:: wikimiki.org ::

Tjajkovskij

Tjajkovskij

Pjotr Iljitj Tjajkovskij (ryska: Пётр Ильич Чайковский), född 7 maj 1840, död 6 november 1893), rysk tonsättare. Han har skrivit sex symfonier, tio operor och tre sagobaletter, bl.a. operorna Eugen Onegin, Spader Dam, Mazeppa och Jolantha, sju fullbordade symfonier (sex numrerade samt "Manfred"-symfonin), tre stråkkvartetter, sånger, stycken för piano och baletterna Svansjön, Törnrosa och Nötknäpparen (löst baserad på en historia av E.T.A. Hoffmann).

Ungdom

Pjotr Ilitj Tjajkovskij föddes 1840 i Votinsk, 100 mil öster om Moskva, där hans far var överuppsyningsman för de statliga gruvorna. När fadern 1848 erhöll nya tjänster flyttade man först till Moskva och senare till S:t Petersburg, där den unge Peter 1850 fick börja i de förberedande klasserna i Juridiska skolan. Den musikaliska talang han visade uppmuntrades inte av föräldrarna, då de ansåg det ohälsosamt för ett redan neurotiskt, hetsigt barn. När modern avled i kolera 1854, tog han förlusten mycket hårt och för att söka lindra sina sorg komponerade han en pianovals och planerade även en opera. Den tjänst han så småningom fick som kanslist vid justitiedepartementet var långtifrån så givande att den kunde hindra hans alltmer uppslukande musikintresse, och 1862 började han på det nygrundade S:t Petersburgkonservatoriet.

Tidiga kompositioner - vulgaritet och nationalromantik

Hans första orkesterkomposition, en ouvertyr till Aleksander Ostrovskijs skådespel Stormen, uppvisar många av de stilistiska drag som senare skulle förknippas med hans musik, men också en ungdomlig vulgaritet som stötte bort hans lärare, den Mendelssohn-inspirerade Anton Rubinstein. Trots detta erbjöds Tjajkovskij av Rubinsteins bror 1865 en tjänst som lärare i harmoni vid Moskvakonservatoriet. Tjajkovskij fann sig väl tillrätta i Moskva. I samband med komponerandet av sin första symfoni, kallad "Vinterdrömmar" arbetade han dock alltför hårt och drabbades av en mental kris. Hans kompositioner under det närmaste decenniet uppvisar i behandling av folkliga teman och harmonier en stark samhörighet med den grupp av nationalromantiska kompositörer i S:t Petersburg som hade tagit upp arvet efter Glinka. Tjajkovskij brevväxlade med gruppens ledare Balakirev, på vars förslag han 1869 komponerade en fantasiouvertyr, Romeo och Julia. Tjajkovskijs liv och verk påverkades i hög grad av hans homosexuella läggning, som han i det längsta inte ville erkänna. Han försökte sig på ett kort, olyckligt förhållande med Désirée Artôt, stjärnan i ett gästande italienskt operasällskap.

Homosexualitet och misslyckat äktenskap

I mitten av 70-talet drabbades han av ännu ett nervöst sammanbrott. Ett av symptomen var dock en nästan hysterisk kompositionsaktivitet, som kulminerade med operan Eugen Onegin (1878), baserad på Pusjkins dikt. Tjajkovskij kände en så intensiv sympati för hjältinnan Tatjana att när en tidigare elev, Antonina Miljukova, förälskade sig i honom och hotade med självmord om han ratade henne, kom han i sitt inre att identifiera henne med den grymt försmådda Tatjana och gick med på giftermål. Det korta äktenskapet blev en katastrof. Den unga flickan visade sig ha nymfoman läggning, och den förtvivlade Tjajkovskij försökte efter ett par månader ta sitt liv. På läkarinrådan lämnade han sin hustru. Han levde nu sitt återstående liv i känslomässig misär och ensamhet, ibland med perioder av dryckenskap. Även de lyckliga somrarna i systerns hem i Ukraina kom efter hand att tyngas av en överväldigande skuldkänsla, då han förälskade sig i sin systerson.

Mecenaten Nadezjda von Meck

Redan i slutet av 1876 hade Tjajkovskij inlett en unik korrespondens med en musikalisk beundrarinna, den välbeställda änkan Nadezjda von Meck, som också gav honom ett generöst underhåll, så att han helt kunde ägna sig åt komposition. Enligt hennes önskan träffades de aldrig, men brevväxlingen ledde ändå till en nära vänskap. Den fjärde symfonin tillägnades Mme von Meck. De närmaste åren bjöd på flera stora framgångar; den blixtrande violinkonserten i D-dur (1878) och de populära Serenad för stråkar och Ouvertyr till 1812 (båda 1880).

Turnéer och succéer

Längre fram började han resa i Ryssland, kom över sin tidigare motvilja mot att dirigera och genomförde 1888 en internationell turné, där han under entusiastiskt mottagande dirigerade egna verk i Berlin, Prag, Paris och London. Han hade nu nått höjdpunkten i sitt liv. Från denna tidpunkt arbetade han sig successivt mot ett nytt psykiskt sammanbrott. Verken från och med Symfoni nr 5 (1888) blir allt mer känslosamma och pendlar mellan hysterisk hänförelse och neurotisk förtvivlan.

Tragiskt slut

Han gjorde flera turnéer, bl.a. i USA, tilldelades 1893 ett hedersdoktorat i Cambridge och nådde flera stora framgångar med nya kompositioner. Detta förhindrade inte den pågående försämringen av hans psykiska hälsa, som också påverkades av att von Meck 1890 plötsligt avbröt såväl brevväxling som underhåll. Han kunde aldrig komma över mecenatens svek, och det berättas hur han i feberyran under sin sista sjukdom gång på gång upprepade hennes namn med harmset tonfall. I oktober 1893 dirigerade han uruppförandet av sin Symfoni nr 6, "Pathétique" i S:t Petersburg. Han betraktade det själv - med rätta - som ett mästerverk, men publiken var inte helt entusiastisk över den nyskapande, långsamma finalen. Trots att en koleraepidemi pågick i staden drack han ett glas okokt vatten och avled i sjukdomen den 6 november. Det har aldrig blivit helt klarlagt om Tjajkovskij medvetet drack vattnet för att begå självmord. Även om de inte kom med i levnadsteckningen kan vi inte förbigå Tjajkovskijs baletter. Med sin känsla för melodi, dramatik och orkestereffekter är han en av den klassiska balettens största mästare genom verk som Svansjön (1877) och Törnrosa (1890). Tjajkovskij, Peter ja:ピョートル・チャイコフスキー ko:표트르 일리치 차이코프스키 simple:Pyotr Ilyich Tchaikovsky th:ปีเตอร์ ไชคอฟสกี้

Ryska

Ryska är ett slaviskt språk som talas främst i Ryssland samt i tidigare sovjetiska delrepubliker, såsom Estland, Lettland, Litauen, Moldavien och Ukraina. Ryskan skrivs med det kyrilliska alfabetet. Den sydslaviska kyrkslaviskan har under långa perioder haft stort inflytande över ryskans utveckling, och har påverkat såväl dess grammatik som dess ordförråd.

Grammatik

I modern ryska finns två numerus, tre personer, tre genus och sex kasus. Verben uppträder oftast i så kallade aspektpar (finit resp. infinit), där aspekten kompletterar de fåtaliga tempusformerna. Böjningen i såväl kasus som tempus sker genom tillägg av suffix. Också inom ordbildningen är suffixen, liksom prefixen, vanliga. Särskilt utmärkande och använda är de så kallade diminutivändelserna.

