:: wikimiki.org ::
| Ticino |
Ticino
Ticino, ty. Tessin, kanton i sydöstra Schweiz. Ticino gränsar i söder till Italien, i öster till Graubünden samt till Uri och Valais i norr.
Berömda personer från Ticino
- Francesco Borromini (1599-1667), italiensk barockarkitekt
Kategori:Schweiz kantoner
Kategori:Ticino - kanton
Tyska
Tyska är efter engelskan det mest talade germanska språket. Det förekommer i många dialekter (med huvudtyperna högtyska och lågtyska), och har i motsats till de flesta andra germanska språk bevarat den ursprungliga grammatiken, med till exempel i stort sett bibehållna kasusböjningar.
Grammatik
Kasus
Tyska språket utmärker sig genom att det finns fyra olika kasus, nämligen nominativ, genitiv, dativ och ackusativ. Adjektiv, pronomen och substantivets artikel kasusböjs.
Genus
Det tyska språket har tre genus(maskulin, feminin och neutrum). Adjektiv, pronomen och substantivets artikel böjs efter huvudordets genus. I plural görs ingen uppdelning mellan genus.
Verb
På tyska skiljer man mellan böjning av svaga verb, starka verb och oregelbundna verb. Verben böjs efter person (subjek-predikat kongruens) även om verbens böjning är samma i första och tredje person plural.
Adjektiv
När ett adjektiv står före substantivet (attributivt) så böjs det efter kasus, numerus och genus. När adjektivet står senare i satsen (predikativt) så lämnas adjektivet helt oböjt. Detta gör att tyska språket saknar markör för att visa på skillnaden mellan predikativa adjektiv och adverb.
Substantiv
Substantiv böjs i det tyska språket efter kasus, numerus, genus och bestämdhet. Bestämdhet uttrycks genom bestämd eller obestämd artikel. Kasus, numerus och genusböjning påverkar substantivets artikel och ibland även substantivet. Substantivets första bokstav skrivs alltid versal.
Substantivets genus kan generellt sätt inte utläsas utifrån substantivet själv, utan måste läras in för en person som vill lära sig det tyska språket. Det finns några grupper med ord med vissa ändelser som tillhör specifika genus (Exempel: ord med -chen ändelse är alltid neutrala). Det finns även ändelser som indikerar att substantivet oftast tillhör ett specifikt genus (Exempel: Ord med -e ändelse är oftast feminina). Substantiv som är tydligt maskulina eller feminina till sin natur är också oftast maskulina respektive feminina. Substantiverade verb är alltid neturala.
De tyska substantivets pluralform är oregelbunden och måste läras in ord för ord för en person som ska lära sig det tyska språket. Substantivets pluralform består oftast av ett suffix. Substantivets slutbokstav indikerar vilken pluraländelse som kan tänkas vara trolig, men några generella regler finns inte. Det förekommer också att ordet stam förändras, och när en sådan stamförändring sker är det särskillt vanligt att a ändras till ä eller att o ändras till ö.
Tyska substantiv kan i likhet med de svenska kombineras till nya genom sammansättning. Likt det svenska språket så finns det ingen generell regel för hur många substantiv som på detta sätt kan sammanfogas vid bildandet av ett nytt. Generellt kan sägas att tyskan oftare använder sig av långa sammansättningar.
Pronomen
Pronomen böjs efter kasus, numreus och genus.
Relativpronomen
Relativpronomen kasusböjs efter relativpronomets roll i relativsatsen. Däremot så hämtas genus- och numerustillhörighet från bestämningsordet.
Personliga pronomen
Som artighetsform så används tredje person plural till skillnad från andra person plural i svenska språket. En skillnad mellan artighetsformen i tredje person plural och den vanliga formen i tredje person plural görs däremot i skrift då artighetsformen skrivs med stor första bokstav (Sie och sie). Artighetsformen används mycket mer filitigt än i svenska språket och bör alltid användas till äldre eller okända personer för att man inte ska uppfattas som oartig.
