:: wikimiki.org ::

Toscana

Toscana

Toscana är en region i mellersta Italien, känd framförallt för sitt kök och sina fina viner. Toscana var också ett centrum för den europeiska kulturutvecklingen under renässansen.

Platser i Toscana

- Florens
- Pisa
- Volterra Volterra

Se även

- Italienska viner kategori:Italiens regioner ja:トスカーナ州 ko:토스카나 주

Italien

Italien (på italienska Italia eller officiellt Repubblica Italiana) är en republik i södra Europa bestående av en stövelformad halvö, den Apenninska halvön, området närmast norr om denna halvö samt öarna Sardinien och Sicilien i Medelhavet. I norra Italien ligger bergskedjan Alperna, och där gränsar landet till Frankrike, Schweiz, Österrike och Slovenien. De självständiga staterna Vatikanstaten och San Marino är enklaver och ligger inom Italiens gränser.

Historia

Huvudartikel: Italiens historia Italien blev en nation 1861 när halvöns stadsstater tillsammans med Sardinien och Sicilien enades under kung Viktor Emanuel II. Det parlamentariska styret försvann under det tidiga 1920-talet, då Benito Mussolini etablerade en fascistisk diktatur. Hans förödande allians med Nazityskland ledde till att Italien besegrades i andra världskriget. 1946 ersattes monarkin med en republik. I början av 1990-talet skakades Italien av en omfattande politisk kris och korruptionshärva vilket fick till följd att den första republiken gick i graven och ersattes med en andra. Italien är en av Natos och EU:s (EEC:s) ursprungliga medlemmar.

Klimat och miljö

I Italien råder medelhavsklimat utom längst i norr, där klimatet är alpinskt och i söder där det är hett och torrt. I vissa delar av landet förekommer jordbävningar, vulkanutbrott och översvämningar. Några av Italiens miljöproblem är luftföroreningar från industrier, förorenade floder och kustvatten och att hanteringen av det industriella avfallet är undermålig. Över 78% av energiproduktionen sker med fossila bränslen och drygt 18% av vattenkraft. Utöver detta importeras en stor mängd energi.

Ekonomi

Italien har en diversifierad industriell ekonomi med ungefär samma storlek, totalt och per capita, som Frankrike och Storbritannien. Den norra delen av landet är industriellt välutvecklad, och domineras av privata företag, medan södra Italien är mer beroende av jordbruk och har en arbetslöshet på cirka 20%. Den största delen av industrins råvarubehov och mer än 75% av energin importeras. Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet har Italien fört en ekonomisk åtstramningspolitik för att motsvara kraven för medlemskap i EMU och både inflationen och räntorna har sänkts.

Kommunikation

Vägnätet är i jämförelse med andra länder mycket välutbyggt i Italien. Det var också i Italien som världens allra första motorväg byggdes. Idag finns det motorvägar som når till de flesta större städer i landet och standarden på motorvägarna är hög. Övriga vägar är däremot inte lika väl utbyggda och kan många gånger vara smala och slingriga. Järnvägarna i Italien är även dessa är välutbyggda. Järnvägsnätet når till de flesta platser i Italien och de flesta banor är dessutom elektrifierade. Vissa huvudlinjer har dessutom banor utbyggda för snabbtåg.

Diverse fakta

- Högsta punkt: Monte Bianco de Courmayeur, 4 748 meter över havet
- Lägsta punkt: havsytan (0 meter)
- Naturtillgångar: kol, kvicksilver, zink, marmor, asbest, naturgas, fisk, odlingsbar mark
- Befolkningens medelålder: 41,4 år (2004)
- Befolkningens medellivslängd: 79,5 år (2004)
- Religiös tillhörighet: övervägande katoliker, men även grupper av protestanter, judar och muslimer
- Språk: italienska (officiellt språk), tyska (vissa delar av regionen Trentino-Alto Adige är tysktalande), franska (en liten fransktalande minoritet i regionen Valle d'Aosta), slovenska (slovensk-talande minoritet i området kring Trieste-Gorizia)
- Nationaldag: Republikens dag 2 juni

Administrativ indelning

Huvudartikel: Italiens regioner och provinser Italien är indelat i 20 regioner, vilka är indelade i totalt 103 provinser. Provinserna består i sin tur av sammanlagt fler än 8 000 kommuner.