Se även

- Rysk litteratur
- Transkribering av ryska Kategori:Slaviska språk Kategori:Ryska ja:ロシア語 ko:러시아어 ms:Bahasa Russia simple:Russian language th:ภาษารัสเซีย

1840

Händelser

- 16 maj - Den svenska departementalreformen genomförs. Statsrådet skall bestå av tio medlemmar, sju som departementschefer och tre som konsultativa statsråd.
- Kockums Mekaniska Werkstad i Malmö startar sin verksamhet.
- Sveriges kronprins Oscar (I) ger anonymt ut boken Om straff och straffanstalter där han förespråkar en humanisering av den svenska kriminalvården.
- En "basarbyggnad" öppnas utefter Norrbro i Stockholm och blir Sveriges elegantaste butiks- och kaféstråk.
- Det första Opiumkriget mellan Storbritannien och Kina inleds.
- Andra upplagan av Lasse-Majas självbiografi utkommer under titeln Den byxlöse Äfventyraren och blir så småningom en storsäljare, som verkligen får svenska folket att börja läsa.

Födda

- 22 februari - August Bebel, tysk socialdemokratisk politiker och en av grundarna till SPD.
- 2 april - Émile Zola, fransk författare.
- 7 juni - Charlotte av Belgien, kejsarinna av Mexiko 1864-1867.
- 15 juli - Sir William Wilson Hunter, brittisk statistiker och historieskrivare.
- 12 augusti - Max Högquist, utomäktenskaplig son till Oscar I och skådespelerskan Emilie Högqvist.
- 13 augusti - Frans Hodell, svensk författare, skådespelare och journalist.
- 12 november - Auguste Rodin, fransk skulptör.
- 14 november - Claude Monet, fransk impressionist.
- Arthur Coke Burnell - brittisk ämbetsman, indolog.
- Arthur William A'Beckett, brittisk journalist och författare

Avlidna

- 22 januari - Johann Friedrich Blumenbach, tysk antropolog, anses vara den fysiska antropologins fader.
- 28 mars - Anton Friedrich Justus Thibault, tysk rättslärd.
- 7 maj - Caspar David Friedrich, tysk konstnär.
- 14 maj - Carl Ludvig Engel (född: 3 juli, 1778) tyskfödd (Berlin) arkitekt som utförde sitt livsverk i Helsingfors.
- 27 maj - Niccolò Paganini, italiensk violinist och tonsättare.
- 29 juni - Lucien Bonaparte, fransk politiker, yngre bror till Napoleon Bonaparte.
- 28 juli - John George Lambton, brittisk statsman.
- 20 september - José Gaspar Rodríguez de Francia, paraguayansk politiker, det oberoende Paraguays förste ledare 1814-40. Kategori:Årtal Kategori:1840-talet ko:1840년 ms:1840 th:พ.ศ. 2383

6 november

Dagens namn

- Gustav Adolf

Äldre namnsdagar:

- tidigare: Leonardus, Gustav Adolf
- 1901: Gustav Adolf
- 1986: Gustav Adolf, Gulli och Gull
- 1993: Gustav Adolf. (Gulli utgår ur almanackan och Gull flyttas till 28 augusti)
- 2001: Gustav Adolf

Helgdagar m.m.

- Gustav Adolfsdagen, flaggdag

Händelser

flaggdag
- 1632 - Gustav II Adolf stupar i slaget vid Lützen
- 1860 - Abraham Lincoln väljs till USA:s 16:e president
- 1881 - August Palm besöker Malmö och håller det första socialistiska föredraget i Sverige. "Hvad wilja socialdemokraterna?" Datumet är avsiktligt valt för att utmana överhetens firande av krigiska monarker.
- 1917 - Bolsjevikernas Oktoberrevolution börjar
- 1962 - Generalförsamlingen i FN röstar genom en resolution, som uppmanar medlemsstaterna att upphöra med militärt och ekonomiskt samarbete med Sydafrika på grund av den rasistiska apartheid-politiken i landet
- 2005 - Den f.d peruanska presidenten Alberto Fujimori, grips i Chile.

Födda

- 1391 - Edmund Mortimer, engelsk earl av Ulster och March.
- 1479 - Johanna den vansinniga, drottning av Kastilien 1504-1555 och av Aragonien 1516-1555.
- 1854 - John Philip Sousa, amerikansk marschkompositör och -dirigent.
- 1861 - James Naismith, amerikansk upphovsman till basketboll.
- 1880 - Robert Musil, österrikisk författare.
- 1893 - Edsel Ford, amerikansk industriman.
- 1906 - Gus Dahlström, svensk skådespelare och musiker.
- 1929 - Tom Olsson, svensk skådespelare och teaterregissör.
- 1937 - Yashwant Sinha, indisk politiker, finansminister 1998-2002 och utrikesminister 2002-2004.
- 1940 - Joakim Nätterqvist, svensk skådespelare.
- 1941 - Peter Althin, svensk advokat och kristdemokratisk politiker.
- 1946 - Sally Field, amerikansk skådespelare.
- 1948 - Glenn Frey, amerikansk sångare, gitarrist och skådespelare.
- 1955 - Adde Malmberg, svensk ståupp-komiker och programledare.
- 1956 - Marc Dutroux, belgisk seriemördare.
- 1957 - Lori Singer, amerikansk skådespelare och cellist.
- 1960 - Sara Heldt, svensk manusförfattare.
- 1965 - Greg Graffin, amerikansk musiker, sångare i Bad Religion.
- 1966 - Christian Lorenz, tysk musiker, spelar synth i Rammstein.
- 1970
- Ethan Hawke, amerikansk skådespelare.
- Jonna Liljendahl, svensk skådespelare.
- 1976 - Mike Herrera, amerikansk musiker, sångare och basist i punkbandet MxPx.
- 1978 - Taryn Manning, amerikansk skådespelerska och sångerska i popbandet Boomkat.

Avlidna

- 1003 - Johannes XVII, född Sicco, påve från juni 1003.
- 1406 - Innocentius VII, född Cosimo de' Migliorati, påve 1404-1406.
- 1632 - Gustav II Adolf, svensk kung (stupad).
- 1850 - Friedrich Wilhelm von Brandenburg, preussisk militär och statsman.
- 1853 - Samuel Grubbe, svensk filosof och politiker.
- 1912 - Botho von Eulenburg, preussisk greve och statsman.
- 1926 - Carl Swartz, svensk högerpolitiker och fabrikör, finansminister 1906-1911, statsminister mars-oktober 1917.
- 1929 - Max av Baden, prins av Baden och tysk politiker; rikskansler 3 oktober-9 november 1918.
- 1935 - Henry Fairfield Osborn, amerikansk paleontolog och geolog.
- 1943 - Olga Andersson, svensk skådespelare.
- 1949 - Ellen Trotzig, svensk konstnär.
- 1960 - Erich Raeder, tysk storamiral, marinchef 1938-1943.
- 1991 - Gene Tierney, amerikansk skådespelare.
- 2005 - Björn Eriksen, svensk Internet-pionjär.

Se även

5 november - 7 november - 6 oktober - 6 december -- lista över alla datum januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december 312 ja:11月6日 ko:11월 6일 simple:November 6 th:6 พฤศจิกายน

1893

Händelser

- 27 maj - Oscar II avlyssnar stående sången Du gamla, du fria i Lund, en händelse som befäster sången som svensk nationalsång.
- 6 juni - Du gamla, du fria framförs för första gången på Skansen, vilket ytterligare befäster dess nationalsångsstatus.
- Sven Hedin påbörjar sin första vetenskapliga expedition till Centralasien.
- En svensk folkriksdag anordnas, där man för fram kravet på allmän och lika rösträtt för män och kvinnor.
- Sveriges första vattenkraftledning transporterar ström 14 kilometer från ett vattenkraftverk till Grängesberg.
- Sveriges författarförening bildas.
- Nationalmuseum refuserar Ernst Josephsons målning Strömkarlen (även känd som Näcken).
- Lund inrättar ett renhållningsverk.
- Norska stortinget underlåter att bevilja anslag till den gemensamma utrikesrepresentationen och nedsätter det kungliga apanaget.
- Djupborrningar startar vid den gamla järnkällan i Ramlösa.