Prepositioner
Tyskans prepositioner styr olika kasus. De flesta prepositionerna kan delas in i tre grupper där de styr dativ, ackusativ eller antingen dativ och ackusativ beroende på befintlighet eller rörelse. Det finns även prepositioner som styr genitiv.
Ordföljd
I huvudsatsen så står det personböjda verbet på position två. Men i bisatsen så sätts det personböjda verbet i slutet på satsen. Detta leder till en för tyska språket typisk verbuppräkning i slutet av bisatsen.
I tyska språket så sätts komma mellan en menings alla ingående satser. I tyskt skriftspråk så används ofta en meningslängd som vida överstiger vad man kan hitta i en modern svensk text. Bisatser och relativsatser staplas på varandra till en struktur ovan för den moderne svensken.
Uttal
I stort sett uttalas tyska språket som svenska språket. Det finns dock några viktiga undantag och några ljud som bara finns i tyskan, som till exempel ach-ljud och låga y-ljud, samt även pf och z (uttalat med tonande tz) i början på ord.
Den tyska sättet att betona orden skilljer sig däremot starkt gentemot det svenska språkets.
Observera att ä, ö och ü inte är några enskilda bokstäver i tyskan, utan anses som omljud och sorteras som a, o eller u i ordböcker och i listan ovan. ß sorteras som ss.
Ett h som står efter en vokal betyder att vokalen ska uttalas lång, t. ex. ordet Zahl uttalas med ett långt a, jämför med det svenska ordet tal.
Tyska i Sverige
I Sverige var tyska det första främmande språket i skolundervisningen fram till 1946 då det ersattes av engelska. Det blev med grundskolereformen på 1950-talet frivilligt ämne från årskurs 7. Vissa skolor börjar redan vid årskurs sex.
Stavning och skrivregler
Tyska skrivs med det latinska alfabetet med tilläggstecknen ä, ö, ü och ß. Dessa räknas som ae, oe, ue respektive ss i bokstavsordningen. Stavningen är relativt oregelbunden, bland annat till följd av starkt folkligt motstånd mot stavningsreformer.
Varianter och dialektuppdelning
Det tyska standardspråket har inte någon strikt regional anknytning, liknande London för engelskan eller Paris för franskan. Standardspråket (den "dialektfria" tyskan, högtyskan) kommer istället från en utjämning av ett antal olika stavningsvarianter från 1500-, 1600- och 1700-talen. Normen för uttalet brukar regionalt bestämmas till Hannover, men detta är omstritt. De flesta med tyska som modersmål kan obehindrat prata standardspråket och gör så ofta i formella sammanhang, samtidigt som man bland vänner och familj pratar sin regionala dialekt. Speciellt i södra delen av det tyska språkområdet (södra Tyskland, Schweiz, Österrike) skiljer sig dialekterna avsevärt från standardspråket.
Lågtyska eller plattyska brukar, på grund av historia, släktskap ordförråd och uttal bland lingvister räknas till en annan undergrupp till västgermanska språk, tillsammans med nederländska.
- jiddisch
- plattyska
- schweizertyska
Utbredning
Länder där tyska är huvudspråket
- Tyskland
- Liechtenstein
- Österrike
- Schweiz (tillsammans med franska, italienska och rätoromanska)
Andra länder där tyska är ett officiellt språk
(officiellt språk betyder att lagarna publiceras på tyska, invånare har rätt att kommunicera med myndigheterna på tyska, samt att ort- och gatunamn är på tyska)
- Italien (regional i Sydtyrolen, tillsammans med italienska)
- Belgien (tillsammans med franska och nederländska)
- Luxemburg (tillsammans med franska och luxemburgiska)
- Danmark (i Sönderjylland tillsammans med danska)
I den gamla tyska kolonien Namibia var tyska mellan 1984 och 1990 tillsammans med engelska och afrikaans ett officiellt språk.
