:: wikimiki.org ::
| Ungern |
Ungern
Ungern är en stat i Centraleuropa. Det gränsar till Österrike, Slovakien, Ukraina, Rumänien, Serbien och Montenegro samt Kroatien. Landet har uråldriga anor, med en befolkning som till största delen talar det finsk-ugriska språket ungerska. Efter andra världskriget och före Sovjetunionens sammanbrott ingick Ungern i Östblocket. Sedan 1999 är Ungern medlem i NATO. 2004 gick Ungern med i EU.
Historia
Huvudartikel: Ungerns historia
I slutet av 800-talet vandrade magyariska stammar under Árpád västerut från nuvarande Ryssland. Några av dessa stammar bosatte sig på slätten mellan Donau och Tisza. År 1001 bildades en kristen statsbildning av Stefan I. Rikets storhetstid inföll på 1300- och 1400-talen. Det framträngande Osmanska riket besegrade ungrarna 1526, och stora delar av landet fann sig under osmanskt välde under 1500- och 1600-talet. Sedan osmanerna besegrats av Österrike 1697 och Ungern härmed återupprättats, härskade de österrikiska habsburgarna över ungrarna fram till 1918.
År 1848 bröt en revolution ut mot det österrikiska herraväldet, men slogs ned av ryska styrkor. I och med 1867 års Ausgleich ("utjämning") bildades Österrike-Ungern och den ungerska staten tilläts bilda ett självständigt parlament. Gemensam administration i form av kejsaren, utrikes- och försvarsministerium bibehölls dock i Wien.
Efter första världskriget tog kommunisten Béla Kun makten och utropade Ungern till (sovjetisk) folkrepublik. Folkrepubliken krossades dock när rumänska styrkor intog Budapest den 1 augusti 1919. Vid Trianonfördraget 1920 hamnade cirka två tredjedelar (71,5 %) av det historiska Ungern i Rumänien, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Österrike. Nationalistiska krafter i dagens Ungern kräver de förlorade territorierna åter. I sin lagstiftning tillerkänner Ungern ungrarna i grannländerna vissa rättigheter.
Ungern deltog i andra världskriget på Axelmakternas sida, och hamnade efter kriget i den sovjetiska intressesfären. Kommunistpartiet styrde sedan Ungern fram till 1989. Ungernrevolten utbröt 1956, men slogs brutalt ner av sovjetiska trupper.
Samhälle
1956
Efter överenskommelse med EU i mars 1998 om partnerskap för anslutning har landet genomfört en harmoniseringsprocess, som efter en folkomröstning med ett valdeltagande på 45,6% en andel på 83,8% av väljarna röstade ja till EU-medlemskap. Den 1 maj 2004 fick Ungern fullt medlemskap i EU.
Landets författning från 1949 genomgick en fullständig revision 1989.
Folkrepresentationen kallas Országgyűlés och har 386 mandat, fördelade enligt en kombination av majoritets- och proportionella val. Representerade är, förutom regeringspartierna, Fidesz ("ungdemokraterna") och MDF ("demokratiskt forum", partiledare Ibolya David). Senaste valet ägde rum i två omgångar i april 2002. Från de etniska minoriteterna finns 4 zigenska ledamöter (roma). Sedan valet 2002 finns inte längre högerextrema MIÉP (partiledare Istvan Csurka) kvar i folkrepresentationen.
Den ekonomiska utvecklingen i landet har varit god sedan västerländsk demokrati ersatte kommunismen. Den privata sektorn svarar för drygt 80% av BNP. Utländska investeringar till ett värde av US$ 23 miljarder har gjorts sedan 1989. Inflationen har minskat från 14% 1998 till 4,7% 2003. Arbetslösheten ligger sedan några år relativt oförändrad på 6%.
Arbetskraftens fördelning:
- Tjänster 65%
- Industri 27%
- Jordbruk 8% (1996)
Dominerande industrigrenar:
- Gruvdrift
- Metallurgi
- Byggmaterial
- Livsmedel
- Textil
- Kemisk industri
- Läkemedel
- Motorfordon
Geografi
2003
Större delen av Ungern består av slättland, på ungerska puszta. Under förhistorisk tid var den ungerska slätten täckt av vatten, och kom när vattnet drog sig tillbaka att täckas av flodavlagringar, som idag tillsammans med ditblåst lösjord ger stora vidder av mycket bördig mark.
Två tredjedelar av Ungerns yta är uppodlad. Främst odlas vet och majs, men det finns också stora odlingar av frukt, sockerbetor, grönsaker och hampa. På Bakonyskogens sydsluttningar och i nordvästra delen av landet odlas vin.
Den helt dominerande staden i landet är huvudstaden Budapest, med över 2 miljoner invånare. Den gamla stadsdelen Buda ligger på Donaus västra strand, och den modernare stadsdelen Pest på dess östra strand. Berömda byggnader är Kröningskyrkan och parlamentsbyggnaden. Staden var besatt av turkarna 1541-1686. Stora skador vållades under andra världskriget och folkresningen 1956.
Ungerns största sjö är Balatonsjön.
Ungerns regioner
Ungern delas även upp i nitton ännu mindre områden (megyék) där huvudstaden Budapest ibland kallas en egen.
Balatonsjön
Kultur
Ungern har sedan tidig medeltid varit den västliga civilisationens östligaste utpost i Europa. I samband med ökande autonomi inom det österrikiska kejsardömet blommade en modern högkultur upp, och idag är Budapests kaféer och kulturinrättningar inte sämre än de som återfinns i Wien.
Mellan floderna Donau och Tisza finns en stor rikedom i folkdräkter, folksånger och folkdanser. Spåren av balkanism kan iakttas i blandningen av serbisk, svabisk, slovakisk, rumänsk och romsk folkkultur i dess möte med den ungerska kulturen.
Det ungerska kulturinflytandet är alltjämt märkbart i näraliggande provinser som Vojvodina, Transsylvanien, södra Slovakien och Österrike, där på många ställen också stora ungerska minoriteter bor.
Ungern odlar mycket paprika, vilket återspeglar sig i matlagningen med rätter som Gulyás, pörkölt och lecsó samt kryddan Pirosarany.
Demografi
Etniska grupper
- Ungrare/magyarer 89,9%
- Roma (zigenare) 4,0%
- Tyskar 2,6%
- Serber 2,0%
- Slovaker 0,8%
- Rumäner 0,7%
Religionstillhörigheter
- Romerska katoliker 67,5%
- Kalvinister 20%
- Lutheraner 5%
- Övrigt 7,5%
Språk
- Ungerska 98,2%
- Andra språk 1,8%
Kommunikationer
Järnvägar
Järnvägarna är väl utbyggda i Ungern. Järnvägsnätet når ut till framförallt Österrike, Slovakien, Serbien och Montenegro, Kroatien, Slovenien och Rumänien. Fram till 1980-talet var spårstandarden förhållandevis dålig då resurser för underhåll var begränsade men sedan 1990-talet har större upprustningsarbeten skett vilket lett till en spårstandard som idag är mycket god. Tågen är numera också i mycket gott skick och flera av de moderna ungerska tågen har hög komfort. Speciellt tåg med benämningen InterCity i Ungern har en mycket hög komfort och med service av hög klass. Utmärkande för dessa tåg är högklassiga restaurangvagnar. Järnvägsnätet ägs och sköts av det statliga företaget Magyar Államvasutak.
Vägar
Totalt sett har Ungern en vägstandard som tillhör Europas genomsnitt. Den ligger till och med något över genomsnittet. Detta innebär att Ungern har en vägstandard som är högre än den vägstandard som finns i t ex Sverige. Vägar underhålls med gott resultat och stora satsningar har gjorts från 1990-talet och framåt med att göra vägstandarden i gott skick. Från Budapest går det motorvägar till Wien och Bratislava. Utbyggnader av nya motorvägar sker i stor omfattning. En motorväg går från Budapest till Balatonsjön och denna motorväg håller på att byggas ut för att till slut nå gränsen till Kroatien. En annan motorväg går från Budapest och söderut. Denna håller också på att byggas ut för att gå i två grenar. Den ena grenen ska nå gränsen till Serbien och Montenegro medan den andra grenen ska nå gränsen till Rumänien. Detta för att möjliggöra förbättrade internationella vägförbindelser.
Extern länk
- [http://mek.oszk.hu/00900/00935 Imre Madách: Människans tragedi]
- [http://www.demos.hu/Audit Hungary's Strategic Audit]
Kategori:Europas länder
Kategori:Kustlösa stater
Kategori:Ungern
als:Ungarn
fiu-vro:Ungari
ja:ハンガリー
ko:헝가리
ms:Hungary
simple:Hungary
th:ประเทศฮังการี
zh-min-nan:Magyar-kok
StatEn stat är ett område som utgör en självständig politisk enhet. Se även land, rike och nation.
