:: wikimiki.org ::
| Skånes Historia |
Skånes historia
Skånes historia börjar när området är en dansk provins. Adam av Bremen skriver: "Skåne, den vackraste provinsen i Danmark. Det är väl rustat med män, fruktbart och rikt på handelsvaror, och det är fullt av kyrkor. Skåne är två gånger så stort som Själland - det har nämligen 300 kyrkor."
Skåne fick också vid denna tid två stift, ett i Lund där biskop Henrik, som tidigare varit biskop på Orkneyöarna, installerades, och ett i Dalby där Egino, vigd av ärkebiskopen i Hamburg, fick sitt säte.
Skåne tycks under kung Sven II Estridsson ha fått ökad betydelse i det danska riket. Kungen, vars far varit skånsk jarl som dött i onåd, ägde troligen ett stort antal gårdar i landskapet liksom modern Estrid som donerade "50 bol" i Göinge till domkyrkan i Roskilde. Själv överlämnade Sven kunglig egendom till kyrkan i Dalby sedan biskop Egino i mitten av 1060-talet flyttat till Lund, nu som ensam kyrkoledare i östra Danmark.
Sven II Estridsson är fast förknippad med Dalby där det fanns en stor gård som kungen ägde. Den blev grunden för det kloster som anlades på platsen. I Necrologicum Lundense står att läsa att Sven. "den mest kristelige konungen", byggde Dalby kyrka och donerade två och en halv gård till den.
Kungar av Skåne
- Halvdan snälle
- Ivar Vidfamne
- Gudröd av Skåne
Jarlar av Skåne
- Ulf Torgilsson, död 1026
Se även
- Snapphanar
- Skåneland
Externa länkar
- [http://www.foteviken.se/skane/art_lex/lexikon/skane.htm Skånes historia i årtal] - Foteviken
- [http://scanianinstitute.edu/historia/hela.html Skånes historia i årtal] - Scaniaintitutet
Skånes historia
SjällandSjälland är Danmarks största ö (7542 kvadratmeter). Den är belägen i östra Danmark, precis väster om det svenska fastlandet. Själland avgränsas i väster av Stora Bält och i öster av Öresund.
På Själland finns Danmarks huvudstad, Köpenhamn.
Själland tillhör också Öresundsregionen.
Övriga städer på Själland är:
- Helsingör
- Hillerød
- Holbæk
- Kalundborg
- Korsör
- Køge
- Næstved
- Ringsted
- Roskilde
- Slagelse
- Vordingborg
Se även
- Öresundsförbindelsen
Kategori:Öresundsregionen
Kategori:Danska öar
Kategori:Öar i Östersjön
Lund:Den här artikeln handlar om centralorten i Lunds kommun. För andra betydelser, se Lund (olika betydelser).
----
är en tätort och centralort (stad) i Lunds kommun och stiftsstad för Lunds stift, södra Sverige belägen på Lundaslätten med Lunds domkyrka och Lunds universitet i orten. År 2000 hade staden 73 840 invånare. Lund tillhör Öresundsregionen.
Historik
Huvudartikel: Lunds historia
Lund är tillsammans med Sigtuna Sveriges äldsta stad, även om Lund var en dansk stad som blev en svensk besittning först år 1658 och, med Skåne, en del av Sverige först år 1719.
1719
Staden grundades omkring år 990, sannolikt flyttad på kungligt initiativ från ett tidigare läge en halvmil längre söderut, där arkeologiska utgrävningar vid Uppåkra indikerar en bosättning från före vår tideräknings början som blivit nedbränd i slutet av 900-talet. De arkeologiska fynden ger anledning att tro, att staden vid Uppåkra, som kanske redan kallades Lund, varit centralort för det bördiga sydväst-Skåne från 400-talet och framåt — en roll som Lund övertog problemfritt. Stadens nya läge var strategiskt fördelaktigt. Lund ligger på Romelåsens sydväst-sluttning, vid vars fot mossar och sankmark utmed Höje å gav extra skydd. Liksom Uppåkra ligger Lund utmed den nord-sydliga landsväg som omges av det land Uppåkra var centralort för, men Lunds nya läge var vid korsningen med en öst-västlig landsväg till landet i Vombsänkan, Färs härad, antyder att staden Lund aspirerade på kontroll av större delar av Skåne, möjligen också Kristianstadsslätten på andra sidan Linderödsåsen. Grundandet av Lund betraktas i regel som ett led i skapandet av ett enat danskt kungadöme.
Linderödsåsen
Kyrka och kristen gravplats dateras till början av 990-talet, samtidigt med stadens förmodade grundande. Fram till 1066 hade Lund starka förbindelser med ärkebiskopssätet i Canterbury.
Lund blev biskopssäte år 1060, när Danmark organiserades i ett tiotal stift, från 1066 underställt ärkebiskopen i Hamburg-Bremen med gränser motsvarande dagens Lunda-stift plus Bornholm, och 1103 ärkebiskopssäte för Norden. 1085 grundlades Katedralskolan och den är därmed Nordens äldsta skola. Under 1100-talets första hälft byggdes Lunds domkyrka, ett kloster och flera mindre kyrkor. Lund var Danmarks viktigaste stad och hade 3 000-4 000 invånare. I början av 1300-talet tappar dock Lund i betydelse till Malmö, som anlagt som ärkebiskopens befästa färjeläge för resor över Öresund, och som hanseatisk hamnstad är i stark tillväxt, men Lund behåller positionen som kyrkligt, kulturellt och bildningsmässigt centrum.
Vid reformationen 1536 försvagades Lunds ställning påtagligt sedan de kyrkliga egendomarna sekulariserats. År 1658 blev Lunds stift en svensk besittning, och år 1666 anlades Lunds universitet för att underlätta försvenskningen. Inkorporeringen i Sverige vid Frihetstidens början, år 1721, ledde inte till någon märkbar förändring för Lund som förblev en perifer och för Sverige obetydlig småstad.
1856 drogs järnväg från Malmö, och året därpå fortsatte järnvägsutbyggnaden norrut. Därmed hade den industriella revolutionen med åtföljande urbanisering nått Lund.
Bebyggelse
urbanisering
urbanisering
När Lund under 1100- och 1200-talet var säte för ärkebiskopen byggdes ett stort antal kyrkor runt om i staden och kloster i staden. Som mest fanns det 27 kyrkor i Lund. I och med reformationen 1536 revs nästan alla kyrkor och kloster.
