:: wikimiki.org ::
| Traditionella Kinesiska Tecken |
Traditionella kinesiska teckenTraditionella kinesiska tecken är beteckningen på den ursprungliga formen av kinesiska tecken som var allenarådande innan Kina på 1950-talet skapade de förenklade kinesiska tecknen som ett led i arbetet med att öka läskunnigheten i landet.
Den traditionella formen har hela tiden fortsatt att användas i exempelvis Taiwan, Macau och Hongkong.
Kategori:Kinesiska
ja:繁体字
ko:번체자
Kinesiska
Kinesiska (汉语/漢語, 华语/華語, eller 中文, pinyin: hànyǔ, huáyǔ eller zhōngwén) är ett sinotibetanskt språk. Även om kinesiska betraktas som ett enda språk av kulturhistoriska skäl, så skiljer sig många av dess dialekter åt lika mycket som exempelvis germanska språk gör inbördes. Alla dialekter har dock ett gemensamt skriftspråk, med endast mindre inofficiella variationer för dialektala ord eller regional slang.
Närmare en femtedel av världens befolkning talar någon form av kinesiska som modersmål, vilket gör det till världens mest talade språk om man går efter modersmålstalare. Som standardkinesiska har språket officiell status i Kina och Taiwan och är ett av fyra officiella språk i Singapore samt ett av sex officiella språk i FN. I form av standardkantonesiska är kinesiska tillsammans med engelska officiellt språk i Hongkong och i Macao tillsammans med portugisiska.
portugisiska
Västerländska begrepp för att beskriva språk skiljer sig i många avseenden från den kinesiska terminologin, dels på grund av den enande kraft som kinesiska tecken utgör, dels på grund av skillnaderna i politisk och social utveckling i Kina i jämförelse med Europa. Efter det romerska rikets sönderfall, blev Europa fragmenterat i områden som ofta särskildes genom språk. Kina kunde i en helt annan utsträckning behålla kulturell och politisk enhet inom ett mycket stort geografiskt område genom en gemensam standard för skriftspråk. Detta har lett till att kineser gör en tydligare åtskillnad mellan begreppen "skriftspråk" (文) och "talspråk" (語). Drygt tvåtusen år av gemensamt, officellt skriftspråk upprätthålls än idag och gäller för samtliga dialekter.
Kinesiska är en medlem av den sinotibetanska språkfamiljen och är besläktat med tibetanska och burmesiska men är helt obesläktat med näraliggande språk som koreanska, vietnamesiska och japanska. Alla dessa språk har dock befunnits sig inom en kultursfär dominerad av kinesiskspråk kultur, som påverkat de övriga språken i fråga om såväl grammatik som ordförråd. Koreanska skrivs numera huvudsakligen med det inhemska fonetiska alfabetet hangul, men i Sydkorea används fortfarande i viss mån hanja (inlånade kinesiska tecken). I Nordkorea är hanja totalt avskaffat sedan 1950-talet. I japanska är kanji, det japanska namnet för kinesiska tecken, en oumbärlig del av skriven japanska och används i mycket stor utsträckning än idag. Många förslag till ett totalt avskaffande av kanji har presenterats, men inget har varit framgångsrikt. I Vietnam används idag enbart ett eget fonetiskt alfabet som baseras på en modifierad variant av det latinska alfabetet, men språket innehåller fortfarande en stor mängd kinesiska lånord.
Språk eller språkgrupp?
lånord
Talad kinesiska omfattar många regionala och inbördes obegripliga varianter. I likhet med romanska språken som har latin som gemensamt moderspråk, så har kinesiskans dialekter genomgått en liknande utveckling även om det socialpolitiska sammanhanget har varit något annorlunda.
I Europa skapade den politiska fragmenteringen under tidig medeltid och framåt stater som i storlek var jämförbara med de kinesiska provinserna. I Kina upprätthölls det gemensamma skriftspråket samtidigt som talspråken utvecklades självständigt på ett sätt som liknar hur de romanska språken gick skilda vägar, något som påverkades av såväl politiska som geografiska omständigheter. Landets enorma storlek och förekomsten av stora bergskedjor och flodsystem styrde denna utveckling i hög grad.
