:: wikimiki.org ::

Sveriges Flagga

Sveriges flagga

Denna artikel handlar om Sveriges flagga. För sången med samma namn, se Sveriges flagga (hymn). ---- Sveriges flagga (hymn) Lagen (1982:269) om Sveriges flagga bjuder att en flagga skall vara 10/16 (höjd/längd). De inre (närmast flaggstången) blå fälten ska vara 4/5 (höjd/längd), och de yttre fälten 4/9 (höjd/längd). Korsarmarnas bredd (tjocklek) ska vara hälften av de blå fältens höjd. Svenska flaggans färger definieras närmare i förordningen (1983:826) med riktlinjer för färgnyanserna i Sveriges flagga. Färgerna definieras engligt NCS färgsystemet enligt följande: Gult: NCS 0580-Y10R, blått: NCS 4055-R95B.

Historia

Början i medeltiden

Den svenska flaggan har sitt ursprung i 1500-talet och kan härstamma från 1) att gult kors på blå bakgrund som finns i Stora riksvapnet vilket skapades av Karl Knutsson (Bonde) på 1400-talet. Många anser att detta är förlagan till flaggan. 2) en blå-gul kopia av Dannebrogen, Danmarks flagga. Färgerna är de samma som på Lilla riksvapnet och Stora riksvapnet, blått med gula kronor. Sveriges nationalflagga har sedan Vasatiden (säkerligen från Gustaf I:s dagar) varit blå med gult kors uti eller, såsom det heter i ett kungligt brev 19 april 1562, "gult udi korssvijs fördeelt påå blott". Denna flagga synes huvudsakligen ha använts såsom "kungsflagga", "kronoflagga" eller "fälttecken till sjöss", m.a.o. såsom örlogsflagga och har såsom sådan till en början varit försedd med två "tungor" eller "spetsar", sedermera (från mitten av 1600-talet) med tre sådana. Enligt kungligt plakat av 6 november 1663 fick enskilda inte föra kronans flagg, men det stod dem fritt att föra flaggor efter varje stads i Sverige och därunder lydande provinsers färger på sina fartyg, som de fann bäst skicka sig med själva stadens vapen och kännemärke; de fick också bruka flaggor med gult kors uti, men "inte med spetsar", utan "fyrkantiga och jämnt avskurna". Handelsflaggan hade således ett växlande utseende. 1730 heter det (i Rajalins "Nödig underrättelse om skiepsbyggeriet"), att "coupvardieflaggan har samma proportion som kungzflaggan, men inga spetsar utan jämt afskuren". Genom kungligt brev av 18 augusti 1761 erhöll Arméns flotta en helblå flagga med tre spetsar, men den av "örlogsflottan" (segelflottan i motsats till roddflottan) förda blågula flaggan fick dock begagnas, när chefen för arméns flotta så prövade lämpligt. Denna helblå flagga upphörde att användas 1813. 1813 Färgerna stämmer inte helt på flaggan på bilden, eftersom en unionsflagga egentligen hade mörkare färger.]]

Unionen med Norge

Den 7 mars 1815 fastställdes en för Sverige och Norge gemensam örlogsflagga, som var alldeles lik den dittills brukade svenska örlogsflaggan, utom att det övre hörnet närmast stången var rött med ett diagonalt vitt kors. Såsom handelsflagga fördes i början av unionstiden i Norge den danska flaggan med norsk riksvapen i övre hörnet närmast stången. Emellertid bestämdes genom kunglig kungörelse 17 juli 1821, att "som den förenade svenska och norska flaggan (likadan som örlogsflaggan, men tvärskuren) är av alla sjömakterna känd och erkänd", så kunde endast de svenska och norska handelsfartyg, som förde denna flagga, bortom kap Finisterre påräkna skydd av svenska örlogsfartyg och bistånd av de förenade rikenas konsuler. Hitom nämnda udde fick handelsfartygen föra vare sig "den förenade" flaggan eller "vartdera rikets särskilda flagga", d.v.s. svenska fartyg den helt blågula och norska fartyg "den flagga, som vi särskildt för Norrige i nåder fastställt". Detta förhållande ägde bestånd till 1844, då genom kungligt brev 20 juni båda länder erhöll sina särskilda örlogsflaggor och handelsflaggor , i översta inre fältet försedd med ett unionstecken som bildades genom en symmetrisk sammanställning av de till båda rikenas flaggor hörande färgerna - den s.k. "sillsalladen". Unionstecknet togs bort från den norska flaggan 1899 och från den svenska flaggan 1905, efter unionsupplösningen. 1905 Enligt tid efter annan utfärdade bestämmelser skulle örlogsflagga föras även å vissa fartyg och byggnader, tillhörande lots-, tull- och postverken, dock med den förändring, att i mitten av det gula korset skulle finnas ett vitt fält, på vilket i guld- eller bronsfärg var anbragt: för lotsverket (fr. 1881) ett ankare med stjärna över, för tullverket (fr. 1844) ett T med kunglig krona och för postverket (fr. 1844) ett posthorn med kunglig krona. Beträffande enskilda personer tillhöriga fartyg, som kontraherats att för postverkets räkning föra post, bestämde kungliga brevet 1 augusti 1838, att de fick föra svensk flagga med två tungor (s.k. kluven flagga, d.v.s. utan gul tunga).

Unionsupplösningen

Redan sex år före unionsupplösningen (kungligt brev 11 oktober 1899) beslöt man i Norge att ur statsflaggan ochhandelsflaggan, vilken småningom blivit nationalflagga, avlägsna unionstecknet (se flaggfrågan). I Sverige försvann detta först efter unionsupplösningen, i det att en kunglig förordning 27 oktober 1905 bestämde, att fr.o.m. 1 november samma år skulle i såväl handels- som örlogsflaggan i unionstecknets ställe införas ett blått fält. Sistnämnda dag kl. 9 på förmiddagen hissades den nya flaggan under kanonsalut på fästningar och kastell. Samtidigt hissades den på ett stort antal enskilda fartyg och byggnader, särskilt i Stockholm, under det att det där ringdes från kyrktornen och ångvisslorna ljöd från åtskilliga ångfartyg på strömmen och från en mängd fabriker. I privilegier av 31 oktober 1786 erhöll Västindiska kompaniet rätt att föra kronans flagga i västindiska farvattnen, då inte något örlogsskepp där var för handen. Eljest var det 27 februari 1832 som i Sverige för första gången lämnades tillåtelse att på enskilda farkoster föra den tretungade flaggan, i det att Svenska segelsällskapet då erhöll tillstånd att föra örlogsflagga med en vit ruta i det gula korset samt i den vita rutan ett förgylldt O med furstlig krona, vilken senare 1878 ändrades till kunglig. Den 7 juni 1893 fick även Göteborgs segelsällskap tillåtelse att föra svensk örlogsflagga med vit ruta i det gula korset samt i den vita rutan bokstäfverna G S S, förgyllda och med en förgylld femuddig stjärna över. Rättigheten för dessa segelsällskap att föra tretungad flagga bortföll emellertid genom flagglagen (se nedan). Den 7 maj 1897 hade åtskilliga nya bestämmelser angående svenska flaggans förande på statens fartyg och byggnader utfärdats, varigenom bl.a. stadgades att det vid sidan av örlogsflaggan skulle finnas en annan statsflagga, utan gul tunga, vilken skulle hissas på sådana statens fartyg och byggnader, som inte borde föra örlogsflagga. Dessa bestämmelser upphävdes genom den "Lag angående rikets flagga", som efter riksdagens hörande utfärdades 22 juni 1906. Denna lag, som innefattade noggranna bestämmelser om flaggans form och färg m.m., innehöll visserligen inte något uttryck om "Sveriges nationalflagga", men stadgade, att svenska flaggan skulle vara "blå med gult kors". Korset skulle dela flaggan i fyra rätvinkliga, lika höga fält. Färgen på flaggans sidofält skulle vara "ljust mellanblå" och på korset "guldgul". Flaggan skulle vara tvärskuren, utom då den användes såsom örlogsflagga, i vilket fall den skulle vara tretungad. Örlogsflagga skulle föras på flottans fartyg, båtar och byggnader; på rikets fästningar; på härens kasernbyggnader, läger och övningsplatser, så också på hären tillhörande fartyg och båtar, när de fördes av militär befälhavare; och på byggnad, som i sin helhet var upplåten till stab, truppförband eller militär utbildningsskola. Kungen och med hans tillstånd medlem av kungliga huset fick föra tretungad flagga, med eller utan rikets vapen på vitt fält i korsets mitt, så ock använda sådant tecken i den tvärskurna flaggan. Enligt bestämmelser, som kungen meddelade, kunde i tretungad flagga, för utmärkande av befäl, föras visst tecken, anbragt i det övre inre fältet. I övrigt fick inte flaggan förses med märken, bokstäver eller andra tecken. Den, som orättmätigt brukade tretungad flagga eller flagga med obehöriga märken etc. eller höll till salu flagga, som skilde sig från vad som föreskrevs eller som inte höll de bestämda inbördes måtten, skulle böta från 10 till 100 kr. Flagglagen trädde i kraft den 1 juli 1906. Dock fick "hittills brukliga flaggor" föras intill utgången av 1908. Någon kanske har funderat på varför den svenska flaggan på fotografier från 1800-talet och tidigt 1900-tal såg ut att vara vit med ett mörkt kors. Flaggan var givetvis blå-gul även då, men den fotografiska filmen och glasplåtarna hade en ortokromatisk emulsion som var okänslig för rött (rött blev svart), och mycket känslig för blått. Orange och gult blev mörkare än normalt medan blått blev mycket ljust.

