Home About us Products Services Contact us Bookmark
:: wikimiki.org ::
Språk

Språk

Språk är ett medium för kommunikation. Med hjälp av det mänskliga språket representeras tankar, konkreta föremål och abstrakta begrepp, aktioner och idéer. En idealföreställning är att ett språk måste ha en fullständig grammatik och det ska vara möjligt att i vilket sammanhang som helst uttrycka vilken idé som helst. Språken är uppbyggda av olika system såsom ordförråd, grammatik, pragmatik, semantik, fonetik. Språkens olika beståndsdelar utforskas med hjälp av lingvistikens varierande forskningsmetoder. Forskningen kan vara inriktad på aktuella förhållanden eller på språkhistoria samt de förändringsprocesser som sammanbinder dåtid och nutid.

Så heter språken där de talas


- Abkhaziska - Апсуа (Ap'sua)
- Afrikaans - Afrikaans
- Albanska - Shqip
- Arabiska - العَرَبِيَّة (Alarabia)
- Armenska - Հայերէն (Hajerēn)
- Asturiska - Asturianu
- Azeriska - Azərbaycanca
- Baskiska - Euskara
- Bosniska - Bosanski/Босански
- Bretonska - Brezhoneg
- Bulgariska - Български (Bǎlgarski)
- Danska - Dansk
- Engelska - English
- Estniska - Eesti keel
- Finska - Suomi
- Franska - Français
- Färöiska - Føroyskt
- Georgiska - ქართული (Kartuli)
- Grekiska - Έλληνικά (Élliniká)
- Hebreiska - עברית (I'vrjt)
- Indonesiska - Bahasa Indonesia
- Inuitspråk - Inuktitut
- Iriska - Gaeilge
- Isländska - Íslenska
- Italienska - Italiano
- Japanska - 日本語 (Nihongo, även Nippongo)
- Katalanska - Català
- Korniska - Kernewek
- Korsikanska - Corsu
- Kroatiska - Hrvatski
- Kurdiska - کوردی (Kurdí)
- Kymriska - Cymraeg
- Lettiska - Latviski
- Latin - Latina
- Litauiska - Lietuvos
- Makedonska - Македонски (Makedonski)
- Malaysiska - Bahasa Melayu
- Manx - Gaelg
- Nederländska - Nederlands
- Norska - Norsk
- Persiska - فارسی (Pârsi)
- Pidginspråk - exempelvis Tok Pisin
- Pilipino/Tagalog/Filipino - Filipino (tidigare Pilipino/Tagalog)
- Polska - Polski
- Portugisiska - Português
- Provencalska - Prouvençau
- Rumänska - Română
- Ryska - Русский (Russkij)
- Rätoromanska - Rumantsch
- Sardiska - Sardu
- Serbiska - Српски/Srpski
- Skotska - Scots
- Skotsk gaeliska - Gàidhlig
- Slovakiska - Slovenčina
- Slovenska - Slovenščina
- Spanska - Español
- Swahili - Kiswahili
- Svanuri - Lushnu nin
- Svenska - Svenska
- Tjeckiska - Čeština
- Turkiska - Türkçe
- Tyska - Deutsch
- Ukrainska - Українська (Ukrajns'ka)
- Ungerska - Magyarul
- Vietnamesiska - Tiếng Việt
- Vitryska - Беларускі (Belaruski)

Några större språkfamiljer


- Indoeuropeiska språk
  - Kentumspråk
    - Germanska språk
      - Nordgermanska språk
      -
- Västnordiska språk
      -
  - Färöiska
      -
  - Isländska
      -
  - Norska
      -
- Östnordiska språk
      -
  - Danska
      -
  - Svenska
      - Västgermanska språk
      -
- Afrikaans
      -
- Engelska
      -
- Flamländska
      -
- Frisiska
      -
- Nederländska
      -
- Skotska
      -
- Tyska
      -
  - Jiddisch
      -
  - Schwyzerdütsch
      - Östgermanska språk
      -
- Burgundiska
      -
- Gotiska
      -
- Vandaliska
    - Italiska språk
      - Romanska språk
      -
- Asturiska
      -
- Franska
      -
- Galiciska
      -
- Italienska
      -
- Katalanska
      -
- Occitanska
      -
- Portugisiska
      -
- Provencalska
      -
- Rumänska
      -
- Rätoromanska
      -
- Sardiska
      -
- Spanska (Kastilianska)
    - Keltiska språk
      - Brythonska
      -
- Bretonska
      -
- Korniska
      -
- Kymriska
      - Goideliska
      -
- Irisk gaeliska
      -
- Manx gaeliska
      -
- Skotsk gaeliska
    - Grekiska språk
      - Attiska språk
      -
- Klassisk grekiska
      -
- Koiné
      -
- Nygrekiska
  - Satemspråk
    - Albanska
    - Slavobaltiska språk
      - Baltiska språk
      -
- Västbaltiska språk
      -
  - Preussiska
      -
- Östbaltiska språk
      -
  - Lettiska
      -
  - Litauiska
      - Slaviska språk
      -
- Sydslaviska språk
      -
  - Bulgariska språk
      -
    - Bulgariska
      -
    - Makedonska
      -
  - Serbokroatiska språk
      -
    - Bosniska
      -
    - Kroatiska
      -
    - Serbiska
      -
  - Slovenska
      -
- Västslaviska språk
      -
  - Polska
      -
  - Slovakiska
      -
  - Sorbiska
      -
  - Tjeckiska
      -
- Östslaviska språk
      -
  - Ryska
      -
  - Ukrainska
      -
  - Vitryska
    - Indoiranska språk
      - Indoariska språk
      -
- Centrala indoariska språk
      -
  - Gujarati
      -
  - Punjabi
      -
  - Rajasthani
      -
  - Romani
      -
  - Västhindi
      -
- Östliga indoariska språk
      -
  - Bengali-Assamese
      -
    - Assamese
      -
    - Bengali
      -
  - Bihari
      -
  - Oriya
      -
- Nordvästliga indoariska språk
      -
  - Sindhi
      -
- Singalesisk-maldiviska språk
      -
  - Singalesiska
      -
  - Maldiviska
      -
- Sanskrit
      -
  - Prakrit
      -
  - Pali
      -
- Sydliga indoariska språk
      -
  - Konkani
      -
  - Marathi
      - Iranska språk
      -
  - Persiska
      -
  - Kurdiska
      -
  - Dari
      -
  - Tati
      -
  - Gilaki
- Nordkaukasiska språk
  - Nordcentrala nordkaukasiska språk
    - Tjetjen-ingusjiska språk
      - Ingusjiska
      - Tjetjenska
  - Nordöstliga nordkaukasiska språk
  - Nordvästliga nordkaukasiska språk
    - Abkhaz-abazinska språk
    - Tjerkassiska språk
    - Ubyx
- Uralaltaiska språk (omtvistad)
  - Uraliska språk
    - Finsk-ugriska språk
      - Finsk-permiska språk
      -
- Finsk-cheremisiska språk
      -
  - Finsk-mordvinska språk
      -
    - Finsk-samiska språk
      -
      - Baltofinska språk
      -
      -
- Finska språk
      -
      -
  - Finska
      -
      -
  - Tornedalsfinska
      -
      -
  - Kväniska
      -
      -
- Estniska
      -
      -
- Ingermanländska
      -
      -
- Karelska
      - Ugriska språk
      -
- Ungerska
    - Samojediska språk
  - Altaiska språk
    - Mongoliska språk
      - Mongoliska
    - Tungusiska språk
    - Turkiska språk
      - Sydturkiska språk
      -
- Azeriska språk (azerbajdzjanska)
      -
  - Nordazeriska
      -
  - Sydazeriska
      -
- Turkiska
      -
- Turkmeniska
      - Nordvästturkiska språk
      -
- Kazakiska
      -
- Kirgiziska
      -
- Tatariska
      - Östturkiska språk
      -
- Uzbekiska
      -
- Uiguruska
    - Japanska (omtvistat)
    - Koreanska (omtvistat)
    - Ainu (omtvistat)
- Sinotibetanska
  - Sinitiska språk
    - Kinesiska
  - Tibetoburmanska språk
    - Yipho-burmanska språk
      - Burmanska språk
      - Nordliga yipho-språk
      - Centrala yipho-språk
      - Sydliga yipho-språk
    - Meitei
- Dravidiska språk
- Afroasiatiska språk
  - Berbiska språk
  - Tchadiska språk
  - Kushitiska språk
  - Egyptiska språk
  - Omotiska språk
  - Semitiska språk
    - Centralsemitiska språk
      - Arameiska språk
      -
- Västarameiska
      -
- Östarameiska
      - Sydcentralsemitiska språk
      -
- Arabiska språk
      -
- Kanaaneiska språk
      -
  - Hebreiska
      -
  - Samariska
      -
  - Ivrit
    - Sydsemitiska språk
      - Etiopiska språk
      - Sydarabiska språk
- Niger-Kongospråk
  - Västatlantiska gruppen
    - Wolof
    - Serer
    - Fula
  - Benue-Kongo-gruppen
    - Bantuspråk
      - Swahili
      - Bemba
      - Lingala
      - Zulu
      - Xhosa
    - Yoruba
  - Kwa-gruppen
    - Twi
    - Gbe
- Khoisanspråk
  - Hatsaspråk
  - Sandawespråk
  - Sydafrikanska khoisanspråk
- Austroasiatiska språk
  - Monkhmerspråk
    - Östliga monkhmerspråk
      - Khmer
    - Vietmuongspråk
      - Vietnamesiska
  - Mundaspråk
- Austronesiska språk
  - Malajopolynesiska språk
    - Västliga malajopolynesiska språk
      - Sundaspråk
      -
- Javanesiska
    - Mesofilippinska språk
      - Centralfilippinska språk
      -
- Tagalog
- Australiska språk
- Kadaispråk
- Eskimåisk-aleutiska språk
- Na-denespråk
- Algonkinspråk
- Azteko-tanoanska språk
- Andisk-ekvatoriala språk
- Ge-pano-karibiska språk
- Konstgjorda språk
  - Hjälpspråk
    - Atlantiska
    - Basic English
    - Esperanto
    - Ido
    - Interlingua
    - Occidental
  - Klingon/Klingonska
  - Klingonaase
  - Sindarin
  - Quenya

