:: wikimiki.org ::
| Stockholm |
Stockholm: Material om Stockholm och dess omgivningar finns samlat på Wikipedia:Stockholmsportalen.
----
Stockholms kommun, officiellt Stockholms stad, är Sveriges huvudstad och består till sin helhet av tätorten Stockholm. Stockholm är residensstad för Stockholms län.
Historia
Huvudartikel: Stockholms historia
Staden grundades år 1252 av Birger Jarl på den ö, Stadsholmen, som nu benämns Gamla stan. Stockholm har haft en stor betydelse som handelsstad i regionen sedan grundandet och som Sveriges kommersiella och politiska centrum framför allt i.o.m. Gustav Vasas regeringstid. Stockholms befolkning bestod i mitten av 1500-talet inte av mer än 10 000 människor varav många var tyskar eller finländare.
Före Stormaktstiden då många palats uppfördes var dock Stockholm inte mycket mer än en fattig småstad och innan industrialismen på 1800-talet var staden för de flesta stockholmarna en smutsig, trång och farlig stad.
Under 1800-talets andra och 1900-talets första hälft började storstaden Stockholm ta form med esplanader, avlopp och rinnande vatten; spårvägar, telefon, gaslyktor och sedan elektricitet. Under de senaste 50 åren har Stockholms invånarantal fördubblats med bl.a. massbilism som följd.
Geografi
Öar och holmar i Stockholm
Stadsdelar
Stockholm är sedan den 19 april 1904 indelat i stadsdelar. Staden består av 117 stadsdelar. Av dessa ligger 44 i Västerort, 21 i innerstaden och 52 i Söderort. Gränserna mellan stadsdelarna fastställs av kommunen.
Den största stadsdelen till ytan är Hässelby Villastad, 758 hektar. Den minsta är Riddarholmen, 6 hektar.
Stockholms innerstad består av följande stadsdelar. Gränsen mellan
södra och norra innerstaden går i Mälaren-Riddarfjärden-Karljohansslussen-Strömmen-Saltsjön.
Södra innerstaden
Långholmen, Reimersholme, Södermalm, Södra Hammarbyhamnen
Norra innerstaden
Djurgården, Fredhäll, Gamla stan, Hjorthagen, Kristineberg, Kungsholmen, Ladugårdsgärdet el. Gärdet, Lilla Essingen, Marieberg, Norra Djurgården, Norrmalm, Riddarholmen, Skeppsholmen, Stadshagen, Stora Essingen, Vasastaden, Östermalm
Stockholms centrum, som i princip kan sägas bestå av nedre Norrmalm, kallas ibland för "city". Inspiration till detta uttryck har kommit från London, där stadens centrum emellertid faktiskt utgör en egen stad, City of London, inom den större enheten Greater London.
Söderort ligger söder om Mälaren, Årstaviken och Hammarby Sjö, dock tillhör Södra Hammarbyhamnen innerstaden.
Gröndal, Liljeholmen, Årsta, Aspudden, Midsommarkransen, Västberga, Östberga, Enskedefältet, Enskede Gård, Johanneshov, Hammarbyhöjden, Björkhagen, Hägersten, Hägerstensåsen, Solberga, Liseberg, Örby Slott, Stureby, Gamla Enskede, Enskededalen, Kärrtorp, Mälarhöjden, Bredäng, Sätra, Skärholmen, Vårberg, Västertorp, Fruängen, Långbro, Herrängen, Långsjö, Älvsjö, Hagsätra, Örby, Rågsved, Högdalen, Bandhagen, Svedmyra, Tallkrogen, Gubbängen, Hökarängen, Fagersjö, Farsta, Farstanäset, Farsta Strand, Larsboda, Sköndal, Skarpnäcks Gård, Bagarmossen, Flaten, Orhem, Skrubba
Kälvesta, Hässelby Villastad, Vinsta, Nälsta, Flysta, Sundby, Bällsta, Mariehäll, Hässelby Gård, Hässelby Strand, Grimsta, Vällingby, Råcksta, Beckomberga, Eneby, Bromma Kyrka, Blackeberg, Norra Ängby, Södra Ängby, Nockebyhov,Åkeshov, Riksby, Åkeslund, Ulvsunda Industriområde, Ulvsunda, Nockeby, Olovslund, Abrahamsberg, Stora Mossen, Höglandet, Ålsten, Smedslätten, Äppelviken, Alvik, Traneberg, Akalla, Hansta, Husby, Kista, Tensta, Rinkeby,Lunda, Solhem, Bromsten
Högsta punkter
Bromsten
Den högsta naturliga punkten i Stockholm är Vikingaberget i stadsdelen Vårberg, 77 m ö.h. Den högsta punkten i innerstaden är Henriksdalsbergets sydvästra topp, 57 m ö.h Den högsta punkten i staden inom tullarna är Skinnarviksberget, 53 m ö.h.
- Kumminvägen, Hökarängen, 61 m ö.h.
- Nybohovsberget, 58 m ö.h.
- Stora Lappkärrsberget, 50 m ö.h
- Fiskargatan vid Mosebacke Torg, 47,5 m ö.h.
- Stadshagen, 47 m ö.h.
- Vita Bergen, 46 m ö.h.
- Observatorielunden, 42 m ö.h.
Högsta konstgjorda toppar är Högdalstoppen nr 2, 102 m ö.h samt
Hammarbytoppen, 87 m ö.h.
Stadsdelsområden
Stockholms kommun är sedan 1998 indelad i 18 stadsdelsområden. Antalet invånare avser 2004-12-31
- Bromma, 59 622 inv.
- Enskede-Årsta, 46 183 inv.
- Farsta, 45 671 inv.
- Hägersten, 29 847 inv.
- Hässelby-Vällingby, 58 796 inv.
- Katarina-Sofia, 44 224 inv.
