Sveriges historia: Sverige under första världskriget

Denna artikel behandlar Sveriges historia under första världskriget, åren 1914 till 1918. Perioden inleds med att första världskriget bryter ut 1914. Den avslutas med att första världskriget tar slut 1918.

Svensk neutralitet och mobilisering

Den Hammarskjöldska ministären, som bildats för att lösa försvarsfrågan, ställde efter försvarsfrågans avgörande sina ämbeten till kungens förfogande, men på kungens anmodan kvarstannade samtliga statsråd för att fullfölja redan påbörjade åtgärder till att upprätthålla rikets neutralitet och möta alla de svårigheter som första världskriget beredde även neutrala stater och inte minst Sverige. Någon särskild önskan från vänsterpartierna att bli representerade i regeringen uttalades då inte. Strax efter krigets utbrott utfärdades en svensk neutralitetsförklaring (likalydande danska och norska utfärdades samtidigt) med riksdagens enhälliga godkännande. Senare yrkade ett fåtal s.k. aktivister ur olika partier (även det socialistiska) offentligt (i skriften "Sveriges utrikespolitik i Världskrigets belysning") Sveriges deltagande i kriget på centralmakternas sida, men i riksdagen 1915 tog samtliga partiledare å sina partiers vägnar bestämt avstånd från detta. "Aktiviströrelsen" föranledde ett par uteslutningar ur socialdemokratiska partiet. Till skydd för neutraliteten inkallades kort efter krigets början beväringen och vissa klasser av landstormen. Flottans fartyg förlades längs kusterna för att hindra kränkning av neutraliteten på svenskt område. Exportförbud för vapen, ammunition och annan direkt krigsmateriel utfärdades, och även transitering av sådana varor förhindrades. Småningom utfärdades även exportförbud på en hel mängd andra varor, i första rummet livsmedel, men licenser medgavs i många fall. Svenska regeringen hävdade kraftigt folkrättens grundsatser och en handelspolitisk neutralitet. Gång på gång måste Sverige beivra neutralitetskränkningar från de krigförandes sida. Under 1915 jagade ryska kryssare den 2 juli in det tyska minfartyget Albatross på svenskt sjöterritorium vid Gotland och fortsatte beskjutningen på svenskt vatten. Den 11 oktober angrep och utplundrade en engelsk ubåt den tyska ångaren Germania på svenskt sjövatten vid Kristianopel. Den 21 oktober blev den svenska ubåten Hvalen beskjuten av en armerad tysk trålare på svenskt farvatten (nära Abbekås udde), varvid den svenske flaggstyrmannen A.M. Sellin sårades till döds. Den 20 december tog två tyska kanonbåtar det svenska ångfartyget Argo nära Utlängan på svenskt område. Under år 1916 sänkte en engelsk ubåt den 19 juni den tyska ångaren Ems på svenskt vatten. Ryska torpedbåtar uppbringade den 11 juli de tyska ångfartygen Lissabon och Worms innanför tremilsgränsen (vid Grönskaten, strax utanför Bjuröklubb söder om Skellefteå), torpederade den 16 juli den tyska ångaren Syria med kronolots ombord på svenskt sjöterritorium (vid Grusbottens prick utanför Bjuröklubb) och kapade under svensk flagg den 18 augusti norr om Klecksöarna, nära Husum, den tyska ångaren Desterro (med svensk kronolots ombord). Tyska krigsfartyg uppbringade den 27 juli i Lundåkrabukten de båda engelska ångarna Ambassadör och George Allén samt sänkte den 3 augusti två svenska fartyg som var lastade med trä. Den svenska regeringen avgav allvarliga protester, och i flera fall erhölls full upprättelse och skadeersättning. Strängare svenska neutralitetsregler utfärdades, och de krigförandes ubåtar förbjöds 1916 att utom i vissa undantagsfall att gå i svenskt vatten. För att förebygga neutralitetskränkningar på svenskt territorialvatten iordningställdes Kogrundsrännan i Öresund och förbehölls 14 juli uteslutande svenska fartyg, vilket den 30 augusti 1916 föranledde protester från de italienska, engelska, franska och ryska ministrarna i Stockholm såsom stridande mot sjöfartsfördrag och gynnande tysk sjöfart. Protesterna tillbakavisade i ett kraftigt svar av utrikesministern den 9 september. Mot kompensationer för svenska fartyg fick sommaren 1917 ett antal engelska fartyg, som varit innestängda i ryska hamnar, passera nyssnämnda farled. Stora sträckor av Östersjön, Öresund och Kattegatt minerades av de krigförande och vållade den svenska sjöfarten stora förluster. Tre svenska ångare förolyckades den 6-7 december 1914 på (antagligen tyska) minor, som utan föregående varning lagts ut på den nya traden till den finska hamnen Mäntyluoto, varefter sjötrafiken på Finland för en tid avbröts. Under kriget närmade sig de tre nordiska länderna varandra, vilket tog sig uttryck i likalydande neutralitetsförklaringar och gemensamma protester mot kaperier samt på kung Gustaf V:s initiativ i trekungamötena i Malmö 18-19 december 1914 och Kristiania 28-30 november 1917 samt flera konferenser mellan rikenas stats- och utrikesministrar (9-11 mars 1916 i Köpenhamn, 19-22 oktober s. å. i Kristiania och 9-11 maj 1917 i Stockholm). Likalydande protester avgavs bl.a. mot sjökrigsrättens sönderbrytande, Englands förklaring av Nordsjön som militärt område och upphävande av Londondeklarationen, mot engelska och tyska kontrabandsregler samt den 14 februari 1917 mot den tysk-österrikiska avspärrningen av vissa områden i Nordsjön och Atlanten för det oinskränkta ubåtskriget. Regeringen hänvände sig flera gånger även till andra neutrala makter för att uppnå samverkan till att upprätthålla den internationella rättens grundsatser. Då USA, som under hela kriget försett ententen med vapen och ammunition, avslagit en sådan samverkan och anmodat de neutrala att ansluta sig till deras för ententen partiska aktion med hänsyn till det oinskränkta ubåtskriget, beklagade regeringen den 6 februari 1917 att Förenta staternas intressen inte tillåtit dem ansluta sig till dess förslag och avböjde att anta deras förslag, såsom "stående i fullständig strid med de grundsatser, som varit ledande för Sveriges politik".

ImageSize = width:250 height:220 PlotArea = width:80 height:200 left:80 bottom:10 DateFormat = dd/mm/yyyy Period = from:01/08/1914 till:11/11/1918 TimeAxis = orientation:vertical format:yyyy ScaleMajor = unit:year increment:1 start:01/01/1915 Define $dx = 25 PlotData= bar:Leaders color:blue width:25 mark:(line,white) align:left fontsize:S from:start till:30/03/1917 shift:($dx,0) text:Hjalmar Hammarskjöld from:30/03/1917 till:19/10/1917 shift:($dx,0) text:Carl Swartz from:19/10/1917 till:end shift:($dx,0) text:Nils Edén
Sveriges statsministrar 1914-1918

Storbritanniens skärpning av blockaden mot Tyskland och ubåtskriget vållade den neutrala handeln svårigheter. Upprepade svenska underhandlingar med England 1915-1917 om en handelsöverenskommelse nådde inte till något betydande resultat. Englands beslagtagande av 3 000 postpaket med julklappar från Amerika till Sverige ombord på det norska ångfartyget "Hellig Olav" i Kirkwall och av svensk post till Amerika med Svenska Amerika Liniens ångfartyg "Stockholm", som självmant gått in till Kirkwall för att låta undersöka sig, föranledde den svenska regeringen att gripa till repressalier: den kvarhöll tills vidare varor som i postpaket sändes till och från England i transit genom Sverige. Traktatsvidriga ryska befästningar på Åland väckte mycken oro i Sverige och framkallade en interpellation i riksdagen (se Ålandsfrågan). Sverige uppfyllde till stor kostnad sina traktatsenliga förpliktelser genom att utan ersättning befordra stora mängder postpaket till krigsfångarna och därtill förmedlades genom Röda korsets försorg utväxling av krigsinvalider (totalt 62 597 personer från 1915 till februari 1918) genom särskilda tåg från Sassnitz till Haparanda och tvärtom, varjämte Röda korset överlämnade massor av s.k. "kärleksgåvor" till krigsfångar. Två internationella Röda-kors-kongresser hölls i Stockholm (november 1915 och maj 1916) med representanter från båda de krigförande lägren. Sverige åtog sig att bevaka intressena åt flera krigförande makters undersåtar i fientliga länder, Tysklands intressen i Ryssland samt från april 1917 Österrike-Ungerns i Förenta staterna, varigenom den diplomatiska personalen måste förstärkas ansenligt.

