Home About us Products Services Contact us Bookmark
:: wikimiki.org ::
Sveriges Riksdag

Sveriges riksdag

Sveriges riksdag, Riksdagen, benämning på Sveriges parlament. De folkvalda på riksnivå, riksdagsledamöterna, samlas i riksdagen, som har 349 ledamöter och leds av en talman. Riksdagsval i Sverige sker vart fjärde år, tredje söndagen i september. Riksmötet öppnar tredje tisdagen i september varje år. Historiskt sett kan ordet riksdag ha tre betydelser: det beslutande och politiska organet, den tidsperiod under året som riksdagsarbetet fortlöper (även ”riksmöte”), riksdagshuset. Riksdagen är organiserad i sexton riksdagsutskott och EU-nämnden. Utrikesnämnden intar en särställning då den leds av statschefen, kung Carl Gustaf, och är ett samrådsorgan mellan regeringen och riksdagen. Det årliga riksdagsarbetet indelas i arbetsperioder som kallas sessioner. Riksdagen är representerad i internationella organ, t.ex. Europarådet, EU, Nordiska rådet och FN. Riksdagsarbetet består bl.a. i att behandla regeringens propositioner, skriva motioner, framställa utskottsbetänkanden, deltaga vid arbetsplena och bordläggningsplena, framställa spörsmål, interpellationer, till statsråd, och debattera. Riksdagens funktion, direktiv och bestämmelser, föreskrivs av Riksdagsordningen (RO).

Historia

Huvudartikel: Riksdagens historia Redan år 1435 kallade man till ett möte i Arboga för att diskutera och besluta om rikets angelägenheter. Arboga möte har därför ibland kallats Sveriges första riksdag. Men först vid Gustav Vasas två riksmöten i Västerås 1527 och 1544 kan man tala om en riksdag med representation av de fyra stånden – adel, präster, borgare och bönder. Själva termen riksdag kom i bruk under 1540-talet. På 1600-talet skapades fastare regler för riksdagen. Utskottsväsendet växte fram. Bestämmelser infördes om vilka som skulle kallas till riksdagen och vid vilka tillfällen riksdagen skulle inkallas. Det karolinska enväldet, vars införande skedde i samverkan med riksdagen, försvagade riksdagens ställning. Riksdagen blev ett lydigt redskap i kungens händer.

Frihetstiden

Desto större dominans fick riksdagen under frihetstiden på 1700-talet, då i stort sett all makt koncentrerades till ständerna. Ett partisystem – hattar och mössor – och en parlamentarism, som företer vissa likheter med nutidens, växte fram. Traditionerna i det nuvarande riksdagsarbetet, särskilt inom utskotten, går tillbaka till denna tid. Detta ständervälde, slutligen försvagat av ekonomiska kriser, ståndsmotsättningar och korruption, föll samman när Gustav III genomförde sin oblodiga statsvälvning år 1772. Makten gled sedan undan för undan över i kungens händer.

1809 års författning

1809 År 1809 fick Sverige en ny författning. Den föreskrev en delning av makten mellan kungen och riksdagen, som fortfarande bestod av de fyra stånden. Även domstolar och myndigheter fick en självständig ställning och JO-ämbetet inrättades. Maktdelningsläran, som skilde mellan lagstiftande, dömande och verkställande makt, utövade stort inflytande på 1809 års regeringsform som, låt vara med stora ändringar, kom att gälla t.o.m. år 1974. Riksdagsordningen tillkom år 1810.

Tvåkammarsystem

Under åren 1809–1974 gjordes viktiga förändringar i författningen för att även de framväxande nya samhällsklasserna skulle bli representerade. År 1865 avskaffades ståndsriksdagen och ersattes med ett tvåkammarsystem. Första kammaren valdes indirekt genom landstingen och de största städernas kommunala församlingar. Den ansågs representera "bildningen och förmögenheten". Endast män var dock valbara på grund av ålders-, inkomst- och förmögenhetsvillkor. Vid val till andra kammaren under 1800-talet var rösträtten begränsad till män och för rösträtt krävdes innehav av fast egendom eller erlagd skatt på en årlig beskattningsbar inkomst. Valbar var den som hade rösträtt och fyllt 25 år, vilket innebar att endast 21 procent av rikets alla män över 21 år hade rösträtt till andra kammaren.

Rösträtten

1865 Rösträttsfrågan kom att debatteras livligt från 1860-talet, då krav på en i praktiken allmän rösträtt fördes fram. Allmän rösträtt för män vid val till andra kammaren genomfördes år 1909. År 1918 infördes allmän och lika rösträtt för män, och år 1921 för kvinnor, och inte förrän då blev riksdagen fullt ut en demokratisk representation för hela folket. Efterhand sänktes även rösträttsåldern, vid t.ex. andrakammarvalet 1944 var rösträttsåldern 23 år. Till valet 1976 sänktes rösträttsåldern från 20 år till 18 år. Jämsides med den allmänna rösträtten utvecklades och accepterades allmänt det parlamentariska styrelseskicket, som innebär att regeringen för sin existens är beroende av riksdagens stöd.

Enkammarsystem

År 1970 övergavs tvåkammarsystemet och en kammare med 350 ledamöter infördes. Samtidigt gjordes utskottsväsendet om. Systemet med olika utskott för lagfrågor respektive budgetfrågor övergavs och 16 utskott för olika ämnesområden, fackutskott, inrättades. Tre år senare, 1974, fick Sverige en ny författning. Parlamentarismens principer skrevs in i författningen och talmannen tilldelades en central roll vid bildandet av regeringar.

Jämviktsriksdag

Olägenheterna med ett jämnt antal ledamöter visade sig ganska snart. Vid riksdagsvalet 1973 fick de socialistiska och borgerliga blocken 175 riksdagsplatser var. Det ledde till att flera omröstningar i riksdagen fick avgöras med hjälp av lotten. Den 10 januari 1975 hölls riksdagens högtidliga öppnande som fr.o.m. detta år kallades riksmötets öppnande, i det provisoriska riksdagshuset vid Sergels torg. 1975 års riksmöte varade endast under vårsessionen eftersom riksdagens arbetsår ändrades från att tidigare ha omfattat en vår- och en höstsession till att omfatta en höst- och en vårsession. Den 15 oktober 1975 öppnades således 1975/1976 års riksmöte och fr.o.m. 1976/1977 års riksmöte har kammaren 349 ledamöter.

Fyraårig valperiod

År 1994 fattade riksdagen två viktiga beslut, dels att valperioden skulle förlängas från tre till fyra år, dels att budgetarbetet skulle effektiviseras. Det senare innebär att budgetåret numera löper på kalenderår samt att budgetpropositionen läggs fram och behandlas under hösten.

Riksdagspartier

Partier representerade i Sveriges riksdag idag (med resultat i senaste allmänna val 2002) är Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (39,8%), Moderata samlingspartiet (15,2%), Folkpartiet liberalerna (13,3%), Kristdemokraterna (9,1%), Vänsterpartiet (8,3%), Centerpartiet (6,1%) samt Miljöpartiet de Gröna (4,6%).

Mandat per parti

Se även


- Riksdag
- Riksdagsval i Sverige
- Riksdagshuset
- Betänkanden
- Riksdagen/Adelsståndets talmän
- Riksdagen/Prästeståndets talmän
- Riksdagen/Borgarståndets talmän
- Riksdagen/Bondeståndets talmän
- Lista över första kammarens talmän
- Lista över andra kammarens talmän
- Riksdagen/Enkammarriksdagens talmän

Externa länkar


- [http://www.riksdagen.se/ Riksdagen] Kategori:Parlament Kategori:Svensk politik

Sverige

Konungariket Sverige är en konstitutionell monarki i norra Europa, beläget på den skandinaviska halvön. Landet gränsar till Norge i väster, Finland i nordost, samt Danmark i sydväst via Öresundsbron. De omgivande vattnen är Bottenviken och Bottenhavet som utgör en del av Östersjön, samt i sydväst Skagerack, Kattegatt och Öresund. Utgör en del av det geografiska område kallat Norden. Huvudstad är Stockholm. De därefter största städerna är i storleksordning Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Västerås, Örebro, Norrköping, Helsingborg och Jönköping (se även svenska orter).

