Home About us Products Services Contact us Bookmark
:: wikimiki.org ::
Thomas Robert Malthus

Thomas Robert Malthus

Thomas Robert Malthus, Thomas Malthus, född 4 februari 1766, död 23 december 1834, präst, brittisk nationalekonom och demograf. Malthus betydelse härrör framförallt från hans bok An Essay on the Principle of Population (1798). Han framlade där teorin att, om inga politiska åtgärder vidtas, blir befolkningen större än tillgången på livsmedel och tillgången på mat per person därför kommer att minska. Det underliggande antagande Malthus då gjort är att anta att befolkningen i ett område tenderar öka med en geometrisk faktor medan matproduktionen endast ökar med en aritmetisk faktor. En viktig del av Malthus slutsats blir då att födelsekontroll är av avgörande betydelse för den ekonomiska tillväxten och välståndet. Malthus avvisar dock lönenivåer som överstiger vad som behövs för livets nödtorft. Om en arbetarfamilj får ökade inkomster leder detta nämligen till att man skaffar sig ytterligare barn, som då också har förutsättningar att överleva.

Se äve


- Nymalthusianism Malthus, Thomas Robert ja:トマス・ロバート・マルサス

1766

Händelser


- Februari - Mössorna gör en omorientering och sluter förbund med Storbritannien. Frankrike ger sitt samtycke, men drar in sina subsidier till Sverige.
- 1 oktober - Kronprins Gustav gifter sig genom ombud med Sofia Magdalena av Danmark.
- 4 november - Den officiella vigseln mellan Gustav och Sofia Magdalena äger rum.
- 2 december - Sveriges och världens första tryckfrihetsförordning, vars upphovsman är prästen Anders Chydenius, utfärdas. Den omfattar inte religiösa skrifter eller skrifter rörande statsskicket, men i övrigt upphör censuren och fri politisk diskussion tillåts. Offentlighetsprincipen införs också i svensk politik.
- Den svenska överflödsförordningen, som förbjuder import av lyxvaror som kaffe, choklad, punsch och många viner, införs.
- Kusthandel i form av bondeseglation tillåts i Sverige.
- Det litterära samfundet Utile dulci instiftas och blir konkurrent till Vitterhetsakademien.
- Den lilla hovteatern på Drottningholm uppförs på drottning Lovisa Ulrikas uppdrag under ledning av Carl Fredrik Adelcrantz.
- Den finske humanisten Henrik Gabriel Porthans ger ut den första delen av fem av den finska diktsamlingen De poësi fennica.
- Den ryska kejsarinnan Katarina II (den stora) planerar en nordeuropeisk allians mellan Ryssland, Storbritannien, Preussen, Polen, Danmark och Sverige.

Födda


- 4 februari - Thomas Robert Malthus, brittisk nationalekonom.
- 10 mars - Samuel Andreas Krebs, norsk militär.
- 28 mars - Joseph Weigl, Tysk-österrikisk kompositör.
- 22 april - Germaine de Staël, fransk författare.
- 6 juli - John Russell, 6:e hertig av Bedford, brittisk politiker.
- 20 juli - Thomas Bruce, 7:e earl av Elgin, brittisk adelsman och diplomat.
- 16 augusti - William Hyde Wollaston, brittisk fysiker.
- 6 september - John Dalton, brittisk kemist och fysiker.

Avlidna


- 23 februari - Stanislaw I Leszczynski, kung av Polen 1704-1709 och 1733-1736.
- 9 maj - Thomas Arthur, greve de Lally, fransk krigare av irländsk börd, avrättad. Kategori:Årtal Kategori:1760-talet ko:1766년 ms:1766 simple:1766

23 december

23 december är den 356:e dagen på året (357:e vid skottår) i den Gregorianska kalendern. Det är 8 dagar kvar på året.

Dagens namn


- Adam

Äldre namnsdagar:


- Tidigare: Israel.
- 1901: Adam - från 24 december. (Israel flyttas till 20 december)
- 1986: Adam, Ada och Adina
- 1993: Adam. (Ada flyttas till 4 mars och Adina till 3 juli)
- 2001: Adam

Helgdagar m.m.


- Romarriket - Larentalia, en festival i Larentas ära.
- Gamla Lettland - Ziemassvetki hålls
- Drottningens födelsedag, flaggdag

Händelser


- 619 - Bonifatius V blir påve.
- 1864
  - Paraguay anfaller Brasilien vilket blir inledningen till ett krig som varar ända till 1870.
  - Dagens Nyheter utkommer för första gången.
- 1966 - Sergio Leones film Den gode, den onde, den fule får världspremiär.

Födda


- 1597 - Martin Opitz, tysk skald och smaklärare.
- 1777 - Alexander I av Ryssland, rysk tsar.
- 1790 - Jean François Champollion, fransk egyptolog, översatte Rosettastenen.
- 1805 - Joseph Smith, amerikansk grundare av mormonkyrkan.
- 1822 - Wilhelm Bauer, ingenjör.
- 1885
  - Pierre Brissaud, fransk artist.
  - Nils Elffors, svensk inspicient och skådespelare.
- 1889 - Nils Lundell, svensk skådespelare.
- 1893 - George Schnéevoigt, dansk regissör och fotograf.
- 1902 - Folke Andersson, svensk kompositör, orkesterledare och jazzmusiker (violin).
- 1906 - Gunnar Sträng, svenskt statsråd.
- 1907 - Alice Skoglund, svensk skådespelare.
- 1908
  - Yousuf Karsh, armenisk-kanadensisk fotograf.
  - Sally Palmblad, svensk skådespelare.
- 1917 - Sven Aage Andersen, norsk-svensk skådespelare, sångare, dansare, koreograf, kompositör och sångtextförfattare.
- 1918 - Helmut Schmidt, tysk förbundskansler 1974-1982.
- 1920 - Erik Molin, svensk skådespelare.
- 1925 - Anders Dahlgren, svensk politiker (c), jordbruksminister 1976-1978 och 1979-1982 samt tf. försvarsminister 1981.
- 1926 - Jorge Arturo Medina Estévez, chilensk kardinal i Romersk-katolska kyrkan.
- 1933 - Akihito, Japans kejsare sedan 1989.
- 1940 - Jorma Kaukonen, amerikansk musiker, rythmgitarrist i Jefferson Airplane.
- 1942
  - Lars-Erik Berenett, svensk skådespelare.
  - Grynet Molvig, norsk skådespelare.
- 1943
  - Drottning Silvia, född Silvia Renate Sommerlath, Sveriges drottning 1976-.
  - Jörgen Lantz, svensk skådespelare.
- 1948 - David Davis, brittisk parlamentsledamot för Conservative 1987-.
- 1954 - Helen Brinton, brittisk parlamentsledamot för Labour 1997-.
- 1956 - Michele Alboreto, italiensk racerförare.
- 1958
  - Annette Stenson-Fjordefalk, svensk skådespelare.
  - Victoria Williams, sångerska.
- 1962 - Bertrand Gachot, fransk racerförare.
- 1964 - Eddie Vedder, amerikansk musiker, sångare i Pearl Jam.
- 1965
  - Gunilla Johansson, svensk skådespelare.
  - Bobby Schayer, amerikansk musiker, trummis i Bad Religion 1991-2001.
- 1966 - Pernilla Månsson Colt, svensk TV-programledare.
- 1968 - Quincy Jones Jr, svensk musiker, musikproducent och skådespelare.
- 1971 - Corey Haim, kanadensisk skådespelare.
- 1973 - Daniel Chopra, svensk golfspelare.

