:: wikimiki.org ::
| Stansstad (kommun, CH-NW) |
Stansstad (kommun, CH-NW)Stanstad, är ett samhälle i anslutning till Stans i kantonen Nidwalden, Schweiz.
Kategori:Schweiz
Kategori:Nidwalden - kanton
StansStans, huvudstad i kantonen Nidwalden, Schweiz.
Kategori:Schweiz
Kategori:Nidwalden - kanton
Kategori:Schweiz kantonshuvudstäder
Kanton:Denna artikel handlar om de regionala enheterna med benämningen kanton. För staden i Kina med detta namn, se Guangzhou.
Kanton är benämningen på regionala enheter i Schweiz, Frankrike, Luxemburg och Bosnien. Se vidare:
- Schweiz kantoner
- Frankrikes kantoner
- Luxemburgs kantoner
- Bosniens kantoner
Kategori:Regionala politiska indelningar
Nidwalden
Nidwalden, halvkanton i centrala Schweiz.
Geografi
Nidwalden gränsar i väster till Obwalden (som även har en exklav som gränsar till Nidwalden i öster), i söder till Bern, i öster till Uri samt i norr till Luzern och Schwyz.
Indelning
Nidwalden är indelat i 11 kommuner:
Kategori:Schweiz halvkantoner
Kategori:Nidwalden - kanton
als:Kanton Nidwalden
Schweiz
Schweiz, eller officiellt Schweiziska Edsförbundet, (latin: Helvetia, Confoederatio Helvetica; tyska: Schweizerische Eidgenossenschaft; franska: Confédération Suisse; italienska: Confederazione Svizzera; rätoromanska: Confederaziun Svizra) är en förbundsrepublik i Centraleuropa, gränsandes till Frankrike, Tyskland, Italien, Österrike och Liechtenstein. Landet har en lång tradition av politisk och militär neutralitet, men även av internationellt samarbete då det är hem för många internationella organisationer.
Historia
Huvudartikel: Schweiz historia
Geografi
Schweiz ligger i Centraleuropa och ligger till största delen i Alperna. Schweiz är en av Europas minsta stater med sina 41 285 km2 (något större än Skåne och Småland tillsammans) och är helt omgärdat av andra stater.
Kantoner
Huvudartikel: Schweiz kantoner
300px
Schweiz är indelat i 23 kantoner varav 3 är uppdelade i halvkantoner. De äldsta kantonerna är Schwyz, Unterwalden och Uri som tillsammans bildade Schweiziska edsförbundet den 1 augusti 1291. Schweiz kantonsindelning har varit densamma sedan 1815 med undantag för kantonen Juras utbrytning ur Bern, 1979.
Regioner
Schweiz delas in i sju regioner.
- Östschweiz - bestående av kantonerna Sankt Gallen, Thurgau, Appenzell, Glarus, Shaffhausen och Graubünden
- Zürich - bestående av kantonen Zürich
- Centralschweiz - bestående av kantonerna Luzern, Schwyz, Unterwalden, Uri och Zug
- Nordvästschweiz - bestående av kantonerna Basel och Aargau
- Mittelland - bestående av kantonerna Bern, Fribourg, Jura, Neuchâtel och Solothurn
- Tessin - bestående av kantonen Ticino
- Lémanique - bestående av kantonerna Genève, Vaud och Valais
Natur
Schweiz består av tre naturliga regioner: bergskedjorna Alperna och Jurabergen som dominerar söder och öster respektive nordväst samt en skogsregion som skiljer de två bergskedjorna åt.
Schweiz består av 38 % åkermark, 30,4 % skog, 25,5 % impediment och 5,8 % bebyggelse.
Klimat
Det schweiziska klimatet domineras av atlantvindar i väst, medelhavsvindar i söder, kontinentalvindar i öst och mellaneuropeiska lågtryck i norr. Under sommaren ligger medeltemperaturen mellan 18 och 20 grader i dalarna och runt 10 grader på de högre höjderna. Sommartid så brukar gränsen för minusgrader ligga kring 3 000 m.ö.h.. De södra delarna av kantonen Ticino har i det närmaste medelhavsklimat.
