Som mest fanns det 27 kyrkor i Lund. I och med reformationen 1536 revs nästan alla kyrkor och kloster. Att Lund är en medeltidsstad märks främst i gatunätet som på sina håll har sett likadant ut i århundraden. Det finns även ett fåtal medeltida byggnader, såsom domkyrkan, Liberiet, Sankt Peters Klosters kyrka och Krognoshuset. Stäket, Kungshuset i Lundagård och Karl XII-huset på Katedralskolan är andra gamla byggnader. I övrigt var det fram till slutet av 1800-talet vanligt med korsvirkeshus. Ett sådant är Wickmanska gården, som dock brann ner år 2002. Wickmanska gården Under slutet av 1800-talet ersattes många småhus med flervåningshus. Under denna period byggdes bland annat Katedralskolans huvudbyggnad, Grand Hotel, Universitetsbiblioteket, universitetsbyggnaden och flera lasaretts- och universitetsbyggnader. De allra flesta byggnaderna i Lund härstammar från 1800-talets slut eller 1900-talet. 1900-talet Gatunätet i Lunds stadskärna är på många ställen många hundra år gammalt. Under 1900-talet har dock en del förändringar gjorts. Så här skrev den andra upplagan av Nordisk familjebok, utgiven år 1912: :De äldre delarna af staden kunna icke sägas vara välbyggda. Under de senare åren ha dock genom upptagande af nya byggnadsområden, gaturegleringar och liflig