:: wikimiki.org ::

Skagerack

Skagerack

Skagerrak, Skagerack, Skagerak, benämning på den vik av Atlanten som ligger mellan danska Jylland, svenska Bohuslän och södra Norge. Skagerrak gränsar i väster till Nordsjön och i söder till Kattegatt. Gränsen mot Nordsjön går mellan Hanstholm i Danmark och Lindesnes i Norge. Gränsen mellan Skagerrak och Kattegatt går mellan Skagens norra udde och Pater Nosterskären nordväst om Marstrand. Kategori:Hav ja:スカゲラク海峡 simple:Skagerrak

Atlanten

Atlanten, Atlantiska havet eller Atlantiska oceanen är den näst största av de fem världshaven. Endast Stilla havet är större. Det heter att det finns fem hav, medan man i äldre tid räknade med sju hav. Atlanten är det hav som ligger mellan Amerika och Europa, Afrika. I nord-sydlig riktning sträcker sig Atlanten från Arktis till Antarktis. Uttrycket atlantisk används ibland såväl om fenomen relaterade till havet självt, som om fenomen som berör båda sidor av Atlanten. När man i Sverige talar om något som är "transatlantiskt" avses ofta något som härrör från Nordamerika, och då "kommer över havet". Namnet Atlanten kommer från grekiska mytologin och betyder, guden Atlas' hav.

Havsdelar och öar

Dess areal beräknas till 106,57 miljon kvadratkilometer. Atlantens kustlängd beräknas till 142 300 kilometer, fördelade så, att 43 600 kilometer kommer på huvudhavet och 98 700 kilometer på bihaven, vilka alltså har längre kuster. Särskild rik på förgreningar är norra delen. Med Norra Ishavet står Atlanten i förbindelse på fyra ställen, nämligen väster om Grönland genom Hudson Strait som är omkring 60 kilometer brett och Davis Strait med omkring 200 kilometers bredd, mellan Grönland och Spetsbergen genom Grönlandshavet, samt genom det omkring 400 kilometer breda farvattnet mellan Island och Norge, det så kallade Norskehavet. Med den norra delen av Atlanten sammanhänger alla dess bihav, såväl Nordsjön och Östersjön som det egentliga Medelhavet och de amerikanska haven, Mexikanska golfen och Karibiska havet. I norra delen ligger också de viktigaste öarna som är mest nära Amerikas, Europas och Afrikas kuster med till exempel Grönland, Island, Färöarna, Azorerna och Kanarieöarna. Södra delen av Atlanten har av stora vikar att uppvisa bara Guineabukten och av öar endast några obetydliga vulkanöar samt Falklandsöarna och Sydgeorgien. Atlantens bredd är minst från Grönlands södra udde (Kap Farvel) till Norge vid 60° nordlig bredd med omkring 2 800 kilometer och mellan Sydamerika och närmaste del av Afrika (Cabo de Sao Roque – Cap Roxo) med omkring 2 970 kilometer.

Djupet och salthalt

I mitten av havet ligger en S-formig bottenförhöjning. Djupet på denna minst 15 000 kilometer långa tröskel är i allmänhet 2 000 till 3 000 meter. På bägge sidor om dessa centrala platåer ligger bassänger med 4 000 till 6 000 meters djup. Den östra bassängen har på norra halvklotet på tre ställen djup av mer än 6 000 meter, nämligen väster om Kanarieöarna (6 298 meter), väster om Kap Verde-öarna (6 015 meter) samt mellan dessa båda platser med 6 068 meter. Västra sidan av norra Atlanten har mellan Bermuda Islands och St. Thomas över 7 000 meters djup. De största hittills funna djupen ligger vid 9 219 meter. Havets medeldjup är 3 926 meter. Vattnets salthalt tilltar från polerna mot lägre breddgrader och kulminerar i norra delen mellan 35° och 30° nordlig bredd, där den är 3,63 procent (mot 3,48 procent vid 55° - 50°), samt i södra delen mellan 15° och 20° sydlig bredd, där salthalten är 3,69 procent. (mot 3,37 vid 50° - 55° sydlig bredd). Dessa kulminationsområden ligger i de zoner, där passadvinden är mest utvecklad och avdunstningen därför störst. Närmare ekvatorn minskas salthalten, vilket säkerligen beror på det myckna regn, som där faller. Dock rubbas dessa förhållanden något av havsströmmarna. Den allra största salthalten påträffas emellertid i de bihav, som är utsatta för stark avdunstning. I vissa delar av Medelhavet går den över 3,90 procent. I avseende på temperatur är att märka att under det av solvärmen direkt påverkade ytlagret är vattnet i norra delen av Atlanten på samma djup och bredd varmare än i den södra delen.

