:: wikimiki.org ::

Substantiv

Substantiv

Substantiv eller nomen är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp, t.ex. bord, sol, kärlek, krigsförklaring. Substantiv är inte att förväxla med de speciella ersättningsord som kallas pronomen. Även egennamn som är beteckningar enstaka konkreta ting, Indalsälven, eller företeelser, andra världskriget, räknas vanligen till substantiven. Vissa menar dock att dessa bör utgöra en egen ordklass. (Substantiv är namn på ting till exempel kofta, hatt och ring.)

Semantisk indelning

Substantiven placeras in i undergrupper beroende på betydelse. De kan vara abstrakta eller konkreta. De konkreta betecknar sådant som fysiskt existerar, sådant man i allmänhet kan "ta på". De abstrakta betecknar bl.a. egenskaper, förhållanden, tillstånd och annat som inte existerar i direkt fysisk bemärkelse, t.ex. "kärlek" och "fred". Vidare kan substantiven vara delbara (dividuativa) eller odelbara (individuativa). Odelbara substantiv kan räknas (sättas i plural). Delbara substantiv kan inte räknas, däremot kan de i regel mätas (de kan modifieras av pronomen såsom "mycket" och "lite"). Konkreta substantiv indelas ytterligare i artnamn (eller appellativer), ämnesnamn och kollektiver. Artnamn, eller appellativer som de också kallas, är odelbara och betecknar klart avgränsade ting såsom "människa", "uppslagsverk" och "dator". Ämnesnamn är delbara och betecknar homogena ämnen av konkret fysisk natur såsom "vatten", "leverpastej" och "plutonium". Kollektiver betecknar ord vilka består av likartade, individuella delar. En typ av kollektiver fungerar likt artnamnen och kan därför utan problem sättas i plural. Hit hör t.ex. orden "familj" och "styrelse". Kollektivet "ohyra" å andra sidan, fungerar som ämnesnamnen och sätts därför ogärna i plural. Beroende på sammanhanget kan ett och samma substantiv fungera på olika sätt. Betänk följande två satser: "goterna var ett mäktigt folk" och "det är mycket folk på torget idag". I den förra satsen fungerar kollektivet "folk" som ett artnamn och i den senare som ett ämnesnamn.

Genus

Alla svenska substantiv har grammatiskt genus. Antingen har ett substantiv genuset utrum eller så har det genuset neutrum. Det går inte att semantiskt bestämma vilket genus ett substantiv har, men det finns vissa mönster. Exempelvis är ord som betecknar människor nästan alltid utrum (ett vanligt förekommande undantag är ordet "barn"). Ord för levande varelser kan även ha naturligt genus i form av femininum eller maskulinum. Detta har bland annat betydelse för vilka pronomen ("hon" respektive "han") som används för istället för substantivet.

Böjning

Substantiv kan böjas i numerus, species och kasus.

Numerus

Odelbara substantiv kan normalt böjas i numerus, vilket innebär att de har en form för singular (ental) och en för plural (flertal). Pluralformerna konstrueras i huvudsak med hjälp av böjningsmorfem (ändelser), men för en mindre grupp ord förekommer även omljud och vokalförkortning (t.ex. man - män, mus - möss). Man brukar kategorisera substantiven i deklinationer efter vilken pluraländelse de får. Svenskan anses allmänt ha sex eller fem deklinationer (ibland låter man ord med pluraländelserna -er och -r utgöra en och samma deklination).

	Pluraländelse	Exempel
1	-or	flicka - flickor
2	-ar	bil - bilar pojke - pojkar fågel - fåglar
3	-er	student - studenter muskel - muskler
4	-r	fiende - fiender
5	-n	äpple - äpplen
6	(ingen ändelse)	hus - hus

Notera att obetonat -a faller bort i första deklinationen och att e-ljudet faller bort i många ord som slutar på -e, -el, -en eller -er. Vid sidan av de här vanliga mönstren för pluralbildning finns en del former inlånade från andra språk. Engelskans -s blir allt vanligare, särskilt vad gäller inlånade dator- och tekniktermer (t.ex. skanner - skanners). Det förekommer även en del grekiska (t.ex. schema - schemata) och latinska (t.ex. faktum - fakta) former, men de är i stort sett på utdöende.