Se även

- Fascismen i Italien
- Mezzogiorno Kategori:Europas länder Kategori:Italien als:Italien fiu-vro:Itaalia ja:イタリア ko:이탈리아 ms:Itali simple:Italy th:ประเทศอิตาลี zh-min-nan:Italia

Vin

Vin är en alkoholdryck, som främst görs på jäst saft från vindruvor. Vin kan även göras av frukt, bär eller blommor, t.ex. maskrosvin. Med termen vin utomlands menas dock oftast vin gjort på druvor eller druvmust.

Historik

maskrosvin Genom att låta vindruvor ligga en tid har man i princip skapat vin. Därmed har vin funnits så länge vindruvor har funnits. Vinodling däremot daterar sig till ca 6000 år f.Kr. Det var i gamla Persien, på Kaukasusbergen, som man började odla vindruvor för vinframställning. Vinodlingen spred sig till babylonierna och runt hela Medelhavet. Detta resulterade i vingudar – den grekiske Dionysos och den romerske Bacchus. Romarna stod för spridningen till hela det område i Europa där man idag odlar vin i större skala. På 1860-talet slog vinlusen till och slog ut större delen av vinproduktionen i Europa. Lösningen på problemet kom genom att importera resistenta vinstockar från USA och på dessa ympa sticklingar. Det tog ända fram till andra världskrigets slut innan vindolingarna återhämtat sig från vinlusangreppet. Först runt år 1900 lyckades man med jäsningen tillräckligt väl för att tillverka det vin som vi känner det idag.

Vinrankan

Olika sorters druvor har olika egenskaper och ger därför olika smaker på vinerna som kommer av respektive sort. Majoriteten av de druvsorter som används för vinproduktion är dock av arten Vitis vinifera. Andra arter som används är de amerikanska Vitis Labrusca och Vitis Rotundifolia som saknar klasar.

Produktion

Odling

Vitis vinifera Vin odlas i kommersiell omfattning mellan trettionde och femtionde breddgraden på norra halvklotet och mellan trettionde och fyrtiofemte breddgraden på det södra halvklotet. Det är i dessa klimatområden som vinodling lämpar sig bäst. Om klimatet är för kallt får druvorna svårt att mogna och får för låg sockerhalt. Om klimatet är för varmt sjunker syrahalten och vinet blir "syltigare" och en del smaker går förlorade. I svala regioner, såsom i Tyskland, behöver vinproducenterna ibland tillsätta socker till musten, så kallad chaptalisering. Normalt går det ca hundra dagar från blomningen på våren till skörden på hösten. Den exakta tidpunkten då skörden sker, är väsentlig för att vinet ska bli bra och det hänger på vinodlaren att genom erfarenhet och genom prover på druvorna bestämma denna tidpunkt. Skördas druvorna för tidigt kan vinet få en omogen smak, skördas druvorna för sent försviner en del av vinets syra och spänst.

Krossning och maceration

Efter skörden måste druvorna så snabbt som möjligt krossas. Tidigare trampades druvorna men numera sker krossningen oftast på mekanisk väg. Efter krossningen får druvmusten stå och dra, macerera, en tid. Vid framställning av vitt vin används både blå och gröna druvor. Om de är blå är det viktigt att skalet frånskiljs från musten så fort som möjligt för att inte ge färg åt vinet. Om druvorna är gröna (så kallad blanc de blanc) kan de få vara med 12-48 timmar under macerationen om målet är ett kraftigt vitt vin med tydlig druvkaraktär. Vid framställning av röda viner används blå druvor (ett fåtal viner har dock en mindre andel gröna druvor som smaksättning). Skalen får då vara kvar i musten under både maceration och jäsning.