Vindar

Några grader norr om ekvatorn (på sommaren ända till 12° - 14° nordlig bredd) ligger mellan Afrikas och Amerikas kuster ett område med föränderliga vindar eller vindstilla, vilket kallas ekvatorial-kalmerna (eng. "doldrums"). Norr om denna region till 30° nordlig bredd härskar nordöstpassaden, vars polära gräns på vintern ligger i allmänhet mellan 30° och 25° och på sommaren 2,5 grader nordligare. Kraftigast är den mellan 20° och 5° nordlig bredd under vintern och mellan 25° och 15° under sommaren. Endast under vintern tränger den på den amerikanska sidan fram nästan ända till ekvatorn, men på den afrikanska sidan går den aldrig över 5° nordlig bredd. Söder om ekvatorial-kalmerna blåser på södra halvklotet sydostpassaden mycket kraftigare och konstantare. Dess södra gräns sträcker sig under södra halvklotets sommar ända till trakten av Rio de Janeiro. I norr går den i havets östra del alltid över ekvatorn, men vrids då till sydvästlig eller sydlig riktning. På sidorna om passadbältena finns två områden med växlande vindar eller vindstilla, vilka man kallar vändkrets-kalmerna ("hästgraderna"). Därefter kommer på båda halvkloten ett område med förhärskande västliga vindar. På sommaren förhärskar sydvästvindar i hela norra Atlanten och på Sydamerikas östra kust blåser nordliga och nordöstliga vindar.

Havsströmmar

Rio de Janeiro I zonen mellan 20° nordlig bredd och 10° sydlig bredd flyter de båda ekvatorialströmmarna åt väster, den norra med något olika gränser, den södra alltid utbredande sig något norr om ekvatorn. Deras hastighet är störst, då solen står vid vändkretsarna, och avtar alltid från ekvatorn mot högre bredder. I medeltal går den norra 24 kilometer, den södra 30 kilometer per dag. Mellan båda går Guineaströmmen med en hastighet av 28 kilometer per dag i motsatt riktning, och den börjar mellan 25° och 50° västlig längd. Vid Sydamerikas östliga spets delar sig den södra ekvatorialströmmen. Den norra armen förenar sig med norra ekvatorialströmmen och båda flyter dels under namnet Antillerströmmen, dels genom flera sund in i Karibiska havet in i Mexikanska golfen och lämnar den under namnet Floridaströmmen. Den är i Floridasundet 55 kilometer bred och 800 meter djup och har en hastighet av 134 till 220 kilometer per dag samt för med sig 89,872 miljon ton vatten i timmen. När den kommit ut i oceanen, går denna ström, genom sin större salthalt, sin djupblåa färg och sin högre temperatur skarpt skild från det kringliggande vattnet, parallellt med nordamerikanska kusten till trakten av Cape Hatteras. Omedelbart intill Floridaströmmen och upptagande en del av dess vatten, ansluter sig Golfströmmen, under vilket namn man förr även innefattade Floridaströmmen. Den går åt nordost och har sin största utbredning under sommaren. Sannolikt tränger en gren av den in i Baffin Bay, en annan går till Spetsbergen och en tredje når fram till Novaja Zemlja. På vintern slutar den sydligare, men omger även då Island och Norge med varmare vatten. Härigenom får denna ström den största betydelse för norra Europas klimat. På tre ställen möter den kalla polarströmmar, nämligen Labradorströmmen, som från Baffin Bay följer Nordamerikas kust och också tränger under den varma strömmen, den östgrönländska strömmen, som böjer sig runt Kap Farvel och en tredje arktisk ström, som träffar Golfströmmen vid Bjørnøya. Den södra armen av södra ekvatorialströmmen flyter under namnet brasilianska strömmen åt sydväst till 48° sydlig bredd och vrider sig därpå åt öst, varvid den flyter ihop med den från väster kommande stora antarktiska strömmen. En arm av denna böjer sig uppför Afrikas västra kust under namnet Benguelaströmmen samt mynnar slutligen åter in i södra ekvatorialströmmen. Mellan brasilianska strömmen och kusten går Falklandströmmen, en utlöpare från antarktiska strömmen och ett motstycke till Labradorströmmen.