Externa länkar

[http://www.ethnologue.com SIL International; ethnologue]

Se även


- alfabet
- grammatik
- internationellt hjälpspråk
- ord
- ortografi
- programmeringsspråk
- talspråk
- teckenspråk Kategori:språk ja:言語 ko:언어 ms:Bahasa simple:Language tokipona:toki zh-cn:语言 zh-tw:語言

Kommunikation

Ordet kommunikation kan härledas från latinets communis som betyder gemensam. Gör man om det till ett verb så kan man tala om att något görs gemensamt.

Ordets användning

I äldre svenska (fram till 1900-talets mitt) syftar ordet i första hand på persontransporter, framför allt pluralformen "kommunikationer" (se Sveriges kommunikationer). I de senare generationens svenska har ordet efter påverkan från engelska oftare kommit att syfta på informationsutbyte mellan människor. I all kommunikation är det något som transporteras. Det kan vara något konkret som transporteras via t ex järnväg eller annat transportmedel. Det kan också vara ett meddelande som på något sätt transporteras. Det är vanligt att man använder modeller när man beskriver mänsklig kommunikation för att göra processerna mer åskådliga. En enkel kommunikationsmodell är: Ett tankeinnehåll uttrycks exempelvis verbalt av en sändare. Det som uttrycks fungerar som en signal till en mottagare som i sin tur gör om signalen till ett tankeinnehåll. Inom masskommunikation används ofta den här modellen: Någon säger något på ett visst sätt till någon med en viss effekt.

Se även


- kommunikationsteori
- mem
- information
- infrastruktur Kategori:Transportväsen ja:通信 ko:통신 ms:Komunikasi simple:Communication th:การสื่อสาร

Grammatik

Med Grammatik menas de regler för hur ord (lexem) böjs och sätts samman i satser och meningar. Kan indelas i morfologi (formlära) och syntax (satslära). Grammatik är en del av lingvistiken, språklära i vidare bemärkelse. Grammatik kan även åsyfta en viss publikation (bok), där grammatiken i ett visst språk belyses. Inom matematik och datalogi kan grammatik också syfta på en formell grammatik, där man inte behandlar naturligt språk, utan arbiträra dataströmmar. Se även: språk, hjälpspråk, lingvistik Kategori:Grammatik als:Grammatik ja:文法 simple:Grammar th:ไวยากรณ์

Lingvistik

Lingvistik, även kallat språkvetenskap. Underavdelningar är:
- ASV (allmän språkvetenskap), även kallat allmän lingvistik, som i sin tur delas upp i morfologi, syntax och semantik.
- Fonetik
- Förståelse, eller perception, kan sägas tillhöra båda underavdelningarna.

Externa länkar


- [http://www.ling.gu.se Institutionen för lingvistik], Göteborgs universitet
- [http://www.ling.su.se Institutionen för lingvistik], Stockholms universitet
- [http://www.ling.lu.se Institutionen för lingvistik], Lunds universitet
- [http://www.lingfil.uu.se Institutionen för lingvistik och filologi], Uppsala universitet
- [http://www.liu.se/isk/ Institutionen för språk och kultur], Linköpings universitet

Se även


- hjälpspråk
- grammatik
- språk Kategori:Lingvistik fiu-vro:Keeletiidüs ja:言語学 ko:언어학 th:ภาษาศาสตร์ zh-min-nan:Gí-giân-ha̍k

Abkhaziska

Abchaziska (alternativt Abxaso, Abxazo, Ap'sua eller Apsua) är ett nordvästkaukasiskt språk som talas i utbrytarrepubliken Abchazien i nordvästra Georgien. Det skrivs med en modifierad variant av det kyrilliska alfabetet. Språket är besläktat med bland andra kabardinska och tjerkessiska. Abchaziskan har två distinkta dialekter: abzhui och bzyb. Kategori:Kaukasiska språk ja:アブハズ語

Afrikaans

Afrikaans är ett västgermanskt språk som talas främst av de vita boerna i Sydafrika. De härstammar från invandrare som kom från Nederländerna via Java på 1600-talet. Språket afrikaans bygger därför i grunden på nederländska och utmärks bl.a. av delvis förenklad grammatik och ett flertal språklån från malajiska, bantuspråk, khoisan, portugisiska m.fl. språk. Tidigare kallades afrikaans på engelska ofta Cape Dutch eftersom boerna ursprungligen bodde endast i Kapprovinsen; eller mer skämtsamt för baby Dutch.

Språkgeografi

1991 talades afrikaans av omkring 6 200 000 människor i Sydafrika. Av dessa var 1 000 000 tvåspråkiga, med engelska som andraspråk. Dessutom talades då afrikaans som andraspråk av 4 000 000 sydafrikaner. Afrikaans andel av den sydafrikanska befolkningen låg i mitten av 1990-talet på 15% (källa: The Economist, 1995 cit. i ethnologue.com). Landets totala befolkning 2002 låg på knappt 43 miljoner, och den andel av befolkningen vilken talar afrikaans torde numera ha minskat en del. Afrikaans talas också av mindre grupper invånare i Australien, Botswana, Kanada, Lesotho, Malawi, Namibia, Nya Zeeland, Zambia och Zimbabwe. Språket brukar uppdelas i huvuddialekterna västra kap, oranjefloden resp. östra kap.

Språkträd


- Indoeuropeiska språk
  - Germanska språk
    - Västgermanska språk
      - Lågtyska-nederländska språk
      -
- Nederländska språk
      -
  - Afrikaans (språkkod af)
      -
  - Flamländska
      -
  - Holländska

Se även


- Lista över mest talade språk Kategori:Afrikaans ja:アフリカーンス語 ms:Bahasa Afrikaans simple:Afrikaans

Arabiska

Arabiska är ett semitiskt språk som skrivs med det arabiska alfabetet. Det är gemensamt för i stort sett hela arabvärlden. Det är ett av FN:s officiella språk. Det uppdelas främst i tre huvudvarianter: det moderna litteraturspråket, det klassiska språket samt folkspråken. Det moderna arabiska litteraturspråket används primärt som skriftspråk men även nyttjas muntligt i formella sammanhang som konferenser, nyhetsutsändningar och dylikt. Den klassiska arabiskan är den islamiska världens kulturspråk och brukas i Koranen och den klassiska litteraturen. Det klassiska språket har stort inflytande på den moderna arabiskan. Vidare har alla araber normalt ett av de arabiska folkspråken som modersmål vilket fungerar som muntligt kommunikationsmedel i alla informella sammanhang. Folkspråket på Malta, maltesiska, är ett synkretistiskt språk, som i första hand byggs upp av arabiska språkinfluenser.

