:: wikimiki.org ::

Torbjörn

Torbjörn

Torbjörn, eller Thorbjörn är ett gammalt nordiskt mansnamn som bl.a. förekommer på runstenar och är sammansatt av gudanamnet Tor och ordet björn. Innan det infördes i almanackan 1901 till minne av kemisten Torbern Bergman (Torbern är en dansk form av namnet), var namnet inte speciellt vanligt och förekom nästan bara i de västra delarna av Sverige. På 1950- och 1960-talen blev det ett modenamn och kom då att bli ett av de vanligare pojknamnen. Populariteten sjönk dock snabbt, och sedan 1980 är det åter ett ganska ovanligt namn. Namnsdag: 9 mars. 31 december 2003 fanns det totalt 22 845 personer i Sverige med namnet Torbjörn varav 12 021 med det som tilltalsnamn. Ett år senare var motsvarande siffror 22 786 respektive 12 051 (plus ytterligare 1717 resp. 972 om man också räknar stavningen Thorbjörn). År 2002 fick 43 pojkar namnet, varav 3 fick det som tilltalsnamn.

Personer med namnet Torbjörn

- Torbjörn Fälldin
- Torbjörn von Braun
- Torbjörn Nilsson
- Torbjörn Kastell
- Pugh Rogefeldt !

Se också

runstensnamn Kategori:Mansnamn

Mansnamn

Detta är en lista över mansnamn, egennamn som bärs av människor av hankön. __NOTOC__

A

- Abdirahman
- Abdallah
- Abdullah
- Abel
- Abraham
- Adam
- Adolf
- Adrian
- Agne
- Agnar
- Ahmed
- Alarik
- Alban
- Albert
- Albin
- Albrekt
- Alex
- Alexander
- Alexis
- Alf
- Alfons
- Alfred
- Algot
- Ali
- Allan
- Alrik
- Alvar
- Alvin
- Amadeus
- Ambjörn
- Anders
- André
- Andreas
- Anselm
- Ansgar
- Antti
- Anton
- Arne
- Arnold
- Aron
- Artur
- Arvid
- Asger
- Assar
- Astor
- Atle
- Axel
- Amir

B

- Benedikt
- Bengt
- Benjamin
- Bennet
- Benny
- Bent
- Beppe
- Bernard
- Berne
- Berner
- Bernt
- Bert
- Bertil
- Bertram
- Bill
- Billy
- Birger
- Birk
- Bjarne
- Björn
- Bo
- Bob
- Bobby
- Bobo
- Bojan
- Bosse
- Botvid
- Bror
- Brynolf
- Bödvar
- Börje

C

- Caesar
- Cedric
- Charles
- Christer
- Christian
- Christoffer
- Claes
- Claud
- Clemens

D

- Dag
- Dagobert
- Dan
- Daniel
- Darius
- Darko
- David
- Dennis
- Dick
- Didrik
- Dirk
- Dijedon

E

- Ebbe
- Efraim
- Eilert
- Egon
- Einar
- Eli
- Elia
- Elias
- Elis
- Elliot
- Emanuel
- Enar
- Engelbrekt
- Enok
- Erik
- Erland
- Erling
- Erwin
- Esau
- Esbjörn
- Eskil
- Eugen
- Evert

F

- Fabian
- Felix
- Filemon
- Filip
- Fingal
- Finn
- Fjodor
- Folke
- Frank
- Frans
- Fredrik
- Frej
- Fridolf
- Frode

G

- Gabriel
- Gerhard
- Georg /George
- Gert
- Gilbert
- Glenn
- Goran
- Gottfrid
- Greger
- Gregor
- Gudmund
- Gulliver
- Gunde
- Gunder
- Gunnar
- Gustav
- Gusten
- Göran
- Gösta
- Göte

H

- Habib
- Halvar
- Hampus
- Hannes
- Hans
- Harald
- Harry
- Hassan
- Hasse
- Helmer
- Helmut
- Henrik
- Henry
- Herbert
- Herrman/Herman
- Hjalmar
- Holger
- Hossein
- Hubert
- Hubertus
- Hugo
- Hussein
- Håkan

I

- Ibrahim
- Ignatius
- Immanuel
- Inge
- Ingemar
- Ingmar
- Ingvar
- Isak
- Ismael
- Ivan
- Ivar

J

- Jack
- Jacky
- Jakob
- James
- Jan
- Janne
- Jarl
- Jarmo
- Jens
- Jerker
- Jerry
- Jesper
- Jesus
- Jim
- Jimmy
- Joakim
- Job
- Joffe
- Johan
- Johannes
- John
- Jon
- Jonas
- Jonatan
- Jonny
- Judas
- Josef
- Julius
- Jussi
- Jöns
- Jöran
- Jörgen

K

- Kaj
- Kal
- Kalle
- Karl
- Karsten
- Kasper
- Kennet
- Kenny
- Kent
- Kim
- Kjell
- Kjettil
- Klas
- Konrad
- Konstantin
- Krister
- Kristian
- Kristoffer
- Kurt
- Kåre
- Karim

L

- Laban
- Lage
- Lars
- Lasse
- Laurentius
- Leif
- Lennart
- Leo
- Leopold
- Linus
- Loa
- Loke
- Lorang
- Lot
- Love
- Ludvig
- Lukas

M

- Magdi
- Magne
- Magnus
- Mahmud
- Malte
- Mandor
- Manne
- Mario
- Marius
- Mark
- Marko
- Markus (Marcus)
- Mars
- Martin
- Marvin
- Mats
- Mattias
- Max
- Maximilian
- Mehmet
- Melker
- Melvin
- Merkurius
- Mikael
- Mille
- Mohammad
- Mohammed
- Molle
- Mose
- Moses
- Muhammad
- Muhammed
- Mustafa
- Måns