Avlidna


- 679 - Dagobert II, frankisk kung.
- 918 - Konrad I, hertig av Franken; kung av Tysk-romerska riket 911-918.
- 1834 - Thomas Robert Malthus, brittisk nationalekonom.
- 1939 - Anthony Fokker, nederländsk flygplanstillverkare.
- 1948 - Hideki Tojo (premiärminister i Japan), hängd för krigsförbrytelser.
- 1954 - Georg Fernquist, svensk teaterkamrer och skådespelare.
- 1957 - Gösta Lycke, svensk skådespelare.
- 1973 - Charles Atlas.
- 1974 - Lars Madsén, svensk författare, regissör och reporter i radio och TV.
- 1975 - Gustaf Boge, svensk filmfotograf.
- 1980 - Astri Taube, svensk konstnär, skulptör, Evert Taubes hustru.
- 1981 - Sir Reginald Ansett, australiensisk företagare, startade flygbolaget Ansett Australia.
- 1992 - Eddie Hazel, gitarrist, spelade från början med Funkadelic.
- 1996 - Inger Taube, svensk fotomodell och skådespelare.
- 2000 - Victor Borge, dansk-amerikansk humorist och pianist.
- 2002 - Joe Strummer, brittisk musiker, sångare i The Clash.
- 2004 - Lena Malmsjö, svensk dansare, produktionsledare och rektor.

Se även

22 december - 24 december - 23 november - 23 januari -- lista över alla datum januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december 359 ja:12月23日 ko:12월 23일 simple:December 23 th:23 ธันวาคม

Präst

Präst, kultfunktionär och förmedlare mellan människor och gudar. Frambär folkets böner och offer till gudarna. Präster finns i flera olika religioner, bl.a. kristendom, hinduism och shintoism. Saknas dock inom bahá'í, islam och i modern judendom.

Kristendomen

Inom kristendomen används begreppet präst på flera sätt. Å ena sidan är alla kristna präster i kraft av det allmänna prästadömet, då de har rätt att själva framföra sina böner till Gud utan någon förmedlare. Å andra sidan är Jesus ur ett perspektiv den ende prästen, eller översteprästen, som framburit det fullständiga offret som gjort alla andra offer onödiga, nämligen sig själv (Hebr 2:17, 4:14-5:10). I Nya Testamentet omnämns presbyter (äldste) och hiereus (offerpräst, syftar bl.a. på Gamla Testamentets judiska prästerskap). Hiereus används enbart om Jesus, medan presbyter är en beteckning på dåtidens församlingsledare. Vartefter kyrkan växer och sprids kring Medelhavet konsolideras kyrkans organisation och ledarskap. Det kom att innebära att flera funktioner delegeras från biskopen till presbyterna och på 300-talet börjar man på vissa håll i samband med detta använda ordet präst i stället för presbyter. Under medeltiden kom prästen allt mer att ses som en offerpräst då han frambar mässans offer, och man gjorde inte så stor skillnad mellan biskop och präst, biskop blev snarare en variant av prästämbetet, och det förekom att påven gav dispenser till präster att förrätta ordinationer. Mässoffret kom att bli en stridsfråga under reformationen. Reformatorerna ansåg att prästens viktigaste uppgift var att predika och undervisa, samtidigt som man avvisade nattvardens karaktär av offer. Jesus hade, menade man, burit fram det slutgiltiga offret, och inga offer får ske efter detta. Häri låg en dogmatisk konflikt gentemot den Romersk-katolska kyrkan för vilken mässoffret är omistligt, dock kan det ifrågasättas om reformatorernas beskrivning av den katolska mässoffersläran verkligen överensstämde med verkligheten. biskop | präst | diakon | subdiakon | akolut | exorcist | lektor | ostarie

Se även


- biskop
- prost
- kyrkoherde
- komminister
- kaplan
- pastorsadjunkt
- pastor
- predikant
- prästvigning ----

Kultfunktionärer i andra religioner:


- gode och gydia (asatro)
- imam (islam)
- rabbin (judendom)
- schaman (schamanism) Kategori:Kyrkliga titlar Kategori:Religiösa yrken ja:司祭

