:: wikimiki.org ::

Uppsala Universitet

Uppsala universitet

Uppsala universitet i Uppsala är Nordens äldsta universitet och lärosäte. Grundat 1477 men verksamheten upphörde under Gustav Vasas regering och en period därefter, återupprättades 1595. Här har bland annat Carl Michael Bellman, Christopher Polhem och Gustaf Fröding studerat.

Historia

Den drivande kraften bakom bildandet av Uppsala universitet var ärkebiskop Jakob Ulvsson. Till en början bestod undervisningen främst av föreläsningar i filosofi, juridik och teologi , någon teknisk eller naturvetenskaplig utbildning fanns inte. Teologiska fakulteten var länge universitetets kraftcentrum. teologi, byggd av Olof Rudbeck d.ä., professor i medicin, amatörarkitekt m.m.]] Efter Jakob Ulvssons avgång 1515 minskade verksamheten snabbt för att snart upphöra. Erik XIV och Johan III gjorde svaga försök att återuppliva universitetet, dock utan framgång. Vid Uppsala möte 1593 bestämdes att universitetet skulle återupprättas men det officiella dokumentet för den nya verksamheten skrevs under först 1595. Universitetets storhetstid började på 1620-talet, då Gustav II Adolf genom generösa donationer lade en stabil ekonomisk grund för verksamheten och antalet studenter ökade kraftigt. På 1630-talet läste närmare 1 000 studenter vid universitetet. Olof Rudbeck blev professor i medicin och företrädde den nya naturvetenskapen. Han upptäckte bl.a. lymfsystemet, byggde den anatomiska teatern på Gustavianums tak och ritade om Uppsalas stadsplan på drottning Kristinas uppdrag. Statskunskapen fick sin första professur i vältalighet och statskunskap genom dåvarande universitetskanslern Johan Skytte. Professuren finns kvar än idag men Skyttes önskemål att innehavaren av professuren varje månad skulle prisa Guds oändliga godhet ingår inte längre i arbetsuppgifterna. Studenterna började på 1640-talet organisera sig i nationer baserade på geografisk hemort. Nationerna erkändes 1663 av universitetet, som utsåg en professor som inspektor för varje nation för att övervaka verksamheten. Vid 1720-talets slut utnämndes Anders Celsius till professor i astronomi och Carl von Linné i medicin. Att botanikern Linné fick professuren i medicin är inte förvånande eftersom medicin, botanik och farmaci under denna tid i praktiken var samma vetenskap. En framstående humanist var språkforskaren Johan Ihre, dessutom känd som orädd kritiker av kyrkans och statens maktställning; efter en lång process dömdes Ihre att betala ett års professorslön som straff för sin frispråkighet. Seklets sista decennier var ingen glansperiod i universitetets historia. Naturvetenskaperna hade mist sina främsta företrädare, och den politiska oron efter franska revolutionen lade en hämsko på den filosofiska debatten. 1800-talets första hälft präglades studentromantiken. Studenterna gavs större plats, prins Gustav skrev Studentsången och skalden Gunnar Wennerbergs klassiska studentsånger, Gluntarne, gjorde entré i studentlivet. Senare delen av 1800-talet tillkom flera nya lärostolar i naturvetenskapliga och medicinska ämnen. Universitetet expanderade genom nya byggnader: universitetsbiblioteket Carolina Rediviva, observatoriet, Chemicum, det nya universitetshuset m m. Studentnationerna befäste sin ställning genom att bygga egna nationshus. Från 1870 hade kvinnor tillträde till akademiska studier och den första studentskan i Uppsala, Betty Pettersson, skrevs in 1872. Utvecklingen under 1900-talet var blygsam fram till andra världskrigets slut men desto starkare därefter. Studentantalet tredubblades under tiden 1880-1945, från 1 500 till 4 500. Nya ämnen som arkeologi, konsthistoria och flera moderna språk tillkom. Den filosofiska fakulteten kom att delas upp i naturvetenskaplig, humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet. Under utbildningsexplosionen på 1960-talet ökade studentantalet från 8 000 till 21 000. Idag finns 39 100 studenter och 2 400 forskarstuderande inskrivna vid Uppsala universitet. Det bedrivs utbildning och forskning inom farmaci, humaniora, juridik, medicin/vård, samhällsvetenskap, språk, teknik/naturvetenskap, teologi och lärarutbildningsområdet. Den 9 september 1982 beslutades att all den tekniska verksamheten vid Uppsala universitet skulle benämnas Uppsala universitet Tekniska Högskolan (UUTH). Den 11 december 1994 framförde prof. Christer Kiselman kritik mot denna officiella beteckning, vilket sedermera resulterade i att namnet ändrades den 1 januari 1995 till Uppsala tekniska högskola (UTH).

