:: wikimiki.org ::

Sydtyrolen

Sydtyrolen

Sydtyrolen, på tyska Südtirol och på italienska Alto Adige. Autonomt område i Italien med eget självstyre till viss del och egen rätt att besluta om var skatterna ska gå (95 % av skatterna återvänder till provinsen, endast 5 % går till centralregeringen). 70 % tyskspråkiga, 30 % italienskspråkiga p.g.a. stor italiensk immigration under 1900-talet. Tyska och italienska är officiella språk.

Historia

Sydtyrolen har alltid hört samman med övriga Tyrolen i Österrike genom blods- och språkband. Efter Italiens deltagande i Första världskriget fick Italien 1919 allt område söder om Brennerpasset av strategiska skäl. Detta blev ett hårt slag mot tyskspråkiga Sydtyrolen där endast 3 % 1919 var italienare och 97 % tyskar. Värre blev det när Benito Mussolini kom till makten. Tyska förbjöds 1923 i skolundervisningen, familje- och ortsnamn italieniserades ( Bozen blev på italienska Bolzano ) och italiensk immigration uppmuntrades m.m. Det blev inte lättare när Adolf Hitler kom till makten. Hitler ansåg det nödvändigt att "offra" Sydtyrolen för att få Mussolini med sig och Hitler erbjöd alla som ville att bosätta sig i Tyskland. Sydtyrolen var enligt Hitler italienskt och de tyskspråkiga hade trots blodsband ( se även Blut und Boden ) ingen rätt till sitt hemland. 80 000 av 250 000 invånare nappade på erbjudandet och flyttade till Tyskland men de flesta blev besvikna och återvände när de såg att de inte fick samma område som de haft hemmavid. Vid Andra världskriget hamnade alla män i den italienska armén. Efter kriget tvingades Italien att gå med på krav som att garantera de tyskspråkigas rätt till sitt egna språk och annat. Att man inte lät en folkomröstning ske berodde på att Österrike likt Tyskland delats upp i fyra ockupationszoner efter de fyra segermakterna efter kriget och Frankrike/Storbritannien/USA var oroliga över att Sovjet skulle få en för stor dominans över Österrike om de fick ta över Sydtyrolen från italienarna. Men Sydtyrolen slogs nu ihop med den italienskspråkiga provinsen Trentino-Alto Adige vilket förargade de tyskspråkiga som vägrade se en fortsatt italienisering. 1960 påbörjades en terrorvåg mot den italienska staten. 1969 kom man överens om en ny förordning för att säkra det tyska språkets fortlevnad i Sydtyrolen. Detta innebär bl.a. att man måste deklarera om man är tysk- eller italienskspråkig om man ställer upp som kandidat i allmänna val och att alla skolbarn måste lära sig italienska och tyska i skolorna. Sedan dess har situationen varit stabil i Sydtyrolen med hög sysselsättning och en stabil ekonomisk tillväxt som inte låter sig påverkas av konjukturer vare sig upp eller ned. En del har jämfört detta stillastående tillstånd med en EKGkurva och menar att det inte är hållbart. als:Alto Adige ja:ボルツァーノ自治県 Kategori:Provinser i Italien Kategori:Österrike Kategori:Tyrolen

Enlaces externos

- [http://www.suedtirol.com Sydtyrolen]

Alto Adige

Historia

Enlaces externos

- [http://www.suedtirol.com Sydtyrolen]

Tyrolen

Tirol, förbundsstat i västra Österrike. Huvudstaden är Innsbruck. als:Tirol

Länkar

- [http://www.svenskaklubben.at "Svenska Klubben i Tyrolen"]
- [http://www.tirol.gv.at Tiroler Landesregierung (ung. Länsstyrelsen i Tyrolen)]
- [http://www.haus-johansson.at "Haus Johansson" - Semesterlägenheter i Tyrolen]

Österrike

Österrike är en förbundsrepublik i Centraleuropa, som gränsar till Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien, Italien, Schweiz och Liechtenstein. Huvudstaden heter Wien. Andra viktiga städer är Graz, Innsbruck, Linz, Salzburg.

Historia

Huvudartikel: Österrikes historia Landet grundades som bayrisk gränsmark (markgrevskap) kring 800 och fick senare namnet Ostarrichi (966). Det upphöjdes på 1100-talet till hertigdöme och blev en viktig maktfaktor i det tysk-romerska riket till dess upplösning 1806. Därefter var Österrike huvudlandet i det stora multietniska habsburgska väldet. Österrike (men inte de ungerska, kroatiska, dalmatinska och italienska delarna av väldet) var också medlem av det Tyska förbundet fram till 1866, när kriget med Preussen ledde till Österrikes utträde. Efter mångåriga krav från magyarerna om ökat självstyre bildades 1867 den Österrikisk-ungerska dubbelmonarkin. Efter dubbelmonarkins nederlag i det första världskriget, och dess upplösning i fredsfördraget från St. Germain, bildades flera nya nationalstater och, efter misslyckade försök att ansluta sig till Tyskland, bildades därefter den första republiken Österrike, omfattade den större delen av Österrike-Ungerns tysktalande områden. Inre politiska splittringar och strider mynnade i en kristligt-konservativ diktatur 1934, som i sin tur föll, när tyska trupper marscherade in i Österrike i mars 1938 och Österrike införlivades med det Tredje riket under namnet Ostmark. Efter Tysklands nederlag i det andra världskriget besattes Österrike av de fyra segermakterna och den österrikiska republiken återupprättades. Vid Potsdamkonferensen 1945 ställdes landet under en ockupationsförvaltning. Ockupationsmakterna lämnade Österrike först 1955 efter att ha skrivit under ett statsfördrag som återställde landets suveränitet. Österrike förband sig till ständig neutralitet (grundlag från 1955) och förpliktade sig att inte gå med på en återförening med Tyskland. Först efter sammanbrottet av östblocket och det kalla krigets slut blev det möjligt för Österrike att delta i det europeiska integritetsarbetet. Efter en folkomröstning 1994 blev Österrike medlem i den Europeiska unionen (EU) 1995 och den Ekonomiska och monetära unionen (EMU) 1999.

Politik

Österrike är en parlamentarisk-demokratisk förbundsrepublik. Statschef är förbundspresidenten, som väljs av folket vart sjätte år. Förbundspresidentens viktigaste politiska uppgift är att utnämna förbundskanslern (regeringschefen) och regeringen. Österrikes parlament består av två kammare: nationalrådet och förbundsrådet.
- Nationalrådet är den lagstiftande parlamentskammaren. Den väljs av folket för en mandatperiod på fyra år och har 183 ledamöter. Fyra partier är för nuvarande invalda i nationalrådet: Österrikes socialdemokratiska parti (Sozialdemokratische Partei Österreichs, SPÖ), De gröna (Die Grünen), det kristdemokratiska Österrikiska folkpartiet (Österreichische Volkspartei, ÖVP) och Österrikes frihetliga parti (Freiheitliche Partei Österreichs, FPÖ), ett högerpopulistiskt parti. I början av 2005 bröt de flesta FPÖ-ledamöterna och alla deras ministrar sig ut ur partiet och grundade Alliansen för Österrikes framtid (Bündnis Zukunft Österreich, BZÖ).
- Förbundsrådet representerar de nio förbundsstaterna. Deras 64 ledamöter väljs av de nio förbundsstatsparlamenten för samma mandatperiod som gäller för de själva. Förbundsrådet har vetorätt inom lagstiftningen, som dock kan röstas ner av nationalrådet genom ett så kallad tröghetsbeslut (Beharrungsbeschluss). Förbundsrådet spelar därför i praktiken ingen roll. Österrikes regering utnämns av förbundspresidenten. Den består av förbundskanslern och ministrarna. Den nuvarande regeringen är en borgerlig koalitionsregering bestående av det Österrikiska Folkpartiet (ÖVP) och Alliansen för Österrikes framtid (BZÖ). Österrike är en federal republik med nio förbundsstater (Bundesland). Varje förbundsstat har egen författning, folkförsamling och regering. De folkvalda delstatsparlamenten kallas för Landtag och har rätten att lagstifta inom sitt kompetensområde. Lantdagen väljer regeringschefen, landshövdingen (Landeshauptmann/Landeshauptfrau). Den regionala förvaltningen handhas av förbundsstaterna, vilka i sin tur är indelade i kommuner som styrs av folkvalda församlingar. En administrativ mellannivå mellan kommuner och delstatsförvaltningen utgör häraden (Bezirk). right

Österrikes nio förbundsstater - och deras huvudstäder

#Burgenland - Eisenstadt #Kärnten - Klagenfurt #Niederösterreich - St Pölten #Oberösterreich - Linz #Salzburg - Salzburg #Steiermark - Graz #Tirol - Innsbruck #Vorarlberg - Bregenz #Wien - Wien

Geografi

Österrike består av fem landskapsregioner. Den största delen av Österrike upptas av Östalperna (63% av ytan) som sträcker sig från gränssjön Bodensee fram till staden Wien i öster. I Alperna ligger Österrikes högsta topp (Großglockner, 3 797 m ö.h.). Norr om Alperna bildar Donaufloden gränsen till utlöparna av det Böhmiska massivet (10%) och Karpaterna (11,3%). Wien ligger i Wien-sänkan (4,4%) och söder och öster om Wien utbreder sig en låglandsregion som tillhör det ungerska låglandet (11,3%). Österrikes viktigaste flod är Donaufloden, som avvattnar Alperna genom bifloderna Lech, Inn och dess biflod Salzach, Enns, Drau och dess biflod Mur m m. I Österrike kan man urskilja tre klimatzoner. De östra delarna är präglade av det kontinentala pannoniska klimatet (medeltemperatur i juli oftast över 19°C, årsnederbörden i regel under 800 mm), de inre Alpområdena har ett alpint klimat (mycket nederbörd, permanent snötäcke över 3 000 m ö.h., korta somrar, långa vintrar) och resten av landet präglas av det milda och fuktiga medeleuropeiska övergångsklimatet med medeltemperaturer i juli mellan 14 °C och 19 °C och upp till 2000 mm årsnederbörd beroende på region. En speciell företeelse i Alperna är den varma och torra föhnvinden, en fallvind, som påverkar människor negativt.

