:: wikimiki.org ::

Thekla Knös

Thekla Knös

Thekla Levinia Andrietta Knös, född 17 juni 1815 i Uppsala, död 10 mars 1880 på Växjö hospital, författarinna. Thekla Knös, som var dotter till professor Gustaf Knös, var ända från sin barndom en uppskattad medlem av den umgängeskrets som rörde sig i Geijers, Atterboms, Israel Hwassers och överstinnan Malla Silfverstolpes hem. Efter moderns död (1855) hemföll hon åt sjuklighet och svårmod. Hon återvann visserligen på 1860-talet sin förra själsspänstighet, men drabbades 1869 av en sinnessjukdom, från vilken hon inte mer tillfrisknade. Av hennes Dikter utkom 1:a delen 1852. Dikternas 2:a del (1853) inrymmer bland annat skaldestycket Ragnar Lodbrok som belönades med Svenska akademiens stora pris 1851 och som bär drag av Tegnérs Fritiofs saga. Hon utgav även bland annat några samlingar av sagor, nämligen Elfvornas qvällar (1852) och, tillsammans med Daniel och Louisa Müller, Konvaljerna (1855) samt, tillsammans med Fredrika Bremer och makarna Müller, Fyrväpplingen, en samling vers- och prosastycken (samma år). Efter hennes död utgavs hennes Efterlemnade anteckningar (1881). I 1937 års psalmbok medtogs hennes bearbetning av 3:e versen i psalm nr. 51 Det är en ros utsprungen. Versens ursprung är tyskt, men författaren okänd. I Knös översättning lyder den :Den späda rosen fina :som doftar salighet :i mörkret skall den skina, :besegra dunkelhet. :Sann Gud och mänska sann, :oss arma mänskor frälsa :från synd och död han kan. och kvarstår i 1986 års Psalmbok med nr. 113:3. Melodin är oförändrat en tysk medeltida julsång, vilken nedtecknades i Köln 1599.

Litteratur

- Elisabeth Mansén: Konsten att förgylla vardagen. Thekla Knös och romantikens Uppsala (doktorsavhandling 1993) Knös, Thekla Knös, Thekla

17 juni

Dagens namn

- Torborg, Torvald

Äldre namnsdagar:

- tidigare: Botolf (Botolphus)
- 1901: Torborg
- 1986: Torborg, Torhild och Toril
- 1993: Torborg, Torvald - från 26 februari. (Torhild och Toril utgår ur almanackan)

Helgdagar m.m.

- Islands nationaldag

Händelser

- 1300 - Åbo domkyrka invigs.
- 1775 - Slaget vid Bunker Hill.
- 1944 - Island förklarar sig självständigt från Danmark.
- 1972 - En grupp inbrottsmän grips på det demokratiska partiets högkvarter i Watergate-komplexet i Washington D.C., USA: Watergateskandalen inleds.

Födda

- 1239 - Edvard I, kung av England 1272-1307.
- 1682 - Karl XII, svensk kung 1697-1718.
- 1815 - Thekla Knös, svensk författare.
- 1818 - Charles Gounod, fransk kompositör.
- 1836 - Claes Theodor Odhner, svensk riksarkivarie.
- 1875 - Göta Klintberg, svensk skådespelare.
- 1882 - Igor Stravinskij, rysk tonsättare.
- 1884
- Torsten Kreuger, svensk finansman.
- Wilhelm, svensk prins och dokumentärfilmare.
- 1888 - Heinz Guderian, tysk militär, generalöverste (1940).
- 1895 - Ruben Rausing, svensk företagare, grundare av Tetra Pak.
- 1900 - Martin Bormann, nazistisk politiker, Hitlers stabschef.
- 1925 - Åke Arell, svensk arkitekt.
- 1927 - Lucio Fulci, italiensk filmregissör, manusförfattare, skådespelare.
- 1935 - Börje Hörnlund, svensk politiker, centerpartist.
- 1942 - Mohamed ElBaradei, egyptisk chef för det internationella atomenergiorganet, IAEA.
- 1943 - Barry Manilow, amerikansk kompositör, pianist och sångare.
- 1945 - Eddy Merckx, belgisk tävlingscyklist.
- 1946
- David Crausby, brittisk parlamentsledamot för Labour Party.
- Ulf Dahlsten, svensk socialdemokratisk statssekreterare i statsrådsberedningen 1983-1986.
- Basia Frydman, svensk skådespelare.
- 1948 - Eddie Meduza, svensk musiker.
- 1951 - Kerstin Granlund, svensk revyartist.
- 1953 - Vernon Coaker, brittisk parlamentsledamot för Labour 1997-.
- 1963 - Greg Kinnear, amerikansk skådespelare.
- 1966 - Jason Patric, amerikansk skådespelare.
- 1969 - Patric Kjellberg, svensk ishockeyspelare.
- 1980 - Venus Williams, amerikansk tennisspelare.