Berg
medelhavsklimat
Med sitt läge i Alperna finns det många höga bergstoppar i Schweiz. I kantonen Valais återfinns Schweiz högsta berg, Dufourspitze 4 634 m.ö.h..
Floder
Dom tre längsta floderna i Schweiz heter Aare (295 km), Rhône ( 264 km) och Rhen (375 km)
Sjöar
Med sitt bergiga landskap har Schweiz många långsmala och djupa sjöar.
Städer
Demografi
300px
Schweiz har fyra officiella språk: tyska (gult), franska (lila), italienska (grön) och rätoromanska (röd).
Politik
Alla vuxna medborgare i Schweiz har rätt att delta i kommunfullmäktiges möten och i lokala folkomröstningar i vilka kommunala beslut fattas.
Kantonerna (Glarus och Innerrhoden i Appenzell) har en medborgarförsamling bestående av alla röstberättigade medborgare. Sammanträdena hålls på ett torg i staden en gång om året. Besluten fattas genom handuppräckning.(Direktdemokrati)
Landet har haft flest folkomröstningar i världen.
Styrelseskick
Schweiz är en federation med ett utbrett självstyre i kantonerna. Kantonerna har sina egna författningar, parlament och regeringar. Federationen är en republik med en president och ett tvåkammarparlament, Förbundsförsamlingen (ty. Bundesversammlung, fr. Assemblée fédérale). Förbundsförsamlingens är uppdelad i Ständerrådet (ty. Ständerat, fr. Conseil des États, it. Consiglio degli Stati) och Nationalrådet (ty. Nationalrat, fr. Conseil national, it.Consiglio nazionale). Den verkställande makten utövas av en regering, Förbundsrådet (ty. Bundesrat, fr. Conseil fédéral), som består av sju ministrar som utses av Förbundsförsamlingen.
Den schweiziska konstitutionen
Den nuvarande schweiziska konstitutionen instiftades år 1848 och har sedan dess reviderats två gånger 1874 och 1999.
Federalism
I den schweiziska konstitutionen är kantonernas existens och självständighet hårt reglerad. Varje kanton är namngiven i konstitutionens första artikel. Detta medför att en förändring av konstitutionen är nödvändig för att skapa en ny kanton eller om en kanton vill lämna federationen. För att en ändring av konstitutionen ska komma till stånd krävs en federal folkomröstning där en majoritet av de röstande är för förändringen samt att det finns en majoritet för förslaget i en majoritet av kantonerna. Om ändringen avser en tillkommande kanton krävs även en majoritet av rösterna i den tilltänkta kantonen. Detta förfarande har inneburit att antalet kantoner har i princip varit oförändrat sedan 1848. Efter 30 års förhandlingar lyckades den franskspråkiga och katolska kantonen Jura att bryta sig ur den tyskspråkiga och protestantiska kantonen Bern.
De schweiziska kantonerna är garanterad en väl tilltagen självständighet. I princip kräver konstitutionen endast att kantonerna skall vara republiker och att de skall respektera jämlikhet och mänskliga rättigheter. Trots detta så skiljer sig inte kantonernas egna konstitutioner, lagar och styrelseskick i från varandra, de största skillnaderna ses i kommunernas självständighet och i vilken utsträckning som man använder sig av folkomröstning i beslutsprocessen.
En viktig del i den schweiziska federalismen är att även de små kantonerna måste få göra sin stämma hörd och detta märks tydligt i den majoritet som krävs för en förändring av konstitutionen. Sedan 1970 har de små kantonerna röstat ner fyra konstitutionsförändringar trots att en majoritet av den schweiziska befolkningen har varit för förslagen har förslagen inte haft majoritet i en majoritet av kantonerna.