Species (bestämdhet)

Kasus

I svenskan markeras genitiv med ändelsen s på substantivet (efter alla andra eventuella ändelser):
- bilen - bilens

Äldre böjningsmönster

Förutom dialektvarianter brukas också gamla svenska böjningsformer fortfarande
- gå man ur huse
- i vår ägo
- till handa
- till sjöss

Se även

- Egennamn
- Pronomen
- Particip Kategori:Ordklasser ja:名詞 ko:명사 (품사) simple:Noun

Ordklass

En ordklass är en grupp av ord som delar ett antal grammatiska särdrag, vilka är relevanta för språket i fråga. Hur många och vilka ordklasser som används inom ett givet språk varierar i hög grad. Det finns många olika sätt att bestämma vilken ordklass ett ord tillhör. Dels kan man kategorisera ord efter deras betydelse (semantik), dels efter hur ordet böjs eller sammanfogas med andra ord (morfologi), och slutligen efter hur ordet används i en sats (syntax). Vanligen måste man använda sig av alla dessa kategoriseringsmetoder samtidigt. Ordklasser brukar indelas in öppna och slutna klasser, där de öppna klasserna lätt kan utökas med nya medlemmar, medan de slutna klasserna endast undantagsvis får fler medlemmar. Exempel på öppna ordklasser är substantiv, adjektiv och verb. Exempel på slutna ordklasser, vilka ibland beskrivs som uppräkningsbara, är pronomen, artiklar och prepositioner.

Svenskans ordklasser

Vilka ordklasser som finns i svenskan och hur de ska definieras, vilken vikt som bör läggas vid vilka kriterier osv, varierar beroende på vem man frågar. Vissa räknar t.ex. verbens participformer till verben, andra till adjektiven, medan ytterligare några föredrar att placera dem i en egen ordklass. Vanligtvis brukar man dock säga att ordklasser behandlar orden i sin enskildhet, medan satslösningen analyserar ordens roll utifrån det sammanhang de befinner sig i. De ordklasser som brukar användas i det svenska språket är:
- Substantiv
- Adjektiv
- Verb
- Pronomen
- Artikel
- Adverb
- Räkneord
- Preposition
- Verbpartikel
- Konjunktion
- Interjektion

Minnesramsa

::Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring. ::Verb är saker man kan göra, till exempel tuta, köra. ::Adjektiven sen oss lär, hurdana saker är.

Se även

Substantiv är namn på ting Kategori:Ordklasser ja:品詞

Bord

bordsfot]] Ett bord är en möbel bestående av en vågrät, plan skiva vilken bärs upp av ben el.dyl., och som används till att äta, arbeta eller sammanträda vid, m.m. Bord kan vara tillverkade av olika material såsom glas, trä, metall eller plast eller kombinationer av materialen. Bordsskivan kan vara kvadratisk, rektangulär, rund eller asymmetriskt formad, t ex "njurformad". Antalet ben varierar. Vanligast är fyra ben, men det finns bord med ett eller tre ben. Även bord utan ben förekommer. De fästs då ofta i en vägg och får ökad stabilitet genom en tvärslå. Det är inte ovanligt att bordets storlek kan förändras genom tilläggsskivor som antingen placeras i bordsskivans delbara mitt eller läggs till i bordets yttre kanter. Bord ingår i det vanliga möblemanget i köket, där matbordet ofta placeras. Om ett särskilt matrum eller en matsal ingår i bostaden, har matbordet, ofta med passande stolar, sin plats där. I vardagrum hittar man ofta soffbord med låg höjd som används av de som sitter i soffan för att ställa av kaffekoppar samt det som hör till eller glas och flaskor i andra sammanhang. Ytterligare specialbord är ofta mindre, tex telefonbord, sybord, spelbord, nattduksbord. Angående ordets användning inom poker, se bordet.

Se även

- bockbord
- kistbord Kategori:Möbler ja:テーブル simple:Table

Sol

Sol har flera betydelser: # förled i latin som anger unikum, enhetlighet / odelbarhet och liknande. # latin för solen, solstråle, solvärme, öster (där solen går upp). # en typ av himlakropp, se vidare stjärna. # den centrala himlakroppen i vårt solsystem, se vidare solen. # en viktig del i flera religioner, se vidare soldyrkan. # asynja i nordisk mytologi, se vidare sol (mytologi). # en tidsenhet på Mars som motsvarar jordens dag, se vidare sol (tidsenhet). # valutan i Peru, se vidare Nuevo Sol. (Av latinets sold, mynt som användes som betalningsmedel till dom romerska soldaterna, därav just "soldat" = motagare av "sold", som i sin tur fått sitt namn för att man garanterat myntets soliditet / värde). # en engelsk förkortning för Speed of light, ljusets hastighet.