Extern länk

- [http://www.cia.gov/cia/publications/factbook/geos/zh.html CIA World Factbook - Atlanten] Kategori:Hav als:Atlantik ja:大西洋 ko:대서양 simple:Atlantic Ocean th:มหาสมุทรแอตแลนติก zh-min-nan:Tāi-se-iûⁿ

Bohuslän

Bohuslän är Sveriges västligaste landskap, beläget vid Skagerrak med Uddevalla som största stad. Bohuslän gränsar i norr till sitt gamla moderland Norge och i öster till Dalsland och Västergötland. Det är känt för sitt fiske, salta bad och soliga klippor. Bohuslän har 20 000 registrerade fornlämningar.

Historia

Namnet av Bohus (slott), bohus från baihus = fornnord. för stort o mäktigt hus, eller av norskan´s bágr = hindrar, ligger i vägen, vansklig, motstridande (nuv. fästningsholmen). Omnämnt på tidigt 1200-tal. Län betyder f.ö lån, d.v.s ämbetsmännen lånade skatteintäkter från medborgarna för senare inbetalning till Staten. Under vikingatiden var Bohuslän en del av Viken som innefattade kustområdena runt Oslofjorden. Området var då indelat i Ranrike i norr och Älvsyssel i söder. Namnet Viken kom senare att användas som benämning för enbart Bohuslän. Tidigt fanns även en indelning i 16 st. s.k skeppsredor, där 1 skeppsreda = 20 st. roddarbänkar. Detta som en del i beredskapen för ev. angrepp. Den norske kungen Harald Hårfagre gjorde Bohuslän till en del av det samlade norska riket, ca 870. Efter Kalmarunionens upplösning ingick det i Konungariket Danmark-Norge. Vid freden i Roskilde 1658 avträddes hela provinsen utom Enningdalen till Sverige. Digerdöden runt år 1349 härjade Bohuslän svårt, nära hälften av befolkningen dog och 50% av gårdarna ödelades. Dessutom var 1300- och 1400-talen periodvis mkt. kyliga och befolkningstillväxten avstannade. Jordbruket återhämtade sig först under 1600-talet. Under 1700-talets senare del upplevde landskapet en blomstringsperiod tack vare den s.k. stora sillperioden (ca 1747–1809). Många små fiskelägen växte till sig. Samtidigt förändrades naturen då en stor del av skogen höggs ner för att användas till bostäder, båtar och inom fiskeindustrin. Kvar blev kala klippor som fortfarande ger landskapet dess karaktär trots att skog i stora delar av inlandet återplanterades i början av 1900-talet.

