:: wikimiki.org ::

TV

TV eller television är ett system inom telekommunikation för att på avstånd skicka och ta emot ljud och rörliga bilder. Termen används ofta även för andra områden inom TV. Det finns olika system för TV-sändningar:
- Marksända system
- NTSC, PAL, PAL2 och SECAM (analogt)
- Satellit-TV med SDTV (digitalt)
- Kabel-TV
- Båda analoga och digitala system
- IPTV, också kallat Bredbands-TV. Enbart digitalt, med teknik skild från digital kabel-TV.

Principen

En TV (med bildrör) består av en elektronkanon som skjuter elektroner på en yta som avger ljus när det träffas av dessa. Elektronkanonen sveper över ytan 50 gånger per sekund vilket duger för att ge ögat en illusion av rörelse. Radiovågor används sedan för att styra elektronkanonen. För att återge färg är ytan ett jämnt mönster med röda, gröna och blå punkter. Om elektronerna träffar en blå punkt blir den delen av bilden blå. Om en röd, en blå och en grön punkt intill varandra lyser uppfattar ögat det som vitt. Genom att blanda de tre färgerna kan en TV återge alla färger. En (marksänd) TV-kanal består av bild och ljud kodade som elektroniska signaler som sedan sänds ut som en radiofrekvens. När man väljer kanal på sin TV så väljer man att förstärka en frekvens och försvaga de andra. Den resulterande signalen görs sedan om till elektroniska signaler igen som får styra elektronkanonen och högtalarna. De flesta frekvenser används inte vilket visas som myrornas krig på bildytan.

Television i världen

Afrika

Asien

Japan

Europa

Nordamerika

Oceanien

Sydamerika

Historik

Se TV-historia och svensk TV-historia Det första halvmekaniska analoga systemet demonstrerades första gången i februari 1924 av John Logie Baird. Ett helt elektroniskt system demonstrerades av Philo Taylor Farnsworth hösten 1927. De första TV-apparaterna var radioapparater med en TV-enhet bestående av ett neonrör och en snurrande skiva (nipkowskiva) som kunde visa en röd bild stor som ett frimärke. De första högupplösande sändningarna skedde i Tyskland i mars 1935, men var bara tillgängliga i 22 offentliga TV-tittningsrum. En av de första större sändningarna var olympiaden i Berlin 1936. TV ökade dramatiskt efter andra världskriget tack vara teknik från krigsindustrin och ökande levnadsstandard. Färg-TV kom i USA 1953, via CBS. Den amerikanska regeringen godkände färg-TV-systemet CBS utvecklat, men när RCA kom med ett system som tillät visning av färg-TV-sändningar i svartvitt på en svartvit-TV släppte CBS sitt förslag och anpassade sig till det nya.

Sändningsutbud

Några typer av tv-program är dramaserier, film och dokumentärer.

Se även

- TV-program
- Videobandspelare
- VHS
- DVD Kategori:TV Kategori:Hemelektronik ja:テレビ

NTSC

NTSC, National Television System(s) Committee, är beteckningen på den standard för analog färg-TV som kom i början av 1950-talet och som används i USA, Kanada samt i vissa asiatiska och sydamerikanska länder. Europa misslyckades 1967 med att enas om ett enda färg-TV-system: större delen av västeuropa valde PAL medan Frankrike och östeuropa valde SECAM. Efter Sovjetunionens sönderfall har flera östeuropeiska länder bytt från SECAM till PAL.

Se även:

- Lista över färgsystem Kategori:Akronymer Kategori:TV Kategori:videoteknik ja:NTSC

SECAM

SECAM, Séquentiel Couleur avec Mémoire, är den franska TV-standarden för analog färg-TV. Systemet används även i Östeuropa men efter Sovjetunionens sönderfall har flera östeuropeiska länder bytt från SECAM till PAL. Kategori:videoteknik ja:SECAM

