Home About us Products Services Contact us Bookmark
:: wikimiki.org ::
Slovakien

Slovakien

Slovakien (på slovakiska Slovensko; officiellt Slovakiska republiken, Slovenská Republika) är en republik i Centraleuropa som gränsar till Polen, Ukraina, Ungern, Österrike och Tjeckien. Huvudstad är Bratislava.

Historia

Huvudartikel: Slovakiens historia Officiellt blev Slovakien en republik först 1 januari 1993 då Tjeckoslovakien delades. Förutom en period under andra världskriget då landet var ett protektorat inom Nazityskland har landet aldrig tidigare existerat som egen nation.

Geografi

Det slovakiska landskapet utmärks av en mängd berg och dalar och Karpaterna sträcker sig över landets norra del. Bergstopparna i Tatra har flera populära skidorter. Där ligger också Slovakiens högsta punkt, Gerlachovský štít, 2 655 meter över havet. I sydost och sydväst, längs Donau, är landskapet flackt. Andra större floder är Váh och Hron. Klimatet är tempererat med svala somrar och kalla vintrar.

Städer i Slovakien


- Banská Bystrica
- Bratislava
- Košice
- Martin
- Nitra
- Žilina
- Zvolen

Ekonomi

Trots farhågor om motsatsen så har Slovakiens ekonomiska situation snabbt förbättrats efter nationens uppkomst vid delningen av Tjeckoslovakien 1993. BNP-tillväxten har varit mellan fyra och tio procent per år, statskulden har sjunkit och inflationen har hållits på en föhållandevis låg nivå. Däremot lider man alltjämt av en hög arbetslöshet i landet, den näst högsta inom hela EU på över 15 procent endast slagen av grannlandet Polen.

Näringsliv

Slovakien har envetet arbetat med att locka till sig utländska investerare med bland annat en skattereform som har gjort att landet har det lägsta skattetrycket i hela EU. Kia har nyligen förlagt sin europafabrik till Žilina i Slovakien. Med de redan etablerade Volkswagen- och Peugeotfabrikerna är därmed Slovakien världens största bilproducent räknat per invånare. I kölvattnet till bilfabrikerna har många underleverantörer till bilindustrin etablerat sig i landet de senaste åren.

Demografi


- Nationaliteter: slovaker 4 614 854 (85,8%), ungrare 520 528 (9,7%), romer 89 920 (1,7%), tjecker 44 620 (0,8%), ruthener 24 201, ukrainare 10 814
- Befolkningens medelålder: 35 år (2003)
- Religiös tillhörighet: katolsk 60,3 %, ateistisk 9,7 %, protestantisk 8,4 %, ortodox 4,1 %, annan 17,5 %

Politik

Religiös] Slovakiens statschef är presidenten, som väljs av folket på fem år. Ivan Gašparovic är president sedan 2004. Presidenten utser premiärministern och den övriga regeringen. Slovakiens parlament har en kammare med 150 ledamöter valda på fyra år. Slovakien blev medlem i NATO 29 mars 2004 och i EU 1 maj 2004. Sveriges ambassadör i Slovakien är Cecilia Julin.

Kommunikationer

Flyg

Bratislava har internationell flygplats varifrån lågprisbolaget SkyEurope opererar. Även Košice har en mindre internationell flygplats. Inrikesflyg finns, men är begränsat till några få flygplatser. Närheten mellan Bratislava och Wien gör att många flygresenärer på väg till/från huvudstaden nyttjar Wiens flygplats och vice versa.

Järnvägar

Wien Järnvägarna är väl utbyggda i Slovakien. Järnvägsnätet når ut till framförallt Tjeckien, Österrike och Ungern. Fram till 1980-talet var spårstandarden förhållandevis dålig då resurser för underhåll var begränsade men sedan 1990-talet har upprustningsarbeten skett vilket lett till en bättre spårstandard. Tågen är numera också i gott skick och flera av de moderna slovakiska tågen har hög komfort. Järnvägsnätet ägs av statliga [http://www.zsr.sk ZSR]

Vägar

Totalt sett har Slovakien en ojämn vägstandard. Den västra delen av landet har ett mycket väl utbyggt vägnät av hög standard medan den östra delen håller betydligt lägre standard. Totalt sett har ändå Slovakien vägar som ligger på en genomsnittlig europeisk nivå vilket är något bättre än t ex Sverige vars vägar ligger under det europeiska genomsnittet. Resurser har mest lagts på den västliga delen av landet. Här finns motorvägar som utgår från Bratislava och fortsätter vidare norrut och söderut i landet. De fortsätter även mot Tjeckien och Ungern. Se även lista över motorvägar i Slovakien.

Vattenvägar

Donau är livligt trafikerad och persontrafik med båt bedrivs från Bratislava, bl a till huvudstäderna Wien, Budapest och Belgrad som också ligger längs Donau.

Sevärdheter

Belgrad]

Världsarv


- Bondebyn Vlkolínec
- Zipser Borg, Spišské Podhradie och Žehra
- Staden Banská Štiavnica
- Grottorna i Aggtelek och Karst (delvis i Ungern)
- Staden Bardejovs historiska centrum
- Isgrottan i Dobschau

Extern länk


- [http://www.government.gov.sk/english/ Slovakiens regerings webbplats]
- [http://www.freeworldmaps.net/europe/slovakia/map.html Kartor över Slovakien] Kategori:Europas länder Kategori:Slovakien Kategori:Kustlösa stater als:Slowakei fiu-vro:Slovakkia ja:スロバキア ko:슬로바키아 simple:Slovakia th:ประเทศสโลวาเกีย zh-min-nan:Slovensko

Slovakiska

Slovakiska är ett slaviskt språk som talas av uppemot 6 miljoner människor, de flesta i Slovakien. Sedan 1 maj 2004 är slovakiskan officiellt språk i EU. De västliga och centrala dialekterna, vilka talas i upplandet kring Bratislava, är förståeliga även för personer som talar tjeckiska. Språket skrivs med en slovakisk variant av det latinska alfabetet. Kategori:Slaviska språk Kategori:EU-språk ja:スロバキア語

Republik

Republik är ett statsskick; namnet kommer av latinets res publica ("folkets sak"). Republiken kännetecknas av sin frånvaro av ärftliga ämbeten. Till skillnad från en monarki har en republik i allmänhet en vald statschef, ofta med titeln president. Oavsett om en republik styrs enligt folksuveränitetsprincipen eller maktdelningsprincipen anses en republik i högre grad än monarkin härleda sin statliga tvångsmakt ur en förmodad folkvilja. Det råder dock ingen epistemologisk nödvändighet för en republik att samtidigt vara en demokrati. Förespråkare av republikanskt statsskick kallas republikaner.

Se även


- folkrepublik
- bananrepublik
- förbundsrepublik Kategori:Statsvetenskap ja:共和制

Polen

Polen är en republik i nordöstra Centraleuropa som gränsar till Tyskland i väst, Tjeckien och Slovakien i söder, Ukraina och Vitryssland i öst samt Litauen och ryska Kaliningrad i norr. Den har en maritim gräns mot Danmark och Sverige i norr.

Historia

Huvudartikel: Polens historia Polens första ledare, Mieszko I, regerade 962-992. Hans giftermål med prinsessan Dubrawka av Böhmen år 965 tros ha påskyndat Polens kristnande, som ägde rum året därefter. Deras son Bolesław I Chrobry tog över vid Mieszkos död år 992 och regerade fram till sin död 1025. Strax innan han dog kröntes han till Polens första kung av biskopen i Gniezno, Polens dåtida huvudstad. Det medeltida kungariket Polen ingick 1386 en personalunion (från 1569 en realunion) med storhertigdömet Litauen och bildade Polen-Litauen. Polen delades under 1700-talet upp mellan stormakterna Ryssland, Tyskland och Österrike-Ungern. Efter Första världskriget upprättades en oberoende stat år 1918. Under Andra världskriget ockuperades Polen av Nazityskland och Sovjetunionen. Miljoner polacker, främst av judiskt ursprung, sändes till koncentrationsläger och mördades. Efter kriget flyttades Polens landgränser västerut, då de östra delarna av Polen tillföll Sovjetunionen (områden som idag tillhör Vitryssland och Ukraina), och Polen fick motsvarande områden i väster från det tidigare Tyskland. Miljontals människor i både Polen och Tyskland fördrevs till följd av denna gränsomdragning. Polen utropades till kommunistisk folkrepublik år 1947 och förblev så till 1989 då det moderna Polen formades. Landet var under sin tid som folkrepublik medlem av Warszawapakten. Polen gick med i NATO år 1999 och i EU år 2004. Landet är sedan 2003 en av USAs allierade i Irakkriget.