Öar i Bohuslän

- Björkö
- Dyrön
- Fotö
- Grötö
- Gullholmen
- Hisingen (delvis)
- Hyppeln
- Hållö
- Hälsö
- Hönö
- Kalvsund
- Koster
- Klädesholmen
- Källö-Knippla
- Käringön
- Malmön
- Orust
- Rörö
- Stenungsön
- Tjörn
- Vinga
- Åstol
- Öckerö

Orter i Bohuslän

- Bohus Malmön
- Bovallstrand
- Göteborg (bara en del av: Hisingen)
- Hasselösund
- Hovenäset
- Hunnebostrand
- Kungshamn
- Kungälv
- Ljungskile
- Lysekil
- Marstrand
- Munkedal
- Skärhamn
- Smögen
- Stenungsund
- Strömstad
- Tanumshede
- Uddevalla
- Ulebergshamn
- Väjern
- Öckerö

Kommuner i Bohuslän

- Ale (delvis)
- Göteborg (delvis)
- Lilla Edet (delvis)
- Lysekil
- Kungälv
- Munkedal (delvis)
- Orust
- Sotenäs
- Stenungsund
- Strömstad
- Tanum
- Tjörn
- Uddevalla
- Öckerö

Några kända bohusläningar

Externa länkar

- [http://www.bohusmus.se/bohusmus/wwwbohusmus/ekologi/html/symboler.htm Bohusläns landskapssymboler]
- [http://hem.fyristorg.com/bohusgen/kartabohus.htm Karta över Bohuslän]
- [http://swedia.ling.umu.se/Gotaland/Bohuslan/index.html Lyssna till några av Bohusläns dialekter]

Se även

- Bohusläns skärgård
- Bohuskusten
- Västkusten
- Bohusläns Museum
- Bohusläns landskapsvapen Kategori:Bohuslän Kategori:Sveriges landskap

Norge

Norge är en konstitutionell monarki i norra Europa, väster om Sverige på den Skandinaviska halvön. Förutom Sverige gränsar landet till Ryssland och Finland. De närbelägna öarna Svalbard och Jan Mayen står under norskt självstyre och betraktas som en del av kungadömet, medan Bouvetön i Atlanten och Peter I:s ö i Stilla havet är underordnade Norge men inte räknas som en del av riket. Norge har även gjort anspråk på Dronning Maud Land i Antarktis.