Ett tydligt exempel är det bergiga södra Kina som också korsas av många floder. Området uppvisar större språkskillnader än norra Kina som domineras av stora, flacka slättområden. Kineserna själva har ett ordspråk för detta fenomen: 南船北馬 (pinyin: nán chuán běi mǎ "båtar i söder, hästar i norr"). Södra Kina har täta skogar, berg och flodsystem som gjorde transporter med båt fördelaktigare, medan norra Kina med sina slätter passade bäst för hästtransporter.
Ett tydligt exempel på detta är Wuzhou, som ligger 190 km uppströms från Guangzhou, huvudstaden i Guangdong-provinsen. Taishan, i sin tur ligger bara 95 km sydväst om Guangzhou. Ändå är dialekten i Wuzhou mycket närmare besläktad med standardkantonesiskan i Guangzhou än vad Taishan-dialekten är. Den standardisering och anpassning av dialekter och regionala varianter till nationalspråk som såväl romanska som övriga europeiska språk genomgick var en process som aldrig skedde i Kina.
De lingvister som på allvar påstår att kantonesiska och mandarin är samma språk är mycket få, och trots att de utanför Kina betraktas som separata språk, skulle de flesta kineser hävda motsatsen, delvis på grund av det gemensamma skriftspråket. Kineser använder i allmänhet uttryck i stil med "lokalt tal" för att beskriva exempelvis Peking- eller Shanghai-dialekt. Bland många kineser finns ingen medvetenhet om att dessa dialekter kategoriseras som olika språk baserat på kriterier om ömsesidig begriplighet. I områden där språkskillnaderna är mycket mer påtagliga, som i södra Kina, finns en större medvetenhet om indelningar som wu och hakka. Även om det stämmer att varianter av språket i norra Kina är förhållandevis homogena, så är skillnaderna i söder ofta mycket påtagliga, och då i synnerhet om de relateras till de nordliga mandarin-dialekterna. Indelningarna är i högre grad geografiska än lingvistiska; Sichuan-dialekt anses alltså lika skild från Peking-dialekt som kantonesiska, trots att de två förra tillhör gruppen mandarin-dialekter, medan kantonesiska inte gör det.
På grund av den kinesiska självbilden som delas av en majoritet av dess talare, respekteras denna indelning av många lingvister som använder begreppet "språk" om kinesiska som helhet och "dialekt" om samtliga regionala varianter. De flesta språkforskare följer dock mer universella kriterier för språkklassificering, och går efter vilka varianter som är ömsesidigt begripliga. Skiljelinjerna är dock långt ifrån klara, och meningarna om hur många som är språk i egentligen mening är omtvistat. Siffran brukar variera mellan sju och sjutton beroende på hur strikta krav på ömsesidig förståelse som ställs.
Skillnader mellan begreppen "språk" och "språkfamilj" bär med sig politiska övertoner och kan leda till hårda tongångar i diskussioner. För vissa framstår tanken på kinesiska som flera olika språk som ett tydligt argument för separatism som utmanar bilden av det gemensamma etniska begreppet hankines. Förespråkare av självständighet på Taiwan brukar vara hängivna anhängare av väl utbyggd undervisning i hakka och min. Vidare antyder idén att kinesiska är flera distinkta språk att uppfattningen av kinesiska som ett enat språk är föråldrad, konstgjord, omodern eller till och med förtryckande.
Sambanden mellan etnicitet, politik och språk kan vara mycket komplicerade. Många talare av wu, min, hakka och kantonesiska betraktar sina modersmål som egna språk, men ifrågasätter inte begreppet hankines som en gemensam benämning på den stora majoriteten av kineser, och ser ingen konflikt mellan dessa två synsätt. Hankines ses som ett begrepp som är och alltid har varit ett mycket brett och fullt av mångfald. Regeringen i Peking erkänner också officellt att "kines" egentligen hänvisar till ett bredare begrepp som kallas zhonghua minzu, och omfattar även helt och hållet icke-kinesiska grupper som tibetaner, mongoler och talare av turkspråk. På Taiwan hittar man även förespråkare för ett enat Kina som ändå förespråkar lokala språk, och som en analogi till zhonghua minzu på fastlandet finns det på Taiwan en ursprungsbefolkning som talar ett austronesiskt språk och som bott på ön långt innan den kinesiska koloniseringen och är kulturellt besläktade med bland annat polynesier.