Ekonomi

Polens ekonomi är stabil och övergången från planekonomi till marknadsekonomi i samband med folkrepublikens upphörande har gått bra. Det är en av de stater som varit under sovjetiskt inflytande med starkast ekonomi. Trots att Polen är med i EU har Polens regering gått ut med att man inte planerar att ersätta złotyn med euron inom överskådlig framtid.

Statsskick och politik

Polen är en demokratisk republik. Statschef är presidenten, som väljs av folket på fem år. Nuvarande president är Aleksander Kwaśniewski. Polen har ett tvåkammarparlament som består av sejmen, som tillsätts genom proportionella val och har 460 ledamöter, och senaten, som tillsätts genom ett blockröstningssystem och har 100 senatorer. Sejmen har en femprocentsspärr, som dock inte gäller etniska partier. Den nuvarande polska grundlagen skrevs 1997. För tillfället bildar Sojusz Lewicy Demokratycznej (SLD; "demokratiska vänsteralliansen") och Unia Pracy (UP; "arbetsförbundet") regering. Bland de övriga partierna i parlamentet finns Platforma Obywatelska (PO; "medborgarplattformen"), Liga Polskich Rodzin (LPR; "polska familjepartiet"), Prawo i Sprawiedliwość (PiS; "lag och rätt"), Samoobrona ("försvar av den polska republiken"), Polskie Stronnictwo Ludowe (PSL; "polska folkpartiet"). I valet som hölls fick de konservativa majoritet och kommer att bilda regering.

Geografi

Polskie Stronnictwo Ludowe I nordost finns det masuriska sjödistriktet, ett område med många stora sjöar som är omtyckt som semestermål på sommaren. Hela den polska östersjökusten utgörs av sandstränder. Dessa blir välbesökta under sommarhalvåret, speciellt i närheten av större städer som Gdańsk och Gdynia, men även vid mindre kustbyar som under sommaren förvandlas till semesterorter. Hela södra gränsen mot Tjeckien och Slovakien utgörs av bergskedjor. Längst tjeckiska gränsen heter bergen Sudety (Sudeten) och dess högsta punkt är berget Śnieżka som når upp till 1 602 meter över havet.Senare övergår bergen i Karpaterna. På den polska sidan är berget Rysy högst med sina 2 499 meter över havet, som därmed är Polens högsta punkt. På Śnieżka finns en restaurang och ett kapell. Genom hela landet från Tatrabergen i söder till Östersjön i norr, genom stora städer som Kraków, Warszawa, Toruń och Gdańsk slingrar sig landets längsta flod, Wisła som är 1 047 kilometer lång. Större städer, förutom huvudstaden Warszawa, är Łódź, Kraków, Wrocław, Gdańsk, Poznań, Toruń, Szczecin, Białystok, Bydgoszcz, Katowice samt Lublin. Lublin

Administrativ indelning

Huvudartikel: Polens administrativa indelning Polen är uppdelat i 16 vojvodskap (län):
- Dolny Śląsk (Nedre Schlesien)
- Kujawy-Pomorze (Kujavien-Pommern)
- Lublin
- Lubusz (Lebus)
- Łódź
- Małopolska (Lillpolen)
- Mazowsze (Masovien)
- Opole (Oppeln)
- Podkarpacie (Podkarpatien)
- Podlasie (Podlasien)
- Pomorze (Pommern)
- Śląsk (Schlesien)
- Święty Krzyż
- Warmia-Mazury (Ermland-Masurien)
- Wielkopolska (Storpolen)
- Pomorze Zachodnie (Västpommern)

Demografi

Av Polens befolkning anser sig 96,74% vara polacker. 1,23% var av annan nationalitet och övriga ansåg sig inte tillhöra någon nationalitet. Bland Polens minoriteter märks tyskar, ukrainare, litauer, judar och vitryssar. Det finns även mindre grupper kasjuber, tatarer, armenier, romer, slovaker, ryssar, greker, makedoner, lemker och tjecker.

Infrastruktur

Polens vägnät har en ganska blandad standard. Under den tid då Polen tillhörde Östblocket var resurserna för att bygga vägar bristfälliga. Mindre vägar har därför fortfarande en lägre standard eftersom det tar tid att rusta upp dessa. Ändå pågår numera omfattande upprustningar av det polska vägnätet. Polen har haft motorvägar under en lång tid. Den äldsta motorvägen går från Opole till gränsen mot Tyskland och är byggd under 1930-talet. Omfattande upprustning av denna motorväg pågår. Utbyggnad av motorvägar pågår för fullt i Polen och många av dessa nya motorvägar är avgiftsbelagda. Mellan Elbląg i Polen och Kaliningrad i Ryssland leder en ruinmotorväg byggd före Andra världskriget då denna del av Polen tillhörde Tyskland och kallades för Östpreussen. Järnvägsnätet är väl utbyggt i Polen. Tågen går i hastigheter som är normala i Europa och tågens standard är numera förhållandevis hög. Man kan dock fortfarande se var den gamla gränsen mellan Tyskland och Ryssland gick före Första världskriget då järnvägsnätets täthet var betydligt högre på den tyska sidan av gränsen.

Kultur

Från Polen kommer flera betydande författare såsom nobelpristagarna Henryk Sienkiewicz, Władysław Reymont, Czesław Miłosz och Wisława Szymborska. De meste kände av dem alla är kanske den polskamerikanska författarna och nobelpristagarna Isaac Bashevis Singer och författaren Joseph Conrad som dock skrev på jiddisch respektive engelska. Kompositören Frédéric Chopin kom också från Polen. Filmkonsten är också väl utvecklad, exempelvis genom Andrzej Wajda och Roman Polański. En dominerande byggnad i Warszawa är fortfarande det sovjetiskt byggda kulturpalatset, en magnifik men kontroversiell byggnad som skänktes till det polska folket av Stalin. Många polacker avskyr byggnaden delvis därför att den förknippas med Sovjet och kommunismen och skulle vilja se den riven. Den är byggd i en imposant neoklassisk stil och innehåller bland annat biografer, teatrar, olika kulturella aktiviteter samt en utsiktsplats.

Världsarv

Krakows gamla stadskärna är uppsatt på UNESCO:s världsarvslista. Torget Rynek Główny är ett av Europas största torg.

Religion

Uppemot 75% av Polens befolkning är romerska katoliker. Den katolska kyrkans överhuvud, påven, var mellan åren 1978 och 2005 polacken Karol Wojtyła, bättre känd som Johannes Paulus II. Övriga religioner inkluderar judendom, ortodox kristendom och protestantism. Kategori:Europas länder Kategori:Polen als:Polen fiu-vro:Poola ja:ポーランド ko:폴란드 ms:Poland simple:Poland th:ประเทศโปแลนด์ zh-min-nan:Polska

Ungern

Ungern är en stat i Centraleuropa. Det gränsar till Österrike, Slovakien, Ukraina, Rumänien, Serbien och Montenegro samt Kroatien. Landet har uråldriga anor, med en befolkning som till största delen talar det finsk-ugriska språket ungerska. Efter andra världskriget och före Sovjetunionens sammanbrott ingick Ungern i Östblocket. Sedan 1999 är Ungern medlem i NATO. 2004 gick Ungern med i EU.

Historia

Huvudartikel: Ungerns historia I slutet av 800-talet vandrade magyariska stammar under Árpád västerut från nuvarande Ryssland. Några av dessa stammar bosatte sig på slätten mellan Donau och Tisza. År 1001 bildades en kristen statsbildning av Stefan I. Rikets storhetstid inföll på 1300- och 1400-talen. Det framträngande Osmanska riket besegrade ungrarna 1526, och stora delar av landet fann sig under osmanskt välde under 1500- och 1600-talet. Sedan osmanerna besegrats av Österrike 1697 och Ungern härmed återupprättats, härskade de österrikiska habsburgarna över ungrarna fram till 1918. År 1848 bröt en revolution ut mot det österrikiska herraväldet, men slogs ned av ryska styrkor. I och med 1867 års Ausgleich ("utjämning") bildades Österrike-Ungern och den ungerska staten tilläts bilda ett självständigt parlament. Gemensam administration i form av kejsaren, utrikes- och försvarsministerium bibehölls dock i Wien. Efter första världskriget tog kommunisten Béla Kun makten och utropade Ungern till (sovjetisk) folkrepublik. Folkrepubliken krossades dock när rumänska styrkor intog Budapest den 1 augusti 1919. Vid Trianonfördraget 1920 hamnade cirka två tredjedelar (71,5 %) av det historiska Ungern i Rumänien, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Österrike. Nationalistiska krafter i dagens Ungern kräver de förlorade territorierna åter. I sin lagstiftning tillerkänner Ungern ungrarna i grannländerna vissa rättigheter. Ungern deltog i andra världskriget på Axelmakternas sida, och hamnade efter kriget i den sovjetiska intressesfären. Kommunistpartiet styrde sedan Ungern fram till 1989. Ungernrevolten utbröt 1956, men slogs brutalt ner av sovjetiska trupper.