Födda

- 12 januari
- Hermann Göring, tysk nazist, Luftwaffe-chef.
- Alfred Rosenberg, tysk nazist, ideolog.
- 17 januari - Tora Teje, svensk skådespelare.
- 3 februari - Gaston Julia, fransk matematiker.
- 4 februari - Raymond Dart, australisk lärare, professor i anatomi.
- 5 februari - Walter Lindström, svensk skådespelare.
- 10 februari - Bill Tilden, amerikansk tennisspelare.
- 12 februari
- Omar Bradley, amerikansk militär.
- Lotus Robb, amerikansk skådespelare.
- 15 februari - Algot Larsson, svensk skådespelare.
- 17 februari - Arvid Källström, svensk konstnär och skulptör.
- 25 februari - Edvin Adolphson, svensk skådespelare.
- 27 februari - Ruth Fröberg, svensk musiker (pianist).
- 1 mars - Gösta Ström, svensk skådespelare och inspicient.
- 24 mars - Emmy Sonnemann, tysk skådespelare.
- 12 april - Robert Harron, amerikansk skådespelare.
- 18 april - Egil Hjorth-Jenssen, norsk skådespelare.
- 20 april
- Harold Lloyd, amerikansk skådespelare.
- Joan Miró, spansk målare, grafiker och skulptör.
- 21 april - Walter Christaller, tysk geograf och ekonom.
- 26 april - Harry Hjörne, svensk journalist, chefredaktör för Göteborgs-Posten.
- 30 april - Joachim von Ribbentrop, tysk nazistisk utrikesminister.
- 15 maj - Stanley Lupino, brittisk skådespelare, författare och dramatiker.
- 19 maj - Mathias Alexandersson, svensk skådespelare.
- 4 juni - Gunilla Ehrenmark, svensk skådespelare.
- 6 juni - Calle Jularbo, svensk musiker, dragspelare.
- 13 juni - Oscar Rydqvist, svensk journalist, författare, dramatiker, manusförfattare och regissör.
- 21 juni - Alois Hába, tjeckisk tonsättare och musikpedagog.
- 23 juni - Adolf Jahr, svensk skådespelare.
- 11 juli - Tancred Ibsen, norsk regissör och manusförfattare.
- 12 juli - Nils Ekstam, svensk skådespelare.
- 19 juli - Vladimir Majakovskij, rysk författare och bildkonstnär.
- 28 juli - Alfhild Degerberg, svensk skådespelare.
- 1 augusti - Alexander I, kung av Grekland 1917-1920.
- 3 augusti - Elsa Cedergren, svensk grevinna.
- 6 september - Irving Bacon, amerikansk skådespelare.
- 25 september - Harald Cramér, svensk matematiker.
- 27 september - Uno Larsson, svensk statistskådespelare, fotograf och biografmaskinist.
- 8 oktober - Ragnar Klange, svensk skådespelare och teaterchef.
- 15 oktober - Ina Claire, amerikansk skådespelare.
- 21 oktober - Mauritz Strömbom, svensk skådespelare.
- 30 oktober - Roland Freisler, tysk jurist.
- 6 november - Edsel Ford, amerikansk chef för Ford Motor Company 1919-1943.
- 4 december
- Schamyl Bauman, svensk manusförfattare, producent, filmklippare och regissör.
- Karin Högel, svensk skådespelare.
- 14 december - Carl Winther, svensk sångare (förste tenor).
- 19 december - Harry Blomberg, svensk författare.
- 23 december - George Schnéevoigt, dansk regissör och fotograf.
- 26 december - Mao Zedong, kinesisk politiker.
- 30 december - Olga Hellquist, svensk skådespelare.
- 31 december - Hans Gustaf Beck-Friis, svensk friherre, diplomat, ambassadör och golfspelare.

Avlidna

- 7 januari - Jozef Stefan, österrikisk fysiker, matematiker och poet.
- 5 mars - Hippolyte Taine, fransk filosof och litteraturhistoriker.
- 15 juni - Ferenc Erkel, ungersk operatonsättare.
- 6 juli - Guy de Maupassant, fransk författare.
- 20 augusti - Rudolf Wall, svensk tidningsman, grundare av Dagens Nyheter.
- 18 oktober - Charles Gounod, fransk kompositör. Kategori:Årtal Kategori:1890-talet ko:1893년 ms:1893 simple:1893 th:พ.ศ. 2436

Tonsättare

Kompositör eller tonsättare, person som komponerar musik. Tonsättare är den normala titeln inom konstmusik, eftersom alla toner där noteras (sätts) exakt. En synonym till tonsättare är "komponist". Inom andra sorters musik benämns upphovsmannen vanligtvis kompositör, men skapare av pop- och rockmusik kallas även låtskrivare. Kategori:Kompositörer

Se även

- Lista över kompositörer ja:作曲家 ko:작곡가

Symfoni

En symfoni är vanligtvis ett stort upplagt verk för symfoniorkester. Begreppet började användas i denna betydelse på 1700-talet. Fram till 1900-talet bestod symfonin oftast av fyra satser i ordningsföljden snabb sats, långsam sats, menuett eller scherzo och sist en snabb final. Denna modell fastställdes av Joseph Haydn. Det var han som tillade menuetten till den gamla tresatsiga italienska operasinfonian, och Haydn kallas därför ofta "symfonins fader". Sonatform kallas den form som första satsen av en traditionell symfoni alltid är byggd på. Även andra satsen och finalen kan ha sonatform. Nutida symfonier styrs inte av några formella regler utan kan ha valfritt antal satser, vanligast är en till fyra. Många symfonier saknar namn och heter enbart t ex "Symfoni nr 2", men på 1900-talet blev det vanligt att ge symfonier beskrivande titlar, något som dock förekom sparsamt även tidigare (bl a Beethovens "Pastoralsymfoni").

Se även

- Symphony OS, ett Linux-operativsystem Kategori:Klassisk musik ja:交響曲 ko:교향곡

Balett

Balett är en dansform som är ursprunget till dagens västerländska sceniska dansformer. Dess rötter finns i blandunderhållning vid de stora europeiska hoven under 1400- och 1500-talen, men Ludvig XIV:s grundande av en statlig dansakademi 1661 räknas som början till en verklig formalisering av baletten. Detta är också anledningen till att balettens språk är franska. Balett är uppbyggd på formaliserade positioner och rörelser som bär franska namn och är mycket krävande i fråga om styrka och vighet. Idag koreograferas inte särskilt många originalverk för ren klassisk balett, förmodligen eftersom dess strama och hållna uttryck anses svårt att utveckla vidare, och för att den klassiska baletten i folkmun är förknippad med styrkedemonstrationer och prakt framför att vara ett lättillgängligt konstnärligt uttryck. Klassisk balett har ändå en självskriven plats i dansundervisning för att träna hållning, styrka, vighet som dansaren har nytta av även i andra sceniska dansformer, såsom modern dans eller jazzdans. I Sverige dansas klassisk balett främst av Kungliga Baletten och GöteborgsOperans balett. Modern balett även kallad modern dans dansas främst av Cullbergbaletten, skapad av Birgit Cullberg, samt flera mindre grupper runt om i landet.