Historia

Huvudartikel: Sveriges historia Sveriges historia Sedan inlandsisen drog sig tillbaka befolkades den skandinaviska halvön av söderifrån kommande samlare och jägare i olika vågor. Området var splittrat i flera olika maktcentra men ett av dessa, Svealand, fick ett dominerande inflytande. Kungamakten stärkte sitt grepp under 1300-talet och hela Norden förenades i Kalmarunionen. Av flera anledningar splittrades denna och efter ett inbördeskrig kunde Gustav Vasa ta makten över Sverige. Under 1600-talet kunde Sverige genom sin krigsvana armé bli en europeisk stormakt. Under det följande århundradet saknades resurser att hålla kvar alla besittningar och 1809 förlorades östra rikshalvan till Ryssland. 1800-talets industrialisering kom förhållandevis sent till Sverige men byggandet av järnvägar från 1860-talet kom att betyda mycket. Företag inom elektronik och kemi som L.M. Ericsson och Nitroglycerin Aktiebolaget fick en internationellt betydelsefull ställning. Under första världskriget var Sverige neutralt. 1921 fick Sverige allmän rösträtt och en socialdemokratisk regering med Hjalmar Branting. Även under andra världskriget hoppades de nordiska länderna kunna vara neutrala men denna förhoppning gick i kras genom Sovjetunionens anfall på Finland och Nazitysklands anfall på Danmark och Norge och detta tvingades Sverige att föra en pragmatisk politik visavi omvärlden. Efter krigsslutet tillträdde en socialdemokratisk regering och under 1950- och 1960-talen gjordes flera reformer inom arbetsmarknads- och socialpolitiken. Den ekonomiska högkonjunkturen under dessa år gjorde att många kunde ta del av en stigande levnadsstandard. Den svenska säkerhetspolitiken byggde på att alliansfriheten i fredstid skulle stärka neutraliteten vid ett krig. Senare har det dock visat sig att den formella alliansfriheten inte förhindrade ett nära vapentekniskt samarbete med NATO. Detta hindrade inte statsminister Olof Palme från att driva en offensiv utrikespolitik med kritik mot Vietnamkriget och apartheid i Sydafrika. Under 1970-talet försämrades ekonomin och energifrågan blev aktuell. Kritiken mot kärnkraften ledde till att riksdagen beslutade att inga fler kärnkraftverk skulle byggas. Genom Berlinmurens fall 1989 kom det till en omprövning av den svenska alliansfriheten som ledde till att regeringen ansökte om medlemskap i EU. Efter förhandlingar blev Sverige medlem 1995.

Politik

Huvudartikel: Sveriges politik Sveriges politik Sverige är en konstitutionell monarki. Sveriges tron associeras inte längre med någon egentlig makt; landet är i stället en representativ demokrati och styrs av en regering ledd av en statsminister som utses av en folkvald riksdag (parlament), inför vilken regeringen är ansvarig. Riksdagen väljs vart fjärde år. Under större delen av 1900-talet har det funnits i huvudsak fem partier i den svenska riksdagen som representerat kommunism, socialdemokrati, socialliberalism, agrara frågor och liberalkonservatism. Sveriges socialdemokratiska arbetareparti har varit dominerande i svensk politik sedan 1930-talet och satt i regeringsställning fram till 1976. År 1982 blev socialdemokraterna åter ett regeringsparti och har, med undantag av tre år i början av 1990-talet, förblivit det. Runt 1990 förändrades partistrukturen något. År 1988 lyckades Miljöpartiet de Gröna (mp) komma in i riksdagen, 1991 åkte Miljöpartiet ur och istället kom Kristdemokratiska Samhällspartiet (kds) och Ny Demokrati (nyd) in. 1994 kom Miljöpartiet åter in i riksdagen och Ny demokrati åkte ut. Sedan dess har riksdagen bestått av dessa partier. Även de andra partierna anses ha förändrats under 1990-talet. I val till landsting och kommunfullmäktige är det i stort sett samma partier som brukar få röster, med undantag för regionala partier och vissa andra, såsom Sveriges Pensionärers Intresseparti och Sverigedemokraterna.

Geografi

Huvudartikel: Sveriges geografi Sveriges geografi). Hela landet är täckt av snö.]] Sverige har ett oftast milt tempererat klimat trots sitt nordliga läge, vilket beror på värme från Golfströmmen. I södra Sverige är lövträd dominerande, i norra barrskogar och härdiga björkar vilka dominerar landskapet. Ovanför polcirkeln går solen inte ner under sommaren, och midvinternatten avbryts där endast av några timmars gryning och skymning. Öster om Sverige ligger Östersjön och Bottniska viken, vilket ger landet en lång kustlinje, vilken i sig också påverkar klimatet. I väst ligger skandinaviska fjällkedjan, också kallad Skanderna eller skämtsamt Kölen, som skiljer Sverige från Norge. Riksgränsen följer alltsedan 1700-talet ganska exakt själva vattendelaren. Svenska älvar i norr flyter alltså som regel österut och hinner ofta bli ganska breda (de så kallade norrlandsälvarna). Södra Sverige är till stora delar jordbruksmark, medan skog täcker större och större delar av övriga landet. Befolkningstätheten är också större i de södra delarna, med centrum i Mälardalen och Öresundsregionen. I söder rinner många vattendrag upp i mitten av det så kallade sydsvenska höglandet och rinner både åt norr och söder, öster och väster. Svenska älvar blir därför aldrig lika långa och stora i söder som i norr. Sverige har landgräns mot Finland och Norge.

Administrativ indelning

Norge Huvudartikel: Sveriges administrativa indelning Uppdelning i län med länsbokstäver:
- A - Stockholms län
- C - Uppsala län
- D - Södermanlands län
- E - Östergötlands län
- F - Jönköpings län
- G - Kronobergs län
- H - Kalmar län
- I - Gotlands län
- K - Blekinge län
- M - Skåne län
- N - Hallands län
- O - Västra Götalands län
- S - Värmlands län
- T - Örebro län
- U - Västmanlands län
- W - Dalarnas län
- X - Gävleborgs län
- Y - Västernorrlands län
- Z - Jämtlands län
- AC - Västerbottens län
- BD - Norrbottens län Länen är i sin tur indelade i kommuner och landsting.
- Uppdelning i landsting: Blekinge, Dalarna, Gotland, Gävleborg, Halland, Jämtland, Jönköping, Kalmar, Kronoberg, Norrbotten, Skåne, Stockholm, Södermanland, Uppsala, Värmland, Västerbotten, Västernorrland, Västmanland, Västra Götaland, Örebro, Östergötland. Ibland delas Sverige in även i landsdelar, landskap och stift.
- Uppdelning i landsdelar: Götaland, Svealand, Norrland.
- Uppdelning i landskap: Blekinge, Bohuslän, Dalarna, Dalsland, Gotland, Gästrikland, Halland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Lappland, Medelpad, Norrbotten, Närke, Skåne, Småland, Södermanland, Uppland, Värmland, Västerbotten, Västergötland, Västmanland, Ångermanland, Öland och Östergötland
- Uppdelning i stift: Uppsala ärkestift, Linköpings stift, Skara stift, Strängnäs stift, Västerås stift, Växjö stift, Lunds stift, Göteborgs stift, Karlstads stift, Härnösands stift, Luleå stift, Visby stift, Stockholms stift.

Klimat

Huvudartikel: Sveriges klimat

Ekonomi

Huvudartikel: Sveriges ekonomi Välmående av fred och neutralitet genom mer än 200 år har Sverige uppnått en hög levnadsstandard. Sveriges ekonomi är kapitalistisk med en omfattande skattfinansierad omfördelning av tillgångar. Landet har ett modernt distributionssystem, bra interna och externa kommunikationsmedel och en välutbildad arbetsstyrka. Skog, vattenkraft och järnmalm är viktiga naturtillgångar i Sveriges ekonomi som är starkt orienterad mot handel med utlandet.

Kända svenska företag


- ABB (svensk-schweiziskt)
- Alfa Laval
- Arla Foods (svensk-danskt)
- AstraZeneca (svensk-brittiskt)
- Atlas Copco
- Autoliv
- Electrolux
- Ericsson
- Hennes & Mauritz
- IKEA
- SAAB
- Saab Automobile (utlandsägt)
- Sandvik
- SCA
- Scania
- Securitas
- SKF
- SSAB
- StoraEnso (svensk-finskt)
- TeliaSonera (svensk-finskt)
- Tetra Pak
- Vattenfall
- Volvo
- Volvo Personvagnar (utlandsägt)

Infrastruktur

Flyg

I Sverige finns ett antal internationella flygplatser där Arlanda är den största och därefter kommer Landvetter och Sturup. Från flygplatserna opererar ett flertal stora internationella flygbolag. Fortfarande har SAS ett övertag men flera andra har också en stor betydelse som t ex Lufthansa. Andra flygbolag som kan nämnas är t ex KLM och Aeroflot. Arlanda har dessutom en järnväg som går både söderut och norrut.