Rösträtt
Alla schweiziska medborgare, oavsett kön, som har fyllt 18 år har rösträtt i de federala valen. Den schweiziska kvinnan fick inte rösträtt i federala val förrän 1971, vilket är mycket sent med västerländska mått mätt.
Förbundsförsamlingen
Huvudartikel: Förbundsförsamlingen
Ständerrådet
Ständerrådet har 46 ledamöter och varje kanton har två platser. Kantonerna Unterwalden, Basel och Appenzell är uppdelade i halvkantoner där varje halvkanton har en representant i Ständerrådet
Nationalrådet
Nationalrådet har 200 ledamöter som väljs för en mandatperiod om fyra år. Antalet ledamöter i Nationalrådet är proportionerligt mot antalet invånare i kantonen, med undantaget att alla kantoner och halvkantoner skall ha minst en plats i Nationalrådet. Kantonerna Uri och Glarus samt halvkantonerna Obwalden, Nidwalden, Appenzell Ausserrhoden och Appenzell Innerrhoden har en ledamot var. Kantonen Zürich är med sina 34 ledamöter den kanton med störst representation.
Förbundsrådet
Huvudartikel: Förbundsrådet (Schweiz)
Förbundsrådet är Schweiz verkställande organ, regering. Förbundsrådet utses av Förbundsförsamlingen och ministrarnas politiska och geografiska tillhörighet är reglerad. Minst två ministrar skall komma från de fransk- eller italienskspråkiga kantonerna, medan de övriga fem kan komma från alla kantoner. De största partierna i Förbundsförsamlingen är alltid garanterade någon eller några ministerposter enligt en fastställd formel.
President
Ordförande i Förbundsrådet väljs i december varje år av Förbundsförsamlingen, det vill säga Nationalrådet och Ständerrådet gemensamt, och den som innehar det uppdraget är även Schweiz' president. Presidentens huvudsakliga uppgift är att vara ordförande vid Förbundsrådets sammanträden. Presidenten har ingen mer makt än övriga ledamöter i Förbundsrådet, förutom vid lika röstetal när hans röst är avgörande.
Schweiz presidenter och vicepresidenter: Lista över Schweiz presidenter och vicepresidenter
Ekonomi
Schweiz hör till de rikaste länderna i världen. Landet har en god ekonomi och försörjer sig bland annat på turism, choklad, klockor och ost.
Utbildning
Kultur
Världsarv
- Benediktinerklostret Sankt Johann i Müstair
- Klostret i Sankt Gallen
- Glaciärområdet Jungfrau-Aletsch-Bietschhorn
- Gamla staden i Bern
- De tre slotten och försvarsmuren runt handelsstaden Bellinzona
- Monte San Giorgio
Externa länkar
- [http://www.burgen.ch/GIFS_KL/Schweiz.jpg Karta över Schweiz och omgivande länder] (engelsk)
- [http://www.bfs.admin.ch/bfs/portal/en/index.html Swiss Federal Statistical Office Swiss Statistics]
- [http://www.admin.ch/ch/f/rs/101/index.html 101 Constitution fédérale de la Confédération suisse]
Kategori:Europas länder
Kategori:Kustlösa staterKategori:Schweiz
als:Schweiz
ja:スイス
ko:스위스
ms:Switzerland
simple:Switzerland
th:ประเทศสวิตเซอร์แลนด์
zh-min-nan:Sūi-se
Kategori:Nidwalden - kantonKategori:Unterwalden - kanton Madras Province
Madras Presidency, also known as Madras Province and known officially as Presidency of Fort St. George, was a province of British India. At its greatest extent, Madras Presidency included much of southern India, including the present-day Indian State of Tamil Nadu,the Malabar region of North Kerala, the Coastal Andhra and Rayalaseema regions of Andhra Pradesh, and the Bellary, Dakshina Kannada, and Udupi districts of Karnataka. The capital was at Madras, now known as Chennai.