Jäsning

Det viktigaste momentet vid vinframställning är jäsningen av druvmusten. Jästsvamparna sitter i ett vaxliknande skikt på druvans skal. När druvan spricker sätter jästsvamparna igång med att göra om sockret i druvan till alkohol (etanol). Numera används dock oftast speciellt framodlade jästsvampar som tillsätts till druvmusten, men man kan mycket väl använda jästsvamparna från druvans skal och många av de högst ansedda vinerna använder den naturliga jästen från skalet. Härvid tillsätts ofta svaveldioxid för att döda vildjästen som finns i luften så att vinjästen på druvans skal kan arbeta ostörd. Vinjästen i sig kan bidra med olika smaker till vinet såsom smör och banan. Temperaturen är viktig vid jäsningen. Oftast kyls jästanken ned något eftersom jäsningsprocessen bildar värme. Rött vin jäser vid ca 25-30 °C för att garvsyror, så kallade tanniner från druvornas skal, ska ge smak åt vinet. Vitt vin jäser vid ca 18 °C, ibland betydligt kallare. Vid jäsning av rött vin flyter skal och kärnor upp till ytan och bildar ett lock över musten (chapeau på franska). Om vinet ska få ordentligt med smak och fyllighet måste detta lock då och då tryckas ner i musten. Jäsningen fortgår tills sockret tagit slut eller, vid framställning av vissa starkviner, tills alkoholhalten blivit så hög att jästsvamparna dör. Flertalet viner genomgår en andra, så kallad malolaktisk jäsning, under vilken mjölksyrabakterier omvandlar den hårda äppelsyran till mjukare mjölksyran. Detta ger vinet mindre syra och ibland även en högre grad av komplexitet.

Lagring

De flesta röda viner lagras en tid före buteljering. Lagringen sker på ståltankar, och för många högklassiga viner lagras vinet även på ekfat för att vinet ska få en angenämare och mer komplex smak. Ekfatslagringen gör också vinet mer lagringsbeständigt. Riojaviner kan lagras fem år eller mer på fat (s.k. Gran Reserva) oftast på fat från amerikansk ek, vilket ger vinet en ton av vanilj. Bordeauxviner lagras oftast 18-24 månader på ekfat. Vid så lång lagring är det vanligt med så kallade "omdragningar", då vinet försiktigt pumpas över till ett nytt fat varvid fällningen får stanna kvar på det gamla.

Klarning

Efter jäsningen klarar man vinet för att ge det ett mer aptitligt utseende. En vanlig metod för att klara rött vin är att tillsätta vispad äggvita eller bentonit som båda drar åt sig de fasta partiklarna. Oftast filtreras också vinet före buteljering, ett förfarande som tyvärr tar bort en del av smakämnena.

Buteljering och lagring på flaska

Efter klarning buteljeras vinet. På 1800-talet kom man på att vinerna kunde utvecklas och bli bättre om de lagrades på flaska under några år. Framförallt bordeauxviner vinner på lång tids lagring. Bättre sorter kan vid bra årgångar utvecklas under decennier på flaska. Ett vins lagringstålighet beror till största delen på druvsort och hur mycket tanniner och syra som finns i vinet. Lagringståliga druvor är t.ex. Cabernet Sauvignon och Syrah för röda viner och Riesling för vita.

Vinsorter

Riesling De vanligaste vintyperna är vitt vin, rött vin, rosévin och mousserande vin. Röda viner kan enbart göras på röda druvor, men vita kan göras på både röda och vita druvor. Orsaken är att den röda färgen – som kommer från pigmentet antocyanin – finns i druvskalen. Ett utmärkt exempel på en region där vita viner görs på röda druvor är Champagne. De tre druvor som står för 99,2 % av odlingsarealen i Champagne (grovt 1/3 vardera) är den vita Chardonnay, de röda Pinot Noir och Pinot Meunier. Ändå är bara en bråkdel av de viner som tillverkas i Champagne rosé. (Röda tillverkas ej på industriell skala i Champagne.)