Brittisk

Det Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland är en konstitutionell monarki och unionsstat belägen på de brittiska öarna i västra Europa, vilken består av tre separata konstituerande länder (constituent countries), med delvis separata politiska och juridiska system: nationerna England, Skottland och Wales, belägna på ön Storbritannien. Av den tidigare ingående och konstituerande önationen Irland, ingår nu endast den norra delen: provinsen Nordirland. Staten skapades först 1801 genom ett samgående mellan (Förenade) Konungariket Storbritannien (1707-1801) och Konungariket Irland. Konungariket Storbritannien (grundat genom Treaty of Union 1707) var i sig en politisk union mellan Konungariket England och Konungariket Skottland. Wales var nominellt ett furstendöme inom Konungariket England. Under det Förenade konungariket lyder också ett antal icke självständiga områden, många av dem tidigare kronkolonier, belägna både i Europa och i andra världsdelar. Utan att i formell mening vara underlydande till det Förenade konungariket, utan istället som underlydande till den brittiska monarkin, står dessutom kanalöarna Jersey och Guernsey, samt Isle of Man. Unionsmonarkins officiella namn är sedan 1927 "Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland" (eng. United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, United Kingdom, UK). Detta sedan att Irland 1922 politiskt delats och den södra delen fått utökat självstyre som en fristat inom det brittiska imperiet. Det fulla namnet eller kortformen "Förenade kungariket" är det som används i svenska utrikesdepartementets Utrikes namnbok, men i allmänt språkbruk är formen Storbritannien den vanligaste. Denna form är dock något missvisande eftersom det inte klart framgår om man syftar på en statsbildning eller en ö, eller ens vilken statsbildning man menar. Det Förenade konungariket är till invånarantalet en av Europas större stater.

Historia

Huvudartikel: Storbritanniens historia De områden som utgör England och Wales kom under det första århundradet att erövras av romarriket och blev provinsen Britannia (latin). Befolkningen på öarna var då framför allt keltisk. Då romarna behövde trupper på andra platser och nyttan av en erövring inte verkade vara stor nog jämfört med de problem den medförde kom den norra delen av Storbritannien, motsvarande Skottland (latin: Caledonia), att behålla sitt oberoende av Rom. För att stärka gränsskyddet byggde romarna både Hadrianus mur och Antonius mur. Denna kom i praktiken att bli en gräns mellan de keltiska romano-britterna och Caledonias pikterna; de senare ett äldre folkslag av okänt, men förmodat keltiskt ursprung. Med början under 300-talet kom den romerska delen att utsättas för allt mer omfattande angrepp av omgivande folkgrupper, irländare, pikter, saxare, angler och jutar blev ett allt större problem. När de romerska trupperna lämnade ön kring år 400 innebar detta att ögruppen blev lämnad åt sitt öde och snart försvann den romerska kulturen. Istället kom sydöstra delen av ön att besättas av germanska folkgrupper (saxare, angler och jutar) som bosatte sig i nuvarande England och som steg för steg erövrade det från britterna, denna konflikt gav upphov till legenden om keltiska kungen Kung Arthur. Britterna behöll dock Wales (som då även omfattade dagens Cornwall), men en del britter bosatte sig i numera franska Bretagne (dvs Lilla Britannien). På så sätt kom det ökeltiska språket bretonska att talas på kontinenten. De germanska folken bildade ett flertal kungariken som efterhand förenades som Kungariket England år 927, främst genom trycket av vikingarna, som började härja ön från slutet av 700-talet och framåt. Genom Alfred den stores ansträngningar att organisera och stärka sitt rikes försvar mot de jämförelsevis oorganiserade vikingaräderna lyckades anglo-saxerna bevara sin självständighet jämtemot vikingarna. Vikingarna lyckades dock etablera en mycket stark närvaro i nordöstra England med centrum i York, den s.k. Danelagen (the Danelaw), något som fortfarande märks i ortnamn och lokala dialekter. Vikingarnas makt över England kulminerade år 1013 då den danske kungen Sven Tveskägg gjorde sig till kung av England. Genom slaget vid Hastings 1066 lyckades dock normanderna under Vilhelm Erövraren göra sig till herrar över England. Ungefär vid denna tid gjorde gaelerna sina förflyttningar från Irland till skotska öarna och högländerna, och från denna tid hör man inte längre talas om pikterna, men väl om skotsk gaeliska, ett språk som aldrig varit dominerande i skotska lågländerna, utan bara i högländerna och på Hebriderna. Skottland enades år 843 av kungen Kenneth I av Skottland.

Geografi

Huvudartikel: Storbritanniens geografi

Administrativ indelning

Storbritannien är först och främst indelat i fyra delområden: England, Skottland, Wales samt Nordirland.
RankningRiksdelYta (km²)Yta (%)Invånare (2005)Invånare (%)
1.England130 43953.4%50 233 28083.8%
2.Skottland78 78332.3%5 003 9068.4%
3.Wales20 7988.5%2 935 2804.9%
4.Nordirland14 1215.8%1 716 9412.9%
TotaltFörenade konungariket244 140100%59 889 407100%
Den viktigaste administrativa indelningen i England, Wales och Nordirland är i grevskap (på engelska counties), vilket i svensk jämförelse närmast motsvarar landsting. I Nordirland, Wales och inom vissa delar av England, använder man sig av endast en lokal förvaltningsnivå, inte dubbla nivåer som i Sverige med både landsting och kommun. Förutom indelningen i administrativa grevskap finns en äldre indelning i historiska grevskap, vilket påminner om förhållandet med län och landskap i Sverige. I vissa fall överensstämmer indelningen i de moderna grevskapen med den historiska. Den brittiska statliga förvaltningen för England följer inte indelningen i grevskap utan är indelad i nio storregioner:
- Storlondon
- Nordvästra England (huvudort: Manchester)
- Nordöstra England (huvudort: Newcastle-upon-Tyne)
- Sydvästra England (huvudort: Bristol)
- Sydöstra England (huvudort: Guildford)
- Västra Midlands (huvudort: Birmingham)
- Yorkshire och Humber (huvudort: Leeds)
- Östra England (huvudort: Cambridge)
- Östra Midlands (huvudort: Nottingham) Storlondon har både en direktvald borgmästare och direktval regionförsamling. Regeringen ville införa direkta val till regionförsamlingen för Nordöstra England, men förslaget fick svagt stöd i en folkomröstning (21.8 procent, den 4 november 2004). Skottland har en annan förvaltningshistorik och där finns där inga grevskap idag. Där var det tidigare stad/köping (skot. burgh) som var den viktigaste administrativa indelningen från 800-talet fram till avskaffandet 1975. Då infördes en ny indelning med nio regioner på fastlandet, var för sig indelad i kommuner samt tre fristående ö-kommuner, men denna indelning varade endast till 1996. Idag har Skottland endast en föraltningsnivå med 32 kommuner (eng. local authorities / councils).