Avlidna

- 1696 - Johan III Sobieski, kung av Polen 1674-96.
- 1739 - Malcolm Sinclair, militär (mördad).
- 1839 - Lord William Bentinck, brittisk politiker och militär.
- 1898 - Edward Burne-Jones, brittisk målare och illustratör, prerafaelit.
- 1904 - Nikolaj Bobrikov, rysk militär och politiker, generalguvernör i Finland 1898-1904.
- 1922 - Thomas Samuel Kuhn, amerikansk filosof och professor.
- 1947 - Gunhild Robertson, svensk skådespelare.
- 1963 - Alan Francis Brooke, brittisk militär.
- 1999 - Basil Hume, kardinal, ärkebiskop av Westminster.
- 2003
- Jan Danielson, svensk naturjournalist, ekosof.
- Paul Harland, nederländsk science fiction-författare.
- 2004 - Sara Lidman, svensk författare.

Se även

16 juni - 18 juni - 17 maj - 17 juli -- lista över alla datum januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december 170 ja:6月17日 ko:6월 17일 simple:June 17 th:17 มิถุนายน

1815

Händelser

- 8 januari - 6.500 amerikaner besegrar 8.700 britter i slaget vid New Orleans med endast 360 döda på den amerikanska sidan.
- 18 juni - Napoleon besegras slutgiltigt i slaget vid Waterloo, vilket leder till att han tvingas abdikera tre dagar senare.
- 31 juli - Norrmännen erkänner unionen med Sverige.
- 6 augusti - Riksakten, godkänd av det norska Stortinget och den svenska riksdagen, som reglerar vissa unionella frågor, utfärdas. Norge tvingas acceptera en gemensam utrikespolitik och en gemensam kung. Landet blir alltså inte en del av det svenska riket, som Finland var.
- 23 oktober - Sverige avträder svenska Pommern till Preussen. Danmark skulle ha fått Pommern, men har bytt det mot Lauenburg, som ligger närmare Danmark. Den svenske generalen Boye överlämnar de svenska fanorna till pommerska trupper, varvid Sverige förlorar sin sista besittning på kontinenten.
- Smittkoppsvaccinationen blir obligatorisk på alla barn under två år i Sverige.
- De förordningar som har reglerat viktualiehandeln i Sverige avskaffas.
- Ett förslag om att införa tvåkammarriksdag faller i den svenska riksdagen.
- Evangeliska sällskapet ombildas till Svenska Bibelsällskapet, i vilket samtliga biskopar går med. Syftet är att sprida biblar till svenska folket.
- Judars rätt att flytta till Sverige inskränks på förslag av adeln och borgarna.
- Luxemburg blir storfurstendöme.
- Göteborgs domkyrka invigs.

Födda

- 14 januari - Johan Gustaf Malmsjö, svensk pianotillverkare.
- 1 april - Otto von Bismarck, tysk statsman, järnkanslern.
- 30 maj - Karl Edvard Norström, svensk järnvägsbyggare.
- 17 juni - Thekla Knös, svensk författare.
- 29 juni - Friedrich Albert von Eulenburg, preussisk greve och statsman.
- 27 oktober - Niels Ludvig Westergaard, dansk orientalist.
- 31 oktober - Karl Weierstrass, tysk matematiker.
- 12 november - Elizabeth Cady Stanton, amerikansk feminist och reformator, ledare för suffragettrörelsen.
- 10 december - Ada Byron Lovelace, brittisk matematiker och den förste datorprogrameraren.
- 21 december - Thomas Couture, fransk målare av porträtt-, historie- och genremålningar.
- John Gross Barnard, nordamerikansk ingenjör-officer.
- Giovanni Bosco, italiensk präst och filantrop.

Avlidna

- 13 oktober - Joachim Murat, fransk marskalk, kung av Neapel 1808-1815.
- Michel Ney, fransk militär, marskalk 1804, hertig av Elchingen 1808, furste av Moskva 1812. Kategori:Årtal Kategori:1810-talet ko:1815년 ms:1815 simple:1815 th:พ.ศ. 2358

10 mars

10 mars är den 69:e (70:e under skottår) dagen på året i den gregorianska kalendern. Det är 296 dagar kvar till årets slut.

Dagens namn

- Edla, Ada

Äldre namnsdagar:

- tidigare: Apollonius
- 1901: Edla
- 1986: Edla, Edling och Ethel
- 1993: Edla, Ethel. (Edling utgår ur almanackan)
- 2001: Edla, Ada - från 4 mars. (Ethel utgår)

Händelser

- 1831 - Ludvig Filip I av Frankrike grundar Främlingslegionen.
- 1906 - En gruvolycka i Courrières i norra Frankrike kräver 1 099 dödsoffer.
- 1948 - Tjeckoslovakiske ministern Jan Masaryk mördas.
- 1975 - Vietnamkriget: Nordvietnamska trupper anfaller Ban Me Thout (Sydvietnam) innan de intar Saigon).