Krigsförklaring

Krigsförklaring innebär att en krigsmakt ger en formell notifikation till en annan part om att de nu, eller från en specifierad framtida tidpunkt, befinner sig i krig med varandra. Haagkonventionen från 1907 krävde att de krigsförande parterna gjorde en krigsförklaring före, eller omedelbart efter, stridernas början. Syftet var bland annat att neutrala stater skulle hållas underrättade om vad som pågick. Numera är formella krigsförklaringar mycket ovanliga. Detta ger en del juridiska problem, då många äldre internationella konventioner som reglerar krig, utgår ifrån att sådana förklaringar gjorts. Kategori:Krigsvetenskap ko:선전포고

Egennamn

Namn eller egennamn är ord eller ordförbindelse som utan att karakterisera sitt föremål och utan att ha pronominell innebörd utgör beteckning för en enskild varelse eller en enskild sak eller en grupp av individuella varelser som icke uppfattas såsom bildande en art eller ett släkte o.d. Egennamn kan t ex beteckna
- Personer (t ex Maria, Pettersson, Muhammed, Martin Luther)
- Städer, berg, sjöar, floder etc (t ex Piteå, Klippiga bergen, Indalsälven)
- Vissa företag och organisationer och liknande (t ex Ferrari, McDonald's, Mensa, Tradition) Vissa andra organisationsnamn är alltför beskrivande för att kunna räknas som riktiga egennamn (t ex Världshälsoorganisationen, Vänsterpartiet), men gränsen är flytande. I motsats till numrering, Bil 1, Bil 2 och Bil 3, innebär (naturlig) namngivning, Härket, Pärlan och Speedy, alltid ett visst mått av beskrivning, och naturligt givna namn är därför alltid mer eller mindre beskrivande, de enklaste formerna av namn är helt enkelt rena beskrivningar, Gammbilen, Nybilen och Snabbilen. Graden av naturlighet i namngivningen sjunker med ökande kulturnivå och i Rom t ex användes tidvis mer eller mindre ren numrering för personnamn, Octavius betyder Åttan, även i Sverige i äldre tider var det vanligt att pojkar som hette Otto hade sju äldre syskon. Egennamn böjs i kasus, dvs genitiv urskiljs från nominativ, men inte i numerus och species, i motsats till övriga substantiv, det är t ex inte möjligt att bilda bestämd form plural av Indalsälven. Personnamn kan tillsynes böjas som andra substantiv, men om t ex "mariorna" omtalas utgör detta egentligen bestämd form plural av ett substantiv maria som har annan funktion än egennamnet Maria, på samma sätt som "norrlandsälvarna" kan bildas som bestämd form plural till Indalsälven. Detta gör att vissa anser att egennamn inte ingår bland substantiven.

Se även:

- substantiv
- efternamn
- patronymikon (fadersnamn)
- metronymikon (modersnamn)
- familjenamn
- flicknamn
- förnamn
- gatunamn
- kvinnonamn
- mansnamn
- ortnamn
- personnamn
- runstensnamn
- Språk- och folkminnesinstitutet
- namnskick
- eponym (personer som har fått något uppkallat efter sig)
- Wikipedia:Namngivning ja:名前 Kategori:Namn

Indalsälven

Indalsälven eller Jämtlandsälven eller Storsjöälven är en av Sveriges vattenrikaste älvar; avvattnar Åreskutan med omnejd. 430 km lång. Kraftigt utbyggd. Vacker, trång älvdal (utom vid Storsjön givetvis). Mynnar 2 mil nordost om Sundsvall i Timrå Kommun i Medelpad.

Indalsälven, från fjäll till hav

Indalsälven rinner upp i Jämtlandsfjällen och söker sig ner i Storsjön (som ligger vid Östersund), som är ett kraftfullt magasin för det vatten som de otaliga kraftverken nedströms behöver under framförallt vintern. Den har flera större och mindre tillflöden som gör den till en av Sveriges största kraftproducenter. Det nedersta kraftverket, Bergeforsen, ligger knappt en mil från dess utlopp i havet. Efter detta kraftverk har den ännu ett större inflöde, Ljustorpsån. Nedom Bergeforsen börjar älvens delta som är sveriges största kustdelta. Det var ett stort delta redan på 1700-talet men växte ytterligare efter "Vildhussens" ofrivilliga tömning av sjön Gesunden. Den som åker bil på E4 över deltabroarna i Timrå (förbi Bengt Lindströms världsberömda "jätte-Y") får lätt en uppfattning om storheten, och då är det ändå blott en del man ser. Sandlagren ner till fast berg är upp till 60 meter djupa. Alla älvgrenarna rinner ut i Klingerfjärden i Timrå.