N

- Nalle
- Niklas
- Nikolaus
- Nils
- Nisse
- Noa
- Noak

O

- Odd
- Oddvar
- Oden
- Olle
- Ola
- Olaus
- Olof
- Olov
- Omar
- Orvar
- Osama
- Oskar
- Ossian
- Otto
- Ove

P

- Pablo
- Paolo
- Paris
- Pascal
- Patrik
- Paul
- Paulus
- Pavel
- Peder
- Pekka
- Pelle
- Per
- Peter
- Petrus
- Petter
- Philip
- Pierre
- Piotr
- Pontus
- Povel
- Preben
- Putte
- Pär

Q

- Qvintus

R

- Rafael
- Ragnar
- Ralf
- Rasmus
- Raul
- Reidar
- Reine
- Rikard
- Robert
- Robin
- Roger
- Roine
- Roland
- Rolf
- Ronald
- Ronny
- Roy
- Ruben
- Rudolf
- Rufus
- Rune
- Rutger

S

- Salomo
- Salomon
- Sam
- Samuel
- Saul
- Set
- Sigurd
- Sigvard
- Simon
- Sivert
- Sixten
- Snorre
- Soroush
- Staffan
- Stefan
- Stellan
- Sten
- Steve
- Stig
- Styrbjörn
- Sture
- Sune
- Svante
- Sven
- Sverker
- Sverre
- Sylve
- Sylvester
- Sölve
- Sören

T

- Tage
- Ted
- Teddy
- Teodor
- Teofil
- Tevin
- Tezha
- Theodosius
- Tim
- Timmy
- Tobias
- Tom
- Tomas
- Tommy
- Tor
- Tore
- Torbjörn
- Torgny
- Torkel
- Torkil
- Torsten
- Torvald
- Totte
- Truls
- Tryggve
- Ture
- Tyko
- Tyr
- Täppas

U

- Ulf
- Ulrik
- Ulv
- Urban
- Usama

V

- Valfrid
- Verner
- Vidar
- Viking
- Vilgot
- Vilhelm
- Viktor

W

- Werner
- Wilhelm
- William
- Wolfgang

X

- Xerxes

Y

- Yngve
- Yxel

Z

- Zaid
- Zarah
- Zlatan
- Zorro
- Zuhair

Å

- Åke

Ä

- Ärlig

Ö

- Önder
- Örjan
- Östen

Se även

- Lista över kvinnonamn
- Artikelkategori: Mansnamn Mansnamn

Runsten

En runsten är en sten försedd med runor, inhuggna av en runristare.

Runstenarnas tid och sammanhang

runristare Runstenarna tillkom huvudsakligen mellan år 200 och år 1100. Runor användes även senare i isolerade områden i Sverige och Norge, men runstenar slutade man i princip helt att resa före år 1100. Runstenarna restes i hela det nordiska kulturområdet — Sverige, Norge och Danmark och de områden som hade betydande nordiskt inflytande. Äldre runstenar (före år 800) är i allmänhet ristade med den äldre runradens runor. Ofta saknar de ornamentering. Under denna period är också antalet stenar som reses i de södra runstensområdena (Danmark, Götaland och även Norge) lika stort eller större än antalet som reses i norr (framförallt Svealand). Omkring år 1000 sker ett stort uppsving i runstensresningen, och antalet stenar som reses ökar en kort tid i söder och sprider sig som i en våg som fram till år 1100 rör sig norrut för att kulminera i Uppland mellan 1050-1100 och sedan helt dö ut. Den mest aktiva perioden och området för runstensresande, andra halvan av 1000-talet i Mälardalen, sammanfaller med kristnandet av just detta område. Sannolikt var själva akten att resa en runsten en markering att på denna gård var man minsann kristna. I samband med kristnandet slutar befolkningen gravlägga sina döda på gårdsgravfältet, vilket tidigare varit en viktig manifestation av makt och hemmahörighet. Det är möjligt att runstenen i en övergångsperiod tjänat som substitut för denna manifestation, när begravningen istället skulle ske i vigd jord.

Runstenarnas utbredning

gårdsgravfältet Runstenarna restes företrädesvis i Sverige, dessutom i Danmark och Norge och områden under danskt eller norskt inflytande, som Island, Grönland, Brittiska öarna och Irland. Siffrorna tagna från Samnordisk runtextdatabas och inkluderar även andra runinskrifter än runstenar. Dessutom är ett fåtal inskrifter kända utanför dessa områden, som Pireuslejonet i Venedig och några rader runor som klottrats i Hagia Sofia i Istanbul. Inte heller besläktade runinskrifter, som de gotiska runorna, finns med.

Runstenarnas budskap

gotiska runor De flesta svenska skriftfynd från förhistorisk tid består av runor inhuggna i stenar. De flesta runstenar är resta till minne av någon död historisk person, ofta vid kristendomens början i Sverige,därför är inskrifterna ofta av typen: X reste stenen efter Y, en av de mest förträffliga män som någonsin levat, Gud hjälpe hans ande. Z ristade. Förutom denna standardtyp av inskrift finns ett antal avvikande runstenar. I Husby-Ärlinghundra i södra Uppland finns en sten med inskriptionen: Björn, Finnvids son, lät hugga denna sten till minne av sig själv. En annan självtillägnande ristare var Vigmund, som reste en sten åt sig själv, den skickligaste av män - den stenen finns nu i universitetsparken i Uppsala efter att bland annat gjort en resa till Paris. På en berghäll i Södermanland finns en inskrift som visar att en man tagit sin tillflykt hit undan förföljare efter att han dödat en annan man, berghällen låg på en tingsplats där han var fredad. Magiska budskap förekommer också i runinskrifter, men är vanligare på föremål än på stenar. Ett spjut kan till exempel ha fått en inskrift med spjutets namn eller en runa som representerar något kraftfullt. En speciell runsekvens är futharken, som ofta användes som trollformel. Frasen Tyd du runorna återkommer, med syftning på att kunskapen om runor inte var alla förunnad. Slutligen finns några enastående gåtfulla runstenar vars fulla innehåll vi idag inte kan gissa oss till - främst av dessa är utan tvekan Rökstenen i Östergötland, världens längsta runinskrift. Runinskriften är i allmänhet ordnad i någon form av stödlinjer, från början oftast bara raka linjer. Runinskrifter som läses från höger till vänster är vanliga. Senare utformas stenen allt oftare med någon typ av prydnadslinjer, först i form av ormfigurer, senare i form av drakslingor, och runorna ristades i dessa slingor. Typen av ornamentering hjälper också runforskare att datera inristningen och att identifiera ristaren. Mer avancerad ornamentik förekommer, men är ovanlig. Runristaren Fot verkar vara en av de som varit mest benägna att rikligt smycka stenarna med bilder.