Andra länder med tyskspråkiga områden eller tyskspråkiga minoriteter
- Argentina
- Australien
- Brasilien
- Chile
- Estland
- Frankrike (Alsace)
- Kazakstan
- Kroatien
- Lettland
- Litauen
- Moldavien
- Namibia
- Nederländerna
- Paraguay
- Polen (Pommern, Ostpreussen)
- Rumänien (Transsylvanien)
- Ryssland
- Tjeckien
- Slovakien
- Ukraina
- Ungern
Länder med stora tyska immigrantgrupper
- USA
- Kanada
Tyska som främmande språk
Tyska (standardtyska) studeras i många länder som främmande språk; främst i Europa. Majoriteten av studerande finns framförallt i Nederländerna, Skandinavien, Baltikum, Slovenien, Kroatien, Polen, Japan, Bosnien och Hercegovina, Schweiz, Serbien, Ungern, Montenegro och Makedonien. Tyska är i många av dessa länder det första främmande språket i skolan. Även i före detta Sovjetunionen studeras mycket tyska. I länder som Frankrike och USA är många andra språk mer populära.
Tyskt inflytande i Japan under 1800- och 1900-talet ledde till att tyska var det språk som användes istället för latin inom den medicinsk utbildning. Enligt statistik från tyska myndigheter fanns det år 2000 de flesta tyskstuderande i:
- Ryssland: 4 657 500
- Polen: 2 202 708
- Frankrike: 1 603 813
- Ukraina: 629 742
- Tjeckien: 799 071
- Ungern: 629 472
- Kazakstan: 629 874
- Nederländerna: 591 190
- USA: 551 274
Det universitetsämne som ägnas åt vetenskapliga studier av det tyska språket och den tyska litteraturen (samt i icke-tysktalande länder även språkfärdighet) kallas internationellt för germanistik.
Se även
- Lista över falska vänner/Tyska
- Lista över mest talade språk
Externa länkar
- [http://svenska-tyska-ordboken.elch.nu/lexikon.php?begriff=tyska Elchs svenska-tyska ordboken]
- [http://www.tysk-bok.se Tyska böcker och ljudböcker]
Kategori:Tyska
Kategori:Germanska språk
Kategori:EU-språk
als:Deutsche Sprache
ja:ドイツ語
ko:독일어
ms:Bahasa Jerman
simple:German language
th:ภาษาเยอรมัน
Kanton:Denna artikel handlar om de regionala enheterna med benämningen kanton. För staden i Kina med detta namn, se Guangzhou.
Kanton är benämningen på regionala enheter i Schweiz, Frankrike, Luxemburg och Bosnien. Se vidare:
- Schweiz kantoner
- Frankrikes kantoner
- Luxemburgs kantoner
- Bosniens kantoner
Kategori:Regionala politiska indelningar
Schweiz
Schweiz, eller officiellt Schweiziska Edsförbundet, (latin: Helvetia, Confoederatio Helvetica; tyska: Schweizerische Eidgenossenschaft; franska: Confédération Suisse; italienska: Confederazione Svizzera; rätoromanska: Confederaziun Svizra) är en förbundsrepublik i Centraleuropa, gränsandes till Frankrike, Tyskland, Italien, Österrike och Liechtenstein. Landet har en lång tradition av politisk och militär neutralitet, men även av internationellt samarbete då det är hem för många internationella organisationer.
Historia
Huvudartikel: Schweiz historia
Geografi
Schweiz ligger i Centraleuropa och ligger till största delen i Alperna. Schweiz är en av Europas minsta stater med sina 41 285 km2 (något större än Skåne och Småland tillsammans) och är helt omgärdat av andra stater.
Kantoner
Huvudartikel: Schweiz kantoner
300px
Schweiz är indelat i 23 kantoner varav 3 är uppdelade i halvkantoner. De äldsta kantonerna är Schwyz, Unterwalden och Uri som tillsammans bildade Schweiziska edsförbundet den 1 augusti 1291. Schweiz kantonsindelning har varit densamma sedan 1815 med undantag för kantonen Juras utbrytning ur Bern, 1979.