Järnvägar

Huvudartikel: Sveriges järnvägsnät Sveriges järnvägsnät har byggts ut sedan mitten av 1800-talet och omfattar i början av 2000-talet närmare 12 000 km järnväg, varav 9 400 km är elektrifierad. Järnvägarna är mycket ojämnt utbyggda i Sverige. Järnvägsnätet har Stockholm som en central punkt och når till de övriga delarna av Sverige. Järnvägarna når också ut till Danmark, Norge och även, via tågfärja, Tyskland. I vissa regioner är järnvägsnätet väl utbyggt och där är också tågtrafiken tät. Det handlar främst om regionerna runt Stockholm, Göteborg och Skåne. Andra regioner har däremot ett järnvägsnät som är mycket bristfälligt utbyggt. Det finns regioner som i stort sett enbart har en eller två banor. Detta finns framförallt i Norrland. Även banstandarden är ojämn då de regioner med ett bättre utbyggt järnvägssystem och har en bättre banstandard medan andra regioner istället har en mycket låg standard och där tågen går mycket långsamt.

Vägar

De södra delarna av landet har det mest utbyggda vägnätet. Det är framförallt tätbefolkade område som Skåne, Göteborg, västkusten samt Östergötland och Stockholmsregionen som har ett omfattande vägnät. Mindre vägar i glesbefolkade delar kan vara grusvägar, detta gäller framförallt Norrland. Från Skåne går det motorvägar till Danmark över Öresundsbron och till Göteborg. Till Stockholm går det motorväg nästan hela vägen med undantag för en liten sträcka som är under byggnad och är en byggplats. Från Helsingborg till Uppsala är vägen i stort sett en motorväg men från Uppsala blir vägen betydligt sämre några mil innan den åter blir bättre. Motorvägen mellan Helsingborg och Stockholm håller på att bli färdig. Från Uppsala mot Gävle pågår motorvägsbygge som ska ersätta en del av E4:an som för närvarande har bristfällig standard. Från Uddevalla mot gränsen till Norge pågår också utbyggnad av motorväg.

Demografi

Huvudartikel: Sveriges demografi Sveriges demografi Förutom svenskar bor i Sverige samer (kallades förr för lappar) och tornedalsfinnar. De två senare grupperna benämns endemiska minoriteter. Sedan några decennier tillbaka bor också växande grupper av framförallt invandrande jugoslaver, turkar, irakier, iranier, kurder, chilenare och övriga skandinaver i Sverige. Flertalet svenskar tillhör Svenska kyrkan, vars villkor och existens fastställs i Lag om Svenska kyrkan av 1998, som började gälla 2000, då relationerna mellan kyrka och stat ändrades. I Sverige finns flera andra trosåskådningar representerade, främst efter immigration från andra delar av världen bland annat romerska katoliker, flera olika ortodoxa riktningar, muslimer och pingstvänner. Bland övriga finns det ett fåtal som praktiserar traditionell samisk schamanism. Sverige är på många sätt ett sekulariserat land. Trots Svenska kyrkans höga medlemssiffror är den religiösa aktiviteten (gudstjänstbesöken) inte särskilt hög. Med alla trossamfund inräknade är dock antalet gudstjänstbesök fler än antalet biobesökare per år och enbart Svenska kyrkans körverksamhet lockar fler deltagare än antalet personer aktiva inom idrotten. De flesta svenskar döps, vigs och begravs fortfarande i kyrkan, men det är ovisst hur stor riternas religösa betydelse är för gemene man. I Sverige talas huvudsakligen svenska, men samiska, finska och tornedalsfinska talas av endemiska minoriteter. Även romani och jiddisch är erkända minoritetsspråk sedan några år tillbaka.

Kultur


- Svensk kultur
  - Kända svenskar
  - Svenska drycker
  - Svenska konstnärer
  - Svenska maträtter
  - Svenska ostar
  - Svenska folkdanser
  - Svenska tidningar
  - Svensk litteratur

Massmedier

: Huvudartikel: Massmedier i Sverige

Se även


- Kommunikationer i Sverige
- Transporter i Sverige
- Sveriges militär
- Sveriges internationella relationer
- Sport i Sverige

Externa länkar


- [http://www.sweden.se Sweden.se]
- [http://www.sverige.se Sverige.se]
- [http://www.regeringen.se Regeringskansliet]
- [http://www.riksdagen.se Riksdagen]
- [http://www.royalcourt.se Kungl. hovstaterna]
- [http://www.mil.se Försvarsmakten]
- [http://www.svensktkulturarv.com SvensktKulturarv]
- [http://www.lundberg-lagerstedt.se/distance/ Avståndstabell]
- [http://www.historia.se Historia.se - Portalen för historisk statistik]
- [http://www.visitsweden.com VisitSweden - Den officiella webbplatsen för Sverige som turistdestination] Kategori:Europas länder Kategori:Sverige als:Schweden fiu-vro:Roodsi [[got:

Riksdagsledamot

Riksdagsledamot, riksdagsman, beteckning på politiker i riksdagen, i Sveriges riksdag 349 till antalet. Riksdagsledamöterna väljs i riksdagsval vart fjärde år som representanter för sina respektive politiska partier och sina valkretsar ute i landet. De flesta ledamöter är omvalda och har lång erfarenhet av riksdagsarbetet. Sedan representationsreformen 1866 utgår arvoden för arbetet, och de har även särskilda pensionsförmåner och traktamenten.

Se även


- Riksdag
- Riksdagen
- Lista över ledamöter av Sveriges riksdag 2002-2006

Extern länk

[http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=1150 Riksdagsledamöter] Kategori:Yrken kategori:Riksdagen

Talman

Talman, benämning på den person som leder arbetet i riksdagen. I Sverige anses talmannens uppdrag vara politiskt neutralt. Även om den riksdagsledamot som väljs till talman naturligtvis är invald för ett politiskt parti, skall han eller hon förhålla sig opartisk i sitt arbete som talman. I Finland och många andra länder anses talmannen däremot parallellt med sin roll som talman också kunna delta i den politiska debatten. Om hela det svenska kungahuset är utomlands tar talmannen över som statschef.

Sveriges talmän genom tiderna:

Ståndsriksdagen
- Lista över lantmarskalkar
- Lista över prästeståndets talmän
- Lista över borgarståndets talmän
- Lista över bondeståndets talmän Tvåkammarriksdagen
- Lista över första kammarens talmän
- Lista över andra kammarens talmän Enkammarriksdagen
- Lista över enkammarriksdagens talmän Kategori:Politiska titlar Kategori:Riksdagen

Riksmötets öppnande

Riksmötets öppnande, Sveriges riksdags högtidliga öppnande, årligen den tredje tisdagen i september när riksdagens år börjar. Vid riksmötets öppnande kan allmänheten få en uppfattning om regeringens planer för det påbörjade arbetsåret. Öppnandet föregås av upprop av riksdagens ledamöter i kammaren, och därefter gudstjänst i Storkyrkan för riksdagsledamöterna och särskilt inbjudna gäster. Till riksmötet anländer kung Carl Gustaf samt andra medlemmar av kungafamiljen med beriden eskort ur Livgardets dragonbataljon. Andra som närvarar är talmannen och riksdagsledamöterna, statsministern, statsråd, utländska ambassadörer och särskilt inbjudna gäster. Kungen förklarar riksmötet öppnat och håller tal. Under öppnandet läser även statsministern upp regeringsförklaringen. Alla tal är adresserade till talmannen och riksdagsledamöterna. Till och med riksmötets öppnande 11 januari 1974, följde cermonin 1809 års regeringsform; konungen läste upp sitt trontal och regeringen redogjorde för sina planer för året. Därefter följer inte riksdagsåret kalenderåret, utan börjar med höstsessionen. kategori:Riksdagen

Riksdagsutskott

Riksdagsutskott, organisatorisk enhet i riksdagen, med sjutton riksdagsledamöter och ett kansli i respektive utskott.

Utskottens organisation

Till utskotten väljs ordföranden och viceordföranden bland riksdagsledamöterna, i regel med acklamation, och de brukar vara fördelade mellan statsbärande parti och opposition. Enligt praxis fördelas ordförandeposterna mellan riksdagens partier i proportion till deras mandat i riksdagen och efter samråd med partistyrelserna. Partifördelningen av riksdagsledamöter i utskotten avspeglar i möjligaste mån partiernas riksdagsmandat. I varje utskott finns sjutton folkvalda riksdagsledamöter. Riksdagens förvaltning väljer sekreterare, och till varje utskott finns ett kansli av anställda tjänstemän som hjälper ledamöterna att skriva betänkanden. Anställningarna är oberoende av riksdagsvalen, och tjänstemännen behåller sina tjänster även vid regeringsskifte.