En stat kännetecknas av territorium, befolkning, suveränitet, politisk organisation och permanens.
Vad som är en stat eller inte avgörs ofta av existensen av erkännanden från andra stater och mellanstatliga organisationer. Den som är full medlem i FN kan i allmänhet betraktas som en stat.
Se även
- statsvetenskap
- politik
Stat betecknade förr också den lön en statare fick in natura.
Kategori:Statsvetenskap
CentraleuropaCentraleuropa är den del av Europa som ligger mellan Östeuropa och Västeuropa. Vilka länder som räknas till Centraleuropa varierar. Vanligen räknas in:
- Alpina länder (från väst till öst):
- Schweiz
- Tyskland
- Liechtenstein
- Österrike
- Slovenien
- Visegrád-länder (från nord till syd):
- Polen
- Tjeckien
- Slovakien
- Ungern
Historiskt sett har med termen Centraleuropa vanligen avsetts de områden som tillhörde Tysk-romerska riket, Ungern och Polen, och senare Tyska riket och Österrike-Ungern.
Kategori:Europa
ja:中央ヨーロッパ
ko:중앙유럽
Österrike
Österrike är en förbundsrepublik i Centraleuropa, som gränsar till Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien, Italien, Schweiz och Liechtenstein.
Huvudstaden heter Wien. Andra viktiga städer är Graz, Innsbruck, Linz, Salzburg.
Historia
Huvudartikel: Österrikes historia
Landet grundades som bayrisk gränsmark (markgrevskap) kring 800 och fick senare namnet Ostarrichi (966). Det upphöjdes på 1100-talet till hertigdöme och blev en viktig maktfaktor i det tysk-romerska riket till dess upplösning 1806. Därefter var Österrike huvudlandet i det stora multietniska habsburgska väldet. Österrike (men inte de ungerska, kroatiska, dalmatinska och italienska delarna av väldet) var också medlem av det Tyska förbundet fram till 1866, när kriget med Preussen ledde till Österrikes utträde.
Efter mångåriga krav från magyarerna om ökat självstyre bildades 1867 den Österrikisk-ungerska dubbelmonarkin. Efter dubbelmonarkins nederlag i det första världskriget, och dess upplösning i fredsfördraget från St. Germain, bildades flera nya nationalstater och, efter misslyckade försök att ansluta sig till Tyskland, bildades därefter den första republiken Österrike, omfattade den större delen av Österrike-Ungerns tysktalande områden. Inre politiska splittringar och strider mynnade i en kristligt-konservativ diktatur 1934, som i sin tur föll, när tyska trupper marscherade in i Österrike i mars 1938 och Österrike införlivades med det Tredje riket under namnet Ostmark.
Efter Tysklands nederlag i det andra världskriget besattes Österrike av de fyra segermakterna och den österrikiska republiken återupprättades. Vid Potsdamkonferensen 1945 ställdes landet under en ockupationsförvaltning. Ockupationsmakterna lämnade Österrike först 1955 efter att ha skrivit under ett statsfördrag som återställde landets suveränitet. Österrike förband sig till ständig neutralitet (grundlag från 1955) och förpliktade sig att inte gå med på en återförening med Tyskland.
Först efter sammanbrottet av östblocket och det kalla krigets slut blev det möjligt för Österrike att delta i det europeiska integritetsarbetet. Efter en folkomröstning 1994 blev Österrike medlem i den Europeiska unionen (EU) 1995 och den Ekonomiska och monetära unionen (EMU) 1999.
Politik
Österrike är en parlamentarisk-demokratisk förbundsrepublik. Statschef är förbundspresidenten, som väljs av folket vart sjätte år. Förbundspresidentens viktigaste politiska uppgift är att utnämna förbundskanslern (regeringschefen) och regeringen.
Österrikes parlament består av två kammare: nationalrådet och förbundsrådet.
- Nationalrådet är den lagstiftande parlamentskammaren. Den väljs av folket för en mandatperiod på fyra år och har 183 ledamöter. Fyra partier är för nuvarande invalda i nationalrådet: Österrikes socialdemokratiska parti (Sozialdemokratische Partei Österreichs, SPÖ), De gröna (Die Grünen), det kristdemokratiska Österrikiska folkpartiet (Österreichische Volkspartei, ÖVP) och Österrikes frihetliga parti (Freiheitliche Partei Österreichs, FPÖ), ett högerpopulistiskt parti. I början av 2005 bröt de flesta FPÖ-ledamöterna och alla deras ministrar sig ut ur partiet och grundade Alliansen för Österrikes framtid (Bündnis Zukunft Österreich, BZÖ).
- Förbundsrådet representerar de nio förbundsstaterna. Deras 64 ledamöter väljs av de nio förbundsstatsparlamenten för samma mandatperiod som gäller för de själva. Förbundsrådet har vetorätt inom lagstiftningen, som dock kan röstas ner av nationalrådet genom ett så kallad tröghetsbeslut (Beharrungsbeschluss). Förbundsrådet spelar därför i praktiken ingen roll.
Österrikes regering utnämns av förbundspresidenten. Den består av förbundskanslern och ministrarna. Den nuvarande regeringen är en borgerlig koalitionsregering bestående av det Österrikiska Folkpartiet (ÖVP) och Alliansen för Österrikes framtid (BZÖ).
Österrike är en federal republik med nio förbundsstater (Bundesland). Varje förbundsstat har egen författning, folkförsamling och regering. De folkvalda delstatsparlamenten kallas för Landtag och har rätten att lagstifta inom sitt kompetensområde. Lantdagen väljer regeringschefen, landshövdingen (Landeshauptmann/Landeshauptfrau).
Den regionala förvaltningen handhas av förbundsstaterna, vilka i sin tur är indelade i kommuner som styrs av folkvalda församlingar. En administrativ mellannivå mellan kommuner och delstatsförvaltningen utgör häraden (Bezirk).
right
Österrikes nio förbundsstater - och deras huvudstäder
#Burgenland - Eisenstadt
#Kärnten - Klagenfurt
#Niederösterreich - St Pölten
#Oberösterreich - Linz
#Salzburg - Salzburg
#Steiermark - Graz
#Tirol - Innsbruck
#Vorarlberg - Bregenz
#Wien - Wien
Geografi
Österrike består av fem landskapsregioner. Den största delen av Österrike upptas av Östalperna (63% av ytan) som sträcker sig från gränssjön Bodensee fram till staden Wien i öster. I Alperna ligger Österrikes högsta topp (Großglockner, 3 797 m ö.h.). Norr om Alperna bildar Donaufloden gränsen till utlöparna av det Böhmiska massivet (10%) och Karpaterna (11,3%). Wien ligger i Wien-sänkan (4,4%) och söder och öster om Wien utbreder sig en låglandsregion som tillhör det ungerska låglandet (11,3%).
Österrikes viktigaste flod är Donaufloden, som avvattnar Alperna genom bifloderna Lech, Inn och dess biflod Salzach, Enns, Drau och dess biflod Mur m m.
I Österrike kan man urskilja tre klimatzoner. De östra delarna är präglade av det kontinentala pannoniska klimatet (medeltemperatur i juli oftast över 19°C, årsnederbörden i regel under 800 mm), de inre Alpområdena har ett alpint klimat (mycket nederbörd, permanent snötäcke över 3 000 m ö.h., korta somrar, långa vintrar) och resten av landet präglas av det milda och fuktiga medeleuropeiska övergångsklimatet med medeltemperaturer i juli mellan 14 °C och 19 °C och upp till 2000 mm årsnederbörd beroende på region. En speciell företeelse i Alperna är den varma och torra föhnvinden, en fallvind, som påverkar människor negativt.
Karta
föhnvind
Det här är en karta över Österrike!
Befolkning
I Österrike bor 8 067 300 människor, varav 708 700 utländska medborgare (8,8%) (2002). Drygt 40% av befolkningnen bor i och kring staden Wien, ytterligare 30% i områdena norr och söder om Alperna, medan Alpområdet är glesbefolkat. Österrikes storstäder är Wien (2005: 1 626 440 inv.), Graz (2001: 226 244 inv.), Linz (2001: 183 504 inv.), Salzburg (2001: 142 662 inv.) och Innsbruck (2001: 113 392 inv.).