Se även

- Flaggdagar i Sverige

Externa länkar

- [http://www.ra.se/ra/svflagga.html Riksarkivet om Sveriges flagga]
- [http://www.fotw.net/flags/se.html Flags of the World] Kategori:Nationalflaggor Flagga ja:スウェーデンの国旗 Rikskommittén Sveriges Nationaldag http://www.nationaldagen.a.se/ Svenska Heraldiska Föreningen http://www.heraldik.se/artiklar/flagga1.html

Sveriges flagga (hymn)

Sveriges flagga, sång till Sveriges flagga med musik av Hugo Alfvén och text av K. G. Ossiannilsson. Flamma stolt mot dunkla skyar,
likt en glimt av sommarens sol
över Sveriges skogar, berg och byar,
över vatten av viol.
Du som sjunger, när du bredes,
som vår gamla lyckas tolk:
solen lyser! Solen lyser!
Ingen vredes åska slog vårt tappra folk.
Flamma högt, vårt kärlekstecken,
värm oss, när det blåser kallt!
Stråla ur de blåa vecken,
kärlek mera stark än allt!
Sveriges flagga, Sveriges ära,
fornklenod och framtidstolk.
Gud är med oss, Gud är med oss
Han skall bära stark vårt fria svenska folk.

Sveriges rikes lag

Sveriges rikes lag, 1734 års lag, är Sveriges nu gällande lag. Den antogs av riksdagen 1734, stadfästes av konungen den 23 januari 1736 varefter den trädde i kraft den 1 september 1736. Den ersatte då de medeltida lagarna Kristofers landslag och stadslagen.

Publikationer

stadslagen Sveriges rikes lag är också namnet på en lagbok som ges ut av Norstedts Juridik AB. Lagböcker är samlingar av lagar och andra författningar som bedöms vara av allmänt intresse. Lagböcker återspeglar dock ingalunda all gällande rätt, vilken återfinns i Svensk författningssamling (SFS).

Innehåll

- Förkortningar
- Regeringsformen
- Tryckfrihetsförordningen
- Domarregler
- Äktenskapsbalken
- Föräldrabalken
- Ärvdabalken
- Jordabalken
- Fastighetsbildningslag
- Byggningabalk
- Vattenlag
- Handelsbalk
- Skadeståndslag
- Konkurslag
- Brottsbalken
- Rättegångsbalk
- Förvaltningsprocess med mera
- Utsökningsbalk
- Bihang

Externa länkar

- [http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3910 Riksdagen: Dokument: Författningar i fulltext]
- [http://www.lagen.nu Lagen.nu - Alla Sveriges lagar på webben]
- [http://www.notisum.se/ Notisum] Kategori:Juridik

SFS 1982:269

Lag (1982:269) om Sveriges flagga

1 § Sveriges flagga är blå med ett gult kors. Korset är vinkelrätt ställt mot flaggans kanter. 2 § Flaggan är tvärskuren eller tretungad. Den tvärskurna flaggans höjd förhåller sig till dess längd som 10 till 16. På de inre fälten förhåller sig höjden till längden som 4 till 5 och på de yttre som 4 till 9. Den tretungade flaggans höjd är hälften av dess längd, tungorna medräknade. De yttre fälten är, bortsett från tungorna, lika stora som de inre, och fältens höjd förhåller sig till deras längd som 4 till 5. De yttre tungornas ytterkanter bildar inte vinkel med flaggans över- eller underkant. Tungorna utgör förlängningar av de yttre fälten och korsarmen. Korsarmarnas bredd motsvarar hälften av höjden på vart och ett av fälten. 3 § Flaggans färg är ljust mellanblå på fälten och guldgul på korset. Närmare föreskrifter om färgnyanserna meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. 4 § Statschefen och med dennes tillstånd andra medlemmar av det kungliga huset får använda tretungad flagga med eller utan stora eller lilla riksvapnet på ett vitt fält i korsets mitt. Den tretungade flaggan används som örlogsflagga av Försvarsmakten och enligt föreskrifter som regeringen bestämmer av andra myndigheter som bedriver militär verksamhet. När en sådan flagga är befälstecken, markeras detta genom en särskild beteckning i övre inre fältet. I övrigt används den tvärskurna flaggan. Flaggan får inte i vidare mån än som följer av första och andra styckena förses med märken, bokstäver eller andra tecken. Lag (1994:697).

Se även:

SFS Sveriges rikes lag Svenska flaggan SFS 1983:826 Kategori:Sverige

NCS färgsystemet

NCS, Natural Color System, är ett internationellt färgbeteckningssystem för att specificera, kommunicera och kontrollera färg inom arkitektur, design, marknadsföring, tillverkning, utbildning och forskning. NCS baseras helt på hur människan ser färg. Den version som numera används är NCS second edition (NCS S).

Se även

- RAL
- Lista över färgsystem

Externa länkar

- [http://www.melack.se/swe/ncs.asp Visa en NCS S eller NCS Kulör]
- [http://www.melack.se/modules/qb.asp?mID=1063817883&adv=true&type=pulverlackering&top=color&lang=swe Så här fungerar NCS S Färger] Kategori:Färger

Flagga

En flagga är ett tygstycke med en symbolisk innebörd och avsedd att hissas på en flaggstång eller motsvarande anordning. Liknande symboler är fanor, banér och standar. Läran om flaggor och fanor kallas vexillologi.

Nationsflaggor

vexillologi Den mest kända användningen av flaggor torde vara användningen som nationsflagga. Att ett land har en flagga som symbol har blivit så vanligt, att det numera nästan ses som en del i steget mot suveränitet för nya länder att anta en flagga. Samtliga självständiga stater i världen har idag en flagga. Handhavandet av nationsflaggor följer ofta olika protokollsregler, som kan skifta något från land till land. I allmänhet gäller dock att en nationsflagga inte skall sitta uppe över natten och att den även i övrigt skall hanteras på särskilt sätt.

Internationella flaggor

vexillologi Ett annat välkänt användningsområde för flaggor är att symbolisera internationella samarbetsorgan. En välkänd flagga av detta slag är den europeiska flaggan som används av Europarådet och Europeiska unionen. Denna flagga finns uppsatt på många ställen i EU. Bland annat brukar den sitta uppsatt vid medlemsstaternas regeringsbyggnader och liknande. I Sverige sitter europeiska flaggan alltid vid regeringsbyggnaden och vid Sveriges riksdag. Ett annat exempel på internationella flaggor är Förenta nationernas flagga.