Organisation

Universitetet har nio fakulteter fördelade på tre vetenskapsområden. Utbildningsvetenskapliga fakulteten står utanför områdesindelningen:
- Humanistisk samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet
- Teologiska fakulteten
- Juridiska fakulteten
- Historisk-filosofiska fakulteten
- Språkvetenskapliga fakulteten
- Samhällsvetenskapliga fakulteten
- Utbildningsvetenskapliga fakulteten
- Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet
- Medicinska fakulteten
- Farmaceutiska fakulteten
- Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet
- Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten

Nationer och studentliv

Huvudartikel: Studentliv vid Uppsala universitet Alla studenter vid Uppsala universitet måste tillhöra en studentnation. Studenterna organiserar sina studiesociala aktiviter i nationerna. Om man inte vill delta i nationernas aktiviteter kan man vara med i Skånelandens nation som är gratis. Det gör bland annat att den obligatoriska kåravgiften för Uppsala studentkår är bland Sveriges lägsta, endast 130 kr/termin. För studenterna är nationerna ett billigt och bra sätt att gå ut och äta lite mat, ta en öl och ha allmänt trevligt. För de studenter som engagerar sig så tycks det lätt ta upp all deras lediga tid, då då inte studerar eller sover. Vid sidan om nationerna och studentkåren finns det även ett stort antal studentföreningar med frivilligt medlemskap i Uppsala.

Personer med anknytning till Uppsala universitet

Nobelpristagare som studerat eller tjänstgjort vid universitetet

Sorterade efter födelseår. Inkluderar även freds- och litteraturpristagare.
- Svante Arrhenius (1859-1927)
- Hjalmar Branting (1860-1925)
- Alvar Gullstrand (1862-1930)
- Erik Axel Karlfeldt (1864-1931)
- Nathan Söderblom (1866-1931)
- Robert Bárány (1876-1936)
- Theodor (The) Svedberg (1884-1971)
- Manne Siegbahn (1886-1978)
- Pär Lagerkvist (1891-1974)
- Arne Tiselius (1902-1971)
- Alva Myrdal (1902-1986)
- Dag Hammarskjöld (1905-1961)
- Hannes Alfvén (1908-1995)
- Kai Siegbahn (1918-)

Se även

- Uppsala universitet: byggnader och platser
- Uppsala universitetsbibliotek
- Studentliv vid Uppsala universitet (om bl.a. nationer och studentkår)
- Vetenskapliga föreningar vid Uppsala universitet

Externa länkar

- [http://www.uu.se/ Uppsala universitet]
- [http://publications.uu.se/epcentre/ Enheten för digital publicering] Kategori:Uppsala universitet Kategori:Högskolor och universitet i Sverige ko:웁살라 대학교

Uppsala

Uppsala är en tätort (stad) i östra Svealand, centralort i Uppsala kommun, Uppsala län (landskapet Uppland), med ca 130 000 inv. (2000). Den är residensstad för Uppsala län, ärkebiskopssäte samt säte för Nordens äldsta universitet, Uppsala universitet.

Geografi

Uppsala, som är beläget omkring 70 km norr om Stockholm och omkring 35 km norr om Arlanda flygplats, är Sveriges fjärde största tätort (även kommun). Staden ligger på bägge stränderna av Fyrisån, omkring 8 km ovanför dess utlopp i Mälaren vid viken Ekoln, nedanför och delvis på den rullstensås, Uppsalaåsen, som sträcker sig utmed åns västra sida och sedan, med vissa avbrott, fortsätter söderut till Stockholm. Söderifrån passerar Europaväg 4 från Stockholm genom staden och fortsätter norrut mot Gävle. Från Uppsala och söderut är E4:an en motorväg. Denna motorväg håller för närvarande på att förlängas upp mot Gävle och just nu präglas vissa delar av Uppsala av stora vägbyggen.

Stadsbild

motorväg motorväg

Utmärkande för staden är Fyrisån, Uppsala domkyrka och Uppsala slott. Staden Uppsala domineras av modernistisk bebyggelse från 1960- och 1970-talen, då en rivningsvåg svepte fram över staden. Andelen hus från 1800-talet är lägre i Uppsala än i det under andra världskriget totalt utbombade Dresden. Viss äldre bebyggelse finns dock, framför allt väster om Fyrisån. Flera stadsdelar i utkanten av staden har stora andelar studenter, i både studentkorridorer och vanliga lägenheter, t.ex. Flogsta och Luthagen. På 1960-talet beslutades att Uppsala inte längre skulle expandera som ringar på vattnet, utan mer på längden. Syftet med det var att ge invånarna närmare till grönområden, samtidigt som man sparade åkermark. Ett resultat av detta är att framförallt de sydvästra delarna av Uppsala präglas av förortskaraktär, med luftighet, utspriddhet och långa avstånd. Expansionen av staden, i kombination med ökad inpendling, har lett till omfattande ökningar av biltrafiken i såväl centrum som längs omgivande trafikleder.