Historik
De flesta språkforskare klassificerar de olika kinesiska varianterna som medlemmar av den sinotibetanska språkfamiljen och anser att det finns ett urspråk, ursinotibetanska, som gett upphov till samtliga av språken inom språkfamiljen i likhet med de indoeuropeiska språkens ursprung i den efterhandskonstruerade urindoeuropeiskan. Förhållandet mellan de olika språken inom språkfamiljen är dock ännu inte fullt klarlagt och mycket forskning inriktas på att rekonstruera det tänka gemensamma urspråket. Även om detta underlättas av att mycket belägg för hur äldre kinesiskt uttal lät genom tidiga skriftliga källor, så är beläggen för de övriga språkens fonologiska utveckling mycket svagare.
Utvecklingen av kinesiska är föremål för akademisk debatt. En av de första systemen framarbetades av den svenske lingvisten Bernhard Karlgren och det som följer nedan är en modernare tolkning av detta system.
Fornkinesiska (上古漢語 shànggǔhànyǔ) var det språk som var vanligast under Zhoudynastin (1000-talet till 600-talet f.Kr.). Texter från denna period består mestadels av skrift på bronskärl, Shijing-poesi, historien om Shujing och utdrag av Yijing (I Ching). Arbetet med att rekonstruera fornkinesiska började redan under Qingdynastin. De fonetiska elementen som återfinns i de flesta kinesiska tecken ger information om deras uttal. Fornkinesiskan var inte helt isolerande utan hade en rik fonologi där aspiration och ett andningsmodifierat uttal kunde skilja konsonantpar åt.
Medeltidskinesiska (中古漢語 zhonggǔhànyǔ) talades under Sui-, Tang- och Songdynastin från 600- till 900-talet e.Kr. Den kan delas in i en tidig period där rimboken 切韻 Qieyun (daterad till år 601) är tongivande, och en sen period på 900-talet där en senare rimbok, 廣韻 Guangyun, är en viktig källa. Bernhard Karlgren hänvisade till den senare perioden som "antik kinesiska". Språkforskare har en god uppfattning om hur medeltidskinesiska lät genom rekonstruktioner. Källorna är många och är förutom rimböcker, moderna dialektala variationer samt översättningar och transkriberingar mellan kinesiska och andra språk. På samma sätt som urindoeuropeiskan kan rekonstrueras från moderna indoeuropeiska språk, kan medeltidskinesiskan rekonstrueras från de moderna dialekterna. Mycket av arbetet kring rekonstruktioner förlitar sig på äldre rimsystem, och detta är inte helt problemfritt. Modern språkforskning har visat att försök att rekonstruera kantonesiska från nutida rim i kantonesisk pop har givit en mycket skev bild av det moderna talspråket.
Språkträdet nedanför visar de större undergrupperna av kinesiska dialekter och deras historiska utveckling, och framförallt deras gemensamma ursprung i ett gemensamt urspråk. Språkträdet är generellt, och har utelämnat mer komplexa utvecklingsförhållanden. Som exempel har min, som återfinns i Fujian-provinsen, fem indelningar och det så kallade norra språket, bei yu, har också fem underkategorier såsom yunnan hua och "sichuan hua" ("yunnanspråk" och "sichuanspråk").
Talspråk
Kartan till höger visar den geografiska spridningen av de kinesiska dialekterna. De sju huvudgrupperna är mandarin, wu (som inkluderar Shanghai-dialekt), xiang, gan, hakka, kantonesiska (eller yue och min, där den sista av lingvister delas in i ytterligare fem till sju undergrupper, av vilka samtliga är ömsesidigt obegripliga. Vissa språkforskare lägger till ytterligare tre undergrupper som separerar jin från mandarin, pinghua från kantonesiska och hui från wu. Det finns många andra mindre varianter som inte är klassificerade som Danzhou-dialekt som talas i Danzhou på ön Hainan, xianghua (乡话 inte att förväxlas med xiang; 湘) som talas i västra Hunan och shaozhou tuhua, som talas i norra Guangdong-provinsen. Se lista över kinesiska dialekter för en mer omfattande lista av enskilda dialekter inom dessa generella underavdelningar.