- Kista, 30 142 inv.
- Kungsholmen, 54 283 inv.
- Liljeholmen, 31 309 inv.
|
- Maria-Gamla Stan, 63 953 inv.
- Norrmalm, 62 198 inv.
- Rinkeby, 15 613 inv.
- Skarpnäck, 40 248 inv.
- Skärholmen, 30 883 inv.
- Spånga-Tensta, 34 366 inv.
- Vantör, 35 248 inv.
- Älvsjö, 21 290 inv.
- Östermalm, 61 168 inv.
|
Östermalm
I innerstaden bor det 285 826 invånare. Söderort och Västerort har 479 218 invånare.
Demografi
Stockholms stads folkmängd uppgick till 765 044 per 2004-12-31. Av dessa var 370 482 män och 394 562 kvinnor. I innerstaden bodde 285 826 personer, i Söderort 280 679 och i Västerort 198 539. Invånarnas genomsnittliga ålder var 39.8 år (38.1 för män, 41.4 för kvnnor).
40,5% av befolkningen är mellan 20-44 år. Den till folkmängden största församlingen är Spånga församling (49 979 personer), följt av Hägerstens församling (49 075 personer) och Farsta församling (45 6771 personer).
Den mest tättbefolkade församlingen är Maria Magdalena församling (236 personer/hektar) följt av S:t Matteus församling (195 personer/hektar) och Katarina församling (193 personer/hektar).
Sevärdheter
Katarina församling, Stockholms ström, Skeppsholmen och Stadsgården.]]
- Stockholms slott
- Stockholms stadshus
- Gamla stan
- Djurgården
- Riksdagshuset
- Stockholms museer
- Sergels torg
- Hökarängens centrum
Kyrkobyggnader
Några av de mer välkända kyrkobyggnaderna är Riddarholmskyrkan, Storkyrkan och Gustaf Vasa kyrka.
Se vidare komplett lista över kyrkobyggnader i Stockholms stad.
Politik
Allmänt
Stockholms stad är Sveriges till folkmängden största kommun, vars politiska debatt ofta präglas av storstadsrelaterade frågor som infrastruktur och byggande. Bland kommunalråden, som i Stockholm tituleras borgarråd, anses finansborgarrådet ha den främsta positionen, och tillsätts sedan 1930-talet alltid av stadsfullmäktiges majoritet. Med början efter valet 1998 tillsätts alla borgarråd som har en särskild rotel av den politiska majoriteten, medan oppositionen tillsätter oppositionsborgarråd; innan dess delade man upp rotlarna mellan alla de större partierna i fullmäktige.
Kommunalpolitiken har kännetecknats av relativt frekventa maktskiften. Det kan noteras att Centerpartiet sedan flera år inte är representerat i kommunfullmäktige.
Stadens centrala politiska ledning finns i kommunfullmäktige, kommunstyrelse och borgarrådsberedning. Borgarrådsberedningen består av borgarråden och fungerar som ett slags arbetsutskott för kommunstyrelsen.
Kommunstyrelsens förvaltning finns i Stadsledningskontoret, som har ansvar för styrning, uppföljning och utveckling av stadens verksamheter. Förvaltningen arbetar med strategiska frågor och skall ha ett övergripande ansvar för stadens hela verksamhet. Staden har därutöver 18 stadsdelsförvaltningar, 18 fackförvaltningar och 14 bolag, alla med anställda tjänstemän. En av stadens fackförvaltningar är Revisionskontoret, där stadens revisorer är organiserade.
Nuvarande situation
Stockholm styrs sedan 2002 av en koalition av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister. Finansborgarråd är Annika Billström (s).
Borgarråd
- Annika Billström, (s), 1. Finansroteln
- Kersti Py Börjeson (s), 2. Stadsbyggnads- och idrottsroteln
- Leif Rönngren (s), 3. Gatu- och fastighetsroteln
- Mirja Särkiniemi (s), 4. Skolroteln
- Roger Mogert (s), 5. Kultur-, arbetsmarknads- och personalroteln
- Teres Lindberg (s), 6. Integrations- och demokratiroteln
- Margareta Olofsson (v), 7. Socialroteln
- Viviann Gunnarsson (mp), 8. Miljö- och konsumentroteln
- Kristina Axén Olin (m), Oppositionsborgarråd
- Jan Björklund (fp), Oppositionsborgarråd
- Sten Nordin (m), Oppositionsborgarråd
- Mikael Söderlund (m), Oppositionsborgarråd
Aktuella frågor
En av de frågor som debatteras mest i Stockholmspolitiken just nu är införandet av trängselskatt. Ett försök med sådan skall göras under år 2006, varefter det är tänkt att man skall anordna en kommunal folkomröstning om huruvida skatten skall permanentas eller tas bort.
Mandatfördelningen i kommunfullmäktige
Nedan presenteras hur många mandat varje parti har erhållit i de fyra senaste valen till kommunfullmäktige i Stockholms stad. Fullmäktige har 101 mandat, varför det krävs minst 51 för att uppnå majoritet. Valresultaten i staden har historiskt sett givit mandatfördelningar som har inneburit maktskifte i Stockholm efter varje val sedan flera decennier. Före 1970 hade fullmäktige 100 madat.
m = Moderata samlingspartiet, kd = kristdemokraterna, c = Centerpartiet, fp = Folkpartiet liberalerna, nyd = Ny Demokrati, sp = Stockholmspartiet, mp = Miljöpartiet de Gröna, s = socialdemokraterna, v = Vänsterpartiet
Valresultat
Avgivna giltiga röster i de två senaste kommunalvalen i Stockholms stad (källa: Valmyndigheten, http://www.val.se avseende 1998-2002, Stockholms stads hemsida 1994). Det kan vid en sammanräkning noteras, att om Centerpartiets och Stockholmspartiets röster ses som borgerliga och hade kunnat räknas in vid valet 2002, så hade det blivit borgerlig majoritet i stadshuset. Nu nådde inget av dessa två partier tillräckligt många röster för att kunna erhålla något mandat.