Olika baletter

- Nötknäpparen
- Svansjön
- Våroffer
Kända balettdansare

- Anneli Alhanko
- Fanny Cerrito
- Fanny Elssler
- Carlotta Grisi
- Rudolf Nurejev
- Marie Taglioni Kategori:Dans ja:バレエ

Eugen Onegin

Eugene Onegin (Евгений Онегин) versroman skriven av Aleksandr Pusjkin och publicerad 1823-1831. Eugene Onegin är också namnet på en opera av Peter Tjajkovskij. Kategori:Rysk litteratur

Spader Dam

Spader Dam (Pikovaja Dama)är en opera i tre akter av Pjotr Tjajkovskij och uruppfördes i S:t Petersburg 1890. Librettot, av tonsättarens broder Modest, bygger på en novell av Alexandr Pusjkin och handlar om den mer och mer spelbesatte officeren Herman. Kortens magi, som skall skänka vinster och rikedom blir givetvis hans och hans kärleks fall. Några personer ur rollistan:
- Herman (Tenor)
- Surin (Bas)
- Greve Tomskij (Baryton)
- Grevinnan (Mezzo)
- Lisa, Hermans älskade (Sopran) kategori:Operor ja:スペードの女王

Törnrosa

Törnrosa eller Prinsessan i den sovande skogen är en på många håll spridd saga om en skön kungadotter (ty. Dornröschen) som stack sig på spinnrockstenen och tillsammans med hela sin faders hov föll i hundraårig slummer, under vilken slottet kring- och överväxtes av törnrosbuskar. En ung prins tränger slutligen igenom snåren, väcker prinsessan och de övriga sovande och blir hennes make. Sagan om Törnrosa ligger till grund för Tjajkovskijs balett Törnrosa. Kategori:Litterära figurer Kategori:Sagor

Nötknäpparen

Nötknäpparen är en balett i två akter med libretto av Marius Petipa. Tjajkovskij skrev musiken, och Lev Ivanov står för koreografin. Baletten uruppfördes 1892 i Sankt Petersburg. Kategori:Baletter ja:くるみ割り人形

E.T.A. Hoffmann

Ernst Theodor Amadeus Hoffmann. Tysk författare och kompositör, född 24 januari 1776 i Königsberg (Kaliningrad), död 25 juni 1822 i Berlin. Hoffmann studerade juridik och musik och hade anställning som tjänsteman bland annat i Warszawa, som vid denna tid tillhörde Preussen. 1806 upphörde hans anställning och han ägnade sig åt sitt skapande på heltid, först i Berlin, och senare i Bamberg, där han under några år var verksam som dirigent, dramaturg och scenograf. 1814 återvände han till sitt tidigare yrkesområde och tillträdde 1816 en post som kammarrättsråd i Berlin.

Hoffmann som författare

Hoffmann är en av de främsta företrädarna för den tyska romantiken. Särskilt framstående är han som epiker i det mindre formatet, som novellist. Hos Hoffmann är motsatsställningen mellan fantasins värld och vardagen det centrala motivet. Har bland annat skrivit Nötknäpparen och muskungen, en novell som Tjajkovskijs balett Nötknäpparen baseras på. Tre av ETA Hoffmanns noveller ligger till grund för Jacques Offenbachs opera Hoffmanns äventyr. Hoffmann skrev också en experimentell roman, Lebensansichten des Kater Murr (1820-22), i vilken två levnadsteckningar "av misstag" måste samsas om utrymmet: dels den urromantiska konstnärssjälen Kreislers, dels den självgode, småborgerlige hankatten Murrs.

Hoffmann som tonsättare

Hoffmanns opera Undine kom att inspirera Richard Wagner bl.a. genom tekniken med ledmotiv (Leitmotiv). Librettot till operan skrevs inte av Hoffmann själv, utan av Friedrich de la Motte Fouqué. Hoffmann, Ernst Theodor Amadeus Hoffmann, Ernst Theodor Amadeus Hoffmann, Ernst Theodor Amadeus ja:E.T.A.ホフマン

Moskva

] Moskva (ryska Москва, tyska Moskau (äldre svenskt namn)) är Rysslands huvudstad och största stad. Enligt senaste befolkningsräkning (2004) har den 11,2 miljoner invånare. Staden Moskva är 878,7 km². Området runt huvudstaden (omkring 2000 km²) ingår egentligen i Moskvas oblast men har en speciell administrativ status.

Historia

Moskva grundades 1147 som ett fort vid Moskvaflodens strand. Fortet kom senare att bli dagens Kreml. Från 1328 till 1547 var staden huvudort i storfurstendömet Moskva och efter detta huvudstad i det ryska tsarriket fram till 1712 då huvudstaden flyttades till St. Petersburg. Staden brändes ner 1812 under Napoleons ryska fälttåg, efter nederlaget vid Borodino. Den började hastigt återbyggas 1813. Moskva blev Sovjetunionens huvudstad efter ryska revolutionen 1917 (huvudstaden flyttades den 5 mars 1918). Efter Sovjets fall 1991 blev Moskva huvudstad i Ryska federationen. Moskva är idag en stad som slits mellan sin gamla historia och den moderna tidens utveckling. Moskva är idag en världsmetropol att räkna med både kulturellt och finansiellt.

Sevärdheter

I stadens centrum ligger Röda torget där de största militärparaderna hölls under sovjettiden. Runt om detta stora torg finns bland annat Kreml där det ryska parlamentet (duman) sammanträder, Vasilijkatedralen med sina berömda lökkupoler samt Leninmausoleet. Leninmausoleet Moskvas tunnelbana består av cirka 200 tunnelbanestationer byggda från 1930-talet och framåt. Ett tiotal linjer är dragna kors och tvärs genom staden, och passerar en ringlinje runt stadskärnan. Moskva är även den enda staden i Europa som tillhandahåller en monorail.

Externa länkar

- [http://mos.ru/ Moskvas officiella webbplats] (på ryska)
- [http://www.metro.ru Hemsida om Moskvas tunnelbana] (på ryska)
- Kategori:Moskva Kategori:Orter i Ryssland Kategori:Europas huvudstäder Kategori:Wikipedia:Veckans artikel als:Moskau ja:モスクワ ko:모스크바 simple:Moscow th:มอสโก zh-min-nan:Moskva

S:t Petersburg

:För den amerikanska staden Saint Petersburg, se Saint Petersburg. ---- Sankt Petersburg (ryska: Санкт-Петербург, Sankt-Peterburg; äldre Nyen; 1914–1924 Petrograd; 1924–1991 kallad Leningrad) är en stad i västra Ryssland, belägen vid floden Nevas utlopp i Finska viken. Staden är med sina 4,6 miljoner invånare (2001) Rysslands näst största.

Historia

Sankt Petersburg grundades på ruinerna av den svenska 1600-talsstaden Nyen av den ryske tsaren Peter den store år 1703, i närheten av den plats där den ryske hjälten Alexander Nevskij år 1240 enligt ryska helgonlängder hade besegrat en mäktig svensk här. Staden är uppkallad efter aposteln Petrus. Det strategiska läget vid Östersjön gynnade stadens utveckling. Sankt Petersburg var avsett att bli - och blev snart - Rysslands "fönster åt väst", ett ryskt centrum för moderna västerländska idéer. 1712 övertog Sankt Petersburg huvudstadsfunktionen från Moskva, och staden förblev säte för den ryska makten fram till 1918, då Moskva i skuggan av den ryska revolutionen och första världskriget åter utsågs till huvudstad. Staden hette Petrograd mellan 31 augusti 1914 och 24 januari 1924. Tre dagar efter Lenins död döptes staden om till Leningrad. Under andra världskriget utsattes Leningrad för en långvarig belägring av den tyska armén. Belägringen varade mellan september 1941 och januari 1944 och är känd som de niohundra dagarna. Den orsakade minst 700 000 leningradbors död i svält, kyla och andra umbäranden. Efter Sovjets fall 1991 återinfördes stadens gamla tyska namn Sankt Petersburg (eller egentligen Sankt-Peterburg).