Födda

- 1452 - Ferdinand II av Aragonien, kung av Aragonien, Kastilien, Sicilien, Neapel, Navarra, och greve av Barcelona.
- 1749 - Lorenzo Da Ponte, italiensk författare.
- 1766 - Samuel Andreas Krebs, norsk militär.
- 1801 - Nils Samuel von Koch, svensk justitiekansler.
- 1845 - Alexander III av Ryssland, rysk tsar.
- 1891 - Greta Fock, svensk skådespelare.
- 1895 - Axel Witzansky, svensk balettdansör, skådespelare, teaterpedagog och koreograf.
- 1903 - Bix Beiderbecke, amerikansk jazztrumpetare.
- 1911 - Olof Lagercrantz, svensk författare.
- 1920 - Boris Vian, fransk ingenjör, författare och jazztrumpetare.
- 1921 - Curt Nicolin, svensk ingenjör och finansman.
- 1939 - Fred Gunnarsson, svensk skådespelare.
- 1941 - Dean Torrence, amerikansk musiker i duon Jan and Dean.
- 1948 - Lilian Johansson, svensk skådespelare.
- 1949 - Larry Wall, kanadensisk programmerare, lingvist och författare.
- 1953 - Christer Fant, svensk skådespelare.
- 1955 - Sven-Erik Österberg, svensk socialdemokratisk politiker, biträdande finansminister 2004-.
- 1957
- Pervenche Berès, fransk EU-parlementariker.
- Usama bin Ladin, saudiarabisk terroristledare, Al Qaida.
- 1958 - Sharon Stone, amerikansk skådespelare.
- 1961 - Laurel Clark, amerikansk astronaut.
- 1964
- Neneh Cherry, svensk artist.
- Prins Edward av Storbritannien, nuvarande hertig av Wessex.
- 1966 - Edie Brickell, amerikansk sångare och kompositör.
- 1972 - Marcus Olsson, svensk kortfilmsregissör och teaterregissör.
- 1981 - Samuel Eto'o, kamerunsk fotbollsspelare.
- 1983 - Elena Bovina, rysk tennisspelare.
- 1986 - Grete Havnesköld, svensk skådespelare.

Avlidna

- 1810 - Daniel Boëthius, svensk filosof.
- 1872 - Giuseppe Mazzini, italiensk politiker och revolutionär.
- 1880 - Thekla Knös, svensk författare.
- 1940 - Mihail Bulgakov, rysk författare.
- 1948 - Jan Masaryk, tjeckoslovakisk utrikesminister, självmord eller mord.
- 1962 - Olle Janson, svensk skådespelare.
- 1975 - Aase Ziegler, dansk skådespelare och sångare.
- 1982 - Erik "Kiruna-Lasse" Larsson, svensk längdåkare, OS-medaljör.
- 1985 - Torsten Ehrenmark, svensk journalist, korrespondent, kolumnist, radiopratare och författare.
- 1986 - Ray Milland, brittisk-amerikansk skådespelare.
- 1990 - Olle Ekbladh, svensk skådespelare.
- 1998 - Lloyd Bridges, amerikansk skådespelare.
- 2002 - Erik Lönnroth, svensk historiker, ledamot av Svenska Akademien 1962 - 2002.
- 2004
- Olle Adolphson, svensk trubadur.
- Ulla-Carin Lindquist, nyhetsankare på Rapport.
- 2005 - Danny Joe Brown, amerikansk rocksangre, medlem i Molly Hatchet.

Se även

9 mars - 11 mars - 10 februari - 10 april -- lista över alla datum januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december 071 ja:3月10日 ko:3월 10일 simple:March 10 th:10 มีนาคม

1880

Händelser

- 19 april - Louis De Geer d.ä. avgår som svensk statsminister och efterträds av Arvid Posse.
- 24 april - Vegaexpeditionen återvänder till Stockholm, efter att Adolf Erik Nordenskiöld med fartyget Vega har fullbordat Nordostpassagen.
- Victor Balck introducerar sporten gång i Sverige, efter att ha sett sporten vid ett besök i England.
- Hästdragna spårvagnar börjar rulla i Malmö.
- Den första ångdrivna spårvagnen börjar rulla i Stockholm.
- Artur Hazelius museum, Skandinavisk-Etnografiska samlingen, byter namn till Nordiska museet under mottot "Känn dig själv".
- Henrik Ibsens Ett dockhem uppförs i Stockholm och Göteborg.
- Stockholms Bell Telefonaktiebolag grundas och öppnar Sveriges första telefonstation i Stockholm.
- I ett försök att avsätta Brännvinskungen L.O. Smith från stämman i det spritbolag han äger utlyses extra bolagsstämma, just som Smith med familj har rest på semester. I Cadiz får Smith ett telegram, som varnar om detta, varpå han med privathyrt tåg på rekordfart beger sig till Stockholm och hinner fram till stämman i tid för att stäcka planerna.