Kommunflaggor

De flesta svenska kommuner har registrerade vapen och anses därmed också ha en flagga som är likadan som kommunvapnets vapensköld fast i kvadratisk (eller ibland rektangulär) form. I till exempel Finland är traditionerna något annorlunda, där använder vissa kommuner vimplar i stället.

Företags- och föreningsflaggor

Många företag använder flaggor med sin symbol på i sin marknadsföring. Dessa är vanligtvis inte lika bestående i sitt utseende som nationsflaggor, eftersom många företag tämligen ofta uppdaterar sin grafiska profil och sina varumärken. Föreningar har ofta flaggor. Detta är kanske allra vanligast för idrottsföreningar, där föreningens supportrar ofta använder flaggan när de vill uttrycka sin lojalitet med föreningen.

Se även

- Vimpel
- Lista över flaggor

Extern länk

- [http://www.fotw.net Flags of the World (FOTW)] ja:旗 Kategori:Vexillologi Kategori:Symboler

Stora riksvapnet

] Sverige har två riksvapen - stora riksvapnet och lilla riksvapnet. De är skyddade av lag och får bara användas med särskild tillstånd. Man kan alltså inte använda dem i t.ex. reklam eller sätta dem på bilen. Stora riksvapnet består av två delar: skölden som hålls av två gyllene lejon och ett s k vapentält som ska föreställa en hermelinsfodrad purpurmantel med kungakrona. Den är delad i fyra fält och har en liten infälld hjärtsköld. Två av fälten innehåller de tre kronor som också ingår i Lilla riksvapnet. De två andra fälten innehåller ett lejon. Det är Folkungalejonet och det fastställdes som kungavapen av Magnus Ladulås redan 1275. Kring skölden hänger Serafimerordens kedja. Karl Knutsson (Bonde) satte samman de fyra fälten till en sköld 1448. Han införde även den lilla hjärtskölden som innehåller den regerande ättens vapen, för tillfället Bernadotteättens. Stora riksvapnet fick sitt nuvarande utseende 1908.

Se även

- Sveriges statsvapen

Karl Knutsson (Bonde)

Karl Knutsson, Karl VIII, född 1408 eller 1409, död 15 maj 1470, svensk riksföreståndare 1438-1440, kung av Sverige 1448-1457, 1464-1465 och 1467-1470 samt som Karl I kung av Norge 1449-1450. Son till Knut Bonde (Tordsson) och Margareta Karlsdotter (Sparre av Tofta), se (Karl Knutsson (Bonde):s antavla). Karl Knutsson av släkten Bonde föddes 1408 eller 1409 som son till riddaren Knut Bonde (Tordsson) och Margareta Karlsdotter (Sparre) och uppfostrades efter sin faders död 1413 hos sin styvfar Sten Turesson (Bielke). Vid arvskiftet efter modern 1429 mottog han godset Fågelvik i Småland, som var hans egentliga bostad innan han tog mera framstående del i det allmänna. I yngre år gjorde Karl Knutsson vidsträckta utrikes resor samt lärde sig därunder krigskonsten och främmande språk.

Rikshövitsman och riksföreståndare

Efter den av Engelbrekt Engelbrektsson ledda folkrörelsens utbrott 1434 tog Karl Knutsson oavbrutet del i det politiska livet. Han slöt sig till Engelbrekt då denne 1434 belägrade Stegeborg, och omnämnes samma år som medlem av rådet. Under de därefter följande striderna och underhandlingarna tillvann han sig sådant anseende att rådet 1435 vid förlikningen med kung Erik av Pommern satte honom främst på förslaget till drots. Kungen ogillade väl detta, men utnämnde honom i stället till marsk. Då resningen till följd av kung Eriks löftesbrott återigen utbröt, valdes Karl Knutsson, med förbigående av Engelbrekt, till rikshövitsman 1436. Visserligen måste han till en början, då allmogen tydligt visade sitt missnöje över valet, dela sin makt med Engelbrekt, men efter mordet på denne den 27 april 1436 blev han ensam härskare. Då den tappre men häftige Erik Puke sökte dra till sig Engelbrekts anhängare och göra Karl Knutsson makten stridig blev han gripen (osäkert är, om det skedde på förrädiskt vis) och av Karl Knutsson sänd till Stockholm, där drotsen lät avrätta honom. I mars 1438, då rådet ansåg sig ha kommit till "en vänlig förening och dagtingan" med kungen, nedlade Karl Knutsson sitt rikshövitsmannaskap; men redan på hösten samma år hyllades han, sedan kung Erik begivit sig till Visby, på ett riksmöte i Stockholm som riksföreståndare. Drotsen Krister Nilsson (Vasa) arbetade emellertid för unionens upprätthållande och Eriks återinkallande. Karl Knutsson lyckades väl, sedan missnöjet kommit till öppet utbrott, tillfångata och förödmjuka sin medtävlare, men dennes åsikter hyllades fortfarande av flera i rådet. Sedan i Danmark hertig Kristofer av Bayern blivit vald till kung, ansåg sig Karl Knutsson därför inte längre kunna stå emot unionspartiet. Efter att i förläning ha betingat sig hela Finland och Öland, vartill sedermera lades Svartsjö län, medgav han 1440 Kristofers utväljande till kung. Karl Knutsson kom dock aldrig i full besittning av alla dessa stora län. Krister Nilsson gjorde svårigheter att avstå Viborg, och 1441 fråntog kungen honom Åbo slott. Den gunst vari han till en början stått hos kungen, som utnämnt honom till sin drots, hade nämligen upphört, och efter 1441 vistades han under hela Kristofers regering nästan uteslutande i Finland. Endast en gång var han över till Sverige, nämligen 1446, då han deltog i Gotlandståget och på Svartsjö firade sin dotter Kristinas bröllop med Erik Eriksson (Gyllenstierna).

Kung av Sverige och Norge

Erik Eriksson (Gyllenstierna) i detta fallet Bonde]] Så fort underrättelsen om Kristofers död (1448) hade framkommit till Finland begav sig Karl Knutsson över till Sverige och erhöll vid det efter hans ankomst anställda kungavalet 20 juni 1448 de flesta rösterna. Vid valet skall visserligen lagens föreskrifter inte blivit fullt iakttagna, men 28 juni hyllades han formellt vid Mora stenar och blev sedan krönt till kung. Hans första regeringsföretag, ett försök att återförvärva Gotland, misslyckades genom Magnus Grens försumlighet och förräderi. Samtidigt sökte han vinna Norges krona samt blef även av det nationella partiet utvald och i Trondheim krönt till kung 20 november 1449, men ett annat parti, som var förhärskande i den södra delen av Norge, hade under tiden hyllat den danske kungen Kristian I. Visserligen sökte Karl Knutsson med härsmakt göra sitt välde gällande även där, men redan efter några veckor avslöts ett stillestånd, vari bestämdes att med tvisten skulle anstå till kongressen i Halmstad, där även frågan om Gotland och övriga tvistepunkter mellan Danmark och Sverige skulle avgöras. Vid detta möte, som hölls i början av maj 1450, förband sig de svenska ombuden, tvärtemot Karl Knutssons föreskrifter, att söka förmå honom avstå från sina anspråk på Norge. Tvisten om Gotland skulle däremot avgöras på ett följande möte. Dessutom uppgjorde de en ny unionsakt, som vid endera eller båda konungarnas död skulle tillämpas. Motvilligt måste kungen på riksmötet i Arboga samma år foga sig däruti; men den sammansvärjning, som några av ombuden ingått i syfte att inskränka hans rätt att fritt förfoga över länen, blev av honom upptäckt, innan den kom till utbrott. Sammansvärjningen var en följd av den hätskhet, som hos en del av den högre adeln och prästerskapet härskade emot honom. Några, särskilt drotsen Krister Nilssons ättlingar, hyste gammalt hat till honom. Andra hade han troligen stött genom att lämna flera län endast "på räkenskap". Prästernas ovilja hade han väckt genom att fordra deras deltagande i krigsgärder, och allmogens tillgivenhet började han förlora, emedan han lämnade sina hövitsmän och fogdar alltför fritt spelrum. I spetsen för hans fiender stod den unge ärkebiskopen Jöns Bengtsson (Oxenstierna). Det därpå följande unionsmötet vid Avaskär, nära det nuvarande Kristianopel, sommaren 1451 lämnade inget resultat, och i september samma år utbröt öppen strid mellan Karl Knutsson och kung Kristian. Karl Knutssons ställning försvårades genom förrädiska stämplingar av bl.a. ärkebiskopen, med vilken han dock, på flera rådsherrars bemedling, för en tid förliktes.