Arbetet i utskotten

Utskottens uppgifter regleras i Riksdagsordningen som föreskriver att de ska avgiva betänkande i ärenden som hänvisas dit, bl.a. regeringens propositioner, och att de har rätt att väcka förslag hos riksdagen. Innan riksdagen fattar ett beslut, tar utskotten ställning efter att ha utrett frågan. Ofta börjar utskottsarbetet med att regeringen har skrivit en proposition som utskottets ledamöter tar upp i sina respektive partigrupper, och skriver följdmotioner. Utskotten sammanträder på tisdagar och torsdagar. Sammanträdena är stängda för allmänhet och massmedia. Vid sammanträdena presenterar en tjänsteman ärendet, och rikdsagsledamöterna diskuterar propositionen och relevanta motioner. Ofta behövs flera möten innan ledamöterna kan enas om ett förslag till riksdagsbeslut, och ofta reserverar sig utskottsminoriteten (oppositionen) i betänkandena. Betänkandena är offentliga. Efter betänkandet avgivits förs det upp på kammarens föredragningslista. Under senare år har utskotten börjat följa upp riksdagens beslut, och utvärderar beslutens resultat. Numera för dessutom utskotten öppna utfrågningar, då experter och relevanta representanter för frågan, svarar på ledamöternas frågor för att få ökad kunskap.

Utskottens historia

Utskotten har funnits sedan representaionsreformen 1866 och var då fem till antalet: statsutskottet, bevillningsutskottet, konstitutionsutskottet, lagutskottet, och bankoutskottet. De tillkom för att frågor av konstitutionell karaktär skulle gå till specifika utskott, detta vare sig frågorna gällde riksdagens kontrollmakt eller statsrådens konstitutionella ansvar. Därefter har utskotten väsentligen ökat i antal, och kompetensområdena för de befintliga omfördelats.

Riksdagens utskott


- Arbetsmarknadsutskottet (AU)
- Bostadsutskottet (BoU)
- Finansutskottet (FiU)
- Försvarsutskottet (FöU)
- Justitieutskottet (JU)
- Konstitutionsutskottet (KU)
- Kulturutskottet (KrU)
- Lagutskottet (LU)
- Miljö- och jordbruksutskottet (MJU)
- Näringsutskottet (NU)
- Skatteutskottet (SkU)
- Socialförsäkringsutskottet (SfU)
- Socialutskottet (SoU)
- Trafikutskottet (TU)
- Utbildningsutskottet (UbU)
- Utrikesutskottet (UU)
- EU-nämnden kategori:Riksdagen

EU-nämnden

EU-nämnden, riksdagsutskott där riksdag och regering samråder i EU-frågor. I EU-nämnden bestäms Sveriges förhandlingsposition inför möte i ministerrådet. Ordförande i EU-nämnden är Tommy Waidelich (s).

Historik

I juni 1994 antogs i riksdagen ett förslag om samarbetsformer mellan riksdag och regering i EU-frågor, bl.a. antogs ett principförslag om inrättandet av EU-nämnden. Senare samma år reglerades riksdagens befattande med EU-frågorna och EU-nämndens uppgifter av ett riksdagsbeslut enligt följande: "Regeringen skall underrätta EU-nämnden om frågor som avses bli behandlade i Europeiska rådet . Regeringen skall också rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet skall föras inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och i andra frågor som nämnden bestämmer." (RO kap. 10, 2, 5 §) Grundlagsutredningen inför EG diskuterade förutom den inrättade EU-nämnden möjligheten att samrådet skulle äga rum i Utrikesnämnden eller i utskott. Eftersom EU-frågorna endast i vissa fall och då ringa handlar om traditionell utrikespolitik avvisades förslaget med Utrikesnämnden. Om samrådet skulle äga rum i utskotten fanns risken att arbetsbelastningen skulle bli för stor liksom att riksdagens överblick över EU-politiken skulle bli lidande. Regeringen skulle dessutom ha svårt att ha ett stort antal utskott att samråda med. Grundlagsutredningen menade också att det samlade inflytande skulle bli större om riksdagens samråd samordnades genom en talesman istället för genom respektive utskott. EU-nämnden inrättades med en tydlig förebild i det danska Folketingets Markedsudvalget – ett särskilt utskott för behandling och förankring av EG-frågor. Markedsudvalget har ansetts ha ett starkt grepp om EU-politikens utformning i Danmark.

EU-nämndens arbetsformer

EU-nämnden har 17 ordinarie ledamöter. Under innevarande mandatperiod (2002 – 2006) har Socialdemokraterna åtta ledamöter, Moderaterna tre, Folkpartiet två och övriga partier – Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna – en var. EU-nämnden har fler suppleanter än i de ”vanliga” fackutskotten, 29 för närvarande. Partierna försöker med tillsättningarna av ledamöter och suppleanter täcka in de utskott som berörs mest av EU-frågorna. EU-nämnden sammanträder med regeringen på fredagar utifrån de dagordningspunkter som kommer upp på ministerrådsmötena veckan därefter. Ofta är det svårt att veta exakt vilka frågor som blir föremål för förhandlingar i ministerrådet, förberedelserna i COREPER avslutas kort inpå mötet och det är först då som man vet vilka punkter som tas upp på ministerrådsmötet (för beslutsordning, se Europeiska unionen). Normalt återrapporterar ansvarigt statsråd (eller statssekreterare) från föregående ministerrådsmöte och går därefter igenom dagordningen inför nästa veckas möte. I det följande kan då ledamöterna med regeringen diskutera den av regeringen föreslagna svenska hållningen i frågan. De ledamöter eller partier som inte delar regeringens syn i frågan förväntas klargöra detta. Enligt praxis är det i EU-nämnden som Sveriges förhandlingsposition bestäms. Ordföranden avslutar varje samrådspunkt med att konstatera huruvida det föreligger en majoritet för regeringens hållning i frågan eller ej.

Information inför samråden

Materialet inför samråden består huvudsakligen av kommenterade ministerrådspromemorior där viktigare dagordningspunkter kommenteras. Materialet ska innehålla en information om innebörden av frågorna samt hur svenska regler och författningar påverkas. Vidare ska den innehålla bl.a. eventuella ändringsförslag från Europaparlamentet och Kommissionens hållning i frågan samt även medlemsländers öppet deklarerade ställningstaganden. Även regeringens förslag till svensk förhandlingsposition ska klargöras. P.g.a. arbetsrytmen i EU kommer materialet ledamöterna till handa först på måndag eftermiddag eller tisdag förmiddag samma vecka som samråden hålls.

EU-nämndens politiska mandat

Inför EG-medlemskapet och även efter ett och halvt år av svenskt medlemskap uttryckte Konstitutionsutskottet vad som kan betecknas som utarbetad praxis, nämligen att "man bör kunna utgå från att regeringen inte kommer att företräda en ståndpunkt som står i strid med vad nämnden har gett uttryck för i samrådet." (bet. 1994/95:KU22:15, bet. 1996/97:KU2:28) Praxis utvecklas ytterligare och med anledning av riksdagsstyrelsen förslag ”Riksdagen inför 2000-talet” lämnar KU år 2001 ett betänkande som bejakar en skarpare skrivning av regeringens bundenhet av EU-nämndens synpunkter. "Riksdagsstyrelsen anser att den praxis bör bestå som innebär att det inte anses tillräckligt att regeringen inte gör något som står i strid med EU-nämndens synpunkter utan i stället agerar i enlighet med nämndens råd och ståndpunkter." (Bet. 1996/97:KU2) KU uttrycker i annat betänkande samma år att det måste föreligga mycket goda skäl för att regeringen inte ska företräda nämndens ståndpunkt. EU-nämndens råd och synpunkter kan alltså sägas vara politiskt, men inte rättsligt, bindande.

Ny ordning för behandling av EU-frågorna i riksdagen?