Att Lund är en medeltidsstad märks främst i gatunätet som på sina håll har sett likadant ut i århundraden. Det finns även ett fåtal medeltida byggnader, såsom domkyrkan, Liberiet, Sankt Peters Klosters kyrka och Krognoshuset. Stäket, Kungshuset i Lundagård och Karl XII-huset på Katedralskolan är andra gamla byggnader.
I övrigt var det fram till slutet av 1800-talet vanligt med korsvirkeshus. Ett sådant är Wickmanska gården, som dock brann ner år 2002.
Wickmanska gården
Under slutet av 1800-talet ersattes många småhus med flervåningshus. Under denna period byggdes bland annat Katedralskolans huvudbyggnad, Grand Hotel, Universitetsbiblioteket, universitetsbyggnaden och flera lasaretts- och universitetsbyggnader.
De allra flesta byggnaderna i Lund härstammar från 1800-talets slut eller 1900-talet.
1900-talet
Gatunätet i Lunds stadskärna är på många ställen många hundra år gammalt. Under 1900-talet har dock en del förändringar gjorts. Så här skrev den andra upplagan av Nordisk familjebok, utgiven år 1912:
:De äldre delarna af staden kunna icke sägas vara välbyggda. Under de senare åren ha dock genom upptagande af nya byggnadsområden, gaturegleringar och liflig byggnadsverksamhet härutinnan gjorts stora förändringar.
Detta fortskred under första halvan av seklet. Under 1960-talet hade man planer på att skapa en motorväg rakt igenom stadskärnan. År 1958 fattades beslut om att hus skulle rivas för att bygga en trafikled rakt genom Lunds stadskärna. Opinionen svängde dock och år 1968 röstade man för att stoppa planerna. Därigenom undslapp Lund samma öde som Klarakvarteren i Stockholm. Dock hade det redan rivits en del hus för att trafikleden skulle komma fram, bland annat vid Bankgatan där det numera finns en bussterminal samt Vårfruskolans park. Detta område står i princip fortfarande helt obebyggt.
Under 1960-talet ändrades uppfattning i stort och man gick mer in på att spara, varför områden som Nöden finns bevarade idag.
Utanför centrum präglas Lund av universitetets och Tekniska högskolans lokaler, Lasarettet samt bostadsbebyggelse av mer eller mindre utpräglad förortskaraktär. Det finns även äldre bebyggelse i bland annat Värpinge by och delar av Östra Torn.
Många som arbetar i Lund är pendlare, inte minst p.g.a. en politiskt initierad bostadsbrist med åratal av schismer angående hur staden skall växa i framtiden. Under tiden åser Lund en allt ökande biltrafik såväl inne i tätorten som på infartsvägar och landsvägar i omgivningen.
De viktigaste infarterna till tätorten är Fjelievägen, Malmövägen och Dalbyvägen. Andra färdleder som leder in i orten är E22, Sandbyvägen, Svenshögsvägen, Norra Ringen och järnvägen (Södra stambanan samt Västkustbanan).
Lundaarkitekter
Västkustbanan
Några arkitekter som varit aktiva i Lund.
- Klas Anshelm
- C. G. Brunius
- Bengt Edman
- Alfred Hellerström
- Flemming Lassen
- Sten Samuelsson
- Theodor Wåhlin
- Hans Westman
- Folke Zettervall
- Helgo Zettervall
- Bernt Nyberg
Lundabyggnader
Några byggnader i Lund.
Näringsliv
Några av de viktigare företagen i Lund är Tetra Pak, Ericsson Mobile Platforms, Sony Ericsson, Alfa Laval, Gambro, AstraZeneca och Bibliotekstjänst. Näringslivet domineras dock av den offentliga sektorn med Lunds universitet och Lunds universitetssjukhus bland annat.
Industrihistoria
Historiska industrier:
- Annetorps tegelbruk
- Berlingsta boktryckeri
- Hugo Nordströms handskfabrik
- Håkan Ohlssons boktryckeri
- J. P. Möllers handskfabrik
- Nordiska armaturfabrikerna
- Pålsjö tegelbruk
- Salanders fabriksaktiebolag
- Separator
Stadsdelar och platser
Stadsdelsområden
Övriga stadsdelar
Östra Torn
Torg
I centrala Lund finns flera torg. Vid Stortorget ligger Stadshallen och flera butiker. Stortorget brukar dock sällan användas för försäljning, men här anordnas ibland olika evenemang. Lunds främsta handelstorg är Mårtenstorget som ligger sydöst om Stortorget. Här sker torghandel under dagarna. Övrig tid är torget parkeringsplats. Längre norrut vid järnvägen finns Clemenstorget. Även där sker en viss torghandel.
Mindre torg i centrum är Bantorget och Knut den Stores torg. På alla torg står olika konstverk. Även utanför centrum finns torg, bland annat Karhögstorg och Västra Stationstorget.
Handel
En betydande del av handeln i Lund sker innanför stadskärnan. en anledning är att det finns starka krafter för bevarandet av handeln i centrum bland kommunens politiker, varför etableringen av ett externt köpcentrum var svår att genomföra. Lunds första köpcentrum utanför stadskärnan, Nova Lund, öppnade i september 2002 efter mycken diskussion. Andra köpcentra där många lundabor är kunder är bl.a. Center Syd vid Löddeköpinge samt Burlöv center.
Parker
Burlöv center
Lunds mest centrala park är Lundagård, som även är akademiskt centrum med byggnader som universitetsbyggnaden, Kungshuset, AF-borgen och även Lunds domkyrka.
Stadsparken ligger sydväst om stadskärnan och anlades under 1800-talet. Den Botaniska trädgården, även den anlagd under 1800-talet, ligger öster om stadskärnan och är den tredje parken i centrum. Även här har universitetet flera hus och institutioner, såväl som växthus.
Utöver centrumparkerna finns följande parker:
Kultur- och studentliv
Tunaparken
Kulturlivet i Lund präglas mycket av den stora populationen studenter.
Kulturlokaler i Lund är bland andra Lund stadsteater (teater), Kulturmejeriet (konserter och teater), Stadshallen (konserter med mera), Olympen, AF-borgen, Folkparken, Sagohuset (teater) med flera.