Avsatt som kung

Under stilleståndet 1453-1455 fick Karl Knutsson tid att mer ägna sig åt landets inre angelägenheter. Han ordnade myntväsendet och skall ha vidtagit åtgärder för jordbrukets främjande. I synnerhet åt lagskipningen ägnade han stor omsorg och satt själv ofta till doms. Han lät sin hovmästare och kansler resa kring landet och hålla räfsteting. Då vid dem gods inte sällan fråndömdes de andliga, föranstaltade ärkebiskopen en storartad demonstration, till följd varav efter en tid biskopen och kapitlet tillkallades, då fråga var om de andligas gods. När kriget 1455 åter utbröt, kunde Karl Knutsson i början framgångsrikt göra danskarna motstånd; men sedan hans marsk Tord Karlsson (Bonde) mördats i maj 1456 började Kristian få överhanden. Samtidigt växte missnöjet inom landet till följd av krigets tunga, och i början av 1457 ansåg ärkebiskopen tiden vara inne för resning. Vid underrättelsen om upproret skyndade Karl Knutsson från Östergötland norrut, men blev i Strängnäs överrumplad av ärkebiskopen och kunde med möda rädda sig till Stockholm. Då han ansåg sig inte kunna lita på denna stads borgerskap och ingen av hans hövitsmän och fogdar i landsorten rörde sig till hans hjälp, avseglade han till Danzig i februari samma år, där han sedan vistades till 1464. (Under denna tid försträckte han staden 15,000 preussiska mark, för vilka han som pant erhöll staden Putzig m.m., som likväl snart intogs av Tyska orden. Denna summa utkrävdes först 1704, av Karl XII.)

Återinsatt, avsatt och återinsatt igen

Då vid biskop Kettils resning till förmån för ärkebiskopen (1463), som av kung Kristian blivit fängslad, allmogens rop på Karl Knutssons återkallande blev allt häftigare, måste resningens ledare tillmötesgå dess önskan, och kung Karl återkom hösten 1464. Endast få av den högre adeln slöt sig till honom, och ärkebiskopen började, så snart han blivit frigiven, stämpla till förmån för Kristian. Redan samma höst var upproret i full gång, och Karl måste redan 30 januari 1465 avsäga sig kronan. Som ersättning fick han Raseborgs och Korsholms län samt Satakunda. Under den tvedräkt, som efter biskop Kettils kort därefter timade död uppstod mellan ärkebiskopen och en del av högadeln, särskildt de mäktiga Axelssönerna (se Tott), vann Karl Knutssons parti allt större styrka; och sedan slutligen även riksföreståndaren Erik Axelsson (Tott) fullkomligt brutit med kung Kristian och unionspartiet, återkallades Karl Knutsson i september 1467 och höll den 12 november samma år sitt intåg i Stockholm. Unionspartiet reste emellertid ånyo huvudet; dess anförare var den tappre Erik Karlsson (Vasa), under det att kung Karl Knutssons vapen fördes av Nils och Sten Sture. Mitt under detta stridsbuller avled Karl Knutsson den 15 maj 1470, efter en helt kort sjukdom. Sin grav fick han i den till franciskanklostret i Stockholm hörande kyrkan (nuvarande Riddarholmskyrkan). Den där befintliga gravvården över honom är uppförd av Johan III.

Familj

Gift 1) före 1429 med Birgitta Turesdotter (Bielke) (död 1436), 2) 10 maj 1438 i Stockholm med Katarina Karlsdotter (Gumsehuvud) (död 1450), 3) På dödsbädden skall han 1470 ha låtit viga sig med sin frilla Kristina Abrahamsdotter. Barn med Birgitta Turesdotter (Bielke): #Ture Bonde (död ung före 23 juni 1447) #Kristina Karlsdotter (Bonde) (född omkr. 1432, död före 25 januari 1500) Barn med Katarina Karlsdotter (Gumsehuvud): #Margareta Karlsdotter (Bonde) #Magdalena Karlsdotter (Bonde), gift med Ivar Axelsson (Tott) #Birgitta Karlsdotter (Bonde) Barn med Kristina Abrahamsdotter: #Anna Karlsdotter (Bonde) #Karl Karlsson (Bonde)

Karl Knutssons eftermäle

Karl Knutssons liv sammanföll med den mest turbulenta perioden i Sveriges historia och egentligen är hans livsgärning bara en lång rad uppror och krig. Som kung hade han inte heller någon möjlighet att ägna sig åt mer fredlig verksamhet eftersom han var ansatt av fiender från alla håll. De hänsynslösa metoder som han främst i början av sin karriär använde sig av gör det dessutom svårt att hylla honom som någon nationalhjälte. Men den stora förmildrande omständigheten är att hans fiender var minst lika hänsynslösa som han själv, om inte mer. Under 1460-talet åtnjöt han också en betydande folklig popularitet när alternativen hette Kristian av Oldenburg eller Jöns Bengtsson. Karl Knutssons betydelse för framtiden ligger i att han gav upphov till det släktnätverk som framgångsrikt bekämpade Kalmarunionen och vars medlemmar var riksföreståndarna Sten Sture den äldre, Svante Nilsson, Sten Sture den yngre och Gustav Vasa. På 1450-talet såg Karl Knutsson till att den rimmade s.k. Karlskrönikan skrevs, denna är en skildring som framställer honom själv i en mycket positiv dager och som länge har haft ett stort inflytande över hans eftermäle.

Se även

- Bonde (släkt)
- Engelbrektsupproret

Företrädd första gången av: Erik av Pommern	Sveriges regenter	Efterträdd första gången av: Kristofer av Bayern
Företrädd andra gången av: Bengt Jönsson (Oxenstierna) och Nils Jönsson (Oxenstierna) (riksföreståndare)		Efterträdd andra gången av: Jöns Bengtsson (Oxenstierna) och Erik Axelsson (Tott) (riksföreståndare)
Företrädd tredje gången av: Kettil Karlsson (Vasa) (riksföreståndare)		Efterträdd tredje gången av: Kettil Karlsson (Vasa) (riksföreståndare)
Företrädd fjärde gången av: Erik Axelsson (Tott) (riksföreståndare)		Efterträdd fjärde gången av: Sten Sture d.ä. (riksföreståndare)
Företrädd av: Kristofer av Bayern	Norges regenter	Efterträdd av: Kristian I

Karl 1 Karl 08 Kategori:Riksråd Kategori:Riksföreståndare Kategori:Svenska riddare Kategori:Bondeätten

Danmark

Danmark är en konstitutionell monarki i norra Europa. I realiteten styrs Danmark av det danska Folketinget, där Anders Fogh Rasmussen för tillfället är statsminister. I Danmark lever det cirka 5,5 miljoner människor, varav nästan en fjärdedel i huvudstaden Köpenhamn. Danmark består administrativt av 14 amter och 275 kommuner. Dessutom är Färöarna och Grönland en del av kungariket Danmark, men båda är självstyrande enheter. Danmark är medlem i EU, OECD, NATO, FN och många andra internationalla organisationer.