I en SOU-rapport från 2002 menar statsvetarna Shirin Ahlbäck Öberg och Ann-Cathrin Jungar ([http://www.regeringen.se/content/1/c4/34/13/d2a17fa7.pdf ”Parlament i bakvatten?”]) att de finska parlamentarikerna är mer engagerade i EU-frågor och erfar parlamentets makt som större än de svenska parlamentarikerna gör. Författarna säger att i stort verkar skillnaden mellan parlamenten kunna förklaras i olika konstitutionella lösningar – i Finland har utskotten varit mycket mer aktiva i EU-frågor och frekvent lämnat yttranden till Stora utskottet, EU-nämndens motsvarighet. Det finns en önskan från riksdagen och EU-nämnden att tidigare än nu komma in i EU:s beslutprocess. Det kan annars föreligga en risk att riksdagens samlade inflytande över EU-politiken blir lidande. Detsamma gäller informationen inför sammanträdena i EU-nämnden, som p.g.a. arbetsrytmen ankommer sent, och vilken av ledamöterna uppfattats, inte minst i nämndens tidiga år, som bristfällig. Vidare har också EU-nämndens ledamöter att behandla frågor från vitt skilda politikområden – även om ledamöterna ofta är erfarna riksdagspolitiker har regeringen vanligen ett försteg vad gäller sakkunskap. Riksdagskommittén har ett pågående uppdrag att utvärdera riksdagens beslut från 2001 om riksdagens hantering av EU-frågorna och att ”förutsättningslöst pröva formerna för riksdagens arbete med EU-frågor och föreslå de organisatoriska och författningsmässiga förändringar kommittén finner nödvändiga. En utgångspunkt för kommitténs arbete är att EU-frågorna så långt som möjligt skall integreras i det sedvanliga riksdagsarbetet och att alla ledamöter skall ha möjlighet att sätta sig in i och följa EU-frågorna. En annan är att tydliggöra riksdagens roll och stärka riksdagens inflytande i EU-frågor. Slutligen skall EU-arbetet i riksdagen präglas av öppenhet med goda möjligheter till insyn för medborgarna.” (Bet. 2004/05:KU29) Frågan är i vilken mån EU-politiken kommer att integrereras i de övriga utskottens verksamhet och vilken roll EU-nämnden kommer att ha i framtiden. Redan nu förs stenografiska anteckningar från EU-nämndens sammanträden, vilka också blir offentliga och tillgängliga bl.a. på EU-nämndens hemsida (se länk nedan). För att ytterligare öka öppenhet och tillgänglighet diskuteras om nämndens sammanträden ska bli offentliga och möjliga att följa antingen på plats eller via riksdagens web-TV.

Källor


- Hegeland, Hans 1999. Riksdagen, Europeiska unionen och demokratin. En studie av riksdagens arbete med EU-frågor, Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet.
- Lindgren, Karl-Oskar 1999. EU-politiken i risdagen: Om EU-medlemskapets betydelse för den svenska parlamentarismen, Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala.
- SOU 2002:81, Ahlbäck Öberg, Shirin och Jungar, Ann-Cathrin. Parlament i bakvatten? Ursprungsversionen av denna artikel är en bearbetning av en uppsats skriven vid Statsvetenskapliga institutionen i Uppsala:
- Danielsson, Joacim 2004. Konflikt eller samsyn i EU-frågor? - om konfliktnivån i samråden mellan EU-nämnden och regeringen.

Externa länkar


- [http://www.riksdagen.se/eu/riksdagen/eun/index.asp EU-nämnden]
- [http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=249184&previousRenderType=8 DN-artikel om nya arbetsformer i riksdagen] Kategori:Riksdagen Kategori:Europeiska unionen

Kung Carl Gustaf

Carl XVI Gustaf
Regeringstid:sedan 15 september 1973
Kröning Ej krönt
Valspråk:För Sverige - i tiden
Drottning:Silvia Sommerlath
(från 19 juni 1976)
Företrädare:Gustaf VI Adolf
Födelsedag:30 april 1946
Födelseplats:Haga slott, Solna,
Stockholms län
Carl XVI Gustaf (Carl Gustaf Folke Hubertus), född 30 april 1946, kung av Sverige sedan 1973, son till Gustav Adolf och Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha, sonson till Gustaf VI Adolf. Bosatt på Drottningholms slott, strax utanför Stockholm. Gift sedan 19 juni 1976 med Silvia Sommerlath.

Uppväxt och utbildning

Prins Carl Gustaf föddes den 30 april 1946 på Haga slott, som ende son till hertigen och hertiginnan av Västerbotten, Prins Gustaf Adolf och Prinsessan Sibylla. I juni 1946 döptes hertigen av Jämtland, prins Carl Gustaf Folke Hubertus av ärkebiskop Erling Eidem i slottskapellet, framburen av sin far prins Gustaf Adolf, och farfars far, dåvarande kung Gustav, önskade: "Måtte hertigen av Jämtland bli till nytta och glädje för sitt svenska folk!". Den 26 januari 1947 omkom Carl Gustafs far i en flygolycka. Efter detta flyttade modern, han och systrarna, prinsessan Margaretha, prinsessan Birgitta, prinsessan Desirée, samt prinsessan Christina från Haga slott till Kungliga slottet i Stockholm. Det första offentliga uppdraget hade prinsen redan när han var ett halvt år, då han emottog en silverbägare av Justin Godart som tack för den svenska hjälpen under andra världskriget. Den unge prinsen tillbringade barndomens somrar på Solliden. Han började spela munspel som treåring; ett intresse som hållit i sig till vuxen ålder. Scout blev han vid fyra års ålder, och är numera hedersscout i SSF. 1950 tillträdde farfadern Gustaf VI Adolf tronen, och hertigen av Jämtland blev då kronprins i sin faders ställe. Sin grundläggande skolutbildning erhöll han vid Broms skola, och studentexamen tog han vid Sigtuna Humanistiska läroverk 1966. Därefter genomförde han militärtjänstgöring samt tog sjöofficersexamen 1968, varpå han genomförde Försvarshögskolans chefskurs, följt av akademiska studier i historia, sociologi, statskunskap, finansrätt och ekonomi vid Uppsala universitet, och senare nationalekonomi vid Stockholms universitet. I likhet med sin dotter senare, kronprinsessan Victoria, genomgick hertigen av Jämtland ett specialkomponerat program, med studiebesök vid olika svenska statliga, sociala och kommunala instanser och vid företag i Sverige, samt deltog i den svenska representationen i bl a FN, SIDA, Hambro's bank, Svenska Handelskammaren. Under en längre tid befann sig hertigen av Jämtland i London.

Trontillträde

London]] När Gustaf VI Adolf gick bort den 15 september 1973 blev Carl XVI Gustaf Sveriges konung, den 74:e i ordningen. Han avlade kungaförsäkran i rikssalen den 19 september och höll sitt minnestal över den döde regenten. Monarkens uppgifter regleras av regeringsformen från 1974, som bland annat stadgar att kungen är rikets statschef och i egenskap av detta leder konungen konseljer med regelbundna möten med regeringen (s.k. informationskonseljer), öppnar riksmötet, är ordförande i Utrikesnämnden, försvarsmaktens främste representant och innehar dess högsta grader, och ackrediterar utländska ambassadörer. Dessutom avlägger han statsbesök, samt är värd för statsbesök i Sverige. Som statschef kan han inte heller åtalas annat än för civilrättsliga frågor. Som statschef har konungen ett löpande arbete med bl.a. Riksdagens talman, representanter från regeringen, svenska kungliga akademier och Svenska kyrkan. Kungen har företagit en eriksgata i varje län, och mer än 40 statsbesök i t.ex. Sovjetunionen, Kina, Sydafrika och Saudiarabien. Varje år gör konungen studiebesök vid flera svenska företag. På juldagen håller han sitt årliga jultal i Sveriges Radios P1.

Familj

P1 Den 19 juni 1976, gifte sig Konungen i Stockholms Storkyrka med Silvia Renate Sommerlath, från Heidelberg, Tyskland, dotter till Walther Sommerlath och Alice, född de Toledo. Förlovningen hade eklaterats den 13 mars samma år. Kungaparet träffades under OS i München 1972. På bröllopet var kungen klädd i amiralsuniform, till vilken han bar Serafimerorden, Svärdsorden och kraschanen till Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden. Kungaparet har tre barn: # Kronprinsessan Victoria, hertiginna av Västergötland (född 1977) # Prins Carl Philip, hertig av Värmland (född 1979) # Prinsessan Madeleine, hertiginna av Hälsingland och Gästrikland (född 1982) Se även Kungafamiljen

Utmärkelser

Kungafamiljen Carl XVI Gustaf innehar den militära graden amiral i marinen, samt general i armén och flygvapnet. Hedersdoktor vid Sveriges lantbruksuniversitet, Kungliga tekniska högskolan, Handelshögskolan i Stockholm, samt Åbo akademi i Finland. 1977 hedersordförande i World Scout Foundation. Ordförande i Världsnaturfonden WWF.

Intressen

Intressen är natur, konst, matlagning, resor, jakt och bilar.

Statsbesöket i Brunei 2004

Under ett statsbesök hos sultanen i Brunei i februari 2004 uttalade sig kungen i Dagens eko: – Varje söndag efter besöket i moskén så har han en öppen audiens där vem som helst får komma och framföra sina önskemål, och förmodligen klaga också. Så jag upplever det på så sätt som ett mer öppet land än något annat man kan tänka sig. Detta kom att bli mycket kritiserat. Svenska Amnestys generalsekreterare Carl Söderbergh menade att kungens uttalande gjort stor skada och gjorde det svårare för människorättsorganisationer. Statsvetaren Olof Peterson ansåg att uttalandet skulle bli slutet för monarkin och att kungen borde abdikera. Herman Lindqvist däremot menade att diskussionen var en storm i ett vattenglas. Enligt Elisabeth Tarras-Wahlberg beklagade kungen sitt uttalande och menade att han inte syftat till att kommentera Bruneis statsskick, utan vad han tyckte om sultanen personligen. Följden av "Bruneiaffären" är att kungen hädanefter har en "politisk överrock" då han åker på statsbesök, en medföljande minister som sköter politiska uttalanden medan kungafamiljen kan ägna sig enbart åt ceremoniella uppgifter. Vad som inledningvis inte framgick var att kungens uttalande nästan ordagrant återgav det svenska officiella förhållningssätt mot Brunei som Utrikesdepartementet hade formulerat.