Kristid och ransoneringar

Förenta staterna-1950) var svensk kung under första världskriget]] På Sveriges inre förhållanden utövade första världskriget ett betydande inflytande på nästan alla områden och nödvändiggjorde brådskande åtgärder genom en mängd nya lagar och förordningar samt upprättandet av särskilda myndigheter. Moratorium för in- och utländsk gäld samt för försäljning av till konkurs avträdd, utmätt eller pantsatt egendom infördes för första månaderna. Riksbankens skyldighet att inlösa sina sedlar med guld upphävdes, och dess sedelutgivningsrätt utsträcktes; enkronasedlar började åter utges. Till följd av brist på koppar tvingades man slå skiljemynt även av järn. Först utfärdades lag om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara med rätt för konungen att sätta maximipris på livsmedel, foder, bränsle, beklädnadsvaror och liknande förnödenheter och för länsstyrelse att försälja tredskande innehavares varor av dylikt slag samt för konungen att förordna om sådan varas övertagande av staten mot lösen till fulla värdet. År 1916 avlöstes denna lag av särskilda lagar om maximipris och förfoganderätt, varvid den senare utsträcktes till allehanda andra varor och produktionsmedel. Särskilda lagar mot oskäliga pris och hyror antogs. Genom 1916 års s.k. krigshandelslag bestämdes att utfästelser som inskränkte friheten att exportera eller importera eller inom riket förfoga över varor var ogiltig, om den varr eller antogs vara av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse, såvida inte utfästelsen godkänts av K. M:t eller därför upprättad myndighet. Förbud mot att överlåta svenska fartyg till utlänning stadgades. Till följd av första världskriget uppstod allmän prisstegring, som inom landet alltmera ökades genom knappheten på importartiklar och svaga skördar, i synnerhet 1917. Prisökningen på de viktigaste nödvändighetsartiklarna utgjorde under kriget till april 1918 103 procent, på vissa varor mångdubbelt. Vissa näringar fick större inkomster än förut, andra vida mindre genom brist på råämnen. Jordbrukarna erhöll högre pris för sina produkter, men måste dyrt betala gödsel och fodermedel, vilka från 1916 knappast kunde importeras. Redan i augusti 1914 upprättades flera särskilda statskommissioner för de uppgifter som låg utanför statens vanliga verksamhet. Sådana var Statens industrikommission, Statens handelskommission och Statens krigsförsäkringskommission. Antalet i samband med kriget förlorade svenska fartyg under tiden augusti 1914-april 1918 var 170 om 174 970 bruttoton, varav 115 fartyg om 113 921 ton förstördes genom ubåtar, 35 om 43 244 ton genom minor, 12 om 12 421 ton ovisst på vilketdera av dessa sätt, och 8 om 5 383 ton blev prisdömda. Antalet vid förstöringarna omkomna personer var 224 stycken. Vidare inrättades Statens arbetslöshetskommission. Under kristidens första åren var det snarare brist på arbetare än brist på arbete. Stenarbetarna m.fl. drabbades dock hårt av krigstidsförhållandena, men åt dem bereddes arbeten på andra områden. Krigsberedskapskommissionen utredde den ekonomiska krigsberedskapen, och Statens krigsmaterielkommission hade att organisera sambandet mellan militära myndigheter och industrin. Statens livsmedelskommission med underlydande byråer fick med anledning av bristen på livsförnödenheter i uppdrag att importera brödsäd och fodermedel, så länge det var möjligt. Kött, fläsk, ägg, smör och fisk ställdes under ransonering, och försäljningen av dessa reglerades. Folkhushållningskommissionen fick från september 1916 det viktiga uppdraget att reglera konsumtionen av socker och andra livsförnödenheter. Kommissionen tillsatte i varje län en eller flera livsmedelsstyrelser, och kommunala livsmedelsnämnder, som förut var frivilligt tillsatta på många håll, blev obligatoriska. Fr.o.m. november 1916 erhöll varje person rätt att enligt särskilda kort köpa högst 1 kg socker per månad (för december 2 kg). Sedan staten den 8 januari 1917 lagt beslag på all brödsäd, mjöl och bröd erhöll varje jordbruksidkare 12 kg brödsäd per person i månaden och andra personer enligt särskilda "brödkort" 250 gram mjöl eller 325 gram mjukt bröd eller 200 gram hårt bröd per dag. Ökad rranson tilldelades personer med tungt arbete enligt särskilda s.k. "påbrödskort". Kaffet beslagtogs, och åtgärder vidtogs att reglera försäljningen av mjölk m.m. På spannmål sattes minimipris för att uppmuntra brödsädsodlingen. Brännvinsbränning förbjöds från 1 oktober 1917 utom i samband med pressjästberedning eller framställning av brännvin från avfallslut vid sulfittillverkning. 1917 års klena skörd nödvändiggjorde statsbeslag på och ransonering av hö och andra fodermedel. Den starkt begränsade stenkolsimporten krävde ökad vedavverkning, och staten lade för detta ändamål beslag på skogsområden i stora delar av riket, liksom även på allt flytande bränsle och stearinljus. För att reglera bränsle- och lysfrågorna upprättades en särskild Statens bränslekommission. Den hindrade fotogenimporten framkallade nya belysningsmedel, särskildt karbidlampor. För att lindra dyrtiden för de låginkomsttagarna med familjeförsörjningsplikt medgaa riksdagen avsevärda lättnader i bevillningstaxeringen och därmed i kommunalskatten. För kommuner med höga kommunalskatter bereddes lindring genom statsbidrag. De kommunala livsmedelsnämnderna försökte tillhandahålla vissa förnödenheter åt mindre bemedlade för lägre pris. Våren 1917 uppstodo på flera ställen oroligheter med anledning av livsmedelsfördelningen, men dessa blev snart stillade. Den allmänna prisstegringen nödvändiggjorde 1917 krigstidstillägg med 15 procent åt alla statens befattningshavare och därtill krigstidshjälp åt de lägre avlönades hustrur och barn, 1918 höjdes krigstidstillägget till 33 procent, samtidigt som detta medgavs också år statens f.d. befattningshavare. Utgifterna för neutralitetsvakten och lindrandet av kristidens svårigheter mer än fördubblade statsbudgeten, och betydande summor måste av lånas upp av staten inom landet. Enbart till anskaffning av livsförnödenheter, industriella råvaror, ved och krigsförsäkring anvisade 1917 års riksdag 245 miljoner kronor av lånemedel i särskild tilläggsstat för detta år. För dem som gjort stora binster genom affärer under kristiden beslutades 1915 om en starkt progressiv krigskonjunkturskatt. Rederinäringens höga fraktinkomster beskattades dessutom genom en särskild tonnageavgift. För spritförsäljning åsattes en accis av 30-60 öre per liter. Betydligt ökade utgifter för järnvägarna föranledde 1908 höjning av person- och godstaxor med 100-250 procent. Närmast för att få medel för statens bidrag till folkpensioneringen hade tobakshandeln redan förut gjorts till statsmonopol. Sedan värnskatten utgått under tre år ersattes den från 1918 av en extra inkomst- och förmögenhetsskatt. Fastän statsmakterna huvudsakligen var sysselsatta med åtgärder i anledning av kristiden gjordes också genomgripande lagändringar. Nya lagar antogs om äktenskaps ingående och upplösning, om äktenskaplig börd, barn utom äktenskapet och adoption, om expropriation och om skyddskoppsympning. En särskild utvisningslag utfärdades. Högsta domstolens arbetsbördor lättades genom inskränkning i rätten att fullfölja mål till högsta instans (bl.a. stadgades "summa revisibilis"). För de mindre jordbruken inrättades särskilda statsunderstödda kreditkassor. Lagen om försäkring för olycksfall i arbetet utsträcktes fr.o.m. 1918 till alla som mot avlöning arbetade för annans räkning, och ett försäkringsråd för hela riket att avgöra förekommande besvär m.m. upprättades. Fögderiförvaltningen omorganiserades i samband med indragning av kronofogdetjänsterna. Vid 1917 års riksdag antogs starkt ingripande förändringar i alkohollagstiftningen, så att även vin och öl sattes under försäljningskontroll. Samma år antogs ett vilande grundlagsförslag om fyraårig valperiod för andra kammaren. År 1918 beslöts om fördubbling av riksdagsmännens arvoden (för den som var bosatt på en ort där riksdag hölls höjdes arvodet med endast 50 procent). I vart och ett av de fem största departementen anställdes fr.o.m. 1918 förutom expeditionschefen en särskild statssekreterare.