| År |
m |
kd |
c |
fp |
sp |
mp |
s |
v |
övriga |
| Röster | % |
Röster | % |
Röster | % |
Röster | % |
Röster | % |
Röster | % |
Röster | % |
Röster | % |
Röster | % |
| 1994 |
128 975 | 28,7 |
9 399 | 2,1 |
24 329 | 5,4 |
35 437 | 7,9 |
15 309 | 3,4 |
35 120 | 7,8 |
148 684 | 33,0 |
41 274 | 9,2 |
11 533 | 2,5 |
| 1998 |
146 797 | 32,9 |
28 320 | 6,4 |
9 187 | 2,1 |
34 789 | 7,8 |
19 561 | 4,4 |
26 347 | 5,9 |
114 118 | 25,6 |
54 663 | 12,3 |
20 411 | 4,5 |
| 2002 |
121 405 | 26,0 |
20 746 | 4,4 |
5 939 | 1,2 |
73 736 | 15,7 |
9 137 | 1,9 |
24 965 | 5,3 |
149 871 | 32,0 |
52 325 | 11,2 |
8 772 | 1,8 |
Näringsliv
Kultur och nöjesliv
Se även
- Stockholm
- Storstockholm
- Stockholms län
- Stockholms läns landsting
Externa länkar
- [http://www.stockholm.se/ Stockholms stad] - Officiell webbplats
Kategori:Sveriges kommuner
Kategori:Stockholm
Kategori:Stockholms län
Kategori:Sveriges städer
Kategori:Europas huvudstäder
ja:ストックホルム
ko:스톡홀름
simple:Stockholm
zh-min-nan:Stockholm
Wikipedia:Stockholmsportalen
Kategori:Stockholm
Stockholmssportalen
ResidensstadVarje län har en residensstad. Det är den stad där länsstyrelsen för det länet har sitt huvudsäte, dvs den stad där länets landshövding har sitt residens. För Sverige gäller att landstingen normalt har förlagt sin centrala förvaltning till den ort där länsstyrelsen finns. Sverige är f.n. indelat i 21 län. I Finland är länens antal f.n. 6.
Svenska residensstäder för län
- Falun ...... Dalarnas län
- Gävle ...... Gävleborgs län
- Göteborg ... Västra Götalands län
- Halmstad ... Hallands län
- Härnösand .. Västernorrlands län
- Jönköping .. Jönköpings län
- Kalmar ..... Kalmar län
- Karlskrona . Blekinge län
- Karlstad ... Värmlands län
- Linköping .. Östergötlands län
- Luleå ...... Norrbottens län
- Malmö ...... Skåne län
- Nyköping ... Södermanlands län
- Stockholm .. Stockholms län
- Umeå ....... Västerbottens län
- Uppsala .... Uppsala län
- Visby ...... Gotlands län
- Västerås ... Västmanlands län
- Växjö ...... Kronobergs län
- Örebro ..... Örebro län
- Östersund .. Jämtlands län
Svenska residensstäder för landsting
- Vänersborg ... Västra Götalands län
- Kristianstad ...... Skåne län
I övrigt samma som länen.
Tidigare residensstäder
På grund av försöksverksamhet och sammanslagningar av län är följande svenska städer inte längre residensstäder för län:
- Kristianstad tidigare Kristianstads län
- Mariestad tidigare Skaraborgs län
- Skövde tidigare Skaraborgs län
- Uddevalla tidigare Göteborgs och Bohus län
- Vänersborg tidigare Älvsborgs län
Finländska residensstäder
- Mariehamn (Ålands län / Landskapet Åland)
- Rovaniemi (Lapplands län)
- S:t Michel (Östra Finlands län)
- Tavastehus (Södra Finlands län)
- Uleåborg (Uleåborgs län)
- Åbo (Västra Finlands län)
En stor länsreform genomfördes i Finland 1998
Kategori:Sveriges län
Stockholms historia
Stockholms historia
1200-talet
Stockholm omnämns för första gången 1252 när Birger jarl skriver ett skyddsbrev för Fogdö kloster i Södermanland, och undertecknar det med namnet Stockholm. Eftersom han skrev breven därifrån kan man anta att platsen redan spelade en administrativ roll.
Stockholms grundande som stad dateras efter ett av Birger jarl och hans son Valdemar samma år (1252) slutet handelstraktat med lybska hansan, bevittnat av svenska biskopar, samt stormännen (Birgers släktingar) Karl Karlsson, och Karl Ulfsson.
Året innan hade han besegrat folkungarna och med tyskt stöd etablerat sig i det nuvarande Stockholm. Där hade då funnits ett försvarstorn vid Norrström sedan länge, men vi vet inte idag med säkerhet om där också fanns någon bebyggelse.
På 1270-talet uppförs Gråbrödraklostret på Riddarholmen som då kallades Getholmen.
På 1280-talet blir stadens sigill omnämnt för första gången.
Namnet Stockholm är en smula omtvistat, vissa menar att det ursprungligen avsåg den lilla delvis konstgorda ö som den danska biskopsborgen vid Almarestäket stod på innan den förstördes på 1500-talet av svenskarna. (Birger var en jarl som antagligen lydde under den danske kungen, en jarl är ställföreträdande regent, en "skötkonung"). Denna plats ligger ett par mil in i Mälaren och är mycket strategisk. Där har det funnits ett stäk som spärrat farleden till Sigtuna och Uppsala presis som i Stockholms ström. Läs mer om detta [http://www.ukforsk.se/subjekts.htm#staket här]
1300-talet
Omkring 1300 hade Stockholm med sitt strategiska läge mellan Mälaren och Saltsjön utvecklats till regionens viktigaste handelsstad. Under seklet som följde etablerades det första gatunätet och längs stadens stränder anlades bryggor. Stadsmuren fick flyttas i takt med att staden växte.