Språkträd

Den talade arabiskan finns i många olika varianter. Här anges de varianter som är så särpräglade att de har egna språkkoder. Flertalet saknar eget skriftspråk.
- Afroasiatiska språk
  - Semitiska språk
    - Centralsemitiska språk
      - Sydliga centralsemitiska språk
      -
- Arabiska
      -
  - Sahara-algerisk arabiska
      -
  - Algerisk arabiska
      -
  - Baharnaarabiska
      -
  - Cypriotisk arabiska
      -
  - Dhofariarabiska
      -
  - Östegyptisk bedawiarabiska
      -
  - Egyptisk arabiska
      -
  - Gulfarabiska
      -
  - Hadramiarabiska
      -
  - Hassaniyya
      -
  - Hijaziarabiska
      -
  - Judeoirakisk arabiska
      -
  - Judeomarockansk arabiska
      -
  - Judeotripolitansk arabiska
      -
  - Judeotunisisk arabiska
      -
  - Judeojemenitisk arabiska
      -
  - Libysk arabiska
      -
  - Mesopotamsk arabiska
      -
  - Marockansk arabiska
      -
  - Najdiarabiska
      -
  - Nordlevantinsk arabiska
      -
  - Nordmesopotamsk arabiska
      -
  - Omaniarabiska
      -
  - Övre Egypten-arabiska
      -
  - Sanaaniarabiska
      -
  - Shihhiarabiska
      -
  - Sydlevantinsk arabiska
      -
  - Standardarabiska [ABV]
      -
  - Sudanesisk arabiska
      -
  - Ta'izzi-adeniarabiska
      -
  - Tadzjikisk arabiska
      -
  - Tchadisk arabiska (tourkou)
      -
  - Tunisisk arabiska
      -
  - Uzbekisk arabiska
      -
  - Maltesiska

Externa länkar


- [http://www.arabiskaskolan.se Arabiska för alla]
- [http://www.arabiska.tk Grundkurs i arabiska] Kategori:Semitiska språkKategori:Arabiska ja:アラビア語 ko:아랍어 ms:Bahasa Arab simple:Arabic language th:ภาษาอาหรับ

Armenska

Armeniska är ett indoeuropeiskt språk som tillhör satemspråken. Språket talas i Armenien, Turkiet och Nagorno-Karabakh i Azerbajdzjan. Språket skrivs med ett helt eget alfabet och finns i två varianter, östlig och västlig armeniska. kategori:indoeuropeiska språk Kategori:Armenien ja:アルメニア語 th:ภาษาอาร์เมเนีย

Azeriska

Azerbajdzjanska (även benämnt azeri och azeriska; azərbaycanca) är ett språk talat av cirka 7,5 miljoner människor i Azerbajdzjan (där det är det officiella språket) och den tillhörande autonoma republiken Nachitjevan, samt av cirka 12 miljoner i landskapet Azarbajdzjan i nordvästra Iran. I det autonoma området Nagorno-Karabach inom Azerbajdzjan är armeniska dock det största språket. Vidare talas det av cirka 300 000 i sydöstra Georgien samt av mindre grupper i Irak, Dagestan (Ryssland), Turkiet, Afghanistan och Syrien. Azerbajdzjanska är ett sydturkiskt språk och är nära besläktat med turkiskan.

Alfabet

Azerbajdzjanskan i Azerbajdzjan har skrivits med arabiska och kyrilliska bokstäver, men använder numera latinska. Azerbajdzjanskan i Iran har länge skrivits med det arabiska alfabetet men man har nyligen börjat införa samma alfabet som i Azerbajdzjan. Skrivmaskiner med bokstaven ə var mycket svåra att få tag på och fram till införandet av Unicode var bokstaven även mycket svår att skriva på en dator. Därför har æ eller ä ofta använts istället. Nu för tiden används nästan uteslutande ə i Azerbajdzjan, men i Iran används ä oftare.
Latinsk Kyrillisk Fonetik Transkribering
A a А а [aː] a
B b Б б [b] b
C c Ҹ ҹ [ʤ] dzj
Ç ç Ч ч [ʧ] tj
D d Д д [d] d
E e Е е [ɛ] e
Ə ə Ә ә [æ] ä
F f Ф ф [f] f
G g Ҝ ҝ [g] g
Ğ ğ Ғ ғ [ɣ] gh
H h Һ һ [h] h
X x Х х [x] ch
I ı Ы ы [ə] y
İ i И и [ɪ] i
J j Ж ж [ʒ] zj
K k К к [kʲ] k, kj
Q q Г г [gʲ] q, gj
L l Л л [l] l
M m М м [m] m
N n Н н [n] n
O o О о [ɒ] o
Ö ö Ө ө [ɜː] ö
P p П п [p] p
R r Р р [r] r
S s С с [s] s
Ş ş Ш ш [ʃ] sj
T t Т т [t] t
U u У у [ʊ] u
Ü ü Ү ү [uː] ü
V v В в [v] v
Y y J ј [j] j
Z z З з [z] z
Kategori:Turkspråk ja:アゼルバイジャン語

Baskiska

Baskiska, språk som talas i Baskien i norra Spanien och sydvästligaste Frankrike. Språket ses vanligen som obesläktat med övriga nu levande språk. Teorier om dess släktskap med andra språk har lagts fram - de främsta teorierna länkar samman spåket med de kaukasiska språken, men det finns även teorier som kopplar samman baskiskan med så avlägsna språk som japanska - men inga av dessa teorier är allmänt vedertagna. Det finns även teorier som hävdar att baskiskan är kvarlevan av iberernas språk, som talades på den iberiska halvön innan indoeuropéerna tog över. Fortfarande i slutet av 1800-talet trodde man dock att baskiskan var ett indoeuropeiskt språk - följande citat kommer från Nordisk Familjebok: :"Baskerna hafva ett eget, från det spanska alldeles skildt språk, af dem sjelfva kalladt euscara, eskuara eller esquera. Det är af keltiskt ursprung, i allmänhet detsamma som de gamle iberernas, men har under tidernas lopp undergått många förändringar." Batua, officiell standardbaskiska i Spanien, bygger på Guipuzcoan, de viktigaste dialekten, och Navarran som talas i centrala Baskien (Euskadi). Alla språkvarianter utom Souletin är sinsemellan förståeliga.

Språkgeografi

Antalet baskisktalande i Spanien var 1991 580 000 (enl. L. Trask, University of Sussex). 4 400 000 personer i Spanien har baskiska efternamn, varav 19% är bosatta i Baskien. Baskiskan talas huvudsakligen i landsbygden och mindre städer (upp till 25000 invånare) medan spanskan är vardagspråket i storstäderna. Det mesta av provinsen Bizkaia, Gipuzkoa, och de norra delarna av Araba och Navarra utgör kärnan av det baskisktalande området.

Språkträd


- Baskiska
  - Baskiska (Spanien)
  - Baskiska, Navarro-Labourdin (Frankrike)
  - Baskiska, Souletin (Frankrike)

Grammatik

Baskiskan är ett ergativt språk. Subjekten i intransitiva satser står omarkerade i kasus absolutiv, som även används för att markera direkta objekt i transitiva satser. Subjektet i transitiva satser står då i kasus ergativ (som tar suffixet -k). Kategori:Isolerade språk als:Baskisch ja:バスク語

Bosniska

Bosniska är ett språk talat av bosniaker i Bosnien-Hercegovina. Det är i stort sett samma språk som serbiska och kroatiska, vilka tidigare kallades för serbokroatiska. Bosniska skrivs med det latinska alfabetet. Kategori:Bosnien och Hercegovina Kategori:Slaviska språk ja:ボスニア語 ko:보스니아어

Bulgariska

Bulgariska är ett sydslaviskt språk som talas i framför allt Bulgarien, där det är officiellt språk. Bulgariska är närmast besläktat med makedonska och skrivs med en variant av det kyrilliska alfabetet. Medelbulgariskan påverkade starkt kyrkslaviskan och därigenom även det äldre ryska språket.