Det officiella standardspråket i Kina, Singapore och på Taiwan, standardkinesiska, baseras på dialekten kring Peking. Detta standardspråk lägger sig ofta som ett raster över samtliga dialekter, och uppvisar betydande regionala variationer inom talspråket som påverkas av att talare från olika dialektområden påverkar standardspråket genom att ge det regionala talspråkliga inslag. Många kineser är flerspråkiga, och talar förutom standardspråket ofta en eller flera lokala dialekter; i södra Kina är det vanligt att man förutom standardkinesiska talar en lokal dialekt och en mer allmän regional dialekt. Detta leder till en hel del språkblandning där framförallt ord från standardspråket tar sig in i lokala dialekter och i ledigt vardagsspråk blandas ofta flera språk; något som är anses fullt social accepterat i många situationer.
Skriftspråk
Förhållandet mellan skriftspråk och talspråk i kinesiska är komplicerat. Denna komplexitet beror på att den tidigt etablerade och relativt statiska skriftspråksstandarden gått hand i hand med en individuell utveckling av kinesiskans olika dialekter.
Fram till 1900-talet skrevs formella texter på klassisk kinesiska som är väldigt olikt någon av de talade varianterna och skilde sig i ungefär samma utsträckning som klassiskt latin skiljer sig från moderna romanska språk. Sen fjärde maj-rörelsen inleddes 1919 ändrades skriftspråkstandarden till baihua (bokstavligt översatt "vitt språk", men avser ett mer talspråksnära skriftspråk), som, även om det var långt ifrån identiskt med talspråk i fråga om grammatik och ordförråd, stod betydligt närmare vardagsspråket än den mycket stiliserade klassiska kinesiskan.
Enskilda kinesiska tecken representerar morfem som är oberoende av fonetiska variationer. Alltså uttalas räknetalet "ett" på standardkinesiska yi, på kantonesiska yat och på min nan tsit. Samtliga uttal skrivs dock med samma tecken, 一. Ortografin i olika kinesiska dialekter är dock inte identisk. Ordförråden skiljer sig åt i vardagligare sammanhang, och många dialekter har egna, inofficiella tecken, som konstruerats för att återge regionala egenheter i språket.
Den enda dialekt utanför mandarin-dialekterna som har ett väl använt (men inte officiellt) skriftspråk är kantonesiskan. Språket används av många människor och är populärt även i internetchatt och SMS. Ändå undviker kantoneser i allmänhet dessa inofficiella tecken i mer formell kommunikation.
Kinesiska tecken
SMS
Skriven kinesiska består av tecken (漢字/汉字 hànzì "han-tecken") eller logogram, där varje enskilt tecken med enstaka undantag representerar ett morfem och en stavelse. Ursprungligen var dessa tecken konkreta bilder, men som efter förenklingar och stiliseringar i de flesta fall inte längre är identifierbara utan ingående kunskap om tecknens uppbyggnad och etymologi. Tecknen består av en eller flera radikaler, som kan ange ungefärligt uttal eller ämnesområde.
Det finns för tillfället två officiella kinesiska teckenuppsättningar för skriven kinesiska. Den ena, traditionell kinesiska, används på Taiwan, och den andra, förenklad kinesiska används på fastlandet och i Singapore. Hongkong och Macau använder mestadels den tradionella teckenuppsättningen, men har antagit vissa förenklade tecken som standard. Den traditionella skriften håller fast vid äldre standarder för antalet streck i enskilda tecken medan det förenklade systemet har genomgått en omfattande reduktion av streck i många radikaler, som baseras sig på historiska, men ofta rätt obskyra, förenklingar. Utöver dessa olika standarder använder sig enskilda individer ofta av egna förenklingar i handskrivet material.
I japanskan och koreanskan (endast Sydkorea) används egna varianter av det kinesiska skriftspråket (kanji respektive hanja) som är anpassade efter de två språkens mycket annorlunda grammatik och graden av förenkling kan sägas inta en sorts mellanposition mellan den förenklade och traditionella skriften. Japanskan innehåller ockå ett par hundra tecken som är konstruerade i Japan för japanskt bruk (bland annat en stor mängd tecken för olika fiskarter och andra marina djur).
Transkribering
Det finns ett antal sätt att transkribera kinesiska med det latinska alfabetet. Inom Kina är pinyin det officiella systemet. Pinyin är den internationellt mest accepterade formen av transkribering och är med undtantag för ortnamn som Peking, Kanton och Hongkong, respektive namn på personer från Taiwan eller Hongkong det mest använda även i Sverige.
Ljud
För information om standarkinesiskt uttal, se pinyin och respektive dialektartikels fonologidel.