Samhälle

1956 Efter överenskommelse med EU i mars 1998 om partnerskap för anslutning har landet genomfört en harmoniseringsprocess, som efter en folkomröstning med ett valdeltagande på 45,6% en andel på 83,8% av väljarna röstade ja till EU-medlemskap. Den 1 maj 2004 fick Ungern fullt medlemskap i EU. Landets författning från 1949 genomgick en fullständig revision 1989. Folkrepresentationen kallas Országgyűlés och har 386 mandat, fördelade enligt en kombination av majoritets- och proportionella val. Representerade är, förutom regeringspartierna, Fidesz ("ungdemokraterna") och MDF ("demokratiskt forum", partiledare Ibolya David). Senaste valet ägde rum i två omgångar i april 2002. Från de etniska minoriteterna finns 4 zigenska ledamöter (roma). Sedan valet 2002 finns inte längre högerextrema MIÉP (partiledare Istvan Csurka) kvar i folkrepresentationen. Den ekonomiska utvecklingen i landet har varit god sedan västerländsk demokrati ersatte kommunismen. Den privata sektorn svarar för drygt 80% av BNP. Utländska investeringar till ett värde av US$ 23 miljarder har gjorts sedan 1989. Inflationen har minskat från 14% 1998 till 4,7% 2003. Arbetslösheten ligger sedan några år relativt oförändrad på 6%. Arbetskraftens fördelning:
- Tjänster 65%
- Industri 27%
- Jordbruk 8% (1996) Dominerande industrigrenar:
- Gruvdrift
- Metallurgi
- Byggmaterial
- Livsmedel
- Textil
- Kemisk industri
- Läkemedel
- Motorfordon

Geografi

2003 Större delen av Ungern består av slättland, på ungerska puszta. Under förhistorisk tid var den ungerska slätten täckt av vatten, och kom när vattnet drog sig tillbaka att täckas av flodavlagringar, som idag tillsammans med ditblåst lösjord ger stora vidder av mycket bördig mark. Två tredjedelar av Ungerns yta är uppodlad. Främst odlas vet och majs, men det finns också stora odlingar av frukt, sockerbetor, grönsaker och hampa. På Bakonyskogens sydsluttningar och i nordvästra delen av landet odlas vin. Den helt dominerande staden i landet är huvudstaden Budapest, med över 2 miljoner invånare. Den gamla stadsdelen Buda ligger på Donaus västra strand, och den modernare stadsdelen Pest på dess östra strand. Berömda byggnader är Kröningskyrkan och parlamentsbyggnaden. Staden var besatt av turkarna 1541-1686. Stora skador vållades under andra världskriget och folkresningen 1956. Ungerns största sjö är Balatonsjön.

Ungerns regioner

Ungern delas även upp i nitton ännu mindre områden (megyék) där huvudstaden Budapest ibland kallas en egen.
Balatonsjön

Kultur

Ungern har sedan tidig medeltid varit den västliga civilisationens östligaste utpost i Europa. I samband med ökande autonomi inom det österrikiska kejsardömet blommade en modern högkultur upp, och idag är Budapests kaféer och kulturinrättningar inte sämre än de som återfinns i Wien. Mellan floderna Donau och Tisza finns en stor rikedom i folkdräkter, folksånger och folkdanser. Spåren av balkanism kan iakttas i blandningen av serbisk, svabisk, slovakisk, rumänsk och romsk folkkultur i dess möte med den ungerska kulturen. Det ungerska kulturinflytandet är alltjämt märkbart i näraliggande provinser som Vojvodina, Transsylvanien, södra Slovakien och Österrike, där på många ställen också stora ungerska minoriteter bor. Ungern odlar mycket paprika, vilket återspeglar sig i matlagningen med rätter som Gulyás, pörkölt och lecsó samt kryddan Pirosarany.

Demografi

Etniska grupper
- Ungrare/magyarer 89,9%
- Roma (zigenare) 4,0%
- Tyskar 2,6%
- Serber 2,0%
- Slovaker 0,8%
- Rumäner 0,7% Religionstillhörigheter
- Romerska katoliker 67,5%
- Kalvinister 20%
- Lutheraner 5%
- Övrigt 7,5% Språk
- Ungerska 98,2%
- Andra språk 1,8%

Kommunikationer

Järnvägar

Järnvägarna är väl utbyggda i Ungern. Järnvägsnätet når ut till framförallt Österrike, Slovakien, Serbien och Montenegro, Kroatien, Slovenien och Rumänien. Fram till 1980-talet var spårstandarden förhållandevis dålig då resurser för underhåll var begränsade men sedan 1990-talet har större upprustningsarbeten skett vilket lett till en spårstandard som idag är mycket god. Tågen är numera också i mycket gott skick och flera av de moderna ungerska tågen har hög komfort. Speciellt tåg med benämningen InterCity i Ungern har en mycket hög komfort och med service av hög klass. Utmärkande för dessa tåg är högklassiga restaurangvagnar. Järnvägsnätet ägs och sköts av det statliga företaget Magyar Államvasutak.

Vägar

Totalt sett har Ungern en vägstandard som tillhör Europas genomsnitt. Den ligger till och med något över genomsnittet. Detta innebär att Ungern har en vägstandard som är högre än den vägstandard som finns i t ex Sverige. Vägar underhålls med gott resultat och stora satsningar har gjorts från 1990-talet och framåt med att göra vägstandarden i gott skick. Från Budapest går det motorvägar till Wien och Bratislava. Utbyggnader av nya motorvägar sker i stor omfattning. En motorväg går från Budapest till Balatonsjön och denna motorväg håller på att byggas ut för att till slut nå gränsen till Kroatien. En annan motorväg går från Budapest och söderut. Denna håller också på att byggas ut för att gå i två grenar. Den ena grenen ska nå gränsen till Serbien och Montenegro medan den andra grenen ska nå gränsen till Rumänien. Detta för att möjliggöra förbättrade internationella vägförbindelser.

Extern länk


- [http://mek.oszk.hu/00900/00935 Imre Madách: Människans tragedi]
- [http://www.demos.hu/Audit Hungary's Strategic Audit] Kategori:Europas länder Kategori:Kustlösa stater Kategori:Ungern als:Ungarn fiu-vro:Ungari ja:ハンガリー ko:헝가리 ms:Hungary simple:Hungary th:ประเทศฮังการี zh-min-nan:Magyar-kok

Österrike

Österrike är en förbundsrepublik i Centraleuropa, som gränsar till Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien, Italien, Schweiz och Liechtenstein. Huvudstaden heter Wien. Andra viktiga städer är Graz, Innsbruck, Linz, Salzburg.

Historia

Huvudartikel: Österrikes historia Landet grundades som bayrisk gränsmark (markgrevskap) kring 800 och fick senare namnet Ostarrichi (966). Det upphöjdes på 1100-talet till hertigdöme och blev en viktig maktfaktor i det tysk-romerska riket till dess upplösning 1806. Därefter var Österrike huvudlandet i det stora multietniska habsburgska väldet. Österrike (men inte de ungerska, kroatiska, dalmatinska och italienska delarna av väldet) var också medlem av det Tyska förbundet fram till 1866, när kriget med Preussen ledde till Österrikes utträde. Efter mångåriga krav från magyarerna om ökat självstyre bildades 1867 den Österrikisk-ungerska dubbelmonarkin. Efter dubbelmonarkins nederlag i det första världskriget, och dess upplösning i fredsfördraget från St. Germain, bildades flera nya nationalstater och, efter misslyckade försök att ansluta sig till Tyskland, bildades därefter den första republiken Österrike, omfattade den större delen av Österrike-Ungerns tysktalande områden. Inre politiska splittringar och strider mynnade i en kristligt-konservativ diktatur 1934, som i sin tur föll, när tyska trupper marscherade in i Österrike i mars 1938 och Österrike införlivades med det Tredje riket under namnet Ostmark. Efter Tysklands nederlag i det andra världskriget besattes Österrike av de fyra segermakterna och den österrikiska republiken återupprättades. Vid Potsdamkonferensen 1945 ställdes landet under en ockupationsförvaltning. Ockupationsmakterna lämnade Österrike först 1955 efter att ha skrivit under ett statsfördrag som återställde landets suveränitet. Österrike förband sig till ständig neutralitet (grundlag från 1955) och förpliktade sig att inte gå med på en återförening med Tyskland. Först efter sammanbrottet av östblocket och det kalla krigets slut blev det möjligt för Österrike att delta i det europeiska integritetsarbetet. Efter en folkomröstning 1994 blev Österrike medlem i den Europeiska unionen (EU) 1995 och den Ekonomiska och monetära unionen (EMU) 1999.