Regeringsskifte och författningsstrid

Under de första åren av första världskriget hölls i allmänhet "borgfred" mellan de politiska partierna. Vid 1914 års senare riksdag samt vid 1916-1917 års riksdagar tillsattes på K.M:ts hemställan särskilda deputerade (s.k. "hemligt utskott") för att yttra sig om den politiska ställningen, och riksdagarna avslutades inte formellt förrän nära årsskiftet, för att de deputerade skulle kunna inkallas. Under 1915 års riksdag samrådde statsministern enskilt med partiledarna och andra högt betrodda riksdagsmän. Enligt avtal bakom kulisserna behandlades utrikespolitiska frågor med stor försiktighet i kamrarna. Men under 1917 års riksdag stegrades den liberalsocialistiska oppositionen mot regeringens sätt att föra neutralitetspolitiken. Man ansåg att regeringen utan samverkan med riksdagen avgjorde viktiga ärenden, särskilt i fråga om användningen av neutralitetsanslagen, och att den visat för stor stramhet vid underhandlingarna med England om tillförseln av kol och andra nödvändighetsvaror. Samarbetet mellan stats- och utrikesministrarna blev mot slutet inte heller lyckosamt. Ryska revolutionen (mars 1917) ökade i radikala kretsar strävandena efter en ny representationsförändring för att minska eller avkaffa första kammarens ställning, liksom även införande av politisk rösträtt för kvinnor. När riksdagen i hög grad beskurit regeringens äskanden i fråga om anslagen till neutralitetsvakten inlämnade statsrådets samtliga ledamöter i 5 mars 1917 sina avskedsansökningar. Kungen uppmanade dem att stanna kvar samt söka utjämna svårigheterna, och över 600 000 män och kvinnor frambar i en jätteadress sitt gillande av regeringens politik. Men svårigheterna kunde inte övervinnas, och den 29 mars förklarade sig ministären vidhålla sin förra ansökan. Kungen uppdrog då åt f.d. finansministern Carl Swartz (30 mars-19 oktober 1917) att som statsminister bilda en ny ministär. Förre statsministern Arvid Lindman blev utrikesminister, f.d. kammarrättsrådet Conrad Carleson finansminister och rådmannen Knut Dahlberg jordbruksminister. Från den förra ministären kvarstod utom Steno Stenberg, som blev justitieminister, endast civilministern Oscar von Sydow, men han lämnade 29 juni sin plats åt landshövdingen Walter Murray. Den nya ministären förklarade sig vilja fullfölja den föregåendes obrottsliga neutralitetspolitik och fortsatte det svåra arbetet med reglerandet och fördelningen av tillgängliga livsförnödenheter. Samtliga partichefer inom riksdagen utfärdade 26 april en varm vädjan till nationen att med anledning av livsmedelssvårigheterna ärligt sträva efter att övervinna dessa. Genom partiella uppgörelser med de krigförande makterna och mot kompensation av svenska varor kunde inte obetydliga mängder av för Sverige nödvändiga artiklar importeras från utlandet, i synnerhet från Tyskland. Med åberopande av jus angariæ lade fransmännen beslag på sju svenska ångfartyg i franska hamnar och engelsmännen gjorde rekvisition å två svenska fartyg i England, trots den svenska regeringens protester. Tyske chargé d'affaires Luxburg i Buenos Aires översände i maj och juli 1917 chiffer telegram till Berlin genom den svenska legationen, vari gavs anvisning om sänkande av argentinska fartyg och förekom smädliga uttalanden om den argentinska regeringen. Telegrammen uppsnappades och offentliggjordes i september av USA:s utrikesdepartement, utan att den svenska regeringen förut fått meddelande i ärendet, och fastän Förenta staterna före sitt inträde i kriget också förmedlat telegram, riktades skarpa anklagelser mot Sveriges utrikesrepresentation. Den svenska regeringen, som inte gjort sig underkunnig om telegrammens innehåll, nedlade i Berlin protest mot missbruket av Sveriges förmedling, vilket i oktober föranledde ursäkter från den tyska regeringen. Telegrammens offentliggörande åsyftade tydligen att i Argentina och Sverige väcka ovilja mot centralmakterna och att påverka de svenska riksdagsvalen mot regeringen, fastän ansvaret närmast gällde den förutvarande utrikesministern. Första kammaren avslog vänsterpartiernas yrkanden om avskaffande av den kommunala röstskalan, och på interpellation om en författningsrevision hänvisade statsministern till de kommande valen och den därefter uppstående "situationen så väl utåt som inåt". Valen till andra kammaren i september 1917 påverkades i hög grad av kristidens svårigheter. Jordbrukarnas missnöje över att deras produkter men inte flertalet industriprodukter lagts under statsbeslag yttrade sig bl.a. på flera ställen i anslutning till förut obetydliga politiska bondeförbund. Bland arbetarna tävlade "högersocialister" och "vänstersocialister" om riksdagsmandaten. Valda blev 70 moderata (därav 12 från bondeförbunden), 62 liberala och 98 socialdemokrater (därav 12 vänstersocialister; deras främsta män Zeth Höglund och Carl Lindhagen föll dock igenom). Med anledning av valens utgång ingav ministären 2 oktober sin avskedsansökan. Kungen anmodade ledarna för de tre största politiska partierna att under världskrigets svårigheter söka bilda en samlingsministär. Efter samråd med partiledamöter förklarade de moderatas ledare sig vara villiga till detta, om partiskiljande principfrågor sköts åt sidan och författningsfrågan lämnades till utredning åt en parlamentarisk kommitté. Även de liberala var benägna för en samlingsministär, om denna enades om att utan dröjsmål framföra en författningsreform. Socialdemokraterna betonade detta skarpare, men då de ansåg att grundförutsättningen för en sådan koalitionsregering saknades avböjde de att medverka. Sedan landshövdingen Johan Widén misslyckats med att åstadkomma en liberal rådkammare med ett par socialdemokratiska ledamöter uppdrog kungen åt de liberalas ledare i andra kammaren professor Nils Edén att bilda ministär (19 oktober 1917-10 mars 1920). Den kom att bestå av sju liberala och fyra socialdemokratiska ledamöter. Edén blev statsminister och f.d. statsrådet Johannes Hellner utrikesminister. F.d. civilministern Axel Schotte, f.d. jordbruksministern Alfred Petersson i Påboda och f.d. konsultativa statsrådet Bror Petrén övertog sina förra ämbeten. Advokaten Eliel Löfgren blev justitieminister och ledamoten av andra kammaren grosshandlaren Erik Nilson krigsminister. Av socialdemokraterna blev redaktör Hjalmar Branting finansminister, kaptenen friherre Erik Palmstierna sjöminister, folkskolläraren Värner Rydén ecklesiastikminister och professor Östen Undén konsultativt statsråd. Till följd av sjukdom tog Branting avsked redan 5 januari 1918 och efterträddes av den socialistiske riksdagsmannen parkföreståndaren Fredrik Vilhelm Thorsson. Regeringen offentliggjorde sitt program, innefattande som huvudpunkter: en strängt opartisk neutralitet och därmed sammanhängande handelspolitik, tryggandet av folknäringen och industrins verksamhet, efter kriget prövning av försvarsanstalternas begränsning samt snarast möjligt framläggande för riksdagen av förslag om omläggning av den kommunala rösträtten, om politisk rösträtt för kvinnor samt om revision av de s.k. rösträttsstrecken. Kristidens svårigheter ökades sedan alltmera. Importen av för landet nödvändiga varor hindrades i hög grad då England och Förenta staterna som villkor för export till Sverige fordrade att i stor utsträckning få disponera svenska fartyg för egna frakter. Efter långvariga förhandlingar av svenska ombud i London slöts i mars 1918 det s.k. modus vivendi-avtalet, enligt vilket Sverige skulle avstå fartyg med 100 000 ton skeppsrum för att obehindrat få införa omkr. 75 000 ton varor, varav 25 000 ton råfosfat, 26 000 ton majs, 3 000 ton foderkakor, 15 000 ton mineraloljor och ett större parti kaffe. Förhandlingar om ett tonnageavtal i vida större omfattning pågick sedan, och den 29 maj undertecknades detta i London. I kompensation för andra varor hade Sverige i begränsad mängd kunnat erhålla stenkol m.m. från Tyskland och livsmedel från Danmark. Fördelningen av de knappa förråden inom landet framtvingade strängare åtgärder. Transporten av fodermedel inskränktes den 14 januari 1918 och den 1 februari lades beslag på gödselmedel. Den 15 februari utfärdades förbud mot att utan tillstånd transportera spannmål, fläsk och smör på järnväg, fartyg eller genom posten. Handeln och förbrukningen av vissa beklädnadsartiklar lades under statens reglering den 12 april. Det bestämdes även att endast vissa brödtyper fick tillsaluhållas och att livsmedelsnämnderna kunde ransonera mjölken och bestämma dess pris, vilket också skedde i de större städerna, där i regel endast barn, åldringar och sjuklingar kunde få mjölk i begränsad mängd (högst 3/4 liter om dagen). För att främja jordbrukets och dess binäringars produktion under skördeåret 1918 tillsattes den 7 december 1917 en produktionskommitté som gjorde upp förslag till betydligt höjda minimipriser vid statsinköp från odlare av under 1918 producerad spannmål, ärtor och potatis. Detta bifölls av riksdagen, och en statens odlingskommitté fick i uppdrag att leda åtgärderna för ökad produktion. Inom varje hushållningssällskaps förvaltningsutskott tillsattes ett odlingsråd och under dessa i varje landskommun en odlingsnämnd att med råd och dåd främja nyodlingar, avdikningar och andra jordförbättringar samt att övervaka jordbrukets behöriga skötsel. För detta anvisade riksdagen på regeringens hemställan 17 750 000 kr. Av regeringens författningsförslag avslog första kammaren 27 april med 62 röster mot 36 förslaget om politisk rösträtt för kvinnor på samma villkor som för män. Förslaget om lika kommunal rösträtt för alla kommunalt röstberättigade lades fram för riksdagen. Regeringens förslag om obligatoriska fortsättningsskolor med undervisning företrädesvis i medborgarkunskap och arbetskunskap vann riksdagens godkännande. Efter mångåriga förberedelser till förbättrad fattigvårdslagstiftning antog riksdagen den 25 maj på K.M:ts förslag en ny fattigvårdslag med fattigvårdsinspektion och överflyttning av en del av fattigvårdskostnaderna från kommunerna till landstingen. I maj 1918 upptäcktes att ett stort, icke notificerat engelskt minfält nedlagts i Kattegatt, såväl inom svenska tremilsgränsen som i det av svenska sjöfarten flitigt begagnade farvattnet mellan ögruppen Yttre tistlarna och Læsø och sydväst om Vinga fyr. Tre svenska fiskefartyg minsprängdes, varvid 14 män omkom. Svenska regeringen framförde i London en bestämd protest mot detta.