Litteratur
Några klassiska författare som har bott i Lund är Esaias Tegnér, Ola Hansson, Axel Lundegård, Anders Österling, Bengt Lidforss, Vilhelm Ekelund och August Strindberg.
En typ av litteratur som utmärker sig för Lund är den som produceras till studentspex, till exempel Djingis Khan och Uarda.
Uarda
Lundakarnevalen
Huvudartikel: Lundakarnevalen
Vart fjärde år anordnas Lundakarnevalen i Lund av studenterna vid Lunds universitet genom Lunds universitets studentkårer. Den hålls främst Lundagård i centrala staden. Den första karnevalen sägs ha hållit 1849, de första åren var dock karnevalsfrekvensen både högre och mer ojämn.
Lundagård
Museer
Kulturen ligger bredvid Lundagård och har både permanenta utomhusutställningar, flera äldre byggnader och inomhusutställningar. Till Kulturen hör även Drottens museum.
Statliga museer är universitets har Historiska museet (där även domkyrkomuseet samt forn- och medeltidsutställningar ingår) och Skissernas museum (skisser till "monumentalkonst och konst i offentlig miljö").
På Mårtenstorget finns Konsthallen samt Konstföreningen Aura i Krognoshuset.
Kommunikation
Krognoshuset
Vägar
Det går att komma till Lund via E22:an, Riksväg 16 och Länsväg 108. E22 från Lund till Malmö är för övrigt Sveriges äldsta motorväg och är byggd 1953.
Busstrafik
Huvudartikel: Lund Stadsbuss
Lunds kommun är huvudman för busstrafiken i Lund och bestämmer vilka entreprenörer som ska ta hand om trafiken. Fram till den 30 april 2005 var Lunds stadsbussar gråblåa, hette "Stadstrafiken i Lund" och kördes av Arriva.
Arriva
Den 1 maj 2005 tog Bergkvarabuss över de sex huvudlinjerna. Samtidigt utökade kommunen sitt samarbete med Skånetrafiken, man fick nya gröna bussar i likhet med de flesta andra städer i Skåne och namnet ändrades till "Lund Stadsbuss", vilket vissa inte anser är grammatiskt korrekt. De nya gröna bussarna är bland annat mer handikappanpassade. De har lågt golv, nigningsmöjlighet och de allra flesta drivs på naturgas. De tre servicelinjerna körs av Connex.
Det finns ungefär 400 hållplatser och av dessa är antagligen Botulfsplatsen den viktigaste, eftersom de flesta bussar går dit.
Den regionala busstrafiken sköts av Skånetrafiken och körs på entreprenad till flera olika bussbolag, till exempel Connex och Swebus. För landortstrafiken finns det gula bussar som går till de flesta orter inom Skåne.
Swebus
Järnväg
Idag går det järnväg från Lund till Kävlinge, Eslöv och Malmö. I staden delar Västkustbanan och Södra stambanan på sig vilket gör att det går att åka tåg till Sveriges tre största städer från Lund utan byten. Förr gick det även järnväg till Harlösa längs det som idag kallas Hardebergaspåret, ytterligare en till Trelleborg och en till Bjärred. Trafiken på dessa linjer har dock upphört och spåren är upprivna, med undantag av den gamla banan mot Trelleborg som numera inom Lunds tätort är en industribana för transporter till Tetra Pak.
Lunds centralstation är den enda järnvägsstationen i Lund bortsett från pendeltågsstationen Gunnesbo station. Längs Hardebergaspåret finns stationshuset för Lunds södra kvar. Andra numera nedlagda järnvägsstationer inom tätorten är Lunds östra och Lunds västra.
Järnvägen till Malmö öppnades den 1 december 1856.
Cykel
Inte minst till följd av den stora mängden studenter är cykeln ett viktigt transportmedel inom Lund. Terrängen Lund är byggt på lutar svagt, vilket medför att det är något ansträngande att cykla norrut. Det hävdas ibland att Lund har den största höjdskillnaden av alla städer i Sverige, vilket dock är en sanning med modifikation. Höjden är 10 m.ö.h. i vid Höje å i söder och 86 m.ö.h. i norr, vilket är betydligt mindre än till exempel Huskvarna, vars centrala delar visserligen ligger på en slätt, men vars egnahemsområden och förstäder i Vätterns östra förkastningsbrant ligger som mest omkring 150 meter högre.
Huskvarna
Flyg
Hasslanda flygfält ligger 2,5 km sydost om Lunds centrum, vid Stora Råby gård. Fältet används främst för privatflyg, men också i viss utsträckning för tjänsteresor.
Information om flygfältet kan hittas på [http://www.lundsflygklubb.se/?frame_main=airfieldinfo.php Lunds flygklubb]
För att komma till Lund med flyg är det dock vanligare att man använder Sturup eller Kastrups flygplats och sedan tar sig till Lund med tåg, bil eller buss.
Media
I Lund har tidigare utgivits två sexdagars tidningar: Lunds dagblad och Folkets tidning. Båda dessa har nu försvunnit. Numera är Sydsvenskan största tidning i staden, men även Skånskan har redaktion i Lund. På gatorna kan Skåneupplagan av Metro hämtas ur på torg och trottoarer uppställda behållare. Lunds TV-kanal heter Steve och radiokanalen heter Radio AF. Båda dessa etermedier är gjorda av och för studenter. Därtill finns [http://www.lundaportalen.se LundaPortalen], vilket är en oberoende internetportal som sammanfattar aktuella händelser i lundaregionen. Lund skall bevakas av SVT genom Sydnytt och av TV4 genom TV4 Öresund.
Kyrkligt
TV4 Öresund
Historiskt har Lund varit säte för ärkebiskopen i Lund. I och med detta byggdes ett stort antal kyrkor runt om i staden och kloster i staden under 1100- och 1200-talet. Som mest fanns det 27 kyrkor i Lund. I och med reformationen 1536 revs nästan alla kyrkor och kloster.
Domkyrkan hyser ett synnerligen märkligt konstur, som visar inte bara timmarnas gång utan även månens faser och många andra himlafenomen. Konstruktören efterlämnade bristfällig dokumentation, och vissa funktioner vet man nu för tiden inte riktigt hur de fungerar och vad de ska visa.