Regioner
Schweiz delas in i sju regioner.
- Östschweiz - bestående av kantonerna Sankt Gallen, Thurgau, Appenzell, Glarus, Shaffhausen och Graubünden
- Zürich - bestående av kantonen Zürich
- Centralschweiz - bestående av kantonerna Luzern, Schwyz, Unterwalden, Uri och Zug
- Nordvästschweiz - bestående av kantonerna Basel och Aargau
- Mittelland - bestående av kantonerna Bern, Fribourg, Jura, Neuchâtel och Solothurn
- Tessin - bestående av kantonen Ticino
- Lémanique - bestående av kantonerna Genève, Vaud och Valais
Natur
Schweiz består av tre naturliga regioner: bergskedjorna Alperna och Jurabergen som dominerar söder och öster respektive nordväst samt en skogsregion som skiljer de två bergskedjorna åt.
Schweiz består av 38 % åkermark, 30,4 % skog, 25,5 % impediment och 5,8 % bebyggelse.
Klimat
Det schweiziska klimatet domineras av atlantvindar i väst, medelhavsvindar i söder, kontinentalvindar i öst och mellaneuropeiska lågtryck i norr. Under sommaren ligger medeltemperaturen mellan 18 och 20 grader i dalarna och runt 10 grader på de högre höjderna. Sommartid så brukar gränsen för minusgrader ligga kring 3 000 m.ö.h.. De södra delarna av kantonen Ticino har i det närmaste medelhavsklimat.
Berg
medelhavsklimat
Med sitt läge i Alperna finns det många höga bergstoppar i Schweiz. I kantonen Valais återfinns Schweiz högsta berg, Dufourspitze 4 634 m.ö.h..
Floder
Dom tre längsta floderna i Schweiz heter Aare (295 km), Rhône ( 264 km) och Rhen (375 km)
Sjöar
Med sitt bergiga landskap har Schweiz många långsmala och djupa sjöar.
Städer
Demografi
300px
Schweiz har fyra officiella språk: tyska (gult), franska (lila), italienska (grön) och rätoromanska (röd).
Politik
Alla vuxna medborgare i Schweiz har rätt att delta i kommunfullmäktiges möten och i lokala folkomröstningar i vilka kommunala beslut fattas.
Kantonerna (Glarus och Innerrhoden i Appenzell) har en medborgarförsamling bestående av alla röstberättigade medborgare. Sammanträdena hålls på ett torg i staden en gång om året. Besluten fattas genom handuppräckning.(Direktdemokrati)
Landet har haft flest folkomröstningar i världen.
Styrelseskick
Schweiz är en federation med ett utbrett självstyre i kantonerna. Kantonerna har sina egna författningar, parlament och regeringar. Federationen är en republik med en president och ett tvåkammarparlament, Förbundsförsamlingen (ty. Bundesversammlung, fr. Assemblée fédérale). Förbundsförsamlingens är uppdelad i Ständerrådet (ty. Ständerat, fr. Conseil des États, it. Consiglio degli Stati) och Nationalrådet (ty. Nationalrat, fr. Conseil national, it.Consiglio nazionale). Den verkställande makten utövas av en regering, Förbundsrådet (ty. Bundesrat, fr. Conseil fédéral), som består av sju ministrar som utses av Förbundsförsamlingen.
Den schweiziska konstitutionen
Den nuvarande schweiziska konstitutionen instiftades år 1848 och har sedan dess reviderats två gånger 1874 och 1999.