IPTV

Television distribuerad över IP-nätverk, oftast inom ett begränsat bredbandsnät som ägs av en enskild nätverksoperatör. IPTV baseras i princip alltid på DVB-standarden i någon form, dock används inte den digitala standarden för Kabel-TV (DVB-C) utan metoder lämpade mer för IP-nätverk används för transmissionen. Idag är i princip all IPTV baserad på bildkompressionen MPEG2. Ofta är det inte samma företag som är nätverksoperatör som är TV-operatör. Tillverkare av IPTV-utrustning och programvaror:
- Kreatel Communications (svenskt)
- I3 Micro (svenskt)
- ADB (tyskt)
- Sagem
- Tandberg (brittiskt)
- Agama Technologies (svenskt)
- Orca Interactive (israeliskt) Nätverksoperatörer med IPTV i sina nät:
- TeliaSonera
- Bredbandsbolaget
- Många stadsnät inom SSNF erbjuder tv, inklusive
- Sollentuna Energi
- Öresundskraft De TV-operatörer som oftast märks är:
- Canal Digital
- ViaSat
- FastTV IPTV är nära förknippat med VoD - Video on Demand. Kategori:TV

Elektron

elektron, den minsta elementarpartikel som observerats i fritt tillstånd. Har en elektrisk laddning på ca -1,6·10^-19 coulomb och en massa på ca 9,10·10^-31 kg (0,51 MeV/c²). Tillhör familjen leptoner. Elektronen har spinn på +1/2 eller -1/2; är fermionisk, d.v.s. beskrivs i statistisk mekanik med Fermi-Dirac-statistik. Elektronen betecknas ofta med symbolen e^-. Antipartikeln till elektronen heter positron, vilken är identisk till elektronen men har motsatt laddning. En atomkärna omgiven av elektroner bildar en atom. Elektroner är lätta partiklar och en proton är ca 1836 ggr tyngre än elektronen.

Historia

Upptäckt och identifierad 1897 av britten J J Thomson när han studerade katodstrålar.

Elektricitet

Elektricitet, som ofta benäms elektrisk ström, orsakas av att det i elektriska ledare finns fria elektroner som kan röra sig under inflytande av ett yttre elektriskt fält. Strömstyrka kan mätas med en galvanometer (amperemeter). Statisk elektricitet beror på att ett objekt har ett överskott eller underskott på elektroner. När det finns ett underskott av elektroner i ett objekt, sägs objektet vara positivt laddat, vid överskott sägs objektet vara negativt laddat. När det finns lika många elektroner som som positiva laddningar (protoner), sägs objektet vara elektriskt neutralt. Laddningmängd mäts med elektrometer. Kategori: Fysik Kategori: Atomfysik Kategori:Elementarpartiklar ja:電子 ko:전자 simple:Electron th:อิเล็กตรอน

Radio

Radio är trådlös överföring av signaler genom modulering av elektromagnetiska vågor med frekvenser lägre än ljusets. Överföringen kan ske via en så kallad radiolänk, det vill säga från en sändare till en mottagare, eller från en sändare till många mottagare, vilket kallas rundradio. Radio mellan två stationer som båda är både sändare och mottagare kallas kommunikationsradio.

Historia

Redan 1864 förutsåg James Clerk Maxwell de elektromagnetiska vågornas existens, och kunde formulera dem matematiskt. 1888 visade Heinrich Hertz hur dessa kunde genereras, och 1890 kunde vågorna detekteras på längre avstånd. Radion anses dock vara uppfunnen av Guglielmo Marconi. Vissa anser att Aleksandr Popov hann före, men Marconi gjorde den första demonstrationen av trådlös telegrafi på ett större avstånd år 1896. Elektronröret betydde också mycket för radions utveckling. Redan 1947 utvecklades transistorn, som inte bara revolutionerade utvecklingen av radiomottagare utan hela elektronikutvecklingen.

Se även

- Radiomuseet, Göteborg
- Radio (medium)
- Amatörradio

Extern länk

- [http://runeberg.org/popradio/ Första numret av tidskriften Populär Radio från 1929 (Projekt Runeberg)] Kategori:Radio Kategori:Teknologi ja:ラジオ

Högtalare

En högtalare är en komponent som omvandlar en elektrisk signal till ljud och som används i till exempel radio- och tv-apparater, PA-anläggningar i konsertsalar och biografer, kyrkor, konferenslokaler, flygplatser, i ljudanläggningar för hemmabruk. Språkligt skiljer vi på högtalarelement, som är den omvandlande enheten och högtalaren, som består av ett eller flera högtalarelement, oftast kopplade via ett delningsfilter och oftast inmonterade i en låda eller en baffel. I en så kallad aktiv högtalare är även förstärkaren (slutsteget) inbyggd. En högtalare i studiomiljö kallas ofta monitor.