Biflöden

Viktigare biflöden är Kallströmmen, Långan, Hårkan och Ammerån. Se även biflodsförteckningen nedan (uppräkningen går från mynningen i havet till källorna). De bifloder som mynnar direkt i Indalsälven står längst till vänster, och dessas biflöden längre till höger. Respektive vattendrags källflöden betecknas med (
- ):
- Ljustorpsån
- Aspån
- Mjällån
- Eksjöån
-
- Aldersjöån
-
- Stordalsbäcken
- Viksjöån
- Mobäcken
- Tallåsån
-
- Hornsjöbäcken
-
- Bredsjöån
-
- Fuskingesån
- Moaån
-
- Laxsjöån
- Ådalsån
- Återvänningsån
-
-
- Tjäresjöån
-
- Kvarnån
- Oxsjöån
- Vallsjöån
-
- Skälån
-
- Norrån
-
- Korsån
- Långsjönäsån
-
- Skavån
-
- Kvarnån
- Järån
- Åsån
- Kvisselån
-
- Liån
-
- Singsån
- Kälån
- Dalsbäcken
- Prästån
-
- Flärkån
-
- Hälan
- Lövåsån
-
- Lillån
-
- Norr-Lillån
-
- Sör-Lillån
-
- Gillerån
- Ammerån
- Färsån
- Eldsjöbäcken
- Gulån
- Målån
- Borgan
- Laxsjöbäcken
- Halån
- Fyrån
- Öjan
-
- Björnån
- Laxbäcken
- Linnån
-
- Klumpån
-
- Storån
-
- Gåxån
-
- Rångnoret
-
-
- Stryån
-
-
- Lomån
-
- Hökvattenån
-
- Tuvattenån
-
-
- Lillån
-
- Lakavattsån
-
- Djupvattsån
-
-
- Haraån
-
- Sittsjöån
- Mörtån
- Hornån
-
- Äcklingsån
-
- Blekån
-
-
- Gränningsån
-
- Erlandsjöån
-
- Hällsgårdsån
- Sännån
- Singån
-
- Fjälån
- Brusån
-
- Gällerån
-
- Örån
- Nästån
- Hårkan
- Töjsan
- Raftan
- Tvärvalån
- Torån
- Sångån
-
- Ockerån
- Holmån
- Lill-Avolån
- Stor-Avolån
- Foskvattenån
- Svartån
-
- Stensjöbäcken
-
- Häggsjöån
- Skärvångsån
-
- Bakvattsån
-
-
- Veksjöån
- Rörvattsån
- Ansättån
-
-
- Ruckelån
-
-
- Skansån
-
- Grubbdalsån
-
-
- Stensjöån
-
- Arvattsån
- Främmerån
- Bågavattenån
-
- Fjällån
-
- Juleströmmen
-
- Holdelva
-
- Guselva
-
- Inderdalsåa
-
- Blåfjellelva
- Långan
- Näversjöån
- Gysån
- Åkerån
- Storån
-
- Rismoån
- Liån
- Trångan
- Finnån
- Örnstolån
- Gruvån
- Ångsjöån
- Västsjöån
-
- Oldån
- Fisklösån
- Bergsjöån
- Tjaurenjukke
-
- Svenstavikån
- Backsjöån
-
- Hovermoån
- Högån
-
- Hemmingsån
- Tvärån
- Lillån
-
- Häggån
- Lillån
- Geråsån
- Lockneån
- Forsaån
-
- Bodsjöbyån
-
- Skidån
-
- Hungån
-
-
- Mjölksjöån
-
- Orrbodån
-
- Slandromsån
- Ytterån
- Åfloån
-
- Kaxån
- Gärdesån
-
-
- Vallån
-
- Getån
-
-
- Djupsjöån
-
-
- Grässjöbäcken
-
- Dammån
- Dörrsån
- Gräftån
- Storån
-
- Björnsjöån
-
- Hällån
-
-
- Blanken
-
-
- Lövan
-
- Lekarån
-
- Håckran
- Österån
- Fångån
-
- Vålån
-
- Lunndörrsån
- Stensån
- Järpströmmen
- Herrån
-
- Husån
-
- Kjolån
-
- Anjeströmmen
-
- Segerån
- Gråsjöån
-
- Kallströmmen
-
- Gråvalsån
-
- Storvallsån
-
-
- Rutsälven
-
- Ängsån
-
-
- Binnan
-
-
- Gauna
-
-
- Holderströmmen
-
-
- Grönningselva
-
-
- Jävsjöströmmen
-
-
- Kasttjörnelva
-
-
- Livsjöelva
-
-
- Björkvattselva
-
-
- Svenskån
-
- Gulån
- Henån
- Ullån
- Häggsjöån
- Medstuguån
- Rekån
-
- Järpån
-
- Östra Bunnran
-
- Västra Bunnran
-
- Handölan
-
- Storulvån
- Lillulvån
- Tjallingsån
- Gåsån
- Östra Ekorrån
- Enan
- Visjöån
- Husån
- Kategori:Vattendrag i Sverige