Karta

föhnvind Det här är en karta över Österrike!

Befolkning

I Österrike bor 8 067 300 människor, varav 708 700 utländska medborgare (8,8%) (2002). Drygt 40% av befolkningnen bor i och kring staden Wien, ytterligare 30% i områdena norr och söder om Alperna, medan Alpområdet är glesbefolkat. Österrikes storstäder är Wien (2005: 1 626 440 inv.), Graz (2001: 226 244 inv.), Linz (2001: 183 504 inv.), Salzburg (2001: 142 662 inv.) och Innsbruck (2001: 113 392 inv.). Österrikes befolkning är huvudsakligen tyskspråkig. Standardspråket i Österrike skiljer sig i viss mån från det förbundstyska, framför allt inom ordförrådet som innehåller över 1000 s.k. austriacismer. I Österrike finns sex erkända språkminoriteter vars rättigheter är reglerade i statsfördraget från 1955 och senare lagar. De största grupperna utgörs av den slovensktalande minoriteten om 30 000-50 000 personer i delstaten Kärnten och en lika stor kroatisktalande minoritetsgrupp i Burgenland. I Burgenland bor också en ungersktalande minoritetsgrupp samt Roma och Sinti. I Wien och Niederösterreich finns det tjeckisk- och slovakisktalande minoritetsgrupper. 78% av österrikarna tillhör den romersk-katolska kyrkan, 5% de evangeliska kyrkorna (huvudsakligen den lutherska), 4,5% tillhör andra samfund och 9% betecknar sig som religionslösa.

Sociala förhållanden

Dagens Österrike är en modern socialstat. Första ansatser till en socialpolitik gjordes redan i den Österrikisk-ungerska monarkin mellan 1860 och 1890, men de första större sociala reformerna genomfördes under den sociala och politiska revolutionen (första republiken) efter första världskriget. Reformprogrammet avstannade efter några år p g a de hårda politiska striderna och de ekonomiska problemen. Samarbetsandan och samförståndet mellan arbetsgivare och fackföreningar i den andra republiken efter andra världskriget ledde slutligen till utvecklingen av ett omfattande offentligt välfärdssystem. Grundpelaren är socialförsäkringen som alla arbetstagare och deras anhöriga omfattas av. Den består av sjuk-, olycksfall-, arbetslöshets- och ålderspensionsförsäkringen. Därutöver finns det olika former av familjestöd och annat socialt understöd.

Föräldraförsäkring och barnomsorg

Modern ha rätt till ledighet från 8 veckor före födseln till 8 veckor efter födseln. Därefter får föräldrarna föräldrapenning tills barnet fyller två år, varav sex månader är knutna till varje förälder. Tas andra årets föräldraförsäkring ut på deltid, så kan man förlänga föräldraledigheten tills barnet fyller tre år. Den offentliga barnomsorgen (som för övrigt är ett frivilligt kommunalt åtagande) inskränker sig till deltidsförskola (Kindergarten) från tre års ålder. Yngre barn och de som önskar heltidsbarnomsorg är hänvisade till dagmammor och privata inrättningar som dominerar barnomsorgen. I Österrike får familjerna barnbidrag (Familienbeihilfe). Det betalas ut tills barnet fyllt 19 år eller tills det avslutat utbildningen, men högst till 25 års ålder, d v s så länge föräldrarna är underhållsskyldiga.

Utbildning

Barnen börjar den 4-åriga folkskolan (Volksschule) i sexårsåldern. Efter de fyra gemensamma åren ställs de (eller snarare deras föräldrar) inför valet att fortsätta 4 år i Hauptschule, en förlängning av folksksolan, (ca 2/3 av eleverna) eller gå till det 8-åriga gymnasiet (1/3 av eleverna). Ca 1/3 av eleverna på gymnasieskolan byter efter de första fyra åren till en 5-årig yrkesförberedande gymnasieskola, medan 2/3 fortsätter på det allmänna gymnasiets högre stadium som förbereder för högre studier. Absolventerna av Hauptschule går antingen vidare till en lärlingsutbildning vid företag med en dag yrkesskola (Berufsschule) i veckan eller till kortare yrkesutbildningar i skolform. Ett byte mellan skoltyperna är möjligt men sällsynt. Den gymnasiala avgångsexamen Matura ger generell behörighet för tillträde till universitetsstudier. Uppfylls de centralt reglerade särskilda behörighetskraven för ämnet, så ger den också rätt till en studieplats i den valda utbildningen och på det valda universitetet (med undantag för konstnärliga utbildningar). Det finns 19 universitet i Österrike. Studierna avslutas efter lägst fyra år med magisterexamen eller efter ytterligare studier med doktorsexamen. Det finns ochså kortare studier (minst tre år) som leder till bakkelaureusexamen. Sedan 1994 finns det fackhögskolor (Fachhochschulen) i Österrike vilka erbjuder kortare och mer praktikorienterade utbildningar.

Arbetsmarknad

2003 hade omkring 49% av den österrikiska befolkningen (77% av befolkningen i åldrarna 15-59 år) ett förvärsarbete. 45% av alla förvärvsarbetande var kvinnor; av dem arbetade mer än 37% deltid (men bara 4% av männen). Anställningen är reglerad genom lagstiftning och kollektivavtal. Genom lagstiftning regleras t ex normalarbetstid (högst 40 timmar/vecka), minimisemester (5 eller 6 veckor beroende på antal arbetade år), uppsägning och avgångsvederlag. I kollektivavtal regleras anställningsförhållanden och löner. En österrikisk arbetstagare har rätt till 14 månadslöner/år. Avtalspartner på arbetsgivarsidan är die Bundeskammer der gewerblichen Wirtschaft (ungefär 'Förbundsekonomikammaren'), där alla företag är tvångsanslutna. På arbetstagarsidan finns centralorganisationen Österreichischer Gewerkschaftsbund (ÖGB) (’Österrikiska fackföreningsförbundet’), som omfattar arbetare och tjänstemän i såväl privat som offentlig tjänst. Därutöver är alla arbetstagare obligatoriskt anslutna till Kammer für Arbeiter und Angestellte (’Arbetarekammaren’). Även andra självständiga yrkesgrupper har obligatorisk medlemskap i olika kammare, såsom bönderna i Landwirtschaftskammer (’Lantbrukskammaren’), advokater i Rechtsanwaltskammer (’Advokatkammaren’) m m. Vid arbetslöshet har man rätt till arbetslöshetsersättning under 20 till 52 veckor beroende på antal arbetade år och ålder. Den skattefria a-kassan motsvarar ungefär 55% av nettoinkomsten (arbetsinkomst efter skatt), men uppgår till högst 36,84 euro/kalenderdag (2003). Efter den här tiden kan man söka nödhjälp (Notstandshilfe) om hushållsinkomsterna (d v s inkomsterna av make/maka eller sambo) inte överstiger en viss gräns. 2003 var arbetslösheten i Österrike 4,2%. Kategori:Europas länder Kategori:Kustlösa stater Kategori:Österrike als:Österreich fiu-vro:Austria ja:オーストリア ko:오스트리아 ms:Austria simple:Austria th:ประเทศออสเตรีย zh-min-nan:Tang-kok

Första världskriget

Första världskriget, av samtiden kallat Världskriget eller det stora kriget, var en världsomspännande militär konflikt mellan 28 juli 1914 och 11 november 1918, mellan å ena sidan Centralmakterna med Tyskland, Österrike-Ungern och Osmanska riket med flera och å andra sidan Ententen med bland annat länder som Storbritannien, Frankrike, Ryssland (drog sig ur efter ryska revolutionen år 1917), från år 1915 Italien och från år 1917 även USA.

Bakgrund

USA Huvudartikel: Bakgrund till första världskriget Wienkongressen år 1815, efter Napoleonkrigen, ritade kraftigt om Europas karta. Syftet var att skapa en bestående fred utan några intressekonflikter. Läget förändrades dock rejält när nationalismen som tanke växte fram. Mindre stater med gemensam kultur tenderade att slå sig samman medan större riken riskerade att bryta samman när olika folkgrupper strävade efter självständighet. Italiens och Tysklands respektive enande blev följder av detta. Under Otto von Bismarcks utrikespolitiska karriär uppstod ett system av pakter mellan olika länder för att uppbehålla en balans mellan de olika makterna. Under det sena 1800-talet och början av 1900-talet framträdde en rad spänningar mellan de två stora blocken av allierade som rustade mot varandra. Frankrike önskade revansch efter det förnedrande nederlaget mot Tyskland i det fransk-tyska kriget 1870-71, Storbritannien och Tyskland konkurrerade i kolonial- och flottfrågor, medan Ryssland och Österrike-Ungern hade meningskiljaktigheter angående hur Balkan och Östeuropa skulle fördelas dem emellan.