Olika typer av högtalarelement

#Vanligast är det elektrodynamiska högtalarelementet, med anor från slutet av 1800-talet, där en spole (talspolen) fäst vid ett membran rör sig i en luftspalt med ett koncentrerat magnetfält. En ström genom spolen skapar en mekanisk kraft som flyttar membranet/spolen proportionellt mot strömstyrkan och skapar på så sätt en ljudvåg. Högtalarelement av denna typ kan vara utformade för att återge hela frekvensområdet, eller specialiserade för bas- och diskantregistret (tvåvägssystem), bas-, mellan- eller diskantregistret (trevägssystem) eller ytterligare uppdelat. Elektrodynamiska element är enkla, robusta, effekttåliga. #
- Bashögtalarelementet har ett stort och styvt, oftast konformat membran,15-38 cm diameter, med stor slaglängd (ibland upp till flera cm) och ett stort tungt magnetsystem (ofta flera kilo). Baselementet arbetar främst mellan ca 20 Hz upp till ca 600 Hz för de större elementen, ca 40-1200 Hz för de mindre, där ljudvåglängden är större än membrandiametern och där det därför fungerar som en kolv som pumpar den omgivande luften fram och tillbaka. Vid högre frekvenser svänger membranet i otakt (partialsvängningar) med ökad distorsion som följd. Ett bra baselement har kraftigt magnetsystem med långt luftgap och ett mycket styvt membran, förr gjort av kartong men numera ofta kolfiberarmerat eller av något laminat. #
- Mellanregisterelementet har mindre membran, i form av en kon eller en kupol (dom), 6-12 cm i diameter och det arbetar upp till ca 4000 Hz. Elementet måste ha hög magnetisk flödestäthet i luftspalten för att kunna återge transienter distorsionsfritt. #
- Diskantelementet har numera oftast ett litet kupolformat membran i metalliserad plast eller tyg. Elementet arbetar helt i ett frekvensområde där ljudvåglängden är mindre än membranet, vilket medför att ljudvågorna koncenteras i membranaxelns riktning, snävare med högre frekvens. För att minimera denna oönskade inskränkning i ljudspridningen görs membranet litet. Ibland monteras en akustisk spridningslins framför elementet. #
- Bredbandselement är antingen kompromisskonstruktioner som kan återge hela frekvensområdet med ett enda membran - oftast ett relativt litet hyperbelformat enkelt eller dubbelt membran, eller kombinationselement med två eller tre sammanbyggda högatalarelement, s.k. koaxialhögtalare. #
- För att dessa olika element skall kunna samverka kopplas de normalt genom ett delningsfilter som ser till att varje element bara återger det frekvensområde där det fungerar optimalt. Delningsfiltret består av spolar och kondensatorer innehåller en lågpasskrets som filtrerar bort höga frekvenser, en högpasskrets som filtrerar bort låga frekvenser och ibland även en bandpasskrets som släpper igenom mellanregistret. #Elektrostatiska högtalarelement bygger på principen att ett tunt membran, rörligt upphängt i ett starkt elektriskt fält, när en spänning påförs kommer att inta det läge som svarar mot dess spänningspotential i fältet - d.v.s. det rör sig som en funktion av inspänningen. Principen har använts till bredbandselement i form av tunna paneler (ibland kompletterat med elektrodynamiska element för den djupaste basen) men är vanligast som diskantelement. Fördelen är att membranet kan göras extremt lätt (behöver ingen egen styvhet eftersom det påverkas likformigt över hela ytan) och får därför minimal mekanisk tröghet och därmed låg distorsion och bra transientegeneskaper. Nackdelar är den komplicerade konstruktionen med spänningsmatning och impedansomvandling (en transformator som omvandlar den låga spänningen från förstärkaren (<50 volt) till de stora spänningssving som krävs för att driva membranet (ett par tusen volt), samt att ytan måste vara mycket stor för att återge bas (elementet måste vara sin egen baffel: se nedan) #Magnetostatiska högtalarelement fungerar på samma sätt som den elektrostatiska, men membranet hänger i ett magnetfält istället för ett elektriskt fält. Vanligast är att membranet består av en tunn plastfilm med en metallfolie, där etsade slingor fungerar som talspole, mellan två perforerade metallplattor med permanentmagneter. Som diskantelement finns även versioner med ett metallband i en magnetspalt. Finns både som bredbandselement (kvadratmeterstora paneler) men oftare som diskantelement kompletterad med elektrodynamiska element för övriga register. Fördelen är även här ett lätt membran med liten tröghet - nackdelarna tung och dyr konstruktion och mycket låg verkningsgrad. #Piezoelektriska högtalarelement har använts till diskantelement och bygger på principen att piezoelektriska kristallmaterial ändrar form när de utsätts för elektrisk ström. Kristallen är kopplad till ett membran och sitter normalt i ett horn för att förbättra varkningsgraden. Används mest i enkla sammanhang där enkel konstruktion och hög ljudstyrka är viktigare än låg distorsion. #Joniserande högtalarelement är en tämligen ovanlig princip som bygger på att luft som värms upp vid elektrisk urladdning utvidgar sig (som bullret vid ett blixtnedslag). Ett sådant högtalarelement består av en jonisationskammare där signalen från förstärkaren åstadkommer en kontrollerad urladdning, och som ofta är kopplad till ett horn för att öka verkningsgraden. Fördelen är att mekanisk tröghet helt saknas - nackdelen komplicerad konstruktion och svag ozonlukt vid användandet. Principen har hittills praktiskt bara använts för diskantåtergivning.