Utrum

Utrum är ett genus i svenska och flera andra språk. Kommer av lat. uter - "någon (av de två)". Kallas även n-genus. I modern svenska står utrum i motsats till neutrum-genus (neuter - "ingendera (av de två)"). I traditionell svensk grammatik delade man ofta upp utrum i maskulinum, femininum och reale, där de båda första var ord med grammatiskt kön, medan reale var köns-neutrala ord (eller där tidigare könstillhörighet försvunnit språkmässigt). Substantiv som har utrum-genus får ändelsen -n eller -en i bestämd form. Exempel:
- Vägg, väggen.
- Flicka, flickan. Om ett ord finns i både neutrum- och utrum-form, betecknar utrum-ordet oftast något mänskligt eller levande, i motsats till neutrum-ordet som betecknar något icke-levande. Exempel:
- Såg du något? Såg du någon? Några få ord, som i modern svenska normalt är utrum, kan ändå i vissa stående uttryck ha ett kvardröjande kön, maskulinum eller femininum. Exempel:
- Vad är klockan? — Hon är halv fyra.
- Moder sol.
- Månen han lyser; "Gubben i månen".
- Kyrkan (d v s inte byggnaden utan kyrkan som religion) "hon är till för både onda och goda".
- Patient, kan vara såväl man som kvinna, men om könet är oviktigt säger de flesta "patienten — den", men man finner även då och då, t ex i en läkarbok, "patienten — hon". Språket är här vacklande. Kategori:Lingvistisk morfologi

Semantik

Semantik (av grekiska semainein, "betyda", "beteckna") avser betydelse hos språkliga uttryck, till skillnad från syntax som avser sådana uttrycks struktur. Semantik sorterar under lingvistiken, men används inom logik, och i förlängningen därmed inom matematik och datavetenskap, för att beskriva och hantera strukturen hos ett system.

Se även

- Filosofi
- Lingvistik
- Språk
- Semiotik Kategori:Semantik ja:意味論 ko:의미론 ms:Semantik

Utrum

Singular

Singularis är ett numerus som betecknar ental. Exempel: ordet "dator" är singularis, och "datorer" är pluralis (det vill säga flertal). Kategori:Lingvistisk morfologi als:Singular

Omljud

Omljud (tyska: Umlaut) är en process som innebär att en vokal påverkas av en annan vokal, vanligen i den följande stavelsen. I de nordiska språken förekommer a-, i-, u-, och w-omljud. A-omljudet är äldst, och påverkar /u/, som sänks till /o/ och /i/, som sänks till /e/. Exempel är isländskt neðan ’nedan’ (jfr isl. niðr ’ned’) och brot ’brott’ <
- bruta. I-omljud är näst äldst, och påverkar /a(:)/, /o(:)/, /u(:)/, /aw/, /ju:/ så att de kommer att artikuleras längre fram i munnen, och i vissa fall också med högre tungställning. Exempel är isländskt gestr ’gäst’ < gastiz, læsa ’låsa’ <
- lāsijan, synir ’söner’ till son, knýta ’knyta’ av <
- knūtijan. U-omljud är yngst, och förekommer rikligast i västnordiskan. Det påverkar /a(:)/, och i några få fall /e/. Det fonetiska resultatet av detta omljud är något oklart. I isländska handskrifter skrivs det på olika sätt, i den poetiska Eddan ofta som en au-ligatur. I normaliserade texter återges det alltid med ǫ (”o med hake”). I nutida isländska skrivs det ö. Exempel är isländskt lönd <
- landu och tøgr ’tiotal’ <
- teguz. W-omljud påverkar /i/ som blir /y/, och /a/ som blir ǫ i fornisländskan. Exempel är isländskt tryggr ’trygg’ <
- triggwiaz, och hǫggva (höggva) ’hugga’ <
- haggwan. De ovan nämnda omljuden är alla regressiva, d.v.s. bakåtverkande, men i fornsvenskan förekommer även progressivt omljud: hjalpa > hjælpa, fjoll > fjöll > föll. Kategori:Lingvistisk morfologi Kategori:Fonologi ja:ウムラウト