Kultur

Uppsala är säte för Svenska Kyrkans ärkestift, Svenska kyrkans centralförvaltning (kyrkokansliet), Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, sammanträdesort för kyrkomötet, och är också hemort för Livets Ord. Flera lärda samfund finns i staden. Väster om Fyrisån finns de flesta inrättningar som tillhör universitets-, student- och den kyrkoadministrativa världen. Uppsala universitet hade 36 500 inskrivna studenter år 2001. Näst största läroinrättning är Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Öster om ån finns centrum för stadens borgerliga kultur. Uppsala kommun har en hög andel invånare med eftergymnasial utbildning, och dessutom en stor inflyttning, från såväl andra delar av Sverige som utlandet. Den genuint uppländska folkkulturen kan dock tränga fram, särskilt om man beger sig något utanför stadsgränsen.

Viktiga inrättningar

- Uppsala domkyrka
- Uppsala universitet
- Carolina Rediviva
- Sveriges lantbruksuniversitet

Föreningsliv

Sport

Uppsala är känd som en bandystad. På Studenternas IP spelas SM-finalen i bandy varje år. Några av de mest framträdande bandyklubbarna genom tiderna är IFK Uppsala, IK Sirius, IF Vesta, IF Vindhemspojkarna samt Uppsala BOIS. En annan känd idrottsarena är Fyrishov, där stadens basketlag Salléns, tidigare KFUM Uppsala, har sin hemmaarena. Där huserar även Uppsala fäktningsförening, Uppsala volleybollsällskap och Upsala simsällskap, världens äldsta simförening och Sveriges äldsta idrottssförening. Den idrott som drar mest publik är innebandy. Elitlaget Storvreta IBK har hemmaplan i Fyrishov. Uppsala har även fostrat en mängd duktiga alpinister i Uppsala Slalomklubb. En fullgod skidbacke är dock ännu att önska.

Historia

Huvudartikel: Uppsalas historia Dagens Uppsala hette tidigare "Östra Aros", och det nuvarande Gamla Uppsala hette då "Uppsala". Mälarfjärden Ekoln sträckte sig vid den här tiden fram till Östra Aros, som utgjorde hamn till Uppsala. Uppsala nämndes som central kultplats inom asatro på svenskt område av bland annat Adam av Bremen. Östra Aros kom sedan att ta över namnet "Uppsala" och det äldre "Uppsala" fick namnet "Gamla Uppsala" i samband med att ärkestiftet flyttades. Vattenvägarna via Stäket och Ekoln från Mälaren norrut gjorde tidigt platsen till knutpunkt för handel med framförallt pälsvaror från skogsområden norrut och inåt landet. Dåvarande Västra Aros har behållit sitt namn, det vill säga Västerås. I maj 1702 totalförstördes nästan hela stadens innerkärna vid en brand, bland annat ödelades domkyrkan. Ett antal storbränder efter 1980 har inträffat: restaurang Flustret, Centralbadet, torvladan (kommunala värmeverkets torvlager), saluhallen (2002) och kvarteret Gerd (2004). Den 1 januari 2003 delades Uppsala kommun och den administrativa indelningen förändrades. Knivsta blev egen kommun och kommundelarna upphörde.
Personer i stadens historia

- Olof Rudbeck d.ä.
- Olof Rudbeck d.y.
- Carl von Linné
- Dag Hammarskjöld
- Bror Hjort Bror Hjort]
Historiskt: Uppsalas industrier

- Nymanbolagen (cykeltillverkning)
- Slotts industrier
- Henrik Gahns AB (kemisk-teknisk industri)
- Bayerska Bryggeriet (Livsmedel)
- Almqvist & Wiksell Tryckeri AB
- Hästens skor (tekoindustri)
Ekonomi