Bevarandet av runstenar

Rökstenen runsten]] Runstenarna i Sverige började inventeras och dokumenteras redan under 1500-1600-talen. Viktiga föregångare var Johan Bureus och Johan Peringskiöld. I Danmark verkade Ole Worms, i polemik med svenske Olof Rudbeck. Till följd av deras arbete, som grundades på politisk vilja att framhäva nationernas (Sveriges resp. Danmarks) påstått hävdvunna storhet, kom runstenarna tidigt att få skydd i lag, vilket dock ofta inte hjälpte. Många runstenar som är kända från äldre kom att användas som lättåtkomligt byggmaterial. Byggandet av kyrkor och dessas kringbyggnader brukar ofta pekas ut som huvudorsaken till runstenarnas försvinnande. Det finns inga belägg för att runstenarna systematiskt ska ha sökts ut som led i kulturell eller religiös politik, men stenarna stod ju utmanande tillgängliga ute i landskapet. Domkyrkorna i Strängnäs och Uppsala innehåller båda ett stort antal runstenar, i vissa fall vet man där exakt varifrån de tagits. Det är i sammanhanget ironiskt att den överväldigande merparten av stenarna faktiskt är kristna minnesmärken, ofta väl märkta med kors. Runstenar skyddas idag i lag såsom fornminnen. Vården av runstenarna åligger Riksantikvarieämbetet.

Runinskrifter i andra medier

Runor har också karvats i horn, ben, trä, bark- och björknäverbitar (nordens motsvarighet till papyrus) och liknande. Dessa inskrifter är dock i stor utsträckning förlorade, men vi kan från de fynd som finns se att runskriften användes till annat än högtidliga inskriptioner. Runinskrifter gjorda på flyttblock kallas ofta runblock. Om inristningen gjorts på en berghäll kallas det runhäll (absolut inte hällristning). De gotländska bildstenarna tillhör i viss mån en annan tradition och bör inte sammanblandas med runstenar. De har sällan något skriftligt budskap.

Se även

- Alfabetisk lista över runinskrifter
- Drakslinga
- Runristare
- Runor - futhark
- Rökstenen

Svensk runforskning

- Sigurd Agrell
- Erik Brate
- Johannes Bureus
- Johan Hadorph
- Johan Peringskiöld
- Otto von Friesen
- Sven B.F. Jansson Kategori:Runologi Kategori:Sveriges historia Kategori:Vikingatiden

Tor

]] Tor (fornnorska/fornisländska Þórr, anglosaxiska Þunor, forntyska Donar) var den fornnordiske och allmänt forngermanske åskguden. Till etymologin, och i stort sett till funktionen, identisk med den fornindiske guden Indra; i stort sett till funktionen, men inte till etymologin, även med den grekiske guden Zeus och den romerske Jupiter. Namnet Þórr är också identiskt med det svenska ordet dunder (av lågtyskt dunder, donner) – liksom engelskans thunder, tyskans Donner och så vidare. I svenskan och i övriga germanska språk har Tor givit namn åt torsdagen. Islänningarna har dock ersatt þórsdagur med fimmtudagur. Enligt vissa religionshistoriker kan Tor, liksom Indra, från början ha varit höggud. Vid tiden för våra källor, främst poetiska och prosaiska Eddan, hade dock denna roll övertagits av Oden (Óðinn), och då har Tor omdefinierats som Odens äldste son; Tors mor var jorden (Jörð, möjligen ett sidonamn på Frigg, men detta är oklart). Tors hustru är Siv (Sif). De har sönerna Magne (Magni) och Mode (Móði) och dottern Trud (Þrúðr). Deras hem är borgen Bilskirne i Trudvang (Þrúðvangr) i Asgård (Ásgarðr). Tor, Oden och Loke (Loki) är de tre gestalter som oftast uppträder i den nordiska mytologin. De främsta gudarna i den fornnordiska kulten är Tor, Oden och Frej (Freyr). När Tor vredgas åker han runt på sin vagn, som dras av bockarna Tanngnjóstr och Tanngrisnir, bland molnen och strider med sin hammare, Mjölner (Mjölnir, en symbol för åskviggen), mot det onda i form av jättarna; en liknande strid utkämpas i indisk mytologi mellan Indra och Asuras. Det är så åska uppkommer. Andra attribut är kraftbältet Megingjord (Megingjörð), som får hans styrka att växa när han drar åt svångremmen. Han har också järnhandskar och en järnstång i vänsterhanden. Psykologiskt sett är Tor rätt enkelt funtad, till skillnad från grubblaren Oden. Tor dyrkades främst av enkelt folk – han är böndernas och trälarnas gud. Tor är guden som bringar ordning ur kaos. Likt de andra asagudarna (Æsir) är han inte odödlig. I Ragnarök kommer Tor och Midgårdsormen (Miðgarðsormr) att döda varandra. Hans båda söner överlever däremot – de har inte utövat makt i denna tidsålder. När kristendomen blev en allvarlig konkurrent till den gamla religionen blev Tors hammare symbolen för denna, liksom korset för de kristna.