Högtalarlådor och akustisk kortslutning

När membranet eller konen rör sig framåt blir lufttrycket framför konen högre än bakom. Är ljudvåglängden större än membranets diameter utjämnas tryckskillnaden runt kanten på elementet - s.k. akustiskt kortslutning. Det innebär att låga frekvenser inte kan återges om inte luften på elementets fram och baksida isoleras från varandra. Baffel är helt enkelt en skiva stor nog att hindra akustisk kortslutning vid de frekvenser som elementet skall återge. I diskantområdet är elementets egen storlek tillräcklig. I mellanregistret krävs baffelyta på ett par kvadratdecimeter utöver elementets egen storlek. I basen är problemen större - den yta som krävs för att återge djup bas är många kvadratmeter och följaktligen opraktisk i de flesta sammanhang. Panelhögtalare (eletrostater och magnetostater) måste därför vara mycket stora för att återge bas. Högtalarlådor är den vanligaste principen och finns av flera typer. #I en sluten låda (acoustic suspension) dämpas ljudstrålningen från elementets baksida i en med dämpmaterial fylld sluten låda. Principen ger små ytterdimensioner, förhållandevis djup bas och hög effekttålighet, men låg verkningsgrad - som bäst någon tiondels procent (alla högtalare har egentligen extremt låg verkningsgrad - omkring 1% för de allra mest lättdrivna hornsystemen. Det innebär att minst 99% av förstärkareffekten går förlorad i mekanisk vibration, värmeutveckling etc). #Basreflexlådan har en noga avstämd öppning (basreflexport eller -tunnel) där ljudtrycket från membranets baksida kan samverka i fas med ljudet från membranets framsida och därigenom öka verkningsgraden i basområdet. Basreflexlådan blir större än den slutna lådan för samma lägsta frekvens men har högre verkningsgrad och bättre dynamik. Specialversioner är akustisk resistans (dämpmaterial för att sänka lufthastigheten i tunneln), olika varianter av venturiportar (aerodynamiskt utformad tunnel för att minska blåsljud) eller slavbas (ett tungt passivt membran i porten). #Hornsystem är konstruktioner där ljudtrycket från membranets framsida och/eller baksida kopplas till luften via ett horn (en stor tratt) som kan ha parabolisk eller exponentiell form. Byggs numera alltid som veckade horn - d.v.s hornets form skapas av vinklade mellanväggar inom en fyrkantig högtalarlådas ytterväggar. Hornet fungerar som en "lufttransformator", som höjer lufthastigheten och sänker trycket, vilket förbättrar kopplingen mellan element och luft. Hornet får därför högre verkningsgrad än andra system samt bättre dynamik och transientegenskaper. #Ljudledningshögtalare (transmission line, halvvågs- eller kvartsvågspipa) är i praktiken raka rör där ljudet från membranets baksida leds genom en lång tunnel för att simulera en oändlig baffel. Tunneln är normalt, precis som hornen, veckad i ett fyrkantigt hölje, och kan vara tom eller fylld med dämpmaterial. Ljudledaren kännetecknas av ren och djup basåtergivning. #Pelarhögtalare bygger på att flera likadan högtalarelement i linje monterade i en smal låda gör det möjligt att styra ljudutbredningen - mycket användbart för PA-ljud, i konferenslokaler, konsertsalar, kyrkor, idrottsanläggningar mm.