1400-talet
I mitten av 1400-talet hade Stockholm 5–6000 invånare och styrdes av en blandning av svenskar och tyskar. Befolkningen bestod av människor från Finland, Tyskland och olika delar av Sverige. Stockholm härjades om och om igen av pesten och elden hotade ständigt att bryta ut.
Handelsstaden Stockholm tog framför allt emot salt från Tyskland och erbjöd järn från Roslagen. Stadens växande ekonomiska betydelse gjorde att centralmakten i Stockholm ständigt låg i krig med Danmark, och 1434 hotade Engelbrekt att inta staden, men besegrades slutligen vid slaget vid Brunkeberg 10 oktober 1471.
1500-talet
1471 på 1500-talet]]
Under 1500-talet blev det tyska inflytandet mer påtagligt än tidigare. Alla i ledande ställning talade lågtyska och antog tyska seder och bruk. Från denna tid finns fortfarande lånord i svenska språket som Borgmästare och rådhus. Staden hade omkring 7-8000 invånare.
1520 inträffade Stockholms blodbad.
1523 Gustav Vasas intåg - Stockholm befrias och dess betydelse stärks i.o.m. att landet enas under en stark centralmakt som styr från slottet Tre Kronor.
Stockholm hade vid det här laget fått nationell betydelse som handelsstad, och i utbyte mot t.ex. järn, tjära och koppar anlände till Stockolm förutom sånt som salt och lyxvaror från främst Tyskland även exotiska kryddor och örter från hela den då kända världen.
1600-talet
I början av 1600-talet var Stockholm en fattig stad som mest bestod av trånga gränder och dåligt underhållna trähus. Befolkningen, omkring 9000 människor, var fattig och när Gustav II Adolf skulle begravas 1634 skämdes de styrande i staden så mycket för sin stad att inga utländska dignitärer inbjöds till begravningen.
En omfattande brand 1625 ödelade västra delarna av Gamla stan. Då anlades det rutnät av gator som fortfarande består, och markant skiljer sig från övriga ringlande gränder i Gamla stan. Detta var första tillfället då en modern modell för den framtida staden lades. Nu inleddes en av Stockholms mest expansiva perioder. Stockholms befolkning ökar fem ggr på seklets första halva, och består 1650 av 50 000 invånare.
Stadens roll som leverantör till krigsmaktens skapar många arbetstillfällen. Sveriges krigsframgångar i Europa gör krigsherrarna i staden förmögna, men kommer knappast gemene man i Stockholm till godo. Krigets fältherrar tilldelas centralt belägna tomter i staden som nu börjar förses med allt fler palats och stenhus. Karl X Gustav dog 13 februari 1660 och vid hans begravning kände sig Stockholm redo för att ta emot internationella gäster. Sverige hade nu nått höjden av sin makt och Stockholm hade förvandlats från en liten, fattig småstad till en ämbetsstad med regelbundet gatunät och internationell politisk betydelse.
Utvecklingen vände snabbt. 1697 brinner slottet Tre Kronor ned till grunden och det analkande sekelskiftet togs emot med bävan bland Stockholms potentater och borgare.
1700-talet
Början av 1700-talet innebar slutet för stormakten Sverige och dess huvudstad fylldes snabbt med soldater och flyktingar från krigen. Dessutom drabbades Stockholm 1710 svårt av pesten. Det var i denna stad som slottsarkitekten Nicodemus Tessin d.y. påbörjade uppförandet av Stockholms nya slott. I mitten av 1700-talet då Stockholms slott stod klart hade Stockholm omkring 60 000 invånare och var Sveriges största industristad, dess centrum låg nu på Norrmalm och under andra hälften av 1700-talet börjar allt fler ståtliga palats och institutionsbyggander uppföras i staden.
1800-talet
Sekelskiftet 1800 såg inte mycket bättre ut för Stockholms del än det föregående. Sverige förlorade Finland, och Stockholm, som hade blivit nästan dubbelt så stort, led av sjukdomar, kriminalitet, prostitution och allmän stagnation. Nästan var tredje Stockholmare dog före 1 års ålder.
Omkring 1850 hade Stockholm nästan 100 000 invånare, och med industrialismen skulle den sanitära situationen förbättras något. Fortfarande fanns dock i Stockholm stora avskrädes högar och ännu inget avlopp. Mellan 1855 till 1890 hade Stockholm en av sina mest expansiva perioder. Industrialismen skapade arbetstillfällen, och på 35 år kom Stockholms befolkning att öka till 300 000 invånare. Gaslyktor och järnväg introducerades i staden som fick fr.o.m. nu började få prägel av storstad. Albert Lindhagen skapade efter franska förebilder en ny stadsplan.
1900-talet
Början av 1900-talet innebar en politiskt turbulent tid med stora demonstrationer. Stockholm, som nu hade omkring 300 000 invånare, började expandera utanför tullarna. För den fattiga delen av befolkningen innebar första hälften av 1900-talet succesiva förbättringar med både avlopp och rinnande vatten. För de välbärgade bebyggdes Ladugårdsgärdet med rymliga påkostade lägenheter och ett kontinentalt esplanadsystem. Stockholm blir världens telefontätaste land och spårvagnar börjar trafikera stadens gator. Samtidigt knöts staden närmare omvärlden genom Bromma flygplats som invigs 1936.