Födda

- 10 januari - Gull Natorp, svensk skådespelare.
- 26 januari - Douglas MacArthur, amerikansk general, ÖB under Korea-kriget.
- 8 februari - Franz Marc, tysk konstnär.
- 16 februari - Hjalmar Lundgren, svensk författare.
- 26 februari - Karin Smirnoff, finlandssvensk författare och dramatiker.
- 2 mars - Ivar Kreuger, svensk företagsledare, finansman och civilingenjör.
- 5 mars - Adrian Molin, svensk sociolog och politiker.
- 28 mars - Aurore Palmgren, svensk skådespelare.
- 3 april - Yngwe Nyquist, svensk skådespelare, opera- och operettsångare.
- 4 april - Elvin Ottoson, svensk sångare, skådespelare och regissör.
- 4 maj - Bruno Taut, tysk arkitekt och stadsplanerare.
- 6 maj - Ernst Ludwig Kirchner, tysk målare, expressionist.
- 10 maj - Robert Jonsson, svensk skådespelare och sångare.
- 16 maj - Joachim Holst-Jensen, norsk skådespelare.
- 3 juni - Hildur Lithman, svensk skådespelare.
- 8 juni - Ivan Hedqvist, svensk skådespelare och regissör.
- 27 juni - Helen Keller, amerikansk författare, aktivist och föreläsare.
- 29 juni - Ludwig Beck, tysk militär, arméstabschef 1935-1938.
- 14 juli - Gustav Fonandern, svensk arkitekt, sångare, textförfattare och skådespelare.
- 24 juli - Ernest Bloch, amerikansk tonsättare.
- 26 juli - Bror Abelli, svensk regissör, skådespelare, sångare, författare och biografägare.
- 4 augusti - Werner von Fritsch, tysk militär, arméchef 1935-1938.
- 22 augusti - Hava Rexha, albansk kvinna som sägs ha blivit 123 år gammal.
- 25 augusti - Robert Stolz, österrikisk tonsättare.
- 31 augusti - Wilhelmina av Nederländerna, drottning av Nederländerna 1890-1948.
- 12 september - Fritz Kärfve, svensk konstnär.
- 22 september - Christabel Pankhurst, brittisk politiker, kvinnorättskämpe.
- 3 oktober - Gustaf Bergman, svensk skådespelare, teaterchef, manusförfattare och operaregissör.
- 7 oktober - Conrad Albrecht, tysk sjömilitär, generalamiral 1939.
- 14 oktober - Vilhelm Ekelund, svensk författare.
- 21 oktober - Viking Eggeling, svensk konstnär och filmare.
- 1 november - Alfred Wegener, tysk meteorolog, geolog - kontinentaldriftsteorin.
- 6 november - Robert Musil, österrikisk författare.
- 15 november - John Ekman, svensk skådespelare.
- 25 november
- Anna Flygare-Stenhammar, svensk skådespelare.
- Leonard Woolf, brittisk författare.
- 3 december - Fedor von Bock, tysk generalfältmarskalk.
- 12 december - Hedvig Nenzén, svensk skådespelare.
- 26 december - Gösta Sjöberg, svensk journalist, tidningsman, författare och manusförfattare.
- 31 december
- George C. Marshall, amerikansk militär och politiker, utrikesminister 1947-1949, mottagare av Nobels fredspris.
- Margot Ryding, svensk skådespelare.

Avlidna

- 10 mars - Thekla Knös, svensk författare.
- 29 mars - Constantin Hansen, norsk konstnär.
- 8 maj - Gustave Flaubert, fransk författare.
- 20 maj - Axel Adlercreutz, svensk hovrättspresident, statsråd, riksdagsman 1847-1866 och 1877-1880, statsminister 1870-1874.
- 25 maj - Robert Fredrik von Kraemer, svensk friherre, landshövding i Uppsala 1830-1862.
- 22 november - Helge Palmcrantz, svensk uppfinnare och industriman. Kategori:Årtal Kategori:1880-talet ko:1880년 ms:1880 simple:1880 th:พ.ศ. 2423

Hospital

Hospital har historiskt varit benämning på ett par olika typer av sjukhus: #från 1800-talet benämning på mentalsjukhus. #i äldre tid benämning på vårdanstalt för äldre, handikappade och sjuka i gemen. #på flertalet språk betecknar hospital sjukhus i allmänhet.

Gustaf Knös

Gustaf Knös, orientalist, teolog, född 20 oktober 1773 i Skara, död 30 december 1828 i Uppsala. Far till Thekla Knös. Knös blev student i Uppsala 1791, filosofie magister 1797 och teologie kandidat 1800, varefter han utnämndes till docent i gamla och nya testamentets exegetik. Under de närmast följande åren företog han utrikes resor samt studerade österländska språk vid universiteten i Rostock, Paris och Göttingen. På grund av ett fördelaktigt vitsordat specimen vid Göttingens universitet utnämndes han 1806 till akademiadjunkt i Uppsala med grekiska och österländska språken till läroämne. Knös utnämndes 1810 till professor i grekiska språket, vilken professur han 1814 utbytte mot en i österländska språk. 1817 lät han prästviga sig och kallades samma år till kyrkoherde i Väster-Åkers och Dalby patronella pastorat med kunglig tillåtelse att därjämte få behålla sin professur. Han blev teologie doktor 1818. Han hade ett djupt religiöst sinne. Det enda arbete av Knös som väckte någon större uppmärksamhet var den bekanta skriften Samtal med mig sjelf om verlden menniskan och Gud (1824). Den innehåller en självbekännelse, som är ett troget uttryck av hans väsen och åskådning. Han framstår i den som swedenborgian av övertygelse. Redan som barn hade han i hemlighet studerat Swedenborgs skrifter i faderns bibliotek. En skarp recension i tidskriften Svea föranledde utgivandet av Försök att utreda några vigtiga frågor, som utkom året före hans död. För den yttre världen syntes Knös i den mån han blev äldre, alltmer främmande. I sällskap var han tyst och sluten, men i förtroligare kretsar meddelade han på ett fängslande sätt sin inre rikedoms skatter. I förening med sin broder O. A. Knös och G. Rosén utgav han Ossians skaldestycken (h. 1--3, 1794--1800). Bland hans övriga arbeten må nämnas Chrestomathia syriaca maximam partem e codicibus manuscriptis collecta (Göttingae MDCCCVII) och De lingua Sabæorum (i "Acta societatis scientiarum Götting."). Han efterlämnade även en stor mängd akademiska dissertationer. Knös, Gustaf Knös, Gustaf