Samtliga kinesiska dialekter är tonspråk (även svenska är ett tonspråk) där betydelseskillnad inte bara kan anges med kombinationer av konsonant- och vokalljud, utan även med en stavelses relativa ton. Till skillnad från svenskan är tonerna i de flesta kinesiska dialekter betydelsebärande i mycket högre grad, fler till antalet och mer dynamiska inom varje stavelse. Vissa nordliga dialekter har tre toner, medan sydkinesiska dialekter kan ha upp till 10. Ett undantag är Shanghai-dialekten där tonspråket har utvecklats till något som mer liknar svenskans toner (ord som "tomten" kan vara bestämd form av antingen "tomt" eller "tomte").
I övrigt är språket i samtliga varianter mycket strikt bundet till att varje morfem består av en stavelse med relativt rigid struktur. Särskilt mandarin-dialekterna p.g.a. detta väldigt ljudfattiga och en stor mängd homonymer finns. Detta har lett till att en större benägenhet till tvåstaviga ord, för undvika sammanblandning.
Ett exempel på hur ordtoner låter brukar ofta återges med följande fyra varianter av stavelsen "ma" (på standardkinesiska):
, "mamma" - hög jämn
, "hampa" - hög stigande
, "häst" - låg fallande-stigande
, "skälla", "banna" - hög fallande
Grammatik
För standardkinesiskans grammatik se kinesisk grammatik och övriga dialekters respektive artiklar.
Samtliga kinesiska dialekter räknas som isolerande språk, vilket innebär att språket i helt saknar ordböjningar. Istället uttrycks grammatiken med hjälp av syntax. Språket saknar i praktiken tempus och uttrycker förfluten tid med hjälp av aspekt och konkret sammanhang.
Kinesiskan är ett språk som utnyttjar konstruktionen topic-comment och har orföljden subjekt-verb-objekt, precis som svenska och engelska.
Liksom många andra (obesläktade) östasiatiska språk saknar kinesiskan genus, men har istället en stor mängd måttsord som till skillnad från liknande måttsord i svenskan är obligatoriska. Ett räkneord som bestämmer antalet av ett visst substantiv måste ha ett speciellt ord som anger substantivets klass. Klasserna kan delas in efter det beskriva föremålets (eller företeelsens) form, användningsområde, arttillhörighet och en mängd andra kriterier.
Se även kinesiska måttsord.
Se även
- Lista över mest talade språk
Källor
- DeFrancis, John (1984). The Chinese Language: Fact and Fantasy. University of Hawaii Press. ISBN 0-8248-1068-6.
- Hannas, William C. (1997). Asia's Orthographic Dilemma. University of Hawaii Press. ISBN 0-8248-1892-X.
- Norman, Jerry (1988). Chinese. Cambridge University Press. ISBN 0-521-29653-6.
- Ramsey, S. Robert (1987). The Languages of China. Princeton University Press. ISBN 0-691-01468-X.
Externa länkar
- [http://www.ethnologue.com Ethnologue.com]
- [http://zein.se/patrick/chinsv2p.html Introduktion till studier i kinesiska]
- [http://zhongwen.com/ Kinesisk-engelsk ordbok]
- [http://www.chinese-outpost.com The Chinese Outpost:] Språkkurser med målet att försöka avdramatisera uppfattningar om kinesiskan som ett svårtlärt språk.
- [http://www.mdbg.net/chindict/chindict.php?page=chardict MDBG free online Chinese-English dictionary]
- [http://www.mandarin123.com Mandarin 123 :]
- [http://www.cantonese.sheik.co.uk/phorum/ Sheik's Cantonese Forum] - Forum för studerande av kantonesiska
- [http://www.asinah.org/travel-guides/chinese.html Chinese Pinyin English Dictionary]
- [http://www.oneaday.org Oneaday.org] - Ett kinesiskt ordspråk om dagen (förenklade och traditionella tecken) både på pinyin och engelska.
- [http://www.zanhe.com/ Shanghainese (a Wu Chinese dialect)] - Ett projekt med avsikt att befrämja Shanghai-dialect.
- [http://www.wu-chinese.org/ Wu-Chinese.org] - (江南雅音话吴语): Information om wu.
- [http://www.chineselanguage.org/CCDICT/index.html Chinese Characters Dictionary] - Ordbock för kinesiska tecken. Stöder kanji, hanja m.fl.