Politik

Österrike är en parlamentarisk-demokratisk förbundsrepublik. Statschef är förbundspresidenten, som väljs av folket vart sjätte år. Förbundspresidentens viktigaste politiska uppgift är att utnämna förbundskanslern (regeringschefen) och regeringen. Österrikes parlament består av två kammare: nationalrådet och förbundsrådet.
- Nationalrådet är den lagstiftande parlamentskammaren. Den väljs av folket för en mandatperiod på fyra år och har 183 ledamöter. Fyra partier är för nuvarande invalda i nationalrådet: Österrikes socialdemokratiska parti (Sozialdemokratische Partei Österreichs, SPÖ), De gröna (Die Grünen), det kristdemokratiska Österrikiska folkpartiet (Österreichische Volkspartei, ÖVP) och Österrikes frihetliga parti (Freiheitliche Partei Österreichs, FPÖ), ett högerpopulistiskt parti. I början av 2005 bröt de flesta FPÖ-ledamöterna och alla deras ministrar sig ut ur partiet och grundade Alliansen för Österrikes framtid (Bündnis Zukunft Österreich, BZÖ).
- Förbundsrådet representerar de nio förbundsstaterna. Deras 64 ledamöter väljs av de nio förbundsstatsparlamenten för samma mandatperiod som gäller för de själva. Förbundsrådet har vetorätt inom lagstiftningen, som dock kan röstas ner av nationalrådet genom ett så kallad tröghetsbeslut (Beharrungsbeschluss). Förbundsrådet spelar därför i praktiken ingen roll. Österrikes regering utnämns av förbundspresidenten. Den består av förbundskanslern och ministrarna. Den nuvarande regeringen är en borgerlig koalitionsregering bestående av det Österrikiska Folkpartiet (ÖVP) och Alliansen för Österrikes framtid (BZÖ). Österrike är en federal republik med nio förbundsstater (Bundesland). Varje förbundsstat har egen författning, folkförsamling och regering. De folkvalda delstatsparlamenten kallas för Landtag och har rätten att lagstifta inom sitt kompetensområde. Lantdagen väljer regeringschefen, landshövdingen (Landeshauptmann/Landeshauptfrau). Den regionala förvaltningen handhas av förbundsstaterna, vilka i sin tur är indelade i kommuner som styrs av folkvalda församlingar. En administrativ mellannivå mellan kommuner och delstatsförvaltningen utgör häraden (Bezirk). right

Österrikes nio förbundsstater - och deras huvudstäder

#Burgenland - Eisenstadt #Kärnten - Klagenfurt #Niederösterreich - St Pölten #Oberösterreich - Linz #Salzburg - Salzburg #Steiermark - Graz #Tirol - Innsbruck #Vorarlberg - Bregenz #Wien - Wien

Geografi

Österrike består av fem landskapsregioner. Den största delen av Österrike upptas av Östalperna (63% av ytan) som sträcker sig från gränssjön Bodensee fram till staden Wien i öster. I Alperna ligger Österrikes högsta topp (Großglockner, 3 797 m ö.h.). Norr om Alperna bildar Donaufloden gränsen till utlöparna av det Böhmiska massivet (10%) och Karpaterna (11,3%). Wien ligger i Wien-sänkan (4,4%) och söder och öster om Wien utbreder sig en låglandsregion som tillhör det ungerska låglandet (11,3%). Österrikes viktigaste flod är Donaufloden, som avvattnar Alperna genom bifloderna Lech, Inn och dess biflod Salzach, Enns, Drau och dess biflod Mur m m. I Österrike kan man urskilja tre klimatzoner. De östra delarna är präglade av det kontinentala pannoniska klimatet (medeltemperatur i juli oftast över 19°C, årsnederbörden i regel under 800 mm), de inre Alpområdena har ett alpint klimat (mycket nederbörd, permanent snötäcke över 3 000 m ö.h., korta somrar, långa vintrar) och resten av landet präglas av det milda och fuktiga medeleuropeiska övergångsklimatet med medeltemperaturer i juli mellan 14 °C och 19 °C och upp till 2000 mm årsnederbörd beroende på region. En speciell företeelse i Alperna är den varma och torra föhnvinden, en fallvind, som påverkar människor negativt.

Karta

föhnvind Det här är en karta över Österrike!

Befolkning

I Österrike bor 8 067 300 människor, varav 708 700 utländska medborgare (8,8%) (2002). Drygt 40% av befolkningnen bor i och kring staden Wien, ytterligare 30% i områdena norr och söder om Alperna, medan Alpområdet är glesbefolkat. Österrikes storstäder är Wien (2005: 1 626 440 inv.), Graz (2001: 226 244 inv.), Linz (2001: 183 504 inv.), Salzburg (2001: 142 662 inv.) och Innsbruck (2001: 113 392 inv.). Österrikes befolkning är huvudsakligen tyskspråkig. Standardspråket i Österrike skiljer sig i viss mån från det förbundstyska, framför allt inom ordförrådet som innehåller över 1000 s.k. austriacismer. I Österrike finns sex erkända språkminoriteter vars rättigheter är reglerade i statsfördraget från 1955 och senare lagar. De största grupperna utgörs av den slovensktalande minoriteten om 30 000-50 000 personer i delstaten Kärnten och en lika stor kroatisktalande minoritetsgrupp i Burgenland. I Burgenland bor också en ungersktalande minoritetsgrupp samt Roma och Sinti. I Wien och Niederösterreich finns det tjeckisk- och slovakisktalande minoritetsgrupper. 78% av österrikarna tillhör den romersk-katolska kyrkan, 5% de evangeliska kyrkorna (huvudsakligen den lutherska), 4,5% tillhör andra samfund och 9% betecknar sig som religionslösa.

Sociala förhållanden

Dagens Österrike är en modern socialstat. Första ansatser till en socialpolitik gjordes redan i den Österrikisk-ungerska monarkin mellan 1860 och 1890, men de första större sociala reformerna genomfördes under den sociala och politiska revolutionen (första republiken) efter första världskriget. Reformprogrammet avstannade efter några år p g a de hårda politiska striderna och de ekonomiska problemen. Samarbetsandan och samförståndet mellan arbetsgivare och fackföreningar i den andra republiken efter andra världskriget ledde slutligen till utvecklingen av ett omfattande offentligt välfärdssystem. Grundpelaren är socialförsäkringen som alla arbetstagare och deras anhöriga omfattas av. Den består av sjuk-, olycksfall-, arbetslöshets- och ålderspensionsförsäkringen. Därutöver finns det olika former av familjestöd och annat socialt understöd.

Föräldraförsäkring och barnomsorg

Modern ha rätt till ledighet från 8 veckor före födseln till 8 veckor efter födseln. Därefter får föräldrarna föräldrapenning tills barnet fyller två år, varav sex månader är knutna till varje förälder. Tas andra årets föräldraförsäkring ut på deltid, så kan man förlänga föräldraledigheten tills barnet fyller tre år. Den offentliga barnomsorgen (som för övrigt är ett frivilligt kommunalt åtagande) inskränker sig till deltidsförskola (Kindergarten) från tre års ålder. Yngre barn och de som önskar heltidsbarnomsorg är hänvisade till dagmammor och privata inrättningar som dominerar barnomsorgen. I Österrike får familjerna barnbidrag (Familienbeihilfe). Det betalas ut tills barnet fyllt 19 år eller tills det avslutat utbildningen, men högst till 25 års ålder, d v s så länge föräldrarna är underhållsskyldiga.