Politik

Storbritannien är en konstitutionell monarki. Staten har ett tvåkammar-system, bestående av ett överhus (House of Lords) och ett underhus (House of Commons). Underhuset består av 646 ledamöter valda från lika många valkretsar (529 ifrån England, 59 ifrån Skottland, 40 ifrån Wales, och 18 ifrån Nordirland). Överhuset består 706 ledamöter som blivit tilldelade sina platser, antingen genom arv eller i egenskap av livstids adelskap eller som biskopar i anglikanska kyrkan. Efter avvecklandet av imperiet valde många av de nya nationerna liknande politiska system. De tre dominerande partierna i det Brittiska parlamentet, där mandatfördelningen sker via valkretsar vilken verkar emot små partier, är Labourpartiet, Konservativa partiet och Liberaldemokraterna. Både i Skottland och Wales finns nationalpartier, Scottish National Party respektiv Plaid Cymru - Party of Wales, som verkar för skotsk och walesisk självständighet, och de arbetar som en grupp inom brittiska parlamentet och EU-parlamentet. På Nordirland ser det politiska landskapet annorlunda ut med två unionistpartier, Democratic Unionist Party och Ulster Unionist Party som verkar för att provinsen försätta att vara en del av staten Förenade kungarike, och två republikanska partier, Sinn Féin och Social Democratic and Labour Party som verkar för ett enat Irland, dvs att Nordirland ska återigen bli en del av staten Irland. I England finns sedan 2004 ett nytt vänster inriktad parti, Respectpartiet, som hade en ledamot vald till underhuset i allmänna valet Maj 2005. I val till det Skotska parlamentet, National Assembly of Wales och Northern Ireland Assembly, där mandatfördelningen sker proportionellt, har flera små partier nått representation: Scottish Green Party, Scottish Socialist Party, Scottish Senior Citizens Unity Party, Forward Wales, Alliance Party of Northern Ireland, Progressive Unionist Party och UK Unionist Party. I val till EU-parlamentet, där mandatfördelningen sker proportionellt, har även andra partier nått framgångar, framförallt United Kingdom Independence Party, men också Green Party of England and Wales och Veritaspartiet.

Ekonomi

Storbritannien har en mycket stor finanssektor: London är världens största finanscentrum och Skottlands huvudstad Edinburgh är Europas tredje största finanscentrum. Staten är världens 6:e största turistdestination med omkring 24 000 000 turister varje år och 1 800 000 anställda. Servicesektorn i sin helhet står för 70% av sysselsättningen. Energisektorn är även den omfattande, med en andel av BNP på 10%, större än för något annat industriland. Skottland är västeuropas näst största oljeproducent (efter Norge) och Europeiska unionens största oljeproducent och naturgasproducent. Jordbruket står för 2% av BNP och 1% av sysselsättningen. Produktionen täcker 60% av behovet. Statens viktigaste handelspartner är: Tyskland, USA, Frankrike och Nederländerna. Dess valuta är pund.

Demografi

Språk

Engelska är det dominerande språket, även om det inte är ett officiellt språk. Utöver detta talar 30% av befolkningen i Skottland (och 2% av befolkningen i Nordirland) även skotska; 28% av befolkningen i Wales även kymriska; 3% av befolkningen i Nordirland även iriska; och 2% av befolkningen i Skottland även skotsk gaeliska. I Wales är kymriska ett officiellt språk och i Skottland är skotsk gaeliska ett officiellt språk sedan Gaelic Language (Scotland) Act 2004. Skotska, iriska och korniska är officiella landsdelsspråk eller minoritetsspråk sedan 2001, när Storbritannien signerade Europarådskonventionen om landsdelsspråk och minoritetsspråk, men saknar samma statliga stöd och status som kymriska och skotsk gaeliska. Många andra språk talas av ett betydande procenttal av befolkningen i Storbritannien, särskilt i storstäder som London, Birmingham och Glasgow, till exempel urdu, gujarati, bengali, punjabi, spanska, kinesiska, somaliska och arabiska.

Religion

Storbritannien har haft en lång historia av religiösa stridigheter, både med och utan vapen. Liksom övriga delar om romarriket kom kristendomen att under 300-talet bli statsreligion i Britannia (nuvarande England, plus Wales) och få spridning bland befolkning. I samband med anglosaxarnas invasion kom de områden som de tog över, det vill säga England med undantag för Cornwall, att avkristnas och asatron fick spridning. Genom mission från den romersk-katolska kyrkan och irländska munkar kom England att återkristnas under 600- och 700-talen. Synoden i Whitby bidrog till att lösa de tvistigheter som uppstod mellan de områden som kristnats av Rom respektive Genom vikingarnas anfall kom delar att åter temporärt avkristnas under 800- och 900-talen. Skottland (latin: Caledonia) låg utanför romarriket och har en annorlunda religösa historia, men även där var det irländska munkar som kristnades landet (se Whithorn, Iona, Sankt Columba). Efter engelske kungen Henrik VIII:s brytning med Rom kom England under flera århundraden uppleva religös turbulens. Den anglikanska kyrkan, som är något av statskyrka i England fick konkurrens inte bara av den romersk-katolska kyrkan utan även bland nya grupper som bland annat puritanisterna. Genom invandring under 1900-talet har landet också fått en betydande icke-kristen befolkning samtidigt som andel som inte är troende ökat ända sedan den industriella revolutionen.

Kommunikation

Vägnätet är i jämförelse med andra länder mycket väl utbyggt i Storbritannien. Motorvägar når de allra flesta större städer i landet och motorvägarnas standard är nästan alltid mycket hög. Det är också i Storbritannien som Europas mest trafikerade motorvägar finns och dessa finns framförallt runt London. Även övriga vägar som inte har motorvägsstandard har många gånger hög klass och är välunderhållna. Järnvägarna i Storbritannien är även dessa väl utbyggda. Det var också i Storbritannien som världens allra första järnväg invigdes mellan Stockton-on-Tees och Darlington 1825. Järnvägsnätet når till de flesta platser i Storbritannien. Vissa huvudlinjer har dessutom banor utbyggda för snabbtåg som många gånger är av hög klass. Ett av de mest kända snabbtågen i Storbritannien är snabbtåget EuroStar som går från London till Paris och Bryssel. Tågen mellan London och Edinburgh är också högklassiga snabbtåg.