Danska språket

I Danmark talas danska - vilket tillhör den germanska språkgruppen, som innehåller språk som tyska, engelska och de nordiska språken (utom finska, som tillhör en annan språkfamilj). Danska består av många dialekter som tydligt anger från vilken del av landet personen kommer. Riksdanska är det officiellt erkända danska språket som används i TV, radio och i undervisning. Vidare talas färöiska, grönländska (en dialekt av Inuit) och tyska (liten minoritet).

Danmarks historia

Huvudartikel: Danmarks historia

Danska regenter

Danmark har näst efter det japanska kejsarhuset den äldsta obrutna regentlängden i världen. Gorm den gamle räknas som den första historiskt dokumenterade kungen. Hans uppgivna företrädare kan med varierande styrka hållas för sannolika, men endast ett fåtal, Godfred, Harald Klak och Hårik kan styrkas i historiska källor. Sedan 1972 är Margrethe II av Danmark Danmarks regent.

Danmarks geografi

Danmark är indelat i 16 amter och 271 kommuner. Kommuner efter antal invånare (år 2003): # Köpenhamn - 501 285 # Århus - 291 258 # Odense - 184 308 # Ålborg - 162 521 # Frederiksberg - 91 435 # Esbjerg - 82 314 # Gentofte - 68 314 # Kolding - 62 747 # Randers - 62 252 # Gladsaxe - 62 006 # Helsingør - 60 569 # Herning - 58 823 # Horsens - 57 651 # Vejle - 55 553 # Silkeborg - 53 888 # Roskilde - 53 472 # Lyngby-Tårbæk - 51 344 Lyngby-Tårbæk Danmark består geografiskt av halvön Jylland och 405 namngivna öar, varav de 82 är bebodda. Danmark ligger i Nordeuropa, med havet som granne, Östersjön och Nordsjön och ligger norr om Tyskland och väster om Sverige. De två väsentligaste öarna är Själland och Fyn. Huvudstaden Köpenhamn ligger på Själland. Kungariket omfattar geografiskt också två självstyrande områden, Färöarna och Grönland. Geografiska koordinater: 56 00 N, 10 00 Ö. Danska öar efter invånartal 1 januari 1997: # Själland - 2 033 467 # Fyn - 438 521 # Amager - 151 593 # Lolland - 71 473 # Als - 51.268 # Bornholm - 44.924 # Falster - 42 902 # Mors - 23 028 # Langeland - 14 708 # Mön - 10 368 # Ärö - 7 600 # Tåsinge - 6 256 # Samsö - 4 331 # Thurö - 3 638 # Fanö - 3 241 # Läsö - 2 362 # Bogö - 1 014 # Fur - 999 # Orö - 936 # Römö - 805 # Fejö - 625 # Jegindö - 548 # Sejerö - 405 # Agersö - 279 # Strynö - 211 # Femö - 204 # Enö - 203 # Aarö - 199

Fakta

- Gränssträckning på land totalt: 68 km
- Landsgränser: Tyskland 68 km
- Kustlinjer: 7 314 km
- Klimat: Tempererat; fuktigt och dimmigt; milda vintrar och kall sommar.
- Terräng: lågt och platt med lätt kuperade marker.
- Höjdskillnad:
- Lägst: Lammefjorden, -7 m
- Högst: Yding Skovhöj, 173 m
- Naturresurser: petroleum, naturgas, fisk, salt, kalksten, sten, grus och sand.
- Jordfördelning: (1993)
- Brukad jord: 60 procent
- Skog och liknande: 10 procent
- Annat: 25 procent
- Obrukat landområde: 4 350 km²
- Naturrisker: Översvämningar är ett problem i vissa delar av landet, t.ex. delar av Jylland samt längs Lollands sydkust. Dessa områden skyddas från havet med ett system av dämningar.
- Ekologi:
- Under debatt - luftföroreningar, förorening från bilar och kraftverk.
- kväve- och fosforförorening av Nordsjön.
- dricksvatten- och grundvattensföroreningar pga. jordbruk och pesticida rester.

Kommunikationer

Flyg

Köpenhamn har den internationella flygplatsen Kastrup varifrån ett stort antal flygbolag opererar. Mest dominerande är SAS men flera andra finns också. Kastrup har dessutom goda förbindelser med järnväg till både övriga Danmark och med Skåne.

Järnvägar

Järnvägarna är väl utbyggda i Danmark. Järnvägsnätet når ut till de flesta delar av landet och banstandarden är hög. Tågen har också en mycket hög standard, bland det bästa i Europa. De flesta tågen är moderna. Järnvägsnätet når ut till Sverige och Tyskland. Tätaste internationella trafiken är den som går från Köpenhamn mot Malmö som mer fungerar som lokal trafik än som internationell. Det danska järnvägsnätet är också tätt integrerat med Skåne genom Öresundsbron. En brist med det danska järnvägsnätet finns dock. Det är enbart ett fåtal banor som är byggda för elektrisk drift. Det handlar egentligen enbart om ett antal banor på Själland och de banor som går till Sverige och Tyskland. Från tyska gränsen i södra Jylland går en bana med eldrift som går via Fyn och Själland till Öresundsbron. Detta för att den ofta fungerar som transit mellan Sverige och Tyskland. I övrigt saknar det danska järnvägsnätet eldrift och tågen går därför med diesel.

Vägar

Vägnätet är bra utbyggt. Vägarna har hög standard och är bra underhållna. Även de mindre vägarna är ofta i gott skick. Danmark har också byggt ut motorvägar i en omfattning så att de utgör stamvägarna i landet. Motorvägarna sträcker sig dessutom till både Sverige och Tyskland. Genom både Öresundsbron och Stora Bältbron finns det en motorvägsträcka som kan användas som transitmotorväg mellan Sverige och Tyskland. Det går även motorväg till Norra Jylland och till Esbjerg. En motorväg med internationell trafik som används i stor omfattning är motorvägen från Köpenhamn till Malmö.

Politik

Danmark är liksom Sverige och Norge en konstitutionell monarki. Parlamentet heter Folketinget.

Sport

Fotboll, simning, badminton och handboll är populära sporter i Danmark.

Övrigt

Öresundsbron är en numera en viktig del i Danmarks kommunikationer

Kända danskar

- H.C. Andersen
- Niels Bohr
- Tycho Brahe
- Lars Fredriksen - gitarrist i Rancid
- Søren Kierkegaard
- Lars Ulrich - trummis i Metallica

Se även

- Danska formgivare
- Danmark/Regentlängd
- Dannebrogen

Externa länkar

Kategori:Europas länder Kategori:Danmark als:Dänemark fiu-vro:Taani ja:デンマーク ko:덴마크 ms:Denmark simple:Denmark th:ประเทศเดนมาร์ก zh-min-nan:Dan-kok

Stora riksvapnet

Se även

- Sveriges statsvapen

Vasatiden

Vasatiden, den period i svensk historia då Vasaätten besatt Sveriges tron. Perioden började 1521 med Gustav Vasa, och slutade när drottning Kristina abdikerade 1654. Den brukar delas in i äldre (1521-1611) och yngre vasatiden (1611-1654).

Se även

- Äldre vasatiden
- Stormaktstiden Kategori:Sveriges historia

Blå

Blå är en av de tre grundfärgerna, blå har den kortaste våglängden av dessa tre (ca 470 nm). Ordet blå användes i svenskan tidigare även för att beteckna färgen svart. Färgen svart heter på engelska black och det ordet är också besläktat med svenskans blå, men betecknar således idag en annan färg.

Känslostämning

Nedstämd och ledsen, eventuellt deprimerad, kommer ifrån engelskans blue ("blå") som används för att beskriva det svårbeskrivliga blå i musikstilen blues. "Blue monday" är det tillstånd någon befinner sig i efter en genomfestad helg, "baksmälla".