Vin i olika länder

Pinot Meunier Se:
- Franska viner
- Italienska viner
- Spanska viner
- Tyska viner
- Engelska viner
- Österrikiska viner
- Kaliforniska viner
- Australiska viner
- Makedonska viner
- Portugisiska viner
- Grekiska viner
- Serbiska viner
- Montenegrinska viner
- Svenska viner

Några kända vindistrikt

Europa

- Tyskland
- Ahr, Hessische Bergstraße, Mittelrhein, Mosel-Saar-Ruwer, Nahe, Rheingau, Rheinhessen, Pfalz, Württemberg, Baden, Saale-Unstrut, Sachsen, Franken
- Spanien
- Andalusien (Sherry, Malaga), Katalonien (Priorato, Penedes), Kastillien (Duero, Rueda, La Mancha, Toro), Rioja, Navarra
- Frankrike
- Alsace, Bordeaux, Bourgogne, Beaujolais, Champagne, Congac, Korsika, Languedoc-Roussillon, Loiredalen , Rhône, Provence, Savoie
- Storbritannien
- Sheffield, Brighton, Hastings, Torquay
- Italien
- Chianti, Piemonte, Venetien, Toscana, Syditalien, Sardinien, Sicilien
- Portugal
- Douro, Alentejo, Estremadura, Madeira
- Österrike
- Wachau, Wien, Burgenland, Südsteiermark
- Schweiz
- Wallis, Waadtland, Östschweiz
- Tjeckien
- Mähren
- Ungern
- Tokaj, Balaton
- Ukraina
- Krim, Bessarabien

Utanför Europa

- USA
- Kalifornien (Napa Valley, Sonoma, Central Coast, Alexander Valley)
- Oregon, Washington, Long Island
- Chile
- Central Valley, Rapel Valley, Bio Bio
- Argentina
- Mendoza
- Sydafrika
- Stellenbosch, Paarl
- Australien
- Coonawarra, Barossa
- Nya Zeeland
- Marlborough, Hawkes Ba

Kända druvsorter

- Riesling
- Gutedel (Schweizisk Fendant, på franska Chasselas)
- Burgunder (Spätburgunder, Weissburgunder, Grauburgunder)
- Ruländer
- Müller-Thurgau
- Regent
- Gewürztraminer
- Silvaner
- Bacchus
- Kerner
- Scheurebe
- Muskateller
- Nobling
- Badisch Rotgold
- Cabernet Sauvignon
- Syrah
- Pinot Noir (i Tyskland: Spätburgunder eller Blauburgunder) Kategori:Vin als:Wein ja:ワイン ko:와인 simple:Wine th:ไวน์

Kultur

Kultur kan sägas vara andlig, biologisk eller ekonomisk odling; i talspråk i regel andlig sådan. Ordet kultur är ett lånord från latinet, cultura av cultus, som betyder odling, och som etymologiskt hör samman med ordet kult. I sin ursprungliga betydelse förekommer det i till exempel bakteriekultur.