Österrikes befolkning är huvudsakligen tyskspråkig. Standardspråket i Österrike skiljer sig i viss mån från det förbundstyska, framför allt inom ordförrådet som innehåller över 1000 s.k. austriacismer. I Österrike finns sex erkända språkminoriteter vars rättigheter är reglerade i statsfördraget från 1955 och senare lagar. De största grupperna utgörs av den slovensktalande minoriteten om 30 000-50 000 personer i delstaten Kärnten och en lika stor kroatisktalande minoritetsgrupp i Burgenland. I Burgenland bor också en ungersktalande minoritetsgrupp samt Roma och Sinti. I Wien och Niederösterreich finns det tjeckisk- och slovakisktalande minoritetsgrupper.
78% av österrikarna tillhör den romersk-katolska kyrkan, 5% de evangeliska kyrkorna (huvudsakligen den lutherska), 4,5% tillhör andra samfund och 9% betecknar sig som religionslösa.
Sociala förhållanden
Dagens Österrike är en modern socialstat. Första ansatser till en socialpolitik gjordes redan i den Österrikisk-ungerska monarkin mellan 1860 och 1890, men de första större sociala reformerna genomfördes under den sociala och politiska revolutionen (första republiken) efter första världskriget. Reformprogrammet avstannade efter några år p g a de hårda politiska striderna och de ekonomiska problemen. Samarbetsandan och samförståndet mellan arbetsgivare och fackföreningar i den andra republiken efter andra världskriget ledde slutligen till utvecklingen av ett omfattande offentligt välfärdssystem. Grundpelaren är socialförsäkringen som alla arbetstagare och deras anhöriga omfattas av. Den består av sjuk-, olycksfall-, arbetslöshets- och ålderspensionsförsäkringen. Därutöver finns det olika former av familjestöd och annat socialt understöd.
Föräldraförsäkring och barnomsorg
Modern ha rätt till ledighet från 8 veckor före födseln till 8 veckor efter födseln. Därefter får föräldrarna föräldrapenning tills barnet fyller två år, varav sex månader är knutna till varje förälder. Tas andra årets föräldraförsäkring ut på deltid, så kan man förlänga föräldraledigheten tills barnet fyller tre år.
Den offentliga barnomsorgen (som för övrigt är ett frivilligt kommunalt åtagande) inskränker sig till deltidsförskola (Kindergarten) från tre års ålder. Yngre barn och de som önskar heltidsbarnomsorg är hänvisade till dagmammor och privata inrättningar som dominerar barnomsorgen.
I Österrike får familjerna barnbidrag (Familienbeihilfe). Det betalas ut tills barnet fyllt 19 år eller tills det avslutat utbildningen, men högst till 25 års ålder, d v s så länge föräldrarna är underhållsskyldiga.
Utbildning
Barnen börjar den 4-åriga folkskolan (Volksschule) i sexårsåldern. Efter de fyra gemensamma åren ställs de (eller snarare deras föräldrar) inför valet att fortsätta 4 år i Hauptschule, en förlängning av folksksolan, (ca 2/3 av eleverna) eller gå till det 8-åriga gymnasiet (1/3 av eleverna). Ca 1/3 av eleverna på gymnasieskolan byter efter de första fyra åren till en 5-årig yrkesförberedande gymnasieskola, medan 2/3 fortsätter på det allmänna gymnasiets högre stadium som förbereder för högre studier. Absolventerna av Hauptschule går antingen vidare till en lärlingsutbildning vid företag med en dag yrkesskola (Berufsschule) i veckan eller till kortare yrkesutbildningar i skolform. Ett byte mellan skoltyperna är möjligt men sällsynt.
Den gymnasiala avgångsexamen Matura ger generell behörighet för tillträde till universitetsstudier. Uppfylls de centralt reglerade särskilda behörighetskraven för ämnet, så ger den också rätt till en studieplats i den valda utbildningen och på det valda universitetet (med undantag för konstnärliga utbildningar). Det finns 19 universitet i Österrike. Studierna avslutas efter lägst fyra år med magisterexamen eller efter ytterligare studier med doktorsexamen. Det finns ochså kortare studier (minst tre år) som leder till bakkelaureusexamen. Sedan 1994 finns det fackhögskolor (Fachhochschulen) i Österrike vilka erbjuder kortare och mer praktikorienterade utbildningar.
Arbetsmarknad
2003 hade omkring 49% av den österrikiska befolkningen (77% av befolkningen i åldrarna 15-59 år) ett förvärsarbete. 45% av alla förvärvsarbetande var kvinnor; av dem arbetade mer än 37% deltid (men bara 4% av männen).
Anställningen är reglerad genom lagstiftning och kollektivavtal. Genom lagstiftning regleras t ex normalarbetstid (högst 40 timmar/vecka), minimisemester (5 eller 6 veckor beroende på antal arbetade år), uppsägning och avgångsvederlag. I kollektivavtal regleras anställningsförhållanden och löner. En österrikisk arbetstagare har rätt till 14 månadslöner/år.
Avtalspartner på arbetsgivarsidan är die Bundeskammer der gewerblichen Wirtschaft (ungefär 'Förbundsekonomikammaren'), där alla företag är tvångsanslutna. På arbetstagarsidan finns centralorganisationen Österreichischer Gewerkschaftsbund (ÖGB) (’Österrikiska fackföreningsförbundet’), som omfattar arbetare och tjänstemän i såväl privat som offentlig tjänst. Därutöver är alla arbetstagare obligatoriskt anslutna till Kammer für Arbeiter und Angestellte (’Arbetarekammaren’). Även andra självständiga yrkesgrupper har obligatorisk medlemskap i olika kammare, såsom bönderna i Landwirtschaftskammer (’Lantbrukskammaren’), advokater i Rechtsanwaltskammer (’Advokatkammaren’) m m.
Vid arbetslöshet har man rätt till arbetslöshetsersättning under 20 till 52 veckor beroende på antal arbetade år och ålder. Den skattefria a-kassan motsvarar ungefär 55% av nettoinkomsten (arbetsinkomst efter skatt), men uppgår till högst 36,84 euro/kalenderdag (2003). Efter den här tiden kan man söka nödhjälp (Notstandshilfe) om hushållsinkomsterna (d v s inkomsterna av make/maka eller sambo) inte överstiger en viss gräns.
2003 var arbetslösheten i Österrike 4,2%.
Kategori:Europas länder
Kategori:Kustlösa stater
Kategori:Österrike
als:Österreich
fiu-vro:Austria
ja:オーストリア
ko:오스트리아
ms:Austria
simple:Austria
th:ประเทศออสเตรีย
zh-min-nan:Tang-kok
Slovakien
Slovakien (på slovakiska Slovensko; officiellt Slovakiska republiken, Slovenská Republika) är en republik i Centraleuropa som gränsar till Polen, Ukraina, Ungern, Österrike och Tjeckien. Huvudstad är Bratislava.
Historia
Huvudartikel: Slovakiens historia
Officiellt blev Slovakien en republik först 1 januari 1993 då Tjeckoslovakien delades. Förutom en period under andra världskriget då landet var ett protektorat inom Nazityskland har landet aldrig tidigare existerat som egen nation.
Geografi
Det slovakiska landskapet utmärks av en mängd berg och dalar och Karpaterna sträcker sig över landets norra del. Bergstopparna i Tatra har flera populära skidorter. Där ligger också Slovakiens högsta punkt, Gerlachovský štít, 2 655 meter över havet. I sydost och sydväst, längs Donau, är landskapet flackt. Andra större floder är Váh och Hron.
Klimatet är tempererat med svala somrar och kalla vintrar.
Städer i Slovakien
- Banská Bystrica
- Bratislava
- Košice
- Martin
- Nitra
- Žilina
- Zvolen
Ekonomi
Trots farhågor om motsatsen så har Slovakiens ekonomiska situation snabbt förbättrats efter nationens uppkomst vid delningen av Tjeckoslovakien 1993. BNP-tillväxten har varit mellan fyra och tio procent per år, statskulden har sjunkit och inflationen har hållits på en föhållandevis låg nivå. Däremot lider man alltjämt av en hög arbetslöshet i landet, den näst högsta inom hela EU på över 15 procent endast slagen av grannlandet Polen.
Näringsliv
Slovakien har envetet arbetat med att locka till sig utländska investerare med bland annat en skattereform som har gjort att landet har det lägsta skattetrycket i hela EU. Kia har nyligen förlagt sin europafabrik till Žilina i Slovakien. Med de redan etablerade Volkswagen- och Peugeotfabrikerna är därmed Slovakien världens största bilproducent räknat per invånare. I kölvattnet till bilfabrikerna har många underleverantörer till bilindustrin etablerat sig i landet de senaste åren.