Under högkonjunkturen efter andra världskriget inleddes i Stockholm ett mycket expansivt skede. Under de kommande två decennierna revs stora delar av Stockholms innerstad och många av dagens förorter kom till. Stockholms kommun nådde en befolkningstopp 1961 med 810000 invånare men under de följande tjugo åren minskade befolkningen till att nå en botten med 647000 invånare 1981. Främsta orsakerna till denna utveckling kan spåras i en rivning av centrala bostäder, kontorisering, utglesning av bebyggelsen och sammanslagningar av små lägenheter till större m.fl. faktorer. Däremot ökade kranskommunerna sin befolkning och har fortsatt att göra så under denna tid så storstockholm expanderade rejält. Stockholms kommun har under de senaste åren ökat med cirka 100000 personer
Kategori:Stockholms historia
1252
Händelser
- Domkyrkan i Gamla Uppsala härjas av brand.
- Stockholm nämns för första gången i ett brev skrivet av Birger Jarl, varför detta räknas som Stockholms officiella födelseår och han räknas som dess grundare.
Födda
Avlidna
- Marianna, dotter till Erik Knutsson.
- Katarina Sunesdotter (Bjälboätten), svensk drottning, gift med Erik läspe och halte.
Kategori:Årtal
Kategori:1250-talet
ko:1252년
StadsholmenStadsholmen, ö i centrala Stockholm omfattande stadsdelen Gamla stan utom Helgeandsholmen och Strömsborg.
Ön är cirka 700x650 meter stor och omfattar cirka 33 hektar, strandlinjen är 2 200 meter, nästan helt tillgänglig.
Stadsholmen är förbunden med fastlandet via flera broar :
- Strömbron och Vasabron till Norrmalm
- Norrbro och Stallbron till Helgeandsholmen
- Slussbroarna, Södra Järnvägsbron och Centralbron till Södermalm
- Riddarholmsbron till Riddarholmen
Kategori:Maria-Gamla Stan (stadsdelsområde)
Kategori:Svenska öar
Gamla stan
Gamla stan, "Staden mellan broarna", är Stockholms kärna och uppbyggt på Stadsholmen. Ibland räknas också Riddarholmen och Helgeandsholmen till Gamla stan. Riddarholmen är dock en egen stadsdel; Helgeandsholmen samt Strömsborg ligger inom stadsdelen Gamla stan. Den utgjorde den egentliga staden under flera hundra år.
Historia
Stockholm grundades på 1200-talet och byggdes i hägnet av den stora borganläggningen som Birger Jarl låtit uppföra som "lås" för Mälaren. Vid stadens huvudtorg, Stortorget, byggdes rådhuset och bakom detta bykyrkan - den äldsta delen av Storkyrkan. Från torget utgick gator mot stadsportarna; den viktigaste, Köpmansporten, ledde ned till hamnen vid Saltsjön.
Gamla stan var länge staden i motsats till den mera lantliga omgivningen, malmarna (Norrmalm, Södermalm och Östermalm). Då omtalas den som "staden" eller "själva staden". Från 1800-talets mitt förtydligas namnet till "Staden mellan broarna" eller "Staden inom broarna". Den äldsta medeltida staden omgavs av en stadsmur som låg ovanför nuvarande Västerlånggatan och Österlånggatan. Stadens dominerande byggnad var borgen. Innanför uppstod ett oregelbundet gatunät och redan vid 1200-talets slut påbörjades systematiska utfyllnader vid Stadsholmens stränder, varvid stadens tomtmarker ökade. Byggnader uppfördes på den utfyllda marken nedanför åsen och befästningarna placerades närmare vattnet. Under medeltidens senare del hade de långsmala kvarteren nedanför långgatorna bildats.
Först vid 1600-talet hade de gamla befästningarna spelat ut sin roll och efter en förödande brand 1625 i den sydvästra delen, inleddes ett omfattande regleringsarbete då gamla murrester revs och Stora och Lilla Nygatan drogs fram linjerakt genom det tidagare myllret. Några år senare revs även murarna österut och efterhand byggdes Skeppsbron som en bred strandgata, med präktiga 1600-talshus som bildade stadens front mot vattnet - värdig själva stormaktens huvudstad.
Den äldsta bebyggelsen var sannolikt uppförd i trä, men under senmedeltiden kom en stor del av husen att byggas i tegel. Under stormaktstiden byggdes också många av de medeltida husen om. De fick ny fasadutformning med höga gavlar och rikt utsmyckade portaler. I senare tider har också husen moderniserats. På 1700-talet fick många byggnader nya takformer och enhetliga, putsade fasader och under det sena 1800-talet en rikare fasadutformning och stora skyltfönster längs affärsgatorna.
Bakom de synliga fasaderna finns ännu mycket av medeltida murverk kvar. Inne i husen kan man också finna både källarvalv från medeltiden, kalkmålningar gjorda på 1500-talet, rikt bemålade bjälktak från 1600-talet, högklassig rokokoinredning och 1800-talets överdådiga dekorationer.
dekorationer
Sevärdheter i Gamla Stan
- Stockholms slott
- Stortorget med Börshuset, Grillska huset, Schantzska huset, Brunnen och Kanonkulan.
- Storkyrkan med bl.a. S:t Göran och draken.
- Tyska kyrkan
- Väster- och Österlånggatorna
- Prästgatan, som följer den gamla stadsmuren.
- Köpmangatan Stockholms äldsta gata.
- Mårten Trotzigs gränd, Stockholms smalaste gränd, 90 cm och 36 trappsteg.
- Brända tomten och kastanjen.
- Kvarteret Cepheus
På Helgeandsholmen:
- Riksdagshuset
- Stockholms medeltidsmuseum
Gatunamn i Gamla Stan
De äldsta kända bevarade gatunamnen i Stockholm och Gamla stan är Köpmangatan och Skomakargatan, båda från början av 1300-talet. Från 1400-talet finns namn som Stortorget, Kornhamn, Slottsbacken och Järntorget, liksom många namn som påminner om olika kyrkliga företeelser t.ex. Stora Gråmunkegränd, Svartmangatan och Själagårdsgatan. Även Kindstugatan och Kåkbrinken är belagda från 1400-talet. Västerlångatan och Österlånggatan har också medeltida anor.