Historia

Huvudartikel: Norges historia Norge blev ett enat rike under 1000-talet och hade överhöghet över områden som Island, Grönland, Orkneyöarna, Hebriderna mm. Digerdöden innebar dock ett hårt slag och landet hamnade i skuggan av sina grannländer. Den ursprungliga norska kungasläkten och högadeln dog så småningom ut. Genom Kalmarunionen kom Norge under danskt inflytande. Under åren med Danmark förlorade Norge sina gamla territorier Bohuslän, Jämtland och Härjedalen. Napoleonkrigen, med Danmark som allierad med Frankrike, betydde slutet för danskarnas tid i Norge. Vid fredskongressen i Kiel i 1814 blev Norge överlämnat till Sverige. Kraftiga nationella protester resulterade emellertid i en norsk konstitution och valet av Kristian Fredrik till kung 17 maj 1814. Men den svenska kronprinsen, senare kungen Karl XIV Johan sade nej och Sverige attackerade Norge. Efter några veckors krig kapitulerade den norska armén och Norge blev tvungen att gå i personalunion med Sverige genom konventionen på Moss. Norge behöll dock sin nya grundlag med de förändringer som unionen krävde, och nationalförsamlingen Stortinget valde Karl XIII till norsk kung 4 november. Detta blev startskottet för stark politiskt och kulturell utveckling, och stora ekonomiska framgångar. Norge blev fullt självständig i 1905. På 1890-talet hade Norges olust med unionen ökad starkt. Att Sverige gång på gång nekat Norge att ha en egen utrikespolitik och ett eget konsulatväsen bidrog till detta. Det hela kulminerade med att Stortinget i 1905 beslutade att Oscar II inte längre kunde räknas som norsk kung: han ville inte ratificera Stortingets beslut. Många fruktade att krisen kunde sluta som i 1814, att Sverige igen skulde gå till krig mot Norge och som den starka parten kunde diktera en bitter fred. Förhandlingar i Karlstad mellan dom båda länders regeringar lyckades dock skapa ett fredligt slut på unionen. Norska tronan hade erbjudits dom svenska prinsarna, men alla tackade nej. Det blev istället Danmarks prins Carl som tackade ja och valdes till Haakon VII av Norge. 9 april 1940 började Tyskland sin attack mot Norge. Sänkandet av den tyska kryssaren Blücher i Oslofjorden gav kungafamiljen och regeringen tid att fly från Oslo. Städerna Molde, Elverum, Kristiansund, Steinkjer och Namsos skadades hårt i tyska bombattacker. Det tog 62 dagar för tyskarna att erövra Norge och därefter etablerade de en marionettregering med Vidkun Quisling som regeringschef. Kungen och den lagliga regeringen lyckades fly till Storbritannien. Då Tyskland kapitulerade 1945 befann sig 350 000 tyska soldater i Norge. Krigsdödade norrmän under de 5 åren beräknas till drygt 10 000, av dessa var 700 judar. 9000 norrmänn hadde suttit i tyska konsentrationsläger. Finnmark var den del av Norge som drabbats hårdast. Det flyende Wehrmacht brände byarna och förstörde 1944 och 1945 nästan all infrastruktur under sitt försök att rädda sig från Röda armén. Civilbefolkningen på nära 60 000 tvångsflyttades söderut. De 30 åren efter kriget präglades av en kraftig ekonomisk tillväxt. Erfarenheterna från andra världskriget medverkade starkt till att Norge valde sida i kalla kriget och var med att grunda NATO. Landet har i två folkomröstningar sagt nej till medlemskap i EU. I slutet av 1960-talet hittades olja i Nordsjön och inkomsterna därifrån har betytt mycket. Norge har i dag inga statsskulder. Landet är världens tredje största oljeexportör efter Saudiarabien och Ryssland. Statens petroleumsfond, den så kallade ”oljefonden”, är det oanvända överskottet från norska statens oljeinkomster. Fonden investerar i utländska aktier och obligationer. I november 2005 var värdet på 1 280 miljarder norska kronor.
Politik