Demografi
- Nationaliteter: slovaker 4 614 854 (85,8%), ungrare 520 528 (9,7%), romer 89 920 (1,7%), tjecker 44 620 (0,8%), ruthener 24 201, ukrainare 10 814
- Befolkningens medelålder: 35 år (2003)
- Religiös tillhörighet: katolsk 60,3 %, ateistisk 9,7 %, protestantisk 8,4 %, ortodox 4,1 %, annan 17,5 %
Politik
Religiös]
Slovakiens statschef är presidenten, som väljs av folket på fem år. Ivan Gašparovic är president sedan 2004. Presidenten utser premiärministern och den övriga regeringen.
Slovakiens parlament har en kammare med 150 ledamöter valda på fyra år.
Slovakien blev medlem i NATO 29 mars 2004 och i EU 1 maj 2004.
Sveriges ambassadör i Slovakien är Cecilia Julin.
Kommunikationer
Flyg
Bratislava har internationell flygplats varifrån lågprisbolaget SkyEurope opererar. Även Košice har en mindre internationell flygplats. Inrikesflyg finns, men är begränsat till några få flygplatser. Närheten mellan Bratislava och Wien gör att många flygresenärer på väg till/från huvudstaden nyttjar Wiens flygplats och vice versa.
Järnvägar
Wien
Järnvägarna är väl utbyggda i Slovakien. Järnvägsnätet når ut till framförallt Tjeckien, Österrike och Ungern. Fram till 1980-talet var spårstandarden förhållandevis dålig då resurser för underhåll var begränsade men sedan 1990-talet har upprustningsarbeten skett vilket lett till en bättre spårstandard. Tågen är numera också i gott skick och flera av de moderna slovakiska tågen har hög komfort. Järnvägsnätet ägs av statliga [http://www.zsr.sk ZSR]
Vägar
Totalt sett har Slovakien en ojämn vägstandard. Den västra delen av landet har ett mycket väl utbyggt vägnät av hög standard medan den östra delen håller betydligt lägre standard. Totalt sett har ändå Slovakien vägar som ligger på en genomsnittlig europeisk nivå vilket är något bättre än t ex Sverige vars vägar ligger under det europeiska genomsnittet. Resurser har mest lagts på den västliga delen av landet. Här finns motorvägar som utgår från Bratislava och fortsätter vidare norrut och söderut i landet. De fortsätter även mot Tjeckien och Ungern. Se även lista över motorvägar i Slovakien.
Vattenvägar
Donau är livligt trafikerad och persontrafik med båt bedrivs från Bratislava, bl a till huvudstäderna Wien, Budapest och Belgrad som också ligger längs Donau.
Sevärdheter
Belgrad]
- Bondebyn Vlkolínec
- Zipser Borg, Spišské Podhradie och Žehra
- Staden Banská Štiavnica
- Grottorna i Aggtelek och Karst (delvis i Ungern)
- Staden Bardejovs historiska centrum
- Isgrottan i Dobschau
Extern länk
- [http://www.government.gov.sk/english/ Slovakiens regerings webbplats]
- [http://www.freeworldmaps.net/europe/slovakia/map.html Kartor över Slovakien]
Kategori:Europas länder
Kategori:Slovakien
Kategori:Kustlösa stater
als:Slowakei
fiu-vro:Slovakkia
ja:スロバキア
ko:슬로바키아
simple:Slovakia
th:ประเทศสโลวาเกีย
zh-min-nan:Slovensko
Ukraina
Ukraina är en republik i Östeuropa med landgräns mot Rumänien, Moldavien, Ryssland, Polen, Slovakien, Ungern och Vitryssland. Huvudstad är Kiev. Ukraina var en av delrepublikerna i Sovjetunionen fram till dess fall 1991 och dessförinnan en del av Ryssland
Ordet Ukraina kommer av ett slaviskt ord för "på gränsen", "nära gränsen". En liknande benämning finns för det nuv. kroatiska landskapet Krajina. I äldre tid var det vidare vanligt att använda benämningen "Lillryssland" om Ukraina, under det att egentliga Ryssland benämndes "Storryssland". I kulturellt hänseende är Ukraina ett delat land, dels efter dimensionen tidigare polskkontrollerat område resp tidigare tsarkontrollerat område, där befolkningen i de tidigare polskkontrollerade områdena oftast är romerska katoliker eller tillhör en ortodox kyrka unierad med Rom, dels också efter dimensionen att etniska ryssar i hög utsträckning inflyttat under sovjettiden till områden främst i öst, där stora koncentrationer av tung industri byggts upp. Halvön Krim anses historiskt heller ej höra till Ukraina. Halvön som erövrades från turkarna under Katarina II flyttades administrativt över till Ukraina av den sovjetiske ledaren Nikita Chrustjov. På Krim finns ryska militärbaser. I Ukraina finns också en stor ungersk minoritet.
Historia
Huvudartikel: Ukrainas historia
På 800-talet bildades Kievriket, som kristnades från Bysans 988. Från och med 1200-talet inleds en lång tid av problem med andra riken: först invaderat av mongoler, därefter ett lydrike i Polen-Litauen. Kosacker, upprorsmän från bondeklassen, gjorde uppror på 1600-talet och vann anseende för sin krigskonst i hela Europa, men förföljde och attackerade judar. I slutet av 1600-talet tillfaller stora delar av Ukraina Ryssland. Sverige försökte befria Ukraina, men vid nederlaget i Poltava 1709 slås motståndet ner. I slutet av 1700-talet blir resten av vad som nu är Ukraina ryskt.
Efter freden i Brest-Litovsk 1918 så gjorde Tyskland Ukraina självständigt, något som dock varade i bara två år tills det erövrades av Sovjetunionen. 1941-1943 så var Ukraina ockuperat av Nazityskland, de sista västliga delarna återerövrades av Röda armén 1944. Efter Sovjetunionens fall 1991 så blev Ukraina självständigt. Ukraina har dock haft en viss självständighet under en lång period; egen huvudstad var tidigare Kharkov men byttes senare ut mot Kiev.
Geografi
Ukraina är ett bördigt land med svartjord och många floder, och är således en viktig jordbruksexportör för övriga Europa. Mot Vitryssland är det skogsmarker. Karpaterna till väster når upp till 2 061 meter över havet vid dess topp (Hoverla)
Under Sovjettiden var Ukraina de höga kommunistledarnas semesterparadis; det är medelhavsklimat vid Svarta havet, om än vintrarna är kallare. Populära turistmål är Lviv, Kiev, Odessa och Krim med dess riviera.
Näringsliv
Bortsett från jordbruket, finnes även rika naturtillgångar. Sovjetmakterna byggde upp industrin, särskilt vapenindustrin, men självständigheten innebar en svår omställning då flera företag gick under, bl a då Ukraina inte längre hade tillgång till Sovjets olja. Läget förbättrades en bit in på 1990-talet.
Städer i Ukraina
- Kiev
- Bila Tserkva
- Charkiv
- Donetsk
- Dnipropetrovsk
- Jalta
- Mizocz
- Odessa
- Lviv
- Sevastopol
- Tjernobyl
- Poltava
- Simferopol
Språk
Officiellt språk är ukrainska, ett östslaviskt språk som har likheter med ryska och vitryska med även med polska och slovakiska.
Extern länk
- [http://www.ui.se/fakta/europa/ukraina.htm Ukraina Utrikespolitiska institutet]
Kategori:Ukraina
Kategori:Europas länder
Kategori:Wikipedia:Veckans artikel
als:Ukraine
fiu-vro:Ukraina
ja:ウクライナ
ko:우크라이나
ms:Ukraine
simple:Ukraine
th:ประเทศยูเครน
zh-min-nan:Ukrayina
Serbien och Montenegro
Serbien och Montenegro (på serbiska Србија и Црна Гора) är ett statsförbund eller federation på Balkanhalvön i sydöstra Europa bestående av delstaterna Serbien och Montenegro och som gränsar till Albanien, Makedonien, Bulgarien, Rumänien, Ungern, Kroatien och Bosnien-Hercegovina.
Federationen bildades år 2003 av de två återstående republikerna i forna Jugoslavien. Förhållandet mellan de båda delstaterna är diffust. Vidare finns det inom Serbien två autonoma provinser, Kosovo och Vojvodina. Kosovo är efter kriget i Kosovo under FN:s administration, och dess status inom statsförbundet är för närvarande något oklar. Se vidare Serbien och Montenegro.
Historia
Då den socialistiska förbundsrepubliken Jugoslavien splittrades 1992 återbildade delrepublikena Serbien och Montenegro förbundsrepubliken Jugoslavien. FN och en rad stater (däribland USA) vägrade dock erkänna den nya staten som Jugoslaviens efterföljare och den blev inte medlem av FN förrän år 2000. Under 1990-talet var Jugoslavien inblandat i jugoslaviska krigen.
Den 4 februari 2003 omvandlades förbundsrepubliken Jugoslavien till det lösa samväldet Serbien och Montenegro. Delstaterna har på senare år glidit alltmer isär och Montenegro har fått ökad självständighet från Belgrad.