Federalism
I den schweiziska konstitutionen är kantonernas existens och självständighet hårt reglerad. Varje kanton är namngiven i konstitutionens första artikel. Detta medför att en förändring av konstitutionen är nödvändig för att skapa en ny kanton eller om en kanton vill lämna federationen. För att en ändring av konstitutionen ska komma till stånd krävs en federal folkomröstning där en majoritet av de röstande är för förändringen samt att det finns en majoritet för förslaget i en majoritet av kantonerna. Om ändringen avser en tillkommande kanton krävs även en majoritet av rösterna i den tilltänkta kantonen. Detta förfarande har inneburit att antalet kantoner har i princip varit oförändrat sedan 1848. Efter 30 års förhandlingar lyckades den franskspråkiga och katolska kantonen Jura att bryta sig ur den tyskspråkiga och protestantiska kantonen Bern.
De schweiziska kantonerna är garanterad en väl tilltagen självständighet. I princip kräver konstitutionen endast att kantonerna skall vara republiker och att de skall respektera jämlikhet och mänskliga rättigheter. Trots detta så skiljer sig inte kantonernas egna konstitutioner, lagar och styrelseskick i från varandra, de största skillnaderna ses i kommunernas självständighet och i vilken utsträckning som man använder sig av folkomröstning i beslutsprocessen.
En viktig del i den schweiziska federalismen är att även de små kantonerna måste få göra sin stämma hörd och detta märks tydligt i den majoritet som krävs för en förändring av konstitutionen. Sedan 1970 har de små kantonerna röstat ner fyra konstitutionsförändringar trots att en majoritet av den schweiziska befolkningen har varit för förslagen har förslagen inte haft majoritet i en majoritet av kantonerna.
Rösträtt
Alla schweiziska medborgare, oavsett kön, som har fyllt 18 år har rösträtt i de federala valen. Den schweiziska kvinnan fick inte rösträtt i federala val förrän 1971, vilket är mycket sent med västerländska mått mätt.
Förbundsförsamlingen
Huvudartikel: Förbundsförsamlingen
Ständerrådet
Ständerrådet har 46 ledamöter och varje kanton har två platser. Kantonerna Unterwalden, Basel och Appenzell är uppdelade i halvkantoner där varje halvkanton har en representant i Ständerrådet
Nationalrådet
Nationalrådet har 200 ledamöter som väljs för en mandatperiod om fyra år. Antalet ledamöter i Nationalrådet är proportionerligt mot antalet invånare i kantonen, med undantaget att alla kantoner och halvkantoner skall ha minst en plats i Nationalrådet. Kantonerna Uri och Glarus samt halvkantonerna Obwalden, Nidwalden, Appenzell Ausserrhoden och Appenzell Innerrhoden har en ledamot var. Kantonen Zürich är med sina 34 ledamöter den kanton med störst representation.
Förbundsrådet
Huvudartikel: Förbundsrådet (Schweiz)
Förbundsrådet är Schweiz verkställande organ, regering. Förbundsrådet utses av Förbundsförsamlingen och ministrarnas politiska och geografiska tillhörighet är reglerad. Minst två ministrar skall komma från de fransk- eller italienskspråkiga kantonerna, medan de övriga fem kan komma från alla kantoner. De största partierna i Förbundsförsamlingen är alltid garanterade någon eller några ministerposter enligt en fastställd formel.
President
Ordförande i Förbundsrådet väljs i december varje år av Förbundsförsamlingen, det vill säga Nationalrådet och Ständerrådet gemensamt, och den som innehar det uppdraget är även Schweiz' president. Presidentens huvudsakliga uppgift är att vara ordförande vid Förbundsrådets sammanträden. Presidenten har ingen mer makt än övriga ledamöter i Förbundsrådet, förutom vid lika röstetal när hans röst är avgörande.
Schweiz presidenter och vicepresidenter: Lista över Schweiz presidenter och vicepresidenter
Ekonomi
Schweiz hör till de rikaste länderna i världen. Landet har en god ekonomi och försörjer sig bland annat på turism, choklad, klockor och ost.