Upptakten

Huvudartikel: Upptakten till första världskriget Mordet på Österrikes ärkehertig Franz Ferdinand år 1914, en händelse känd under namnet skotten i Sarajevo, blev det utlösande momentet. Efter en period av diplomatiska utspel mellan Serbien och Österrike inleddes den Svarta veckan med mobilisering bland stormakterna.

Krigsutbrottet

Huvudartikel: Första världskrigets utbrott Den 28 juli förklarade Österrike krig mot Serbien. Den 1 augusti förklarade Tyskland krig mot Ryssland och den 3 augusti förklarade man också krig mot Frankrike. Den 4 augusti förklarade Storbritannien krig mot Tyskland. Den 6 augusti förklarade Österrike krig mot Ryssland.

Västfronten

6 augusti Huvudartikel: Västfronten under första världskriget Operationerna inleddes med att den tyska så kallade Schlieffenplanen år 1914 genomfördes med en kringgående rörelse mot Paris genom Belgien. Eftersom det första anfallet misslyckades efter ett framgångsrikt franskt motanfall i och med slaget vid Marne grävde arméerna ner sig i skyttegravar och kriget stagnerade i ett blodigt ställningskrig. Västfronten kom att stå i stort orörlig fram till vapenstilleståndet 1918. Trots stilleståndet företogs blodiga offensiver, såsom vid Verdun och Somme 1916, offensiver som oftast inte ledde till några som helst resultat eller genombrott. Situationen kan liknas vid en enorm belägring där Centralmakterna belägrades av de allierade.

Östfronten

Huvudartikel: Östfronten under första världskriget På östfronten stred Tyskland och Österrike-Ungern mot Ryssland fram till ryska revolutionen år 1917 då Ryssland drog sig ur kriget.

Sydfronten

Huvudartikel: Sydfronten under första världskriget I augusti 1914 ryckte den österrikisk-ungerska armén in i Serbien. Geografin underlättade dock för försvararna. Det första anfallet misslyckades men efter ett nytt anfall i september kunde efter förhållandevis svåra förluster Belgrad ockuperas i december. Den serbiska armén gick till motanfall och kunde innan jul kasta ut den österrikiska armén ur landet. Italien var till en början neutralt men förklarade Österrike-Ungern krig 1916. Även här gjorde landskapet att en försvarare med full kontroll över Alperna hade alla fördelar och trots enorma förluster kunde inte italienarna mer än tillfälligt rycka framåt. Efter att Bulgarien anslutit sig till centralmakterna anfölls Serbien på nytt av tyska och österrikiska trupper. Den serbiska armén tvingades retirera ända till Albanien och hela Serbien ockuperades. Ockupationen varade ända till hösten 1918 när en brittisk-fransk expeditionskår från Saloniki kunde tvinga Bulgarien till fredsförhandlingar.

Osmanska rikets krig

Huvudartikel: Osmanska riket under första världskriget Det osmanska riket anslöt sig till Centralmakterna efter att ett hemligt avtal om osmansk-tysk allians skrevs under 2 augusti 1914. Osmanska riket hotade i och med detta Ryssland i norr samt den brittiska Suezkanalen och britternas handel med Indien, Iran och Egypten i söder. Under denna fas av kriget lät den osmanska regeringen utföra etniska rensningar av armenier och assyrier, något som än idag hindrar Turkiet från att få tillträde till EU. En av många konsekvenser av den etniska rensningen i Kaukasus är den armeniska diasporan då många armenier flydde till Iran, Syrien, Frankrike och USA. Saudiarabien erhöll suveränitet under denna period tack vare T. E. Lawrence som då agerade som envoyé åt arabbyrån i Kairo. Han lyckades ena de olika arabiska stammarna och få till stånd ett omfattande gerillakrig mot osmanernas militära infrastruktur.

Krigsslutet

I och med den ryska revolutionen 1917 drog sig Ryssland ur striderna och den tyska armén kunde lösgöra stora mängder trupper för insatser på västfronten. I detta läge anslöt sig även USA till de allierade och sände över mer än två miljoner man till Europa. Den sista tyska offensiven 1918, lyckades pressa fram fronterna mot Paris, men de tyska trupperna hejdades snart. Tyskarna förstod att de inte skulle vinna kriget och begärde vapenvila. Tysklands kejsare Wilhelm II abdikerade och flydde till Holland och den 11 november 1918 blåstes eldupphör.

Följder

Huvudartikel: Första världskrigets följder Uppemot 16 miljoner människor dog av direkta krigsorsaker. I den svåra epidemi av spanska sjukan som bröt ut efter krigsslutet och som var direkt relaterad till den krigströtta situationen i Europa dog närmare 50 miljoner. De politiska omvälvningarna som följde freden i Versailles och påföljande fredsavtal lade grunden för det moderna Europa. Flera stormakter gick under genom kriget. Österrike-Ungern splittrades, Ryssland blev Sovjetunionen och Osmanska riket blev Turkiet. Flera nya stater bildades: Polen, Ungern, Tjeckoslovakien, Jugoslavien, Finland, Estland, Lettland och Litauen. Att centralmakterna ingenstans lyckats komma in på tyskt territorium gav efter kriget upphov till den så kallade dolkstötslegenden, nämligen att tyskarna hade kunnat vinna om det inte hade varit för svekfulla politiker i Berlin. Freden som slöts i Versailles var mycket hård mot Tyskland och krävde landet på enorma skadestånd. Den ekonomiska hopplösheten och den dåliga stämningen gav senare upphov till nazismen och andra världskriget. Revolutionen i Ryssland, som hade sin direkta upprinnelse i de svåra förhållanden som rådde under kriget, ledde i förlängningen till ett kommunistiskt maktövertagande och att Sovjetunionen skapades.

Se även

- Första världskriget till sjöss
- Kolonialkriget under första världskriget
- Sverige under första världskriget
- Politik och diplomati under första världskriget
- Tidsaxel över första världskriget
- Litteratur om första världskriget

Media

Externa länkar

- [http://www.krigsforum.se/encyklopedi/artiklar/id=210.html Krigsforum Encyklopedi - Första världskriget]
- [http://www.firstworldwar.com/ First World War.com] Kategori:Krig Kategori:Första världskriget ja:第一次世界大戦 ko:제1차 세계 대전 ms:Perang Dunia I simple:World War I th:สงครามโลกครั้งที่หนึ่ง

Brennerpasset

Brennerpasset, gränspass mellan österrikiska Tirol och den italienska provinsen Südtirol. Brennerpasset är en av centraleuropas viktigaste transportleder, då den är den enda nordsydliga passagen i regionen. Genom passet sträcker sig Brennermotorvägen (E45) från Innsbruck till Bolzano och Verona i Italien. Motorvägen är betalväg från Innsbruck till italienska gränsen samt från Vipiteno på den italienska sidan och söderut.

Broar längs Brennermotorvägen

Österrike

- Europabrücke (815 m) med körbanan 190 m över marken är den Europas näst högsta bro
- Gschnitztalbrücke (674 m)
- Erste Nößlachbrücke (340 m)
- Zweite Nößlachbrücke (202 m)
- Obernberg (458 m)
- Luegbrücke (1.804 m)

Italien

Kategori:Österrikes geografi ja:ブレンネル峠

Adolf Hitler

Adolf Hitler, född 20 april 1889 i Braunau am Inn, Oberösterreich, Österrike, död 30 april 1945 i Berlin, Tyskland, var en tysk-österrikisk politiker. Han var ordförande för Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet 1921-1945, Tysklands rikskansler 1933-1945 och Tysklands ledare (Führer) 1934-1945. Hitlers försök att utvidga Tyskland, först genom annekterandet av Österrike och invasionerna av Tjeckoslovakien och Polen, var den främsta orsaken till Andra världskrigets utbrott i Europa 1939. Under hans ledning infördes de antisemitiska raslagarna (se Nürnberglagarna) och ett organiserat folkmord (se Förintelsen) av miljoner judar, romer, homosexuella och andra grupper genomfördes. Hitlers ambition var att grunda ett tusenårigt rike, men i själva verket kom det bara att överleva honom med några veckor efter hans självmord i den av framryckande sovjetiska trupper hotade Führerbunkern i Berlin. Hitlers tusenåriga så kallade tredje rike hann dock, under sin blott drygt tolv år långa existens, lämna outplånliga spår i historien.