Early history
The first British settlement on India's east coast, known as the Coromandel Coast, was in 1611, at Machilipatnam (Masulipatam), even then celebrated for its fabrics. Farther south Fort St George, the nucleus of Madras city, was erected in 1640. Pondicherry was purchased by the French in 1762. For many years the English and French traders lived peacefully side by side, and with no ambition for territorial aggrandisement. The War of Austrian Succession in Europe lit the first flame of hostility on the Coromandel Coast. In 1746 Madras was forced to surrender to La Bourdonnais, and Fort St David remained the only English possession in southern India. By the peace of Aix-la-Chapelle Madras was restored to the English; but from this time the rivalry of the two nations was keen, and found its opportunities in the disputed successions of Indian politics. British influence was generally able to secure the favor of the rulers of the Carnatic and Tanjore, while the French succeeded in placing their own nominee on the throne at Hyderabad. At last Joseph François Dupleix rose to be the temporary arbiter of the fate of southern India, but he was overthrown by Robert Clive, whose defence of Arcot in 1751 forms the turning point in Indian history. In 1760 the crowning victory of Vandavasi (Wandiwash) was won by Colonel (afterwards Sir Eyre) Coote, over Lally, and in the following year, despite help from Mysore, Pondicherry was captured.
Territorial growth
Mysore) was transferred to Bombay Presidency in 1862.]]
The different territories which made up the Madras Presidency were acquired by the British at various dates. In 1763 the tract encircling Madras city, then known as the Jagir and later as Chingleput district, was ceded by the Nawab of Arcot. In 1765 the Northern Circars, out of which the French had recently been driven, were granted to the British East India Company by the Mughal emperor, but at the price of an annual tribute of 90,000 to the Nizam of Hyderabad. Full rights of dominion were not acquired till 1823, when the tribute was commuted for a lump payment. In 1792 Tipu Sultan of Mysore was compelled to cede the Baramahal (later part of Salem district), Malabar and Dindigul subdivision of Madurai. In 1799, after the defeat of Tipu Sultan, Coimbatore and Canara were appropriated from Mysore; in the same year the Maratha raja of Thanjavur (Tanjore) resigned the administration of his territory, though his descendant retained titular rank till 1855. In 1800 Bellary and Cuddapah were made over by the Nizam of Hyderabad to defray the expense of an increased subsidiary force. In the following year the dominions of the Nawab of the Arcot, extending along the east coast almost continuously from Nellore to Tirunelveli, were resigned into the hands of the British by a puppet who had been put upon the throne for the purpose. The last titular Nawab of Arcot died in 1855; but his representative still continued to bear the title of prince of Arcot, and was recognized as the first native nobleman in Madras. In 1839 the Nawab of Kurnool was deposed for misgovernment and suspicion of treason, and his territories annexed. In 1862 the district of Canara was split in two, and North Canara was transferred to Bombay Presidency.
Geography
The northern boundary of Madras Presidency was extremely irregular. It was bounded on the extreme northeast by Orissa; then the highlands of the Central Provinces; next the dominions of the Nizam of Hyderabad; then Dharwar district of Bombay Presidency, and lastly the Kingdom of Mysore and the province of Coorg. The presidency also included the Laccadive Islands, off the Malabar coast, in the Indian Ocean. Its total area, including princely states, was 151,695 sq. mi., and its population in 1901 was 42,397,522.
Demography
princely states
The population in 1901 was divided into Hindus (37,026,471), Muslims (2,732,931), and Christians (1,934,480). Broadly speaking, the entire population of Madras Presidency belonged to the five linguistic offshoots of the great Dravidian language family, dominant throughout southern India. Of the five Dravidian languages in the presidency Telugu was spoken by over 14,000,000 persons; Tamil by over 15,000,000 persons; Kannada by over 1,500,000 persons; Malayalam by nearly 3,000,000 persons; and Tulu by about 500,000 persons. Oriya was the native tongue in the extreme north of Ganjam district, bordering on Orissa; and various languages and dialects of Dravidian origin were used by the hill tribes of the Eastern Ghats.