Förr omfattades staden Lund av en församling, Lunds stadsförsamling. Denna slog år 1944 ihop med Lunds landsförsamling som blev Lunds domkyrkoförsamling. Sedan dess har Lund utökats i flera etapper. Nuförtiden är tätorten en del av följande församlingar:
- Helgeands församling
- Lunds Allhelgonaförsamling
- Lunds domkyrkoförsamling
- Norra Nöbbelövs församling
- Sankt Hans församling
- Sankt Peters Klosters församling
- Stora Råby församling
- Östra Torns församling
Inom Lunds tätort ligger idag följande kyrkor:
- Helgeandskyrkan
- Lunds Allhelgonakyrka
- Lunds domkyrka
- Norra Nöbbelövs kyrka
- Sankt Hans kyrka
- Sankt Peters Klosters kyrka
- Sankt Knuts kyrka
- Maria Magdalena kyrka, Lund
- Bosebo kyrka, Lund i "Kulturen"
Enbart Klosterkyrkan och Norra Nöbbelövs kyrka har kyrkogård. Dessutom finns två andra begravningsplatser i tätorten: Norra kyrkogården och Östra kyrkogården.
Se även
- Fråga Lund
- Slaget vid Lund
Några kända personer som är födda i Lund och/eller har växt upp där
- Max von Sydow, skådespelare
- Michael Segerström, skådespelare
- David Batra, komiker
- Anders Jansson, komiker
- Johan Wester, komiker
- Timbuktu, musikartist
- Martin Dahlin, f.d. fotbollsspelare
- Kattis Ahlström, programledare, journalist
- Jonas Birgersson, it-entreprenör
- Adde Malmberg, komiker
- Jan Sigurd, författare, musiker
- Torkel Pettersson, skådespelare
- Anna-Lena Brundin, komiker, författare
- Lars Norén, dramatiker
- Peter Althin, advokat
- Henrik Johnsson, programledare
- Jan Malmsjö, skådespelare
Externa länkar
- [http://www.lundaportalen.se/ LundaPortalen] - Oberoende stadsportal
- [http://www.lundsflygklubb.se/?frame_main=airfieldinfo.php Hasslanda flygfält]
Kategori:Skåne
Kategori:Lunds kommun
Kategori:Lund
OrkneyöarnaOrkneyöarna, eng. Orkney Islands, är en ögrupp i Atlanten, belägen 32 km norr om Skottland, Storbritannien.
kategori:Ögrupper
kategori:Skotska öar
ja:オークニー諸島
ko:오크니 제도
Egino]
Egino, Egin, död 19 oktober 1072, biskop i Lund.
Kung Sven Estridsen i Danmark upprättade omkring 1060
två stift öster om Öresund. Det ena tilldelade han
Egino, med säte i Dalby. Det andra fick Henrik,
som tidigare varit biskop på Orkneyöarna, med säte i Lund.
Egino, som vigts till biskop i Bremen, verkade ivrigt
för att omvända hedningarna i Blekinge och på Bornholm.
Tillsammans med biskop Vilhelm i Roskilde motsatte han
sig Sven Estridsens giftermål med Gunhild Anundsdotter. Trots det
förflyttades han till Lunds stift när biskop Henrik
dog, och därefter slogs de två stiften samman.
Egino dog strax efter återkomsten från en resa till Rom 1072.
Källa: Dansk Biografisk Leksikon, första upplagan
Kategori:Biskopar i Lunds stift
Sven II Estridsson
Sven Estridsson, född ca 1020, död 1074, kung av Danmark från 1047. Kallas också "den kvinnsamme". Son till jarl Ulf Torgilsson av Skåne och Estrid Svensdotter av Danmark. Av den gamla danska kungaätten återstod blott en ättling på kvinnolinjen, nämligen Svend Estridsen som i Norge fick heta Sven Ulfsson.
Han växte upp hos Anund Jakob av Sverige och var i tjänst hos Hardeknut i England.
Valdes av kung Magnus den gode till jarl av Danmark och följer honom mot venderna söder om Östersjön, där Jomsborg blir bränt och definitivt ödelagt och den obotritiske konung Ratibor får sätta livet till. Obotriterna svarade med ett hämndetåg mot Danmark men besegras eftertryckligt vid en plats som heter Lyrskovshede.
Efter att Svens lojalitet mot kung Magnus den gode upphört (unionen var impopulär) lät han sig väljas till Danmarks konung på Viborgs ting. Kung Magnus drog från Norge och drev honom i landsflykt till Sverige, varifrån han sedan gjorde återkommande försök ta Danmark. Krig rasade flera år tills Magnus fars halvbror Harald hårdråde kom hem, efter att ha varit befälhavare för väringagardet hos kejsarinnan Zoe av Konstantinopel och där förvärvat sagolika rikedomar.
Harald hårdråde allierade sig i Sverige med Svend Estridsen. Tillsammans härjade de i Danmark. Magnus erbjöd Harald halva norska riket mot fred och hälften av hans gods. Harald acepterar och överger Svend. Därmed blir Svend Estridsen isolerad och lider ett svårt nederlag till sjöss, men Magnus som förföljer honom över Sjælland har oturen att rida omkull och såras till döds. På sin dödsbädd överlåter han Danmark till Svend Estridsen, vilket naturligtvis misshagar Harald som forsätter kampen mot denne. Svend Estridsen flyr dock aldrig från Danmark mera.
På våren 1062 utkämpades ett slag vid Nissans mynning. Norske kunge Harald hårdråde hade en tid härjat på den halländska kusten då Svend Estridsen kom med en dansk flotta bestående av 300 skepp och ställde den mot Harald som blott förfogade över hälften så många. Överlägsenheten i antal hjälpte dock inte, enligt Snorre Sturlasons berättelse om striden avgick Harald med segern. Den norske kungen trodde att Svend tillhörde de stupade, men den danske kungen hade tagit sig iland och blivit omhändertagen av en bonde vid namn Karl. Svend, som inte blev igenkänd, bjöds på mat och när de satt till bords talde han om att danskarna förlorat kampen till sjöss. Då sade bondhustrun: "Illa har vi det ställt med vår konung; han är både halt och feg." Svend svarade: "Feg är han inte, men han är inte segersäll."
Historien om den halländske bonden kan tyckas tillhöra sagans värld, men bland annat en detalj har intresserat forskarna: bondekvinnans påstående att kungen var halt.