Biografi

Uppväxt och tidig vuxenålder

Hitler föddes i den österrikiska staden Braunau am Inn, där hans far Alois Hitler var tullinspektör. Allteftersom fadern befordrades flyttade familjen vidare till nya städer. Under sin uppväxt hann Hitler bo i Braunau (1889-1892), Passau (1892-1895), Linz (1895-1896), Fischlham (1896-1898), Leonding (1898-1905) samt Linz (1905- ). Fadern avled när den unge Adolf var 13 år gammal (januari 1903). Modern, Klara Hitler, dog knappt fem år senare (december 1907). Den unge Adolf tog aldrig någon studentexamen. 1907 flyttade han till Wien och sökte in på konstakademin. Då han ej blev antagen levde han åren som följde ett kringflackande liv i Wien och hankade sig fram som målare och murare. Långa perioder saknade han fast inkomst helt. Under dessa år kom han i kontakt med starka nationalistiska och antisemitiska strömningar som var vanliga i den österrikiska huvudstaden som hade stora minoriteter med bl.a. judar och slaviska folkgrupper. Detta kom att forma hans åsikter. Vid första världskrigets utbrott var han en övertygad antisemit, antidemokrat, nationalist och antimarxist. Historiker, psykologer med flera har under årens lopp lagt ner stora resurser på att försöka besvara orsakerna till att Hitler under sena tonåren och tidig vuxenålder fick en total svartvit syn på hur världen var. Han stod sin mamma Klara mycket nära och tog moderns död mycket hårt. Vissa forskare anser att om man studerar Hitlers uppväxt framgår det att mamman var den enda personen han verkligen älskade. Pappan Alois död verkar inte bekommit honom nämnvärt och han sägs ha agat honom ofta. Familjen var däremot inte fattig. Faderns inkomster räckte mer än väl till för att ge familjen ett ganska behagligt medelklassliv. När Alois dog fick änkan ärva en rejäl pension som inte minskade inkomsterna nämnvärt. Även hon lämnade ett rejält arv som Hitler de första åren levde bra på. Hitler drömde tidigt om att bli konstnär och ägnade sig mer om dagdrömeri än skolarbete varpå betygen blev därefter. Hitler tycks i ungdomsåren haft en nästan gränslös tro på sin egen förmåga som konstnär. När han sedan inte blev antagen till konstakedmin, till vilken han sökte två gånger, innebar det ytterligare ett stort bakslag som han ska ha tagit nästan lika hårt som sin mors död. Han gjorde dock inga större ansatser att söka ett vanligt arbete utan drev omkring i Wien. Jobben som murare och liknande var bara tillfälliga, han vantrivdes med att utföra jobb på andras order. Pengarna från arvet tog så småningom slut och han sjönk allt längre ner i fattigdom och misär. Åren före första världskrigets utbrott tycks Adolf Hitler känt sig som en totalt misslyckad och missförstådd människa. Han började leta efter orsakerna till sina misslyckanden och ansåg sig ha funnit dem i de högerextrema åsikter som var vanliga i Wien.

Första världskriget och mellankrigstiden

första världskriget Adolf Hitler hade under första världskriget - trots att han var österrikare - tagit värvning i den tyska armén, där han kämpade vid fronten under nästan hela kriget utan att nå högre grad än stabsgefreiter (ung. furir). Dock erhöll Hitler under första världskriget Järnkorset för tapperhet i fält. Efter krigets slut bosatte sig Hitler i München, och han var mycket bitter gentemot den tyska regeringen som han ansåg hade svikit soldaterna. Han var t.ex. helt övertygad om att den s.k. dolkstötslegenden var sann. Han blev under lågkonjunkturen som följde på kriget anställd av den bayerska staten för att undersöka politiska grupperingar; han fann Deutsche Arbeiterpartei och blev imponerad över medlemmarnas glöd och åsikter. Hitler blev medlem i DAP, propagandaansvarig och 1921 partiledare. Partiet bytte då namn till Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP), i dagligt tal mer kända som Nazisterna. Efter Ölkällarkuppen i München 1923 som var ett misslyckat försök att starta en nationell revolution dömdes Hitler till fem års fängelse men frigavs efter nio månader från fästningen Landsberg. Under denna fängelsevistelse författade han med hjälp av Rudolf Hess boken Mein Kampf, som samtidigt är en självbiografi, ett sorts idéprogram för nationalsocialismen och en handbok i propaganda. Boken präglas av rasistiskt elittänkande och våldsam kritik mot villkoren i Versaillesfreden efter första världskriget. Hitler "lanserade" här de viktigaste punkterna för sitt program - nämligen upphävandet av Versaillesfreden, revansch mot Frankrike samt skapande av Lebensraum (livsrum) i Östeuropa. Livsrummet skulle skapas genom att krossa bolsjevismen (kommunismen) som i Hitlers världsbild näst judarna ansågs vara tyska folkets största fiender. Hitler avtjänade bara en liten del av straffet och blev frikänd redan i slutet av 1924. Efter det beslutades det att NSDAP skulle erövra regeringsmakten med demokratiska medel, man hade rätt att som vilket annat parti som helst ställa upp i riksdags- och kommunalval. Perioden 1925-1930 ägnade sig Hitler framför allt åt att bygga ut partiaapparaten med sig själv som enväldig "Führer". Den svåra depressionen i början av 1930-talet som ledde till massarbetslöshet i Tyskland kombinerat med utbrett politikerförakt och missnöje med Versaillesfreden gav Hitler den hjälp han behövde för att vinna stöd från de breda folklagren. Vid riksdagsvalet 1930 blev NSDAP näst största parti och i ett nyval två år senare största parti med 40 % av rösterna. Hitler beviljades inte tyskt medborgarskap förrän 1932 och ställde då upp i presidentvalet men förlorade mot sittande presidenten, den gamle krigshjälten Paul von Hindenburg.

Vägen till kriget

Efter det tyska riksdagsvalet 1932 lyckades nationalsocialisterna komma i regeringsställning och Hitler, som inom NSDAP redan kallades Führer, utsågs av rikspresidenten Paul von Hindenburg 30 januari 1933 till rikskansler i en regering bestående av NSDAP och Tysknationella partiet. Snart förbjöds övriga partier, och judar, romer, kommunister, socialister samt andra som vägrade att inordna sig började förföljas. Många sattes i koncentrationsläger. Hitler var en lysande talare och hade en enastående förmåga att piska upp nästintill hysterisk stämning under sina synnerligen välregisserade tal. En faktor som naturligtvis inte får underskattas om man analyserar varför han kom till makten. Många tyskar beskriver det som att de blev "trollbundna" av att höra hans politiska tal. Många såg i Hitler en "räddande ängel" som kunde få landet på fötter igen och rädda Tyskland från det kaos som rått under hyperinflationen 1923. I augusti 1934 avled president Paul von Hindenburg, och Hitler utropade sig då formellt till Führer und Reichskanzler. 30 juni samma år hade stora delar av SA:s ledarskikt mördats på Hitlers order (se Långa knivarnas natt). Verkställandet stod Heinrich Himmlers SS för. Orsaken var att det inom SA:s ledning med högste chefen Ernst Röhm i spetsen fanns starka socialistiska strömningar som praktiskt taget ville avskaffa kapitalismen. För att få det stöd han behövde från militären och industrin beslutade Hitler att oskadliggöra SA:s ledning. Dessutom var Hitler orolig för att Röhm själv hade för stora maktambitioner och planerade att störta honom genom en kupp. Hitler hade kommit till makten främst tack vare sina löften att utplåna arbetslösheten (som var ca 40 % 1932) och upprätta landets "heder" genom att befria tyskarna från de enligt honom helt oacceptabla villkoren i Versaillefreden. Och bara 3 år efter att NSDAP fått makten var faktiskt arbetslösheten så gott som utraderad. Detta hade blivit möjligt dels genom en kraftig militär upprustning som jättelika offentliga byggnadsprojekt,inte minst motorvägsbyggen (Autobahn). Detta gjorde att Hitler även efter maktövertagandet behöll sin popularitet hos befolkningen. Man hade förlorat sin politiska frihet men fått jobb och bröd istället. Adolf Hitler var från och med Hindenburgs död helt enväldig. I den nazistiska staten fanns ingen skriven författning som inskränkte stats- och regeringschefens makt. I realiteten innebar det att inget viktigt beslut överhuvudtaget kunde fattas mot Führerns (d.v.s. Hitlers) vilja och det fanns följaktligen inga legala möjligheter att kontrollera eller avsätta honom. Systemet gjorde att Hitler och den nazistiska staten smälte samman till ett. Führens ord var lag och det var förräderi att på allvar motsätta sig Hitlers vilja. För att lägga mesta kraften på det som intresserade honom mest, utrikespolitiken (i stort sett liktydigt med planeringen inför andra världskriget) delegerade han många befogenheter till de ministrar som ansvarade för inrikespolitiken. Hitler kunde dock (om han så önskade) återkalla dessa befogenheter och avsätta eller t.om låta mörda sina ministrar om de inte ansågs pålitliga. Propagandaministeriet som leddes av Joseph Goebbels hade en viktig uppgift i att sprida propaganda om den nazistiska statens överlägsenhet och deras ofelbare ledares förträfflighet. Någon riktig personkult hann inte växa fram innan andra världskriget startade men det fanns långt gångna planer på att införa en "nazistisk religion" där Hitler fick en gudaliknande status (se även kejsarkult och personkult. En rad spektakulära monument till Hitlers och Nazistatens "ära" planerades också. Tvärtemot villkoren i Versaillesfreden efter första världskriget återinförde Hitler allmän värnplikt 1935, året efter besattes även det demilitariserade Rhenlandet och man lämnade även Nationernas förbund. Även detta var ett uppenbart brott mot Versaillesfreden. Då västmakterna nöjde sig med att protestera tolkade Hitler detta som ett svaghetstecken hos framför allt britter och fransmän och fortsatte sina planer att skapa "livsrummet" för sitt tusenåriga "tredje rike". Östeuropa skulle erövras, Sovjetunionen krossas, och judarna skulle utrotas tillsammans med andra folk som enligt nazisterna saknade existensberättigande. Den slaviska befolkningen skulle förslavas, deporteras bortom Uralbergen eller likvideras. Uralbergen Nästa steg för att förverkliga sina planer blev att 1938 ansluta Österrike (Ostmark) och delar av Tjeckoslovakien (Sudetlandet) till Tyskland, som då kom att kallas Stortyskland. Återigen nöjde sig Storbritannien och Frankrike med att protestera, man ville till varje pris undvika ett nytt storkrig. I en berömd konferens i München senare samma år gick Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain med på en försäkran från Hitler att denne inte skulle göra anspråk på fler landområden i Europa ( s.k eftergiftstaktik). Våren 1939 införlivades emellertid även resten av Tjeckoslovakien (Böhmen-Mähren) och när Hitler sommaren 1939 kom med nya krav, denna gång på Polen, förklarade britterna och fransmännen att de skulle förklara krig mot Tyskland om Hitler beslutade sig för att angripa Polen. Även om revansch mot Frankrike var en av huvudpunkterna i Hitlers program önskade han troligen aldrig något krig mot Storbritannien. Då fransmän och britter sade sig vara beredda att förklara krig mot Tyskland i händelse av att man anföll Polen accepterade Hitler inviten från Sovjetunionen som 23 Augusti 1939 resulterade i Molotov-Ribbentroppakten. Att de två dödsfienderna hade slutit en pakt slog ner som en bomb i Europa men överenskommelsen gjordes främst av taktiska skäl och det var förmodligen Josef Stalin medveten om. Hitler å sin sida ville till varje pris undvika ett nytt tvåfrontskrig vilket var fallet i första världskriget. Med överenskommelsen med Sovjetunionen torde han räknat med att västmakterna skulle avstå från att förklara krig när han inledde det planerade angreppet mot Polen. Stalin skulle låta honom hållas när anfallet mot Frankrike inleddes. När fransmännen var besegrade skulle han med ryggen fri kunna inleda "korståget mot Bolsjevismen", d v s kriget mot Sovjetunionen. Analysen att västmakterna skulle förbli passiva visade sig vara felaktigt vilket ledde till andra världskriget.