Andra namn på Tor

# Asator (Ásaþórr) # Einride (Einriði, 'den som färdas ensam') # Jofur (Jöfurr), på 1700-talet ett namn som avsåg åsk- och himmelsguden, antingen Tor eller Jupiter. # Lorride eller Hlorride (Hlór(r)iði, 'det bullrande åskvädret'), som fosterson till Hlora. # Veur (Véurr) # Vingner (Vingnir) # Vingtor (Vingþórr) # Åketor, (Ökuþórr, 'den vagnskörande Tor')

Se även

- Svarogu Kategori:Nordisk mytologi Kategori:Gudar ja:トール

Kemist

Kemist kallas person som vetenskapligt och/eller professionellt ägnar sig åt kemi.

1950-talet

Kategori:1950-talet ja:1950年代 ko:1950년대 simple:1950s

1960-talet

Händelser

- 1961 Berlinmuren byggs.
- 1962 Kubakrisen hotar att leda till tredje världskriget.
- 1962 Efter ett långt och blodigt frihetskrig blir Algeriet självständigt.
- 1963 John F. Kennedy mördas i Dallas, Texas.
- 1965 Värmdöleden, motorvägen mellan Stockholm och Värmdö börjar byggas.
- 1967 Sexdagarskriget mellan Israel och dess grannstater.
- 1968 Warsawapaktsländernas intåg i Tjeckoslovakien krossar Pragvåren. Kategori:1960-talet ja:1960年代 ko:1960년대 simple:1960s

Namnsdag

En persons namnsdag är den dag som enligt almanackans namnlängd är tillägnad personens förnamn.

Äldre namnsdagsfirande

Seden att fira namnsdag uppstod i den tidiga kristna kyrkan närmast i syfte att minska betydelsen av födelsedagsfirandet, vilket uppfattades som en hednisk och okristen rit. Att fira dopdag och namnsdag ansågs lämpligare än att fira den dag man fötts "till det av arvssynd belastade jordelivet". De tidiga namnlängderna var huvudsakligen en lista över helgon och martyrer, och namnsdagarna firades mer till deras ära än för en enskild person. Vare sig namnsdagsfirande eller födelsedagsfirande hade under medeltiden någon stor betydelse i Skandinavien, och de tidigaste exemplen på firandet av namnsdag i Sverige är från 1600-talet, och då främst inom de högre stånden. Betydelsen av det personliga namnsdagsfirandet har därefter varierat mycket i olika delar av landet (mindre vanligt i sydvästra Sverige) och i olika sociala kretsar (vanligare i städer och borgerlig miljö). Till en början fanns ingen enhetlig namnlängd, men 1747 fick Kungliga Vetenskapsakademien ensamrätt att ge ut almanackor, och två år senare kom en almanacka med den första officiella svenska namnlängden ut. Almanackor var populära, och utgivandet av dessa var ett sätt att finansiera akademiens verksamhet. Den första namnlängden var starkt präglad av det gamla katolska helgonfirandet, men så småningom tillkom fler icke-religiösa namn av vilka dock många ströks igen i 1797 års utgåva.

1901 års namnsdagslängd

I slutet av 1800-talet började den gällande namnlängden anses föråldrad, och 1899 fick en kommitté, med bl.a. ledamöter från Svenska Akademien, i uppgift av riksdagen att ta fram en ny mer tidsenlig (och svensk) namnlängd. Den nya namnlängden blev klar året därpå och började gälla fr.o.m. 1901. Den innebar en stor förändring jämfört med tidigare - ca 150 av de gamla helgonnamnen hade strukits, 28 hade ändrats, och 177 nya namn hade tillkommit. Antalet kvinnonamn ökade från 79 till 134. En del namn ändrades genom att de gamla latinska formerna försvenskades, exempelvis byttes Sixtus mot Sixten. I enlighet med tidens anda hedrades en del berömda svenskar genom att namnet flyttades till deras födelse- eller dödsdag: Baltsar flyttades till 29 maj, Baltzar von Platens födelsedag, och Sten hamnade på Sten Sture den äldres dödsdag 14 december. En viss lekfullhet och humor kan också spåras i denna namnlängd: Den gamla korsmässodagen, 14 september (det fanns en sådan den 3 maj också), fick namnet Ida (syftande på dikten Kors på Idas grav), Börje ersatte Primus den 9 juni, och Jungfru Marie Obefläckade Avlelse den 8 december blev Virginia, etc. 1901 års namnlängd kom att kritiseras, bl.a. för att man tyckte den var för modern, och senare också för att man missade många vanliga namn, såsom Johan och Marie, och att det fanns fler mansnamn (60%) än kvinnonamn.

Ändringar under 1900-talet

Av kommentarerna till 1901 års namnlängd framgår att kommittén hade räknat med att den skulle undergå successiva revideringar, men bara tre ändringar kom att göras innan namnsdagslängden släpptes fri på 1970-talet: #Efter unionsupplösningen 1905 byttes Nore på 4 november till Sverker #1907 ändrades Estrid på 27 november till Astrid (efter prinsessan Astrid född 1905) #1934 ändras Kasper på 20 oktober till Sibylla (efter prinsessan Sibylla) 1936 och 1944 tog riksdagen på nytt upp frågan om en reform i almanackans namnlängd, men trots att ärendet andra gången blev godkänt av riksdagen, kom det att bordläggas av regeringen och lämnas utan åtgärd. 1972 förlorade vetenskapsakademien sitt privilegium, och det blev fritt för var och en att publicera sina egna almanackor och namnlängder. Så skedde också, och under en tid rådde en viss anarki på området. 1986 lyckades dock almanacksförlagen ena sig kring ett förslag från Esselte med tre namn på varje dag, vilket kom att bli standard under några år. Första namnet var där samma som i den gamla almanackan. 1993 reducerades namnlängden till två namn per dag, men kritiken mot dessa båda längder var hela tiden stor från många håll. Bl.a. kritiserades den för att mer satsa på kvantitet snarare än kvalitet, och att namnens placering var tämligen godtycklig och skiljde sig i onödan från den gamla namnlängden. (I 1993 års längd fanns inte alltid 1901 års namn kvar på sin ursprungliga plats.) Under en tid återinförde därför Svenska Akademien 1901 års namnsdagslängd.