Finlands självständighet och Ålandsfrågan

Sedan den finska lantdagen den 6 december 1917 proklamerat Finlands självständighet infann sig den 28 december en delegation från finska regeringen i Stockholm och anhöll om Sveriges erkännande av den nya suveräna staten. Kungen uttalade sin varmaste sympati för Finlands önskningar, men antydde behovet av samförstånd mellan Finland och Ryssland och hänsyn till andra makters hållning. Sedan ryska regeringen den 2 januari 1918 erkänt Finlands självständighet blev denna 4 januari erkänd också av Sverige, samma dag av Tyskland samt sedermera av Danmark, Norge, Frankrike m.fl. stater. Mot Finlands ur lantdagens borgerliga majoritet bildade regering gjorde socialdemokrater och anarkister ("rödgardister") uppror, understödda av i Finland varande ryska trupper av bolsjevikpartiet, och den 28 januari störtades den lagliga finska regeringen. Upprorsmännen satte sig i besittning av större delen av landet och begick grymma våldsgärningar mot den lagtrogna befolkningen. Genom tre av svenska regeringen utsända fartygsexpeditioner till finska hamnstaden Mäntyluoto hemfördes till Sverige 7och 15 februari samt 4 mars halvtannat tusental svenska undersåtar tillsammans med en del andra utlänningar i Finland, som var i stor nöd och fara till följd av revolutionen. En del av finska regeringens ledamöter lyckades fly till norra Finland och sände enträgen begäran till svenska regeringen om hjälp för den lagliga ordningens upprättande. Särskilt begärde man att erhålla vapen och ammunition ur kronans förråd eller åtminstone rätt att få föra försvarsmateriel från andra länder genom Sverige. I en petition till statsministern anhöll 60 000 personer om att denna rätt måtte beviljas. Men i vänsterkretsarna visade man sig ovillig att komma Finland till hjälp, emedan finska socialdemokraterna ryckts med i upproret, och svenska regeringen vägrade hjälpen, som den förklarade skulle vara "en oneutral handling". Till följd av detta uppstod i Finland mot stark misstämning mot Sverige, någpt som dock mildrades när över ett tusental svenska frivilliga, i synnerhet ynglingar, skyndade till Finlands bistånd. En del av dessa bildade Svenska brigaden, och alla kämpade tappert i "de vitas" led vid upprorets undertryckande. Under de blodiga striderna vid erövringen av Tammerfors den 6 april stupade ett 60-tal av de svenska frivilliga. Av de döda hemfördes ett 20-tal till Stockholm och andra orter och jordades under gripande högtidligheter. Finlands regering hade emellertid begärt och erhållit hjälp av Tyskland, varigenom upproret kuvades, men Finland kom därigenom i närmare anslutning till Tyskland än till de nordiska staterna. Samtidigt med upproret i Finland kom Ålandsfrågan i ett nytt läge. Hos svenska regeringen infann sig den 2 februari en deputation från det stora flertalet av Ålands befolkning med en adress, undertecknad av 7 135 till myndig ålder komna män och kvinnor, vari begärdes Ålandsöarnas införlivande med Sveriges rike. Kungen mottog deputationen på det hjärtligaste och uttalade den förhoppningen att Sveriges regering skulle finna en utväg att i samförstånd med Finland kunna förverkliga Ålandsbefolkningens önskan. Av fruktan för våldsamheter genom den på Åland befintliga ryska garnisonen begärde senare ombud för Ålands befolkning hjälp och skydd av Sverige. Transportfartyg eskorterade av pansarbåtar avsändes 13 februari att avhämta svenska undersåtar och ålänningar, som ville bli överförda till Sverige. Emellertid anlände från Finland en av regeringens skyddskårer (tillhörande "vita gardet"), som inlät sig i segerrik strid med ryssarna och av dessa tillkallade finska rödgardister. Svenska regeringen sökte genom kommendörkaptenerna G. Starck och H. Åkermark samt kapten H. Elliot åstadkomma medling mellan "vita gardet" och upprorsmännen och få Åland utrymt av ryssarna. Den 20 och 21 februari ingicks överenskommelser, enligt vilka både ryssarna och "vita gardet" omedelbart skulle lämna Åland. Det senare skulle med svenska hjälpmedel över Sverige föras till Finland, men dess vapen stanna i svenskt förvar, tills inbördeskriget i Finland var slut. Till att övervaka Ålands evakuering samt skydda befolkningen mot övergrepp avsände svenska regeringen 23 februari en bataljon infanteri och en kulsprute pluton till Åland, sedan riksdagen så gott som enhälligt gett sitt bifall till detta och anvisat en halv miljon kronor för detta. Efter att upproret i Finland kuvats, återkallades de svenska trupperna i maj. Se vidare Ålandsexpeditionen 1918. Mot regeringens hållning och särskilt utrikes- och sjöministrarnas åtgöranden i Finlands- och Ålandsfrågorna, utan att beslut därom fattats i statsrådet, gjordes av de moderatas representanter i konstitutionsutskottet i form av reservationer till dess dechargebetänkande skarpa anmärkningar, vilka ytterligare betonades i dechargedebatten den 29 maj. När deltagarna i Svenska brigaden, med sin chef överste Harald Hjalmarson i spetsen, den 30 maj återkom från Finland till Stockholm, blev de med hänförelse hyllade av stadens befolkning på genomtåget från Skeppsbron till Stadion och vid mottagningsfesten där. Hösten 1918 medförde centralmakternas sammanbrott, revolutionerna i Tyskland och Österrike-Ungern och vapenstilleståndet den 11 november, med vilket det sattes punkt för striderna under första världskriget.