Utbildning

Barnen börjar den 4-åriga folkskolan (Volksschule) i sexårsåldern. Efter de fyra gemensamma åren ställs de (eller snarare deras föräldrar) inför valet att fortsätta 4 år i Hauptschule, en förlängning av folksksolan, (ca 2/3 av eleverna) eller gå till det 8-åriga gymnasiet (1/3 av eleverna). Ca 1/3 av eleverna på gymnasieskolan byter efter de första fyra åren till en 5-årig yrkesförberedande gymnasieskola, medan 2/3 fortsätter på det allmänna gymnasiets högre stadium som förbereder för högre studier. Absolventerna av Hauptschule går antingen vidare till en lärlingsutbildning vid företag med en dag yrkesskola (Berufsschule) i veckan eller till kortare yrkesutbildningar i skolform. Ett byte mellan skoltyperna är möjligt men sällsynt. Den gymnasiala avgångsexamen Matura ger generell behörighet för tillträde till universitetsstudier. Uppfylls de centralt reglerade särskilda behörighetskraven för ämnet, så ger den också rätt till en studieplats i den valda utbildningen och på det valda universitetet (med undantag för konstnärliga utbildningar). Det finns 19 universitet i Österrike. Studierna avslutas efter lägst fyra år med magisterexamen eller efter ytterligare studier med doktorsexamen. Det finns ochså kortare studier (minst tre år) som leder till bakkelaureusexamen. Sedan 1994 finns det fackhögskolor (Fachhochschulen) i Österrike vilka erbjuder kortare och mer praktikorienterade utbildningar.

Arbetsmarknad

2003 hade omkring 49% av den österrikiska befolkningen (77% av befolkningen i åldrarna 15-59 år) ett förvärsarbete. 45% av alla förvärvsarbetande var kvinnor; av dem arbetade mer än 37% deltid (men bara 4% av männen). Anställningen är reglerad genom lagstiftning och kollektivavtal. Genom lagstiftning regleras t ex normalarbetstid (högst 40 timmar/vecka), minimisemester (5 eller 6 veckor beroende på antal arbetade år), uppsägning och avgångsvederlag. I kollektivavtal regleras anställningsförhållanden och löner. En österrikisk arbetstagare har rätt till 14 månadslöner/år. Avtalspartner på arbetsgivarsidan är die Bundeskammer der gewerblichen Wirtschaft (ungefär 'Förbundsekonomikammaren'), där alla företag är tvångsanslutna. På arbetstagarsidan finns centralorganisationen Österreichischer Gewerkschaftsbund (ÖGB) (’Österrikiska fackföreningsförbundet’), som omfattar arbetare och tjänstemän i såväl privat som offentlig tjänst. Därutöver är alla arbetstagare obligatoriskt anslutna till Kammer für Arbeiter und Angestellte (’Arbetarekammaren’). Även andra självständiga yrkesgrupper har obligatorisk medlemskap i olika kammare, såsom bönderna i Landwirtschaftskammer (’Lantbrukskammaren’), advokater i Rechtsanwaltskammer (’Advokatkammaren’) m m. Vid arbetslöshet har man rätt till arbetslöshetsersättning under 20 till 52 veckor beroende på antal arbetade år och ålder. Den skattefria a-kassan motsvarar ungefär 55% av nettoinkomsten (arbetsinkomst efter skatt), men uppgår till högst 36,84 euro/kalenderdag (2003). Efter den här tiden kan man söka nödhjälp (Notstandshilfe) om hushållsinkomsterna (d v s inkomsterna av make/maka eller sambo) inte överstiger en viss gräns. 2003 var arbetslösheten i Österrike 4,2%. Kategori:Europas länder Kategori:Kustlösa stater Kategori:Österrike als:Österreich fiu-vro:Austria ja:オーストリア ko:오스트리아 ms:Austria simple:Austria th:ประเทศออสเตรีย zh-min-nan:Tang-kok

Bratislava

Bratislava (på tyska Pressburg; på ungerska Pozsony) är huvudstaden i Slovakien med cirka 430 000 invånare (2003). Staden ligger vid Donaus strand omedelbart intill statsgränsen till Österrike. Avståndet från Wien är cirka 65 kilometer.

Historia

Mellan åren 907 till 1918 var Bratislava en del av Ungern, huvudstaden i landet mellan åren 1536 till 1784, även säte för den ungerska riksdagen från 1542 till 1848. År 1919 blev staden en del av Tjeckoslovakien och det var även då staden fick sitt nuvarande namn. På tyskt initiativ blev staten Slovakien upprättad och mellan 1939 till 1945 var Bratislava återigen huvudstaden. Därefter blev staden återigen tjeckoslovakisk, för att sedan bli huvudstad i Slovakien igen år 1993. Idag är Bratislava säte för det slovakiska parlamentet, regeringen och landets president. Presidentpalatset är en av stadens populäraste turistattraktioner. Bratislava slott, beläget på ett berg och ger en utsikt över hela staden är utan tvekan den populäraste turistattraktionen idag. Bratislava är en modern stad i klassisk stil med många kulturella institutioner. Staden är präglad av en rad blandade folkgrupper som ungrare, tyskar (främst österrikare) och slovaker.

Extern länk


- [http://www.bratislava.sk/ Officiell webbplats]
- [http://www.bratislavaguide.com/ Resehandbok] Kategori:Orter i Slovakien Kategori:Europas huvudstäder ja:ブラチスラヴァ ko:브라티슬라바 simple:Bratislava th:บราติสลาวา

Republik

Republik är ett statsskick; namnet kommer av latinets res publica ("folkets sak"). Republiken kännetecknas av sin frånvaro av ärftliga ämbeten. Till skillnad från en monarki har en republik i allmänhet en vald statschef, ofta med titeln president. Oavsett om en republik styrs enligt folksuveränitetsprincipen eller maktdelningsprincipen anses en republik i högre grad än monarkin härleda sin statliga tvångsmakt ur en förmodad folkvilja. Det råder dock ingen epistemologisk nödvändighet för en republik att samtidigt vara en demokrati. Förespråkare av republikanskt statsskick kallas republikaner.