Andra världskriget

Efter ett flertal misslyckade försök från tysk sida att förhandla fram en godtagbar lösning för den tyska staden Danzig, som låg som en ö mitt inne i Polen p.g.a. förlorade tyska territorier orsakade av Versaillesdiktatet, angrep Tyskland Polen den 1 september 1939 varefter Storbritannien och Frankrike förklarade krig mot Tyskland. Därmed var andra världskriget inlett. Under kriget lyckades Tyskland snabbt underkuva stora delar av Europa för att sedan undan för undan pressas tillbaka, tills striderna fördes på Berlins gator. Civilbefolkningen i de ockuperade områdena utsattes för stora lidanden; särskilt på Östfronten var den tyska krigföringen oerhört brutal. Redan före kriget hade en rad s.k. koncentrationsläger inrättats, där nazisterna fängslade många för regimen misshagliga individer. Fram till 1942 hade Tyskland mycket stora framgångar i kriget. Polen kapitulerade redan efter en månads krig och Frankrike besegrades nästan lika snabbt under försommaren 1940. Revansch mot Frankrike från första världskriget hade som tidigare nämnts varit en av hörnstenarna i Hitlers program. Frankrikes kapitulation var troligen diktatorns största stund. För att förödmjuka fransmännen extra mycket tvingades de underteckna kapitulationen i samma järnvägsvagn som vapenstilleståndet hade skrivits under som avslutade första världskriget. Därefter försökte Tyskland underkuva Storbritannien, men förlorade slaget om Storbritannien, vilket var den första stora motgången för Hitler och arméledningen. Attacken mot Sovjetunionen (operation Barbarossa) inleddes 22 juni 1941 och gick inledningsvis även det över förväntan. Röda armén tycktes vara grundligt besegrad redan efter några månder men trots gigantiska förluster på den sovjetiska sidan lyckades tyskarna inte erövra Moskva och i och med att USA i december 1941 gick in i andra världskriget hade Hitler i praktiken förlorat kriget, även om det skulle dröja tre och ett halvt år till innan Tyskland hade kapitulerat. Senare under kriget, efter den ökända Wannseekonferensen den 20 januari 1942, där det formella beslutet togs av nazibyråkratin att verkställa den "slutgiltiga lösningen av judefrågan", d.v.s. den avsiktliga och totala utrotningen av Europas judiska befolkning. För detta syfte byggdes s.k. förintelseläger, där Auschwitz i Polen var ett av de största och mest beryktade. I dessa läger tros c:a nio miljoner människor ha mördats. Offren utgjordes av judar, zigenare, homosexuella, handikappade, prostituerade, politiskt oliktänkande (särskilt kommunister) samt fyra miljoner etniska polacker. Massmorden på judar och kommunister hade på Hitlers order redan inletts efter att man invaderat Sovjetunionen sommaren 1941. Inrättandet av utrotningslägren var ett resultat av att det var mycket svårt att dölja massmord i en sådan ofattbar skala. I dödsfabrikerna gick "processen" mycket snabbare och var lättare att dölja. Hitler besökte aldrig själv Auschwitz eller något annat koncentrationsläger, utan överlät hela planeringen och genomförandet av folkmorden på SS som leddes av Heinrich Himmler. Andra centrala personer i planeringen var Himmlers högra hand Reinhard Heydrich och Adolf Eichmann. Hitler hade redan innan kriget mot Sovjetunionen inleddes förklarat att detta skulle bli ett krig där ingen hänsyn skulle tas till krigets lagar. Målet var enkelt men extremt brutalt. Sovjetunionen skulle krossas till varje pris, och hela området fram till Uralbergen skulle besättas. Judar, kommunister och alla andra som påstods hota det tyska folkets existens skulle utrotas, 14 miljoner slaver skulle bli arbetsslavar, uppemot 40 miljoner skulle avrättas och lika många deporteras. Kriget på östfronten var ett masskrig som saknar motstycke i storlek och brutalitet. Kriget beräknas ha kostat 27 miljoner ryssar livet, varav 17 miljoner var civila. I siffran ingår också minst 3 miljoner soldater som dog som krigsfångar. De dog av svält, sjukdomar misshandel eller blev helt enkelt massavrättade. I Polen dog under kriget ungefär var sjätte invånare, 6 miljoner människor. Trots att kriget på samtliga former gick allt sämre från och med vintern 1942-1943 lyckades Hitler med hjälp av propaganda m.m. upprätthålla sin popularitet hos stora delar av befolkningen ända fram till krigsslutet, och han var oinskränkt diktator ända fram tills han begick självmord. I armén växte emellertid efterhand missnöjet och sommaren 1944 genomfördes ett misslyckat försök att mörda Hitler (se 20 juli-attentatet). Dennes lydiga redskap SS svarade med extrem terror där alla inblandade i komplotten avrättades liksom ett mycket stort antal andra personer. Sista tiden i livet tillbringade Hitler i bunkern under riksdagshuset i Berlin. Jämte honom återfanns älskarinnan Eva Braun och nära medarbetare som Martin Bormann och propagandaministern Joseph Goebbels. SS-chefen Himmler som i praktiken varit rikets näst mäktigaste man i åratal blev dock fråntagen alla maktbefogenheter sedan Hitler några dagar före sitt självmord fått vetskap om Himmlers försök att mäkla fred med västmakterna. Ingen vet när han själv insåg att kriget verkligen var förlorat. Hur som helst fortsatte han att utfärda drakoniska order in i det sista, t.ex. skulle alla soldater som retirerade eller gav upp omedelbart avrättas när ryssarna närmade sig Berlin.

Hitler som person

Joseph Goebbelsn skadorna i rikskansliet i slutet av april 1945.]] Hitlers mentala tillstånd har efter hans död blivit föremål för många undersökningar. Klart är att han var förälskad i systerdottern Geli Raubal, och att denna tog sitt liv med Hitlers pistol efter ett gräl med honom den 18 september 1931. Efter det talade Hitler, uppskakad av det inträffade, om att lämna politiken, tankar som han inom kort dock skrinlade. Från och med 1941 visade sig Hitler alltmer sällan offentligt och sista levnadsåret gjorde han knappt några offentliga framtädanden alls. Det välsmorda propagandaministeriet under ledning av propagandaministern Joseph Goebbels försåg emellertid tyska folket med ständiga hyllningar av deras führer. På den privata Hitler var mycket filmintresserad. Han hade senare delen av sitt liv magproblem och blev vegetarian. Hitler hade hade sedan 1932 haft ett hemligt förhållande med Eva Braun och de gifte sig den 29 april 1945, dagen innan de gemensamt begick självmord i Führerbunkern i Berlin i andra världskrigets slutskede. Hitler svalde gift och sköt sig i munnen, medan Eva Braun bara tog gift. Innan Hitler begick självmord skrev han sitt testamente där han utnämde Karl Dönitz till sin efterträdare. Testamentet innehöll hätska utfall mot såväl judarna som det tyska folket som inte visat tillräcklig "offervilja" för att vinna kriget. Kropparna brändes kort därefter i rikskansliets sönderbombade trädgård av Hitlers personlige chaufför, Erich Kempka.