Kultur

Ett stort antal sporter anses ha engelsk ursprung, bland dessa finns biljard, cricket, fotboll och rugby. Golf och curling har skotsk ursprung. England har även producerat åtskilliga kända författare som John Donne, William Shakespeare, Daniel Defoe (Robinson Crusoe), Jane Austen, Charles Dickens, Agatha Christie, Barbara Cartland Colin Dexter och P.D. James. Skottland har producerat Sir Walter Scott, J. M. Barrie (Peter Pan), Robert Louis Stevenson (Skattkammarön mm), Sir Arthur Conan Doyle (Sherlock Holmes mm), Kenneth Grahame (Det susar i säven), A. A. Milne (Nalle Puh), Iain Banks och Alexander McCall Smith. Wales har producerat Bertrand Russell, Dylan Thomas, Thomas Edward Lawrence (Lawrence av Arabien) och Roald Dahl. J. K. Rowling var född och växte upp i England, och skrev sina böcker omHarry Potter i Skottland där hon också nu bor. Seamus Heaney är ifrån Nordirland. Den engelska musikscenen tillhör även den en av de mest betydande med band som Beatles, Rolling Stones, David Bowie, Led Zeppelin, Pink Floyd, Black Sabbath, Spice Girls, Take That, Sex Pistols, The Clash mm. Många skottar har också haft framgång i musikbranchen: Donovan, Lulu, Malcolm Young och Angus Young (AC/DC), Bay City Rollers, Nazareth, Gerry Rafferty, Annie Lennox (Eurythmics), Midge Ure (Ultravox), Belle & Sebastian, Texas, Shirley Manson (Garbage), Travis, Idlewild, Franz Ferdinand mm. Wales har producerat Shirley Bassey, Tom Jones, Manic Street Preachers och Stereophonics bland andra; och Stiff Little Fingers, The Undertones och Van Morrison kommer ifrån Nordirland.

Se även


- Storbritanniens geologi
- Storbritanniens miljö
- Storbritanniens skolväsende
- Sport i Storbritannien

Externa länkar

Administrativa regioner i England


- [http://www.go-east.gov.uk/ East of England]
- [http://www.goem.gov.uk/ East Midlands of England]
- [http://www.london.gov.uk/ London]
- [http://www.go-ne.gov.uk/ North East England]
- [http://www.gonw.gov.uk/ North West England]
- [http://www.gose.gov.uk/ South East England]
- [http://www.gosw.gov.uk/ South West England]
- [http://www.go-wm.gov.uk/ West Midlands of England]
- [http://www.goyh.gov.uk/ Yorkshire and the Humber] Kategori:Unioner Kategori:Storbritannien Kategori:Europas länder Kategori:Europas östater ja:イギリス ko:영국 ms:United Kingdom simple:United Kingdom th:สหราชอาณาจักร zh-min-nan:Liân-ha̍p Ông-kok

Nationalekonom

Nationalekonom, benämning på en person som har examen i nationalekonomi och/eller yrkesmässigt ägnar sig åt detta ämne. Kategori:Yrken Kategori:Nationalekonomi

1798

Händelser


- 1 augusti - Den franska flottan anfalls och tillintetgörs av den brittiska under Horatio Nelson i slaget vid Nilen utanför Abukir i Egypten.
- 17 augusti - Jean Baptiste Bernadotte gifter sig med Desirée Clary.
- Östermyra bruk i Finland grundas.

Födda


- 19 januari - Auguste Comte, fransk filosof, grundare av positivismen.
- 26 april - Eugène Delacroix, fransk konstnär.
- 3 maj - Carl Sandberg, svensk arkivman, samlare av historiska handlingar.
- 16 juni - Johan Henrik Thomander, svensk biskop, översättare och författare.
- 3 juli - Karl Adolf, svensk prins, son till Karl XIII och Hedvig Elisabet Charlotta av Oldenburg.
- 28 oktober - Giuditta Pasta, italiensk operasångerska.
- 4 december - Mats Olof Andersson, svensk konstnär.
- 28 december - Thomas Henderson, brittisk astronom.
- Gabrio Casati, greve och italiensk statsman.

Avlidna


- 20 januari - Maria Kristina Kiellström, förlagan till Bellmans Ulla Winblad.
- 12 maj - George Vancouver, brittisk upptäcktsresande.
- 10 juli - Karl Adolf, svensk prins, son till Karl XIII och Hedvig Elisabet Charlotta av Oldenburg.
- Edward Waring, brittisk matematiker. Kategori:Årtal Kategori:1790-talet ko:1798년 ms:1798

Politisk

Politik, av det grekiska ordet pólis, "stadsstat". Politik betyder ordagrant översatt: Det som rör staten. I vardagligt tal används dock begreppet politik för att innefatta maktkamp på många olika nivåer, exempelvis inom intresseorganisationer och arbetsplatser även om det som händer inom dessa organisationer inte direkt rör själva staten. I akademiskt hänseende studeras politik och politiskt relaterade ämnen inom bland annat statsvetenskap, nationalekonomi, praktisk filosofi och sociologi. Det politiska system vi har i Sverige är parlamentarisk demokrati. Politik är ett omstritt begrepp med många definitioner. En minsta gemensam nämnare är att begreppet alltid syftar på offentlig maktutövning och den process som bestämmer hur den offentliga makten utövas, det vill säga maktkamp. Vissa har argumenterat för att politikbegreppet bör vidgas till att innefatta fenomen som normalt betraktas som privata (till exempel familjeangelägenheter) eftersom dessa anses påverka resultatet av den offentliga maktutövningen och maktkampen i hög grad. Tilläggas kan att ordet idiot kommer av grekiskan idiotes som betyder en 'privat man', det vill säga motsatsen till statsman, politiker.