Från 1500-talet finns gatorna Prästgatan, Brunnsgränd och Skottgränd med flera. Av 1600-talsnamnen är de flesta knutna till personnamn, till exempel Skeppar Olofs Gränd, Sven Vintappares Gränd och Baggensgatan. I 1700-talsnamnen ingår ofta namn på gårkök och krogar, Pelikansgränd, Drakens gränd och Ankargränd med flera. Andra 1700-talsnamn är Mynttorget, Gaffelgränd, Norra och Södra Dryckesgränd samt Tyska Brunnsplan.
Väldigt få namn har kommit till på 1800-talet, till dem hör Slussplan och Telegrafgränd, och på 1900-talet namnsattes främst kajer, broar och trappor, t.ex. Bankkajen, Kanslikajen, Stallbron samt Norra och Södra Helgeandstrappan. Andra 1900-talsnamn är Riksplan, Riksgatan och Bollhustäppan. På 1900-talet tillkom också flera broar, bland annat Centralbron mellan Norrmalm och Södermalm, som löper mellan Gamla stan och Riddarholmen.
Riddarholmen
Gamla stan, Helgeandsholmen, Riddarholmen och Strömsborg tillhör stadsdelsnämnden Maria-Gamla Stan.
Se även
- Gamla Stan (tunnelbanestation)
Kategori:Maria-Gamla Stan (stadsdelsområde)
Gustav Vasa
Gustav Vasa, egentligen Gustav Eriksson, troligen född 12 maj 1496 på Rydboholms gård en mil norr om Stockholm, död 29 september 1560, var kung av Sverige från 1523 fram till sin död.
Liksom samtida och äldre medlemmar av Vasaätten använde Gustav Vasa aldrig släktnamnet Vasa och benämningen "Gustav Vasa" är känd först från 1600-talet när ätten började kallas Vasa efter sin vapenbild (se art. Vasaätten). Hans riktiga efternamn Eriksson användes dock inte efter trontillträdet då han enbart titulerades med sitt förnamn (utan ordningstal, benämningen "Gustav I" är lika ohistorisk som "Gustav Vasa"). Någon korrekt stavning av Gustav Vasas namn existerar inte eftersom han själv stavade sitt förnamn inkonsekvent. Ett stort antal stavningsvarianter är kända som till exempel Gødztaff, Giöstaff, Göstaff, Gustaff, samt latiniserade varianter som Gostavs och Gustavus. Detta var inget egendomligt utan tvärtom väldigt typiskt för denna tid då alla stavningar var accepterade så länge de överensstämde med hur orden uttalades. När Gustav Vasa uttalade sitt namn på sin egen dialekt lät det förmodligen mer som Gösta och inte som Gustav, men eftersom någon normerande rikssvenska inte hade utvecklats vid denna tid kan även uttalet ha varierat kraftigt från person till person.
Gustav var son till Erik Johansson (Vasa) och Cecilia Månsdotter (Ekaätten) (se Gustav Vasas antavla). Gift 24 september 1531 med prinsessan Katarina av Sachsen-Lauenburg (1513-1535), 1 oktober 1536 med Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) (1516–1551) och 22 augusti 1552 med Katarina Stenbock (1535-1621).
Barn med Katarina av Sachsen-Lauenburg:
#Erik XIV (1533-1577), kung av Sverige 1560-1567
Barn med Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud):
#Johan III (1537-1592), kung av Sverige 1567-1592
#Magnus (1542-1595), hertig av Östergötland
#Karl IX (1550-1611), kung av Sverige 1599-1611
#Sten Gustavsson (1546-1547)
#Karl Gustavsson (född och död 1544)
#Katarina (1539-1610), g.m. greve Edzard II av Ostfriesland
#Cecilia (1540-1627), g.m. markgreve Kristofer av Baden-Rodemachern
#Anna (1545-1610), g.m. greve Georg Johan I av Pfalz-Veldenz
#Sofia (1547-1611), g.m. hertig Magnus II av Sachsen-Lauenburg
#Elisabet (1549-1597), g.m. hertig Kristofer av Mecklenburg
Gustav Vasa ligger begravd i Vasakoret, Uppsala domkyrka. Det var Gustav Vasa som införde arvkungadömet i Sverige och som befriade Sverige från Danmark, vilket numera firas som nationaldag den 6 juni.
De första åren
Gustav Eriksson (Vasa) tillhörde en i Sveriges medeltidshistoria berömd ätt, vilken på 1500-talet började kallas Vasa. Hans föräldrar var riksrådet Erik Johansson och fru Cecilia Månsdotter av Ekaätten. Bortsett från att samtliga källor säger att Gustav Vasa föddes omkring Kristi himmelsfärds dag råder det stor osäkerhet om både exakt datum och plats för hans födelse. Troligen skedde det den 12 maj 1496 på Rydboholms sätesgård i Uppland , alternativt föddes han på den närbelägna gården Lindholmen istället. Men enligt en uppgift av hans syskonbarn, hustru Brita Kristiernsdotter, föddes han 1495, då Kristi himmelsfärdsdag inföll 28 maj, och enligt en uppgift i Per Brahes krönika 3 maj (d.v.s. dagen före Kristi himmelsfärdsdag) 1497. Sistnämnda uppgift vinner något stöd genom en anteckning av änkedrottning Katarina Stenbock, enligt vilken kungen vid sin död skulle varit 63 år gammal. En del av sin uppväxt tillbragte han på Rydboholms slott där hans studerkammare fortfarande finns att beskåda.