Se även

- Ultramarin Kategori:Färger ja:青 ms:Biru simple:Blue

Kors

] ] Ett kors är en figur där två linjer skär varandra, vanligen i rät vinkel. Korset är en i första hand kristen symbol. Religionens grundare, Jesus, skall enligt Bibeln ha avrättats genom att bli korsfäst på Golgata i Jerusalem av den romerska ockupationsmakten på begäran av Sanhedrin. Även flera andra av kristendomens ledare, bl.a. Simon Petrus, skall ha blivit korsfästa. I kristen litteratur har Jesu kors ofta givits kosmiska dimensioner. I de apokryfa Andreasakterna heter det att Kristi kors med sin lodräta balk förbinder det allra djupaste med det allra högsta, att det pekar mot höjden, mot det gudomliga Logos som är Kristus själv, medan dess tvärbalk håller samman kosmos. I det kristna korset förbinds tanken på offer och död med räddning, uppståndelse och evigt liv. Korset är en martyrpåle, men samtidigt ett segertecken så som det framställs i fornkristna mosaiker.

Typer av kors

- andreaskors
- ankarkors
- ankh, egyptiskt kors
- armeniskt stenkors (Khachkars)
- burgundiskt kors
- filippus kors
- frimurarkors
- gaffelkors
- georgskors
- grekiskt kors
- svastika, hakkors
- hjulkors
- jakobskors
- jerusalemkors
- kulkors
- klöverbladskors
- korsat kors
- kryckkors
- latinskt kors
- Lauburu, Baskiskt kors
- liljekors
- lothringenkors, lorrainekors
- mantuanskt kors
- johannitkors, malteserkors
- patriarkalkors
- petruskors
- påvekors
- ryskt kors
- spikkors
- stickkors
- solkors
- stjärnkors
- taukors, antoniuskors

Se även

- korsfästelse
- korstecken
- kristendom
- kristusmonogram

Extern länk

- [http://ikon.metamatrix.se/kunskap/heraldik/kors1.htm Heraldiska kors] Kategori:Kyrklig interiör Kategori:Kors ja:十字

1562

Händelser

- 2 juni - Svenska trupper erövrar det polska fästet Pärnu.
- Juni - Hertig Johan (III) reser till Polen.
- Sommaren - Erik XIV:s trupper erövrar fästet Weissenstein.
- 4 oktober - Hertig Johan (III) gifter sig med Katarina Jagellonica, dotter till den polske kungen. Detta leder till en total brytning mellan Johan och Erik.
- Oktober - Hertigparet Johan (III) och Katarina Jagellonica återvänder till Sverige.
- På Revalbornas önskan utfärdar Erik XIV förbud mot all handel på Narva.
- Erik inför en ny rusttjänstordning, för att distansera sig från högadeln.
- Slutet av året: Genom förhandlingar lyckas Erik XIV få in en svensk besättning på fästet Karkus i Baltikum.
- I Indien gifter sig Akbar den store med Padmini.

Födda

- 6 maj - Pietro Bernini, italiensk skulptör och arkitekt.
- 25 november - Lope de Vega, spansk dramatiker och poet.
- George Abbot, engelsk prelat.
- Salomon de Brosse, fransk arkitekt.
- Niels Mikkelsen Aalborg, dansk prästman.

Avlidna

- Wulf Gyler, Gustav Vasas sekreterare.
- Jan van Scorel, holländsk målare.
- Peder Swart, krönikör. Kategori:Årtal Kategori:1560-talet ko:1562년

Flagga

Nationsflaggor

Internationella flaggor

Kommunflaggor

Företags- och föreningsflaggor

Se även

- Vimpel
- Lista över flaggor

Extern länk

- [http://www.fotw.net Flags of the World (FOTW)] ja:旗 Kategori:Vexillologi Kategori:Symboler

1600-talet

Denna artikel handlar om seklet 1600-talet, åren 1600-1699. För decenniet 1600-talet, åren 1600-1609, se 1600-talet (decennium). ----

Händelser

- Svenska kyrkan präglas av luthersk ortodoxi och allt starkare band till statsmakten.
- Trollformeln Hokus Pokus Filiokus är känd sedan detta århundrade.
- Under senare delen av detta århundrade införs inom armén benämningen bataljon, vilket var en ersättning för den äldre svenska benämningen skvadron Sekel: 1500-talet - 1600-talet - 1700-talet Decennier och år:

1600-talet	1600	1601	1602	1603	1604	1605	1606	1607	1608	1609
1610-talet	1610	1611	1612	1613	1614	1615	1616	1617	1618	1619
1620-talet	1620	1621	1622	1623	1624	1625	1626	1627	1628	1629
1630-talet	1630	1631	1632	1633	1634	1635	1636	1637	1638	1639
1640-talet	1640	1641	1642	1643	1644	1645	1646	1647	1648	1649
1650-talet	1650	1651	1652	1653	1654	1655	1656	1657	1658	1659
1660-talet	1660	1661	1662	1663	1664	1665	1666	1667	1668	1669
1670-talet	1670	1671	1672	1673	1674	1675	1676	1677	1678	1679
1680-talet	1680	1681	1682	1683	1684	1685	1686	1687	1688	1689
1690-talet	1690	1691	1692	1693	1694	1695	1696	1697	1698	1699

Kategori:Sekel ja:17世紀 ko:17세기

1663

Händelser

- Maj - Collegium Medicum, Sveriges första medecinstyrelse, inrättas för att hålla uppsikt över läkarkåren och apoteken. För att få praktisera måste varje läkare och även tandläkare i framtiden genomgå examen inför kollegiet.
- Ett "religionsplakat" förbjuder definitivt alla nymodigheter i religiöst tänkesätt i Sverige.
- Det svenska hovkapellet får en ny kapellmästare i Gustav Dåuben, som blir en pionjär som kompositör av flerstämmig musik.
- Studentnationer vid Uppsala universitet blir tillåtna, efter att en tid ha varit förbjudna.

Födda

- 22 mars - August Hermann Francke, tysk teolog, pietist och pedagog.
- 12 maj (troligen) - Magnus Stenbock, Måns Bock, svensk greve, militär, fältmarskalk.

Avlidna

Kategori:Årtal Kategori:1660-talet ko:1663년

Stad

Stad, visst tätbebyggt landområde som definieras antingen genom rättslig status eller genom varifrån riket styrs. I vardagligt språkbruk kan stad betyda "plats med stadsbebyggelse", och när en stad då omnämns kan gränserna till denna vara flytande och annorlunda än de för tillfället gällande kommungränserna. Ordet "stad" betyder ursprungligen "plats, ställe" och har alltså inget egentligen med just det vi i modernt dagligt tal kallar stad. Detta förklarar varför ordet ingår som suffix eller prefix i ord som "eldstad" "stadsfästa" "stadga" m.fl. ord (även i de övriga nordiska språken ingår ordet som i t.ex. danskans sted, som betyder plats). Den nuvarande betydelsen är framförallt inlånat från tyskans "Stadt".

Sverige

Städer var i Sverige före kommunindelningsreformen 1971 de borgerliga primärkommunerna som erhållit stadsrättigheter till skillnad från kommunerna och köpingarna. Efter kommunreformen kallades städer för kommuner. Efter ett beslut i riksdagen 1983 får en svensk kommun benämna sig själv stad i vissa sammanhang. Exempel på kommuner som använder benämningen "stad" är Borås, Göteborg, Haparanda, Helsingborg, Lidingö, Stockholm, Trollhättan, Vaxholm och Västerås. Det är bara i juridiskt språk som ordet "stad" blivit ålagt begränsningar i modern tid, och i allmänt språkbruk används ordet stad lika ofta som förut. Nu avser dock begreppet vanligen en tätort som någon gång varit centralort i en stadskommun, snarare än en hel kommun (med visst undantag för kommuner som åter kallar sig "städer"). Denna moderna användning gör att t.ex. Gränna ännu räknas som en stad, trots att orten ligger i en annan stads (Jönköpings) kommun.