Historia

Det bulgariska språkets utveckling kan indelas i flera historiska perioder. Den förhistoriska perioden (i stort sett protoslavisk) inträffade mellan den slaviska invasionen av östra Balkan och Kyrillos och Methodios missionerande verksamhet i Stormähren på 860-talet. Fornbulgariska (800-talet till 1000-talet, även kallad fornkyrkoslaviska) var det språk som Kyrillos och Methodios och deras lärjungar använde för att översätta Bibeln och annan liturgisk litteratur från grekiska. Medelbulgariska (1100-talet till 1400-talet) var ett språk med rik litterär aktivitet och många innovationer. Nybulgariska räknas från 1500-talet och framåt. Det nuvarande skriftspråket standardiserades på grundval av 1800-talets bulgariska folkspråk. Bulgariskans historiska utveckling kan beskrivas som en förändring från ett mycket syntetiskt språk (fornbulgariskan) till ett typiskt analytiskt språk (nybulgariskan), med medelbulgariskan som mittpunkt i denna övergång. Färre än 20 ord återstår i bulgariskan från protobulgarernas språk. Protobulgarerna var det centralasiatiska folk som flyttade in i nuvarande Bulgarien och efterhand övertog det lokala slaviska språket. Det protobulgariska språket var antingen ett turkspråk eller ett iranskt språk (pamirspråk) och är i övrigt inte besläktat med bulgariskan. Fornbulgariskan var det första slaviska språk som finns belagt i skrift. Eftersom en slavisk språklig enhet fortfarande existerade under senantiken beskrivs detta språk i de äldsta handskrifterna som языкъ словяньскъ, "det slaviska språket". Under den medelbulgariska perioden ersattes gradvis detta namn med namnet языкъ блъгарьскъ, det "bulgariska språket". I vissa fall användes namnet языкъ блъгарьскъ inte bara om skrivarens medelbulgariska språk utan även om språket från den fornbulgariska perioden och till och med om det från tiden för Kyrillos och Methodios mission i Stormähren. Ett nämnvärt exempel på anakronism är Kyrillos predikan från Skopje (Скопски миней), en medelbulgarisk handskrift från 1200-talet från norra Makedonien, enligt vilken Kyrillos predikade med "bulgariska" böcker bland slaverna i Mähren. Det första omnämnandet av språket som "bulgariska" istället för "slaviska" kommer i det grekiska prästerskapets arbeten i det bulgariska ärkebiskopsdömet i Ohrid på 1000-talet, till exempel i den grekiska hagiografin om Sankt Clemens av Ohrid av Theofylaktos av Ohrid (sent 1000-tal).

Allmänna kännetecknande drag

Bulgariskan uppvisar flera språkliga utvecklingar som skiljer det från andra slaviska språk, såsom avskaffandet av substantivböjning, utveckling av en bestämd artikel som hängs på substantivet som en ändelse, avsaknaden av verbformen infinitiv, och behållande och utveckling av det protoslaviska verbsystemet. Det finns olika verbformer för att uttrycka obevittnad, återberättad och betvivlad handling. Bulgariskan är ett av balkanspråken, en språkgemenskap som också omfattar den närbesläktade makedoniskan, grekiskan, rumänskan, albanskan och några serbiska dialekter. De flesta av dessa språk delar några av de nämnda kännetecknande dragen (till exempel bestämd artikel, förlust av infinitiv, komplicerat verbsystem) och många fler. De verbformer som uttrycker "obevittnad handling" har förklarats med turkiskt inflytande av de flesta bulgariska språkforskare.

Alfabetet

År 886 e.Kr. antog Bulgarien det glagolitiska alfabetet, som utvecklades av de bysantinska missionärerna Kyrillos och Methodios på 850-talet. Det glagolitiska alfabetet ersattes gradvis av det kyrilliska alfabetet under de kommande århundradena. Detta utvecklades kring den litterära skolan i Preslav i början av 900-talet. De flesta bokstäverna i det kyrilliska alfabetet lånades från det grekiska alfabetet, men de som inte hade några grekiska motsvarigheter var förenklade glagolitiska bokstäver. Under inflytande av tryckta böcker från Ryssland ersatte Peter I:s "civila alfabet" det gamla medelbulgariska alfabetet i slutet av 1700-talet. Under försöken att skapa ett standardiserat skriftspråk för nybulgariskan användes olika kyrilliska alfabet med 28 till 44 bokstäver i början och mitten av 1800-talet, tills ett alfabet med 32 bokstäver, som föreslagits av Marin Drinov, blev framträdande på 1870-talet. Marin Drinovs alfabet användes sedan fram till stavningsreformen 1945 när bokstäverna jat (Ѣ, ѣ) och jus (Ѫ, ѫ) togs bort från alfabetet. Det nuvarande bulgariska alfabetet har därför 30 bokstäver. Följande tabell visar bokstäverna i det bulgariska alfabetet med IPA-värden för varje bokstavs ljudvärde: 1 palataliserar (muljerar) konsonanter före 'o' De flesta bokstäver i det bulgariska alfabetet står för ett och endast ett fonem. Tre bokstäver uttrycker fonemkombinationer, nämligen щ (sjt), ю (ju) och я (ja). Två fonem har inga egna bokstäver, nämligen affrikatorna дж (dzj, som engelskt j i Jack) och дз (dz). Bokstaven ь uttalas inte, men palataliserar den föregående konsonanten före bokstaven о.

Translitterering

Fonetik

Vokaler

Det bulgariska vokalsystemet består av följande sex vokaler: De bulgariska vokalerna kan grupperas i tre par efter deras läge: främre, centrala och bakre. Obetonade , , , tenderar att vara kortare och svagare än sina betonade motsvarigheter. och reduceras dock inte på motsvarande sätt.

Halvvokaler

Bulgariskan har en halvvokal: , ungefär motsvarande ett svenskt j. kommer alltid omedelbart före eller efter en vokal. Halvvokalen uttrycks oftast i skrift med bokstaven й, som exempelvis i най "mest" och тролей "trådbuss". Bokstäverna ю och я används emellertid också för att uttrycka ljudvärdet, till exempel ютия "strykjärn". Efter en konsonant står ю och я för en palataliserad konsonant snarare än en halvvokal: бял "vit".

Konsonanter

Bulgariskan har totalt 33 konsonantfonem (se tabell nedan). Tre ytterligare fonem kan också påträffas: [], och , men endast i utländska egennamn som Хюстън "Houston", Дзержински "Dzerzjinskij" och Ядзя , det polska namnet "Jadzia". De anses dock normalt inte som delar av bulgariskans fonembestånd. Efter kriteriet sonoritet kan de bulgariska konsonanterna indelas i 16 par (tonande<>tonlös). Den enda konsonant som saknar motsvarighet är den tonlösa velara frikativan .

Hårda och palataliserade konsonanter

De bulgariska konsonanterna б , в , г , д , з , к , л , м , н , п , р , с , т , ф , ц kan uttalas antingen "hårt" eller "mjukt", palataliserat. De hårda och de palataliserade konsonanterna anses som olika fonem i bulgariskan. Konsonanterna ж , ш , ч och дж har inga palataliserade varianter, eftersom de är mjuka (palatala) konsonanter till sin natur i bulgariskan. Att en konsonant är palataliserad utmärks alltid i skrift i bulgariskan. En konsonant är palataliserad om:
- den följs av mjuktecknet ь,
- den följs av bokstäverna я eller ю ; (Я och ю används i alla andra fall för att representera respektive .) Konsonanter är aldrig mjuka framför vokalerna och i standardbulgariskan, men palatalisering framför dessa två vokaler är vanlig i östbulgariska dialekter. Undantaget från denna regel är л , som alltid är mjuk före vokalerna och i standardbulgariskan.

Palatalisering

Under palatalisering av de flesta hårda konsonanter (bilabiala, labiodentala och alveolara), lyfts den mellersta delen av tungan mot den hårda gommen (palatum), så att ett andra artikulationscentrum bildas genom vilket den särskilda palatala "klangen" i de mjuka konsonanterna åstadkoms. Artikulationen av alveolarerna , och följer dock vanligen inte den regeln, utan den palatala klangen åstadkoms genom att artikulationsstället flyttas längre bakåt mot gommen så att , och egentligen är alveopalatala (postalvelolara) konsonanter. Mjuka och ( och ) artikuleras inte på den mjuka gommen (velum) utan på den hårda gommen och anses vara palatala konsonanter.

Tabell över bulgariskans konsonanter

Betoning

Bulgariskans ordaccent är dynamisk. Betonade stavelser är starkare och längre än obetonade. Betoningen är också fri och rörlig; den kan ligga på vilken stavelse som helst i ett flerstavigt ord och positionen kan variera i böjningar och avledningar, till exempel мъж "man", мъжът "mannen". Bulgariskans ordaccent är också fonematisk (särskiljande); till exempel skiljs в'ълна "ull" och вълн'а // "våg" åt enbart av ordaccent.