Se även


- folkrepublik
- bananrepublik
- förbundsrepublik Kategori:Statsvetenskap ja:共和制

1993

Händelser


- 1 januari
  - Det svenska bensinpriset höjs med över en krona, vilket ger Sverige Europas högsta bensinpriser.
  - Tjeckoslovakien delas upp i Tjeckien och Slovakien.
- 7 januari - Gudrun Schyman efterträder Lars Werner som partiledare för Vänsterpartiet.
- 11 januari - Sveriges finansminister Ann Wibble presenterar budgetpropositionen som visar ett underskott på 160 miljarder kronor och ett sparpaket på 81 miljarder.
- 14 januari - Sju svenskar finns bland de 54 som dör när den polska färjan Jan Heweliusz slår runt på Östersjön.
- 20 januari - Bill Clinton efterträder George Bush som president i USA.
- 26 januari - Vaclav Havel väljs till president i Tjeckien.
- 3 februari - Bankstödsnämnden, för rekonstruktion av den svenska banknäringen och de statliga finanserna, instiftas. Den får i folkmunnen namnet "Bankakuten".
- 26 februari - En explosion i garaget under World Trade Center i New York sliter upp ett 30 meter stort hål genom fyra våningar av betong. Sex personer dödas och tusentals skadas.
- Februari - Den svenska regeringens kriskommission lägger 113 förslag för att komma ur den ekonomiska krisen.
- 17 mars - Tele2 bryter det svenska Televerkets hundraåriga monopol när företaget erbjuder utlandssamtal.
- 2 april - Den svenska riksdagen beslutar med röstsiffrorna 184-144 att minska arbetslöshetsersättningen samt införa fem karensdagar i sagda ersättning.
- 3 april - Gunnar Weman vigs till svensk ärkebiskop och ger stöd för registrerat partnerskap för homosexuella.
- 7 april - Det svenska Banverket börjar borra en tunnel genom Hallandsåsen.
- 13 april - Dagens Nyheter publicerar en artikel om den med nöd och näppe undvikta härdsmältan vid Ågestaverket 1969.
- 15 april - Skivdirektören Billy Butt döms till fyra års fängelse för våldtäkt på nio unga kvinnor.
- 22 april - Finansminister Wibbles kompletteringsproposition innehåller ett sparpaket på 81 miljarder kronor.
- 3 maj - Den 30 km breda demilitariserade zonen mellan Sverige och Norge, med förbud mot militära anläggningar, tas bort.
- 16 maj - Val till samernas eget parlament, Sametinget, äger rum för första gången.
- 21 maj - I nu tillgängliga ryska arkiv avslöjas att Sovjet givit Vänsterpartiet 12 miljoner kronor mellan 1978 och 1990.
- 24 maj - Eritrea blir självständigt från Etiopien.
- 26 maj - Den svenska riksdagen höjer skatten för höginkomsttagare och sänker bostadssubventionerna.
- 4 juni - Den svenska riksdagen godkänner ånyo EES-avtalet.
- 16 juni - "Lasermannen" John Ausonius åtalas för ett mord, elva mordförsök och tio grova rån. Han erkänner två bankrån.
- 20 juni - Det första tåget passerar Eurotunneln under Engelska kanalen.
- 21 juni - Visumtvång införs för alla bosnier som kommer till Sverige. Flyktvågen hejdas, men de 40.000 bosnier som redan har kommit får stanna.
- 10 juli - Jesper Parnevik vinner överlägset Scottish Open, "den största svenska golfframgången någonsin".
- 18 juli - Ekonomen Ann-Marie Pålsson startar den svenska pigdebatten. Hon föreslår skatteavdrag för hemhjälp.
- 19 juli - Miljöpartiet föreslår en nordisk union som alternativ till EG.
- 21 juli - Nya Saab 900, som skall rädda företaget från nedläggning, presenteras.
- 23 juli - Nederbördsrekord slås i den indiska delstaten Meghalaya som får 990 millimeter regn på en vecka.
- 27 juli - Bilbomber i Rom sårar ett flertal människor allvarligt.
- 4 augusti - Den sista svenska kräftpremiären för insjökräftor äger rum. Från och med 1 januari 1994 får man fiska kräftor året om.
- 8 augusti - JAS-planet kraschar vid flyguppvisning på Långholmen under Vattenfestivalen i Stockholm. Lyckligtvis skadas ingen människa.
- 14 augusti - Moskén i Trollhättan förstörs i en mordbrand som är kulmen på flera månaders våldsdåd mot invandrare i Sverige.
- 17 augusti - Inför höstterminen godkänner det svenska Skolverket verksamhet vid 212 så kallade friskolor.
- 25 augusti - Sametinget håller sitt första möte. Tinget skall "bevaka frågor som rör samisk kultur i Sverige".
- 6 september - Volvo och Renault meddelar att de skall gå samman i ett nytt bolag vid namn Renault Volvo RVA, som Volvo får 35% i.
- 8 september - PLO erkänner staten Israel.
- 9 september - Israel erkänner PLO som det palestinska folkets företrädare.
- 22 september - De tolv första svenska reklamradiotillstånden säljs på auktion.
- 1 november - Maastrichtavtalet träder i kraft, varvid passtvånget avskaffas för medborgare inom alla länder som är anslutna och EG ombildas till EU.
- 8 november - En kupp utförs mot Moderna museet, varvid tavlor till ett värde av 500 miljoner kronor stjäls.
- 17 november - 10 skolbarn dör i en svår bussolycka på en motorväg i Storbritannien.
- 24 november - Polisen gör razzia mot Alsike kloster varvid 17 utvisningsdömda flyktingar, varav nio barn, grips.
- 1 december - Stockholms tingsrätt dömer John Ausonius för mord, mordförsök och rån.
- 2 december - Sedan flera viktiga aktieägare i Volvo sagt nej till samgåendet med Renault avgår Pehr G. Gyllenhammar. Även koncernchefen Sören Gyll har varit kritisk och affären går om intet.
- 3 december - LO-basen Stig Malm avgår efter avslöjande att han beviljat generösa fallskärmar till chefer i Folksam, LO-media och BPA.
- 7 december - Ett övergångsråd bildas i Sydafrika där landets alla folkgrupper finns representerade.
- 16 december - Makedonien blir självständigt från Jugoslavien.
- 21 december
  - Sverige erkänner Makedonien.
  - EU-kommissionen meddelar att Sverige får behålla snuset och Systembolaget.
- 30 december - Israel och Vatikanstaten upprättar diplomatiska förbindelser.
- Den svenska regeringen lägger fram den så kallade kretsloppspropositionen med syfte att skapa ett ekologiskt hållbart system med återvinning.
- Televerket ombildas från statligt verk till statligt bolag och byter då namn till Telia.
- Det svenska vinsttaket på spelvinster tas bort.
- Louise Sylwander blir den första att tillträda den nya svenska myndigheten Barnombudsmannen (BO).
- Det svenska husläkarsystemet införs.
- I en FN-rapport anses Sverige vara världens mest jämställda land.
- PLO-ledaren Yassir Arafat besöker Sverige.
- Sveriges statsminister Carl Bildt besöker Moskva, varvid Ryssland medger vissa ubåtskränkningar under sovjettiden.
- Svensken Daniel Tarschys utses till generalsekreterare i Europarådet.
- Arealbidrag till det svenska jordbruket införs till följd av EU-anpassningen.

Födda


- 26 februsri - Taylor Dooley, amerikansk skådespelare.
- 28 juni - Caroline Forsberg Thybo, dansk artist, medlem i Cool Kids.
- 26 juli - Taylor Momsen, amerikansk skådespelare.
- 16 augusti - Cameron Monaghan, amerikansk skådespelare.
- 6 december - Elian Gonzalez, omskriven kubansk pojke.

Avlidna

Första kvartalet


- 6 januari
  - Dizzy Gillespie, amerikansk jazztrumpetare och orkesterledare.
  - Rudolf Nurejev, sovjetisk balettdansör och skådespelare, död i AIDS.
- 9 januari - Viveca Serlachius, svensk skådespelare.
- 14 januari - Tage Berg, svensk skådespelare.
- 20 januari - Audrey Hepburn, amerikansk skådespelare.
- 29 januari - Eva Remaeus, svensk skådespelare (cancer).
- 31 januari - Helga Görlin, svensk hovsångerska (sopran).
- 12 februari - James Bulger, brittiskt mordoffer.
- 21 februari - Irma Christenson, svensk skådespelare.
- 24 februari - Bobby Moore, engelsk fotbollsspelare.
- 15 mars - Lennart Hyland, svensk programledare i TV.
- 31 mars - Rolf Björling, svensk operasångare (tenor).

Andra kvartalet


- 4 april - Göran O. Eriksson, svensk författare och regissör.
- 12 april - Dagmar Gille, svensk operettsångerska.
- 13 april - Sten Ardenstam, svensk skådespelare.
- 19 april - David Koresh, amerikansk sektledare 1986-1993 (Davidianerna).
- 20 april - Cantinflas, mexikansk skådespelare och komiker.
- 24 april - Oliver Tambo, sydafrikansk politiker.
- 12 maj
  - Ulf Palme, svensk skådespelare, författare och regissör.
  - Camilla Stærn, svensk operasångerska och skådespelare.
- 18 maj - Ronald Haver, amerikansk filmvetare och filmhistoriker.
- 24 maj - Carl Billquist, svensk skådespelare.
- 30 maj - Sun Ra, amerikansk musiker, organist och kompositör.
- 4 juni - Erna Groth, svensk skådespelare, sångerska och scripta.
- 6 juni - James Bridges, amerikansk regissör (cancer).
- 15 juni - James Hunt, brittisk racerförare.
- 19 juni - William Golding, brittisk författare, nobelpristagare.
- 22 juni - Patricia Nixon, amerikansk skådespelare, Richard Nixons hustru.
- 28 juni
  - GG Allin, amerikansk punksångare.
  - Gudrun Brost, svensk skådespelare.

Tredje kvartalet


- 14 juli - Leo Ferré, fransk poet och sångare.
- 30 juli - Julius Sjögren, svensk skådespelare.
- 9 augusti - Euronymous, eg. Øystein Aarseth, norsk musiker, gitarrist i Mayhem.
- 30 augusti - Kåge Sigurth, svensk TV-producent och manusförfattare.

Fjärde kvartalet


- 7 oktober - Cyril Cusack, irländsk skådespelare.
- 12 oktober - Kurt-Olof Sundström, svensk skådespelare, regissör och manusförfattare.
- 13 oktober - Stig Gustavsson, svensk skådespelare.
- 21 oktober - Melchior Ndadayé, president i Burundi 1993, mördad.
- 23 oktober - Ulf Björlin, svensk dirigent och tonsättare, arrangör av filmmusik.
- 25 oktober - Vincent Price, amerikansk skådespelare.
- 27 oktober - Ulla-Bella Fridh, svensk skådespelare och sångerska.
- 31 oktober
  - Federico Fellini, italiensk regissör.
  - River Phoenix, amerikansk skådespelare.
- 1 november - Frank Sundström, svensk skådespelare.
- 2 november - Åke Jensen, svensk skådespelare och sångare.
- 3 november - Anders Jonason, svensk författare.
- 21 november
  - Bill Bixby, amerikansk skådespelare.
  - Kjell Löwenadler, svensk konstnär.
- 25 november - Anthony Burgess, brittisk författare.
- 3 december - Judith Holmgren, svensk skådespelare.
- 4 december - Frank Zappa, amerikansk rocksångare och kompositör.
- 9 december - Herbert Grevenius, svensk dramatiker, manusförfattare och journalist.
- 10 december - Göte Arnbring, svensk skådespelare och dansare.
- 11 december - Majken Johansson, svensk diktare.
- 14 december - Myrna Loy, amerikansk skådespelare.
- 16 december - Charles Moore, amerikansk arkitekt, representant för postmodernismen.
- 22 december - Alexander Mackendrick, amerikansk-brittisk filmregissör och lärare.
- 31 december - Zviad Gamsachurdia, georgisk politiker, president 1991-1992.