Deklination

Deklination (lat. declinatio, av declinare, böja) kan syfta på: # En himlakropps vinkelavstånd från himmelsekvatorn, se deklination (astronomi). # Inom grammatiken: Böjning av nomen (substantiv, adjektiv, pronomen och räkneord), se deklination (lingvistik).

Genitiv

Genitiv är ett grammatiskt kasus. Den prototypiska funktionen till genitiv är ägarkonstruktionen, som i tysk das Haus des Mannes eller finsk miehen talo.

Genitivkasus

Huruvida svenskan har ett genitivkasus är idag omtvistat. Suffixet -s, som i vardagstal kallas genitiv, är enligt ett nu vanligt sätt att se inte en kasusändelse, utan en klitisk partikel. Argumentet är att om -s vore genitiv hade vi Typografernas i Uppsala förening medan det ska vara Typograferna i Uppsalas förening, även när det är typografernas förening. Faktum är emellertid att den senare formen har varit oaccepterad i korrekt skriftspråk långt in på 1900-talet och fortfarande anses så av vissa. Ibland kan man också ännu möta formuleringar som "länsstyrelsens i Jämtlands län beslut", men pga. en idag obefintlig medvetenhet om frågan är de starkt på utdöende. I äldre svenska styrde vissa prepositioner olika kasus. Det finns därför i svenskan ett antal stelnade uttryck med till + substantiv med genitiv-s, t.ex. "till skogs" och "till sängs". Även bruket av -s på efternamn, som ger "Anderssons" betydelsen "familjen Andersson", har sådant ursprung. Latiniserade släktnamn på -us har tidigare ofta fått genitiv enligt latinskt mönster på -i, men på grund av att svenska inte har genitiv är detta inte längre lika vanligt.

Den klitiska partikeln s

Fornsvenska hade genitiv, men då kasussystemet slopades från 1100-talet och framåt började det vanligaste genitivssuffixet omtolkas som en klitisk partikel. -s blir allra oftast inte lagt till det enskilda ordet utan till frasen. Som skrivits ovan har emellertid detta bruk varit oaccepterat i korrekt skriftspråk långt in på 1900-talet. Samma utveckling finns i danska, norska och engelska. I engelska används apostrof (') före eller efter -s (beroende på singular eller plural), vilket man ibland ser i svenska texter. Om det svenska ordet i sin grundform slutar med s, x eller z kan apostrof användas för att markera genitiv, särskilt om det behövs av tydlighetsskäl. Något extra s läggs aldrig till dessa slut. Apostrofen i "Andreas' säng" hjälper oss att se att sängen tillhör Andreas, inte Andrea. Ortnamn som slutar på vokalljud står ofta oförändrade som genitivattribut, exempelvis Ljungby kommun och även Kalmar kommun. Vissa ortnamn får bortfall, exempelvis Falu kommun.

Genitivändelser i olika språk

(Ej komplett hos alla listade språk)
Finska: -n, -in
Isländska: -s
Latin: -ae, -arum; -i, -orum; -is, -um; -us, -uum; -rum
Litauiska: -o, -io, -os, -ės, -ios, -ies, -aus, -iaus, -ens, -ers; -ų, -ių
Ryska: -a, -я, -oв, -eв, eй
Turkiska: -in, -un,
Tyska: -s, -es, en, ens ja:属格 Kategori:Kasus

Egennamn

Se även:

Particip

Ett particip (latin participium, från particeps, 'deltagande') är ett ord som bildats av ett verb men som böjs och används som ett adjektiv. Det kan därmed sägas "deltaga" i två ordklasser, och har därav fått sitt namn. De particip som finns i svenskan är presens particip aktivum (till exempel ropande av verbet ropa) och perfekt particip passivum (till exempel ropad). Kategori:Grammatik ja:分詞