- [http://www.chinese-forums.com/ Chinese Language and Culture Forums] - Nätverk för intresserade av kinesiska och kinesisk kultur.
- [http://www.mandarintools.com/ On-line Chinese Tools] - Hjälpmedel för att lära sig kinesiska. (engelska)
- [http://www.websters-online-dictionary.org/definition/Chinese-english/ Chinese - English Dictionary]: från [http://www.websters-online-dictionary.org Webster's Online Dictionary] - the Rosetta Edition.
- [http://www.mandarin-center.com Mandarin Chinese Language Programs in Shanghai] - Erbjuder kurser i mandarin.
- [http://www.ocrat.com/ www.OCRAT.com] Sida som fokuserar på engelskspråkig undervisning i kinesiska. Inkluderar animationer för att visa streckordning i kinesiska tecken.
Kategori:Sinotibetanska språk
Kategori:Kinesiska
Kategori:Wikipedia:Veckans artikel
ko:중국어
ja:中国語
th:ภาษาจีน
simple:Chinese language
minnan:Hàn-gí
tokipona:toki Sonko
1950-talet
Kategori:1950-talet
ja:1950年代
ko:1950년대
simple:1950s
LäskunnighetLäskunnighet, eller alfabetism, i motsats till analfabetism.
Ord som uttrycker huruvida en person eller ett kollektiv av människor är i stånd att på egen hand tillgodogöra sig och förstå en skriven text.
Taiwan: Denna artikel behandlar staten Taiwan, även kallad Republiken Kina. Se vidare Taiwan (ö) för ön Taiwan och Republiken Kinas historia för statens historia 1910-1949 då den även omfattade det kinesiska fastlandet.
Taiwan är en stat på ön Taiwan i Stilla havet, officiellt benämnd Republiken Kina. Staten har även länge ansett sig ha rätt till hela det övriga Kina. Varken namnet Kina eller anspråken på fastlandet är erkänd av FN. Beteckningen Taiwan har länge använts av de stater som har brutit de diplomatiska förbindelserna med landet på grund av FN:s resolution från oktober 1971, men användningen har sedan nationalistpartiet förlorade makten 2000 blivit mer allmänt accepterat. Folkrepubliken Kina, som kontrollerar fastlandet, anser att Taiwan är en del av Kina, och att ön på så sätt egentligen inte är någon stat. I mars 2005 införde folkrepubliken en ny lag, antiutbrytningslagen, som innebär att man numera har laglig rätt att med militära medel attackera Taiwan, om man på Taiwan tar fler steg mot en självständighetsförklaring.
Historia
Huvudartikel: Taiwans historia (se även Republiken Kinas historia)
År 1895 led Kina under Qingdynastin ett militärt nederlag mot Japan och tvingades avstå Taiwan. Ön återgick till Kina efter Andra världskriget. När kommunisterna tog makten efter inbördeskriget år 1949 flydde två miljoner av de nationalistiska sympatisörerna för Guomindang till Taiwan, där de tillsatte en regering enligt 1947 års konstitution, som tidigare hade antagits för hela Kina. Under de nästföljande 50 åren demokratiserades Taiwan gradvis, och även den inhemska befolkningen fick möjlighet att delta i landets styre. År 2000 förlorade Guomindang valet för första gången, och regeringsmakten övergick till Demokratiska framstegspartiet.
Den dominerande politiska frågan fortsätter att handla om relationerna mellan Taiwan och Kina, speciellt om en eventuell förening mellan länderna eller om Taiwan formellt ska bli en självständig stat. Taiwan har under de senaste åren till viss del slutat behandla Kina som en del av det egna landet, något man alltid gjort tidigare.
Andra intressanta historiska fakta:
- Taiwan sedan 2001 har en lag om hemspråksundervisning, inriktad mot öns ursprungsbefolkning
- Dödsstraffet i Taiwan under 2003 verkställdes sju gånger
Geografi
Se Taiwan (ö).
Administrativ indelning
Landet är indelat i två provinser:
- Fujian, som består av ett 20-tal öar inklusive Quemoy och Matsu
- Taiwan, som består av ön Taiwan och Pescadorerna.
Taiwan är vidare indelat i 23 län eller kommuner (hsien, shih och chuan-shih) av varierande storlek.