Formlära

Nominalböjning

Substantiv, adjektiv och pronomen böjs efter genus, numerus, kasus (i mycket begränsad omfattning) och bestämdhet i bulgariskan. Adjektiv and adjektiviska pronomen kongruerar med substantiv i numerus och genus.

Genus

Det finns tre grammatiska genus i bulgariskan: maskulinum, femininum och neutrum. Ett substantivs genus kan till stor del avgöras efter dess slut. Det stora flertalet bulgariska substantiv som slutar på konsonant är maskulina (till exempel град “stad”, син “son”, мъж “man”). Feminina substantiv omfattar nästan alla substantiv som slutar på –а/–я (жена “kvinna”, дъщеря “dotter”, улица “gata”), en stor grupp substantiv som slutar på konsonant och uttrycker egenskap, grad eller en abstraktion, inklusive alla substantiv som slutar på –ост/–ест (мъдрост “visdom”, низост “vidrighet”, прелест "ljuvlighet", болест "sjukdom", любов “kärlek”), och en annan, mycket mindre grupp oregelbundna substantiv som slutar på konsonant och står för konkreta saker (кръв “blod”, кост “ben”, вечер “kväll”). Substantiv som slutar på –е, –о är nästan uteslutande neutrala (дете “barn”, езеро “sjö”). Det samma gäller en begränsad mängd lånord som slutar på –и, –у och –ю (цунами "tsunami", табу "tabu", меню "meny"). Substantiv i plural har inga genus.

Numerus

Två numerus urskiljs i bulgariskan – singular och plural. Maskulina substantiv har en särskild räkneform med kardinaltal, som kommer från protoslaviskans dualis: двама/трима ученика (två/tre elever) gentemot тези ученици (dessa elever); jämför feminina две/три/тези жени (två/tre/dessa kvinnor) och neutrum две/три/тези деца (två/tre/dessa barn). En nyligen utvecklad språklig norm innebär dock att räkneformerna bara får användas för maskulina substantiv som inte syftar på personer. Alltså anses двама/трима ученици som mer korrekt än двама/трима ученика, medan skillnaden upprätthålls i fall som два/три молива (två/tre pennor) gentemot тези моливи (dessa pennor). Plural bildas med ett antal olika ändelser. Undantag, oregelbunden böjning och alternativa pluralformer är mycket vanliga.

Kasus

Det komplicerade protoslaviska kasussystemet är nästan helt upplöst i nybulgariskan. Välbevarade spår av det finns bara i personliga pronomen och det maskulina personliga interrogativa pronomenet кой (“vem”), som har olika former för nominativ, ackusativ och dativ. Vokativformer används fortfarande för maskulina och feminina substantiv (men inte för neutrala), men ändelser hos maskulina substantiv bestäms enbart efter den substantivets stamslutskonsonant. I alla andra fall har det protoslaviska kasussystemet ersatts av prepositionskonstruktioner eller andra syntaktiska konstruktioner.

Bestämdhet (artikel)

En utveckling i bulgariskan som skiljer den från de flesta slaviska språk är kategorin bestämdhet. Bestämdhet uttrycks med bestämd artikel som placeras i slutet av substantivet (obestämd form: човек, “man”; bestämd form: човекът, “mannen”) eller den första substantiviska beståndsdelen i bestämda nominalfraser (obestämd form: добър човек, “en god man”, bestämd form: добрият човек, “den gode mannen”), på ungefär samma sätt som i nordiska språk (exempelvis svenskan) eller rumänskan. Det finns fyra ändelser för bestämd form i singular: –ът/–ят (“– /–”) för maskulina substantiv som är grammatiska subjekt, –а/–я för maskulina substantiv som är grammatiska objekt, –та för feminina substantiv, och –то för neutrala substantiv. Bestämda form i plural uttrycks med –те för maskulina och feminina substantiv och –тa för neutrala substantiv. Hos adjektiv uttrycks bestämd form med ändelserna –ят/–я för maskulina, –та för feminina, –то för neutrala och –те för plurala substantiv.

Verbböjning

Finita verbformer

Finita verbformer i bulgariskan är enkla eller sammansatta och kongruerar med subjektet efter person (första, andra och tredje) och numerus (singular och plural). Dessutom uppvisar sammansatta former som använder particip genus i singular (maskulinum, femininum, neutrum). Det finns tre tempus i indikativ — presens, förfluten tid och futurum — vilka, tillsammans med andra kategorier, bildar nio former:
- presens är en enkel omarkerad form som bildas av verbstammen med stamsuffix (/e/, /i/ eller /a/) och person/numerus-ändelsen (уча "jag studerar"),
- imperfektum är en enkel verbform som används för att uttrycka en handling som är samtidig med eller underordnad andra handlingar i det förflutna. Den bildas av verbstammen i presens med stamsuffix (/e<>ja/) och person/numerus-ändelsen (учех "jag höll på att studera");
- aorist är en enkel form som används för att utrycka en tidsmässig oberoende, särskild handling i det förflutna. Den bildas av aoriststammen och person/numerus-ändelsen (учих "jag studerade");
- futurum är en sammansatt form som bildas med partikeln ще och presens (ще уча "jag kommer att studera"). Negation uttrycks med konstruktionen няма да och presens (няма да уча "jag kommer inte att studera"),
- perfektum är en sammansatt form som används för att uttrycka en handling som fullbordades i det förflutna men är relevant för eller relaterad till nutiden. Den bildas av presens av verbet съм "vara" och aorist particip aktivum (съм учил "jag har studerat");
- pluskvamperfektum är en sammansatt form som används för att uttrycka en handling som fullbordades i förfluten tid och står i förhållande till en annan handling i förfluten tid. Den bildas med imperfektum av verbet съм "vara" och aorist particip aktivum (бях учил "jag hade studerat");
- futurum exactum är en sammansatt form som används för att uttrycka en handling som kommer att fullbordas i framtiden före en annan framtida handling. Den bildas med futurum av verbet съм "vara" och aorist particip aktivum (ще съм учил "jag kommer att ha studerat");
- futurum praeteriti är en sammansatt form som används för att uttrycka en handling som skulle fullbordas i det förflutna men var framtida i förhållande till en annan handling i det förflutna. Den bildas med imperfekt av verbet ща "vilja", partikeln да "att" och presens av verbet (щях да уча "jag stod i begrepp att studera"),
- futurum exactum praeteriti är en sammansatt form som används för att uttrycka en handling i det förflutna som själv föregår en annan handling i det förflutna. Den bildas med futurum praeteriti av ща "vilja", partikeln да "att", presens av verbet съм "vara" och aorist particip aktivum av verbet (щях да съм учил "jag skulle ha studerat"). Konditionalis i bulgariskan är en sammansatt form som använder aoristformen av stammen би- (“vara”) och aorist particip aktivum (бих учил, “jag skulle studera”). Imperativ kan uttryckas både med enkla och sammansatta former. Det finns enkla former för andra person med ändelserna -и/-й för singular och -ете/-йте för plural, till exempel уча "att studera": учи, singular, учете, plural; играя "att leka": играй, играйте. Det finns sammansatta former för alla personer och numerus. Bulgariskan har utvecklat ett särskilt modus för obevittnade händelser, så kallad narrativ, som har fem tempus. Bulgariskans verb uttrycker aspekt: perfektiva verb betecknar fullbordandet av verbalhandlingen, medan imperfektiva verb är neutrala rörande fullbordandet. De flesta bulgariska verb har perfektiv-imperfektiva par (imperfektiv<>perfektiv: идвам<>дойда “komma”, уча<>науча “studera”). Perfektiva stammar bildas vanligen av imperfektiva stammar genom tillsats av suffix eller prefix.