Sevärdheter

- Eremitaget
- Peter-Paulfästningen
- Nevskij prospekt
- Mariinskij-teatern
- Uppståndelsekyrkan
- Isakskatedralen
- Pansarkryssaren Aurora

Extern länk

- [http://www.spb.ru/eng/ officiell hemsida] (på engelska) Kategori:Orter i Ryssland als:Sankt-Petersburg ja:サンクトペテルブルク ko:상트페테르부르크

Kolera

Kolera är en smittsam magtarmsjukdom, som inom få dagar kan ge våldsamma diarréer. Det farliga med kolera är den mycket stora vätskeförlust, som kan uppstå efter kort tid. Särskilt hos barn i tredje världen är det farligt. Obehandlad kan vätskeförlusten leda till döden inom ett dygn efter sjukdomens utbrott. Å andra sidan är behandlingen enkel - nämligen vätska. Om det är ett allvarligt fall krävs dock sjukhusinläggning, där man med dropp kan ge vätska direkt in i blodomloppet.

Extern länk

[http://netdoktor.passagen.se/sjukdomar/fakta/kolera.shtml Netdoktor om kolera] Kategori:Sjukdomar ja:コレラ ko:콜레라 ms:Penyakit Taun simple:Cholera

Anton Rubinstein

Anton Rubinstein född 28 november 1830 i Vychvatinec Podolsk död 20 november 1894 i Peterhof (nuv. Petrodvodec) nära S:t Petersburg, rysk pianist, kompositör och dirigent. Rubinstein, Anton Rubinstein, Anton

Homosexualitet

Homosexualitet är en benämning på känslomässig eller sexuell attraktion till personer av samma kön. Homosexuella män kallas ofta bögar och kvinnor kallas flator. Dock kan man också välja att enbart använda begreppet homosexuella handlingar utan att göra personkategoriseringar. flator

Historia

Det finns flera djurarter där homosexualiteten är utbredd, bland annat vissa apor (till exempel bonoboapan), men även bland delfiner (Referenser: [http://news.nationalgeographic.com/news/2004/07/0722_040722_gayanimal.html 1] [http://www.salon.com/it/feature/1999/03/cov_15featurea.html 2]). Skriftliga källor som nämner manlig homosexualitet går långt tillbaka, åtminstone till Bibelns tredje Mosebok. Dock omnämns inte kvinlig homosexualitet i Bibeln. Det är svårt att göra sig en uppfattning om folkslag varifrån man ej har skriftliga källor. Under den grekiska antiken, blev de skrivna handlingarna mer personliga, och här kommer de första beskrivningarna av homosexuell kärlek. I senare mansdominerade samhällen fortsatte sedan beskrivningarna kring främst manlig homosexualitet. Kvinnlig homosexualitet har sin idéhistoriska historia från ön Lesbos (även kallad Lesvos), där den kvinnliga poeten Sapfo verkade. Hon hade bland annat en skola för unga kvinnor på ön. Sapfos kärleksdikter tros vara riktade till en kvinna, därav uttrycken lesbisk och sapfisk kärlek. kärleksdikt Grekernas manliga homosexualitet skedde i huvudsak mellan vuxna män och ynglingar i de övre tonåren. Kärlek mellan män ansågs som något högt skattat, huruvida dess grundsten var en sinnlig kärlek (s.k. Amor) eller köttslig kärlek (s.k. Eros) är omtvistat. Beskrivningar av homosexuell kärlek finns dock att finna i verk av flera grekiska författare, däribland Platon. I andra kulturer finner man att de indiska sexinstruktionerna Kama Sutra och tantra bara innehåller råd om heterosexuell sex, och avråder från homosexuell sex (fortfarande med fokus på manlig homoerotik). Inte av moraliska skäl, utan av hygieniska skäl eller med hänsyn till barnalstring. De antika romarna var mindre benägna än grekerna åt homosexuell kärlek och betraktade detta mer som en "grekisk last". Hos dessa finner vi också, hos Tacitus, en beskrivning av hur homosexualitet behandlades hos de nordiska folkslagen: genom nedsänkning av de älskande i en mosse. Den historiska sanningen kring detta är omtvistad, men nyligen hittade man bevarde kroppar av ett par i en mosse i Tyskland, vilket skulle kunna innebära en sanning i påståendet. När kristendomen gjorde sitt intåg under de första århundradena efter Kristus blev homosexualitet betraktat som en värre synd än andra köttsliga utsvävningar. Under medeltiden lyser skriftliga källor med sin frånvaro. Med renässansen börjar också det kulturella livet vakna. Visserligen var fortfarande homosexuella handlingar strikt förbjudna, men det fanns en möjlighet att skriva homoerotiskt. I bland annat Shakespears sonetter finner man dubbelbottnade referenser till kärleken för en ung man i Shakespears vänkrets. Även i Sverige finner man under Frihetstiden homoerotiska dikter av en ung förtvivlad man. Eftersom läsandet av de gamla grekerna hade blivit tillgängliga på modersmålet vid denna tid, ökade också möjligheten att ta efter deras kärleksförklaringar. Under 1800-talet var det fortsatt förbjudet att idka homosexuella handlingar och det betraktades som sodomi. Situationen för de homosexuella började förbättras från 1960-talet och framåt i västvärlden även om diskriminerande och särlagstiftningar för homosexuella fortfarande existerar i många länder. Under 1960-talet växte en politiskt medveten gayrörelse med rötter i främst San Francisco och New York fram som förde upp de homosexuella rättigheter på den politiska dagordningen och predikade stolthet (pride) över sin sexuella läggning. Den kampen underlättades av den rådande tidsandan med en friare syn på kärlek och med medborgarrättsrörelsens kamp mot rasdiskrimineringen i USA samt ett öppnare samhälle. Med start under 1980-talet kom flera kändisar ut ur garderoben, vilket gjorde det lättare för andra homosexuella att göra det. Fram till 1979 räknades homosexualitet som en psykisk sjukdom av Socialstyrelsen. Numera firas till exempel Pride-festivalen med bland annat statsministern närvarande.

Homosexuellas villkor

Att komma ut

Många homosexuella beskriver det som svårt att komma ut (avslöja att man är homosexuell), främst med tanke på vad omgivningen ska tycka. Det finns flera rapporterade fall av hedersmord och självmord efter att homosexuella kommit ut. Samtidigt beskriver de processen som nödvändig för att kunna leva ärligt med sig själva. Många möter dock förstående föräldrar och anhöriga. En grupp föräldrar till homosexuella deltar regelbundet i Stockholms Pride-festival.

Fördomar

Det finns fortfarande många fördomar kring homosexuella, som att de skulle "smitta" av sig sin homosexualitet, att de skulle vara mer promiskuösa än andra och att de skulle bete sig på ett likartat sätt (se till exempel filmen Ute eller inte eller Melodifestivalen). De fördomarna gör livet svårare för de homosexuella som inte passar in i mallen (men likaså för de heterosexuella som passar in i en förmodad homosexuell mall). Numera är dock fördomar om att homosexuella skulle vara orsaken till AIDS och hiv närmast begränsad till de religiösa fanatikerna. Under amerikanska 1950-talets McCarthyism pågick tillsammans med förföljelsen av kommunister också propaganda mot homosexuella, som bland annat påstod att homosexualitet var en sinnesjukdom jämförbar med schizofreni, något som kritiker av homosexualitet fortfarande ibland påstår. Samtidigt spreds även myten om att homosexuella män inte kunde vissla.