Se även

- Andra världskriget
- Bondetåget
- Borggårdskrisen
- Första världskriget
- Sveriges statsministrar Första världskriget Kategori:Första världskriget

Sveriges historia

Sveriges historia är beskrivningen av Sverige i det förflutna. Vad som menats med Sveriges historia har dock skiftat genom åren och mellan personer. Traditionellt har man avsett riket eller statens historia och dess relationer till andra stater och Sveriges folk. Idag avser man oftast de händelser som utspelats inom det nuvarande Sveriges gränser samt svenska relationer med utlandet. Dessutom använder sig olika personer av olika definitioner av Sverige som stat, vilket bland annat påverkar tidpunkten för Sveriges bildande avsevärt (se vidare Svearike).

Allmänt

För översiktsartiklar om olika perioder i Sveriges historia, se följande uppslagsord:
- Sverige under förhistorisk tid (till omkr. 800 e.Kr.)
- Sverige under vikingatiden (omkr. 800-1050 e.Kr.)
- Sverige under äldre medeltid (omkr. 1050-1250)
- Folkungatiden (1250-1389)
- Sverige under Kalmarunionen (1389-1521)
- Äldre vasatiden (1521-1611)
- Stormaktstiden (1611-1718, Yngre vasatiden,Karolinska tiden)
- Frihetstiden (1718-1772)
- Gustavianska tiden (1772-1809)
- Äldre 1800-tal (1809-1866)
- Yngre 1800-tal (1866-1905)
- Tidigt 1900-tal (1905-1914)
- Sverige under första världskriget (1914-1918)
- Mellankrigstiden (1918-1939)
- Sverige under andra världskriget (1939-1945)
- Efterkrigstiden (1945-1989)
- Nutiden (1989-)

Arkeologiska epoker

- Stenåldern
- Paleolitikum
- Senpaleolitikum
- Hamburgkulturen
- Brommekulturen
- Ahrensburgkulturen
- Mesolitikum
- Tidigmesolitikum
- Maglemosekulturen
- Mellanmesolitikum
- Kongemosekulturen
- Senmesolitikum
- Erteböllekulturen
- Neolitikum
- Tidigneolitikum
- Trattbägarkulturen
- Mellanneolitikum
- Gropkeramiska kulturen
- Stridsyxekulturen
- Senneolitikum
- Senneolitisk kultur
- Bronsåldern
- Nordisk Bronsålderskultur
- Järnåldern
- Förromersk järnålder
- Romersk järnålder
- Folkvandringstiden
- Vendeltiden
- Vikingatiden

Viktiga personer i Sveriges historia

- Engelbrekt Engelbrektsson
- Sten Sture d.ä.
- Sten Sture d.y.
- Gustaf Vasa
- Gustaf II Adolf
- Karl X Gustaf
- Karl XII
- Gustaf III
- Karl XIV Johan

Se även

- Den svenska slavhandeln
- Historia
- Tidsaxel över Sveriges historia
- Sveriges regentlängd
- Sveriges statsministrar
- Sveriges utrikesministrar
- Lista över svenska krig
- Lista över svenska freder

Externa länkar

- [http://www.historia.se Historia.se - Portalen för historisk statistik] Kategori:Sveriges historia