Talet efter katastrofen i Sydostasien

Vid en ceremoni, i Stockholms stadshus 10 januari 2005, höll kungen ett tal över de avlidna och saknade i katastrofen i Sydostasien, där han uttryckte i sin sorg på ett personligt sätt. Han beskrev sig som en sörjande, sökande medmänniska och uppmanade män i sin egen generation som hade svårt att visa känslor att våga visa svaghet, värme och känslor. Han nämnde även sin egen erfarenhet av att växa upp faderlös. Efter detta tal steg kungens popularitet hos folket markant.

Källor


- Carl Gustaf. Lillprinsen på Haga, utgiven av prinsessan Sibylla till förmån för Barnens Dag och Scoutfrämjandet (Sthlm 1950)
- Kung Gustaf och hans folk (Sthlm 1950)
- När Var Hur 1974 (Sthlm 1973)
- Lagerstedt, Lars, 100 år med Svenska Dagbladet 1884-1984. Ett sekel speglat i tidningssidor (Sthlm 1984)
- Information från [http://www.royalcourt.se/2.53abbbfd7ffdfa677fff3.html Kungliga Hovstaterna]
- [http://www.svd.se/statiskt/familj/arkiv/SvD_familj_031223.pdf Drottning Silvia 60 år; SvD 23/12 2003]
- [http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=232302 DN: Statsbesöket i Brunei]

Se även


- Kungafamiljen
- Svenska Kungliga Riddarordnar och kungliga medaljer
- Almanach de gotha

Externa länkar


- [http://www.royalcourt.se/2.53abbbfd7ffdfa677fff3.html Kungliga Hovstaterna]
- [http://www.sr.se/nyamedier/kungensjultal20041225.stm Sveriges Radio - Kung Carl XVI Gustafs jultal 2004] Karl 16 Gustaf Karl 16 Gustaf ja:カール16世グスタフ (スウェーデン王) ko:스웨덴의 카를 16세 구스타프

Session

Session. Se beräkningssession respektive observationssession. Kategori:Geodesi Kategori:Geodetiska termer

Eu-

Eu-, klassiskt grekiskt prefix med betydelsen "rik" eller "god".

Exempel på ord


- eufonium
- eutrof
- eukaryot Kategori:Prefix

Fön

Föhn är en varm torr vind som förekommer i anslutning till bergryggar. Begreppet härrör ursprungligen från Alperna men används numera inom meteorologin för att beteckna denna typ av vindar i allmänhet..

Motion

1.

Förslag till riksdagen eller annan vald församling såsom kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige etc. Motion väcks av en eller flera ledamöter. Partimotion i riksdagen är undertecknad av partiledaren eller gruppledaren, kommittémotion av partiets ledamöter i ett riksdagsutskott. Se även proposition.

2.

En fysisk aktivitet besläktad med idrott där huvudsyftet är att vinna bättre kondition och hälsa.

Vanliga typer av motion


- Cykling
- Gång
- Löpning
- Innebandy
- Tennis Kategori:Föreningsliv Kategori:FritidKategori:Sammanträdesteknik kategori:Riksdagen

Statsråd

Statsråd #I Finland är Statsrådet benämning på landets regering (som kollektiv). Se lista över Finlands statsministrar. #I Sverige titel för en person som är ledamot av regeringen (under 1809 års regeringsform beteckning även för regeringen som kollektiv; statsrådet), formell term för minister. Ett statsråd utses och entledigas på egen hand av statsministern utan att riksdagen behöver konsulteras. Riksdagen har dock möjlighet att avsätta ett statsråd genom misstroendeförklaring. #ty. Staatsrat, var i Tyska demokratiska republiken (Östtyskland) 1960-1990 namnet på det kollektiva organ som delade den lagstiftande makten med Folkkammaren, och vars ordförande formellt innehade uppdraget som landets statschef.

Statsråd i Sverige

Statsråd med ansvar för ett departement (departementschef) kallas normalt för område samt tillägget minister exempelvis utbildningsminister, men den formella titeln är statsråd och chef för x-departementet. Statsråd med ansvar för vissa frågor inom ett departements område kallas formellt för statsråd, men informellt för område samt tillägget minister exempelvis skolminister – tidigare även konsultativt statsråd eller minister utan portfölj. Den enda ledamot av regeringen vars formella titel innehåller ordet minister är statsministern.

Tidsaxel för de viktigare statsrådsposterna under efterkrigstiden

Kategori:Politiska titlar Kategori:Statsvetenskap ja:大臣

Riksdagens historia

Riksdagens historia. Ursprungligen forekom inte i Sverige några riksmöten för hela folket, utan detta utövade sina politiska rättigheter på landskapsting (se Landskap och Landsting). Ett uppslag till ett allmänt riksmöte gav visserligen stadgandet i Magnus Erikssons landslag att kungavalet vid Mora stenar skulle ske genom lagmännen, var och en åtföljd av "12 vittra och snälla män", men dessa möten blev blott en form för att bekräfta det av stormännen eller riksdagen faktiskt avgjorda valet, och de sammansmälte, innan de med medeltidens slut alldeles upphörde att hållas, med riksdagen. Ett riksmöte, som var ett organ för hela folket, uppstod ur rådsmötena och deras utvidgning herredagen, i det att till denna, som bestod av det högre prästerskapet och det världsliga frälset, även kallades ombud för köpstadsmän och bönder (jfr Representation). En dylik kallelse finns bevarad från 1359, men den har antagligen inte lett till någon påföljd, ja kanske aldrig ens utfärdats. Det första möte av sådan art som bevisligen hållits var det som 1435 sammanträdde i Arboga under Engelbrekt Engelbrektssons resning, och därmed börjar den svenska riksdagens historia. De på nämnda sätt utvidgade herredagsmötena kallades emellertid ännu inte riksdagar, utan vanligen herredagar; först från mitten av 1500-talet (första genom urkund bestyrkta gång 1544) började de (antagligen efter tyskt mönster) betecknas med det namn: riksdag, som sedan använts för att skilja dem från egentliga herredagar, utskottsmöten och provinsialmöten. Det var intr en tillfällighet att den svenska riksdagens uppkomst sammanföll med den Engelbrektska resningen. Vårt folks urgamla självstyrelse hade varit bunden vid de lokala tingen, och då dessa inte lämpade sig som organ för riket hade makten från dem övergått till den andliga och världsliga aristokratin, som ensam jämte kungen uppbar rikstanken. Genom Engelbrekts befrielseverk slog denna tanke igenom även hos de ofrälse samhällslagren, och till följd härav fick dessa nu del i det organ för självstyrelse som uppstått vid riksenhetens genombrytande av landskapspartikularismen, men som dittills haft en uteslutande aristokratisk karaktär. Att riksdagens sammansättning här blev mera demokratisk än i de flesta andra länder denna tid berodde inte bara på att bönderna hos oss bättre bevarat sin odalmannarätt, utan också därpå att de visade sig kunna vara en duglig och avsevärd politisk maktfaktor. Riksdagen var en fri bildning utanför den i landslagen stadgade samhällsordningen, och alla lagbestämmelser saknades därför länge såväl om dess sammansättning och formerna för dess verksamhet som om dess befogenhet.

Se också


- Riksdagen år 1650 Kategori:Sveriges historia Kategori:Riksdagen

Arboga

Arboga är en stad i landskapet Västmanland i Västmanlands län, vid Arbogaån. A. är centralort i Arboga kommun. Själva stadens folkmängd är drygt 10 000 invånare, medan det i hela kommunen bor 13 514 personer (år 2003).

Historia

Arboga blev stad på 1200-talet, men bebyggelsen i området är mycket äldre. Namnet (in Arbugæ 1286) innehåller genitivformen av fornsvenska av "å" och bughi, "båge", "böj" eller ett ord arbughi, "åkrök". År 1435 hölls där Arboga riksmöte. ASEAs grundare Jonas Wenström var strax innan ASEAs bildande verksam i Arboga där hans prototyp av trefasmotorn finns än idag att beskåda på Arboga Muséum. År 1435 var Arboga platsen för det som traditionellt anses vara Sveriges första riksdag (då kallat Riksmöte. Engelbrekt Engelbrektsson utsågs på detta riksmöte till Rikshövitsman, en titel han behöll fram tills han blev mördad. Arboga är även känt för det gamla Arbogaölet som ända sedan medeltiden var känt för sin osedvanliga styrka. Det gamla bryggeriet där ölet producerades finns än i centrala Arboga och har gjorts om till muséum. Namnet på ölet ägs numera av en större ölproducent.