Svend Estridsens kvarlevor murades in i en pelare i Roskilde domkyrka. År 1911 öppnades graven och skelettet undersöktes. Det visade sig att Svend var en högväxt och kraftig man men att hans vänstra höft inte var lika väl utvecklad som den högra. Den anatom som ledde undersökningen drog slutsatsen att Svend hade haft en "oregelbundern och vaggande gång". Snorres berättelse hade sålunda haft verklighetsbakrund åtminstone när det gällde kungens lyte, men hur många övriga detaljer om slaget vid Nissan som är historiskt riktiga lär vi aldrig få veta. Graven intill trodde man länge innehöll resterna av hans mor Estrid, men efter en DNA-analys som gjordes 2003 kunde man utesluta det. Vem kvinnan egentligen är vet man inte, men gissningar har nämnt Margrethe Estrid, makan till Svends son Harald Hein.
Svend Estridsen var samtida med Adam av Bremen. De båda möttes och Svend berättade för Adam om sina och sina förfäders strider och vikingatåg. I Adams skrift om de hamburgska ärkestiftets historia skildras Svend myckets positivt: "den pålitlige danske kungen Svend". Adam skriver också att han blev "mycket vänligt mottagen" vid sitt besök och att kungen "var mycket frikostig mot främlingar". Framför allt framhåller han Svends intresse för kristendomens utbredning och påpekar att "missionen bland Nordens folk fick genom kung Svends medverkan ständigt allt större och lyckligare framgångar". Kungen "skickade sina egna klerker för att predika i hela Sverige och i nordmännens land samt på öarna i denna del av världen".
Under Svend Estridsens tid blev kristendomen fast etablerad i det danska riket, inte minst i Skåne
Kungen och kyrkan hade gemensamma intressen. Båda ville skapa en fast organisation i riket för att därigenom stärka makten och inflytandet. Så länge det var fråga om ett uppbyggnadsskede kunde de två arbeta för detta gemensamma mål. Men maktsträvandena bar i sig frön till en maktkamp som dock först senare skulle bli märkbar. Alliansen mellan kungen och ärk6ebiskopsstiftet i Hamburg innebar emellertid också att Danmark drogs in i den nordeuropeiska intressesfären där den tysk-romerske kejsaren utövade den världsliga makten. För att bli kvitt detta beroende önskade Svend lösgöra Danmark från Hamburg och inrätta ett eget ärkestift, men kyrkofursten i Hamburg motsatte sig detta vid denna tidpunkt.
Förhållandet mellan Danmark och Sverige tycks ha varit gott. I striderna mot Norge fick Svend svenskt stöd. Det finns också uppgifter om att en gränsläggning mellan de båda riken kom till stånd. Det skall ha varit Svend och den svenske kungen Emund den gamle som kom överens om detta. Sex män från vardera riket sägs ha gått genom vildmarken i gränsområdet och rest sex gränsstenar. Senare forskning har dock betvivlat uppgifterna som är kända från nedteckningar i yngre landskapslagar. Det kan heller knappast ha varit nödvändigt att staka ut en gräns vid denna tid. Bebyggelsen i Skåneland, Småland och Västergötland skildes åt av en vidsträckt ödemark.
Svend Estridsen beskrivs som en lärd man och en kyrkans vän och tjänare. Men särskilt from tycks han inte ha varit, inte heller levde han efter den kristna moral som Adam förkunnade.
I Roskildekrönikan från 1130-talet står det att han "avlade söner och döttrar med åtskilliga kvinnor". Detta hade dock en förklaring. Svend gifte sig med Anund Jakobs dotter Gunhild Anundsdotter. Men släktskapet var så nära att äktenskapet stred mot kyrkorättens regler och Hamburgs ärkebiskop Adalbert krävde skilsmässa vilket Sven acceperade. Efter skilsmässan hade han åtskilliga kvinnor med resultatet att han vid sin död år 1074 efterlämnade många barn. Av nio söner blev inte mindre än fem kungar i Danmark.
Adam skriver att i gränslandet "finns djupa skogar och svårtillgängliga berg, som man måste passera på väg från Skåne till Götaland, så att man kan fråga sig om det är fördelaktigare att undvika en farlig resa till lands genom en vågsam sjöfärd eller tvärtom".
Barn: (med okända mödrar)
#Harald Hein kung 1074-1080.
#Knut den helige kung 1080-1086.
#Olof Hunger kung 1086-1095.
#Erik Ejegod kung 1095-1103.
#Nils kung 1104-1134.
Externa länkar
- [http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=206579&previousRenderType=6 DN - Fel drottning i vikingagrav]
Kategori:Vikingatiden
Kategori:Danmarks regenter
Kategori:Norges regenter
JarlDenna artikel handlar om titeln jarl. Se också jarl (olika betydelser).
----
__NOTOC__
Titeln jarl betecknade under tidig svensk medeltid kungens högsta förtroendeman. En jarl ansvarade för och förvaltade, ett område i förtroende åt kungen. Titeln jarl och det engelska earl har en språklig anknytning. Under vikingatiden var det en titel som likställdes med bryte eller fogde, och kunde variera i tyngd beroende på vad man var satt att förvalta. Jarl av Roden, jarl av Västergötland, och jarl av Svitjod var stor skillnad. Det verkar alltså ha funnits flera jarlar samtidigt, men bara en riksjarl åt gången. Riksjarlaämbetet lär ha inrättats av Erik Segersäll, som då ersatte det gamla systemet med samregerande kungar. Dock är det inte känt vem som var Sveriges förste riksjarl.
I flera årtionden före den sista jarlen, Birger jarl, tycks det uteslutande vara medlemmar ur Bjälboätten, även kallad Folkungaätten, som burit titeln. Det är också svårt att bevisa titelns användning eftersom de bevarade breven skrivits på latin och jarlen kallas oftast i dessa för för dux vilket betyder hertig. Kanske har man lånat in den tyska titeln herzog. Jarltiteln bars dock ännu vid 1300-talets mitt av en svensk, Erengisle Sunesson (Bååt), som genom ett av sina äktenskap blev titulärjarl av Orkneyöarna. Kung Albrekt kallade drotsen Bo Jonsson (Grip) sin "officialis generalis" (ungefär 'högste ämbetsman'). Denna funktion synes, vad gäller faktiska maktbefogenheter, i stort sett ha motsvarat det gamla jarlämbetet.