Enligt Peder Swarts krönika (som skrevs på Gustav Vasas uppdrag) skickades Gustav Vasa vid tretton års ålder till Uppsala för att studera vid Uppsala skola och universitet, där han lärde sig bl.a latin och tyska. Han tros ha stannat där i tre-fyra år. Men eftersom det framgår av andra källor att hans kunskaper i latin var mycket dåliga är det väldigt tveksamt ifall han verkligen bedrev univeritetsstudier (undervisningsspråket i Uppsala universitet var på latin). Oavsett vilken typ av skolutbildning han fick skickades han därefter till sin släkting riksföreståndaren Sten Sture d.y.:s hov för utbildning i praktiska värv såsom att lära sig hovlivet, fäktas, etikettsregler och en slags officersutbildning.
Enligt traditionell historieskrivning skulle Gustav Vasa tidigt ha börjat ta del i tidens politiska händelser och visat mandomsprov i slaget vid Vädla (vid nuvarande Djurgårdsbron i Stockholm) 1517 och slaget vid Brännkyrka 1518, där han var fanbärare när Sten Sture d.y. bjöd danskarna hårdnackat motstånd. Uppgiften om att Gustav Vasa skulla ha burit riksbaneret i slaget vid Brännkyrka är emellertid mycket tveksam, den kommer nämligen från en mening i Peder Swarts krönika som författaren hade strukit. I själva verket var detta ett hedersuppdrag som gick till väl meriterade riddare, inte en oerfaren väpnare som Gustav Vasa. Mer trovärdigt är skildringen av efterspelet till slaget. Kung Kristian II av Danmark föreslog att om Sten Sture d.y. skickade en gisslan bestående av sina fem viktigaste män skulle han komma i land och förhandla vid Västerhaninge kyrka på Södertörn. Sten Sture d.y. väntade två dagar på att kung Kristian skulle komma i land och förhandla som utlovat. Men när gisslan anlänt seglade kung Kristian till Danmark med gisslan: Olof Ryning, Hemming Gadd, Göran Siggesson (Sparre), Lars Siggesson (Sparre), Bengt Nilsson (Färla) och Gustav Vasa, som var yngst, vid tillfället bara 22 år.
Efter att på detta förrädiska sätt ha tillfångatagits av kung Kristian II och förts till Danmark hölls Gustav Vasa i fångenskap på Kalø slott, belägen på den lilla ön Kalø nordöst om Århus på östra Jylland. Slottet ägdes av Gustav Vasas släkting Erik Eriksson (Banér). Under fångenskapen försöker kung Kristian locka över gisslan på sin sida. Olof Ryning, Hemming Gadd och Göran Siggesson (Sparre) går över till hans sida, men de övriga vägrar hårdnackat. I september 1519 lyckades Gustav Eriksson (Vasa) fly ur fångenskapen och finna en tillflyktsort i Lübeck, men först efter åtta månaders vistelse i denna stad fick han tillfälle att åter bege sig till fosterlandet. Under tiden hade Kristian II besegrat Sten Sture d.y. i slaget på Åsunden den 19 januari 1520, och efter att riksföreståndaren avlidit den 3 februari 1520 saknade Sverige ledare.
Gustav Vasa som frihetskämpe
Sverigearna halshuggs, och till höger hur kistan med Sten Sture d.y.:s kropp grävs upp för att föras till kättarbålet.]]
Gustav Vasa satte åter sin fot på fosterjorden vid Stensö udde söder om Kalmar den 31 maj 1520. Då var Kristian II ännu inte obestridd herre över Sverige: särskilt tillhörde rikets båda huvudfästningar, Stockholm och Kalmar, ännu det fosterländska partiet och han blev väl mottagen av befälhavaren på Kalmar slott, Anna Eriksdotter (Bielke). Den traditionella historieskrivningen som baserats på Gustav Vasas egen propaganda (Peder Swarts krönika) har förklarat Gustav Vasas korta vistelse i Kalmar med att knekterna där var defaitistiska och hotade att ta livet av Gustav Vasa när han manade dessa till fortsatt motstånd. Gustav Vasa flydde från Kalmar och fortsatte att utan framgång försöka uppvigla bönderna till motståndskamp. Emellertid är denna beskrivning inte trovärdig då Kalmar kapitulerade först tre månader efter hans flykt. Gustav Vasa försökte uppenbarligen inte heller ta kontakt med de andra slotten som gjorde motstånd mot Kristian II (utöver Stockholm även Nyköping och Stegeborg). Vad Gustav Vasa gjorde under sommaren 1520 är ett mysterium och det verkar inte bättre än att han istället för att göra en insats i kriget valde att gömma sig i Småland i väntan på den nära förestående freden. När han fick kännedom om denna befann han sig i Eksjötrakten.
Den 3 juni sammankallade Kristian II ett riksmöte i sitt läger utanför Stockholms murar för att förhandla med svenskarna. Den 5 september kom man överens, allting skulle vara glömt, alla fångar och upprorsmän skulle släppas och få amnesti. Sten Sture d.y.;s änka, Kristina Gyllenstierna, som hade lett försvaret av Stockholm mot danskarna, skulle få Hörningsholm och hela Muskö i förläning, och hon lovades dessutom Tavastehus slott i Finland. Den 7 september höll kung Kristian II sitt intåg i Stockholm, där alla kyrkklockor ringde för att hylla stadens nya härskare. Han skulle dock snart visa att hans avsikter mot stockholmarna och övriga svenskar var allt annat än vänskapliga.
Stockholm.]]