Infinita verbformer

Protoslaviskans infinitiv och supinum har ersatts av fraser med да (“att”) och presens (искам да уча, “jag vill studera”). Bulgariskan har följande particip:
- presens particip aktivum bildas av imperfektiva presensstammar med tillägg av suffixen –ащ/–ещ (учащ, “studerande”, även “en studerande, en student”). Det används endast attributivt.
- imperfektum particip aktivum bildas av imperfektiva presensstammar med tillägg av suffixen –ел–/–ал– (учел, “studerade”). Det används endast i återberättat modus (narrativ) och är en bulgarisk innovation.
- aorist particip aktivum bildas av aoriststammar med tillägg av suffixet –л– (учил, “studerade”). Det används attributivt och i sammansatta verb.
- preteritum particip passivum bildas av aoriststammar med tillägg av suffixen –(е)н–/–т– (учен, “studerad”). Det används predikativt och attributivt.
- gerundium bildas av imperfektiva presensstammar med suffixet –(е)йки (учейки, “medan han studerar”). Gerundium uttrycker en handling som är samtidig med och underordnad huvudverbet och är en västbulgarisk form.

Ordförråd

Den största delen av nybulgariskans ordförråd består av avledningar av återspeglingar av ungefär 2000 ord som ärvts från protoslaviskan genom förmedling av forn- och medelbulgariskan. Det protobulgariska språkets inflytande är relativt obetydligt, och färre än 200 ord av protobulgariskt ursprung har överlevt in i nybulgariskan. Arvorden i bulgariskan (både från protoslaviska och protobulgariska) uppgår till 70 till 75 procent av språkets ordförråd. De kvarvarande 25 till 30 procenten är lånord från ett antal språk, samt avledningar av sådana ord. De språk som har bidragit mest till bulgariskan är latin och grekiska (mestadels internationell terminologi), och i mindre utsträckning franskan och ryskan. Det stora flertalet av de många lånorden från turkiskan (och via turkiskan från arabiskan och persiskan) som infördes i bulgariskan under den långa perioden av osmanskt styre har till stor del ersatts av inhemska termer eller lån från andra språk. Liksom i stora delar av övriga världen har engelskan haft det största inflytandet över språket under de senaste årtiondena.

Syntax

Bulgariskan har några syntaktiska särdrag som skiljer det från de flesta andra slaviska språk. Den använder prepositioner i stället för kasusböjning (med undantag för vokativ och vid pronomen) vilket leder till att ordföljden inte är lika fri. Speciellt för bulgariskan är även narrativ ("återberättningsmodus") samt att infinitiv ersätts av bisatser.

Extern länk


- [http://www.slav.gu.se/~slaag/BULGARISKA.pdf Göteborgs universitet, Institutionen för slaviska språk - Sammanfattning av bulgariskans grammatik (PDF-fil)] Kategori:Slaviska språk Kategori:Bulgariska ja:ブルガリア語 ko:불가리아어 th:ภาษาบัลแกเรีย

Danska

Danska är ett nordiskt språk som är officiellt språk i Danmark och modersmål för flertalet danska medborgare. Danskan, som precis som svenskan tillhör den del av de nordiska språken som kallas östnordiska, är det språk som anses närmast besläktat med svenskan. I tal är dock språket svårbegripligt för en svensk, speciellt om det talas med någon av de jylländska dialekterna. Talet låter då aningen gutturalt och ’’stöts fram’’ med en främmande betoning. Sättet på vilket man räknar skiljer sig också från resten av Norden men har vissa likheter med franskans räknesätt där grunden ligger i att räkna med tjugotal.

Extern länk


- [http://www.lundberg-lagerstedt.se/danska/ Danska för svenskar] Kategori:Nordiska språk Kategori:Danska Kategori:EU-språk ja:デンマーク語 ko:덴마크어

Engelska

:Denna artikel handlar om språket engelska. Dansrytmen engelska återfinns under engelska (musik). ---- Engelska är ett västgermanskt språk. Det är världens kanske mest spridda språk och fungerar i många delar av världen som lingua franca. Engelskan har ett mycket omfångsrikt ordförråd med bortåt 250 000 ord. Uppemot 7 500 ord i engelskans aktiva ordförråd är franska lånord som en följd av den normandiska invasionen av England år 1066 genom slaget vid Hastings.

Historia

Engelskan är ett västgermanskt språk. Det nu talade västgermanska språk som räknas som närmast besläktat med engelskan är frisiskan. Germanska språkvarieteter kom till de brittiska öarna på 400-talet med olika germanska stammar. Dessa har traditionellt beskrivits som främst saxare (talande saxiska dialekter) och angler (talande angliska dialekter) som tillsammans fått beteckningen anglosaxare, samt även jutar, friser och franker. Britannien hade tidigare varit bebott främst av kelter, som talade keltiska språk, men dessa trängdes undan av germanerna (de keltiska folken fortsatte länge att vara dominerande i Skottland och Wales samt på Irland; de keltiska språken återfinns även i modern tid som gaeliska och kymriska). Det fornengelska språk som etablerades i England kom sedan att påverkas av senare inflyttningsvågor. Under 800-talet utgjorde danska vikingar en maktfaktor på Englands östra kust och många fornnordiska ord anammades av engelskan som lånord. Även pronomen som "them" (dem) togs upp i det engelska språket vilket är anmärkningsvärt i språkutbytessammanhang och tyder på stort skandinaviskt inflytande över det dåvarande engelska språket. Under samma tid skrevs hjälteeposet Beowulf, det mest kända litterära verket på fornengelska. Skandinaverna kom att utgöra en stor maktfaktor i England fram till 1066 då normanderna invaderade England. Engelskan, som från denna tid benämns medelengelska, blandades nu med betydande romanska influenser från franskan. Folket talade engelska medan hovet och den administrativa klassen som följde i spåren av normandernas invasion (präster, skatteuppbärare med flera) talade franska. Denna franska påverkan kom att bestå i drygt tre hundra år tills Englands band med Frankrike definitivt bröts i och med hundraårskriget (1337-1453). Många ord lånades in från franskan. Spåren av denna påverkan märks bland annat i ord för mat. En levande hjort heter "deer" (gammalt germanskt ord, besläktat med "djur"), medan hjortkött heter "venison" (inlånat ord från franskan). Låneorden från denna tid är även ord som används i administrationen inom till exempel militären (till exempel lieutenant av franska lieu tenant, "ställföreträdare"), skatteväsendet och det juridiska systemet. Under 1400-talet skedde ett omfattande vokalskifte, vilket är en anledning till att engelskans stavning skiljer sig mycket från uttalet. Det är från denna tid den nuvarande engelskan räknas som "modern" engelska. Det brittiska imperiets växande makt från 1600-talet gjorde engelskan till ett världsspråk och USA:s ökande inflytande under 1900-talet förstärkte denna ställning ytterligare.

Grammatik

Engelskans grammatik är baserad på dess germanska rötter. Engelskan har relativt få böjningar jämfört med de flesta andra indoeuropeiska språk. I stället används funktionsord och ordföljd i större utsträckning för att ge grammatisk information. Engelskan är därmed i ganska hög grad ett analytiskt språk. Engelskans verbsystem är ganska omfattande och komplicerat och många verb böjs oregelbundet.

Satsens uppbyggnad

Engelskan är ett tämligen strikt SVO-språk, det vill säga ett språk där i deklarativa satser (påståendesatser) subjektet placeras före predikatet, och där objektet följer efter detta predikat. Den strikta ordföljden nödvändiggörs av det faktum att subjekt och objekt ej markeras morfologiskt med hjälp av till exempel ändelser, det vill säga att ett substantiv ser likadant ut oavsett om det används som subjekt eller objekt. I interrogativa satser (frågesatser) placeras visserligen ett hjälpverb först i satsen, men den inbördes ordningen på subjekt och objekt förändras vanligen inte, det vill säga, subjektet kommer före objektet. Imperativa satser (befallningar) är subjektslösa, och predikatet placeras först i satsen.

Substantiv

Till skillnad från i de flesta andra indoeuropeiska språk använder sig modern engelska inte av grammatiskt genus. Man skiljer visserligen på naturligt genus (ibland kallat sexus) i pronominalsystemet, men substantiven är inte indelade i genuskategorier som svenskans n-genus och t-genus.

Plural

I engelskan bildas plural regelmässigt genom att ändelsen -s fogas till substantivet: cat -- cats, dog -- dogs. Denna pluraländelse kan dock uppträda i ett par olika former, varav några redovisas här. Om substantivet slutar på -s, -ch, -sh, eller -x så uppträder formen -es: bus -- buses, church -- churches. Vissa substantiv som slutar på -o använder sig av denna allomorf: tomato -- tomatoes. Även substantiv som slutar på -y direkt efter en konsonant använder sig av -es, och i dessa fall ändras dessutom -y till -i-: country -- countries. Om -y föregås av en vokal används dock den vanliga formen: day -- days. Det finns också ett väsentligt antal oregelbundna pluralbildningar, till exempel ox -- oxen, foot -- feet, sheep -- sheep.