Uppfattningar om homosexualitet

Eftersom det i större delen av västvärlden inte finns något förbud mot homosexualitet kan man anta att homosexualitet i regel är en accepterad avvikelse från en heterosexuell norm. Det finns dock också många mer eller mindre vanliga uppfattning grundade på religiösa, moraliska eller filosofiska tankar.
- Den feministiska tänkaren Shulamith Firestone menar att sexuell attraktion till människor oavsett kön är den mänskliga normen och att renodlad heterosexualitet är en produkt av den moderna familjen och patriarkatet. Se även queerteori.
- Teorierna om medfödd, genetisk eller på annat sätt förutbestämd sexualitet menar att homosexuella alltid har existerat, men verkat och synts mer eller mindre öppet. "Vågorna" av homosexualitet beror då på ett samhälles öppenhet och attityder.
- Kristna som motsätter sig homosexuell utlevnad menar, med stöd i Bibeln (bl.a. 3 Mos. och Romarbrevet), att detta är en synd. I islam är homosexuella handlingar också en synd och i bokstavstroende muslimska stater förenat med dödsstraff. I buddistiska och hinduiska kulturområden är det sällsynt med lika starkt utpräglad reglering mot homosexualitet, vilket inte innebär en större allmän acceptans av homosexuella eller en mindre individuell rädsla för att leva homosexuellt. Den mest fundamentalistiska linjen ifråga om homosexualitet företräds av den udda baptispastorn Fred Phelps i USA. Han anser att homosexuella drar Guds vrede, och därigenom död och förstörelse över sina länder, och kräver därför dödsstraff för de homosexuella. Påven Johannes Paulus II menade i sin sista bok att äktenskap mellan personer av samma kön är en del av ondskans ideologi. Den förre kardinal Ratzingers (numera påve Benedictus XVI) linje är ännu oklar.
- Inom nazismen betraktar homosexualitet som en psykisk sjukdom eller genetisk degeneration.

Hur stor andel är homosexuella?

Att undersöka hur stor andel av en befolkning som är hbt-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner) är liksom för alla andra statistiska undersökningar sammankopplat med ett antal problem. Det första problemet är hur man definierar hbt-personer. Detta definieras olika i olika undersökningar. I vissa undersökningar kan således en homosexuell definieras som en person som betraktar sig som uteslutande homosexuell och inte för sitt liv skulle kunna tänka sig att leva tillsammans med en person med motsatt kön, medan andra undersökningar kan definiera en som homosexuell om den har sexuella kontakter med personer av samma kön, någon gång har känt sig dragen till personer av samma kön, med mera. Detta medför att olika frågor ställs tills svarspersonerna med medföljande olika svar och därmed olika siffror för olika undersökningar. Ett annat problem, som är ännu tydligare i alla frågor som gäller sexualitet än i andra statistiska undersökningar gäller frågan om hur man gör undersökningen. Anonyma svar ger till exempel helt andra resultat än dörrknackning eller telefonuppringning. Sedan gäller som alltid frågan om tolkningen av materialet. Många undersökningar är även gjorda med ett politiskt och/eller religiöst syfte bakom, och den som gjort undersökningen kan i redovisningen av materialet då vrida tolkningen till att passa dess syfte.

Undersökningsresultat

Moderna statistiska undersökningar har visat att 1-1,5 procent av männen och ungefär 0,5 procent av kvinnorna betraktar sig som homosexuella medan undersökningar gjorda av läkare eller antropologer ger betydligt högre siffror (uppemot 10 procent). I de statistiska undersökningarna är definitionen på vem som är homosexuell om personen själv betraktar sig som homosexuell eller inte. Enligt Shere Hites studier, Rapport om mäns sexualitet, av över 7000 amerikanska män i åldern 13-97 år visar att 9 procent av männen betraktade sig som homosexuella och 6 procent som bisexuella. I Alfred Kinseys rapport från 1948 "Sexual Behavior in the Human Male" visade det sig att 37 procent av de amerikanska männen ansåg sig någon gång mellan puberteten och ålderdomen ha upplevt en homosexuell kontakt som lett till orgasm, ytterligare 13 procent hade efter puberteten känt dragning till sitt eget kön utan att det lett till homosexuella kontakter och 4 procent hade efter puberteten levt som uteslutande homosexuella. Kritiker mot dessa undersökningar menar dock att de ha utförts på ett ovetenskapligt och statistiskt undermåligt sätt, utan oberoende slumpmässigt urval eller andra metoder för att försäkra sig om att resultaten inte lider av bias, vilket medför att man kan inte dra några slutsatser om befolkningen som helhet utifrån dessa resultat. I Kinseys undersökning bestod urvalet av bl.a. män som svarade på annonser i tidningar för homosexuella, interner, o.s.v., och resultatet kan därför aldrig bli representativt för hela populationen. Försvararna av dessa undersökningar påpekar som fördelar att de är djupgående, ger utrymme för nyanserade svar och troligen ger färre oärliga svar. 1996 genomförde Statens folkhälsoinstitut tillsammans med RFSU undersökningen Sex i Sverige, som där man lät 5 250 slumpmässigt och representativt utvalda individer mellan 18 och 74 som var bosatta i Sverige svara på enkätfrågor om sexualitet. Noteras bör att bortfallet blev stort, 41% av svaren. Resultatet blev att 2,5 % av de tillfrågade hade haft sexuella kontakter med personer av samma kön. Denna siffra stämde för både kvinnor och män. Undersökningen visade också att ca 0,5% av männen, och mindre än 0,5% av kvinnorna enbart haft sexuella kontakter med personer av samma kön.

Källor

- Tom W. Smith, American Sexual Behavior: Trends, Socio-Demographic Differences, and Risk Behavior, Chicago 1998. (länk: http://www.norc.uchicago.edu/online/sex.pdf)
- http://www.cprmd.org/Myths/Myth_Fact_001.htm
- Gymnasium stoppar pingstkyrka (länk: http://www.dagen.com/nyheter/artikel.asp?ID=95228)
- Pastor kritiserad för homosexuttalande (länk: http://www.dagen.com/nyheter/artikel.asp?ID=95127)

Se även

- RFSL
- heterosexualitet
- bisexualitet
- homofobi
- heteronormativ
- gayrörelse
- Bibelns syn på homosexualitet

Externa länkar

- [http://www.rfsl.se RFSL] - Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande, organisaton som arbetar för homo-, bi- och transsexuellas likaberättigande.
- [http://www.androphile.org World History of male Love] Androphile Gay History Projekt (engelska)
- [http://www.geocities.com/plusg1/facts_05.htm Kritisk granskning av Alfred Kinseys undersökning (engelska)] Kategori:Sexualitet Kategori:Gayrörelse ja:同性愛

Pusjkin

(ryska: Алекса́ндр Серге́евич Пу́шкин) (6 juni (26 maj, julianska kalendern), 1799 - 10 februari (29 januari, julianska kalendern), 1837), var en rysk författare som allmänt ses som historiens störste ryskspråkige poet och grundläggare av modern rysk litteratur. Pusjkin var banbrytande med användning av folkligt språk i sina verk, och lade grunden för en ny typ av berättarteknik som blandade drama, romantik och satir, något som påverkade senare ryska författare och sedan dess intimt förknippat med rysk litteratur.