Historiskt

Sveriges städer, som vid slutet av medeltiden var 41, vid mitten av 1600-talet 60 och efter de sydsvenska landskapens förvärvande 1664 uppgick till 81, utgjorde i januari 1917 ett antal av 103, varvid dock 2 (Skanör och Falsterbo) var förenade under gemensam styrelse sedan 1754, då de växte ihop med varandra. Ett mindre antal städer tillkom sedan mellan 1917 och 1971. De sista städerna var Säffle och Oxelösund som blev städer 1951. Stad (fsv köpstader), var i juridisk mening en genom utbrytning från omgivande landsbygdskommun särskilt bildad kommunal enhet, som erhållit stadsprivilegier. I motsats mot antikens folk, som företrädesvis koncentrerade sig i stora städer, bildade germanerna först långsamt särskilda stadssamhällen. I Skandinavien var dessa bildningar särdeles länge svaga och obetydliga, tills kungarna började främja deras uppkomst och utveckling. De svenska städerna började redan under folkungaregenterna erhålla privilegier. Städerna erhöll efter hand egen rättsordning (t.ex. Björköarätten), egen lagskipning och administration, då deras borgare erhållit särskilt politiskt inflytande som riksstånd samt stora företrädesrättigheter ifråga om näringsverksamhet. Vid avskaffandet av skråväsendet och införandet av näringsfrihet förlorade städerna mycket av sin traditionella juridiska särställning i Sverige.

Stadsrätt

Stadsrätten utgjorde i Sverige sammanfattningen av de rättsgrundsatser, som gällde specifikt för förhållanden i en stad. Den äldre germanska rätten är - i motsats till den romerska, som ursprungligen var en stadsrätt - en landsrätt, emedan hos de germanska folken verkliga rättssamhällen tidigast utvecklat sig på landet. Så småningom uppväxte emellertid stadssamhällen även i norr, i vilka särskilda näringar drevs och i övrigt särskilda förhållanden utbildade sig. Dessa äldsta stadssamhällen, i vilka sannolikt tidigast den rätt tillämpades, som gällde för det kringliggande landet, syns först så småningom ha lösgjort sig från landets rättsområde och erhållit egen jurisdiktion, varefter de för städerna mer och mer sig utbildande egendomliga förhållandena medförde en omskapning av själva den materiella rätten. I de flesta städer fanns en domstol i form av en rådstuvurätt, även om vissa mindre städer lydde under en häradsrätts domsaga. Rådhusrätterna ersattes vid tingsrättsreformen 1971 med tingsrätter.

Storbritannien

Både begreppen town och city brukar översättas till stad på svenska. Town betecknar då städer som fått marknadsrättigheter och är vanligt förekommande, medan city är mer begränsat och gäller städer som är eller varit av betydelse, ursprungligen i första hand stiftsstäder.[http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_cities_in_the_United_Kingdom].

Se även

- Huvudstäder listade efter land
- Huvudstäder listade efter stad
- Finska städer i storleksordning
- Finska städer i alfabetisk ordning
- Svenska städer i alfabetisk ordning
- Svenska städer i storleksordning
- Städer i världen i storleksordning
- Svenska städer med stadsprivilegium
- Lista över Sveriges kommuner
- Sveriges kommuner listade per län
- köping (samhällsbildning)
- murkrona Kategori:Städer ja:都市

Provins

En provins är en administrativ region, ett förvaltningsområde som normalt ligger på en nivå närmast under den nationella nivån. Uttrycket härstammar från romerska riket, där nivån närmast under kejsarens, den centrala nivån, benämndes provincia. Följande länder är indelade i provinser:
- Argentina
- Belgien
- Filippinerna
- Indonesien
- Italien (se Italiens regioner och provinser)
- Kanada (se Kanadensiska provinser och territorier)
- Kina
- Korea
- Nederländerna
- Pakistan
- Peru
- Sydafrika
- Spanien
- Syrien
- Thailand Storbritannien är en unionstat med fyra riksdelar, men bara Nordirland är en provins. De andra tre riksdelar - England, Skottland och Wales - är konstituerande länder eller nationer.

Se även

- Delstat Kategori:Regionala politiska indelningar ja:省 ko:도 (행정 구역) th:จังหวัด

Fartyg

Fartyg (lågtyska fartüg, jfr tyskans Fahrzeug), är en farkost som kan transportera personer eller gods på vatten. Numera används ordet i samma betydelse som skepp. Juridiskt betecknas fartyg som är längre än 12 meter och bredare än 4 meter som skepp, och måste vara registrerade i Skeppsregistret. Båda måtten måste uppfyllas. Fartyg som inte uppfyller måtten för ett skepp kallas båt. Oftast flyter de ovanpå, men så kallade ubåtar (undervattensbåtar) kan under färd sänkas ned helt och hållet under vattnet. Fartyg används oftast för transport av gods och människor.

Uppbyggnad

Skrov

Det enda som är gemensamt för alla fartyg är att de har minst ett skrov. Skrovet utgör Fartygets huvuddel och det är denna del som för en deplacementsfartyg tränger undan lika mycket vatten som fartyget väger och på så sätt gör att fartyget flyter. Har fartyget endast ett skrov kallas det ofta för en enskrovsbåt (även om det inte skulle vara ett skepp, se ovan). Har det fler än ett skrov kallas det för flerskrovsbåt. Exempel på sådana är katamaraner som har två skrov och trimaraner som har tre skrov]]

Roder

Den kanske viktigaste konstruktionsdetaljen som de flesta fartyg har är dess roder. Rodret används för att styra fartyget och sitter i aktern på båten. Vindsurfingbrädor saknar roder. Dessa styrs genom att seglet vinklas framåt för att falla av (styra från vinden) och bakåt för att lova (styra mot vinden). Motorbåtar med utombordsmotorer, vridbart propellerdrev eller vattenjet använder sig vanligtvis inte av roder utan styr genom att rikta propeller respektive vattenjetens munstycke.

Fartygstyper

Fartyg kan kategoriseras på sättet som de framdrivs:
- GTS - gasturbinfartyg
- M/S - motorfartyg
- N/S - atomdrivna fartyg
- S/M - segelfartyg med hjälpmotor
- S/S - ångfartyg
- S/Y - segelfartyg
- T/S - turbinfartyg
- T/T - turbintankfartyg Fartyg typbenämns efter användningsområde såsom:
- handelsfartyg
- biltransportfartyg
- bulklastfartyg
- containerfartyg
- M/T - Motor Tanker tankfartyg
- RO-PAX
- passagerarfartyg
- färjor
- kryssningsfartyg
- RO-PAX
- örlogsfartyg
- hangarfartyg
- kryssare
- jagare
- fregatter
- korvetter
- fiskefartyg
- fritidsfartyg
- statsfartyg
- Sjöräddningsenhet
- R/K - Räddningskryssare, större än 12x4m
- R/B - Räddningsbåt, mindre än 12x4m
- B/B - bogserfartyg/bogserbåt Fartyg typbenämns baserat på konstruktionen:
- Bärplansbåt
- RO-RO
- LO-LO
- RO-PAX

Extern länk

- [http://www.abc.se/~m10354/bld/fartygtp.htm ABC - Fartygstyper]
- [http://www.faktaomfartyg.com Fakta om fartyg]

Se även

- flaggskepp
- fartygsmaskineri
- segelbåt
- polarfartyg Kategori:Sjöfart ja:船舶 ms:Kapal

1730

Händelser

- 12 juli - Lorenzo Corsini blir som 78-åring påve med namnet Clemens XII.
- Fredrik I blir hertig av Hessen-Kassel, varmed Sverige-Finland går i personalunion med hertigdömet.
- Den svenska veckotidskriften Sedo-lärande Mercurius börjar ges ut.
- Astronomen Anders Celsius utses till professor i astronomi i Uppsala. Han är en av de första i Sverige att ansluta sig till den newtonska fysiken och inför såväl den praktiska astronomin som den rationalistiska wolffianska filosofin vid universitetet.
- Lövsta järnbruk i Uppland är nu helt återuppbyggt efter den ryska skövlingen 1719 och produktionen drar åter igång med full kraft.