Attribut

Vad det gäller placeringen av olika sorter av bestämningar till ett substantiv så följer engelskan i allt väsentligt samma regler som svenskan. Adjektivattribut placeras före substantivet. Observera också att adjektiven inte böjs efter substantivets numerus. Genitivattribut uppträder i två former, varav den ena placeras före substantivet, medan den andra fogas efter substantivet med hjälp av prepositionen of. Vilken typ av genitivattribut som används bestäms huvudsakligen av semantiska och pragmatiska avgöranden. Relativsatser placeras efter huvudordet, och fogas vanligen till detta med hjälp av that, who eller which.

Ordförråd

Nästan utan undantag är de germanska orden (som innefattar alla de grundläggande såsom pronomen och konjunktioner) kortare och mer informella än de av latinskt och romanskt ursprung. En engelsktalande kan ofta välja mellan germanska och romanska synonymer: "come" eller "arrive" (att komma), "sight" eller "vision" (syn), "freedom" eller "liberty" (frihet). Ibland kan den talande också välja mellan ett ord som ärvts via franskan och ett som inlånats direkt från latinet: "oversee", "survey" eller "supervise". Sådana synonymer har något olika betydelser, vilket möjliggör att språket används på ett flexibelt sätt för att utrycka fina nyanser. I vardagsspråk är huvuddelen av orden normalt germanska. Om en talare vill uttrycka sig kraftfullt och tvärt används vanligen germanska ord. Huvuddelen av orden med latinskt ursprung används vanligtvis i mer formellt tal- och skriftspråk, som i en domstol eller en encyklopedisk artikel. Kännetecknande för engelska är att dess aktiva ordförråd är så stort och föränderligt. Engelskan tar lätt upp tekniska termer i vardagsspråk och lånar in nya ord som ofta blir allmänt använda. Dessutom ger slang nya betydelser till gamla ord.

Antal ord i engelskan

Engelskans ordförråd är utan tvivel mycket stort, men att sätta en specifik siffra för dess storlek är mer en fråga om definition än om beräkning. Till skillnad från vissa andra språk har engelskan ingen språkakademi som kan definiera officiellt accepterade ord. Ord nybildas regelbundet inom medicin, naturvetenskap och teknik. Vissa av dessa får vidare spridning medan andra förblir hos en mindre grupp. Främmande ord som används i invandrargemenskaper tas ofta upp i den större språkgemenskapen. Ålderdomliga, dialektala och regionala ord kan betraktas som "engelska" eller inte. Oxford English Dictionary (andra upplagan) inkluderar över 500 000 uppslagsord med en ganska inkluderande hållning: :Den tar inte bara in standardspråket i litteratur och tal, nuvarande, föråldrat eller ålderdomligt, utan även det huvudsakliga tekniska ordförrådet och ett stort inslag av dialektalt språk och slang (enligt OED:s supplement 1933). Svårigheten att fastställa antalet ord ökas av att nya varianter av engelska framträder.

Ords ursprung

En datorstödd genomsökning av omkring 80 000 ord i den gamla Shorter Oxford Dictionary (tredje upplagan) som publicerades i Ordered Profusion av Thomas Finkenstaedt och Dieter Wolff (1973) uppskattade ordens ursprung som följer:
- Franska, inklusive fornfranska och anglofranska: 28,3 %
- Latin, inklusive modernt vetenskapligt och tekniskt latin: 28,24 %
- Forn- och medelengelska, fornvästnordiska och nederländska: 25 %
- Grekiska: 5,32 %
- Ingen angiven etymologi: 4,03 %
- Avledda från egennamn: 3,28 %
- Alla andra språk: mindre än 1 % I engelskan finns det cirka ett tusental ord av fornnordiskt ursprung, men de skandinaviska språken har i modern tid inte lånat ut särskilt många ord till engelskan. Ett litet antal sådana återfinns ändock i engelskan. Av svenskt ursprung är ombudsman (”ombudsman”) och smorgasbord (”smörgåsbord”). Av nordiskt ursprung är även orienteering (”orientering”). Svenska uppfinnare har lånat ut sina namn till vissa begrepp, till exempel Anders Celsius för temperaturskalan Celsius och Anders Jonas Ångström för våglängdsenheten ångström, ofta skriven som angstrom. Begreppen sloyd (”slöjd”) och glogg (”glögg”) används ibland också. Isländskan har tillhandahållit saga (”saga”) och geyser (”gejser”), norskan fjord, slalom och även ski (”skida”) och finskan sauna (”bastu”).

Fonologi

Vokaler

Det är vokalerna som skiljer sig mest från område till område. Där tecken förekommer i par motsvarar det första ljudet det som används i nordamerikansk engelska och den engelska som talas på andra ställen. Vokalen U kan stå för antingen /u/ eller /ju/.

Konsonanter

Detta är engelskans konsonantsystem med tecken från internationella fonetiska alfabetet (IPA).

Noter

#Den velara nasalen är i vissa dialekter i norra Storbritannien en icke-fonemisk allofon av /n/, som bara förekommer framför /g/. I alla andra dialekter är den ett separat fonem, som dock bara förekommer i stavelsekoda. #Den alveolara flappen är en allofon av /t/ och /d/ i obetonade stavelser i nordamerikansk engelska och i ökande utsträckning i australisk engelska. Detta är ljudet av "tt" eller "dd" i orden latter och ladder, vilka är homofoner i nordamerikansk engelska. Det är samma ljud som representeras av enkelt "r" i vissa varieteter av spanska. #I vissa dialekter, såsom cockney, sammansmälter interdentalerna /θ/ och /ð/ vanligen med /f/ och /v/, och i andra, som afrikansk-amerikansk talad engelska sammanfaller /ð/ med /d/. I vissa irländska varieteter blir /θ/ och /ð/ de motsvarande dentala klusilerna, vilka då kontrasterar med de vanliga alveolara klusilerna. #Ljuden är labialiserade i vissa dialekter. Labialisering är aldrig kontrastiv i initial ställning och transkriberas därför inte alltid. #Den tonlösa velara frikativan /x/ används endast av skotska och walesiska engelsktalare för skotska eller gaeliska ord såsom loch eller av vissa talare för lånord från tyska och hebreiska som Bach och Chanukah /xanuka/, eller i vissa dialekter som Scouse (i Liverpool) där affrikatan [kx] används istället för /k/ i ord somdocker . De flesta som har engelska som modersmål har svårt att uttala detta ljud korrekt när de lär sig främmande språk, och använder ljuden [k] och [h] i stället. #Tonlöst w återfinns i skotska, irländska, vissa överklassbrittiska, vissa östamerikanska och nyzeeländska accenter. I alla andra dialekter sammanfaller det med /w/.

Tonande och aspirerade konsonanter

Om klusiler uttalas tonande och aspirerade i engelska beror på dialekt och kontext, men några allmänna regler kan ges:
- Tonlösa klusiler och affrikator (//, //, // och //) blir aspirerade när de förrekommer initialt i ord eller i början av en betonad stavelse och inte ingår i en konsonantgrupp – jämför pin [] och spin [].
  - I vissa dialekter sker aspirationen även i obetonade stavelser.
  - I andra dialekter, såsom indisk engelska, kan de flesta eller alla tonlösa klusiler förbli oaspirerade.
- Ord-initiala tonande klusiler kan förlora stämbandston i vissa dialekter.
- I ordslut kan tonlösa klusiler bli outlösta eller åtföljas av en glottal klusil i vissa dialekter (till exempel många varieteter av amerikansk engelska) – exempel: tap [], sack [].
- I ordslut kan tonande klusiler förlora stämbandston i vissa dialekter (till exempel vissa varieteter av amerikansk engelska) – exempel: sad [], bag []. I andra dialekter är de fullt tonande i final ställning, men endast delvis tonande i initial ställning.