Geografi
Serbien och Montenegro har en yta på 102 350 km². Montenegro är betydligt mindre än Serbien och ligger sydväst om Serbien. Montenegro har en 199 kilometer lång kust mot adriatiska havet medan Serbien är kustlöst. Serbien utom Kosovo består i huvudsak av slättland och låga kullar. Kosovo och Montenegro har däremot ett mycket bergigt landskap.
Städer
Landets största stad är Serbiens huvudstad Belgrad med 1 711 800 invånare. Ingen annan stad kommer i närheten av dess storlek och av landets nästföljande städer, Novi Sad, Niš, Priština, Kragujevac och Podgorica (i Montenegro), har ingen mer än 200 000 invånare.
Administrativ indelning
- Serbien, indelat tre provinser som i sin tur är indelade i distrikt
- egentliga Serbien
- Kosovo (egentligen Kosovo och Metohija)
- Vojvodina
- Montenegro
Politik
Parlamentet, som har sittt säte i Belgrad, har 126 medlemmar; 91 från Serbien och 35 från Montenegro. Författningsrätten har säte i Podgorica. I september 2004 blev gamla socialistiska symboler ersatta med en ny flagga och nationalsången "Boze Pravde" (i Serbien). Den 3 april 2003 blev landet det 45e medlemslandet i Europarådet.
Ekonomi
Varje delstat har sin egen ekonomiska politik och valuta. Serbien har serbisk dinar (CSD) och Montenegro har euro. Landet drabbades av en svår ekonomisk kris i början av 1990-talet och hör idag till de fattigaste länderna i Europa. Nettoinkomsten per invånare var år 2002 cirka 149 euro i månaden. Montenegro hade tidigare endast runt 70% av Serbiens ekonomiska och sociala nivå, men nu är både genomsnittliga löner och pensioner dubbelt så höga som i Serbien.
Kategori:Europas länder
Kategori:Serbien och Montenegro
Kategori:Balkan
als:Serbien-Montenegro
ja:セルビア・モンテネグロ
ko:세르비아 몬테네그로
ms:Serbia dan Montenegro
th:ประเทศเซอร์เบียและมอนเตเนโกร
zh-min-nan:Srbija kap O·-soaⁿ
Kroatien
Kroatien (kroatiska: Hrvatska) är en republik på nordvästra Balkanhalvön i sydöstra Europa. Kroatien gränsar till Serbien och Montenegro, Bosnien och Hercegovina, Slovenien och Ungern. Kroatiens huvudstad är Zagreb.
Historia
Huvudartikel: Kroatiens historia
Kroaterna är ett slaviskttalande folk som bodde i det område som idag kallas Galizien (i Ukraina och Polen). Därifrån migrerade de under 600-talet längre söderut till dagens Kroatien. Kroaternas första konung var Tomislav I runt 900-talet. Under östromersk och senare frankisk överhöghet blev Kroatien ett av de mäktigaste kungadömena i regionen, men år 1102 avslutades en inre maktkamp, som pågått i ett århundrade, och kroaterna satte sig under ungersk överhöghet.
Under mitten av 1400-talet blev det ungerska riket kraftigt påverkat av den osmanska expansionen, och stora delar av dåtidens Bosnien och Hercegovina föll till osmanerna. Under samma tid blev Dalmatien venetiansk. Dubrovnik var en stadsstat som först var bysantinsk och venetiansk, men blev senare en oberoende stat vid namn republiken Dubrovnik, även om den var satt under sina grannländernas överhöghet.
Slaget vid Mohács år 1526 tvingade det kroatiska parlamentet att bjuda in habsburgarna under Ferdinand I att överta kontrollen över Kroatien. Det habsburgska styret ledde så småningom till att osmanerna betvingades och på 1700-talet var det mesta av Kroatien utom osmansk kontroll och habsburgarna gavs Istrien, Dalmatien och Dubrovnik mellan 1797 och 1815. Efter första världskriget och Österrike–Ungerns fall uppgick Kroatien i det som 1928 skulle bli Jugoslavien. Under andra världskriget invaderades Jugoslavien och Kroatien blev en fascistisk marionettstat. Efter krigets slut blev Jugoslavien en socialistisk, federativ stat under Josip Broz Titos diktatoriska ledarskap.
Kroatien var tillsammans med Slovenien, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Montenegro och Makedonien en av delrepublikerna i federationen Jugoslavien fram till 1991 då landet lämnade federationen.
År 1991 förklarade sig Kroatien självständigt från Jugoslavien, men inte förrän efter ett blodigt inbördeskrig med den jugoslaviska armén och serbiska separatister som varade i fem år. Mellan 1992 och 1995 deltog kroatiska styrkor även i kriget i Bosnien–Hercegovina. År 1995 slöts fredsavtalet i Dayton. Inte förrän 1998 införlivades de separatistiska områdena med Kroatien och då som FN-mandat.
Kroatien är sedan 2000 medlem i Partnerskap för fred (PFF), och aspirerar till medlemskap i Nato sedan 2002. År 2003 sökte Kroatien medlemskap i Europeiska unionen (EU). Landet beviljades status som kandidatland 2004, och har därmed gjort flera reformer för att anpassa sin ekonomi till EU:s. Det råder dock oklarheter och tveksamhet från EU om att vidareutveckla kandidaturen mot ett eventuellt fullt medlemskap. Detta beror bland annat på att Kroatien enligt EU har visat viss ovilja mot att utlämna personer som anses vara krigsförbrytare under krigen från 1990-talet.
Politik
Huvudartikel: Kroatiens politik
Enligt författningen från 1990 är Kroatien en parlamentarisk demokrati. Kroatiens president är statschef och överbefälhavare, och väljs på fem år. Presidenten utser premiärminstern med parlamentets godkännande och har även visst inflytande över utrikespolitik. Kroatiens parlament (sabor) består av en kammare med 160 ledamöter valda på fyra år. Parlamentet sammanträder 15 januari till 15 juli samt mellan 15 september och 15 december. Regeringen (vlada), som leds av premiärministern, består av 2 vice premiärministrar och 14 ministrar. Rättsystemet är tredelat, med en högsta domstol samt länsdomstolar och kommundomstolar.
Geografi
15 december
Huvudartikel: Kroatiens geografi
Kroatien ligger mellan centrala, södra och östra Europa. Landet har en ganska egendomlig form som nästan återspeglar en halvmåne eller hästsko och som gör att Kroatien gränsar till många länder: Slovenien, Ungern, Serbien, Bosnien och Hercegovina och Montenegro samt maritimt mot Italien. Landet delas i två delar av Bosnien–Hercegovinas lilla kuststräcka runt Neum.
I landets norra och nordöstra del domineras terrängen av fält, sjöar och åsar. I Lika och Gordski Kotar domineras landskapet av tätt skogbeklädda berg. Den smala adriatiska kustremsan (Istrien och Dalmatien) är mestdels bergig.
Kroatien har en blanding av klimat. I nord och öst är det kontinentalt, vid kusten medelhavsklimat och i landets sydcentrala delar rådar höglandsklimat.
Det högsta berget är Dinara på 1 830 meter över havet och den största sjön är Kozje. Den längsta floden är Donau.
Städer i Kroatien inkluderar Zagreb, Split, Rijeka, Osijek, Zadar, Slavonski Brod, Pula, Karlovac, Dubrovnik, Varaždin, Sisak, Šibenik, Vinkovci, Vukovar, Đakovo, Knin, Rovinj, Opatija och Hum.
Ekonomi
Huvudartikel: Kroatiens ekonomi
Turism är en viktig del av näringslivet. Kroatiens utrikeshandel är inriktad på EU, och därför påverkas landets ekonomi av trender i länder som Tyskland och Italien. Landets BNP per capita uppskattades (köpkraftsjusterad) 2004 till cirka 11 000 USA-dollar.
Kroatien är, näst Slovenien, det mest välmående landet av staterna som en gång utgjorde Jugoslavien. I slutet av 1980-talet började i och med kommunismens fall en ekonomisk övergång. Kroatien hade ett fördelaktigt läge men skadades svårt av avindustrialiering och krig. De största problemen för landet är idag stor arbetslöshet och långsamma reformer. Speciellt svåra faktorer är rättssystemet och den allmänna administrationen som båda är föråldrade och ineffektiva.
Landet har haft en snabbare tillväxt på senare år och förbereder sig för att söka medlemskap i EU. Flera steg har redan tagits för att göra Kroatiens ekonomi mer snarlik EU:s och man väntar att detta inom en snar framtid ska leda till ökad aktivitet i ekonomin.