Per Daniel Amadeus Atterbom

Per Daniel Amadeus Atterbom, född 19 januari 1790 i Åsbo, Östergötland, död 21 juli 1855 i Stockholm, författare, kritiker; professor i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet 1828 och i estetik och modern litteratur 1835, ledamot av Svenska Akademien 1839. Farfar till Ebba Atterbom. Lärare åt blivande kung Oscar I mellan åren 1819-1821. Som son till komministern Gabriel Atterbom och dennes svärmiskt religiösa hustru, var barndomen av avgörande betydelse för den framtida diktningen och filosofiska åskådningen. Faderns frånfälle 1807 resulterade i en kris som skulle återkomma och fortsätta plåga Atterbom livet ut. Under krisen kom han i kontakt med den tyska nyromantikens estetiska och filosofiska idéer, bl.a. genom författare som Novalis och Tieck. Detta ledde till en övertygelse i vilken han först deltog i Vitterhetens vänner och sedan med likasinnade bildade sällskapet Musis amici 1807, vilket följande år bytte namn till Auroraförbundet. Från 1810 utgav sällskapet tidskriften Phosphoros där en intensiv propaganda bedrevs. Atterboms främsta bidrag i detta var som lyriker, men han författade även polemiska skrifter. Tidskriften dog ut under 1813. Under en två år lång vistelse i Tyskland 1817-1819 blev Atterbom god vän med Schelling. Resan innebar även ytterligare en kris under vilken han omvärderade delar av den romantiska filosofin och återgick alltmera till den kristna offertanken. Trots stora framgångar, var Atterbom också skarpt kritiserad av många i sin samtid och stundtals öppet smädad. Hans konservativa kristenhet och lyriska romantik stod i skarp kontrast till den framväxande liberalismen och dess realism.

Ett hjärta blott slår i det eviga allt!
En lag blott jag lyder: vad detta befallt!
I tusende skepnader klappar dess blod,
Och alla sig läska ur varandets flod.

Så delar jag med mig, till tidens fördriv,
Den flödande strömmen av tjusande liv;
Vad mer, om där skummar förgängelsens våg,
Blott rytm är i störtande timmarnas tåg?

Ur Rosen

Atterboms skönlitterära författarskap är synnerligen musikaliskt och känslosamt, och behandlar ofta fritt omarbetade sagor. Kritiker menar att Atterbom aldrig lyckas fjärma sig från sin egocentrism, då hans egna själskonflikter genomsyrar vad han skriver. Mest känd är han för det poetiska eposet Lycksalighetens ö och Fågel blå, som båda av honom själv kallades sagospel. Dessa arbetade han på från 1811. Den förra publicerades 1827 i två delar, men den senare blev aldrig mer än fragment. Svenska siare och skalder 1-6, vår första egentliga svenska litteraturhistoria, skrevs av Atterbom 1841-1855, och för vilken han fick sitt erkännande i den svenska estetiken. Dessförinnan hade han publicerat Studier till philosophins historia och system (1835). Gift 1826 med Ebba af Ekenstam, av adlig ätt nr 2220. Släkten Atterbom härstammar från bonden Lars Hemmingsson i Ledberg, Östergötland som föddes andra hälften av 1500-talet. Släktnamnet upptogs av dennes sonson, komministern Jonas A. efter orten Attorp.

Verk av Atterbom

- Vikingasäten (1814)

Externa länkar

- Atterboms Minnen från Tyskland och Italien I-II har getts ut digitalt av Svenska Akademien: [http://www.svenskaakademien.se/SVE/klassiker/pdf/Atterbom%201.pdf Del I] och [http://www.svenskaakademien.se/SVE/klassiker/pdf/Atterbom%202.pdf Del II]. Atterbom, Per Daniel Amadeus Atterbom, Per Daniel Amadeus Atterbom, Per Daniel Amadeus Atterbom, Per Daniel Amadeus