Demografi
De största etniska grupperna är taiwaneser (inklusive hakka; 84%) och Hankineser (14%). 2% räknas som ursprungsbefolkning. Medellivslängd: Män 70 år, kvinnor 75 år(1998). Betydande religioner är buddhism, konfucianism och taoism (93% tillsammans) samt kristendom (4,5%). Man talar mandarin, taiwanesiska (min) och hakka-dialekter. Narkotikaanvändningen (heroin och metamfetamin) är ett stort hälsoproblem i Taiwan.
Ekonomi och industri
Taiwan har en kapitalistisk ekonomi. Man har en stor export tack vare sin industri och därmed ett stort handelsöverskott. Taiwans valutareserver är tredje störst i världen, till stor del beroende på att man då Guomindang flydde från Kina tog med sig hela den kinesiska valutareserven. Kina är den största exportmarknaden.
Under Asiens finansiella kris 1998 klarade sig Taiwan ganska bra jämfört med många av sina grannländer. Däremot innebar den globala lågkonjunkturen 2001 att Taiwan för första gången någonsin hade ett år med negativ tillväxt. Dessutom var arbetslösheten rekordhög detta år.
Naturtillgångar på Taiwan inkluderar naturgas, kalksten, marmor och asbest. 24% av landets yta är odlingsbar mark. År 1952 stod jordbruket för 32% av BNP, nu är siffran 2%. 58% av landet är skogsmark.
Elektriciteten framställs med fossila bränslen (71%), vattenkraft (6%) och kärnkraft (23%).
Industrin i Taiwan har under senaste årtionden haft god draghjälp av det halvstatliga forskningsinstitutet ITRI.
Kategori:Asiens länder
Kategori:Taiwan
zh-min-nan:Tâi-oân
ko:중화민국
ja:台湾
simple:Taiwan
th:สาธารณรัฐจีน
zh-cn:台湾
zh-tw:臺灣
Hongkong:Denna artikel handlar om den kinesiska regionen Hongkong. Se även Hongkong (olika betydelser).
|
Hongkong (香港; på pinyin ; äldre Heunggong) är en speciell administrativ region i södra Kina, omgiven av provinsen Guangdong. Hongkong består av en större halvö som kallas New Territories samt själva ön Hongkong. Huvudorten är Hongkong som ligger på Hongkongöns nordsida och udden Kowloon på New Territories sydkust norr om Victoria Harbour som skiljer Hongkongön och New Territories.
Kowloon
__TOC__
|
Historia
Under första opiumkriget 1841 landsteg britterna på Hongkongön, och Kina avträdde den året därpå. Den blev därefter en brittisk kronkoloni och ett viktigt handelscentrum. Under andra opiumkriget (1856-1860) fick britterna kontroll även över Kowloon. År 1898 arrenderade britterna de så kallade New Territories för 99 år framåt. Efter kommunisternas maktövertagande i Kina år 1949 kom över en miljon flyktingar till Hongkong som växte till en betydande industristad. Efter att Kina vägrat förlänga arrendet enades Kina och Storbritannien år 1984 om att hela Hongkongområdet skulle överlåtas till Kina år 1997 som en speciell administrativ region. Den 1 juli 1997 blev Hongkong alltså kinesiskt men avtalet gav Hongkong rätt att ha kvar sin kapitalistiska ekonomi, sin samhällsordning och alla medborgerliga fri- och rättigheter i minst 50 år. Trots detta har regeringen i Beijing försökt stifta lagar för att minska Hongkongs självstyre, vilket lett till omfattande protester och demonstrationer.
Ekonomi
På 1950-talet inleddes i Hongkong en intensiv industrialisering, och staden har länge haft en stor tillverkning av bland annat kläder, klockor, elektronik och leksaker. På grund av stigande löner och ett allt mer öppet Kina har en stor del av tillverkningen det senaste decenniet flyttat in till Guangdongprovinsen medan utvecklingen finns kvar i Hongkong. Turism är en annan viktig näring.
Geografi
Hongkong ligger på östra sidan vid mynningen av den vik som är Pärlflodens (Zhujiang) utlopp i Sydkinesiska havet. New Territories upptar nästan hela Hongkongområdets landyta men är mycket bergigt och mindre än en tiondel är odlingsbar. Förutom New Territories och Hongkongön, som även den är bergig, består Hongkongområdet även av 236 andra öar, av vilken den största är Lantau. Staden Hongkong är mycket tätbefolkad metropol med många skyskrapor.