Utbildning
Kultur
Världsarv
- Benediktinerklostret Sankt Johann i Müstair
- Klostret i Sankt Gallen
- Glaciärområdet Jungfrau-Aletsch-Bietschhorn
- Gamla staden i Bern
- De tre slotten och försvarsmuren runt handelsstaden Bellinzona
- Monte San Giorgio
Externa länkar
- [http://www.burgen.ch/GIFS_KL/Schweiz.jpg Karta över Schweiz och omgivande länder] (engelsk)
- [http://www.bfs.admin.ch/bfs/portal/en/index.html Swiss Federal Statistical Office Swiss Statistics]
- [http://www.admin.ch/ch/f/rs/101/index.html 101 Constitution fédérale de la Confédération suisse]
Kategori:Europas länder
Kategori:Kustlösa staterKategori:Schweiz
als:Schweiz
ja:スイス
ko:스위스
ms:Switzerland
simple:Switzerland
th:ประเทศสวิตเซอร์แลนด์
zh-min-nan:Sūi-se
Italien
Italien (på italienska Italia eller officiellt Repubblica Italiana) är en republik i södra Europa bestående av en stövelformad halvö, den Apenninska halvön, området närmast norr om denna halvö samt öarna Sardinien och Sicilien i Medelhavet. I norra Italien ligger bergskedjan Alperna, och där gränsar landet till Frankrike, Schweiz, Österrike och Slovenien. De självständiga staterna Vatikanstaten och San Marino är enklaver och ligger inom Italiens gränser.
Historia
Huvudartikel: Italiens historia
Italien blev en nation 1861 när halvöns stadsstater tillsammans med Sardinien och Sicilien enades under kung Viktor Emanuel II. Det parlamentariska styret försvann under det tidiga 1920-talet, då Benito Mussolini etablerade en fascistisk diktatur. Hans förödande allians med Nazityskland ledde till att Italien besegrades i andra världskriget. 1946 ersattes monarkin med en republik. I början av 1990-talet skakades Italien av en omfattande politisk kris och korruptionshärva vilket fick till följd att den första republiken gick i graven och ersattes med en andra. Italien är en av Natos och EU:s (EEC:s) ursprungliga medlemmar.
Klimat och miljö
I Italien råder medelhavsklimat utom längst i norr, där klimatet är alpinskt och i söder där det är hett och torrt. I vissa delar av landet förekommer jordbävningar, vulkanutbrott och översvämningar.
Några av Italiens miljöproblem är luftföroreningar från industrier, förorenade floder och kustvatten och att hanteringen av det industriella avfallet är undermålig. Över 78% av energiproduktionen sker med fossila bränslen och drygt 18% av vattenkraft. Utöver detta importeras en stor mängd energi.
Ekonomi
Italien har en diversifierad industriell ekonomi med ungefär samma storlek, totalt och per capita, som Frankrike och Storbritannien. Den norra delen av landet är industriellt välutvecklad, och domineras av privata företag, medan södra Italien är mer beroende av jordbruk och har en arbetslöshet på cirka 20%. Den största delen av industrins råvarubehov och mer än 75% av energin importeras.
Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet har Italien fört en ekonomisk åtstramningspolitik för att motsvara kraven för medlemskap i EMU och både inflationen och räntorna har sänkts.
Kommunikation
Vägnätet är i jämförelse med andra länder mycket välutbyggt i Italien. Det var också i Italien som världens allra första motorväg byggdes. Idag finns det motorvägar som når till de flesta större städer i landet och standarden på motorvägarna är hög. Övriga vägar är däremot inte lika väl utbyggda och kan många gånger vara smala och slingriga.
Järnvägarna i Italien är även dessa är välutbyggda. Järnvägsnätet når till de flesta platser i Italien och de flesta banor är dessutom elektrifierade. Vissa huvudlinjer har dessutom banor utbyggda för snabbtåg.