1914

Händelser

- 5 januari - Ford Motor Company inför åtta timmars arbetsdag och en minimilön på fem dollar per dag.
- 13 januari - Joel Emanuel Hägglund, alias Joe Hill, grips efter ett rånmord.
- 6 februari - 30.000 män från hela Sverige deltar i Bondetåget. Kungen, Gustaf V, håller ett tal till Bondetåget, skrivet av Sven Hedin, på borggården på Stockholms slott om försvarsfrågan. Kungen uttalar sig för ett starkt försvar, helt i strid med regeringens politik, vilket leder till regeringens avgång.
- 8 februari - Ett socialdemokratiskt arbetartåg samlar 50.000 arbetare i protest mot Bondetåget.
- 10 februari - Regeringen med statsminister Karl Staaff avgår i protest mot kungens tal och ersätts av en opolitisk ministär med Hjalmar Hammarskjöld som statsminister.
- Före 26 februari: Den svenska Nykterhetskommittén under ledning av Ivan Bratt presenterar sitt betänkande. Istället för totalförbud för alkohol innehåller det tre punkter. Det skall inte finnas några privata vinstintressen i alkoholhanteringen, det skall finnas öppen nykterhetsvård och individuell försäljningskontroll. Tillverkning och försäljning skall ske inom ramen för ett statsmonopol, medan försäljningskontrollen genomförs med införandet av motboken.
- 26 februari - Brattsystemet (motbok för inköp på Systembolaget) införs i Stockholm.
- 27 mars - Extravalen till Andra kammaren medför en stark ökning för högern och de frisinnade försvarsvännerna.
- 21 april - USA ingriper militärt i Mexikanska revolutionen på general Obregons sida. Den för tillfället sittande presidenten Victoriano Heureto tvingas avgå.
- 25 april - Svensken Enoch Thulin flyger med mellanlandningar på fyra dagar från Paris till Landskrona.
- 15 maj - Baltiska utställningen för konst och industri i Sverige, Danmark, Tyskland och Ryssland öppnas i Malmö.
- 20 maj - Professor Nathan Söderblom blir Sveriges ärkebiskop.
- 28 maj - Selma Lagerlöf väljs som första kvinna in i Svenska akademien.
- 7 juni - Arbetet med Panamakanalen avslutat. Projektet har kostat 366 miljoner dollar och ca. 6 000 människoliv.
- 28 juni - Genom skotten i Sarajevo mördas ärkehertigen och kronprinsen Franz Ferdinand av Österrike och hans hustru av den serbiske nationalisten Gavrilo Princip vilket blir den utlösande faktorn till första världskriget.
- 6 juli - Tyskland ger Österrike-Ungern bindande löften om stöd i händelse av krig med Ryssland.
- 25 juli - Den franske presidenten Poincaré besöker Stockholm, några få dagar för första världskrigets utbrott.
- 28 juli - Österrike förklarar Serbien krig.
- 30 juli - Ryssland inleder allmän mobilisering. Tyskland kräver i ett ultimatum att ordern skall återkallas.
- 1 augusti
- Allmän mobilisering i Tyskland och Frankrike. Tyskland förklarar Ryssland krig.
- Socialdemokraterna sluter borgfred med regeringen Hammarskjöld i försvarsfrågan. När nu storamktskriget har brutit ut börjar man rusta upp det svenska försvaret.
- 2 augusti - Tyskland besätter Luxemburg och begär fri lejd genom Belgien.
- 3 augusti
- Sverige och Norge förklarar sig neutrala i stormaktskriget. Rysslands Östersjöflotta avbryter då uppdraget att stänga in den svenska flottan i Karlskrona.
- Det neutrala Belgien avvisar Tysklands begäran varpå Tyskland marscherar in i Belgien. Samma dag förklarar Tyskland Frankrike krig.
- 4 augusti - Storbritannien, som garanterat Belgiens neutralitet, förklarar Tyskland krig.
- 5 augusti - Natten till den femte augusti går Storbritannien in i kriget på de allierades sida.
- 7 augusti - Tyskarna intar den belgiska gränsfästningen Lièges huvudfort.
- 15 augusti - Japan ställer ultimatum att tyska fjärranösternflottan dras tillbaka och att Kiaochow utryms inom en vecka. Samma dag hejdar serbiska trupper det österrikiska fälttåget vid Drina.
- 15 augusti - Panamakanalen öppnas.
- 18 augusti - Tysk storoffensiv genom Belgien mot Frankrike inleds.
- 20 augusti - Tyskland intar Bryssel. Samma dag går Österrike-Ungerns styrkor till anfall mot ryssarna. Till en början med stor framgång men tvingas sedan retirera för den ryska övermakten och uppge Galizien.
- 22 augusti - Brittiska och franska styrkor attackerar tyska styrkor i belgiska Mons, Sambre och Le Cateau, men drivs tillbaka.
- 23 augusti - Då tyskt svar på japanskt ultimatum uteblir förklarar Japan krig mot Tyskland.
- 26 augusti - Slaget vid Tannenberg inleds. Tyska framgångar mot Ryssland.
- 28 augusti - Brittiska flottan tillfogar tyska flottan vissa förluster vid Helgoland.
- Augusti - Den svenska riksdagen antar en utlänningslag, som möjliggör större kontroll av utländska medborgare, som vistas i Sverige.
- 1 september - St Petersburg byter namn till Petrograd.
- 5 september - Tyska trupper står mellan Paris och Verdun.
- 6 september – Första Marne-slaget börjar. I striderna deltar ca 2 miljoner soldater, och ca 100 000 stupar eller såras i ett slag, som betecknas som framgångsrikt för de allierade.
- 11 september - Den tyska offensiven hejdas vid Marne.
- 12 september - Den svenska riksdagen antar regeringens förslag till försvarsreform, vilket innebär en kraftig upprustning av försvaret.
- 22 september - Tysk ubåt sänker tre brittiska kryssare i Nordsjön inom loppet av en timme.
- 25 september - Valen till Andra kammaren medför att liberalerna går tillbaka, högern och socialdemokraterna framåt. Liberalerna och socialdemokraterna meddelar, att de ställer upp på neutralitetspolitiken.
- 28 september - Centralmakterna (Österrike-Ungern och Tyskland) inleder ett nytt anfall mot ryska styrkor, men anfallet hejdas, bl.a. utanför Warszawa, och centralmakternas arméer tvingas retirera.
- 30 september
- Legendariska Hotel Rydberg i Stockholm stängs. Det var inneställe för "det Stockholm som ville synas".
- Baltiska utställningen i Malmö avslutas.
- 9 oktober - Den av tyskarna inringade Antwerpen faller.
- 15 oktober - Antitrustlagen (införd i USA 1890) förnyas och skärps i USA.
- 19 oktober
- Slaget vid Ypres inleds, varar i fyra veckor.
- Fyrar och lysbojar vid den svenska sydkusten släcks efter tyska påtryckningar.
- 29 oktober – Ottomanska krigsfartyg beskjuter ryska hamnar i Svarta Havet. De närmaste dagarna förklarar Ryssland, Frankrike och Storbritannien krig.
- 1 november – En brittisk eskader besegras av en överlägsen tysk fartygsstyrka under befäl av amiral Graf Spee utanför Chiles kust – slaget vid Coronel.
- 2 november - Britterna upprättar en marin blockad mot Tyskland.
- 5 november – Storbritannien annekterar Cypern.
- 11 november - Tyskt anfall mot Schlesien vilket leder till långvariga oavgjorda strider kring Lódz i Polen.
- 25 november - Tyskarna intar Lódz.
- November - Socialdemokraternas kongress beslutar om möjligt deltagande som mindre part i en koalitionsregering.
- 2 december
- Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien utkommer på fem språk samtidigt.
- Belgrad intas av österrikiska trupper, men förloras snart då serbiska motanfall driver österrikarna ur landet.
- 8 december – Den tyska fartygsstyrkan, som besegrade brittiska fartyg utanför Chiles kust en månad tidigare - den så kallade Ostindieneskadern, blir utraderad av en starkare brittisk eskader utanför Falklandsöarna. Amiral Graf Spee och två av hans söner stupar tillsammans med ytterligare 2 000 man.
- 18-19 december - Trekonungamötet i Malmö äger rum. På kung Gustaf V:s initiativ möts Sveriges, Norges och Danmarks konungar. Detta möte blir av stor betydelse för skyddandet av de tre ländernas neutralitet och gemensamma intressen under första världskriget.
- UD:s presschef håller tal på publicistklubben och inskärper vikten av neutral rapportering från kriget.
- Föreningen Frisinnade Kvinnor bildas av läkarna Ada Nilsson och Julia Kinberg.
- Den svenska Åkarpslagen (indirekt skydd för strejkbrytare) mildras från straffarbete till fängelse.
- Den svenska statens arbetslöshetskommission (AK) bildas.
- Handelskvarnarna sluter sig samman under namnet Svenska Kvarnföreningen och får därmed monopol.
- Svenska staten monopoliserar tobaksproduktionen i AB Svenska Tobaksmonopolet och inför tobaksskatt.
- Fredrika Bremer-Förbundets tidning Dagny byter namn till Hertha.
- Sverige får en utvisningslag.
- Stationssamhällena Hässleholm och Nässjö får stadsprivilegium.