Distrikt
Lantau
- Centrala och västra Hongkong
- Östra Hongkong
- Södra Hongkong
- Wan Chai
- Kowloon City
- Kwun Tong
- Sham Shui Po
- Wong Tai Sin
- Yau Tsim Mong
- Öarna
- Kwai Tsing
- Norra Hongkong
- Sai Kung
- Sha Tin
- Tai Po
- Tsuen Wan
- Tuen Mun
- Yuen Long
Demografi
Efter andra världskriget ökade Hongkongs befolkning avsevärt. Nu bor där knappt 7 miljoner människor av vilka 98 % är kineser, men här finns även en mångfald av kulturer och religioner som inte återfinns på många ställen i Kina. De viktigaste religionerna är buddhism, daoism och kristendom men även islam, konfucianism och varierande former av hinduism förekommer.
Kategori:Orter i Kina
Kategori:Kinas provinser
Kategori:Hongkong
ja:香港
ko:홍콩
ms:Hong Kong
simple:Hong Kong
th:เขตบริหารพิเศษฮ่องกง
zh-min-nan:Hiong-káng
Kategori:KinesiskaHuvudartikel: Kinesiska
Kategori:Sinotibetanska språk Samoiedo
Il Samoiedo è una razza canina che prende il nome da un termine obsoleto usato per indicare il popolo nenets, che vive in alcune aree della Siberia. Questo popolo di pastori nomadi di renne alleva questo bianco, soffice e allegro cane per aiutarli nel lavoro, trainare le slitte quando si spostano, e mantenere caldi i suoi padroni dormendo sopra di essi.
Temperamento
La loro indole amichevole non li rende buoni cani da guardia, ma ne fa degli eccellenti compagni, specialmente per i bambini o addirittura per altri cani. I samoiedi sono inoltre noti per essere talvolta estremamente ostinati.
Storia
Il nome samoiedi cadde rapidamente in disuso dopo la Rivoluzione d'ottobre (veniva percepito come denigratorio, si veda l'articolo sui nenets), ma per quell'epoca gli esploratori artici (come, Fridtjof Nansen e Roald Amundsen) avevano portato in Europa un numero sufficente di esemplari da far si che il nome venisse preservato e che la razza si stabilisse sia nel vecchio continente che in Nordamerica. Questi cani vengono impiegati ancora oggi per trainare le slitte, ma raramente come cani da pastore.
Samoiedo famosi
- Laika, il primo essere vivente lanciato in orbita, era un incrocio tra terrier e samoiedo.
Collegamenti esterni
- [http://www.samoiedo.info/sam/itindex.html Club Italiano Razze Nordiche - Sezione Samoiedo]
- [http://www.samoyed.org/ Samoyed.org]
ja:サモエド
categoria:Razze canine
Forex Baby names cheap holidays lanzarote mieszne filmy gu Links
|
|
|
| :: RELATED NEWS :: |
Pierre Simon, Marquis de Laplace
:For the city in Louisiana, see Laplace, Louisiana.
Laplace, Louisiana
Pierre-Simon, Marquis de Laplace (March 23 1749 – March 5 1827) was a French mathematician and Point-to-Point, a way to connect network devices
- PET Transfer Protocol, a protocol for Commodore PET computers
- Picture Transfer Protocol, a protocol for digital cameras
- PTP
|
Nokia M1122
right
The Nokia M1122 is a 4-port ADSL router that is known to have been sold in Europe and New Zealand in 2000-2002. In addition to its main task, the M1122 is capable of acting as a 10 Mbit/s
|
|
Jan Herman Zukertort
Johannes Hermann Zukertort (7 September 1842 Lublin – 20 June 1888 London) was a leading Polish-Jewish chess master.
In
|
David Janowski
Dawid Markelowicz Janowski (1868 – 1927) was a leading Polish-Jewish chess master.
Born in Poland, he settled in Paris around 1890 and began his professional chess career in 1894. He won tournaments in Monte Carlo 1901, Hanover 1902 and tied for
|
|
Barnaby Joyce
Barnaby Thomas Gerald Joyce (born 17 April 1967), Australian politician, has been a member of the Australian Senate representing the state of Queensland since July 2005. He is a member of the Nat
|
|