Närings- och samhällsliv
Uppsalas viktigaste arbetsgivare vid sidan av universitet och offentlig sektor (bland annat universitetssjukhuset Akademiska sjukhuset, UAS) är förmodligen biomedicinsk och farmaceutisk industri, exempelvis nuvarande GE Healthcare (gamla Pharmacia) samt många mindre och medelstora företag inom biomedicinalområdet. Biomedicinskt centrum (BMC) vid Uppsala universitet spelar en avgörande roll för dessa. BMC ligger nära Gluntenområdet där många små biomedicinska företag har sitt säte eller sin uppkomst. I Uppsala finns bland annat de statliga myndigheterna Läkemedelsverket, Livsmedelsverket, Sveriges geologiska undersökning, Uppsala universitet samt Sveriges lantbruksuniversitet. Upsala Nya Tidning (UNT) dominerar lokalpressen, i övrigt finns Radio Uppland, reklamradiostationerna City 106,5 och Rix-FM, en lokalredaktion för TV4 och lokal-TV. Uppsalas nattbefolkning är större än dagbefolkningen. Nästan 16 000 Uppsalabor pendlar till Stockholm med förorter för att arbeta. Många nordupplänningar pendlar dock även till Uppsala för att arbeta.
Turism

Hotell och vandrarhem
Förutom traditionella hotell och vandrarhem finns även Uppsala rumsförmedling som kan vara till hjälp till den som söker tillfälligt tak över huvudet.
Sevärdheter

- Uppsala domkyrka med ett stort antal prominenta gravar: Gustav Vasa, Carl von Linné, Emanuel Swedenborg. På kyrkogården finns Dag Hammarskjölds gravplats.
- Uppsala slott med fängelsehålorna. Slottet var bland annat skådeplats för sturemorden
- Fyrishov med äventyrsbad är ett av stadens mest besökta turistmål.
- Gamla Uppsala med Uppsala högar.
- Universitetet med universitetshuset (aulan), Gustavianum och Skytteanum
- Universitetsbiblioteket Carolina rediviva, där Silverbibeln, (Codex argenteus), förvaras
- Kungsängsliljan, Upplands landskapsblomma, växer ymnigt på Kungsängen strax söder om Uppsala men är i övrigt sällsynt i landet.
- Linnés Hammarby, Carl von Linnés gård sydöst om staden är öppen för besökare, liksom Linnéträdgården och Botaniska trädgården i anslutning till slottet inne i staden.
Fornlämningar av riksintresse

- Valsgärde gravfält strax norr om Gamla Uppsala, med båtgravar från vendeltid
- Vendels gravfält
- Mora stenar, plats för forntida och medeltida kungaval
- Björns hög, en av landets största gravhögar, i Hågadalen. Grävdes ut under ledning av Gustav V i 1900-talets början.
Se även

- Gamla Uppsala
- Uppsala domkyrkoförsamling
- Länsstyrelsen i Uppsala län
Externa länkar

- [http://www.uppsalatourism.se Turistinformation för Uppsala och Uppland]
- [http://www.uppsala.se Uppsala kommun]
- [http://www.c.lst.se Länsstyrelsen Uppsala län] Kategori:Uppsala Kategori:Uppsala kommun Kategori:Sveriges städer ja:ウプサラ ko:웁살라

Universitet

Ett universitet är en högskola med en allsidig forskning och utbildning; i Sverige motsvaras det administrativt av att lärosätet tilldelats samtliga vetenskapsområden. Den äldre fakultetsindelningen har inte längre någon betydelse i Sverige.

Historia

De äldsta svenska (dåvarande Sverige) universiteten är:
- Uppsala universitet, år 1477
- Tartu universitet, år 1632
- Åbo Akademi, år 1640 (sedermera flyttade universitetet från Åbo och blev Helsingfors universitet)
- Lunds universitet, år 1666 Universitetet i Greifswald (1456), som ibland nämns som Sveriges äldsta universitet, brukar normalt inte räknas in i listan eftersom det inte grundades som svenskt universitet. Uppsala universitet ståtar däremot med titeln "äldst i Norden", och inrättades efter påvlig bulla och privilegiebrev från riksrådet. Mot detta invänder lundensare gärna att Lunds akademiska bana påbörjats redan 1438. Då inrättades nämligen ett studium generale för blivande präster. Denna skola upphörde dock med sin verksamhet i samband med reformationen varför det (orättvist?) måste anses att Lunds universitet grundats först i mitten på 1600-talet. Sägenartat sägs det att när dåtidens svenska styresmän fick höra att Danmark var på väg att söka tillstånd för att få inrätta ett universitet i Köpenhamn så skyndade man sig till Rom för att hinna före danskarna med Uppsalas ansökan. Köpenhamns universitet grundades också mycket riktigt först 1479. På samma anekdotartade sätt sägs danskarna också ha spelat en roll i grundandet av universitetet i Lund. Planen var från början att skapa ett götalandsuniversitet i Linköping, men behovet av att försöka försvenska de gamla danska kolonierna gjorde slutligen att universitetet i stället förlades till Skånelanden. Linköpings universitet fick därmed vänta ända till 1975 för att få sin universitetsstatus.