Norge är en konstitutionell monarki med en parlamentariskt utsedd regering. Statschefens uppgifter inom det politiska systemet är främst ceremoniella. Den norska grundlagen från 1814 ger statschefen rätten att självständigt utnämna sin regering men sedan 1884, då parlamentarism infördes i Stortinget, har det blivit så att statsministern måste ha stöd i Stortinget. Formellt sett kan statschefen utnämna vem han vill som statsråd i regeringen men i praktiken utnämns statsråd efter förslag från statsministern. Det norska parlamentet, Stortinget, består av 169 ledamöter från år 2005, valda från 19 regioner, fylken. Valsystemet är proportionellt med val vart fjärde år. Stortinget består av Odelstinget och Lagtinget med något olika uppgifter. På regional och lokal nivå hålls också val var fjärde år, i regel två år före/efter valet till Stortinget. Den högsta förvaltningsdomstolen är Riksretten. Motsvarigheten till Högsta domstolen är Høyesterett. Norge leds 2005 av en koalitionsregering med Jens Stoltenberg (Arbeiderpartiet) som statsminister. Regeringen består av Arbeiderpartiet, Senterpartiet och Sosialistisk Venstre. Vid stortingsvalet 2005 fick Arbeiderpartiet 32.7%, Høyre 14.1%, Fremskrittspartiet 22.1%, Sosialistisk venstreparti 8.8%, Senterpartiet 6.5%, Kristelig folkeparti 6.8%, Venstre 5.9% samt övriga 3.1%.
Språk
Norge har två officiella språk. Bokmål (riksnorska) och nynorsk (nynorska). Samiska är minoritetsspråk i Finnmark. Bokmål/riksmål är baserad på den danske skrifttraditionen, som berodde på att danskt skriftspråk i senmedeltiden kom till att bli Norges officiella språk. Skillnaden mellan norska bokmål/riksmål är i dag inte så stor. Huvudförkämpen för en norsk skriftnormering var Knud Knudsen (1812-1895). Han ville ha en reglering «efter den almindeligste Udtale af Ordene i de Dannedes Mund». Äventyrssamlingarna till Asbjørnsen & Moe bidrog ytterligare till att norska ord kom in i skriftspråket. Detta språk blev i praktiken delat då riksmål officiellt skiftade namn till bokmål 1929. Målfolket (nynorsktalande) hade stort inflytande hos myndigheterna, detta resulterade i ett misslyckat försök att skapa "samnorska", ett enat skriftspråk. Dock var motståndet stort, då anpassningen först och främst var att nynorska ord skulle bli dominerande. Språkdebatten var som värst under åren 1955-1965. Nu är debatten så att säga död. Språken har sedan dess utvecklat sig, var sin väg, men bokmålet har ändå störst valfrihet och detta är det största hotet för nynorskan. Uppfinnaren av nynorska var Ivar Aasen, på den tiden kallades språket "landsmål". I Norge är det nu över 90 % av befolkningen som föredrar bokmål, men skolelever måste ändå lära sig båda språken. Den norska statstelevisionen, NRK, textar och sänder program med programledare på nynorska (25 % av sändningstiden skall nämligen vara på detta språk).
Adminstrativ indelning
NRK Norge är indelat i 19 fylken:
- Akershus
- Aust-Agder
- Buskerud
- Finnmark
- Hedmark
- Hordaland
- Møre og Romsdal
- Nordland
- Nord-Trøndelag
- Oppland
- Oslo
- Rogaland
- Sogn og Fjordane
- Sør-Trøndelag
- Telemark
- Troms
- Vest-Agder
- Vestfold
- Østfold.
Geografi
Huvudartikel: Norges geografi Den norska naturen är klippig och utmärks av fjordar, öar och glaciärer (Norges kust är 20 000 km lång, vilket är 10% längre än t.ex. USA:s kust). Norge gränsar till Sverige, Finland och Ryssland i öster och har kuster mot Skagerrak i söder, Nordsjön (Stora Fiskebanken) i sydväst, Norska havet i väst och Barents hav i norr. Norges högsta berg är Galdhøpiggen, omkring 2 469 meter. Ibland anges Glittertind som högre med en höjd på 2 472 meter, men då är istäcket inräknat, vilket ju varierar i tjocklek (själva berget når 2 452 meter). Norge har ett tempererat klimat längs med kusterna mycket tack vare Golfströmmen med strängare klimat i inlandet och subarktiskt klimat i norr.