Se även


- Pluralism
- Demokrati
- Diktatur
- Parlament
- Regering
- Republik
- Monarki
- Folkomröstning
- Svensk politik
- Sveriges regering
- Sveriges riksdag
- Finlands regering
- Finlands riksdag
- Policy
- Ideologi
- Parti
- Myndighet
- Landsting
- Kommun
- Utomparlamentarism
- Symbolpolitik
- Språkpolitik
- Makt
- Frihet
- Lista över politiska skandaler
- ja:政治 ko:정치 ms:Politik simple:Politics th:การเมือง

Geometri

Geometri (grekiska: Γεωμετρια, geo = "jord", metria = "mäta") är en gren av matematiken där man studerar vilka egenskaper figurer har i ett rum eller, mer generellt, rumsliga samband. Geometrin var en av de två ursprungliga matematiska disciplinerna vi sidan av talteori, dvs studiet av talen. I modern tid har geometrin generaliserats till en hög abstraktionsnivå och komplexitet. Många av dess grenar berörs idag av matematisk analys och abstrakt algebra och kan vara mycket svåra att känna igen som ättlingar till den tidigaste geometrin. Beroende på vilka axiom man utgår ifrån får man olika geometrier, d.v.s. geometriska teorier.

Den tidigaste geometrin

teori Den allra äldsta, bevarade geometrin, som kommer från den gamla Egypten och Babylonien med början omkring 3 000 f.Kr., var en samling empiriskt härledda principer om längd, vinklar, ytor och volymer, som man utvecklat för att tillfredställa de praktiska behov som uppstått ur lantmäteri, konstruktion, astronomi och olika hantverk. Flera av dessa principer var förvånansvärt sofistikerade och dagens matematiker kan ha svårt att härleda dem utan att blanda in matematisk analys. Till exempel kände både egyptierna och babylonierna till Pythagoras sats omkring 1 500 år före Pythagoras. Egyptierna kunde korrekt beräkna volymen på en stympad pyramid med kvadratisk bas och babylonierna hade trigonometriska tabeller. I Kina hade man med största sannolikhet kommit lika långt inom matematiken, men av denna kunskap finns idag inga spår, mycket på grund av att kineserna använde papper i stället för lertavlor.

De grekiska perioden (600 f.Kr. - 600 e.Kr.)

Under den grekiska perioden utvecklades geometrin till den högsta av alla vetenskaper och uppnådde en systematik och fulländning som inte uppnåddes inom något annat område. Med grekerna blev, på många vis, geometrin vad den förblivit sedan dess. Grekerna utvecklade geometrin till att omfatta många nya figurer, kurvor, ytor och kroppar. De ersatte tidigare induktiva metoder med logiska, deduktiva, de insåg att geometrin studerar abstrakta, ideala former och de upptäckte det axiomatiska system som, under mer än 2 000 år, betraktats som det ideala paradigmet för alla vetenskapliga teorier. ; Thales och Pythagoras Thales (635-543 f.Kr.) från Jonien (dagens sydvästra Turkiet) brukar betraktas som den förste som applicerade deduktion inom matematiken. Han skrev deduktiva bevis för fem geometriska satser, men dessa bevis är försvunna. Pythagoras (582-496 f.Kr.) från först Jonien och senare Italien som då koloniserats av grekerna, kan ha studerat för Thales och gjorde förmodligen resor till Babylonien och Egypten. Han upptäckte inte den sats som idag bär hans namn, men han var den förste som kunde presentera ett deduktivt bevis för den. Pythagoras och hans lärjungar studerade matematik, musik och filosofi och tillsammans utforskade de det mesta av den geometri som idag studeras på gymnasiet. Dessutom upptäckte man, till sin egen förtvivlan, inkommensurabla sträckor och därmed de irrationella talen. ; Platon Platon (427-347 f.Kr.), den filosof som grekerna skattade högst, lät ovanför ingången till sin berömda skola skriva in: "Ingen okunnig i geometrin må träda in under mitt tak". Platon var inte själv matematiker, men hans idéer om matematik fick stort inflytande. Matematiker accepterade hans övertygelse att geometrin uteslutande skulle använda sig av passare och en ograderad linjal och aldrig någon form av mätverktyg, gradskiva eller något annat verktyg som man förknippade med praktiskt hantverk. Detta maxim gjorde att man fördjupade sig i konstruktioner med passare och linjal och dess tre klassika konstruktionsproblem: Hur man med dessa verktyg tredelar en vinkel; hur man konstruerar en kub med dubbelt så stor volym som en given kub; och hur man konstruerar en kvadrat med samma area som en given cirkel. Bevisen på omöjligheten i dessa konstruktioner dröjde ända till 1800-talet och ledde till viktiga slutsatser kring de reela talens natur. Aristoteles (384-322 f.Kr.), Platons främsta elev, skrev ett traktat om metodisk argumentation i deduktiva bevis, en metodlära som förblev oförändrad ända fram till 1800-talet. ; Euklides Euklides (ca 365-275 f.Kr.), som förmodligen studerade för en av Platons lärjungar, skrev ett verk i tretton delar, kallade böcker, med titeln Geometrins elementa som var en axiomatisk beskrivning av geometrin. Elementa var inte ett kompendium över grekernas samlade kunskap om geometri - Euklides skrev ytterligare åtta böcker om geometri - och det var inte heller det första eller enda verket som beskrev geometrins grunder, men Euklides verk var så överlägset alla andra att de snart slutade användas och sedan dess gått förlorade. Den egyptiske kungen Ptolemaios I bjöd in Euklides till universitet i Alexandria. Elementa inleddes med definitioner av termer, grundläggande geometriska satser (kallade axiom eller postulat) och allmäna kvantitativa satser (s.k. "självklara påståenden") ur vilka all annan geomtri kunde härledas deduktivt. I något förenklad form, var de fem euklidiska axiomen: # Två punkter kan förenas av en rät linje. # En ändlig rät linje kan förlängas till en oändlig rät linje. # En cirkel kan ha vilket centrum och vilken radie som helst. # Alla räta vinklar är identiska. # Om två linjer i planet skärs av en tredje linje (dvs. en transversal) och de inre vinklarna mellan de två linjerna och transversalen på transversalens ena sida tillsamans är mindre än två räta vinklar, då kommer de två linjerna att skära varandra på just denna sida om transversalen (det s.k. parallellpostulatet). Man kom snart underfund med att Euklides femte axiom kunde ersättas med den enklare satsen: "Givet en linje och en punkt som inte ligger på denna linje, finns det endast en linje i samma plan som den givna linjen som går genom den givna punkten och inte skär den givna linjen". Detta axiom brukar kallas Playfairs axiom efter den brittiske lärare som föreslog att det femte axiomet skulle bytas ut i alla skolböcker. Enligt Platon skulle alla axiom var så elementära och självklara att de inte behövde bevisas. Euklides första fyra axiom levde upp till Platons krav, men det femte är inte lika enkelt. Många tycker att det inte är lika uppenbart självklart som de fyra andra utan att det snarare påminner om de teorem som Euklides härleder ur sina axiom. Euklides själv bevisade många av sina teorier om trianglar utan att använda sig av det femte axiomet vilket gjorde att man snart, förmodligen redan under euklides livstid, började spekulera i att det femte axiomet i själva verket gick att bevisa med de fyra första axiomen. Detta bevis försökte man finna under många sekel, innan hela frågan fick sin upplösning på 1800-talet. ; Arkimedes Arkimedes (287-212 f.Kr.) från Syrakusa på Sicilien, som på den tiden var en grekisk stadsstat, brukar kallas den störste av de grekiska matematikerna och en av de tre stora i historien (vid sidan av Newton och Gauss). Även om han inte hade gått till historien som matematiker, hade han blivit ihågkommen som fysiker, ingenjör och uppfinnare. I sin matematik utvecklade han metoder som starkt påminner om den analytiska geometrins koordinatsystem och integralkalkylens aproximationer. Detta enda som saknades för att han skulle kunna skapa dessa matematiska discipliner var verkningsfulla algebraiska beteckningar som kunde uttrycka hans idéer. ; Efter Arkimedes Den grekiska matematiken inledde en tillbakagång efter Arkimedes. Några få bidrag av marginell betydelse tillkom men geometrins guldålder var över. Proklos (410-485 e.Kr.) kommenterar till Euklides första bok tillhör den grekiska geometrins huvudtexter. Proklos var en utmärkt geometriker, men hans mest betydande insats bestod i att skriva kommentarer till tidigare generationers arbeten. I många fall har dessa original gått förlorade och det enda som återstår är Proklos kommentarer. Romarna presterade många goda ingenjörer men inga framstående matematiker.