Okänt datum


- Irma Björck, svensk sopran, hovsångerska.

Nobelpris


- Fysik
  - Russell A Hulse, USA
  - Joseph H Taylor Jr., USA
- Kemi
  - Kary B Mullis, USA
  - Michael Smith, Kanada
- Medicin
  - Richard J Roberts, Storbritannien
  - Phillip A Sharp, USA
- Litteratur - Toni Morrison, USA
- Fred
  - Nelson Mandela, Sydafrika
  - Frederik Willem de Klerk, Sydafrika
- Ekonomi
  - Robert W Fogel, USA
  - Douglass C North, USA Kategori:Årtal Kategori:1990-talet als:1993 ja:1993年 ko:1993년 simple:1993 th:พ.ศ. 2536

Andra världskriget

Andra världskriget var en världsomspännande militär konflikt som inleddes när Tyskland invaderade Polen den 1 september 1939 och slutade den 2 september 1945 med Tysklands och Japans totala nederlag i och med den allierade invasionen av Berlin och atombombningen av Hiroshima och Nagasaki. Kriget bestod av flera större och mindre konflikter, där de dominerande stod mellan axelmakterna Tyskland, Italien och Japan och de allierade England, Frankrike och, under senare delen av kriget, Sovjetunionen och USA. Därutöver deltog ett mycket stort antal andra stater. Från och med 1942 fanns det få stater i världen som stod utanför kriget. Medan första världskriget i huvudsak utspelade sig i Europa var andra världskriget verkligen ett globalt krig. Förutom Europa bedrevs kriget i Nordafrika, Ost- och Sydostasien, Atlanten och Stilla havet. De krigförande staterna satte också in alla tänkbara resurser för att vinna. Kriget ledde också till umbäranden utan motstycke för civilbefolkningen och avslutades med att ett nytt fruktansvärt vapen - atombomben introducerades för världen.

Bakgrund

Efter första världskrigets slut 1918 stod Tyskland som förlorare. Vid fredskonferensen i Versailles 18 januari 1919 ansågs Tyskland som ansvarigt för kriget, och ett enormt krigsskadestånd utkrävdes. Tyskarna förbjöds att ha krigsflotta, militärflygplan och stridsvagnar, armén fick bestå av maximalt 100 000 man och Rhenlandet skulle demilitariseras. Trots detta lyckades man bygga upp en krigsmakt med tillräcklig kraft för att erövra andra länder. Något förenklat kan man säga att trots att Versaillesfreden var en mycket hård fred var den inte tillräckligt hård för att knäcka den tyska industrikapaciteten. Villkoren för freden var mycket hårda, bland annat fick Tyskland avträda alla sina kolonier, man fick (som nämndes ovan) inte ha någon flotta, krigsmakten skars ner till ett minimum, man dömdes att betala ett jättelikt krigsskadestånd och man fick ta på sig hela skulden för kriget. I synnerhet det sistnämnda, den så kallade krigsskuldsparagrafen orsakade en enorm bitterhet hos många tyskar. Bland extremister på högerkanten samt inom militären föddes också "dolkstötslegenden", det vill säga att orsaken till förlusten var att soldaterna blivit svikna av politikerna på hemmaplan. En av många som svalde detta utan eftertanke var Adolf Hitler, som 1921 blev ledare för NSDAP - nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet, mer känt som nazistpartiet. Det är visserligen sant att ententen (de allierade) under första världskriget aldrig invaderade Tyskland, likväl var det den tyska krigsledningen som bad om vapenstilleståndet som trädde i kraft den 11 november 1918. Tysklands resurser var vid det här laget helt uttömda och man stod inför en enorm övermakt där till exempel 300 000 nya amerikanska soldater anlände varje månad. Dessutom hade en revolution utbrutit och kejsaren Wilhelm II tvingats att avgå. Man hade redan övervägt att be om vapenstillestånd flera månader tidigare. Tyskland var med andra ord grundligt besegrat. Något som extremister som Hitler och likasinnade vägrade eller inte ville inse. 1923 drabbades Tyskland av en extrem inflation som ruinerade många människor men landet fick 1924-25 ordning på ekonomin och mot slutet av 20-talet fungerade den unga demokratin relativt bra. Levnadsstandarden steg och stödet för NSDAP var ganska lågt. Snart skulle emellertid förutsättningarna bli annorlunda och Hitler ges möjlighet att vinna stöd från breda befolkningslager. Den ekonomiska depressionen i början av 1930-talet medförde att Tyskland drabbades av massarbetslöshet. Krisen ledde till ett allmänt politikerförakt och tron på demokratin sjönk till bottennivåer hos många tyskar. Många såg Hitlers nazistparti som räddningen, en "stark man" som visste vad han ville och inte bara ägnade sig åt politiskt "käbbel". Hitler lovade att utplåna arbetslösheten och att få Tyskland på fötter igen. I riksdagsvalet 1932 blev NSDAP största partiet med 40 % av rösterna. I januari 1933 utsågs Hitler till rikskansler (regeringschef). En populär "myt" är att det bara var arbetslösa och konservativa i överklassen som röstade för nazisterna. Sanningen är att även många i medelklassen valde att rösta på nazisterna. De såg i Hitler en "räddande ängel" som kunde rädda Tyskland från det kaos som rått 1923 när landet drabbades av en extrem inflation. Väl utnämnd till rikskansler förbjöd Hitler snabbt alla partier utom NSDAP och gjorde sig själv till diktator, från och med 1934 både som regeringschef och statschef (Führer). Åren som följde inleddes planeringen för det som skulle bli andra världskriget. Allmän värnplikt återinfördes (vilket stred mot Versaillesfreden) och en våldsam upprustning inleddes. 1938-39 införlivades Österrike och Tjeckoslovakien delades, varvid Böhmen och Mähren (ungefär motsvarande dagens Tjeckien) kom att ingå i Tyskland och Slovakien blev en lydstat. Allt som västmakterna förmådde att göra var att protestera. Att man inte agerade kraftfullare berodde dels på att man till varje pris ville undvika ett nytt storkrig, dels på att Nationernas förbund (NF), FN:s föregångare, inte fungerade som det var tänkt. Det berodde delvis på att USA aldrig gått med i organisationen utan bedrev en isolationistisk politik. Hitler uppfattade västmakternas brist på agerande som ett "bevis" på svaghet och fortsatte förberedelserna för krig. Samtidigt som Tyskland förberedde sig för krig blev läget allt oroligare i Ostasien. Japan inledde i början av 30-talet en mycket aggressiv utrikespolitik. 1931, i och med första kinesisk-japanska kriget, införlivades Manchuriet i Japan (från och med 1932 en japansk lydstat. 1937 invaderade japanska trupper resten av Kina och andra kinesisk-japanska kriget inleddes vilket så småningom blev en del av andra världskriget. Även här stod NF maktlöst. I Afrika hade Italien 1936 invaderat Abessinien (Etiopien) och 1936-39 rasade spanska inbördeskriget med inblandning från både Tyskland och Italien. När Hitler sommaren 1939 ställde krav på Polen var måttet rågat för Frankrike och Storbritannien och man förklarade att man skulle gå i krig mot Tyskland om Tyskland anföll Polen. Hitler ville till varje pris undvika ett tvåfrontskrig och valde i detta läge att underteckna en icke-aggressionspakt med Sovjetunionen - Molotov-Ribbentroppakten. Hitler räknade sannolikt med att västmakterna skulle förbli lika passiva om han angrep Polen som när Österrike och Tjeckoslovakien införlivades i Tyskland. 1 september 1939 invaderade Tyskland Polen och andra världskriget hade startat men tvärtemot vad Hitler räknat med förklarade Storbritannien och Frankrike Tyskland krig 3 september. Därifrån fanns ingen återvändo, Europa hade återigen drabbats av ett storkrig som skulle bli mycket större och blodigare än första världskriget.