Andlig odling

Kultur används emellertid främst i betydelsen människors andliga odling: för de konkreta former och begreppsliga understrukturer som denna tar sig uttryck i, eller i en generell betydelse "ett sätt att leva". Den andliga odlingen manifesterar sig i språk, traditioner, religion, estetiskt skapande och kreativa uttrycksformer (konst, litteratur, musik, teater med mera), teknologi och annat som bildar en kollektiv identitet. Ett samhälles kultur tjänar som förmedlare och upprättare av samhällets moral och värderingar till individen. Kultur kan särskilt inom antropologin och arkeologin även avse en civilisation i sig, ett samhälles symbolvärld, och de mönster, uttryck och former som bibehåller dessa. I denna betydelse hör "kultur" nära samman med begreppsvärlden och samspelet mellan människor. I ett mer individuellt sammanhang, att någon är kulturell, betyder det dock att vederbörande är kreativ, bildad och intresserad av kulturella uttryck i form av till exempel konst. Särskilt förr avsågs med kultur en (aristokratisk) förfining och bildning (se finkultur), men numera inbegrips även folklig kultur i begreppet då även "bildning" fått en mer allmän betydelse. Som motsats till kultur sätts ofta natur eller förvildning, men detta är inte helt okontroversiellt. Till skillnad från en människas natur är hennes kultur dock inte medfödd. En människas kultur står i relation till hennes socialklass, etnicitet, miljö och könsroll, men kan inte reduceras till ett av dessa begrepp. I västvärlden skiljer man mellan barns- och ungdomskultur och den vuxna kulturen, men denna åtskillnad förekommer inte globalt. Kulturen hör nära samman med politik, och sedan början av 1900-talet har flera regeringar runt om i världen haft en konkret kulturpolitik för att påverka samhället. Kulturpolitiken i vissa stater har varit mycket kritiserade, när en regering använt kulturen som medel för att behålla sin makt och använt kulturen för att sprida propaganda. I andra länder har kulturpolitiken främst varit av ekonomisk art, och begränsat sig till statliga anslag till utövande konstnärer utan avsikt att påverka kulturens innehåll. En viktig funktion för kulturpolitiken är att finansiera bevarandet av kulturarvet i form av muséer, arkiv, och att hålla äldre hantverk som industrialiseringen ersatt levande. En annan uppgift för kulturpolitiken är att lösa eventuella konflikter mellan minoritets- och majoritetsbefolkningar, och att värna om minoriteters kulturer. Somliga som förespråkar naturlig ordning är motståndare till att en regering utövar kulturpolitik, bl.a. för att de anser att kulturen är självförsörjande om den har någon funktion. Andra menar att kulturpolitik per definition alltid är ett negativt maktmedel med vilket en regering sprider värderingar som är kännetecknande för dess ideologi, och att urvalet av vilka som får statliga anslag aldrig saknar ideologiska hänseenden. Dessa slag av kritik kan i Sverige höras från såväl medlemmar av Moderaterna som anarkister. Enligt en numera utbredd uppfattning är kulturer dynamiska och föränderliga. Nya kulturella uttryck uppkommer ibland genom att två olika kulturer möts, men kulturerna kan även krocka och kulturmötet kan då i stället skapa en motsättning. En stark intolerans, avsky eller rädsla mot andra kulturer eller människor från andra kulturer kallas xenofobi. Att värna om kulturell mångfald och minoritetskulturers bevarande kallas pluralism. Vissa stater i västvärlden kallas ibland "kulturimperialister" med vilket menas att de anses tycka att deras kultur är överlägsen andras, att de försöker förändra andra stater så att de ska anamma deras kultur, och att deras kultur slutligen regerar andras så att det strukturellt påminner om imperialism. Ibland anges ekonomiska motiv till detta. Sådan kritik har riktats mot bland annat USA, i Sverige av Vänsterpartiet.

Andra betydelser

Man talar också om olika kulturer när man menar en folkstam som odlat och brukat ett jordområde, exempelvis induskulturen, indiankulturen, den egyptiska högkulturen och så vidare. I senare tid behöver det inte nödvändigtvis vara en homogen folkstam, utan man kan tala om amerikansk kultur. Den här betydelsen inkluderar, men är absolut inte begränsad av, den ovanstående betydelsen. Här inkluderas också saker som statsskick, militär och en massa annat. När olika folkgrupper blir mer eller mindre isolerade från varandra, uppstår förgreningar av kulturen med olika utveckling på olika håll. Detta kan ske både geografiskt och socialt. I det senare fallet talar man om subkulturer.