Pusjkins liv

Pusjkins far härstammade från en av Rysslands äldsta adelsfamiljer som kunde belägga anor till så tidigt som 1100-talet, och hans mor var dotterdotter till Ibrahim Petrovitj Gannibal, en slav från Abyssinien (dagens Etiopien) som skickats som gåva från Konstantinopel och blev Peter den stores adopterade gudson. Pusjkin föddes i Moskva och publicerade sin första dikt vid femton års ålder. Vid det laget hade han gått ut i den första årskullen av studenter från tsarens lyceum i Tsarskoje selo i närheten av Sankt Petersburg och var vida känd i litterära kretsar. Efter slutförd utbildning kastade han sig in i den livliga och burdusa ungdomskulturen i huvudstaden. 1820 utgav han sin första längre dikt Ruslan och Ludmila, som blev mycket kontroversiell på grund av ämnesval och stil. Pusjkin blev snabbt engagerad som en förkämpe för social reform och framträdde som talesman för litterära radikaler. Detta retade den auktoritära tsarregimen, och ledde till att han förflyttades från huvudstaden. Han hamnade först i Kisjinev där han förblev till 1823 och skrev efter en sommarvisit till Kaukasus och Krim Fången i Kaukasus och Springbrunnen i Bachtschisaraj, två dikter som gjorde honom vida känd i Ryssland. Samma år flyttade Pusjkin till Odessa, där han åter kom i konflikt med regimen, som skickade honom i exil till sin mors ägor i norra Rysslands glesbygder från 1824-1826. Han tilläts däremot att besöka tsar Nikolaj I för att ansöka om att bli benådad, som också beviljades. Oturligt för Pusjkin hade vissa medlemmar i dekabristupproret 1825 haft exemplar av hans verk i sina ägor, något regimen använde som ursäkt för att censurera hans alster och begränsa Pusjkins rörelsefrihet. Han hade vid det här laget skrivit pjäsen Boris Godunov, hans mest kända pjäs, men publiceringen skjöts upp ytterligare fem år på grund av myndighetsingripande. Boris Godunov] Senare blev Pusjkin och hans fru Natalja Gontjarova, som han gifte sig med 1831, del av hovssocieteten. När tsaren tilldelade Pusjkin den lägsta rangens hovtitel blev poeten ursinnig; han ansåg att det inte var för att hans fru skulle kunna komma in på hovbalar, utan såg det som ett sätt att förnedra honom. På grund av rykten att hans fru skulle ha haft en skandalös affär med Georges d'Anthès, såg Pusjkin sitt anseende så hotat att han utmanade den påstådde älskaren till en pistolduell 1837. Båda männen sårades, och Pusjkin avled två dagar senare av sina sår. Regimen fruktade en politisk demonstration vid hans Pusjkins begravning, som flyttades till en mindre ort och begränsades till släkt och vänner. Hans kropp blev diskret bortsmugglad under natten och begravdes på moderns ägor.

Pusjkin som författare

Pusjkins verk visar klara influenser från bland andra Voltaires satirer, Lord Byrons poesi och Shakespeares tragedier. Hans verk anses av kritiker vara litterära mästerverk, som dikten Bronsryttaren och pjäsen Stengästen, en berättelse om Don Juans nedgång och fall. Pusjkin själv ansåg sitt drama Jevgenij Onegin, skrivet på vers, som hans bästa verk, och var ett verk som han arbetade med under hela sin karriär. Troligen på grund av sitt inflytande på revolutionärer genom modern rysk historia, var han en av de få förrevolutionära författarna som undkom bolsjevikernas kritik mot borgerlig litteratur, och fick till och med en stad uppkallad efter sig när Detskoje Selo (f.d. Tsarskoje Selo) bytte namn 1937. Pusjkins har inspirerat till många verk av kända ryska kompositörer. Tjajkovskijs opera Eugen Onegin från (1879) och Spader dam (1890) blev mer kända utanför i utlandet än i Ryssland, medan Musorgskijs monumentala Boris Godunov anses som en av Rysslands största och välskrivna någonsin.

Urval av Pusjkins diktning

Ur "Vinterafton (Зимний вечер), 1829. Modern stavning. :Буря мглою небо кроет, :Вихри снежные крутя; :То, как зверь, она завоет, :То заплачет, как дитя, :То по кровле обветшалой :Вдруг соломой зашумит, :То, как путник запоздалый, :К нам в окошко застучит. Fri översättning: :Stormen täcker himmelen med dis :Virvlande snökaskader; :Som ett djur, den börjar yla. :Börjar tjuta, som ett barn, :På de slitna taken den klamrar :Plötsligt på (tak)halmen. :Då, som likt den sena resenären, :Den börjar knacka på vår dörr. Pusjkin, Aleksandr

Biografier

T.J. Binyon har författat Pushkin en av de mest ansedda engelskspråkiga biografierna. Se även Feinstein, Pushkin och Vitale, Pushkin's Button.

Lista över Pusjkins verk

- Ruslan och Ludmila, 1820 (dikt)
- Rövarbröderna, 1821 (dikt)
- Fången i Kaukasus, 1822 (dikt)
- Springbrunnen i Bachtschisaraj, 1822 (dikt)
- Zigenarna, 1824 (dikt)
- André Chénier, 1825 (dikt)
- Vinterafton, 1825 (dikt)
- Profeten, 1826 (dikt)
- Poltava, 1829 (dikt)
- Jag höll Er kär, 1829 (dikt)
- Vintermorgon, 1829 (dikt)
- Kaukasus, 1829 (dikt)
- Stengästen, 1830 (drama)
- Boris Godunov, 1830 (drama)
- Bjelkins berättelser, 1831 (novellsamling)
- Mozart och Salieri, 1831 (drama)
- Till Rysslands belackare 1831 (dikt)
- Sagan om tsar Saltan, 1831 (dikt)
- Jevgenij Onegin, 1833 (roman på vers)
- Angelo, 1833, (dikt)
- Spader dam, 1834 (novellsamling)
- Kaptenens dotter, 1836 (roman)
- En resa till Arzrum, 1836 (prosa)
- Bronsryttaren, 1837 (dikt)

Se även

Pusjkinpriset

Externa länkar

- FEB-web's Digital Scholarly Edition (DSE) of A.S. Pushkin, Pusjkins samlade verk på ryska - [http://www.feb-web.ru/feb/pushkin/]
- Projekt Gutenberg e-texts of [http://onlinebooks.library.upenn.edu/webbin/gutbook/author?name=Pushkin%2c%20Aleksandr verk av Aleksandr Pusjkin]
- [http://www.pbs.org/wgbh/pages/frontline/shows/secret/famous/pushkingenealogy.html Pusjkins familjehistorik] (engelska) kategori:ryska författare kategori:rysk litteratur ja:アレクサンドル・プーシキン

Nymfomani

Nymfomani är överdriven könsdrift hos kvinnor. Den manliga motsvarigheten benämns satyriasis. Kategori:Manier Kategori:Sexualitet

Ukraina

Ukraina är en republik i Östeuropa med landgräns mot Rumänien, Moldavien, Ryssland, Polen, Slovakien, Ungern och Vitryssland. Huvudstad är Kiev. Ukraina var en av delrepublikerna i Sovjetunionen fram till dess fall 1991 och dessförinnan en del av Ryssland Ordet Ukraina kommer av ett slaviskt ord för "på gränsen", "nära gränsen". En liknande benämning finns för det nuv. kroatiska landskapet Krajina. I äldre tid var det vidare vanligt att använda benämningen "Lillryssland" om Ukraina, under det att egentliga Ryssland benämndes "Storryssland". I kulturellt hänseende är Ukraina ett delat land, dels efter dimensionen tidigare polskkontrollerat område resp tidigare tsarkontrollerat område, där befolkningen i de tidigare polskkontrollerade områdena oftast är romerska katoliker eller tillhör en ortodox kyrka unierad med Rom, dels också efter dimensionen att etniska ryssar i hög utsträckning inflyttat under sovjettiden till områden främst i öst, där stora koncentrationer av tung industri byggts upp. Halvön Krim anses historiskt heller ej höra till Ukraina. Halvön som erövrades från turkarna under Katarina II flyttades administrativt över till Ukraina av den sovjetiske ledaren Nikita Chrustjov. På Krim finns ryska militärbaser. I Ukraina finns också en stor ungersk minoritet.