2001 års namnsdagslängd

I juni 1996 kallade Svenska akademien till ett möte i syfte att få ordning på den förvirring som rådde på området. En arbetsgrupp bildades, och i oktober 1998 enades man slutligen om ett nytt förslag som började gälla fr.o.m. 2001. Denna namnlängd är tänkt att gälla i 15 år varefter det på nytt är dags att se över den. En hel del möda lades ned på att hitta seriösa principer för namnen i 2001 års namnlängd:
- Både en-, två- och trenamnsdagar ska kunna förekomma.
- Namnlösa dagar från 1901 års almanacka förblir namnlösa (med några undantag - Trettondedag jul och Värnlösa barns dag - tidigare Menlösa barns dag).
- Viktiga kyrkliga och folkliga dagar som är knutna till vissa namn bör om möjligt förbli ennamnsdagar.
- Flyttning av namn jämfört med 1901 års längd bör undvikas.
- Smeknamn bör inte finnas med.
- Hänsyn bör tas till namnens användningsfrekvens. När det gäller sammanföringen av flera namn på samma dag har man försökt följa dessa regler:
- En manlig och motsvarande kvinnliga form av samma namn.
- Namnen har helt, eller i vissa delar, samma eller liknande språkhistoriska ursprung.
- Namnen har ungefär samma betydelse.
- Det finns ett kulturhistoriskt (oftast bibliskt) samband.
- Namnen kommer ursprungligen från samma främmande språk eller språkgrupp.

Namnsdagsfirande utanför Sverige

Av de protestantiska länderna är det bara Sverige och Finland som i någon större utsträckning firar namnsdag. I Finland har man en stark tradition av namnsdagsfirande och byter namnlängden med ca 5 års mellanrum för att hela tiden få med så stor del av befolkningen som möjligt. I Norge har på senare år namnsdagsfirandet ökat, medan man i Danmark håller fast vid den gamla helgonkalendern och aldrig i någon större utsträckning firat namnsdag. Namnsdagsfirandet kom i de protestantiska länderna ofta att ses som en katolsk sedvänja och upphörde i praktiken därmed. I de katolska länderna bygger namnlängderna fortfarande på en lista som utges av Vatikanen, den s.k. Calendarium Romanum Generale. Irland tillhör dock de länder där namnsdagsfirandet aldrig fått något fotfäste. Inom den ortodoxa kyrkan har namnsdagsfirande i allmänhet varit populärt, och Grekland är ett av de mest namnsdagsfirande länderna i Europa. I Östeuropa kom kommunismens närvaro att undertrycka namnsdagsfirandet, och i Sovjetunionen togs namnsdagarna bort ur almanackorna. Efter Sovjetunionens fall har bruket återuppstått men inte fått någon större omfattning.

Se även

- mansnamn
- kvinnonamn
- lista över namnsdagar i alfabetisk ordning
- lista över namnsdagar i datumordning

Externa länkar

- [http://www.stjarnhimlen.se/ndag/namnsdag.html www.stjarnhimlen.se/ndag/namnsdag.html] - Svenska namnsdagar - en föreckning över svenska almanackans innehåll genom tiderna.
- [http://www.scb.se/templates/Standard____31245.asp www.scb.se/templates/Standard____31245.asp] - Statistik från SCB: Namnsökning. Hur många heter...
- [http://www.svenskanamn.se/main.asp www.svenskanamn.se/main.asp] - Svenska Namn - frekvenser och förklaringar
- [http://www.breviary.net/martyrology/martcal.htm www.breviary.net/martyrology/martcal.htm] - Romerska martyrologium
- [http://www.chd.dk/cals/index.html www.chd.dk/cals/index.html] - CHD Calendars from Illuminated Manuscripts - dansk samling med medeltida kalendrar
- [http://www.fricorps.com/almanac/ Nordiska Kalendrar] - ett litet freewareprogram med namnsdagar och helgdagar för de nordiska länderna från 1200-talet och framåt.
- [http://behindthename.com Behind The Name] - Site på engelska om namns ursprung Kategori:Namn

Tilltalsnamn

Ett tilltalsnamn är det eller de av en persons förnamn som används vid tilltal. Många personer har fler förnamn (ibland missvisande kallade för mellannamn, som ju är en officiell benämning för ett ytterligare efternamn som placeras mellan för- och efternamn) eller initialer än som vanligen används, till exempel, med tilltalsnamnen markerade i fetstil, Johan August (Strindberg), Selma Ottiliana Lovisa (Lagerlöf), John F. (Kennedy). Det gamla ordspråket gör ju gällande att kärt barn har många namn. Kategori:Namn

Torbjörn Fälldin

Nils Olof Thorbjörn Fälldin, född 24 april 1926, politiker (centerpartist), lantbrukare, riksdagsledamot 1958-64 och 1967-85, Centerpartiets partiledare 1971-85, statsminister 1976-78 och 1979-82. Centerpartiet, under Fälldins ledning, lyckades i riksdagsvalet 1976 få 24% av rösterna och kunde därefter leda en borgerlig regeringskoalition som satte punkt för 40 år av obrutet socialdemokratiskt regeringinnehav.