Malla Silfverstolpe

Malla (egentligen Magdalena Sofia) Silfverstolpe, född Montgomery, född 8 februari 1782 i Finland, död 17 januari 1861 i Uppsala, svensk författare, dotter till överste Robert Montgomery, gift 1807 med översten i generalstaben David Gudmund Silfverstolpe (1769-1819). 1783 flyttade hennes fader till Sverige, och den moderlösa ettåriga dottern uppfostrades där, framför allt av sin mormoder, Magdalena Rudbeck på Edsberg. Hennes äktenskap var icke lyckligt, i synnerhet sedan hennes makes ärftliga "mjältsjuka" förvärrats. Sedan 1812 bosatt i Uppsala, kom hon småningom att intaga en betydande plats i denna stads då synnerligen rika och andligt betydelsefulla sällskapsliv. I hennes hem samlades de vittra och vetenskapliga kretsarna likaväl som den högre societeten och märkliga utlänningar, och det var under ett par årtionden icke blott en sällskaplig medelpunkt, utan även en samlande och sammanhållande makt inom de svenska romantiska kretsarna. Själv en i högsta grad mottaglig och bildningsintresserad natur, vart hon, ehuru uppfostrad i fransk bildning, fullkomligt medryckt av den nya, romantiska kulturen. Sitt verksamma understöd lämnade hon också åt denna riktnings företrädare; bland dem, som hennes storslagna mecenatskap kom till del, kunna nämnas Per Ulrik Kernell och Adolf Fredrik Lindblad. På grundvalen av sedan barndomen förda dagboksanteckningar skrev Silfverstolpe memoarer, som påbörjades 1822 efter Kernells enträgna uppmaningar. I utdrag har dessa av Malla Grandinson utgetts i fyra delar (1908-11; I och II i 2:a uppl. 1914) och mottagits med stort bifall. De är synnerligen rikhaltiga som person- och kulturhistoriska skildringar; hela den värld, vari våra förnämsta kulturpersonligheter levde under hennes tid, tecknas av henne med utomordentlig förtrogenhet, beundrande och finkänsligt, med viktiga bidrag till karakteristiken av bl. a. Almqvist, Atterbom, Geijer, Lindblad, Anders Fredrik Skjöldebrand, Esaias Tegnér, Adolf Törneros och Wallin. Även från Tysklands förnämsta kretsar ger hon livfulla och betecknande förstahandsintryck på grund av sin vistelse där 1825-26 (tysk upplaga med inledning av Ellen Key, 1916). Hon är hos oss den förnämsta kvinnliga representanten för den förfining och utveckling av det högre umgängeslivet, som romantiken medförde. Till henne skrevs flera dikter, av bl. a. Atterbom, Geijer (Reseda) och J. O. Wallin. I striden om Almqvists "Det går an" deltog hon med Månne det går an? (1840). Silfverstolpe, Malla

Esaias Tegnér

Denna artikel handlar om skalden och biskopen Esias Tegnér, för dennes sonson med samma namn, se Esaias Tegnér d.y. ---- Esaias Tegnér d.y. Esaias Tegnér d.y. Esaias Tegnér, född 13 november 1782 i Kyrkeruds komministerboställe i By församling i Värmland, död 2 november 1846 i Växjö, Småland. Son till sedermera kyrkoherden i Millesviks församling Esaias Tegnér och hans hustru kyrkoherdedottern Sara Maria Sejdelia. Skald, biskop i Växjö 1824, ledamot av Svenska Akademien från 1819. Farfar till Esaias Tegnér d.y. Esaias försörjde sig tidigt som informator, och fick efter studier i Lund fil. mag.-examen som docent, och blev 1810 slutligen professor i estetik. Var en flitig deltagare i det politiska livet, både i riksdagar och statliga kommittéer. Insjuknade 1840, och fördes till sinnesvårdsanstalt i Tyskland, varifrån han emellertid snart kunde återvända, för att återta sitt ämbete.

Bibliografi

Diktverk

- "Nattvardsbarnen" (1820)
- "Axel" (1822)
- "Frithiofs saga" (1825)

Enskilda dikter

- "Till min hembygd"
- "Det eviga"
- "Kyssarna"
- "Språken"
- "Karl XII"
- "Skål i Götiska förbundet"

Externa länkar

- [http://runeberg.org/authors/tegner.html Författarpresentation hos Projekt Runeberg]
- Tegnér, Esaias Tegnér, Esaias Tegnér, Esaias

Fredrika Bremer

Fredrika Bremer, född 17 augusti 1801 på Tuorila i Piikkis socken, nära Åbo, Finland, död 31 december 1865 på Årsta slott (Haninge kommun), Stockholms län; svensk författare, feminist och välgörenhetsidkare. Fredrika Bremer är en feministisk förgrundsgestalt, och en författare som introducerade den realistiska romanen i Sverige. Genom hennes roman Hertha påverkade hon opinionen för att kvinnan skulle medges rätt att myndigförklaras, vilket riksdagen belutade efter en livig offentlig debatt. Redan under sin samtid var hon världsberömd. Fredrika Bremer fick en renässans på 1970-talet. Av de många som forskat på hennes liv, tankar och gärningar kan särskilt nämnas Selma Lagerlöf, Elin Wägner, Sture Linnér, Henrik Schück och Agneta Pleijel.