Födda

- 4 januari - Jane Wyman, amerikansk skådespelare.
- 5 januari - Nicolas de Staël, rysk konstnär.
- 12 januari - Albrecht von Goertz, tysk-amerikansk bildesigner.
- 16 januari - Bertil Boo, svensk skådespelare och sångare (baryton).
- 30 januari
- Ann Mari Ström, svensk skådespelare och teaterpedagog.
- Inga-Bodil Vetterlund, svensk skådespelare.
- 4 februari
- Alf Jörgensen, svensk filmproducent, manusförfattare och sångtextförfattare.
- Ida Lupino, amerikansk skådespelare.
- 9 februari - Gypsy Rose Lee, amerikansk skådespelare och underhållningsartist.
- 14 februari
- Sven Forssell, svensk författare och manusförfattare.
- Britt G. Hallqvist, svensk författare och skapare av psalmer.
- 17 februari - Arthur Kennedy, amerikansk skådespelare.
- 24 februari - Zachary Scott, amerikansk skådespelare.
- 26 februari - Robert Alda, amerikansk skådespelare.
- 27 februari - Olov Wigren, svensk skådespelare.
- 6 mars - Rochelle Hudson, amerikansk skådespelare.
- 12 mars - Julia Lennon, John Lennons mor.
- 13 mars - Carl-Olof Anderberg, svensk kompositör och musikarrangör.
- 26 mars - Åke Grönberg, svensk regissör, skådespelare och sångare.
- 28 mars - Frank Lovejoy, amerikansk skådespelare.
- 31 mars - Dagmar Lange, svensk deckarförfattarinna, pseud. Maria Lang.
- 1 april - Ragnar Edenman, svensk socialdemokratisk politiker, statsråd.
- 2 april - Sir Alec Guinness, brittisk skådespelare.
- 8 april - María Félix, mexikansk skådespelare.
- 14 april - Kari Grønn, norsk skådespelare.
- 18 april - Tord Bernheim, svensk revyartist, sångare och skådespelare.
- 22 april - Baldev Raj Chopra, indisk skådespelare.
- 13 maj - Joe Louis, amerikansk tungviktsboxare, världsmästare 1937-1949.
- 15 maj - Tenzing Norgay, sherpaguide åt Sir Edmund Hillary.
- 16 maj - Astrid Carlson, svensk skådespelare.
- 18 maj - Pierre Balmain, fransk modeskapare.
- 22 maj - Sun Ra, amerikansk musiker, organist och kompositör.
- 29 maj - Tenzing Norgay, nepalesisk sherpa.
- 15 juni - Jurij Andropov, sovjetisk politiker, generalsekreterare i kommunistiska partiet 1982-1984.
- 18 juni - E.G. Marshall, amerikansk skådespelare.
- 24 juni - Kari Diesen, norsk skådespelare.
- 30 juni - Gösta Qvist, svensk skådespelare och filmarbetare.
- 8 juli
- Jyoti Basu, indisk kommunistisk politiker.
- Folke Udenius, svensk skådespelare.
- 9 juli - Willi Stoph, DDR-politiker.
- 10 juli - Henrik Schildt, svensk skådespelare.
- 15 juli - Sven Stiberg, svensk kompositör och jazzmusiker (gitarr, banjo).
- 23 juli - Alf Prøysen, norsk visdiktare.
- 25 juli - Olle Nordemar, svensk filmfotograf, producent, regissör, manusförfattare och statistskådespelare.
- 28 juli - Woody Strode, amerikansk skådespelare.
- 31 juli - Louis De Funès, fransk skådespelare.
- 9 augusti - Tove Jansson, finlandssvensk författare och konstnär.
- 11 augusti - José Silva, parapsykologisk författare.
- 14 augusti - Stieg Trenter, svensk deckarförfattare.
- 4 september - Eivor Engelbrektsson, svensk skådespelare.
- 7 september - James Van Allen, amerikansk astrofysiker
- 8 september - Dimitrios I, patriark av Konstantinopel 1972-1991
- 10 september
- Terence O'Neill, premiärminister i Nordirland 1963-1969.
- Robert Wise, amerikansk prisbelönt filmregissör och producent.
- 14 september - Lída Baarová, tjeckisk skådespelare.
- 20 september - Kenneth More, brittisk skådespelare.
- 25 september
- Walter Kejving, svensk kompositör och musiker (dragspel).
- Devi Lal, chefsminister i Haryana 1987-1989.
- 2 oktober - Elna-Britta Wallman, svensk skådespelare.
- 6 oktober - Thor Heyerdahl, norsk forskningsresande.
- 10 oktober - Bengt Logardt, svensk tandläkare, regissör, skådespelare, manusförfattare och kompositör.
- 15 oktober - Lennart Wallén, svensk filmklippare och regissör.
- 20 oktober - Arne Jones, svensk skulptör.
- 24 oktober - Lakshmi Sehgal, indisk politiker och läkare.
- 26 oktober - Jackie Coogan, amerikansk skådespelare.
- 27 oktober - Dylan Thomas, brittiskfödd författare och poet, född och uppvuxen i Wales.
- 28 oktober - Jonas Salk, amerikansk medicinforskare, uppfinnare av poliovaccinet.
- 4 november - Carlos Castillo Armas, president i Guatemala 1954-1957.
- 16 november - Marrit Ohlsson, svensk skådespelare och dansare.
- 25 november - Joe DiMaggio, amerikansk basebollstjärna, gift 274 dagar med Marilyn Monroe.
- 29 november - Sune Holmqvist, svensk skådespelare, musiker och sångare.
- 10 december - Dorothy Lamour, amerikansk skådespelare.
- 13 december - Alan Bullock, brittisk historiker - Adolf Hitler - en studie i tyranni.
- 14 december - Karl Carstens, tysk politiker, Västtysklands president 1979-1984.
- 21 december - Gunnar Lundén-Welden, svensk musiker, kapellmästare, musikarrangör, kompositör.
- 26 december - Richard Widmark, amerikansk skådespelare.
- 30 december - Bert Parks, amerikansk sångare.

Avlidna

- 19 juni - Brandon Thomas, brittisk författare, pjäsförfattare och teaterskådespelare.
- 21 juni - Bertha von Suttner, österrikisk författare och pacifist, nobelpristagare.
- 1 juli - August Storm, svensk överstelöjtnant och finanssekreterare i Frälsningsarmén, sångförfattare.
- 6 augusti - Ellen Wilson, amerikansk presidentfru, gift med Woodrow Wilson.
- 20 augusti - Pius X, född Giuseppe Melchiorre Sarto, påve 1903-1914.
- 27 augusti - Eugen von Böhm-Bawerk, österrikisk nationalekonom.
- 26 september - August Macke, tysk konstnär.
- 29 september - Alf Wallander, svensk konstnär, konsthantverkare och formgivare.
- 14 november - Frederick Sleigh Roberts, brittisk fältmarskalk.
- 18 november - Karolina Kózka, polsk jungfru och martyr, saligförklarad 1987.

Nobelpris

- Fysik - Max von Laue, Tyskland
- Kemi - Theodore W Richards, USA
- Medicin - Robert Bárány, Österrike
- Litteratur - Inget pris utdelades
- Fred - Inget pris utdelades Kategori:Årtal Kategori:1910-talet ja:1914年 ko:1914년 simple:1914 th:พ.ศ. 2457