Medeltiden, renässansen och reformationen

Den islamiska dominansen i Mellanöstern, Nordafrika och Spanien inleddes omkring 640 e.Kr. Biblioteket i Alexandria brändes ned. De första framstående arabiska matematikerna ägnade sig mer åt algebra än geometri även om exempelvis poeten och geometrikerna Omar Khayyam bidrog med viktiga kommentarer till ämnet. I Europa förföll matematiken till den grad att t.o.m. de klassiska verken gick förlorade där och bara överlevde via de islamiska lärdomscentrerna. När till slut Europa började resa sig ur medeltidens intektuella mörker, studerades de klassiska grekiska och romerska verken i islamiska bibliotek och översattes från arabiska till latin. Man återupptäckte Euklides Elementa och geometrins deduktiva metoder återerövrades. Utvecklingen av geometrin i enlighet med Euklides metoder återupptogs och ett stort antal viktiga och t.o.m. eleganta teorem och begrepp tillkom.

1600-talet och början av 1700-talet

I början av 1600-talet skedde två viktiga framsteg inom geometrin. Den första och viktigaste var Descartes (1596-1650) och Fermats (1601-1665) introduktion av den analytiska geometrin - geometri som använder sig av koordinater och ekvationer. Den andra framgången var Desarges (1591-1661) systematiska studium av den projektiva geometrin - studiet av geometri utan användning av måttenheter, egenskaper som inte påverkas av projektion (t.ex. hur punkter relaterar sig till varandra). Redan grekerna hade börjat utforska den projetiva geometrin, i synnerhet Pappus (ca 340 e.Kr.), men dess storhetstid kom med Poncelet (1788-1867). I slutet av 1600-talet utvecklade, oberoende av varandra, Newton (1642-1727) och Liebniz differentialkalkylen. Det blev början på ett helt ny gren inom matematiken som idag kallas analys. Även om analysen inte utgör en del av geometrin fick den stor betydelse för lösningen av två typer av geometriska problem som länge förblivit olösliga: att hitta tangenten till godtyckliga kurvor och att finna arean hos en yta som omsluts av sådana kurvor. Genom differentialkalkylen reducerades dessa gamla problem till i grunden enkla beräkningar.

Slutet av 1700-talet och 1800-talet

; Icke-euklidisk geometri Det gamla problemet att bevisa Euklides parallelpostulat ur hans fyra första hade inte glömts bort. Kort efter hans egen livstid gjordes de många försök att producera ett hållbart bevis, men alla försök visade sig för eller senare falla genom att de introducerade en sats som inte gick att härleda ur de fyra första postulaten. Omkring 1700 hade man dock upptäckt en hel del kring vad som gick att bevisa med dessa första postulat och vilka fällor som var förknippade med beviset av de femte. Saccheri, Lambert och Legendre gjorde var och en för sig viktiga upptäckter kring detta bevis under 1700-talet, men ingen av dem lyckades hitta lösningen. I början av 1800-talet valde Gauss, Bolyai och Lobatjevskij en annan väg. Oberoende av varandra drog de slutsatsen att det var omöjligt att bevisa parallellpostulatet och började istället utveckla en fristående geometri där postulatet var falskt. Dessa försök var framgångsrika och ledde fram till den första icke-euklidiska geometrin. 1854 presenterade Riemann, som studerat för Gauss, ett banbrytande arbete där han visade hur differentialkalkylen kunde appliceras på rum med godtyckligt antal dimensioner, dvs en fristående geometri som var giltig för alla släta ytor. Det blev grunden till en annorlunda icke-euklidisk geometri som senare fick stor betydelse för bl.a. Einsteins relativitetsteori. Det återstod dock att matematiskt bevisa att den icke-euklidiska geometrin var fristående på samma sätt som den euklidiska. Detta gjords första gången av Beltrami 1868. En konsekvens vara att det femte postulatet föll en gång för alla. En fråga kvarstod dock: "Vilken geometri gäller för den fysiska verklighet vi befinner oss i?" Matematiker fann att den frågan bara kan besvaras genom fysiska experiment och visade att sådana fysiska undersökningar måste involvera interstellära avstånd. Med relativitetsteorin visade det sig att den frågan skulle bli avsevärt mer komplicerad. ; Introduktion av matematisk stringens Alla försök att bevisa parallellpostulatet visade att det var mycket svårt för geometriker att hålla isär ett logiskt resonemang från den egna, intuitiva bilden av det fysiska rummet och, sedan det visat sig omöjligt att bevisa postulatet, att det var grundläggande att verkligen hålla isär dessa saker. En lång och noggrann undersökning hade till sist uppdagat logiska brister i Euklides resonemang och outtalade antaganden som hans argumentation vilade på. Samtidigt drabbades differentialkalkylen och den numeriska analysen av en kris sedan man misslyckats med att hantera betydelsen av oändliga processer som konvergens och kontinuitet. I geometrin fanns ett påtagligt behov av en ny uppsättning postulat som var helt oklanderliga och stod helt oberoende av bilder på ett papper och vår intuitiva bild av ett rum. Dessa axiom kunde Hilbert presentera i sin avhandling Grundlagen der Geometrie 1894. Även om liknande axiom presenterats några år tidigare, kunde de inte mäta sig med Hilberts som var lika sparsamma och eleganta som Euklides. ; Topologi I mitten av 1800-talet stod det klart att vissa matematiska resonemang tycktes gälla när liknande idéer studerades på tallinjen, i två dimensioner och i tre dimensioner. Det ledde fram till idén om ett mer generellt metriskt rum med n dimensioner som medgav att resonemangen kunde generaliseras för att sedan appliceras på specialfall. Denna generella geometri, senare känd som topologi, studerade i första hand egenskaper hos sådana n-dimensionella figurer som kontinuitet och antalet kanter snarare än vinklar och avstånd som varit så betydande fär den euklidiska geometrin. Topologin blev snabbt en helt fristående gren av matematiken.