Födda

Avlidna

- 23 februari - Benedictus XIII, född Pietro Francesco Orsini, påve 1724-1730.
- 2 augusti - Mattias Steuchius, svensk ärkebiskop och professor i logik och metafysik.
- 14 september - Sophia Elisabet Brenner, svensk författare.
- 12 oktober - Fredrik IV, kung av Danmark och Norge 1699-1730. Kategori:Årtal Kategori:1730-talet ko:1730년 ms:1730

1761

Händelser

- 6 januari - slaget vid Panipat utkämpas.
- 5 februari - Den svenske kanslipresidenten Anders Johan von Höpken avgår.
- 10 april - Claes Ekeblad blir ny svensk kanslipresident. Hattarnas nye starke man blir Axel von Fersen d.ä. Han tar kontakt med drottningen, för att försöka dra Sverige ur sjuårskriget. Som motprestation kräver drottningen, att 1756 års riksakt skall upphävas.
- Ständerna godkänner ett utlandslån på tre miljoner riksdaler för att täcka Sverige handelsskuld.
- En strejk utbryter på gevärsfabriken i Jönköping-Huskvarna, mitt under brinnande krig, vilket ställer till en del problem.
- Timmermansorden (TO) instiftas i Sverige av löjtnant Jacob Leonard Poppe och löjtnant George Hindrich Barfod.
- Jean-Jacques Rousseau skriver Julie, eller Den nya Heloïse.

Födda

- 2 juni - Jonas Alströmer, svensk industriman.
- 20 november - Pius VIII, född Francesco Saverio Castiglioni, påve 1829-1830.
- 21 november - Dorothy Jordan, irländsk skådespelare.
- 7 december - Marie Tussaud, vaxskulptör.

Avlidna

- 8 september - Bernard de Belidor, fransk ingenjör och artilleriexpert. Kategori:Årtal Kategori:1760-talet ko:1761년 ms:1761

1813

Händelser

- 4 januari - Johan Leonard Belfrage får i hemligt uppdrag av svenska regeringen att "arrangera en espionage på Norge", som förberedelser för ett fälttåg mot landet.
- 3 mars - Sverige sluter förbund med Storbritannien där Sverige skall ställa upp med trupper mot Napoleon mot att Storbritannien bistår Sverige vid erövringen av Norge.
- 24 mars - Svenskarna landstiger i Stralsund och Wismar och inleder så Andra napoleonkriget mot Frankrike.
- Maj - Kronprins Karl Johan anländer till svenska hären i Pommern.
- 23 augusti - De allierades nordarmé (bestående av svenskar, ryssar och preussare) besegrar en fransk armé under marskalk Nicolas Charles Oudinot i slaget vid Grossbeeren under Napoleonkrigen.
- 6 september - Nordarmén besegrar fransmännen i slaget vid Dennewitz.
- 18-19 oktober - Nordarmén besegrar fransmännen i slaget vid Leipzig.
- 19 oktober - Karl Johan får befälet över nordarmén. Medan de allierade förföljer fransmännen anfaller Karl Johan Danmark.
- 7 december - Svenskt kavalleri besegrar danska trupper i Slaget vid Bornhöft, Sveriges sista fältslag mot Danmark.
- 15 december - Stillestånd sluts mellan Sverige och Danmark i Rendsburg.
- 19 december - Den danska fästningen Fredriksort kapitulerar för svenskarna.
- Svenska Ostindiska kompaniet upplöses efter 82 års verksamhet.
- Den svenska sjukvårdsmyndigheten Collegium Medicum ombildas till Sundhetskollegium.
- Gymnastiska centralinstitutet inrättas i Stockholm. Det leds av "den svenska gymnastikens fader" Pehr Henrik Ling.
- Lasse-Maja döms för tredje resan stöld till livstids fästning.
- Delar av Göteborg härjas av en brand.

Födda

- 18 mars - Friedrich Hebbel, österrikisk författare och dramatiker.
- 19 mars - David Livingstone, brittisk missionär och upptäcktsresande.
- 5 maj - Søren Kierkegaard, dansk filosof och författare.
- 22 maj - Richard Wagner, tysk tonsättare, dirigent och författare.
- 7 juli - Nils Månsson Mandelgren, svensk konstnär och forskare.
- 5 augusti - Ivar Aasen, norsk språkman och författare, skaparen av nynorska.
- 10 oktober - Giuseppe Verdi, italiensk tonsättare.
- 17 oktober - Georg Büchner, tysk författare, revolutionär, filosof, läkare och zoolog.
- Victor Escousse, fransk dramatiker.

Avlidna

- 10 april - Joseph-Louis Lagrange, italiensk astronom och matematiker.
- 28 juni - Gerhard von Scharnhorst, preussisk militär.
- [21 augusti]] - Sofia Magdalena av Danmark, svensk drottning, gift med Gustav III.
- Giambattista Bodoni, italiensk boktryckare. Kategori:Årtal Kategori:1810-talet ko:1813년 ms:1813 simple:1813

7 mars

7 mars är den 66:e (67:e under skottår) dagen på året i den gregorianska kalendern. Det är 299 dagar kvar till årets slut.

Dagens namn

- Camilla

Äldre namnsdagar:

- tidigare: Perpetua (och Felicitas)
- 1901: Ottilia
- 1986: Ottilia, Petra, Petronella - nytillkommen, men fanns i äldre tider den 31 maj.
- 1993: Isidor - från 19 december och Doris - från 6 februari. (Ottilia till 9 april, Petra och Petronella till 9 juni)
- 2001: Camilla - från 20 oktober. (Isidor utgår ur almanackan, Doris tillbaka till 6 februari.)

Händelser

- 1876 - Alexander Graham Bell får patent på telefonen.
- 1932 - De sydowska morden.
- 1945 ? Bron över Rhen vid Remagen tas av amerikanska trupper, som börjar gå över den.
- 1982 - Fransmannen Jean-Paul Pierrat är snabbast i Vasaloppet men diskvalificeras för skidbyte. Lars Frykberg som är tvåa i mål döms som segrare.
- 1897 - Hammarby IF bildas.

Födda

- 1693 - Clemens XIII, född Carlo della Torre Rezzonico, påve 1758-69.
- 1782 - Angelo Mai, kardinal och klassisk filolog.
- 1792 - John Herschel, brittisk astronom.
- 1872 - Piet Mondrian, nederländsk konstnär.
- 1875 - Maurice Ravel, fransk pianist och kompositör.
- 1879 - Rudolf Sahlberg, svensk kapellmästare, musikarrangör och kompositör.
- 1902 - Otto Scheutz, svensk skådespelare, produktionsledare, och inspicient.
- 1904 - Reinhard Heydrich, nazistisk politiker, SS-general (Obergruppenführer).
- 1908 - Anna Magnani, italiensk skådespelare.
- 1918 - Börje Leander, svensk fotbollsspelare.
- 1925 - Tom Dan-Bergman, svensk skådespelare och teaterregissör.
- 1927 - Lars Elldin, svensk skådespelare.
- 1929
- Göran O. Eriksson, svensk författare och regissör.
- Göte Fyhring, svensk skådespelare.
- 1933 - Hannelore Kohl, Helmut Kohls hustru.
- 1934 - Dennis Dahlsten, svensk skådespelare.
- 1938 - Rolf Larsson, svensk skådespelare och regissör.
- 1939 - Marianne von Baumgarten, svensk redaktör och journalist.
- 1943
- Gunilla Söderström, svensk operasångerska.
- Björn Wittenmark, svensk civilingenjör, professor, vicerektor vid Lunds universitet.
- 1960 - Ivan Lendl, tjeckisk-amerikansk tennisspelare.
- 1965
- Cameron Daddo, australisk skådespelare.
- Jesper Parnevik, svensk golfspelare.
- 1977 - Paul Cattermole, brittisk musiker.

Avlidna

- 322 f.Kr. - Aristoteles, grekisk filosof.
- 161 - Antoninus Pius,