Birger jarl kallade sig Dux sweciae, vilket enligt den titelns betydelse blir riksjarl. Birger, som formellt var jarl under kung Erik den läspe och halte och därefter under sin son kung Valdemar, utvidgade i praktiken jarlens maktbefogenheter och var i realiteten regent. Birger jarl ville möjligen inte att någon jarl i framtiden skulle ha samma makt som han haft, och kunna hota hans ättlingar på tronen. I vilket fall som helst utnämndes inga fler jarlar i Sverige efter Birger jarl.
Titeln och ämbetet jarl har burits av en rad med svenska stormän från vikingatiden och medeltiden, många ur Folkungaätten (äv Bjälboätten).
Jarlar av Östergötland
- Totil fiktiv Jarl i Kind.
- Kettil okristen fiktiv Jarl i Kind.
Jarlar av Götaland
- Walgöter (fiktiv)
Jarlar av Sverige
- Birger Brosa (Bjälboätten) riksjarl 1174-1202. Död 1202, Hans systerson Jon anses ha ärvt titeln. (Men tre av hans söner var jarlar!)
- Folke Birgersson (Bjälboätten), son till Birger Brosa. Jarl 1202-1210.
- Sune Folkesson (Bjälboätten), son till Folke Birgersson (Bjälboätten).
- Johan Sverkersson av Sverige år 1210-1216. Blir kung år 1216-1222.
- Karl Döve Jarl 1216-1220. Död i Estland år 1220.
- Ulf Fase riksjarl 1229-1247. Död 1247.
- Birger jarl Sveriges siste riksjarl 1248-1266. Övertar titeln 1248 från Ulf Fase. Hans son, men ej han själv, valdes till kung.
Norska jarlar
- jarl Toste
- Skule Tostesson, dödad av bönder vid Haverö kyrka på 1100-talet.
- Erling skakke, far till kung Magnus Erlingsson
- Hakon galen
Skånska jarlar
- Ulf Torgilsson, död 1026 i Roskilde.
Övriga ej områdesbestämda Jarlar
- Jon jarl (flera jarlar med detta namn)
- Guttorm jarl 1165-1174. Begravd i Sorö, Danmark.
- Sigvard jarl
Se även
- Earl
Kategori:Titlar
RoskildeRoskilde är en stad på Själland i Danmark med omkring 44 000 invånare. Staden ligger i Roskilde kommun, Roskilde amt.
Historia
Roskilde var biskopsäte för västra Danmark och dansk huvudstad under tidig medeltid.
Utbildning
- Roskilde universitetscenter
- Forskningscenter Risø
- Danmarks Miljøundersøgelser
- Slagteriernes Forskningsinstitut
- Roskilde Pædagogseminarium
- Sjællands Kirkemusikskole
Nöje
Roskilde är kanske mest känd för den årliga rockfestivalen, Roskildefestivalen, som genomförts sedan 1971.
Kultur, sevärdheter
I Roskilde domkyrka begravs uppsatta medlemmar av kungafamiljen. Kyrkan är upptagen på UNESCO:s världsarvslista och var ända fram till 1900-talet Själlands enda domkyrka.
Vid hamnen finns ett museum över vikingaskepp, Vikingeskibsmuseet. Museet skapades efter det att man funnit och bärgat ett antal sänkta vikingaskepp i Roskildefjorden.
Se även
- Freden i Roskilde
Externa länkar
- [http://www.roskilde.dk Roskildeportalen]
Kategori:Orter i Danmark
Kategori:Öresundsregionen
1060-talet
Händelser
- Den romanska kyrkan Sainte-Trinité i Caen i Normandie i Frankrike börjar byggas.
Kategori:1060-talet
ko:1060년대
Halvdan snälleHalvdan snälle kung av Skåne. Sagokung beskriven av Snorre Sturlasson som skriver att Halvdan dräptes av sin bror Gudröd av Skåne, vilken uppviglats till detta av sin hustru Åsa Ingjaldsdotter.
Enligt Hervarar saga, var hans morfar, Heidrek, kung av Ostrogoterna.
Kategori:Litterära figurer
Kategori:Svenska sagokungar
Kategori:Svenska fiktiva karaktärer
Ivar VidfamneIvar Vidfamne var en svensk sagokung vars existens inte är historiskt belagd. Enligt Snorre Sturlasson var han kung av Svitjod från år 655 till år 695, samt av Norge, Danmark, delar av England och från början kung av Skåne. Han var son till Halvdan snälle av Skjöldungaätten. Han dog 695.
Ivar ska ha erövrat sveaväldet efter innebränningen av Ingjald Illråde. Han ska sedan ha underlagt sig hela Norden och större delen av Brittiska öarna.
Han var gift med en dotter till Heidrek av Småland (son till Agantyr, kung i Småland). Han var far till Aud Djupaudga (gift först med Hrörek av Lejre och sedan med Radbart av Gårdarike).
I Danmark satte han sin dotters (Aud Djupaudga) make Hrörek till underkonung men lät senare dräpa honom.
Ivar Vidfamne ska ha omkommit år 695 på en härfärd till Gårdarike då han blev ordentligt uppläxad för sin grymhet, svekfullhet och makthunger, av sin egen fosterfar Hord. Han kastade sig i havet efter sin fosterfar, men kom aldrig mer upp. Han påstås vara höglagd på Valsgärde utanför Uppsala.
Kategori:Personer som drunknat
Kategori:Svenska sagokungar
1026
Händelser
- Anund Jakob sluter förbund med Olav den helige i Kungälv.
- Anunds och Olavs gemensamma armé besegras av Knut den stores i slaget vid Helgeå.
- Anunds armé besegras av Knuts i slaget vid Gårdstånga (ej historiskt belagt).
Födda
Avlidna
- Ulf Torgilsson, skånsk jarl.