Utbredning

Engelskan talas som huvud-, minoritets- eller bispråk i:

- Antigua och Barbuda,
- Australien,
- Bahamas,
- Barbados,
- Belize,
- Botswana,
- Dominica,
- Fidji,
- Filippinerna (andraspråk),
- Gambia,
- Ghana,
- Grenada,
- Guyana,
- Indien,
- Irland,
- Jamaica,
- Kamerun,
- Kanada,
- Kenya,
- Kiribati,
- Lesotho,
- Liberia,
- Malawi,
- Malta,
- Marshallöarna,
- Mauritius,
- Mikronesien,
- Namibia,
- Nauru,
- Nigeria,
- Nya Zeeland,
- Pakistan,
- Palau,
- Papua Nya Guinea,
- Rwanda,
- Saint Kitts och Nevis,
- Saint Lucia,
- Saint Vincent och Grenadinerna,
- Salomonöarna,
- Samoa,
- Seychellerna,
- Sierra Leone,
- Singapore,
- Storbritannien,
- Swaziland,
- Sydafrika,
- Tanzania,
- Tonga,
- Trinidad och Tobago,
- Tuvalu,
- Uganda,
- USA,
- Vanuatu,
- Zambia,
- Zimbabwe
- Brittiska besittningar och protektorat.
Engelskan är också ett av de officiella språken i FN, och ett av de två huvudspråken i EU. Inom Nato är engelska det språk som används i de sammanhang där medlemsländer med två eller flera olika språk deltar.

Dialekter

Brittisk engelska

Huvudartikel: Brittisk engelska The Queen's English (före Elizabeth II The King's English) eller oxfordengelska (kallas även på engelska för Recieved pronounciation, RP, se brittisk engelska) är standardspråk i Storbritannien, och baserar sig på de dialekter som talades i grevskapen kring London på 1600-talet. Detta uttal av engelska är den som vanligen lärs ut på engelska språkkurser och språkutbildningar utomlands. Faktum är att endast 3-5 % av den brittiska befolkningen talar RP trots att den formen fram tills de senaste åren favoriserades i till exempel BBC:s radio- och tv-utsändningar samt inom det högre utbildningssystemet. Över hälften av alla britter anses tala nordengelska som har ett helt annat uttal och en annan intonation än syd(öst)engelska. I nordengelska (vilket anses vara den engelska som talas ungefär norr om en linje från Coventry och uppåt) uttalas "love" [lɐ:v] som [lov], läspljudet θ ersätts med f (thinner [θinne(r)] uttalas [finner]), r uttalas i alla ställningar till skillnad från RP m.fl. skillnader. Uttalen skiljer sig så kraftigt åt att mången engelsman från södern och många amerikaner knappt kan förstå vad människor med nordengelskt uttal säger. I London var det tidigare vanligt att tala cockney bland de lägre socialgrupperna, men detta har numera i stor utsträckning ersatts med en form som kallas Estuary English (flodmynningsengelska, syftar på mynningen vid floden Thames nära London) som påminner om en slags blandning mellan nordengelska och RP. En annan form som uppstått på senare år i framförallt London är "mid-Atlantic" som är ett slags blandspråk mellan RP och amerikansk engelska. Till dessa dialektala skillnader på de brittiska öarna kommer även skotsk engelska som talas i Skottland med tungspets-r och ett delvis annat ordförråd med större inslag av skandinaviska ord. En person med svenska som modersmål, och som lärt sig behärska engelska väl, talar naturligtvis ändå med "svensk brytning", som inte undgår en infödd engelsman. Svensken tros då ibland vara skotte. Walesisk engelska i Wales (med en intonation som påminner om svenskan) har ofta en annan ordföljd: "Goin' down the mine he is" när det annars heter "He is going down the mine". Lokal påverkan gäller även irländsk engelska, som i mångt och mycket är ett resultat av engelsk kolonialisering och inflyttning till den gröna ön. Även språket norn som talades på Shetlandsöarna kan förtjäna att nämnas eftersom språket påminde mycket om fornnorska (Norge styrde öarna fram till 1400-talet). Det norska inflytandet kan spåras mycket väl i många av dagens ortnamn i dessa trakter.

Amerikansk engelska

Huvudartikel: Amerikansk engelska En annan huvudvariant på engelskan med en stavning och ett uttal som skiljer sig från brittisk engelska är amerikansk engelska. Till skillnad från de brittiska öarnas uppsplittring är den amerikanska engelskan förvånansvärt enhetligt i uttal trots den enorma ytan som den täcker. De enda dialektala skillnaderna finns i huvudsak i amerikanska sydstaterna (nedsättande kallat "the Southern drawl"), i New England där språket påminner mycket om RP (John F Kennedy från Boston talade till exempel inte r i alla ställningar vilket är typiskt för new englanddialekten) samt General American som är det språk de flesta amerikaner talar. R uttalas i alla ställningar; ord som bath uttalas [bæθ] (jämför RP: bɑ:θ med lång vokal) och stavningen skiljer sig från brittisk engelska genom många olika sorters förkortningar och neddragande på "onödiga vokaler" (GA: behavior; RP: behaviour). Det finns även ett litet annorlunda ordförråd som skiljer sig från brittisk engelska och vissa ord har andra betydelser i amerikansk engelska till skillnad från den brittiska varianten. Exempel:
- "Tunnelbana" heter underground i brittisk engelska, men subway i amerikanskan. Däremot är subway i brittisk engelska beteckning för ett underjordiskt övergångsställe för fotgängare, som ska ta sig till andra sidan gatan.
- "Hiss" heter lift i brittisk engelska, elevator i amerikansk engelska; icke att förväxla med escalator, rulltrappa. Skillnaderna mellan amerikansk och brittisk engelska är dock inte så stora att det i allmänhet blir risk för allvarligare missförstånd eller att det inte går för en amerikan att läsa en bok skriven på brittisk engelska och vice versa. Några viktiga undantag dock:
- Sättet att skriva datum. Exempel: 05/04/03. Amerikanen tolkar det som maj den fjärde dagen år 2003. Britten sätter emellertid alltid dagen före månaden och årtalet (vanligtvis) sist, och hur tolkningen av exemplet blir av britten är ovisst. Risken för feltolkning är stor. ISO har sökt avhjälpa problemet med den internationella rekommendationen att datum alltid ska anges i ordningen år—månad—dag: ÅÅÅÅ-MM-DD, alternativt (när misstag beträffande seklet kan uteslutas) ÅÅ-MM-DD. Men ännu är rekommendationen långt ifrån genomförd i alla läger. Allvarligt är att det under en övergångstid i ett och samma läger kan gälla än si, än så.
- Sättet att ange våningsplan i byggnader: Amerikanen räknar nedifrån och upp: First storey, second storey, third storey …, medan britten räknar Ground floor (alternativt bottom floor), first floor, second floor etcetera. Sålunda blir third storey = second floor. Grammatiskt sett är det mycket få skillnader mellan amerikansk och brittisk engelska. I de flesta fall rör det sig enbart om att vissa typer av grammatiska konstruktioner, som är godtagbara i båda varianterna, har olika frekvens i respektive dialekt. Det finns dock ett par saker som skiljer sig åt. En sådan sak är hur man betraktar kollektiva substantiv. I brittisk engelska vacklar bruket mellan att betrakta dessa som singulara och plurala, medan amerikansk engelska nästan uteslutande betraktar dem som singulara. Detta innebär att i brittisk engelska tillåts både The team want to win och The team wants to win, medan i amerikansk engelska enbart den senare formen är acceptabel. Det finns också exempel där amerikansk engelska och brittisk engelska skiljer sig åt vad gäller föredragen preposition, till exempel different from och different to / than. Ibland är det sammanhanget som styr numerus av ett kollektiv. Exempel: staff. Om man avser en organisatorisk enhet gäller singular: The staff is closed for today, men om man avser de personer som utgör staben gäller plural: The staff have gone home.

Andra dialekter

Förutom USA och Storbritannien och deras dialekter finns även australisk engelska med omisskännlig intonation och uttal, och sydafrikansk engelska. Till detta kommer flera andra sorters engelska uttal som sydostasiatisk engelska som talas i Hongkong, Malaysia och Singapore, indisk engelska med flera olika sorters regionalt färgade engelskuttal. Till detta kommer ett okänt antal miljoner som talar engelska som pidgin vilket är vanligt i Filippinerna.

Pidginspråk och kreolspråk

Med engelska som bas har det uppstått ett antal pidgin- och kreolspråk. Häribland kan nämnas pidginengelska, jamaikansk kreol, sranan, tok pisin och pitcairnesiska. Även ebonics, den engelska som talas av många afroamerikaner, betraktas ibland som ett kreolspråk.

Se även


- Svensk engelska
- Svengelska

Källor


- Jan Svartvik, Engelska - öspråk, världsspråk, trendspråk, 1999, ISBN 91-7227-021-7 Kategori:Germanska språk Kategori:Engelska