Biografi

Thorbjörn Fälldin föddes i Högsjö församling, Ångermanland, som son till lantbrukare Nils Johan Fälldin och Hulda Olsson. Han blev också själv lantbrukare på gården. Då centerpartiet nådde framgångar under pensionsstriden blev han överraskande invald i andra kammaren 1958. Han blev allmänt respekterad på grund av sin sakkunskap och anspråkslösa personlighet. Senare, då centern inte lyckades få något riksdagsmandat för Ångermanland erbjöds Fälldin att representera Örebro i första kammaren istället. 1969 valdes han till centerns förste vice ordförande, i hård konkurrens med den då mer etablerade Johannes Antonsson från Halland. 1971 övertog Fälldin ordförandeposten för sitt parti då han ersatte Gunnar Hedlund. Han blev i och med detta även den borgerliga sidans statsministerkandidat då centern vid den här tidpunkten var det största borgerliga partiet. 1973 föreslog Fälldin att centern och folkpartiet skulle slås ihop, då de hade haft ett nära samarbete sedan början av 1960-talet. Förslaget fick dock inte majoritet inom centerpartiet. Vid riksdagsvalet 1976 var han ändå oomstridd som statsministerkandidat och valet stod mellan honom och Olof Palme. Den stora frågan vid detta val handlade om kärnkraftens varande i Sverige. Centern ville stoppa utbyggnaden av denna tills frågan om hur avfallet skulle slutförvaras lösts, folkpartiet och moderaterna däremot ville bygga ut kärnkraften. Valresultatet gav vid handen att de borgerliga kunde bilda en majoritetsregering, för första gången på 44 år. Denna regering skulle komma att präglas av ständiga konflikter i frågan om energipolitiken, till sist sprack samarbetet och Fälldin avgick. Efter valet 1979 blev Fälldin statsminister igen, även den här gången i en trepartiregering. 1981 upplöstes denna på grund av oenighet i skattefrågan, Den underbara natten. Efter detta bildades en koalitationsregering med centern och folkpartiet, fortfarande med Fälldin som statsminister. Efter valet 1982 förlorade de borgerliga regeringsmakten till socialdemokraterna och Fälldin fick nöja sig med att vara i opposition. Inför valet 1985 samarbetade centern och KDS, men de fick se sig besegrade även den här gången. Den 5 december samma år lämnade Fälldin både partiordförandeskapet och riksdagen och återgick till sitt lantbruk. Han har även efter detta haft olika officiella poster, exempelvis har han varit styrelseordförande i Föreningsbanken och Televerket. Thorbjörn Fälldins insats som politiker var omstridd så länge han var statsminister. Svårigheterna var avsevärda: dels hade han att leda regeringar i vilka det fanns betydande åsiktsskillnader, dels skulle detta ske då Sverige genomgick sin djupaste lågkonjunktur sedan 1930-talet, dels fanns det få möjligheter till samförstånd med socialdemokratin, som ännu inte accepterat rollen som oppositionsparti. I efterhand har han dock blivit välvilligt bedömd också av tidigare kritiker, inte minst för sin strävan att nå samförstånd inom det borgerliga blocket. Hans vilja att sätta sig in i alla viktiga frågor före beslut och hans personliga anspråkslöshet har vunnit uppskattning i de flesta politiska läger.

Litteratur

- Elmbrant, Björn, Fälldin, (1991) ISBN 9170546584
- Erixon, Dick. Rikstingstalen: en studie av Thorbjörn Fälldins Budskap, (1996) ISBN 9188652033
- Fälldin, Thorbjörn. En bonde blir statsminister, (1998) ISBN 9100566098

Se även

- Regeringen Fälldin I
- Regeringen Fälldin II
- Regeringen Fälldin III
- Sveriges statsministrar

Externa länkar

- [http://www.erixon.com/falldin/falldin.htm Statsmannen Thorbjörn Fälldin], av Dick Erixon Fälldin, Thorbjörn Fälldin, Thorbjörn Fälldin, Thorbjörn Fälldin

Torbjörn von Braun

Född 1966. Startade 1984 företaget Remo Special i Skene. Verksamheten hade en specialinriktning på renovering av sportbilar, customizing och racing & prototypkonstruktion. Företaget var involverat i flera av Skandinaviens mest framgångsrika utställningsbilar under 80 och 90 talet, vilket grundade ett starkt varumärke. Efter att ha samarbetat en tid på 1990-talet med en Ferrariverkstad belägen i Varberg, så köpte von Brauns verksamhet Ferrariverkstaden. En tid efter sammanslagningen växer bolaget kraftigt och försäljning av nya Ferrari och Maserati samt övriga extrema sportbilar tillkommer i bolagets verksamhet. Ett moderbolag bildas till Remo Special, som heter von Braun Sports Cars AB i vilket sportbilförsäljningen bedrivs. REMO Special lever fortfarande vidare som dotterbolag och varumärke för von Braun Sports Cars AB:s verksamhet kring renovering och racing prototypkonstruktion. Vid sekelskiftet utvidgar von Braun Sports Cars sina lokaler till ca 2000 kvm och bygger en helt ny försäljningsanläggning beläget i Skene utmed riksväg 41 mellan Borås och Varberg. Mer information om verksamheten finner man på www.vonbraun.se Torbjörn von Braun har ett mycket stort musikintresse och ägnar sig på amatörnivå gärna åt att spela trummor i diverse rockband samt sjunga. Torbjörn von Braun är släkt i rakt nedstigande led med Wilhelm von Braun och på långt håll med Werner von Braun

Torbjörn Kastell

Torbjörn Kastell, född i Västerås 24 oktober 1973, är sedan lång tid en av Sverigedemokraternas främsta politiker. Han var fram till 1995 ordförande för Sverigedemokraternas lokalgrupp i Västerås. Han valdes in i Sverigedemokraternas partistyrelse som ordinarie ledamot vid riksårsmötet i Norröping 1995, och blev senare partiets andre vice ordförande, vilket han upphörde med 2003, när han istället blev partisekreterare. Han var ansvarig för partitidningen SD Kuriren fram till 2000. Han upphörde med partisekreterarskapet 2004, och lämnade partistyrelsen 2005. Han kandiderade i kommunalvalet 1998 på Ekerö tillsammans med Lars Emanuelsson och i valet 2002 ställde han upp i Tyresö, dock utan att ens folkbokföra sig i kommunen. Han är numera bosatt i Västerås, men sitter ändå med i partiets distriktsstyrelse för Stockholms län. Torbjörn Kastell är sedan 2001 vid sidan av Eva Nyman Sverigedemokraternas representant i Kyrkomötet. Han valdes även in i stiftsfullmäktige i Stockholms stift, men förlorade denna plats automatiskt när han 2004 plötsligt flyttade till Västerås.