Se även

- Finkultur
- Kulturelit
- Populärkultur
- Subkultur
- Undergroundkultur
- Etnicitet

Huvudsakliga källor

- SAOB
- Vår skapande mångfald, Världskommissionen för kultur och uteckling (2:a rev uppl 1996), ordf. Javier Pérez de Cuéllar, utg. av Unesco Kategori:Kultur ja:文化 simple:Culture zh-min-nan:Bûn-hoà

Florens

280px
Beläget i - Kommun - Provins - Region	Florens Firenze Toscana
Antal invånare - Totalt - Befolkningstäthet	350 000 3431 inv. per km²
Geografiskt läge - Koordinater - Höjd	43°47' nord; 11°15' öst 50 m.ö.h.
Areal:	102 km²
Angränsande kommuner:	Bagno a Ripoli, Scandicci, Sesto Fiorentino
Postnummer	50100
Riktnummer	+39 (0)55
Hemsida	http://www.comune.firenze.it/

Florens (på italienska Firenze; på latin Florentia), en stad på en slätt vid foten av Apenninerna, på ömse sidor om floden Arno i mellersta Italien, huvudstad i regionen Toscana och huvudort i provinsen Firenze. År 1982 sattes Florens historiska centrum upp på UNESCO:s världsarvslista. Staden är säte för ärkebiskop sedan 1420.

Klimat

Klimatet i Florens är underkastat stora växlingar, medeltemperaturen i januari är 4,8 °C, i juli 24,6 °C, för året i medeltal 14,3 °C. Den vackraste tiden är senare delen av våren samt hösten. Stadens karaktär beror mycket av floden Arno, vilken om sommaren torkar ut helt, så att dess botten erbjuder en torr stenbädd utan en vattendroppe, om våren åter ofta översvämmar, så att närliggande gator och platser befars med båtar. Florentinarna stoppar då traditionellt till sina källargluggar under utropet: Siamo in pericolo! ("Vi är i fara!").

Historia

I Florens idkades under medeltiden och blomstrar ännu en betydande konstverksamhet. Under medeltiden deltog Florens, till en början genom Genuas förmedling, men efter 1421, sedan det av genueserna köpt Livornos hamn, med egna skepp i den levantiska handeln. Det tillverkade eller beredde och avsatte på Orienten i synnerhet ylletyger. Under 1200- och 1300-talen drev florentinarna (t.ex. husen Peruzzi och Bardi) en omfattande bankirverksamhet. Förutom sina enorma konstskatter har Florens haft betydelse för vetenskapen genom sina akademier och vetenskapliga inrättningar. En högskola inrättades redan 1349, men låg tidtals nere och flyttades 1473 till Pisa.

Stadsbild

Genom den gamla ringmurens rivning (efter 1865) utökades Florens yta, men genom nedrivandet av flera gamla kvarter (Ghetto m.m. i Centro) för framdragning av nya gator har många intressanta byggnader och historiska minnen försvunnit. Se här Florens stadsbyggnadshistoria. Över floden Arno leder sex broar. Den äldsta och märkvärdigaste av dessa är Ponte Vecchio med sina berömda guldsmedsbodar och sin täckta gång, som leder från Palazzo degli Uffizi (Uffizierna) över till Palazzo Pitti och nu utgör en förvaringsplats för handteckningar och kopparstick. Men sin egentliga karaktär får Florens av sina mörka, fästningslika, enkla och dock i hög grad ädla palats, vilka under den första delen av medeltiden inte var annat än familjeborgar, avsedda att kunna utstå en belägring under inbördesoroligheterna. Hela gator finns, som får sin karaktär av dessa mörka stenkolosser, på vilka den moderna arkitekturform, som kallas rustica, först uppstått. Gotiken gav dem någon form genom förädling av fönster och gårdar, och från dessa dagar återstår några märkvärdiga exemplar. Gotiken Främst står det jättestora, på historiska minnen rika Palazzo Vecchio, som med sitt fantastiska, skyhöga torn når 94 m över marken. (Både palats och torn har murkrön höga som trevåningshus.) Därnäst kommer Bargello, med den mest pittoreska medeltidsgård och med ädla forngemak, i vilka Florens nu inrett sitt nationalmuseum, och slutligen Orcagnas stolta Loggia dei Lanzi (börjad före 1376), under vars väldiga öppna valv republikens överhet förrättade sina högtidligaste funktioner och till folket "under en tid, då florentinarna kände sig som världens ".
Se även