Media

Litteratur

- Bullock, Alan, Hitler. En studie i tyranni. (1995)
- Fest, Joachim, Hitler. (1974)
- Sändh, Bengt: "Adolf och det stora kriget" (1989)
- Fest, Joachim, Undergången. (2004)
- Kershaw, Ian, Hitler. 1889-1936. (2000)
- Kershaw, Ian, Hitler. 1936-1945. (2000)
- Knopp, SS: ondskans mäktiga redskap (2004)

Se även

- Andra världskriget
- Anschluss
- Einsatzgruppen
- Förintelsen
- Schutzstaffeln
- Josef Stalin
- Winston Churchill
- Godwins lag

Externa länkar

- [http://www.adolfhitler.ws/index.php Adolf Hitler] - Omfångsrik engelskspråkig webbsida om Hitler.
- [http://www.dictatorofthemonth.com Hitler kontra andra mer eller mindre framgångsrika diktatorer] Hitler, Adolf Hitler, Adolf Hitler, Adolf Hitler, Adolf Hitler, Adolf ja:アドルフ・ヒトラー ko:아돌프 히틀러 ms:Adolf Hitler roa-rup:Adolf Hitler simple:Adolf Hitler th:อดอล์ฟ ฮิตเลอร์

Tyskland

Förbundsrepubliken Tyskland (tyska: Bundesrepublik Deutschland) är en förbundsstat bestående av 16 delstater (Bundesländer). Det är ett av världens ledande industriländer, beläget i Centraleuropa. Landet gränsar i norr mot Nordsjön, Östersjön och Danmark, i öster mot Polen och Tjeckien, i söder mot Österrike och Schweiz, samt i väster mot Frankrike, Luxemburg, Belgien och Nederländerna. Tyskland är en av de stater som grundade EU.

Historia

Huvudartikel: Tysklands historia Inte förrän under 1800-talet blev Tyskland en stat i modern mening, även om de germanska folkens historia och det tyska språkets anor kan spåras långt tillbaka i tiden och Tysk-romerska riket i någon mån kan ses som Tysklands föregångare. I Versailles 1871 under det tysk-franska kriget lyckades rikskansler Otto von Bismarck ena de tyska staterna i ett förbund, det tyska kejsardömet, dock med uteslutande av Österrike. Detta kejsardöme ersattes 1919 av Weimarrepubliken, som i sin tur följdes av Nazityskland. Tyskland förlorade andra världskriget och ockuperades av segrarmakterna. De västliga ockupationszonerna kom att bilda Förbundsrepubliken Tyskland (BRD, Västtyskland) medan den sovjetiska zonen blev Tyska demokratiska republiken (DDR, Östtyskland). Efter Berlinmurens fall 1989 inleddes en process som ledde till att Tyska demokratiska republiken upphörde att existera och att de före detta delstaterna i DDR anslöt sig till Förbundsrepubliken Tyskland den 3 oktober 1990. Under den tid som BRD och DDR existerade sida vid sida benämndes länderna i Sverige och resten av Skandinavien i dagligt tal som Västtyskland (BRD) och Östtyskland (DDR). Formellt var det inte korrekt, och dessa beteckningar användes normalt inte i Tyskland, där talade man ofta om Republiken (DDR) och förbundsrepubliken (BRD). I och med att de före detta östtyska delstaterna anslöt sig till förbundsrepubliken så upphörde aldrig förbundsrepubliken att existera och det som i dag kallas Tyskland är samma statsbildning som tidigare kallades Västtyskland i Sverige.

Infrastruktur

Tysklands vägnät har hög standard. Redan under 1930-talet började det byggas motorvägar, i stor omfattning. Idag har Tyskland ett välutbyggt motorvägsnät. Än idag byggs det fortfarande nya motorvägar trots att landet redan har ett motorvägssystem som når till de flesta delar av landet. Tyskland är idag ett av de länder som har högst vägstandard. Även mindre vägar är ofta i gott skick i Tyskland. Historiskt har floderna varit och är fortfarande mycket viktiga för transporter. Hamburg har med sitt läge vid Nordsjön och floden Elbe blivit ett av Europas stora tranportcentra. Andra viktiga floder är Donau och Rhen. Det moderna snabbtåget ICE är Tysklands motsvarighet till franska TGV och svenska X2000.

Ekonomi och industri

Tyskland är ett av världens rikaste länder med en framgångsrik industri. Tyska produkter och tyska bilar i synnerhet är kända för sin kvalité. Många företagskoncerner finns inom kemi-, elektronik-, finans- och energi-sektorerna.

Kända tyska företag

- Volkswagen
- Siemens
- DaimlerChrysler
- BMW
- Mercedes-Benz
- Opel
- Robert Bosch GmbH
- Schering
- Bayer
- Braun
- BASF
- AEG

- Deutsche Telekom
- Dr. Oetker
- Kühne
- Löwenbräu
- Schultheiss
- VAG
- Mannesmann
- ThyssenKrupp
- E.ON
- Deutsche Bank
- TUI
- Lufthansa

Geografi

Lufthansa

Natur

Tyskland är ett av Europas största länder. Det sträcker sig från Nordsjön och Östersjön i norr till Alperna i söder. Från den nordligaste punkten på ön Sylt till den sydligaste punkten vid Oberstdorf i Bayern är det 876 kilometer. Det längsta avståndet mellan västliga och östliga gränsen är 640 kilometer. Landskapet blir högre ju längre söderut man kommer. Till söder om Nord- och Östersjön ansluter den nordtyska slätten. Den formades huvudsakligen vid senaste istiden under påverkan av inlandsis. Sedan följer ett område med bergskedjor som når höjder mellan 800 och 1 500 meter. Några av dessa är till exempel Schwarzwald, Thüringer Wald, Bayerischer Wald, Erzgebirge och Harz. Vid gränsen till Schweiz och Österrike tar Tyskland del av Alperna. Där ligger också Tyskland högsta berg, Zugspitze, med 2 962 meter över havet. Zugspitze Den största floden som delvis ligger i Tyskland är Donau, som rinner ut i Svarta havet. Alla andra större floder flyter till Nord- eller Östersjön. Rhen är den flod som är längst på Tysklands territorium. Av dess 1 320 kilometer går 852 kilometer genom Tyskland. Andra betydande floder är till exempel Elbe, Main, Oder, Weser och Saale. Tyskland är rik på sjöar som bildades under istiden. Vattnet fyllde upp fördjupningar som isen skapade. De flesta sjöarna finns i Mecklenburg och runt Alperna. Bodensjön är den största sjö som delvis ligger i Tyskland och Müritz är den största sjö som ligger med hela ytan i Tyskland. Vid Nordsjöns kustlinje finns många öar som bilder långa kedjor. De var tidigare en del av fastlandet och blev senare avskurna genom landsänkning, så att havsvattnet flöt in i mellanrummet. Öarna i Östersjön är större, och där ligger också Tysklands största ö, Rügen.

Delstater

Tyskland är en förbundsrepublik som är indelad i ett antal delstater eller förbundsländer (ty. Bundesland eller mer egentligt Land). Se Tysklands förbundsländer.

Städer

Se Lista över tyska storstäder

Politik

Lista över tyska storstäder] Regeringsmakten har skiftat mellan kristdemokratiska CDU och socialdemokratiska SPD sedan 1949, men sedan november 2005 regerar de tillsammans i en stor koalition. CDU:s tid vid regeringsmakten har alltid varit tillsammans med det bayeriska systerpartiet CSU samt ofta med FDP (liberalerna). SPD har tidigare regerat i koalition med FDP men regerade 1998-2005 med tyska miljöpartiet Bündnis 90/Die Grünen. Die Grünen kom in i den västtyska förbundsdagen 1983. FDP har således delvis förlorat sin tidigare roll som vågmästare. Även Die Linkspartei, som har sitt ursprung i det gamla östtyska kommunistpartiet, är företrätt i förbundsdagen. Efter att CDU regerat sedan förbundsrepublikens grundande, bildades den stora koalitionen (die große Koalition) 1966 som innebar att CDU och SPD tillsammans bildade regering med en svag opposition som följd. Den innebar att SPD för första gången kom till regeringsmakten och 1969 tog SPD regeringsmakten utan CDU, genom att i stället gå i koalition med FDP. 1982 återkom CDU till makten med Helmut Kohl som förbundskansler sedan FDP hade tröttnat på samarbetet med SPD. Kohl blev 1990 den återförenade Tysklands första förbundskansler. 1998 gick den kohlska eran till ända då SPD vann valet tillsammans med Bündnis 90/Die Grünen och Gerhard Schröder blev ny förbundskansler. Det var en milstolpe för de gröna som för första gången kom till regeringsmakten. De grönas Joschka Fischer blev historisk utrikesminister och vicekansler. Eftersom valresultatet 2005 inte visade någon entydig segrare, enades CDU/CSU och SPD om att på nytt bilda en stor koalition.