Historia

Huvudartikel: Ukrainas historia På 800-talet bildades Kievriket, som kristnades från Bysans 988. Från och med 1200-talet inleds en lång tid av problem med andra riken: först invaderat av mongoler, därefter ett lydrike i Polen-Litauen. Kosacker, upprorsmän från bondeklassen, gjorde uppror på 1600-talet och vann anseende för sin krigskonst i hela Europa, men förföljde och attackerade judar. I slutet av 1600-talet tillfaller stora delar av Ukraina Ryssland. Sverige försökte befria Ukraina, men vid nederlaget i Poltava 1709 slås motståndet ner. I slutet av 1700-talet blir resten av vad som nu är Ukraina ryskt. Efter freden i Brest-Litovsk 1918 så gjorde Tyskland Ukraina självständigt, något som dock varade i bara två år tills det erövrades av Sovjetunionen. 1941-1943 så var Ukraina ockuperat av Nazityskland, de sista västliga delarna återerövrades av Röda armén 1944. Efter Sovjetunionens fall 1991 så blev Ukraina självständigt. Ukraina har dock haft en viss självständighet under en lång period; egen huvudstad var tidigare Kharkov men byttes senare ut mot Kiev.

Geografi

Ukraina är ett bördigt land med svartjord och många floder, och är således en viktig jordbruksexportör för övriga Europa. Mot Vitryssland är det skogsmarker. Karpaterna till väster når upp till 2 061 meter över havet vid dess topp (Hoverla) Under Sovjettiden var Ukraina de höga kommunistledarnas semesterparadis; det är medelhavsklimat vid Svarta havet, om än vintrarna är kallare. Populära turistmål är Lviv, Kiev, Odessa och Krim med dess riviera.

Näringsliv

Bortsett från jordbruket, finnes även rika naturtillgångar. Sovjetmakterna byggde upp industrin, särskilt vapenindustrin, men självständigheten innebar en svår omställning då flera företag gick under, bl a då Ukraina inte längre hade tillgång till Sovjets olja. Läget förbättrades en bit in på 1990-talet.

Städer i Ukraina

- Kiev
- Bila Tserkva
- Charkiv
- Donetsk
- Dnipropetrovsk
- Jalta
- Mizocz
- Odessa
- Lviv
- Sevastopol
- Tjernobyl
- Poltava
- Simferopol

Språk

Officiellt språk är ukrainska, ett östslaviskt språk som har likheter med ryska och vitryska med även med polska och slovakiska.

Extern länk

- [http://www.ui.se/fakta/europa/ukraina.htm Ukraina Utrikespolitiska institutet] Kategori:Ukraina Kategori:Europas länder Kategori:Wikipedia:Veckans artikel als:Ukraine fiu-vro:Ukraina ja:ウクライナ ko:우크라이나 ms:Ukraine simple:Ukraine th:ประเทศยูเครน zh-min-nan:Ukrayina

Nadezjda von Meck

Nadezjda von Meck, rysk mecenat, som fick stor betydelse för kompositören Peter Tjajkovskijs liv och utveckling. Hans fjärde symfoni är dedicerad till henne. Den franske tonsättaren Claude Debussy påverkades också av sina kontakter med henne.

Självmord

Självmord, suicid, handling där gärningsmannen uppsåtligen dödar sig själv. Drygt 30 % av alla dödsfall i åldrarna 15-34 år utgörs av självmord och totalt 1 700 människor (omkr. tre gånger så många som dör i trafiken) begår självmord i Sverige varje år. På senare tid (2004) har undersökningar visat att invandrare, speciellt från Finland, Ungern, Polen och Ryssland, har en 30-60 % högre självmordsbenägenhet än etniska svenskar. Bland de viktigaste riskfaktorerna för självmord har visat sig vara tidigare självmordsförsök, civilstånd (ensamstående), kön (män), bostadsort (storstäder) och psykisk sjukdom.

Juridik

Det är idag inte en kriminell gärning att begå självmord i Sverige. Däremot är dödshjälp och medhjälp till självmord fortfarande kriminellt, även om grupper så som exempelvis Rätten till ditt liv arbetar på en förändring inom lagstiftningen. Runt om i världen varierar det starkt huruvida självmord är legalt eller inte. Traditionellt sett har de flesta kulturer betraktat självmord som en skamlig gärning, t.ex. i det antika Grekland, i det antika Rom och även inom kristendomen. Undantag finns emellertid, exempelvis i Kina och Japan, där självmord kunde ses som ett fullgott sätt att blidka för exempelvis en skamlig handling eller ett misslyckat liv. (Se Seppuku) Under perioder har vissa samhällen även dömt människor till döden genom självmord. Exempelvis kan Sokrates nämnas bland de som dömdes till döden medelst självmord.

Se även

- självmordsbombare

Referenser

- Karolinska Institutet, "Förhöjd självmordsrisk bland invandrare och flyktingar", Pressmeddelande 990209.

Litteratur

- Arne Jarrick, Hamlets fråga - En svensk självmordshistoria (2000)

Externa länkar

- [http://www.spes.nu Riksorganisationen suicidprevention och efterlevandes stöd] Kategori:Sociologi Kategori:Psykologi Kategori:Döden ja:自殺 ko:자살

Balett

Olika baletter

- Nötknäpparen
- Svansjön
- Våroffer
Kända balettdansare

- Anneli Alhanko
- Fanny Cerrito
- Fanny Elssler
- Carlotta Grisi
- Rudolf Nurejev
- Marie Taglioni Kategori:Dans ja:バレエ

Kategori:Ryska kompositörer

Kategori:Kompositörer efter nationalitet Kategori:Ryssar

Latin names of European countries

External links

- http://www.columbia.edu/acis/ets/Graesse/contents/etml Countries European countries

�yciorys kalorie sylwester w g�rach Nurkowanie Lektury

:: RELATED NEWS ::

Lou (singer)
German pop singer and Eurovision participant Lou was born on October 27 1963. She was the sixth child of her parents and was immediately surrounded by her first fans, her elder brothers and sisters. The happy-go-lucky, orange-haired singer has toured with her band for over 15 years, in Germany as well as abroad, and in 2003 she won the right to represent her country at the

Enlargement of the European Union
The Enlargement of the European Union is the growth in size of the European Union, from the six founding member states in 1952, to the 25 current member states. There were five successive enlargements during this period, with the largest occurring on May 1, 2004, when 10 new member states joined. Amsterdam, The Netherlands. The Vrije Universiteit should not be confused with the University of Amsterdam. The name is often abbrevated as VU. It is the university of the Vereniging VU-Windesheim, which also encompasses the Christelijke Hogeschool Windesheim, and was formerly known as the Vereniging voor Chris

Read More...

Larry Hagman
Larry Hagman, born Larry Martin Hageman on September 21, 1931, is an American actor who is most famous for playing J.R. Ewing in the television soap opera Dallas. Hagman was born in Fort Worth, Texas to Ben Hagman and his wife, legendary sta

The University of Texas
The University of Texas at Austin, often called UT or Texas, is the flagship institution of the University of Texas System. The main campus is located less than a mile from the Texas State Capitol in Austin. In its educational supplement, the Times of London listed the University as 15th out of the top 200 universities glob

7.62mm calibre
There are many cartridges which use 7.62 mm caliber bullets. The measurement equals 0.3 inches or 3 decimal lines, written .3″ and read as Three-Line. The two most commonly referred to, due to their military use, are the Soviet 7.62 x 39 mm ("7.62 Soviet" or "7.62 short") and the

Jinggangshan
Jinggangshan (井冈山, pinyin: Jǐnggāngshān, also Jinggang Shan, or Jinggang Mountains) is located in the Luoxian Mountains (羅霄山), in the remote border region between Jiangxi and Hunan provinces of China. It lies at the junction of four counties - Ninggang, Yongxin, Suichuan and Lingxian. The mountains cover

5.56mm calibre
5.56 mm NATO, designated STANAG 4172, is the standard rifle ammunition for NATO forces. It is derived from, but not entirely interchangable with, the .223 Remington cartridge.

History

The previous standard NATO round was the 13 N.C. 167 (N.C. 1830) (or State v. Mann, as it would have been identified within North Carolina), is a decision in which the Supreme Court of North Carolina ruled that slaveowners could not be convicted for killing their slaves. A