Orsakerna till andra världskriget

Den primära orsaken till andra världskrigets utbrott var den mycket aggressiva tyska utrikespolitiken under diktatorn Adolf Hitlers ledning. En politik som syftade på tyskt herravälde i Europa och ytterst världsherravälde. Den akuta orsaken till krigutbrottet var den tyska invasionen av Polen 1 september varpå Storbritannien och Frankrike förklarade krig mot Tyskland. Vid sidan av den oerhört aggresiva tyska utrikespolitiken är det också värt och notera Japans imperialistiska ambitioner som på allvar inleddes med invasionen av Manchuriet. Även här drevs militären (Japan var i praktiken en militärdiktatur från slutet av 20-talet) av en ideologi som påminde om den nazistiska även om man aldrig genomförde ett lika systematiskt folkmord som Förintelsen, d v s Nazitysklands försök att utplåna Europas judiska, romer, homosexuella mfl. Japan hade redan 1936 närmat sig Tyskland och 1940 slöts en allians mellan Japan och Tyskland. När Japans ambitioner att skapa ett imperium i Östasien till slut kolliderade med de västerländska staterna (som alla hade kolonier i regionen) var kriget oundvikligt. Det finns en del som menar att andra världskriget redan inleddes med andra kinesisk-japanska kriget när Japan invaderade det egentliga Kina 1937. Hur som helst så var Japans krig med Kina från och med december 1941 en del av andra världskriget Till skillnad från första världskriget (där alla Europas stormakter var indragna redan efter en vecka) utvecklades andra världskriget successivt till en global konflikt där nästan samtliga länder i världen var involverade. Först när Japan attackerade USA 7 december 1941 och Tyskland förklarade krig mot USA fyra dagar senare kan man tala om en global konflikt. Japans krig mot Kina, dess krig mot USA och de Europeiska kolonialmakterna och kriget i Europa vävdes nu samman. Hade andra världskriget kunnat förhindras? En del historiker (även om de är i minoritet) menar att västmakterna också har en stor del i skulden då de hade kunnat stoppa Hitler tidigare istället för att göra eftergifter åt Tyskland. På sätt och vis var andra världskriget en fortsättning på första världskriget. Huvudmotståndarna var i stort sett demsamma (undantaget Japan och Italien som slogs för de allierade under kriget 1914-18). De bakomliggande orsakerna till krigsutbrottet kan lätt spåras till följderna av första världskriget. Många historiker menar att de mycket hårda vilkoren i Versaillesfreden som avslutade första världskriget var ett stort misstag och i hög grad bidrog till att Adolf Hitler fick så stort stöd.

Sammanfattning av krigsförloppet

Se även tidsaxel över andra världskriget.

Inledande fas

Den 1 september 1939 inledde den tyska armén ett förkrossande blixtanfall mot det underlägsna Polen. Trots tappert polskt motstånd, krossades polackerna av de framryckande tyska trupperna på några veckor. Den 3 september följde krigsförklaringar mot Tyskland från Frankrike och Storbritannien. Nästa fas i det andra världskriget blev det finska vinterkriget, vilket såg framgångsrika finska försvarare avvisa ett otal sovjetiska anfall. Trots tappert försvar tvingades Finland slutligen på knä och freden undertecknades 1940 i Moskva. Finland avträdde stora delar av Karelen till Sovjetunionen. Den 9 april 1940 gav sig tyskarna på Danmark och Norge i ett försök att säkra järnmalmstransporterna från Sverige, samtidigt som man ville etablera fördelaktiga flottbaser längs den norska kusten. "Operation Weserübung" blev en total tysk framgång sånär som på lite motstånd under sjölandsättningen längst Norges västkust och de båda nordiska länderna ockuperades. Under tiden stod västfronten stilla (The Phoney War - Låtsaskriget). De franska trupperna förlitade sig på Maginotlinjen. Av den anledningen lät Adolf Hitler sina trupper överskrida Beneluxländernas gränser i maj 1940 (jämför med Schlieffenplanen från första världskriget). De allierade trupperna gick därefter in i Belgien för att uppta kampen på belgiskt territorium, varpå tyskarna intog Nederländerna genom en djärv luftlandsättning men satte in sitt huvudanfall genom Ardennerna, ut mot Engelska kanalen. Anfallet splittrade de allierade arméerna, som tvingades evakuera den europeiska kontinenten (Dunkerque). När de drog sig ut ur Belgien, så gick Tyskland in ifrån öst. Frankrike stod inom kort besegrat. Den nye brittiske premiärministern Winston Churchill fortsatte dock kampen och Storbritannien uthärdade ett fruktansvärt tyskt luftkrig mot öarna. Under Slaget om Storbritannien sågs brittiska RAF, Royal Air Force besegra Hermann Görings Luftwaffe. Med hjälp av ny förbättrad radarteknik kunde det brittiska flygvapnet sätta in sina numerärt underlägsna flygplan vid de ställen de verkligen behövdes. I detta läge hade Mussolinis Italien gått med i kriget på axelmakternas sida och gick nu till anfall mot Grekland. Det italienska anfallet misslyckades kapitalt och tysk hjälp behövdes. Tyskland hade förberett ett anfall på Sovjetunionen till 15 maj 1941, men de tyska arméerna var först tvungna att besätta Jugoslavien och Grekland (utan större svårighet, men Barbarossa sköts upp från 15 maj till 22 juni, vilket möjligtvis kan ha varit avgörande för krigets utgång). 22 juni Mellan juni 1940 och juni 1941 såg det mörkt ut för alliansen. Frankrike hade kuvats, USA:s medborgare vägrade att gå med i kriget trots Roosevelts påtryckningar. Sovjetunionen hade ännu inte bytt sida och hade inga tankar på att göra det heller. Men snart så skulle det ändras...

Avgörandets tid

Den 22 juni 1941 satte Hitler igång Operation Barbarossa, det storskaliga anfallet på Sovjetunionen. Kriget på östfronten hade börjat. De tyska trupperna hade inledningsvist stora framgångar och stod snart utanför Moskva. Här kom krigets första vändpunkt. Stalin lyckades organisera ett tappert motstånd framför huvudstaden och de tyska trupperna körde snart fast i den begynnande ryska vintern. Förbindelselinjerna var uttänjda till bristningsgränsen och talrika sovjetiska förstärkningar anlände alltjämt till fronten. Den 7 december 1941 anföll Japan utan förvarning den amerikanska flottbasen vid Pearl Harbor på Hawaii. På detta sätt drogs även USA in i det andra världskriget på de allierades sida. I den nordafrikanska öknen kämpade Erwin Rommel mot britterna under Bernard Law Montgomery. 1942 lyckades Montgomery slutligen tillfoga Rommel ett avgörande nederlag vid el-Alamein. 1943, efter amerikanska och brittiska landstigningar i de Vichy-trogna kolonierna Marocko och Algeriet, tvingades de tyska och italienska styrkorna i Nordafrika slutgiltigt kapitulera, efter att med viss framgång ha försvarat sig i Tunisien. I slutet av 1942 ryckte framskjutna tyska trupper in i Stalingrad, men blev slutligen omringade där efter en sovjetisk motoffensiv. Trots fältmarskalk Erich von Mansteins försök att bryta belägringen av Stalingrad, hölls tyskarna under befäl av fältmarskalk Paulus alltjämt instängda där. Den 2 februari 1943 kapitulerade tyskarna i Stalingrad, vilket blev krigets verkliga vändpunkt. Stalin gav order om en generaloffensiv, en offensiv som inte slutade förrän i Berlin.

Axelns sammanbrott

Berlin och Josef Stalin]] 1943 hade slutligen slaget om Atlanten avgjorts och enorma mängder amerikanska förstärkningar och materiel transporterades över till Storbritannien. Terrorbombningarna av Tyskland kom även igång på allvar. De allierade invaderade Italien och Mussolini tvingades avgå. Den 6 juni 1944 landsteg de allierade i Normandie (D-dagen) och öppnade därmed en andra front mot Tyskland. Vid slutet av 1944 genomförde den tyska armén sin sista stora motoffensiv mot de allierade, men den så kallade ardenneroffensiven misslyckades. I början av maj 1945 stod ryssarna i Berlin, där Hitler 30 april begick självmord. Den 7 maj kapitulerade det tredje riket för de allierade. I Stilla havet hade hårda strider rasat under hela kriget, men nu stod de allierade och knackade på Tokyos dörr. Franklin D. Roosevelt dog före krigsslutet och den nye presidenten, Harry S. Truman, gav order om att det nya vapnet, atombomben skulle fällas över Japan. Efter atombombningarna av städerna Hiroshima och Nagasaki kapitulerade även Japan inför övermakten, den 15 augusti 1945, men kapitulationen skrevs på först 2 september av den japanske generalen Umezu. Det andra världskriget var den mänskliga historiens största konflikt. Man räknar med att 50-60 miljoner m