Tysk utrikespolitik efter 1945

Under de första åren kretsade utrikespolitiken till att få Tyskland tillbaka in i den internationella gemenskapen. Förbundskansler Konrad Adenauer som under en period även var utriksminister lade stor vikt vid relationen med Frankrike. Västtyskland var drivande i skapandet av Kol- och stålunionen och efterträdaren EG. Då den tyska delningen blev ett faktum under 1950-talet förstärktes banden med USA vilket kan ses i Adenauers USA-resa och Kennedys besök Berlin 1963. Utrikespolitiken problematiserades under lång tid av Västtysklands relation till DDR och skapandet av Hallstein-doktrinen. Lämnadet av Hallstein-doktrinen till förmån för Östpolitiken slutet av 60-talet medgav inte bara nya relationer med DDR utan med hela Östblocket. 1973 blev båda tyska staterna medlemmar i FN. De tyska utrikesdepartementet, Auswärtiges Amt (AA), har sitt säte i Berlin.
- Lista över förbundskanslerer
- Lista över förbundspresidenter
- Lista över utrikesministrar
- Lista över politiska partier i Tyskland

Styrelseskick

Delstaterna har ett stort självstyre. Varje delstat har en egen ministerpresident och eget parlament som styr delstaten. På förbundsnivå finns parlamentet som kallas förbundsdagen, och förbundsrådet i vilket delstaterna finns representerade. Förbundspresidenten är Tysklands statschef. Hans roll är framförallt ceremoniell. Förbundspresidenten väljs av en särskild grupp, kallad förbundsförsamling, för sitt uppdrag och kan inneha det i högst två omgångar på fem år vardera.

Utbildning

Grundskola

Tyska skolbarn väljer vid en tidig ålder inriktning i skolan. Tyska barn börjar skolan när de är sex eller sju år. Alla måste gå i skolan i nio eller tio år. Dessutom tillkommer ett antal år i yrkesskolan. Den sammanlagda skoltiden uppgår i regel till minst 12 år. Skolsystemet har vissa variationer beroende på att varje enskild delstat till delar utformar utbildningen.

Högre utbildning

Bredvid de klassiska universitätsstäderna (Tübingen, Heidelberg, Freiburg med flera) har efter 1945 en räcka nya universitets- och högskolor skapats runt om i Tyskland.

Massmedia

Tidningar

Tysk press består av såväl välrenommernade dagstidningar och magasin som beryktad kvällspress, så kallade boulevardtidningar. Efter kriget skapade Axel Springer ett mediaimperium som dominerat tysk press. Axel Springer Verlag ger bland annat ut Bild (tidigare Bild-Zeitung). Bland de internationellt välrenommérande märks Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ).

Television

Huvudartikel: Television i Tyskland Televisionen utvecklades olika i Öst- och Västtyskland. Den östtyska television startade 1952 med Deutscher Fernsehfunk. I Väst började den första tyska kanalen sändas av ARD, ett nätverk av regionala radiostationer, under decenniet. 1963 startade Västtysklands andra kanal ZDF. Senare etablerades en tredje regional kanal i Västtyskland. I och med landets återförenande intergrerades Östtysklands tv-organisation i ARD. Den offentliga televisionen finansieras av reklam och licensavgifter. Sedan 1980-talet har privata kanaler börjat sända, med RTL och Sat1 bland de äldsta. Under 1990-talet ökade antalet kanaler ytterligare med bland annat Premiere. ARD och ZDF har svarat med att starta nya kanaler, såsom Arte och Phoenix. Exempel på regionala rundradiostationer i Tyskland

- Westdeutscher Rundfunk (WDR)
- Bayerischer Rundfunk (BR)
- Norddeutscher Runkfunk (NDR) Berlin var först i Europa att gå över till digital marksänd TV i december 2003 och övergången sker region för region.

Massmedia i DDR

DDR hade två statskontrollerade TV-kanaler med bland annat nyhetsprogrammet Aktuelle Kamera (AK). Efter murens fall har nya regionala TV-stationer startats i det forna DDR. Under DDR-tiden tittade DDR-medborgarna i regel även på västtysk TV. Tidningar var också utsatta för censur och gavs enligt sovjetiskt mönster ut av partiapparten: Neues Detuschland och Die Wahrheit ("Sanningen", jämför ryska/sovjetiska Pravda)

Kultur

Musik

Många av den klassiska musikens mest kända kompositörer genom historien kom från Tyskland. Under barocken var det en av de mest betydande, Johann Sebastian Bach (1685–1750) och under klassicismen Ludwig van Beethoven (1770–1827). Andra betydelsefulla kompositörer var Georg Friedrich Händel, Johannes Brahms, Richard Wagner, Richard Strauss, Carl Orff.

Tysk musik efter andra världskriget

Den tyska musiken är ofta förknippad med schlager där Tyskland är ett av de ledande länderna. Schlagern har en stor popularitet med artister som Udo Jürgens, Peter Maffay, Rex Gildo men även utländska artister däribland Siw Malmkvist, Wenche Myhre och Gitte Henning. Faktum är dock att Tyskland bara vunnit Eurovisionsschlagerfestivalen en gång: 1982 med Ein bisschen Frieden med Nicole. Nicole] Schlagern är bara en av många musikstilar, och tysk musik har också blivit känd för synthmusik och olika former av industrirock. Karlheinz Stockhausen var en av pionjärerna på området och har för detta fått Polarpriset. Under 1970-talet blev Düsseldorf-baserade Kraftwerk stilbildande inom synthmusiken där man intar en särställning. Neu! var ett annat band inom den elektroniska musiken som var nyskapande. En annan känd musikgrupp under 70-talet med en helt annan musikalisk inriktning var discogruppen Boney M. Bredvid den kommersiella musiken fanns vissångare som Wolf Biermann. Nina Hagen profilerade sig som punkdrottning. Under 80-talet blev Scorpions det tyska bidraget till arenarocken och Alphaville gjorde mer hitsorienterad synth-musik ("Forever young, Big in Japan"). På senare är har eurodiscon liksom schlagern ofta kopplats samman med Tyskland med artister som Blümchen och Scooter. Den tunga industrirocken har sin främsta företrädare i det egensinniga bandet Rammstein. Bland dagens tyska band kan nämnas Welle Erdball, Die Ärzte, Die Toten Hosen. I TV blev Musikladen under 70-talet ett begrepp och det finns idag även en tysk version av BBC:s Top of the Pops. Musikkanaler i Tyskland är bland annat tyska MTV och Viva.

Tysk teater

Dramatikern Bertolt Brechts verk (bland annat Tolvskillingsoperan) har spelats över hela världen. Efter kriget verkade Brecht i Öst-Berlin.

Tysk film

Tyskland var en av de länder där filmen tidigt utvecklades och Berlin blev centrum för den tyska filmen under det tidiga 1900-talet. Tysk film hade under 1920- och 1930-talet en första storhetstid med filmer som Metropolis och Der blaue Engel. Regissörerna hette bland annat Fritz Lang och Josef von Sternberg. Ufa var Tysklands stora filmindustri innan Andra världskriget. Under nazistregimen flydde många av de stora inom filmen till USA förutom regissörer flera skådespelare som till exempel Marlene Dietrich. Naziregimen och propagandaministern Joseph Goebbels tog kontroll över filmindustrin och gjorde en rad ideologiska propagandafilmer, till exempel Viljans triumf av Leni Riefenstahl. Film i DDR
Den östtyska filmen utvecklades för sig självt och gjorde enstaka filmer som fick internationell uppmärksamhet bland dem Die Legende von Paul und Paula (1973). Filmen i DDR blev precis som samhället i stort påverkad av SED-regimens politiska vilja. Filmstaden i Babelsberg utanför Berlin blev centrum för den östtyska filmen och DDR:s filmbolag DEFA. Babelsberg hade redan under Ufa-tiden varit ett slags tyskt Hollywood. Babelsberg har även efter DDR:s fall varit ett centrum för tysk film. Film i Västtyskland
Under 1960-talet blommade så en ny filmera upp med regissörer som Rainer Werner Fassbinder, Werner Herzog, Volker Schlöndorff och Margarethe von Trotta. De arbetade utifrån Oberhausen-manifestet där man ville skapa en ny spännande tysk film. Under 70-talet kom en rad filmer som rönte internationell uppmärksamhet. 1979 fick Schlöndorffs Blecktrumman pris som bästa utländska film vid Oscars-galan. I slutet av 70-talet verkade Ingmar Bergman i Västtyskland. Tyskland har medverkat i flera internationella storproduktioner, ofta tillsammans med Frankrike och/eller Italien. Ingmar Bergmans Fanny och Alexander är ett exempel på detta. 1981 kom Das Boot om en tysk ubåtsbesättning under Andra världskriget. Film i Tyskland (1990-)
Under senare år har den tyska filmen stundtals kritiserats för att ha förlorat i kraft. Men man har samtidigt gjort flera kritiserrosade filmer som rönt uppskattning internationellt, till exempel Good bye Lenin!, Das Experiment, Lola rennt med flera. 2005 uppmärksammades Oliver Hirschbiegels Undergången (tyska: Der Untergang) som handlar om Hitlers sista dagar i Berlin 1945. En annan film som gick upp på svenska biografer 2005 var De feta åren är förbi (tyska: Die fetten Jahren sind vorbei) som handlar om tre personer som vill göra uppror mot bland annat konsumtionssamhället. Förutom olika dramer, ofta satta gentemot den tyska 1900-talshistorien, har flera uppmärksammade historiska dokumentärer gjorts. Det är tydligt att de senaste åren har stora delar av den tyska filmen fått en pånyttfödelse även om biograferna precis som i Sverige domineras av Hollywood-produktioner. I Sverige uppmärksammas tyska filmer årligen på Göteborgs filmfestival. I Berlin finns ett nybyggt museum, Deutsches Kinemathek, kring filmens historia i Tyskland. Länkar