Uppväxt och unga år

Den släkt Bremer som Fredrika Bremer tillhörde, kommer enligt traditionen från Bremen; en Isak Bremen lär ha flyttat till Västerås 1644. Den äldste belagda stamfadern, Isak Bremer (1707-1771) var handlande där. Den senare var Fredrika Bremers farfars far. Hon var dotter till brukspatronen och grosshandlaren Karl Fredrik Bremer (1770-1830) och Birgitta Charlotta Hollström. Sondotter till skeppsredaren i Åbo, Jacob Bremer (1711-1785) och Ulrika Fredrika Salonius (1746-1798). Fredrika Bremer var dotter till en brukspatron i Åbo, men växte upp i Stockholm, dit familjen flyttade 1804. Fadern var en av Finlands mest framgångsrika affärsmän och familjen var mycket förmögen. Familjen hade sin sommarbostad på Årsta slott med anor från medeltiden. Som tiden föreskrev, fick Fredrika Bremer undervisning i hemmet. Fadern var enligt Fredrika Bremer själv mycket auktoritär, tillbakadragen men med familjen känslostyrd och lynnig. Modern var en socitetsdam med fransk fostran. Redan vid åtta års ålder började Fredrika Bremer skriva fransk vers; som barn ansågs hon vara mycket upprorisk vilket tillskrevs ett konstnärligt temperament. Moderns uppfostran var dock mycket sträng. Varje morgon blev Fredrika Bremer och hennes systrar förda till modern för att niga och kyssa hennes hand, de skulle äta minimalt för att vara "zefyrliknande" eftersom deras liv hängde på att de blev gifta. Kvinnor var vid denna tid inte myndiga och en ogift kvinna hade problem att finna en lämplig livsgärning annan än äktenskap, då möjligheterna till inkomster och försörjning genom arbete ansågs olämpligt. 1821 begav hon sig med familjen på resa med täckvagn och sin betjänt genom kontinenten på en så kallad uppfostringsresa, som unga damer och herrar företog i syfte att insupa den kontinentala kulturen. Familjen vistades några år i Tyskland, Schweiz, Paris, och Nederländerna. I Paris blev hon bekant med landets sociala verksamheter som hon tog stort intryck av. Vid återkomsten till Sverige deltog hon i sällskapslivet i Stockholm; för en dam innebar det att brodera i sällskap och andra stillsamma sysslor. "Broderande på en evig och grå halsremsa domnade jag alltmer, dvs. i mina livligare krafter, i min håg att leva" skrev hon i sin dagbok.

I Årsta och på Tomb

1826-1828 var hon bosatt på familjens gods på Årsta, där hon med religiös övertygelse ägnade sig åt att förbättra livet för traktens fattiga och sjuka. Under den tiden utvecklade hon även sina konstnärliga färdigheter och påbörjade romantriologin Teckningar utur hvardagslifvet. Romanen tillkom under påverkan av den brittiska brevromanen, Jeremy Benthams utilism, platonskt influerad humanism, Friedrich Schiller, och Johann Gottfried Herder. För detta verk vann hon erkännande, och blev den då mycket ansedda skolmannen Per Böklins lärjunge i Kristianstad från 1833. Böklin och hon själv skulle förbli goda vänner hela livet, och deras korrespondens finns utgiven av Klara Johansson och Ellen Kleman i Fredrika Bremers brev 1-4 (1915-20). Han friade till henne vid ett flertal tillfällen, men hon tackade nej. När Böklin hastigt gifte sig 1835 drog sig Fredrika Bremer undan sällskapslivet och var under långa perioder bosatt hos grevinnan Stina Sommerhielm på Tomb i Norge. Hon återvände bara till Sverige när en av hennes systrar låg för döden, och stannade i Norge till 1840. I Norge skrev hon ett av de verk som hon blivit mest beundrad för, romanen Grannarne (1837). I likhet med hennes andra romaner är den mycket självbiografisk eller hennes egen önskedröm. Den förnyar samtidens estetik genom att låta romanens berättare vara mindre påträngande, och därigenom mer objektiv och mindre uttalat moraliserande. Hon hade vid romanens tillkomst studerat Goethe. Även den följande romanen, Hemmet (1839) är influerad av honom. Det mest påfallande med denna roman är emellertid systerskapets tecknande, som utan idealisering av personerna framhåller gemenskapens betydelse särskilt för de ogifta kvinnorna. Hennes romaner är alltid skrivna med en synlig kvinnlig berättare och kvinnliga huvudpersoner med fadersrelationen och familjen som huvudmotiv.

1840-1854

Vid det laget var Fredrika Bremer världsberömd som författare. Hon återvände till Stockhom 1840, och skrev där sin första icke-skönlitterära bok, Morgon-väckter (1842), en religiös idéskrift i den aktuella debatten. I Stockholm fortsatte hon det välgörenhetsarbete hon sysslat med i yngre år och bröt sin isolering genom att delta i det högborgerliga och intellektuella umgängeslivet. En av hennes goda vänner var Erik Gustaf Geijer, och hon umgicks även mycket med Esaias Tegnér. Efter att ha läst Alexis de Tocquevilles skildring av Amerika, reste hon till USA 1849 och stannade i två år. Hennes intryck från den vistelsen finns i dagboksanteckningar och brev till en syster, vilka hon utgav i Hemmen i den nya världen (1853-54). I Amerika tog hon starkt intryck av den filantropiska verksamheten där, och försökte starta ett världsfredsprojekt i England med en programskrift som trycktes i Times 1854. Vid denna tid kallar hon sin ideologi "kristen socialism", en i dåtidens England förekommande riktning, då konkurrenstanken enligt henne var oförenlig med det kristna budskapet. [http://www.folkpartiet.se/templates/ListPage____14899.aspx] Hon uppfattas dock ofta som kristen socialliberal (ibid ; Mannheimer, 1984, s. I:383).

Feminism

1856 utgav Fredrika Bremer idéromanen Hertha, med undertiteln En själs historia, teckning ur det verkliga livet, som handlar om nödvändigheten att kvinnor fick sin myndighet. Huvudpersonen, Hertha, för en kamp mot sin förmyndare och försöker slippa bli gift. Litteraturprofessor Sverker Ek kallar romanen 1926 tendensiös och säger att den vittnar om en inre känslomässig brist, men att den även är ett uttryck för mod då romanen utmanade hennes popularitet. Bland feminister har romanen dock givit Fredrika Bremer en nästan ojämförlig beundran, och hon kallas ofta den svenska kvinnorörelsens grundare, fastän uttryck för feminism redan finns hos bl. a. Hedvig Charlotta Nordenflycht. Romanen väckte offentlig debatt, den s.k. Herthadiskussionen som ledde till att riksdagen 1858 beslutade om att kvinnor skulle bli myndiga vid 25 års ålder. Vidare öppnades 1861 Högre lärarinneseminariet i likhet med den "högskola" som föreslås i Hertha. Påverkad av romanen grundade Sofie Leijonhufvud Tidskrift för hemmet 1859.