Administration
Ganjam
The Madras presidency was administered by a governor and a council, consisting of two members of the civil service, which number may be increased to four. There was also a board of revenue of three members. For legislative purposes the council of the governor was augmented by additional members, numbering 45 in all, of whom not more than 17 may be nominated officials, while 19 were elected by various representative constituencies. Members of the legislative council enjoyed the right of interpellation, of proposing resolutions on matters of public interest, and of discussing the annual financial statement.
In 1911 the province was divided into 24 districts: Ganjam, Vizagapatam (Visakhapatnam), Godavari, Krishna, Kurnool, Nellore, Cuddapah, Anantapur, Bellary, North Arcot, South Arcot, Chingleput, Madras, Salem, South Canara, Malabar, Coimbatore, Tiruchirappalli, Tanjore, Madurai, Tirunelveli, The Nilgiris, and Guntur. Each under the charge of a collector, with sub-collectors and assistants. The districts were not grouped into divisions or commissionerships, as in other provinces.
The principle of local devolution was carried somewhat further in Madras than in other Raj provinces. At the bottom are union panchayats or village committees, whose chief duty is to attend to sanitation. Above them came taluk or subdivisional boards. At the head of all were district boards, a portion of whose members are elected by the taluk boards.
Five princely states fell under the political authority of Madras Presidency: Banganapalle, Cochin, Pudukkottai, Sandur, and Travancore.
After India's independence
After India's independence in 1947, Madras Presidency was reconstituted as Madras state. In 1953 the Rayalaseema and Coastal Andhra regions became the new state of Andhra Pradesh, and Bellary district became part of Mysore state. In 1956 South Kanara district was transferred to Mysore, the Malabar coast districts became part of the new state of Kerala, and Madras state, renamed Tamil Nadu in 1968, took its present shape.
References
-
Category:Historical Indian regions
Category:British rule in India
Category:History of Chennai
mieszne zdjcia kreatyna pociel zujer darmowe statystyki
|
|
|
| :: RELATED NEWS :: |
Abaris
Abaris the Hyperborean was a legendary or semi-legendary sage, healer and priest known to the ancient Greeks.
According to Herodotus (4.36) he was said to have traveled around the world with an arrow, eating no food. Plato (Charmides 158C) classes him amongst the "Thracian physicians", who practice medicine upon the soul as well as the body by means of "incantations" (epodai). A temple
|
|
|
Abatis
Abatis, Abattis or Abbattis (a French word meaning a heap of material thrown), a term in field fortification for an obstacle formed of the branches of trees laid in a row, with the tops directed towards the enemy and interlaced or tied with wire. The abatis is used alone or in combination with wire entanglements and other obstacles.
Although used since at least
|
Antoine Thomson d'Abbadie
Antoine Thomson d'Abbadie (January 3, 1810 – March 19, 1897), was a French geographer, notable for his travel in Ethiopia during the first half of the 19th century. He was the older brother of Arnaud Michel d'Abbadie
|
Abba Mari
Abba Mari (in full, Abba Mari ben Moses ben Joseph), French rabbi, was born at Lunel, near Montpellier, towards the end of the 13th century. He is also known as Yarhi from his birthplace (Hebrew Yerah, i.e. moon, lune), and he further took the name Astruc, Don Astruc or En Astruc of Lunel.
The descendant of men learned in rabbinic lore, Abba Mari devoted h
|
Abbas II of Egypt
Abbas Hilmi Pasha or Abbas II (Arabic: عباس حلمي باشا) (July 14, 1874 – 1944) was the last khedive of Egypt (January 8, 1892 – 1914).
Abbas Hilmi Pasha was the great-g
|
Abbas Mirza
Abbas Mirza (عباس میرزا in Persian) (August 26, 1789-October 25, 1833), was a crown prince of Persia, known because of his wars with Russia and the | |