- [http://www.filmmuseum-berlin.de/ Deutsches Kinematheks webbplats]
- [http://www.filmpark.de/index.php Babelsbergs filmpark] Kända tyska skådespelare
- Klaus Kinski
- Hanna Schygulla
- Gert Fröbe
- Jürgen Prochnow
- Daniel Brühl Tyska regissörer
- Tom Tykwer
- Oliver Hirschbiegel
- Rainer Werner Fassbinder
- Werner Herzog
- Volker Schlöndorff
- Margarethe von Trotta

Världsarv

- Aachen,
- Bamberg,
- Berlin,
- Brühl,
- Dessau,
- Eisenach,
- Eisleben,
- Essen,
- Goslar,
- Hildesheim,
- Köln,
- Lorsch,
- Lübeck,

- Maulbronn,
- Messel,
- Potsdam,
- Quedlinburg,
- Reichenau,
- Speyer,
- Trier,
- Völklingen,
- Weimar,
- Wies,
- Wittenberg,
- Wörlitz,
- Würzburg

Idrott

Friedrich Ludwig Jahn var en tidig utvecklare av den moderna gymnastiken i början av 1800-talet. Under 1890-talet började fotbollen bli en populär idrott och har idag en särställning även om Tyskland har en stor bredd av olika idrotter. Tyskland placerar sig återkommande i toppen av medaljligan i de olympiska spelen. Tysklands olympiska kommitté heter NOK - Nationales Olympisches Komitee. Tyskland har flera gånger varit värd för olika mästerskap bland de största kan nämnas olympiska sommarspelen i Berlin 1936 och München 1972, VM i fotboll 1974 och VM i friidrott 1993. 2006 kommer Tyskland att vara värdland för VM i fotboll. Kända tyska idrottare
- Boxning - Max Schmeling
- Cykel - Jan Ullrich
- Fotboll - Franz Beckenbauer
- Friidrott - Heike Drechsler
- Ishockey - Olaf Kölzig
- Kanot - Birgit Fischer
- Formel 1 - Michael Schumacher

Externa länkar

- [http://www.facts-about-germany.de Facts about Germany] - Tyska utrikesdepartementets fakta om Tyskland
- [http://www.deutschland.de/ Deutschland]
- [http://www.cia.gov/cia/publications/factbook/geos/gm.html CIA Factbook - Germany]
- [http://www.handbuch-deutschland.de/ A Manual for Germany] - Hur Tyskland fungerar (en guide för utländska medborgare)
- [http://www.weltkulturerbe-d.de/ Länk till Världsarv]
- [http://www.asinah.org/photo-library/thumbnails.php?album=29&lang=swedish Tyskland Album] (Svenska) Kategori:Europas länder Kategori:Tyskland als:Deutschland fiu-vro:S'aksamaa ja:ドイツ ko:독일 ms:Jerman roa-rup:Ghirmânii simple:Germany th:สหพันธ์สาธารณรัฐเยอรมนี zh-min-nan:Tek-kok

Andra världskriget

Andra världskriget var en världsomspännande militär konflikt som inleddes när Tyskland invaderade Polen den 1 september 1939 och slutade den 2 september 1945 med Tysklands och Japans totala nederlag i och med den allierade invasionen av Berlin och atombombningen av Hiroshima och Nagasaki. Kriget bestod av flera större och mindre konflikter, där de dominerande stod mellan axelmakterna Tyskland, Italien och Japan och de allierade England, Frankrike och, under senare delen av kriget, Sovjetunionen och USA. Därutöver deltog ett mycket stort antal andra stater. Från och med 1942 fanns det få stater i världen som stod utanför kriget. Medan första världskriget i huvudsak utspelade sig i Europa var andra världskriget verkligen ett globalt krig. Förutom Europa bedrevs kriget i Nordafrika, Ost- och Sydostasien, Atlanten och Stilla havet. De krigförande staterna satte också in alla tänkbara resurser för att vinna. Kriget ledde också till umbäranden utan motstycke för civilbefolkningen och avslutades med att ett nytt fruktansvärt vapen - atombomben introducerades för världen.

Bakgrund

Efter första världskrigets slut 1918 stod Tyskland som förlorare. Vid fredskonferensen i Versailles 18 januari 1919 ansågs Tyskland som ansvarigt för kriget, och ett enormt krigsskadestånd utkrävdes. Tyskarna förbjöds att ha krigsflotta, militärflygplan och stridsvagnar, armén fick bestå av maximalt 100 000 man och Rhenlandet skulle demilitariseras. Trots detta lyckades man bygga upp en krigsmakt med tillräcklig kraft för att erövra andra länder. Något förenklat kan man säga att trots att Versaillesfreden var en mycket hård fred var den inte tillräckligt hård för att knäcka den tyska industrikapaciteten. Villkoren för freden var mycket hårda, bland annat fick Tyskland avträda alla sina kolonier, man fick (som nämndes ovan) inte ha någon flotta, krigsmakten skars ner till ett minimum, man dömdes att betala ett jättelikt krigsskadestånd och man fick ta på sig hela skulden för kriget. I synnerhet det sistnämnda, den så kallade krigsskuldsparagrafen orsakade en enorm bitterhet hos många tyskar. Bland extremister på högerkanten samt inom militären föddes också "dolkstötslegenden", det vill säga att orsaken till förlusten var att soldaterna blivit svikna av politikerna på hemmaplan. En av många som svalde detta utan eftertanke var Adolf Hitler, som 1921 blev ledare för NSDAP - nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet, mer känt som nazistpartiet. Det är visserligen sant att ententen (de allierade) under första världskriget aldrig invaderade Tyskland, likväl var det den tyska krigsledningen som bad om vapenstilleståndet som trädde i kraft den 11 november 1918. Tysklands resurser var vid det här laget helt uttömda och man stod inför en enorm övermakt där till exempel 300 000 nya amerikanska soldater anlände varje månad. Dessutom hade en revolution utbrutit och kejsaren Wilhelm II tvingats att avgå. Man hade redan övervägt att be om vapenstillestånd flera månader tidigare. Tyskland var med andra ord grundligt besegrat. Något som extremister som Hitler och likasinnade vägrade eller inte ville inse. 1923 drabbades Tyskland av en extrem inflation som ruinerade många människor men landet fick 1924-25 ordning på ekonomin och mot slutet av 20-talet fungerade den unga demokratin relativt bra. Levnadsstandarden steg och stödet för NSDAP var ganska lågt. Snart skulle emellertid förutsättningarna bli annorlunda och Hitler ges möjlighet att vinna stöd från breda befolkningslager. Den ekonomiska depressionen i början av 1930-talet medförde att Tyskland drabbades av massarbetslöshet. Krisen ledde till ett allmänt politikerförakt och tron på demokratin sjönk till bottennivåer hos många tyskar. Många såg Hitlers nazistparti som räddningen, en "stark man" som visste vad han ville och inte bara ägnade sig åt politiskt "käbbel". Hitler lovade att utplåna arbetslösheten och att få Tyskland på fötter igen. I riksdagsvalet 1932 blev NSDAP största partiet med 40 % av rösterna. I januari 1933 utsågs Hitler till rikskansler (regeringschef). En populär "myt" är att det bara var arbetslösa och konservativa i överklassen som röstade för nazisterna. Sanningen är att även många i medelklassen valde att rösta på nazisterna. De såg i Hitler en "räddande ängel" som kunde rädda Tyskland från det kaos som rått 1923 när landet drabbades av en extrem inflation. Väl utnämnd till rikskansler förbjöd Hitler snabbt alla partier utom NSDAP och gjorde sig själv till diktator, från och med 1934 både som regeringschef och statschef (Führer). Åren som följde inleddes planeringen för det som skulle bli andra världskriget. Allmän värnplikt återinfördes (vilket stred mot Versaillesfreden) och en våldsam upprustning inleddes. 1938-39 införlivades Österrike och Tjeckoslovakien delades, varvid Böhmen och Mähren (ungefär motsvarande dagens Tjeckien) kom att ingå i Tyskland och Slovakien blev en lydstat. Allt som västmakterna förmådde att göra var att protestera. Att man inte agerade kraftfullare berodde dels på att man till varje pris ville undvika ett nytt storkrig, dels på att Nationernas förbund (NF), FN:s föregångare, inte fungerade som det var tänkt. Det berodde delvis på att USA aldrig gått med i organisationen utan bedrev en isolationistisk politik. Hitler uppfattade västmakternas brist på agerande som ett "bevis" på svaghet och fortsatte förberedelserna för krig. Samtidigt som Tyskland förberedde sig för krig blev läget allt oroligare i Ostasien. Japan inledde i början av 30-talet en mycket aggressiv utrikespolitik. 1931, i och med första kinesisk-japanska kriget, införlivades Manchuriet i Japan (från och med 1932 en japansk lydstat. 1937 invaderade japanska trupper resten av Kina och andra kinesisk-japanska kriget inleddes vilket så småningom blev en del av andra världskriget. Även här stod NF maktlöst. I Afrika hade Italien 1936 invaderat Abessinien (Etiopien) och 1936