Externa länkar

- [http://www.kastell.nu Officiell personlig webbsida] Kastell, Torbjörn

Pugh Rogefeldt

Pugh Rogefeldt (eg. Torbjörn Rogefeldt), född 2 mars 1947 i Västerås, Västmanlands län, svensk sångare, musiker, gitarrist och låtskrivare. Rogefeldt slog igenom i slutet på 1960-talet med album som Ja dä ä dä och Pughish, som han till skillnad från många andra popmusiker som ville slå stort sjöng på svenska. Låten man ofta förknippar med Rogefeldt är "Små lätta moln". Andra stora låtar är Här kommer natten, Föräldralåten Hog Farm, Dinga Linga Lena, och Stockholm. På 1970-talet turnerade han med sitt band Rainrock tillsammans med Ola Magnell och Lucas Persson. Från denna turne finns en live-dubbel-LP kallad Ett steg till. I början på 1990-talet var han även med i Grymlings med bland andra Mikael Rickfors.

Diskografi:

- Ja dä ä dä (1969)
- Pughish (1970)
- Hollywood (1972)
- Pugh on the Rocks (1973)
- Bolla och Rulla (1974)
- Ett steg till (1975)
- Bamalama (1977)
- Attityder (1978)
- Het (1981)
- Face (1983)
- Hammarhjärta (1985)
- Pugh Rogefeldt (1986)
- Människors hantverk (1991)
- Maraton (1999)

Extern länk

[http://www.pugh.nu/ Officiell hemsida] Rogefeldt, Pugh Rogefeldt, Pugh Rogefeldt, Pugh

Runstensnamn

Runstensnamn är en lista över namn, alltså ortnamn, pojknamn och flicknamn, nämnda på runstenar. En del forntida orter och förnamn existerar bara på runstenar, och används inte längre idag. Personnamn nämnda på runstenar:
- Dan
- Gunnar
- Gylla
- Halvdan
- Jarlabanke
- Tolir
- Ulv Ortnamn nämnda på runstenar:
- Gårdarike
- Särkland
- Täby Se också:
- Namn
- Förnamn
- Ortnamn Kategori:Runinskrifter Kategori:Namn

Lucia di Lamermoor

Lucia di Lammermoor is an opera in three acts by Gaetano Donizetti. The libretto, by Salvatore Cammarano, is based on Scott’s novel The Bride of Lammermoor. The opera premiered in Naples on September 26, 1835. Its "mad scene" contains some of the highest vocal notes of any standard opera, two E-flats. (Mozart's often-performed Singspiel "Die Zauberflöte" contains a higher note, F, in its "Queen of the Night" aria) However, the E-flats are not a written part of the music and have been omitted by some performers, most notably Maria Callas. (Donizetti also produced a version in French, Lucie de Lammermoor, for the Paris Opera in 1839.) For decades Lucia was considered to be a mere showpiece for coloratura sopranos and was a little-known part of the operatic repertory. However, it was revived after World War II by sopranos such as Maria Callas and has since earned a place in the standard operatic repertory. The "mad scene" was re-popularized when it was featured in the film The Fifth Element in a performance by the Albanian opera singer Inva Mula-Tchako, who voiced the diva Plavalaguna (however, Plavalaguna was acted by French actress Maïwenn Le Besco). The "mad scene" was also used in the first episode of the anime Gankutsuou (in place of l'Italiana in Algeri which was the opera used in that scene in The Count of Monte Cristo).