Demografi

Norge har 4 577 457 (2004) invånare, varav ungefär en halv miljon bor i Oslos kommun. Omkring Oslo bor dock ungefär 1 miljon människor. Den största delen av Skandinaviens samisktalande minoritet bor i Norge. Folkmängden ökar med 0,4 procent per år (uppsk. juli 2004). Av invånarna är 50,5 procent kvinnor och 49,5 procent män. Uppdelat i ålder (2004): 0-14 år, 19,8 procent; 15-64 år, 65,4 procent och 65 år och äldre, 14,8 procent. När det gäller etniskt ursprung är den största delen av befolkningen nordisk eller nordgermansk medan en mindre del i norra delen av landet är samisk / finsk. Under de senaste åren har invandringen utgjort mer än hälften av befolkningstillväxten och en ökande andel av befolkningen är invandrare, 7,3 procent per 1 januari 2003. De största invandrargrupperna är svenskar, danskar och pakistanier.

Världsarv

I Norge belägna platser upptagna på UNESCO:s världsarvslista.
- 1979 - Urnes stavkyrka
- 1979 - Bryggen i Bergen
- 1980 - Bergsstaden Røros
- 1985 - Hällristningarna i Alta
- 2004 - Vegaöarna

Kultur

Kända norrmän

- Niels Henrik Abel - matematiskt geni
- Åge Aleksandersen - musiker "Mycket ljus och..."
- Roald Amundsen - först till sydpolen.
- Sverre Anker Ousdal - skådespelare
- Tone Bekkestad - meteorolog TV4
- Ole Bull - fiolspelare, kompositör
- Leif Eriksson - första europé i Amerika (år 1000)
- Tryggve Gran - skidtränare, sydpol med Scott, pilot.
- Edvard Grieg - kompositör
- Knut Hamsun - författare
- Morten Harket - sångare och kompositör i popgruppen A-ha
- Sonja Henie - konståkningsstjärna och skådespelerska i Hollywood
- Thor Heyerdahl - arkeolog och historiker, drivkraften bakom Kon-Tiki-projektet
- Ludvig Holberg- författare
- Henrik Ibsen - författare
- Trygve Lie - första generalsekreterare för Förenta Nationerna
- Edvard Munch - konstnär
- Lise Myhre - serietecknare, grundare till seriefiguren Nemi
- Fridtjof Nansen - äventyrare, forskare, diplomat
- Vidkun Quisling - nazist och förrädare under andra världskriget
- Aud Schønemann - skådespelerska, mest känd från TV som Marve Fleksnes mor
- Jon Skolmen - komiker, skådespelare
- Jahn Teigen - musiker
- Tordenskjold - sjömilitär under Stora nordiska kriget
- Liv Ullmann - skådespelerska
- Sigrid Undset - författare
- Rolv Wesenlund - komiker och skådespelare, mest känd från TV som Marve Fleksnes

Övrigt

- Högsta punkt: Galdhøpiggen 2 469 m
- Naturtillgångar: Koppar, zink, järn, petroleum, fisk
- Befolkningens medelålder: 37,7 år
- Religion: Evangelisk-luthersk tro 90 % (1990), frikyrkliga 2,5 %, katoliker 0,5 %

Areal

- Total yta: 385 155 km² varav
- Svalbard 61 020 km²
- Björnöya
- Jan Mayen 377 km²
- färskvatten 17 900 km²

Norska städer

- Oslo
- Bergen
- Trondheim
- Stavanger
- Kristiansand
- Drammen
- Tromsø
- Ålesund
- Hamar
- Lillehammer
- Elverum
- Molde
- Namsos : Efter antal invånare 2001

Norska öar efter areal

- Hinnøy
- Senja

Externa länkar

- [http://www.servicetorget.no Servicetorget.no]
- [http://www.ssb.no Statistisk Sentralbyrå]
- [http://www.europe-countries.com Europe Countries]
- [http://www.europe-atlas.com Europe Atlas] Kategori:Norge Kategori:Europas länder als:Norwegen [[got:

Kattegatt

Kattegatt, da. Kattegat, är ett havsområde norr om Själland. Det avgränsas i öster av den svenska västkusten (till största delen Halland), i norr av Skagerrak, i söder av Själland, Stora och Lilla Bält samt Öresund och i väster av Jylland. Gränsen mot Skagerrak går längs en linje mellan Skagens norra udde och Pater Nosterskären nordväst om Marstrand.

Öar i Kattegatt

- Anholt
- Brännö
- Hallands Väderö
- Hesselö
- Hönö
- Læsø
- Marstrand
- Styrsö
- Vinga
- Öckerö Kategori:Hav ja:カテガット海峡 simple:Kattegat

Lindesnes

Lindesnes är en halvö på det norska fastlandets sydligate punkt. Kategori:Norge

Skagen

Skagen är en udde på Jyllands nordspets, även själva samhället ute på udden heter Skagen. Udden utgörs av sanddyner och är Danmarks nordligaste punkt. Vid Skagen möts Skagerrak och Kattegatt i den så kallade Grenen, som egentligen heter Skagens odde, på danska. Skagen är ett populärt turistmål, och på 1870- och 80-talen var det en samlingspunkt för många skandinaviska konstnärer. Man brukar tala om Skagenmålarna. Samhället har en fiskehamn, varv och en välfrekventerad gästhamn. Kategori:Danmark

Marstrand

Marstrand är en tätort i Kungälvs kommun, Västra Götalands län, landskapet Bohuslän.