Diverse fakta
- Högsta punkt: Monte Bianco de Courmayeur, 4 748 meter över havet
- Lägsta punkt: havsytan (0 meter)
- Naturtillgångar: kol, kvicksilver, zink, marmor, asbest, naturgas, fisk, odlingsbar mark
- Befolkningens medelålder: 41,4 år (2004)
- Befolkningens medellivslängd: 79,5 år (2004)
- Religiös tillhörighet: övervägande katoliker, men även grupper av protestanter, judar och muslimer
- Språk: italienska (officiellt språk), tyska (vissa delar av regionen Trentino-Alto Adige är tysktalande), franska (en liten fransktalande minoritet i regionen Valle d'Aosta), slovenska (slovensk-talande minoritet i området kring Trieste-Gorizia)
- Nationaldag: Republikens dag 2 juni
Administrativ indelning
Huvudartikel: Italiens regioner och provinser
Italien är indelat i 20 regioner, vilka är indelade i totalt 103 provinser. Provinserna består i sin tur av sammanlagt fler än 8 000 kommuner.
Se även
- Fascismen i Italien
- Mezzogiorno
Kategori:Europas länder
Kategori:Italien
als:Italien
fiu-vro:Itaalia
ja:イタリア
ko:이탈리아
ms:Itali
simple:Italy
th:ประเทศอิตาลี
zh-min-nan:Italia
UriDenna artikel handlar om kantonen Uri. För fler betydelser av Uri, se Uri (olika betydelser).
----
Uri är en kanton i mellersta Schweiz kring floden Reuss. Huvudstad är Altdorf. Det är ett alplandskap där man främst lever av turism och av jordbruk i dalarna. Uri är en av de schweiziska urkantonerna i Schweiziska edsförbundet.
Enligt legenden var denna kanton Wilhelm Tells hembygd.
Kategori:Schweiz kantoner
Kategori:Uri - kanton
als:Kanton Uri
Francesco Borromini
Francesco Borromini, född 25 september 1599 i Bissone i närheten av Lugano, Schweiz, död 3 augusti 1667 i Rom, Italien, var en italiensk arkitekt, skulptör och murarmästare.
Borromini var jämte Giovanni Lorenzo Bernini och Pietro da Cortona den romerska högbarockens huvudaktör. Han arbetade till en början som dekoratör vid byggandet av Peterskyrkan samt Palazzo Barberini. Från 1634 fram till sin död 1667 berikade han Rom med ett antal kyrkor och profana byggnader.
Borromini hade en förkärlek för kurvlinjiga fasader, vilket han visar prov på i sitt första byggnadsverk som självständig arkitekt, den lilla kyrkan San Carlo alle Quattro Fontane (se bilder), som dock inte fullbordades förrän 1682, samt Oratorio dei Filippini (1637-1650) och den imposanta kyrkan vid Piazza Navona, Sant'Agnese in Agone (1657). Borrominis mest särpräglade kyrka är utan tvivel Roms forna universitetskapell, Sant'Ivo alla Sapienza (fullbordat 1660), med sitt spiralformade tornkrön. Inför det heliga året 1650 byggde han om interiören till Roms biskopskyrka, San Giovanni in Laterano, Laterankyrkan. Kyrkan Santa Maria dei Sette Dolori (c:a 1646) har en bastant konkav, dock ofullbordad, fasad. Som exempel på profanarkitektur kan man nämna Palazzo Falconieri med den högt placerade loggian och Palazzo del Collegio di Propaganda Fide (1662) med fasadens konkava mittparti.
Av samtida arkitektkolleger, i synnerhet Bernini, ansågs Borromini ha brutit med den vitruvianska arkitekturtraditionen, som framhåller att en byggnads måttförhållanden och utformning skall bygga på den mänskliga kroppens proportioner. Med andra ord gällde det här alltså ett avsteg från den klassiska antropomorfa uppfattningen om arkitekturen. Betoningen av kurvan i fasader och interiörer är kännemärket för Borrominis arkitektur. Han övervann den räta linjen på ett radikalt sätt. Klassiska komponenter blandade han på ett fritt sätt. Till synes disparata element sammansmältes till en helhet. Överraskande planordningar och en orolig livlighet är ytterligare kännetecken för arkitekturen. Bernini arbetade ofta i stor skala, medan Borromini å sin sida sökte inpassa sina byggnadsverk i strängt avgränsade utrymmen.