Efter sin ankomst till Södermanland, där han i september besökte sin svåger Joakim Brahe och fick bo på gården Tärna nordväst om Nyköping, fick han veta att även Stockholm hade givit sig åt Kristian. Joakim Brahe var kallad till kung Kristians kröning i Stockholm. Förgäves varnade Gustav Vasa honom för att resa dit, men han ville inte lyssna. Den 4 november kröntes Kristian II till Sveriges kung av den återinsatte ärkebiskopen Gustav Trolle, och den 8-9 november avrättades Joakim Brahe, Gustav Vasas far Erik Johansson (Vasa) och ett åttiotal andra i Stockholms blodbad.
Gustav Vasa hade begett sig vidare till sin fädernegård Räfsnäs i närheten av Mariefred, där han nu en tid höll sig stilla. I Mariefred besökte han den gamle ärkebiskopen Jakob Ulvsson för att be om råd. Ärkebiskopen lovade att skriva till riksrådet och utverka "en fast försäkring" till Gustav Vasa. Då, i mitten av november, nås Gustav Vasa på Räfsnäs av underrättelsen om Stockholms blodbad. Hans far, två av hans morbröder och flera andra släktingar har avrättats, och tre av hans systrar, hans mor och hans mormor har kastats i fängelse i Blå tornet i Köpenhamn. Alla hans gods och gårdar har dragits in. Danskarna sökte honom i hela landet.
Köpenhamnscenografi av Louis Jean Desprez till operan Gustaf Wasa (1786).]]
Han beslöt att genast sätta i verket den tanke han redan vid sin återkomst till fäderneslandet hade hyst: att bege sig till Dalarna för att där väcka till liv motståndet mot det främmande väldet. I Dalarna hade nästan alla vapen. Där hade man lärt sig att uppror lönar sig. Gustav Vasas släkting Kettil Karlsson (Vasa) jagade den gamle kung Kristian I ur landet 1463 med hjälp av ett uppbåd dalkarlar. Den 25 november färdas han mot Bergslagen, och någon av de sista dagarna i november kom han till Dalarna. Under de följande veckorna har de händelser förlagts, vilkas minne är fäst vid namnen Rankhyttan, Ornäs, Svärdsjö, Isala, Marnäs, Rättvik, Mora, Utmeland, Sälen och under vilka han påstås, oupphörligt sviken i sitt hopp att kunna förmå bönderna till resning, ha jagats av fiendens utskickade och gång på gång varit i fara att falla i deras händer, men städse räddats genom uppoffrande mäns och kvinnors trohet (se Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna). Nya underrättelser om händelserna i Stockholm drev slutligen Morakarlarna att ändra tankar: de sänder två skidlöpare efter Gustav Vasa, som var på väg att lämna fosterlandet och bege sig till Norge, hinner upp honom vid Sälen och återför honom till Mora. Till minnet av denna händelse åks varje år Vasaloppet mellan Sälen och Mora. I förening med utskickade från de närliggande socknarna utsåg Morakarlarna honom i Mora, endast 24 år gammal, till "hövitsman över Dalarna och meniga Sveriges rike" (januari 1521), och så startar upproret mot Kristian tyrann. Han fick 16 livvakter han kunde styra över, men han hade ingen flotta, inga kanoner, inga slott eller borgar. Upproret rör sig söderut. Man erövrar och plundrar Kopparbergs gruva och Västerås. Hären var nu över tusen man, och Gustav Trolle och hans 200 ryttare flyr för den. Den fosterländska rörelse, som sålunda utgick från Siljanssocknarna och till vilken snart det övriga Dalarna slöt sig, utbredde sig med stor hastighet till de andra landskapen: vid slutet av april 1521 var Gustav Vasa herre över Dalarna, Gästrikland, Västmanland och Närke, dock med undantag av slotten. Gustav Vasa erbjöds fri lejd till Stockholm, allting skulle vara förlåtet. Han avvaktade. Vid midsommartiden stod han utanför Stockholm, men bönderna kunde omöjligt storma staden. Lars Siggeson (Sparre), som också varit gisslan hos Kristian II men som gått över till danskarnas sida, gick nu över till Gustav Vasa, liksom även Hans Brask och Ture Jönsson (Tre rosor).
Ture Jönsson (Tre rosor) 1523. Målning av Carl Larsson från 1908.]]
Under senare hälften av augusti erkändes Gustav Vasa av Götalandskapen, på en herredag i Vadstena, som Sveriges rikes hövitsman och riksföreståndare. Samtidigt lämnade den av Kristian II insatta regeringen Sveriges område, flyende undan armén som slog läger i Rotebro och Botkyrka. På vintern gick befälhavaren på Stegeborg, Berend von Melen, över till Gustav Vasa och slottet Stegeborg föll i händerna på upprorsarmén. Emellertid dröjde det ännu till 1523 innan riket fullständigt var i Gustav Vasas händer. Orsaken därtill låg i svårigheten att inta de fasta slotten, då, till följd av brist på krigsövat folk och duglig belägringsmateriel, enda medlet att betvinga dem var uthungring; och med avseende på fästningarna vid havet kunde även detta medel användas först sedan Gustav Vasa i mitten av 1522 erhållit understöd i fartyg från Lübeck. Ett år därefter intogs Stockholm (20 juni 1523, Gustav Vasa gjorde sitt intåg i staden på midsommarafton den 23 juni, sedan denna dag har Sveriges huvudstad aldrig mer varit under en främmande härskares spira) och Kalmar (7 juli samma år), och i oktober 1523 uppgavs de sista fästena i Finland. Som riksföreståndare hade Gustav Vasa lett största delen av befrielsekriget; som kung avslutade han det.
Gustav Vasa som kung
riksföreståndare
Till kung hade Gustav Vasa blivit utsedd på riksdagen i Strängnäs 6 juni 1523 (till vilket minne Sverige firar sin nationaldag denna dag, först 12 januari 1528 kröntes han i Uppsala domkyrka), och därmed hade den provisoriska nationella styrelse, som upprättats, då Sten Sture d.ä. ett halvt årh | | |