"Pilgrimsresan"

När Fredrika Bremer skrivit Hertha begav hon sig omedelbart till södra Europa; först Schweiz, sedan Grekland, Italien, Frankrike och Orienten. Om detta har hon skrivit i Lifvet i gamla världen (1860-62). Framför allt studerade hon de olika kyrkorna. Under denna tid hade Bremer en tanke om att bygga en framtidskyrka i vilken olika trosuppfattningar inte skulle hindra någon att bli medlem. Hon kallade detta att ha funnit "den högsta kritiska ståndpunkten" att flera religioner och moralsystem verkligen kunde samsas. Vissa folk, ansåg dock Bremer, vara oförbätterliga, och då kunde hennes försoningstanke som annars var så framträdande för hennes idéer, vara mycket fjärran. Hon var visserligen långt före sin tid i många avseenden, men var i andra hänseenden fast i gamla föreställningar. Åsa Moberg sätter hennes åsikter i samtidens kolonialism och missionerande, där "förbättring var förändringens enda tänkbara väg" och att "samma egocentriska godhet genomsyrar alla 1800-talets politiska och sociala frågor" (Moberg, 1997, s. 91). För detta har Fredrika Bremer blivit skarpt kritiserad under senare år (ibid, not 49). Hon återvände till Sverige 1861. De sista åren deltog hon bland annat i den segdragna debatten om ståndsriksdagen, som ledde till representationsreformen vilken trädde i kraft 1866. Efter en kort tids sjukdom avled hon i Årsta 31 december 1865. Hennes kvarlåtenskap inbegrep opublicerat material, och ärvdes av hennes syster Charlotte Quiding som utgav valda delar, förstörde stora partier, och överlät återstoden till Kungliga biblioteket.

Bibliografi

- Teckningar utur hvardagslifvet, 1828
- Familjen H
- , 1830–1831
- Presidentens döttrar, 1834
- Nina, 1835
- Grannarne, 1837
- Hemmet, 1839
- Hemmen i den nya världen, 1853-1854
- Lifvet i gamla verlden, 1860-1862
- Hertha, 1856
- Fader och Dotter, 1858

Se även

- Fredrika-Bremer-Förbundet

Externa länkar

- [http://www.fredrikabremer.se/ Fredrika-Bremer-Förbundet]
- [http://www.svenskaakademien.se/SVE/klassiker/pdf/Bremer.pdf Svenska Akademien har gett ut en gratis digital utgåva av Bremers Livet i gamla världen. Palestina]
- [http://www.omnibus.se/eBoklagret Flera titlar av Fredrika Bremer på eBoklagret Omnibus]
- [http://runeberg.org/authors/fbremer.html Författarpresentation på Projekt Runeberg]
- [http://www.google.se/search?hl=sv&q=fredrika+bremer+Agneta+Pleijel&btnG=S%C3%B6k&meta= Bibliografi inkl biografier och textanalyser, Fredrika Bremer-förbundet]

Källor

- Litteraturhandboken, Forum, (Sthlm 1984)
- Ek, Sverker, artikel i Svenskt Biografiskt Lexikon 6 (Sthlm 1926)
- Moberg, Åsa, Simone och jag (Sthlm 1997)
- Mannheimer, Carin, "Fredrika Bremer" i Författarnas litteraturhistoria : De svenska författarna : Från runristarna till Sonja Åkesson, red. L. Ardelius och G. Rydström (Sthlm 1984) Bremer, Fredrika Bremer, Fredrika

1937 års psalmbok

1937 års psalmbok skulle även kunna kallas den eklundska psalmboken efter karlstadsbiskopen Johan Alfred Eklund (1863-1945), som spelade en drivande roll i arbetets slutskede. Övriga viktiga bidragslämnare var t.ex. Anders Frostenson, Edvard Evers och Paul Nilsson. Psalmboken stadfästes som officiell psalmbok för Svenska Kyrkan den 26 november, vilket kan tyckas något sent på kyrkoåret som inleds första advent. Denna psalmbok användes inte ens ett halvt sekel (fram till 1986), och byggde i stora drag på den wallinska psalmtraditionen. Dock infördes åtskilliga s.k. väckelsesånger och psalmer från bl.a. övriga Norden och den anglosaxiska världen. Den innehöll 600 nummer "vanliga psalmer" samt några liturgiska sånger och "Psalmer att läsas vid enskild andakt". Ackompanjemang till psalmboken återfinns i 1939 års koralbok.
- Melodierna till många av psalmerna återfinns på [http://w1.321.telia.com/~u32108585/ Svenska psalmer]
- Texterna i nummerordning återfinns på [http://hem.crossnet.se/rundqvist/SvPs1937/Innehall.html Psalmskatten] Med
- försedd psalm finns i Svenska Akademiens Klassikerserie "Den gamla psalmboken"