Kategori:Årtal
Kategori:1020-talet
ko:1026년
Snapphanar
Snapphanar, svenskarnas skällsord på de styrkor som kämpade på danskarnas sida i de dansk-svenska krigen under 1600-talet, framförallt under skånska kriget 1675-1679. De som svenskarna kallade för snapphanar kan sägas ha utgjorts av tre olika kategorier. En kategori var de skåningar (och danskar) som tog värvning i något av de tiotals friskyttekompanier som danskarna organiserade. Dessa kompanier var ridande förband på 100-200 friskyttar som opererade över stora områden och främst angrep den svenska arméns försörjningslinjer. Den andra kategorin var helt vanliga bondeuppbåd, där den skånska befolkningen tog till vapen mot annalkande svenska styrkor, denna kategori förekom endast i inledningsskedet av kriget. Den tredje kategorin var de egentliga snapphanarna, dvs simpla stråtrövare som strök omkring i skogstrakerna. Deras plundringar riktade sig inte bara mot den svenska armén utan dessutom (och i en större utsträckning) mot den skånska civilbefolkningen. Även friskyttarna var tvungna att ordna sin försörjning genom kontributioner från civilbefolkningen, vilket med tiden blev en stor börda för de skånska bönderna och innebar att skillnaden mellan friskyttar och snapphanar försvann allteftersom kriget fortskred.
Ordet Snapphane
Det finns olika teorier om var ordet kommer ifrån. En del hävdar att ordet kommer av schnappen på tyska, dvs "röva bort", andra hävdar att det kommer av de bössor som var vanliga bland snapphanarna. Det mest troliga är ändå att ordet kommer av medellågtyskans ord Snaphane som betyder just "(beriden) stråtrövare".
Avrättning av snapphanar
Om snapphanar infångades av svenskarna gick de ett grymt öde till mötes. I linje med de avrättningsmetoder som var brukliga under snapphanetiden var ett vanligt öde att en påle fördes in mellan ryggkotorna och ryggskinnet. Pålarna med snapphanarna på, sattes sedan upp på kyrkbackar och längs vägarna. Syftet var naturligtvis att skrämma och varna andra för vad som kunde hända med den som satte sig upp mot övermakten.
Andra metoder för att sprida skräck och varna andra var halshuggning, hängning och rådbråkning (man bröt/krossade benen i kroppen så att den blev lite rörligare). Vanligen avslutades rådbråkning med stegling på hjul då man flätade in kroppen i ekrarna på ett stort trähjul som hängdes upp till allmän beskådan.
Kända snapphanar
- Niels Andersen
- Simon Andersen (Tullsagra Simon)
- Casparus Due
- Knut B. Espersen
- Lille Mads
- Bent Mogensen
- Eskil Nielsen
- Gustav Skåntorp
- Anders Pedersen
- Mickel Pedersen Göing
- Svend "Gjønge" Povlsen
- Hans Severin
- Store Tured
- Uggleherrarna
Snapphanar i historieskrivningen
Synen på snapphanar skiftar radikalt i historieskrivningen och har ofta gett upphov till livliga debatter. Orsaken är att begreppet är något diffust eftersom det representerar tre olika kategorier, vilket beskrivits ovan. De två standardverken: Snapphaneboken av K Arne Blom och Jan Moen, och Snapphanarna av Alf Åberg ger något olika syn på snapphanarna. Båda får betecknas som vetenskapliga, men den sistnämnda har fått utstå kritik från framförallt skånelandspatrioter för att vara alltför "svenskvänlig". Alf Åberg menar bland annat att distinktionen mellan snapphanar och friskyttar i praktiken är omöjlig att upprätthålla då båda grupperna hade i princip samma rekryteringsbas och uppförde sig lika illa mot civilbefolkningen.
Se även
- Altarstenen i Oderljunga
Litteratur
- K Arne Blom, Jan Moen, Snapphaneboken.
- Alf Åberg, Snapphanarna.
Kategori:Skånska kriget
Skåneland
Skåneland är en historisk region som innefattade Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm. Regionen har genom historien varit drabbat av många krig och härjningar från svenska och danska krigsherrar som gjort anspråk på landområden. Skåneland tillföll Sverige vid Roskildefreden 1658. Bornholm återgick dock till Danmark inom ett år efter ett uppror mot svenskarna. Officiellt angavs ett landbyte som anledning till detta, där danska kronans ägor på Söderslätt och Bjäre tillföll svenska kronan i utbyte mot Bornholm. Den halländska ön Anholt förblev dansk, eftersom den glömdes bort då Sverige besatte Halland.
Under medeltiden kallades provinserna av och till Terra Scaniæ, vilket är latin för "Skånes land", så namnet är ingen sentida konstruktion. Den svenska beteckningen "södra Götaland" för Skåneland är ett resultat av försvenskningen av de nya provinserna under 1600-talet.
Geografi
Skånelands gräns mot Sverige fastställdes på 1000-talet, med hjälp av fem stenar längs Hallands gräns och en till Skånes och Blekinges. Dessa stenar står fortfarande kvar.
Symboler
120px
Skånelands flagga är röd med gult kors.
Bild:Vapen%2C_skånsk_panter.jpg
Skånelands vapen är en heraldisk skånsk "panter" av guld i ett rött fält.
Myter
Det finns de som anser att ett av de tre leopardiserade lejonen i det danska riksvapnet symboliserar Skåneland, men som så många andra heraldiska myter saknar den en skälig grund. Man vet inte med säkerhet hur det förhåller sig, men kulturhistorikern Jonny Ambrius anser detta är sannolikt. I det fallet skulle de övriga två lejonen i vapnet symbolisera Själland och Jylland.
Historia
Skånska lagen som gällde i hela Skåneland, är den äldsta av de nordiska landskapslagarna.
I egenskap av gränsbygd var Skåneland ofta utsatt för härjningar under de dansk-svenska krigen. Mellan 1276 och 1710 blev Skåneland invaderat 39 gånger! Skåneland blev svenskt första gången 1332 när Magnus Eriksson köpte detta landområde som Danmark hade pantat bort till en holsteinsk greve. Danmarks kung Valdemar Atterdag erkände att Skåneland inte längre var danskt 1343 men återerövrade trots det landområdet 1360. Sverige betraktade detta som en olaglig ockupation och skulle hålla fast vid sina anspråk på regionen till recessen i Malmö 1524. Skåneland blev återigen svenskt, och denna gång permanent, vid freden i Roskilde. I denna fred erhåll Skåneland rätt att få ha kvar sin lag, sitt språk och sina seder. Svenskarna försökte dock att genomföra en mild försvenskning av skåningarna iallafall, bland annat användes rätten att delta i den svenska riksdagen som en morot för att få skåningarna att ge delar av sin sär-rättigheter. Riksdagsrepresentation erhölls 1662 och därmed kan man säga att Skåneland blev formellt en del av Sverige. Skåningarnas illojalitet mot den svenska kronan under det skånska kriget fick dock konsekvenser. De nekades tillträde till den svenska riksdagen 1678, hallänningar och blekingsbor fick dock komma, och efter kriget behandlades Skåne fortfarande som en ockuperad provins. Som villkor för att återgå till normala fredstida förhållanden krävde kungen en mer grundlig försvenskning. Denna ägde rum 1681-83 varmed skånelagen bland annat ersattes med den svenska landslagen och skåningarna återfick då sin representation i den svenska riksdagen. Kontakter med Danmark uppmuntrades fortfarande inte och ända till 1857 var danska böcker förbjudna i Skåneland.