- Bargellobroderi
Externa länkar

- [http://www.compart-multimedia.com/virtuale/us/florence/florence_italy.htm Florence: Virtual travel in the city of Renaissance] (English/Italian)
- [http://whc.unesco.org/pg.cfm?cid=31&id_site=174 UNESCO World Heritage Centre - Historic Centre of Florence]
- [http://www.kub.it/foto/toscana/firenze/ Foton från Florens (Kub Foto Firenze)]
Kategori:Florens Kategori:Italienska världsarv ja:フィレンツェ ko:피렌체

Pisa

Denna artikel handlar om staden Pisa. Se också Pisa (provins). ---- Pisa (provins) Pisa (provins) Pisa, stad i Toscana i västra Italien med 100 000 invånare. Pisa är mest känd för sitt lutande torn. Staden är huvudort i provinsen Pisa. En känd person som kommer från Pisa är författaren Antonio Tabucchi. 1987 sattes Piazza del Duomo med katedralen, kyrkogården, dopkapellet och det lutande tornet upp på UNESCO:s världsarvslista.

Externa länkar

- [http://whc.unesco.org/pg.cfm?cid=31&id_site=395 UNESCO World Heritage Centre - Piazza del Duomo]
- [http://www.comune.pisa.it/english/ Rete Civica Pisana]
- [http://www.compart-multimedia.com/virtuale/us/pisa/movie.htm Pisa i Virtual Reality] Kategori:Orter i Italien Kategori:Italienska världsarv ja:ピサ

Kategori:Italiens regioner

kategori:Italien kategori:Regionala politiska indelningar ja:Category:イタリアの州 ko:분류:이탈리아의 행정 구역

Simias concolor

The Pig-tailed Langur (Simias concolor, monotypic in genus Simias) is a large, rather heavily built Old World monkey, which is adapted to climbing with its long arms. Its fur is black-brown, and its hairless face is also black. It is the only monkey in the subfamily Colobinae to have a relatively short tail; the tail is only slightly furred and is only 15 cm long. The short nose is pointed upward. The Pig-tailed Langur reaches a full grown length of approximately 50 cm and a weight of 7 kg. This primate lives only on the Mentawai Islands, where it is known as Simakobu in Siberut and Simasepsep on the southern islands of Sipura, North Pagai, and South Pagai. Two of these islands, North- and South-Pagai, are its main range. They are diurnal and arboreal rain forest dwellers, rarely coming to the ground. They live in small groups (3 to 8 animals), which consist of a male, one or more females, and their offspring. Their diet consists mainly of leaves and, to a lesser extent, fruits and berries. Nothing of its reproduction is known.

Subspecies

- Genus Simias
- Pig-tailed Langur, Simias concolor
- Simias concolor concolor
- Simias concolor siberu Category:Old World monkeys

download sitemap milan italy hotels sms gate SYLWESTER �mieszne gry

:: RELATED NEWS ::

Astana
Astana (voorheen Tselinograd en Aqmola geheten) is de hoofdstad van Kazachstan, gelegen aan de rivier Isjim, in Noord-Kazachstan, in een vlak steppengebied. De stad, die ruim 500.000 inwoners telt, is sinds 1997 de hoofdstad van Kazachstan. De naam (met klemtoon op de laatste lettergreep) betekent "hoofdstad" in het Kazachs.