1918

Händelser

- 4 januari - Sverige erkänner Finland.
- 8 januari - USA:s president Woodrow Wilson offentliggör sin 14-punktsplan vilken enligt hans mening bör läggas till grund för ett fredsslut.
- 28 januari
- Inbördeskrig utbryter i Finland och varar till den 4 maj.
- En åländsk delegation framlämnar till Gustaf V en petition om att ögruppen skall anslutas till Sverige.
- 29 januari - Svenska brigaden, en svensk frivilligkår i finska inbördeskriget, håller sitt första möte.
- 13 februari - En jordbävning av styrkan 7,3 på richterskalan inträffar i Guangdong-provinsen i Kina och kräver mer an 10 000 dödsoffer.
- 14 februari - Ryssland inför den gregorianska kalendern.
- 16 februari - Litauen förklarar sig självständigt.
- 23 februari - Svensk trupp skickas till Åland för att förhindra att finska inbördeskriget sprids dit.
- 24 februari - Estland förklarar sig självständigt.
- 3 mars - Freden i Brest-Litovsk sluts mellan Tyskland och Ryssland, vilket avslutar första världskriget på östfronten.
- 5 mars - Ryssland flyttar sin huvudstad från Petrograd till Moskva.
- 6 mars - Finlands flygvapen skapas och antar den blå svastikan som flygvapnets symbol. Det första planet är skänkt av den svenske etnografen Eric von Rosen (1879-1948), som på sitt plan låtit måla den indiska symbolen svastikan, som sin egen tursymbol.
- 7 mars - Finland ingår ett avtal med Tyskland som politiskt och ekonomiskt gör landet till en tysk satellitstat.
- 14 mars - Eva Andén blir den första kvinnliga ledamoten av Sveriges advokatsamfund.
- 21 mars - Den tyska offensiven mot väst inleds med starten av andra slaget vid Somme.
- 23 mars - Paris beskjuts med artilleripjäsen Tjocka Berta.
- Våren - Ny uppläggning av statens budget antas av den svenska riksdagen.
- 1 april - Brittiska Royal Air Force RAF bildas.
- 3 april - Tyska trupper landstiger vid Hangö.
- 13 april - Klädransonering införs i Sverige.
- 27 april - Andra kammaren antar förslaget om kvinnlig rösträtt och lika kommunal rösträtt, men Första kammaren förkastar det.
- 12 maj - Fästningen Sveaborg överlåts till det självständiga Finland.
- 15 maj - Regelbunden flygpostservice börjar i USA.
- 26 maj - Seglora kyrka på Skansen invigs.
- 14 juni - Riksdagen antar en ny och mänskligare svensk fattigvårdslag. Fattighusen ersätts med ålderdomshem. Klagorätten återinförs och fattigauktioner och rotegång förbjuds.
- Juni - Österrikarnas sista offensiv i Italien slås tillbaka av de allierade.
- 5 juli - Spanska sjukan utbryter i Sverige genom att några fall konstateras i Malmö.
- 12 juli - Några feltryckta frimärken råkar säljas i Värnamo och har sedan dess blivit kända som Värnamomärkena.
- 15 juli - Andra slaget vid Marne börjar.
- 17 juli - I Jekaterinburg (under sovjettiden Sverdlovsk) avrättas tsarfamiljen av bolsjevikerna.
- 30 juli - Potatisransonering införs i Sverige.
- 8 augusti - I slaget vid Amiens börjar en rad av kanadensiska och australiska segrar. Den tyske generalen Erich Ludendorff kallar efter detta dagen för den tyska arméns svarta dag.
- Augusti - Spanska sjukan blir en omfattande epidemi, som skördar ca 25 miljoner offer.
- 18 september - Turkiska fronten bryter samman.
- 21 september - Bulgariska fronten bryter samman.
- 26 september - Franska styrkor under general Ferdinand Fochs befäl tillsammans med amerikanska styrkor gör en sista offensiv i Argonne.
- 1 oktober - Vid tågolyckan i Getå omkommer 41 människor när tåget störtar ned i Bråviken.
- 11 oktober - Nils Dardels målning Den döende dandyn ställs ut på höstsalongen i Stockholm.
- 24 oktober - Italienarnas slutoffensiv får den österrikiska fronten att bryta samman, sedan den drabbats av myterier och politisk upplösning.
- 28 oktober - Tjeckoslovakien självständigt. Samma dag utbryter myteri inom Tyska flottan.
- 29 oktober - Kungariket Serbien, Kroatien och Slovenien sedermera Jugoslavien grundas.
- 30 oktober - Stilleståndsavtal mellan Storbritannien och Osmanska riket ingås.
- 3 november - Österrike-Ungern undertecknar vapenstillestånd.
- 3 november - Polen förklarar sig självständigt.
- 9 november
- Den tyska kejsaren Wilhelm II abdikerar och går i exil till Nederländerna varefter Weimarrepubliken utropas.
- Kommunistledaren Karl Liebknecht utropar en tysk sovjetrepublik.
- Den socialdemokratiske politikern Philipp Scheidemann utropar en tysk republik.
- 11 november
- Första världskriget avslutas med att Tyskland undertecknar ett vapenstilleståndsavtal efter strider, som krävt ca 9 miljoner döda.
- Den österrikiske kejsaren Karl I abdikerar.
- Radikala svenska socialister publicerar ett manifest som får de konservativa att frukta en revolution som i Ryssland.
- 12 november - Österrike blir republik.
- 14 november - Polen blir självständigt.
- 16 november - Ungern blir självständigt.
- 18 november - Lettland förklarar sig självständigt.
- 20 november - 25 personer omkommer när Ångaren Per Brahe förliser på Vättern, däribland konstnären John Bauer med familj.
- 17 december - Det nya svenska rösträttsförslaget antas av en urtima riksdag. Kvinnlig rösträtt införs, den 40-gradiga skalan avskaffas och mildare krav på skattebetalning införs.
- 18 december - Den svenska regeringen begär folkomröstning på Åland om eventuell anslutning till Sverige vilket avvisas av finska regeringen.
- 24 december - Interneringen av besättningen från det 1915 sjunkna tyska fartyget S.M.S. Albatross upphör.
- December - Uppehållstillstånd införs som krav för utländska medborgare att vistas i Sverige. De flyktingar som saknar pass underställs polisens kontroll.
- Två handelsavtal mellan Sverige och ententen tryggar spannmålsförsörjningen mot inskränkningar i järnmalmshandeln med Tyskland.
- Svenska lantarbetareförbundet bildas.
- Stockholms Telegrambyrå uppgår i Nordiska Presscentralen.
- Kommunfullmäktige införs för alla svenska kommuner med fler än 1.000 invånare. Därmed inleds processen som kommer att resultera i kommunstämmornas försvinnande.
- Sverige, Finland och Tyskland sluter avtal om att förstöra befästningarna på Åland.
- Den svenska reglementeringen av prostituerade, som skall förhindra spridandet av veneriska sjukdomar, avskaffas.
- Lex Veneris införs i Sverige. Alla personer, oavsett kön, med könssjukdom, tvingas genomgå medicinsk behandling.
- I en kungörelse ges svenska kvinnor rätt till rektors-, lektors- och adjunktstjänster med lägre lön och 60 år som pensionsålder.
- En parlamentarisk svensk kommitté för skolfrågor tillsätts.
- Fortsättningsskolestadgan införs i Sverige och gör den svenska fortsättningsskolan obligatorisk.
- Ryska soldater, som flytt från Finland, interneras i Fristad i Västergötland.
- LM Ericsson och Stockholms Allmänna Telefon AB går samman.
- En fornminnesinventering, den så kallade Göteborgsinventeringen, genomförs i Västsverige.
- Ett stort samemöte hålls i Östersund, där samerna bl.a. antar en resolutione, som kräver "kompletterande undersökningar av statistisk och rasbiologisk art". Anledningen är, att man vill ha en statlig utredning av samernas situation till stånd.
- Kongliga Telegrafverket köper upp Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag och har därmed uppnått monopol över det svenska telefonnätet.

Födda

- 10 januari - Kåge Sigurth, svensk TV-producent och manusförfattare.
- 13 januari
- Curt Ericson, svensk skådespelare.
- Guje Lagerwall, svensk skådespelare.
- 15 januari - Gamal Abdel Nasser, egyptisk militär och politiker, president 1956-1970.
- 16 januari - Allan Ekelund, svensk filmproducent och regiassistent.
- 26 januari
- Nicolae Ceausescu, president och diktator i Rumänien 1965-1989.
- Philip Jose Farmer, science fiction-författare.
- 28 januari - Rolf Larsson, svensk jazzpianist, kompositör och musikarrangör.
- 4 februari - Ida Lupino, amerikansk skådespelare.
- 7 februari - Bertil Edgardh, svensk manusförfattare, regiassistent, författare och psykoanalytiker.
- 9 februari
- Felix Alvo, svensk filmproducent, produktionsledare, statistskådespelare och svajmastartist.
- Sven Holmberg, svensk skådespelare och sångare.
- 13 februari - Patty Berg, amerikansk golfspelare.
- 14 februari - Jerome Karle, amerikansk kemist. Nobelpristagare.
- 20 februari - Vera Valdor, svensk skådespelare.
- 23 februari - Richard Butler, amerikansk extremistledare.
- 1 mars - Else Fisher, svensk regissör och skådespelare.
- 5 mars
- Artur Erikson, svensk kristen sångare, pastor i Svenska Missionsförbundet.
- James Tobin, amerikansk ekonom, nobelpristagare.
- 7 mars - Börje Leander, svensk fotbollsspelare.
- 8 mars - Ingrid Envall, svensk skådespelare.
- 9 mars
- Stina Sorbon, svensk sångare och skådespelare.
-