Fakta

Marstrand är beläget på två öar, Marstrandsön och Koön. Marstrandsön ligger längst ut och det går en passagerarfärja i skytteltrafik mellan öarna. Koön når man enkelt från land via broförbindelse. Marstrand är en utpräglad sommarort med stor gästhamn och gott om sommargäster. Kappseglingar drar varje år stor publik.

Historik

Kappseglingar Vikingarna kallade Marstrand´s hamn för medalströnd=mellanstranden. Marstrandsön är 0,8 kvkm. och 82 m. hög. (130 inkl. fästningen) Stadsprivilegier ca 1230 av Norske kungen Håkon Håkonsson. Ursprungligen Malstrand, av fornnordiska mal=grusbank, skalsand. 60-80 m. djupa, som staden är byggd på. 1449 kröningen av Christian 1:e av Odelburg till kung av Norge, i Marstrand. Norge blir en lydstat under åren 1450 - 1814. Viktig fiske, handels och sjöfartsstad. Fästningsverk;
- skansar i hamnen från 1602.
- ”valens skans” på toppen, anlagd 1658.
- Carlsten fästning byggdes under åren 1667 – 1720. Namn efter Carl XI.
- optisk telegraf med Nya varvet 1800, via Torslanda. Marstrands kyrka, grundades i slutet av 1200-talet. Porto Franco-tiden, 1775 – 94, utfärdad av Gustav III;
- frihamn, tullpolitiskt sett. Vidsträckta privilegier.
- förbrytare fick en fristad! ”som flydde för gäld och skuld”. Oscar II tillbringade gärna tid i Marstrand och därmed blev orten ett mycket populärt sommarställe för societeten. Societetshuset och en del andra sekelskiftsmiljöer är bevarade ute på Marstrandsön. Högst upp på höjden på Marstrandsön ligger Carlstens fästning som började byggas efter att Bohuslän blev svenskt 1658. Under 150 år användes fästningen som statsfängelse och det sägs att de farligaste brottslingarna hamnade där. En berömd fånge, Lasse-Maja eller Lars Molin, satt på fästningen i 26 år tills han frigavs år 1839. Redan under tidig medeltid bodde fiskarbefolkning ute på de här öarna. 8 stora sillperioder finns nedtecknade, åren (ca): 970-1030/60 år, 1175-1225/50 år, 1420-1490/70 år, 1556-1588/32 år, 1660-1680/20 år, 1747-1808/61 år, 1878-1898/20 år. Perioden 1556-1588, stort intresse från danske kungen Fredrik II som organiserar fisket med skatter, tullar, m.m. 1581 beslutas att Marstrand ska bli centrum för allt fiske i Bohuslän vilket gav omfattande privilegier. Ca 600 000 tunnor sill tas upp per år, från september - december. Kategori:Bohuslän Kategori:Kungälvs kommun Kategori:Orter i Sverige Kategori:Sveriges städer

Oconomowoc (town), Waukesha County, WI

Oconomowoc (town), Wisconsin

warsaw map hotel madrid zawory metalowe systemy zarz�dzania Pozycjonowanie

:: RELATED NEWS ::

Craigieburn railway station, Melbourne
Craigieburn is a railway station, located in the suburb of Craigieburn, 26km from Melbourne on the Craigieburn railway line. The station will be rebuilt to Premium Standards, and a new station will be built at Roxburgh Park, as part of the Craigieburn