Externa länkar


- [http://www.arboga.se Arboga kommun]
- [http://www.arbogastad.se Arboga stad]
- [http://www.lundberg-lagerstedt.se/arboga/ Arboga] (med bland annat Arbogavalsen) Kategori:Arboga kommun Kategori:Västmanlands län Kategori:Västmanland Kategori:Sveriges städer

Gustav Vasa

Gustav Vasa
Bild:Gustav Vasa.jpg
Gustav Vasa porträtterad 1542 av Jacob Binck
(målningen är dock sannolikt en kopia från sent 1500-tal)
Regeringstid:6 juni 1523-29 september 1560
(riksföreståndare från 23 augusti 1521)
Kröning:12 januari 1528
Valspråk:Omnis potestas a Deo est
("All makt är av Gud")
Drottningar:1. Katarina av Sachsen-Lauenburg
(24 september 1531-23 september 1535)
2. Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud)
(1 oktober 1536-26 augusti 1551
3. Katarina Stenbock
(från 22 augusti 1552)
Företrädare:Kristian II
Efterträdare:Erik XIV
Födelsedag:trol. 12 maj 1496
Födelseplats:Rydboholms sätesgård,
Österåkers kommun, Uppland
Dödsdag:29 september 1560
Dödsplats:Stockholms slott, Stockholm
Begravningsdatum21 december 1560
Begravningsplats:Vasakoret, Uppsala domkyrka
Gustav Vasa, egentligen Gustav Eriksson, troligen född 12 maj 1496 på Rydboholms gård en mil norr om Stockholm, död 29 september 1560, var kung av Sverige från 1523 fram till sin död. Liksom samtida och äldre medlemmar av Vasaätten använde Gustav Vasa aldrig släktnamnet Vasa och benämningen "Gustav Vasa" är känd först från 1600-talet när ätten började kallas Vasa efter sin vapenbild (se art. Vasaätten). Hans riktiga efternamn Eriksson användes dock inte efter trontillträdet då han enbart titulerades med sitt förnamn (utan ordningstal, benämningen "Gustav I" är lika ohistorisk som "Gustav Vasa"). Någon korrekt stavning av Gustav Vasas namn existerar inte eftersom han själv stavade sitt förnamn inkonsekvent. Ett stort antal stavningsvarianter är kända som till exempel Gødztaff, Giöstaff, Göstaff, Gustaff, samt latiniserade varianter som Gostavs och Gustavus. Detta var inget egendomligt utan tvärtom väldigt typiskt för denna tid då alla stavningar var accepterade så länge de överensstämde med hur orden uttalades. När Gustav Vasa uttalade sitt namn på sin egen dialekt lät det förmodligen mer som Gösta och inte som Gustav, men eftersom någon normerande rikssvenska inte hade utvecklats vid denna tid kan även uttalet ha varierat kraftigt från person till person.
Gustav var son till Erik Johansson (Vasa) och Cecilia Månsdotter (Ekaätten) (se Gustav Vasas antavla). Gift 24 september 1531 med prinsessan Katarina av Sachsen-Lauenburg (1513-1535), 1 oktober 1536 med Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) (1516–1551) och 22 augusti 1552 med Katarina Stenbock (1535-1621). Barn med Katarina av Sachsen-Lauenburg: #Erik XIV (1533-1577), kung av Sverige 1560-1567 Barn med Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud): #Johan III (1537-1592), kung av Sverige 1567-1592 #Magnus (1542-1595), hertig av Östergötland #Karl IX (1550-1611), kung av Sverige 1599-1611 #Sten Gustavsson (1546-1547) #Karl Gustavsson (född och död 1544) #Katarina (1539-1610), g.m. greve Edzard II av Ostfriesland #Cecilia (1540-1627), g.m. markgreve Kristofer av Baden-Rodemachern #Anna (1545-1610), g.m. greve Georg Johan I av Pfalz-Veldenz #Sofia (1547-1611), g.m. hertig Magnus II av Sachsen-Lauenburg #Elisabet (1549-1597), g.m. hertig Kristofer av Mecklenburg Gustav Vasa ligger begravd i Vasakoret, Uppsala domkyrka. Det var Gustav Vasa som införde arvkungadömet i Sverige och som befriade Sverige från Danmark, vilket numera firas som nationaldag den 6 juni.

De första åren

Gustav Eriksson (Vasa) tillhörde en i Sveriges medeltidshistoria berömd ätt, vilken på 1500-talet började kallas Vasa. Hans föräldrar var riksrådet Erik Johansson och fru Cecilia Månsdotter av Ekaätten. Bortsett från att samtliga källor säger att Gustav Vasa föddes omkring Kristi himmelsfärds dag råder det stor osäkerhet om både exakt datum och plats för hans födelse. Troligen skedde det den 12 maj 1496 på Rydboholms sätesgård i Uppland , alternativt föddes han på den närbelägna gården Lindholmen istället. Men enligt en uppgift av hans syskonbarn, hustru Brita Kristiernsdotter, föddes han 1495, då Kristi himmelsfärdsdag inföll 28 maj, och enligt en uppgift i Per Brahes krönika 3 maj (d.v.s. dagen före Kristi himmelsfärdsdag) 1497. Sistnämnda uppgift vinner något stöd genom en anteckning av änkedrottning Katarina Stenbock, enligt vilken kungen vid sin död skulle varit 63 år gammal. En del av sin uppväxt tillbragte han på Rydboholms slott där hans studerkammare fortfarande finns att beskåda. Enligt Peder Swarts krönika (som skrevs på Gustav Vasas uppdrag) skickades Gustav Vasa vid tretton års ålder till Uppsala för att studera vid Uppsala skola och universitet, där han lärde sig bl.a latin och tyska. Han tros ha stannat där i tre-fyra år. Men eftersom det framgår av andra källor att hans kunskaper i latin var mycket dåliga är det väldigt tveksamt ifall han verkligen bedrev univeritetsstudier (undervisningsspråket i Uppsala universitet var på latin). Oavsett vilken typ av skolutbildning han fick skickades han därefter till sin släkting riksföreståndaren Sten Sture d.y.:s hov för utbildning i praktiska värv såsom att lära sig hovlivet, fäktas, etikettsregler och en slags officersutbildning. Enligt traditionell historieskrivning skulle Gustav Vasa tidigt ha börjat ta del i tidens politiska händelser och visat mandomsprov i slaget vid Vädla (vid nuvarande Djurgårdsbron i Stockholm) 1517 och slaget vid Brännkyrka 1518, där han var fanbärare när Sten Sture d.y. bjöd danskarna hårdnackat motstånd. Uppgiften om att Gustav Vasa skulla ha burit riksbaneret i slaget vid Brännkyrka är emellertid mycket tveksam, den kommer nämligen från en mening i Peder Swarts krönika som författaren hade strukit. I själva verket var detta ett hedersuppdrag som gick till väl meriterade riddare, inte en oerfaren väpnare som Gustav Vasa. Mer trovärdigt är skildringen av efterspelet till slaget. Kung Kristian II av Danmark föreslog att om Sten Sture d.y. skickade en gisslan bestående av sina fem viktigaste män skulle han komma i land och förhandla vid Västerhaninge kyrka på Södertörn. Sten Sture d.y. väntade två dagar på att kung Kristian skulle komma i land och förhandla som utlovat. Men när gisslan anlänt seglade kung Kristian till Danmark med gisslan: Olof Ryning, Hemming Gadd, Göran Siggesson (Sparre), Lars Siggesson (Sparre), Bengt Nilsson (Färla) och Gustav Vasa, som var yngst, vid tillfället bara 22 år. Efter att på detta förrädiska sätt ha tillfångatagits av kung Kristian II och förts till Danmark hölls Gustav Vasa i fångenskap på Kalø slott, belägen på den lilla ön Kalø nordöst om Århus på östra Jylland. Slottet ägdes av Gustav Vasas släkting Erik Eriksson (Banér). Under fångenskapen försöker kung Kristian locka över gisslan på sin sida. Olof Ryning, Hemming Gadd och Göran Siggesson (Sparre) går över till hans sida, men de övriga vägrar hårdnackat. I september 1519 lyckades Gustav Eriksson (Vasa) fly ur fångenskapen och finna en tillflyktsort i Lübeck, men först efter åtta månaders vistelse i denna stad fick han tillfälle att åter bege sig till fosterlandet. Under tiden hade Kristian II besegrat Sten Sture d.y. i slaget på Åsunden den 19 januari 1520, och efter att riksföreståndaren avlidit den 3 februari 1520 saknade Sverige ledare.