Demografi
Huvudartikel: Kroatiens demografi
Kroatiska är officiellt språk och modersmål för majoriteten av landets befolkning. Det är ett slaviskt språk som använder sig av det latinska alfabetet. Andra språk talas av mindre än fem procent av befolkningen.
Kroatiens befolkningsmängd har stagnerat under det senaste decenniet. Kriget som varade mellan 1991 och 1995 bidrog främst till detta, dels genom att folk blev dödade i strid, dels genom att landet genomlevde en stor emigration. Landets naturliga befolkningsökning är noll eller negativ och ligger på ungefär ±1 %. Den förväntade livslängden ligger på runt 75 år, och andelen läskunniga är 98,5 %. Befolkningens medelålder är 38,9 år.
Kroatien befolkas främst av kroater (89,6 %). De största minoritetsgrupperna är serber (4,5 %) (innan jugoslaviska krigen utgjorde serberna 13 %; det uppskattas att upp till 300 000 flydde till Serbien), bosniaker (0,5 %) och magyarer (0,4 %). Den främsta religionen är romersk katolicism (87,8 %), minoritetsreligioner är främst ortodox kristendom (4,4 %), islam (1,3 %) och protestantism (0,3 %). Övriga utgör 6,2 %.
Kultur
Kroatiens kultur baseras på en tretton århundraden lång historia, under vilken landet lyckats förvärva många monument och städer, vilka har gett ett stort antal utstående individer. Landet huserar också sex världsarv och åtta nationalparker. Tre nobelpristagare har kommit från Kroatien, plus ett stort antal uppfinnare. Några av de första reservoarpennorna kom från Kroatien.
Halskläder har starka band till Kroatien, då slipsen (kravata) uppfanns här. Landet har också en lång tradition av musiker, artister och författare, liksom en mycket varierad matkultur.
Utbildning
Den allmäna skolplikten gäller från 7 till 15 år. Kroatien har fyra universitet, fördelade på städerna Zagreb, Rijeka, Osijek och Split.
Turism
Populära turistmål är Zagreb, Rijeka, Sibenik, Vodice, Makarska, Split och den medeltida staden Dubrovnik. Den mest besökta delen är Dalmatien, som utgör den södra delen av Kroatiens kust mot Adriatiska havet. Vid kusten finns också många välbesökta öar, bland annat Krk, Kroatiens största ö, samt nationalparken Kornati. Även Istrien är välbesökt, till exempel den romerska Amfiteatern i Pula och de pittoreska städerna Rovinj och Poreč. I Istrien finns även världens minsta stad, Hum, med bara 17 invånare.
Kusten var populär bland turister fram till 1980-talet men under den första delen av 1990-talet var det inga turister som sökte sig till Kroatien då krig pågick. Efter fredsavtalet i Dayton 1995 har turismen återvänt och blomstrat under första hälften av 2000-talet.
- Lista över Kroatiens nationalparker
Lista över Kroatiens nationalparker
Lista över Kroatiens nationalparker]
Kategori:Kroatien
Kategori:Europas länder
Kategori:Balkan
fiu-vro:Horvaatia
ja:クロアチア
ko:크로아티아
th:ประเทศโครเอเชีย
zh-min-nan:Hrvatska
Finsk-ugriska språk
Finsk-ugriska språk är en grupp språk inom den uraliska språkfamiljen som huvudsakligen talas i skogsbältet från floden Ob och västerut. De finsk-ugriska språken är tillsammans med baskiskan, turkiskan och maltesiskan de enda språken i Europa som inte tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen.
Som finsk-ugriska folk räknas de folk som pratar finsk-ugriska språk.
Språkträd
- Uralaltaiska språk (omdebatterade språkgrupp)
- Uraliska språk
- Finsk-ugriska språk
- Ugriska språk
-
- Ungerska
-
- Ob-ugriska språk
- Finsk-permiska språk
-
- Östersjöfinska språk
-
- finska
-
- tornedalsfinska (meänkieli)
-
- savo
-
- karelska
-
- ingermanländska
-
- vepsiska
-
- estniska
-
- liviska
-
- Finsk-Cheremisiska språk
-
- Keremissiska språk
-
- Mariska
-
- Ängsmariska
-
- Bergsmariska
-
- Finsk-mordvinska språk
-
- Permiska språk
-
- Samiska
- Samojediska språk
- Altaiska språk (se vidare språkträd i den artikeln)
Se även
- finsk-ugrisk religion
Kategori:Finsk-ugriska språk
Andra världskriget
Andra världskriget var en världsomspännande militär konflikt som inleddes när Tyskland invaderade Polen den 1 september 1939 och slutade den 2 september 1945 med Tysklands och Japans totala nederlag i och med den allierade invasionen av Berlin och atombombningen av Hiroshima och Nagasaki. Kriget bestod av flera större och mindre konflikter, där de dominerande stod mellan axelmakterna Tyskland, Italien och Japan och de allierade England, Frankrike och, under senare delen av kriget, Sovjetunionen och USA. Därutöver deltog ett mycket stort antal andra stater. Från och med 1942 fanns det få stater i världen som stod utanför kriget.
Medan första världskriget i huvudsak utspelade sig i Europa var andra världskriget verkligen ett globalt krig. Förutom Europa bedrevs kriget i Nordafrika, Ost- och Sydostasien, Atlanten och Stilla havet. De krigförande staterna satte också in alla tänkbara resurser för att vinna. Kriget ledde också till umbäranden utan motstycke för civilbefolkningen och avslutades med att ett nytt fruktansvärt vapen - atombomben introducerades för världen.
Bakgrund
Efter första världskrigets slut 1918 stod Tyskland som förlorare. Vid fredskonferensen i Versailles 18 januari 1919 ansågs Tyskland som ansvarigt för kriget, och ett enormt krigsskadestånd utkrävdes. Tyskarna förbjöds att ha krigsflotta, militärflygplan och stridsvagnar, armén fick bestå av maximalt 100 000 man och Rhenlandet skulle demilitariseras. Trots detta lyckades man bygga upp en krigsmakt med tillräcklig kraft för att erövra andra länder.
Något förenklat kan man säga att trots att Versaillesfreden var en mycket hård fred var den inte tillräckligt hård för att knäcka den tyska industrikapaciteten. Villkoren för freden var mycket hårda, bland annat fick Tyskland avträda alla sina kolonier, man fick (som nämndes ovan) inte ha någon flotta, krigsmakten skars ner till ett minimum, man dömdes att betala ett jättelikt krigsskadestånd och man fick ta på sig hela skulden för kriget. I synnerhet det sistnämnda, den så kallade krigsskuldsparagrafen orsakade en enorm bitterhet hos många tyskar. Bland extremister på högerkanten samt inom militären föddes också "dolkstötslegenden", det vill säga att orsaken till förlusten var att soldaterna blivit svikna av politikerna på hemmaplan. En av många som svalde detta utan eftertanke var Adolf Hitler, som 1921 blev ledare för NSDAP - nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet, mer känt som nazistpartiet.
Det är visserligen sant att ententen (de allierade) under första världskriget aldrig invaderade Tyskland, likväl var det den tyska krigsledningen som bad om vapenstilleståndet som trädde i kraft den 11 november 1918. Tysklands resurser var vid det här laget helt uttömda och man stod inför en enorm övermakt där till exempel 300 000 nya amerikanska soldater anlände varje månad. Dessutom hade en revolution utbrutit och kejsaren Wilhelm II tvingats att avgå. Man hade redan övervägt att be om vapenstillestånd flera månader tidigare. Tyskland var med andra ord grundligt besegrat. Något som extremister som Hitler och likasinnade vägrade eller inte ville inse.
1923 drabbades Tyskland av en extrem inflation som ruinerade många människor men landet fick 1924-25 ordning på ekonomin och mot slutet av 20-talet fungerade den unga demokratin relativt bra. Levnadsstandarden steg och stödet för NSDAP var ganska lågt. Snart skulle emellertid förutsättningarna bli annorlunda och Hitler ges möjlighet att vinna stöd från breda befolkningslager.
Den ekonomiska depressionen i början av 1930-talet medförde att Tyskland drabbades av massarbetslöshet. Krisen ledde till ett allmänt politikerförakt och tron på demokratin sjönk till bottennivåer hos många tyskar. Många såg Hitlers nazistparti som räddningen, en "stark man" som visste vad han ville och inte bara ägnade sig åt politiskt "käbbel". Hitler lovade att utplåna arbetslösheten och att få Tyskland på fötter igen. I riksdagsvalet 1932 blev NSDAP största partiet med 40 % av rösterna. I januari 1933 utsågs Hitler till rikskansler (regeringschef). En populär "myt" är att det bara var arbetslösa och konservativa i överklassen som röstade för nazisterna. Sanningen är att även många i medelklassen valde att rösta på nazisterna. De såg i Hitler en "räddande ängel" som kunde rädda Tyskland från det kaos som rått 1923 när landet drabbades av en extrem inflation.