Synopsis

Sir Walter Scott's novel is based on a true incident that took place in the Scottish Lowlands in 1669. The story concerns a feud between two families, the Ashtons and the Ravenswoods. When the opera begins, the Ashtons are in the ascendancy and have taken possession of Ravenswood Castle, the ancestral home of their rivals. Edgardo (Sir Edgar), Master of Ravenswood and last surviving member of his family, has been forced to live in a lonely tower by the sea, known as the Wolf's Crag. The Ashtons, despite their success, are threatened by changing political and religious forces. Enrico (Lord Henry Ashton) hopes to gain the protection of the important Arturo (Lord Arthur Bucklaw) to whom he intends to marry his sister Lucia (Lucy). Part One Act 1, Scene 1: The gardens of Ravenswood Castle
Normanno (Norman), captain of the castle guard, and other retainers are searching for an intruder. He tells Enrico that he believes that the man is Edgardo, and that he comes to the castle to meet Lucia. It is confirmed that Edgardo is indeed the intruder. Enrico reaffirms his hatred for the family and his determination to end the relationship. Scene 2: By a fountain at the entrance to the park, beside the castle
Lucia waits for Edgardo. In her famous aria 'Regnava nel Silenzio', Lucia tells her maid Alisa (Alice) that she has seen the ghost of a girl killed on the very same spot by a jealous Ravenswood ancestor. Alisa tells her the apparition is a warning that she must give up her love for Edgardo. Edgardo enters. For political reasons, he must leave immediately for France. He hopes to make his peace with Enrico and marry Lucia. Lucia tells him this is impossible, instead they take a sworn vow of marriage and exchange rings. Edgardo leaves. Part Two Act 2 , Scene 1: Lord Ashton's apartments in Ravenswood Castle
Preparations have been made for the imminent wedding of Lucia to Arturo. Enrico worries about whether Lucia will really submit to the wedding. He shows his sister a forged letter seemingly proving that Edgardo has forgotten her and taken a new lover. Enrico leaves Lucia to further persuasion this time by Raimondo (Raymond), Lucia's chaplain and tutor, that she should renounce her vow to Edgardo, for the good of the family, and marry Arturo. Scene 2: A hall in the castle
Arturo arrives for the marriage. Lucia acts strangely, but Enrico explains that this is due to the death of her mother. Arturo signs the marriage contract, followed reluctantly by Lucia. At that point Edgardo suddenly appears in the hall. Raimondo prevents a fight, but he shows Lucia's signature on the marriage contract to Edgardo. He curses her, demanding that they return their rings to each other. He tramples his ring on the ground, before being forced out of the castle. Act 3, Scene 1: The Wolf's Crag
Enrico visits Edgardo to challenge him to a duel. He tells him that Lucia is already enjoying her bridal bed. Edgardo agrees to fight him. They will meet later by the graveyard of the Ravenswoods, near the Wolf's Crag. Scene 2: A Hall in Ravenswood castle
Raimondo interrupts the marriage celebrations to tell the guests that Lucia has gone mad and killed her bridegroom. Lucia enters. In the aria 'Il dolce suono' she imagines being with Edgardo, soon to be happily married. Enrico enters and at first threatens Lucia but later softens when he realizes her condition. Lucia collapses. Raimondo blames Normanno for precipitating the whole tragedy. Scene 3: The graveyard of the Ravenswood family
Edgardo is resolved to kill himself on Enrico's sword. He learns that Lucia is dying and then Raimondo comes to tell him that she has already died. Edgardo stabs himself to death with a dagger, hoping to be re-unified with Lucia in heaven. [This synopsis by Simon Holledge was first published on Opera japonica http://www.operajaponica.org and appears here by permission.] Category:Operas by Gaetano Donizetti Category:Italian-language operas Category:Tragedy Category:Operas

konsultant slubny Pozycjonowanie Tanie pod�ogi Forex poker

:: RELATED NEWS ::

SBB RABDe 12/12
Für die Einführung des Halbstundentaktes auf der Goldküstenlinie Zürich-Meilen-Rapperswil wurden 1967 20 Triebzüge RABDe 12/12 in Betrieb genommen, um den knappen Fahrplan einhalten zu können. Diese 125 km/h schnellen Züge bestehen aus zwei 2. Klasse-Endwagen sowie einem Zwischenwagen mit Erster Klasse und einem Gepäckabteil. Die Züge hatten ursprünglich - bei den SBB eine Ausnahme - eine weinrote Farbgebung und erhielten �

Nichts wie raus aus Orange County
Nix wie raus aus Orange County ist eine Komödie von Regisseur Jake Kasdan, die einen Ausschnitt aus dem Leben von Shaun Brumder (gespielt von Colin Hanks). Er beschließt nach Stanford zu gehen und dort Schriftsteller zu werden. Allerdings gestaltet sich das schwieriger als zuerst angonommen.

Daten

- Deutscher Titel: Nix wie raus aus Orange County
- Originaltitel: Orange County
- Originalsprache: englisch
- Jahr des

Judith Anderson
Judith Anderson (
- 10. Februar 1897 in in Adelaide, South Australia; † 3. Januar 1992 in Santa Barbara, Kalifornien) war eine australische FAL eingeführt wurde. Das G1 war das Standardgewehr der Bundespolizei (ehem. Bundesgrenzschutz)

Eigenschaften

- Gasdrucklader mit Antrieb über Kolben Short-Stroke-System
- Gasmenge verstellbar
- Kippverschluss
- Leicht zu reinigen

Geschichte

Die Entwickung begann

Auto Uplink
Uplink bezeichnet die Datenflussrichtung "nach oben" in einem Telekommunikationsnetz. Die Gegenrichtung wird Downlink genannt.

Sichtweise in der Satellitenkommunikation

Der Begriff Uplink bezeichnet in der Satellitenkommunikation die Richtung von der Erdstation zum Satelliten. Satellit

Sichtweise in hierarchischen Telekommunikationsnetzen

In hierarchischen Telekommunikationsnetzen bezeichnet Uplink

Ruth Stephan
Ruth Stephan (
- 27. Oktober 1925 in Hamburg; † 8. August 1975 in Berlin) war eine deutsche Schauspielerin und Kabarettistin.

Leben

Nach einer Schauspielausbil

Cofete
Cofete ist ein kleiner Ort an der Westküste der Halbinsel Jandía auf der zu Spanien gehörenden Kanarischen Insel Fuerteventura. Er gehört zur Gemeinde Pájara. Der Ort selbst ist von einigen ärmlichen Hütten und einer ungewöhnlich massiv

St. George
St. George ist der Name von
- St. George (Bermudas)
- St. George (New South Wales), Australia
- St. George (Queensland),
- St. George in der Schweiz, siehe Saint-George USA
- St. George (Alaska)
-

Findel
Der Internationale Flughafen Luxemburg-Findel wurde 1947 ins Leben gerufen. Er verfügt über eine 4000 m lange Landebahn in Richtung 06-24 und ist mit einem Instrument Landing System (ILS) ausgestattet. Der Referenzcode des Flughafens, bestehend aus 2 Code-Elementen, der Code-Ziffer und des Code-Buchstaben, lautet 4 bzw. E. Das bedeutet, dass die Referenzdistanz des Flugzeugs (die Länge der Piste, die es für Start und Landung braucht) 1800 m oder mehr, die Spannweite zwischen 52 m und 65

Richard Groß
Richard Groß (
- 30. Dezember 1940) ist ein deutscher Politiker. 1970 promovierte er an der Johannes-Gutenberg-Universität Mainz zum Thema Freiheit und Intervention im Kapitalverkehr zwischen Industrieländern. Seit 1983 ist er Landrat des Kreises Trier-Saarb