Under de första 60 åren efter övergången till Sverige, mellan 1658 og 1720, sjönk befolkningsmängden i Skåneland med 38% till följd av avrättningar, tvångsutskrivningar, flykt till Danmark, hungersnöd och sjukdomar. Det sägs att den fyrlängade danska bondgården, blev så utbredd vid återuppbyggandet efter 1658, eftersom man kunde ha fönster in mot gården så att de otaliga, hungrande, skånska flyktningarna inte bröt sig in genom fönsterna.
Skåneland kunde dock har råkat betydligt värre ut eftersom när Karl XI 1676 gick över gränsen till Skåne blev han så upprörd över skåningarnas fientlighet mot honom och allt svenskt, att han föreslog att hela Skåne skulle rensas på skåningar. I slutet av kriget diskuterade det att skåningarna skulle deporteras till det svenska Baltikum och ersättas av svenska bönder, präster, borgare och adelsmän. Detta förhindrades dock av att Kungens inflytelsrike och radikale generalguvernör över Skåne, Johan Gyllenstierna, dog oväntat. Den nye generalguvernören förespråkade en mildare linje mot skåningarna och denna segrade.
Skåneland blev på grund av sin speciella bakgrund och danska koppling 1993 upptaget som medlem i UNPO (Unrepresented Nations and Peoples Organisation) och i FUEN (Federal Union of European Nationalities) som har rådgivande status i Europarådet.
Externa länkar
- [http://www.foteviken.se/Skane/skindex.htm Skånelands historia] - Fotevikens museum
- [http://www.ts.skane.se/ Terra Scaniae] Historisk sida riktad till skolungdom, med stöd av Region Skåne
Kategori:Historiska områden
Kategori:Sveriges historia
Kategori:Danmarks historia
Kategori:Skånes historiaKategori:Skåne
Kategori:Sveriges historia
Kategori:Danmarks historia Franck S. NugentFrank S. Nugent né le 27 mai 1908 à New York et mort le 30 décembre 1965 à Los Angeles est un scénariste américain.
Il fut le scénariste privilégié (et gendre) de John Ford aprés la Seconde Guerre mondiale et permit à l'œuvre de Ford de prendre une nouvelle orientation vers un cinéma plus simple et naturel.
Filmographie
- 1948 : Le Massacre de Fort Apache (Fort Apache) de John Ford
- 1948 : Le Fils du désert (Three Godfathers) de John Ford
- 1949 : La Charge héroïque (She Wore A Yellow Ribbon) de John Ford
- 1949 : Tulsa de Stuart Heisler
- 1950 : Le Convoi des braves (Wagon Master) de John Ford
- 1950 : Deux drapeaux à l’ouest (Two Flags West) de Robert Wise
- 1952 : L'Homme tranquille (The Quiet Man) de John Ford
- 1953 : Un si doux visage (Angel Face) d'Otto Preminger
- 1953 : Les Bérets rouges (The Red Berets) de Terence Young
- 1954 : Trouble in the Glen de Herbert Wilcox
- 1954 : They Rode West de Phil Karlson
- 1955 : Permission jusqu'à l'aube (Mister Roberts) de John Ford
- 1955 : Les Implacables (The Tall men) de Raoul Walsh
- 1956 : La Prisonnière du désert (The Searchers) de John Ford
- 1957 : Quand se lève la lune (The Rising of the Moon) de John Ford
- 1958 : Le Salaire de la violence (Gunman's Walk) de Phil Karlson
- 1958 : La Dernière Fanfare (The Last Hurrah) de John Ford
- 1961 : Les Deux Cavaliers (Two Rode Together) de John Ford
- 1963 : La Taverne de l'Irlandais (Donovan's Reef) de John Ford
- 1966 : Le Trésor de Phantom Hill (Incident at Phantom Hill) d'Earl Bellamy
Nugent, Frank S.
Nugent, Frank S.
Nugent, Frank S.
darmowe statystyki slots narty sowacja NLP rozstpy
|
|
|
| :: RELATED NEWS :: |
Westenhanger railway station
Westenhanger railway station serves Westenhanger in Kent. The station, and all trains serving it, is operated by South Eastern.
The typical off-peak service from the station is one train per hour to Dover Priory and one train per hour to London Charing Cross via To
|
|
STHU
STFU is an initialism currently common in Internet slang. It stands for "shut the fuck up" (a more offensive form of the phrase "shut up" or "shut the hell up", STHU).
It is also now part of a comedic phrase, which most people now associate with piteous attempts at trying to throw off other gamers on FPS
|
Oikos (journal)
Oikos is a monthly scientific journal published by the Nordic Society OIKOS concerning ecology.
Oikos is published in collaboration with Ecography, Lindbergia, the Journal of Avian Biology, and Read More... |
Sthu
STFU is an initialism currently common in Internet slang. It stands for "shut the fuck up" (a more offensive form of the phrase "shut up" or "shut the hell up", STHU).
It is also now part of a comedic phrase, which most people now associate with piteous attempts at trying to throw off other gamers on FPS
|
Konferensi Asia Afrika
The Bandung Conference was a meeting of Asian and African states, most of which were newly independent, organized by Egypt, Indonesia, Burma, Ceylon (Sri Lanka), India, and Pakistan. The conference's stated aims were to promote Afro-Asian economic and cultural cooperation and to oppose
|
|
Sandling railway station
Sandling railway station serves Sandling in Kent. The station, and all trains serving it, is operated by South Eastern.
The typical off-peak service from the station is one train per hour to Dover Priory and one train per hour to London Charing Cross via Tonbridge.
|
|