Med åren blev dock Borromini alltmer bitter och deprimerad över det kyliga välkomnande som hans arkitektur fick. De allra viktigaste arkitektoniska uppdragen i påvens Rom gick förbi honom, och han hade inte sällan bittra meningsbyten med sina medhjälpare. I en attack av förtvivlan sensommaren 1667 förstörde han de flesta av sina ritningar och begick självmord.
Extern länk
- [http://www.sancarlino-borromini.it/ Il Capolavoro di Francesco Borromini]
Borromini, Francesco
ja:フランチェスコ・ボッロミーニ
Kategori:Schweiz kantonerKantoner Schweiz
Kategori:Regionala politiska indelningar
als:Kategorie:Kanton
ko:분류:스위스의 주
Vedda
Les Vedda ou Wanniyala-Aetto sont un peuple indigène du Sri Lanka, ethniquement et linguistiquement relié aux Singhalais.
La culture de ces chasseurs-cueilleurs est en voie de disparition à cause de leur assimilation culturelle et de la destruction de leur milieu naturel. Leur population est estimée de quelques centaines à quelques milliers d'individus. Ils pratiquent une religion mêlant l'animisme et le bouddhisme.
Lien externe
- [http://www.vedda.org Vedda.org]
Catégorie:Sri Lanka
witaminy pozycjonowanie stron bwin finanse london cheap hotel
|
|
|
| :: RELATED NEWS :: |
Shojo
Shōjo or shoujo (少女 lit. young woman) is, in western usage, a style of anime and manga intended for girls (that may have some crossover appeal to boys as well).
Typically, "pure shōjo" manga revolves around love stories and strong female protagonists; however, some shōjo anime and manga are more plot/action-oriented to attract a wider audience. For instance, a lot of older salarymen were drawn to a manga
|
Ximian Connector
Ximian Connector is a computer software program created by Ximian in 2002 to link its Linux groupware client, Evolution, to the popular Microsoft Exchange Server. It was notable and controversial for two reasons: It successfully reverse-engineered Microsoft's proprietary communications protocols, and unlike Ximian's other products, it was not released under a free or open-source license.
Ximian was later acquired by July 2, 1923) is a Polish poet, essayist and translator. The laureate of the Nobel Prize in Literature in 1996 and numerous other awards, she is generally considered the most important living female Polish p
|
Waclaw Sierpinski
Wacław Franciszek Sierpiński (March 14, 1882 — October 21, 1969), a Polish mathematician, was born and died in Warsaw. He was known for outstanding contributions to set theory (research on the
|
Zarnowiec
Żarnowiec is a village in northern Poland, in the northern part of the Pomeranian Voivodship, close to Żarnowiec Lake. In 1984 it had a population of 710. By 1998, the population had dropped to 690.
Żarnowiec was the location for the first Polish nuclear power plant, but construction was stopped in 1990 after protests from NGOs, foreign organizations, and local protestors.
|
|
Berchem-Sainte-Agathe
Berchem-Sainte-Agathe (French) or Sint-Agatha-Berchem (Dutch) is one of the nineteen municipalities located in the Brussels-Cap
|
Pawel Jasienica
Paweł Jasienica was the pen-name of Leon Lech Beynar (November 10, 1909 – August 19, 1970), a Polish amateur historian, journalist, writer, soldier.
Biography
He was born in
|
Vladimir II, Prince of Novgorod
Vladimir II Holti ("the Nimble") (1020 – October 4, 1052) reigned as prince of Novgorod from 1036 until his death. He was the eldest son of Yaroslav I of
|
|