Kortfattad historia

- Flera olika tyska och amerikanska patent mellan 1874 och 1900 ledde gradvis fram till den första fungerande högtalaren - en trumpetliknande tratt med en rörlig spole i ett magnetfält.
- 1925 presenterades den första elektrodynamiska högtalarelementet för placering i en baffel och samma år kom det veckade hornet. Den tidens förstärkare med ett rör i klass-A hade blygsamma effekter - någon enstaka watt - och mycket hög verkningsgrad hos högtalaren krävdes.
- 1928 patenterades den första koaxialhögtalare
- 1929 patenterades principen för elektrostatiska högtalare (fick dock ingen större praktisk betydelse förrän Quads ESL 1955)
- 1930 kom den första basreflexlådan och 1931-1933 utvecklades två- och trevägssystem för att kunna återge ett större frekvensområde.
- 1933 demonstrerades för första gången ett stereosystem med två högtalare och kablar från ett närbeläget konserthus.
- 1940 patenterade Paul Klipsch ett horn för hörnplacering, där rummets väggar och golv utgjorde en förlängning av själva hornet - med dittills oöverträffad basåtergivning som främsta fördel.
- 1941 skapade Altec Lansing de stora tvåvägshorn som under namnet "Voice of the Theatre" kom att dominera biografljudet under lång tid framåt
- 1954 introducerades den slutna lådan. De tillgängliga förstärkarna hade nu sådan effekt att verkningsgrad kunde offras för att få mindre och mer lättplacerade högtalarlådor.
- 1970 utvecklades ljudledningsprincipen. se även: http://history.acusd.edu/gen/recording/loudspeaker.html De senare decenniernas utveckling av ljudkvaliteten har inte inneburit några stora innovationer när det gäller högtalare och högtalarelement, utan främst handlat om finputsning av tekniska data, högre effekt mm. Främst har det handlat om elektronisk utveckling av komponenterna före högtalaren, digitalisering av ljudkällor och förstärkare. Högtalaren får betraktas som den primitiva och ofulländade komponenten i ljudsystemet, där det största felaktigheterna i ljudåtergivningen uppstår. ja:スピーカー Kategori:Ljudteknik Kategori:Hemelektronik

Myrornas krig

Myrornas krig är en benämning på det brus som syns i TV:n när inget program sänds. Det kan beskrivas som svarta och vita prickar som brusar på skärmen, vilket ger ett intryck av myror som krigar. Bruset är bakgrundsstrålning, främst i form av radiovågor, som antennen tar emot. Strålningen härstammar till största delen från rymden, speciellt vår egen sol. Bruset har även varit en del av ett program på 70-talet som kallades ”Myrorna slår tillbaka”. Kategori:TV

Anund Sture

Anund Sture, riddare, riksråd, död 1360 eller 1361. Stamfar för Sture, sjöbladsätten, jfr Sture, gumsehuvudsätten. Anund Sture var en av kung Birgers betrodda män, och han synes ha deltagit redan i det stora fredsmötet i Hälsingborg 1310, vid vilket en tillfällig försoning åvägabragtes mellan konung Birger och hertigarna, men gick snart över till hertig Erik, och 1321 tillhörde han hertiginnan Ingeborgs råd och belönades av henne samma år för gjorda tjänster. Blev slagen till riddare troligen 21 juni 1327 när hertiginnan Ingeborg gifte sig med Knut Porse. Under Magnus Eriksson var han en av riksrådets förnämsta och mest betrodda medlemmar. Han var sålunda kunglig ståthållare i Skåne 1333 och svenskt ombud vid avslutandet av ett stillestånd med Lubeck 1352. Förmodligen gift med en syster till riddaren Karl Näskonungsson (Natt och Dag). Barn #Magnus Anundsson Sture, riddare och riksråd. # Ingeborg, levde 1381 och var då gift. Se också
- Stureätten Kategori:Svenska riddare Kategori:Riksråd

Pozycjonowanie Varsavia appartamenti Pozycjonowanie download sitemap albergue en madrid

:: RELATED NEWS ::