Väl utnämnd till rikskansler förbjöd Hitler snabbt alla partier utom NSDAP och gjorde sig själv till diktator, från och med 1934 både som regeringschef och statschef (Führer). Åren som följde inleddes planeringen för det som skulle bli andra världskriget. Allmän värnplikt återinfördes (vilket stred mot Versaillesfreden) och en våldsam upprustning inleddes. 1938-39 införlivades Österrike och Tjeckoslovakien delades, varvid Böhmen och Mähren (ungefär motsvarande dagens Tjeckien) kom att ingå i Tyskland och Slovakien blev en lydstat. Allt som västmakterna förmådde att göra var att protestera. Att man inte agerade kraftfullare berodde dels på att man till varje pris ville undvika ett nytt storkrig, dels på att Nationernas förbund (NF), FN:s föregångare, inte fungerade som det var tänkt. Det berodde delvis på att USA aldrig gått med i organisationen utan bedrev en isolationistisk politik. Hitler uppfattade västmakternas brist på agerande som ett "bevis" på svaghet och fortsatte förberedelserna för krig.
Samtidigt som Tyskland förberedde sig för krig blev läget allt oroligare i Ostasien. Japan inledde i början av 30-talet en mycket aggressiv utrikespolitik. 1931, i och med första kinesisk-japanska kriget, införlivades Manchuriet i Japan (från och med 1932 en japansk lydstat. 1937 invaderade japanska trupper resten av Kina och andra kinesisk-japanska kriget inleddes vilket så småningom blev en del av andra världskriget. Även här stod NF maktlöst. I Afrika hade Italien 1936 invaderat Abessinien (Etiopien) och 1936-39 rasade spanska inbördeskriget med inblandning från både Tyskland och Italien.
När Hitler sommaren 1939 ställde krav på Polen var måttet rågat för Frankrike och Storbritannien och man förklarade att man skulle gå i krig mot Tyskland om Tyskland anföll Polen. Hitler ville till varje pris undvika ett tvåfrontskrig och valde i detta läge att underteckna en icke-aggressionspakt med Sovjetunionen - Molotov-Ribbentroppakten. Hitler räknade sannolikt med att västmakterna skulle förbli lika passiva om han angrep Polen som när Österrike och Tjeckoslovakien införlivades i Tyskland. 1 september 1939 invaderade Tyskland Polen och andra världskriget hade startat men tvärtemot vad Hitler räknat med förklarade Storbritannien och Frankrike Tyskland krig 3 september. Därifrån fanns ingen återvändo, Europa hade återigen drabbats av ett storkrig som skulle bli mycket större och blodigare än första världskriget.
Orsakerna till andra världskriget
Den primära orsaken till andra världskrigets utbrott var den mycket aggressiva tyska utrikespolitiken under diktatorn Adolf Hitlers ledning. En politik som syftade på tyskt herravälde i Europa och ytterst världsherravälde. Den akuta orsaken till krigutbrottet var den tyska invasionen av Polen 1 september varpå Storbritannien och Frankrike förklarade krig mot Tyskland.
Vid sidan av den oerhört aggresiva tyska utrikespolitiken är det också värt och notera Japans imperialistiska ambitioner som på allvar inleddes med invasionen av Manchuriet. Även här drevs militären (Japan var i praktiken en militärdiktatur från slutet av 20-talet) av en ideologi som påminde om den nazistiska även om man aldrig genomförde ett lika systematiskt folkmord som Förintelsen, d v s Nazitysklands försök att utplåna Europas judiska, romer, homosexuella mfl. Japan hade redan 1936 närmat sig Tyskland och 1940 slöts en allians mellan Japan och Tyskland. När Japans ambitioner att skapa ett imperium i Östasien till slut kolliderade med de västerländska staterna (som alla hade kolonier i regionen) var kriget oundvikligt. Det finns en del som menar att andra världskriget redan inleddes med andra kinesisk-japanska kriget när Japan invaderade det egentliga Kina 1937. Hur som helst så var Japans krig med Kina från och med december 1941 en del av andra världskriget
Till skillnad från första världskriget (där alla Europas stormakter var indragna redan efter en vecka) utvecklades andra världskriget successivt till en global konflikt där nästan samtliga länder i världen var involverade. Först när Japan attackerade USA 7 december 1941 och Tyskland förklarade krig mot USA fyra dagar senare kan man tala om en global konflikt. Japans krig mot Kina, dess krig mot USA och de Europeiska kolonialmakterna och kriget i Europa vävdes nu samman.
Hade andra världskriget kunnat förhindras? En del historiker (även om de är i minoritet) menar att västmakterna också har en stor del i skulden då de hade kunnat stoppa Hitler tidigare istället för att göra eftergifter åt Tyskland. På sätt och vis var andra världskriget en fortsättning på första världskriget. Huvudmotståndarna var i stort sett demsamma (undantaget Japan och Italien som slogs för de allierade under kriget 1914-18). De bakomliggande orsakerna till krigsutbrottet kan lätt spåras till följderna av första världskriget. Många historiker menar att de mycket hårda vilkoren i Versaillesfreden som avslutade första världskriget var ett stort misstag och i hög grad bidrog till att Adolf Hitler fick så stort stöd.
Sammanfattning av krigsförloppet
Se även tidsaxel över andra världskriget.
Inledande fas
Den 1 september 1939 inledde den tyska armén ett förkrossande blixtanfall mot det underlägsna Polen. Trots tappert polskt motstånd, krossades polackerna av de framryckande tyska trupperna på några veckor. Den 3 september följde krigsförklaringar mot Tyskland från Frankrike och Storbritannien. Nästa fas i det andra världskriget blev det finska vinterkriget, vilket såg framgångsrika finska försvarare avvisa ett otal sovjetiska anfall. Trots tappert försvar tvingades Finland slutligen på knä och freden undertecknades 1940 i Moskva. Finland avträdde stora delar av Karelen till Sovjetunionen.
Den 9 april 1940 gav sig tyskarna på Danmark och Norge i ett försök att säkra järnmalmstransporterna från Sverige, samtidigt som man ville etablera fördelaktiga flottbaser längs den norska kusten. "Operation Weserübung" blev en total tysk framgång sånär som på lite motstånd under sjölandsättningen längst Norges västkust och de båda nordiska länderna ockuperades.
Under tiden stod västfronten stilla (The Phoney War - Låtsaskriget). De franska trupperna förlitade sig på Maginotlinjen. Av den anledningen lät Adolf Hitler sina trupper överskrida Beneluxländernas gränser i maj 1940 (jämför med Schlieffenplanen från första världskriget). De allierade trupperna gick därefter in i Belgien för att uppta kampen på belgiskt territorium, varpå tyskarna intog Nederländerna genom en djärv luftlandsättning men satte in sitt huvudanfall genom Ardennerna, ut mot Engelska kanalen. Anfallet splittrade de allierade arméerna, som tvingades evakuera den europeiska kontinenten (Dunkerque). När de drog sig ut ur Belgien, så gick Tyskland in ifrån öst. Frankrike stod inom kort besegrat.
Den nye brittiske premiärministern Winston Churchill fortsatte dock kampen och Storbritannien uthärdade ett fruktansvärt tyskt luftkrig mot öarna. Under Slaget om Storbritannien sågs brittiska RAF, Royal Air Force besegra Hermann Görings Luftwaffe. Med hjälp av ny förbättrad radarteknik kunde det brittiska flygvapnet sätta in sina numerärt underlägsna flygplan vid de ställen de verkligen behövdes.
I detta läge hade Mussolinis Italien gått med i kriget på axelmakternas sida och gick nu till anfall mot Grekland. Det italienska anfallet misslyckades kapitalt och tysk hjälp behövdes.
Tyskland hade förberett ett anfall på Sovjetunionen till 15 maj 1941, men de tyska arméerna var först tvungna att besätta Jugoslavien och Grekland (utan större svårighet, men Barbarossa sköts upp från 15 maj till 22 juni, vilket möjligtvis kan ha varit avgörande för krigets utgång).
22 juni
Mellan juni 1940 och juni 1941 såg det mörkt ut för alliansen. Frankrike hade kuvats, USA:s medborgare vägrade att gå med i kriget trots Roosevelts påtryckningar. Sovjetunionen hade ännu inte bytt sida och hade inga tankar på att göra det heller. Men snart så skulle det ändras...
Avgörandets tid
Den 22 juni 1941 satte Hitler igång Operation Barbarossa, det storskaliga anfallet på Sovjetunionen. Kriget på östfronten hade börjat.