Gustav Vasa som frihetskämpe

Sverigearna halshuggs, och till höger hur kistan med Sten Sture d.y.:s kropp grävs upp för att föras till kättarbålet.]] Gustav Vasa satte åter sin fot på fosterjorden vid Stensö udde söder om Kalmar den 31 maj 1520. Då var Kristian II ännu inte obestridd herre över Sverige: särskilt tillhörde rikets båda huvudfästningar, Stockholm och Kalmar, ännu det fosterländska partiet och han blev väl mottagen av befälhavaren på Kalmar slott, Anna Eriksdotter (Bielke). Den traditionella historieskrivningen som baserats på Gustav Vasas egen propaganda (Peder Swarts krönika) har förklarat Gustav Vasas korta vistelse i Kalmar med att knekterna där var defaitistiska och hotade att ta livet av Gustav Vasa när han manade dessa till fortsatt motstånd. Gustav Vasa flydde från Kalmar och fortsatte att utan framgång försöka uppvigla bönderna till motståndskamp. Emellertid är denna beskrivning inte trovärdig då Kalmar kapitulerade först tre månader efter hans flykt. Gustav Vasa försökte uppenbarligen inte heller ta kontakt med de andra slotten som gjorde motstånd mot Kristian II (utöver Stockholm även Nyköping och Stegeborg). Vad Gustav Vasa gjorde under sommaren 1520 är ett mysterium och det verkar inte bättre än att han istället för att göra en insats i kriget valde att gömma sig i Småland i väntan på den nära förestående freden. När han fick kännedom om denna befann han sig i Eksjötrakten. Den 3 juni sammankallade Kristian II ett riksmöte i sitt läger utanför Stockholms murar för att förhandla med svenskarna. Den 5 september kom man överens, allting skulle vara glömt, alla fångar och upprorsmän skulle släppas och få amnesti. Sten Sture d.y.;s änka, Kristina Gyllenstierna, som hade lett försvaret av Stockholm mot danskarna, skulle få Hörningsholm och hela Muskö i förläning, och hon lovades dessutom Tavastehus slott i Finland. Den 7 september höll kung Kristian II sitt intåg i Stockholm, där alla kyrkklockor ringde för att hylla stadens nya härskare. Han skulle dock snart visa att hans avsikter mot stockholmarna och övriga svenskar var allt annat än vänskapliga. Stockholm.]] Efter sin ankomst till Södermanland, där han i september besökte sin svåger Joakim Brahe och fick bo på gården Tärna nordväst om Nyköping, fick han veta att även Stockholm hade givit sig åt Kristian. Joakim Brahe var kallad till kung Kristians kröning i Stockholm. Förgäves varnade Gustav Vasa honom för att resa dit, men han ville inte lyssna. Den 4 november kröntes Kristian II till Sveriges kung av den återinsatte ärkebiskopen Gustav Trolle, och den 8-9 november avrättades Joakim Brahe, Gustav Vasas far Erik Johansson (Vasa) och ett åttiotal andra i Stockholms blodbad. Gustav Vasa hade begett sig vidare till sin fädernegård Räfsnäs i närheten av Mariefred, där han nu en tid höll sig stilla. I Mariefred besökte han den gamle ärkebiskopen Jakob Ulvsson för att be om råd. Ärkebiskopen lovade att skriva till riksrådet och utverka "en fast försäkring" till Gustav Vasa. Då, i mitten av november, nås Gustav Vasa på Räfsnäs av underrättelsen om Stockholms blodbad. Hans far, två av hans morbröder och flera andra släktingar har avrättats, och tre av hans systrar, hans mor och hans mormor har kastats i fängelse i Blå tornet i Köpenhamn. Alla hans gods och gårdar har dragits in. Danskarna sökte honom i hela landet. Köpenhamnscenografi av Louis Jean Desprez till operan Gustaf Wasa (1786).]] Han beslöt att genast sätta i verket den tanke han redan vid sin återkomst till fäderneslandet hade hyst: att bege sig till Dalarna för att där väcka till liv motståndet mot det främmande väldet. I Dalarna hade nästan alla vapen. Där hade man lärt sig att uppror lönar sig. Gustav Vasas släkting Kettil Karlsson (Vasa) jagade den gamle kung Kristian I ur landet 1463 med hjälp av ett uppbåd dalkarlar. Den 25 november färdas han mot Bergslagen, och någon av de sista dagarna i november kom han till Dalarna. Under de följande veckorna har de händelser förlagts, vilkas minne är fäst vid namnen Rankhyttan, Ornäs, Svärdsjö, Isala, Marnäs, Rättvik, Mora, Utmeland, Sälen och under vilka han påstås, oupphörligt sviken i sitt hopp att kunna förmå bönderna till resning, ha jagats av fiendens utskickade och gång på gång varit i fara att falla i deras händer, men städse räddats genom uppoffrande mäns och kvinnors trohet (se Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna). Nya underrättelser om händelserna i Stockholm drev slutligen Morakarlarna att ändra tankar: de sänder två skidlöpare efter Gustav Vasa, som var på väg att lämna fosterlandet och bege sig till Norge, hinner upp honom vid Sälen och återför honom till Mora. Till minnet av denna händelse åks varje år Vasaloppet mellan Sälen och Mora. I förening med utskickade från de närliggande socknarna utsåg Morakarlarna honom i Mora, endast 24 år gammal, till "hövitsman över Dalarna och meniga Sveriges rike" (januari 1521), och så startar upproret mot Kristian tyrann. Han fick 16 livvakter han kunde styra över, men han hade ingen flotta, inga kanoner, inga slott eller borgar. Upproret rör sig söderut. Man erövrar och plundrar Kopparbergs gruva och Västerås. Hären var nu över tusen man, och Gustav Trolle och hans 200 ryttare flyr för den. Den fosterländska rörelse, som sålunda utgick från Siljanssocknarna och till vilken snart det övriga Dalarna slöt sig, utbredde sig med stor hastighet till de andra landskapen: vid slutet av april 1521 var Gustav Vasa herre över Dalarna, Gästrikland, Västmanland och Närke, dock med undantag av slotten. Gustav Vasa erbjöds fri lejd till Stockholm, allting skulle vara förlåtet. Han avvaktade. Vid midsommartiden stod han utanför Stockholm, men bönderna kunde omöjligt storma staden. Lars Siggeson (Sparre), som också varit gisslan hos Kristian II men som gått över till danskarnas sida, gick nu över till Gustav Vasa, liksom även Hans Brask och Ture Jönsson (Tre rosor). Ture Jönsson (Tre rosor) 1523. Målning av Carl Larsson från 1908.]] Under senare hälften av augusti erkändes Gustav Vasa av Götalandskapen, på en herredag i Vadstena, som Sveriges rikes hövitsman och riksföreståndare. Samtidigt lämnade den av Kristian II insatta regeringen Sveriges område, flyende undan armén som slog läger i Rotebro och Botkyrka. På vintern gick befälhavaren på Stegeborg, Berend von Melen, över till Gustav Vasa och slottet Stegeborg föll i händerna på upprorsarmén. Emellertid dröjde det ännu till 1523 innan riket fullständigt var i Gustav Vasas händer. Orsaken därtill låg i svårigheten att inta de fasta slotten, då, till följd av brist på krigsövat folk och duglig belägringsmateriel, enda medlet att betvinga dem var uthungring; och med avseende på fästningarna vid havet kunde även detta medel användas först sedan Gustav Vasa i mitten av 1522 erhållit understöd i fartyg från Lübeck. Ett år därefter intogs Stockholm (20 juni 1523, Gustav Vasa gjorde sitt intåg i staden på midsommarafton den 23 juni, sedan denna dag har Sveriges huvudstad aldrig mer varit under en främmande härskares spira) och Kalmar (7 juli samma år), och i oktober 1523 uppgavs de sista fästena i Finland. Som riksföreståndare hade Gustav Vasa lett största delen av befrielsekriget; som kung avslutade han det.

Gustav Vasa som kung

riksföreståndare Till kung hade Gustav Vasa blivit utsedd på riksdagen i Strängnäs 6 juni 1523 (till vilket minne Sverige firar sin nationaldag denna dag, först 12 januari 1528 kröntes han i Uppsala domkyrka), och därmed hade den provisoriska nationella styrelse, som upprättats, då Sten Sture d.ä. ett halvt århundrade förut utsågs till riksföreståndare, övergått till att bli en stadigvarande. Det gällde nu att göra den förändring, som därmed skett, till något annat och mera än ett byte av namn. Ett medel därtill fick kung Gustav Vasa i reformationen. Denna var väl långt ifrån endast ett medel för honom: hans klara och sunda förstånd insåg riktigheten av dess grundsatser, och hans hjärta omfattade dem med tro