1900-talet

Se även


- Euklidisk geometri
- Icke-euklidisk geometri
- Topologi
- Differentialgeometri
- Analytisk geometri Kategori:Geometri ko:기하학 ja:幾何学 simple:Geometry zh-min-nan:Kí-hô-ha̍k

Födelsekontroll

Familjeplanering, förhindrande av barnafödande. Förutom preventivmedel finns många mer eller mindre drastiska familjeplaneringsmetoder som avbrutet samlag, säkra perioder, abort och sterilisering. Kategori:Människans fortplantning Kategori:Sexualitet

Nymalthusianism

Nymalthusianism, Neomalthusianism (av grek. neos, ny), såväl den praktiska rörelse som den teoretiska lära, som avser inskränkning av familjernas storlek, inte genom sena giftermål och sexuell återhållsamhet, såsom Thomas Robert Malthus förordat, utan genom preventivmedel, avseende att förhindra befruktning. Som folksed uppenbarade sig nymalthusianismen i nyare tid tidigast i Frankrike i form av det s.k. tvåbarnssystemet; vid 1900-talets början höll denna rörelse på att utbreda sig till alla kristna folk utom slaverna. Som teoretisk lära förkunnades nymalthusianismen först i Storbritannien, där även (1877) på bl.a. Annie Besants tillskyndelse en "Malthusian league" i sådant syfte bildades. Senare kom den att predikas av en mängd nationalekonomer och filantroper i alla länder såsom bästa medlet till fattigdomens bekämpande (i Sverige av Knut Wicksell). I forntiden förde tvåbarnssystemet Grekland och Rom mot undergången. Det torde göra detsamma med våra folk, därest det blir allmän folksed. Kategori:Ekonomisk historia Kategori:Ny-ismer

Kategori:Brittiska nationalekonomer

Kategori:Nationalekonomer Nationalekonomer ja:Category:イギリスの経済学者

Blue (Pokemon character)

Blue (aka Green in Japan) is a character in the Pokémon video game series. He was the champion of Kanto's Elite Four. He later becomes Gym Leader of the Viridian City Gym. He does not specify on a specific type, his team is meant to be able to take down any type.

In Pokémon Adventures

Japanese Name: Green English Name: Blue Title: First runner-up of the 9th Pokemon League Age: 11 (RBG), 13 (Y), 14 (GSC), 16 (FR&LG) Birthday: 22nd November Gender: Male Origins: Pallet Town First Appearance: Pokémon Adventures Chapter 1 Special Ability: Pokemon Training ("Trainer") Pokemon Team: Charizard - Male Scizor - Male Machamp - Male Porygon2 - NG Golduck - Male Rhydon - Male Info: Blue starts out in this series quite cocky and aloof. He does seem to know his limits, however. He and Red fight quite a lot in the first couple of volumes, competing with each other on completing the Pokedex for Professor Oak (Blue's grandfather). Blue starts out his journey with a Charmander, and he trains it very well, making it the first (probably, can't be too sure with Green) out of the three starters to evolve. If not, it evolved before Red's, anyway. Blue grows less cocky as the series goes on, resembling Kai from Beyblades slightly. It is a common rumour that Blue likes Green. As he manages to fit in the phrase "pesky girl" at the end of every saga in the Japanese version. (In the translation, it's "obnoxious girl" twice, then "noisy woman".) Blue has a knack for training Pokemon. (Even ones that belong to other trainers.) He helps Red and Green defeat Sabrina in the third volume, then has his final battle with Red, losing just. This causes the two to gain a slight respect for each other. In the Yellow Saga, Blue helps Yellow somewhat by "training" her. Then comes back later to help with the Elite Four fight. Blue wears a cloak over his old costume (from the games) in this saga. He is very calm and skilful now. One year later, Blue and Red compete in a contest to try and become the new Viridian City Gym Leader. Red wins, but he is forced to decline because of his wounds. Blue becomes the new Gym Leader like he was in the games. He helps out in the final battle with the Mask of Ice, then tries to hand Silver over to the police for his theft. (Gold manages to trick him out of it.) When he was younger, Blue was taught to fight and train by his master, Chuck (Gym Leader), which is why is as strong as he is now. Green has these Pokemon in his box: Pidgeot Arcanine Exeggcutor Ninetales

See also

Pokémon Adventures Category:Pokémon characters

accommodation in valencia Hotel Genoa nadwaga gry zrcznociowe Sepsa










































:: RELATED NEWS ::
All Rights Reserved 2005 wikimiki.org