De tyska trupperna hade inledningsvist stora framgångar och stod snart utanför Moskva. Här kom krigets första vändpunkt. Stalin lyckades organisera ett tappert motstånd framför huvudstaden och de tyska trupperna körde snart fast i den begynnande ryska vintern. Förbindelselinjerna var uttänjda till bristningsgränsen och talrika sovjetiska förstärkningar anlände alltjämt till fronten.
Den 7 december 1941 anföll Japan utan förvarning den amerikanska flottbasen vid Pearl Harbor på Hawaii. På detta sätt drogs även USA in i det andra världskriget på de allierades sida.
I den nordafrikanska öknen kämpade Erwin Rommel mot britterna under Bernard Law Montgomery. 1942 lyckades Montgomery slutligen tillfoga Rommel ett avgörande nederlag vid el-Alamein. 1943, efter amerikanska och brittiska landstigningar i de Vichy-trogna kolonierna Marocko och Algeriet, tvingades de tyska och italienska styrkorna i Nordafrika slutgiltigt kapitulera, efter att med viss framgång ha försvarat sig i Tunisien.
I slutet av 1942 ryckte framskjutna tyska trupper in i Stalingrad, men blev slutligen omringade där efter en sovjetisk motoffensiv. Trots fältmarskalk Erich von Mansteins försök att bryta belägringen av Stalingrad, hölls tyskarna under befäl av fältmarskalk Paulus alltjämt instängda där. Den 2 februari 1943 kapitulerade tyskarna i Stalingrad, vilket blev krigets verkliga vändpunkt. Stalin gav order om en generaloffensiv, en offensiv som inte slutade förrän i Berlin.
Axelns sammanbrott
Berlin och Josef Stalin]]
1943 hade slutligen slaget om Atlanten avgjorts och enorma mängder amerikanska förstärkningar och materiel transporterades över till Storbritannien. Terrorbombningarna av Tyskland kom även igång på allvar. De allierade invaderade Italien och Mussolini tvingades avgå.
Den 6 juni 1944 landsteg de allierade i Normandie (D-dagen) och öppnade därmed en andra front mot Tyskland. Vid slutet av 1944 genomförde den tyska armén sin sista stora motoffensiv mot de allierade, men den så kallade ardenneroffensiven misslyckades.
I början av maj 1945 stod ryssarna i Berlin, där Hitler 30 april begick självmord. Den 7 maj kapitulerade det tredje riket för de allierade.
I Stilla havet hade hårda strider rasat under hela kriget, men nu stod de allierade och knackade på Tokyos dörr. Franklin D. Roosevelt dog före krigsslutet och den nye presidenten, Harry S. Truman, gav order om att det nya vapnet, atombomben skulle fällas över Japan. Efter atombombningarna av städerna Hiroshima och Nagasaki kapitulerade även Japan inför övermakten, den 15 augusti 1945, men kapitulationen skrevs på först 2 september av den japanske generalen Umezu.
Det andra världskriget var den mänskliga historiens största konflikt. Man räknar med att 50-60 miljoner människoliv gick förlorade, däribland alla de som dog på grund av terrorn (koncentrationsläger, terrorbombningar och andra illdåd). Förenta Nationerna bildades den 24 oktober 1945 som följd av en konferens i San Francisco under perioden april - juni.
Andra världskriget avlöstes av kalla kriget.
Viktiga personer under kriget
:Se :Kategori:Personer i andra världskriget och lista över personer i andra världskriget.
Viktiga inslag
- Nazityskland - depression, judeförföljelser, upprustning
- Anschluss - Österrike och Sudettyskarna ansluts till tyska riket
- Förintelsen
- Polen under andra världskriget - tysk invasion som inledde kriget
- Finland under andra världskriget - Vinterkriget, fortsättningskriget, Finlands sak är vår
- Danmark under andra världskriget - tysk invasion
- Norge under andra världskriget - tysk invasion, Vidkun Quisling, kungen i London
- Slaget om Storbritannien
- Katynmassakern
- Nanjing-massakern
- Västfronten under andra världskriget - Maginotlinjen
- Östfronten under andra världskriget (Operation Barbarossa) - kriget mellan Nazityskland och Sovjetunionen
- Operation Bagration
- Operation Weserübung
- Sverige under andra världskriget
- Belägringen av Leningrad
- Blitzen
- Pearl Harbor - USA går med i kriget
- Stilla havskriget - Japan går in i kriget på Tysklands sida
- Andra kinesisk-japanska kriget (från 7 december 1941 en del av andra världskriget)
- Enigma - kryptering
- Manhattanprojektet
- Trinitytestet - världens första kärnvapentest
- D-dagen - allierade landstigningen i Normandie
- Operation Market Garden
- Operation Zitadelle
- Slaget om Atlanten
- Ökenkriget 1940-43
- Invasionen av Sicilien - upprättandet av en Europeisk sydfront
- finska vinterkriget
- Ardenneroffensiven
- Warszawaupproret 1943 - det judiska upproret
- Warszawaupproret 1944
- Nürnbergprocessen
- Jaltakonferensen
- Kriget i luften
- Bombningarna av Dresden
- Bombningarna av Tokyo 9-10 mars 1945
- Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki
- Vistula-Oder Offensiven
- Slaget vid Midway
- Slaget vid Leytebukten
- Slaget om Okinawa
- Slaget om Sevastopol
- Slaget vid el-Alamein
- Slaget om Monte Cassino
- Slaget om Moskva
- Slaget vid Stalingrad
- Slaget om Berlin
- Slaget vid Stalingrad
- Slaget vid Kursk
- Enhet 731 - japanska krigsförbrytelser
Tabell över antalet döda i resp. land
Andra världskriget är det blodigaste kriget i historien. Totalt beräknas kriget ha krävt 45-60 miljoner liv - att bedömningarna skiljer sig åt så pass mycket beror på att osäkerheten är stor över hur många civila kineser som dog. En del anser att det kan vara så många som 20 milj. De flesta beräkningarna idag anger antalet döda totalt till 56-60 miljoner. Andra världskriget var den första riktigt stora internationella konflikten där antalet civila dödsoffer var mycket större än antalet stupade soldater.
Tabellen nedan upptar de stater som hade de största förlusterna. När det gäller Sovjetunionen omkom miljoner soldater också som krigsfångar. När det gäller antalet stupade tyska soldater stiger de med 1-1,5 miljoner om österrikare, frivilliga och andra som tvingades att slåss för Hitler eller dog som krigsfångar räknas in. Inga civila amerikaner dog i kriget.
| Land |
Totalt antal dödsoffer |
Militära dödsoffer |
| Sovjetunionen |
27 000 000 |
6 500 000 + minst 3 miljoner krigsfångar |
| Tyskland |
4 000 000 + 1-1,5 miljoner frivilliga,
tvångskommenderade från andra länder, mfl |
3 500 000 |
| Japan |
2 000 000 |
1 200 000 |
| Kina |
22-23 000 000 (?) |
2,2 - 3 200 000 |
| Polen |
Ca 6 000 000 |
200 000 |
| Storbritannien |
426 000 |
326 000 |
| Italien |
530 000 |
330 000 |
| Jugoslavien |
1 700 000 |
300 000 |
| Frankrike |
530 000 |
200 000 |
| USA |
400 000 |
400 000 |
| Finland |
93 000 |
91 000 |
- Cirka 6 000 000 judar - ingår i mycket stor utsträckning i ovanstående siffror.
- Anmärkning: Ovanstående siffror angående antalet döda tyskar inkluderar inte de civila som dödades eller dog när de flydde undan den framryckande röda armén. Siffror varierar från 200 000 ända upp till 2 miljoner.
Civilbefolkningen
I alla stora internationella konflikter före andra världskriget hade antalet stupade soldater alltid varit större än antalet civila offer. I andra världskriget var förhållandet det motsatta och det är ett mönster som upprepats sedan dess, i alla konflikter, och har t.o.m. förstärkts ytterligare. Av kanske 60 miljoner dödsoffer var "bara" 15-16 miljoner stupade soldater (döda krigsfångar oräknade). Resten var civila. Massbombningar mot städer, tortyr, våldtäkter, svält, massavrättningar och ren utrotning orsakade ett ofattbart lidande för civilbefolkningen i de drabbade länderna.
1940-41 regnade bomberna ner över de engelska städerna under Blitzen och tiotusentals människor omkom. Från och med 1943 var förhållandet det omvända. Nu angrep allierat flyg tyska städer i en bomboffensiv utan motstycke, i slutet av kriget var samtliga tyska storstäder helt sönderbombade och hundratusentals civila hade dödats. Över Japan var situationen liknande. Terrorbombningarna mot de Japanska städ | | |