Universitet eller högskola?

Enligt Högskoleverket ligger skillnaden mellan en högskola och ett universitet i rätten att utfärda examina på forskarutbildningsnivå. Universiteten har generell rätt att utfärda examen i forskarutbildning. Två sätt förekommer för att kringå examensrätten; det vanligaste är att bilda samarbeten mellan universitet och högskolor, så att den forskarstuderande kan antas och examineras vid universitetet medan det i praktiken är högskolan som står för utbildningen. Alternativt kan en högskola tilldelas vetenskapsområde, vilket medför rätt att bedriva forskarutbildning inom just det vetenskapsområdet. (Enskilda utbildningsanordnare kan på ett liknande sätt tilldelas examensrätt på forskarutbildningsnivå, oftast inom ett ännu mera avgränsat område såsom ett visst angivet ämne.) Historiskt har universitetsstatusen även inneburit rätt till statliga forskningsanslag. Sedan 1997 har dock alla universitet och högskolor fasta forskningsresurser från riksdagen, även om universitetens fakultetsanslag är avgjort större än högskolornas forskningsanslag.

Prövning för universitetsstatus

För att få benämnas universitet ansöker högskolan till regeringen som låter Högskoleverket pröva om högskolan når upp till de kvalitetskrav som ställs för universitetsstatus. Efter prövningen föreslår Högskoleverket sedan regeringen att avslå eller bevilja ansökan. Av Högskoleverkets webbplats framgår att det krävs att högskolan:
- har grundutbildning och forskning som är väl etablerad och av god vetenskaplig kvalitet.
- har en tillräcklig omfattning av grundutbildningen och utbildning inom ett antal ämnesområden.
- har en tillräcklig omfattning av forskningsverksamheten och forskning inom ett antal ämnesområden.
- har praktiska förutsättningarna, till exempel lokaler och utrustning, att bedriva grundutbildning och forskning.
- har goda internationella kontakter inom grundutbildning och forskning.
- uppfyller kraven för att självständigt inrätta professurer och utfärda doktorsexamen. Sedan Högskoleverkets tillkomst 1995 har regeringen beslutat att Högskolorna i Karlstad, Växjö och Örebro ska benämnas universitet från 1 januari 1999. Mitthögskolan fick universitetsstatus 1 januari 2005. Följande högskolor har tilldelats vetenskapsområde:
- Blekinge tekniska högskola – tekniskt
- Malmö högskola – medicinskt
- Högskolan i Kalmar – naturvetenskapligt
- Mälardalens högskola – tekniskt
- Högskolan i Jönköping – humanistisk–samhällsvetenskapligt Ett förhållande som komplicerar saken är att många högskolor, till exempel Högskolan Dalarna, kallar sig university i sitt engelska namn, trots att den officiella översättningen av högskola är university college.

Kritik av regeringens universitetspolitik

De nya universiteten har inte varit helt oomtvistade; i fallen Växjö och Örebro fattades nämligen regeringens beslut mot Högskoleverkets avrådan. Med utgångspunkt i bedömargruppernas utvärdering menade verket att de båda lärosätena saknade tillräcklig bredd och vetenskapliga kvalitet. Kritik har också framförts för att de glädjande beskeden lämnades mitt under brinnande valrörelse. Från högskolorna riktar sig i stället kritiken mot regeringens senfärdighet i att hantera inkomna ansökningar och oviljan att ge ökade forskningsanslag som kan användas för att underbygga en universitetsansökan. Malmö högskola och Södertörns högskola ansökte om universitetsstatus redan år 2002, men ärendena har ännu inte behandlats av regeringen. Högskolan i Borås lämnade in en ansökan i maj 2005. Påhittigheten från de högskolor som nekas universitetsstatus är dock stor.
- Södertörns högskola har övervägt att bilda vad man kallar ett nätverksuniversitet tillsammans med KTH och KI. En nyligen avlämnad utredning om högskolans organisation lämnar långtgående förslag till hur samverkan mellan olika lärosäten kan förenklas. Om förslaget leder till lagändringar kan det avsevärt förenkla bildandet av ett sådant nätverksuniversitet.
- Den ansökan som Högskolan i Borås lämnat fokuserar på att få status som "landets första professionsuniversitet". Till skillnad från befintlig forskarutbildning som försörjer akademien med fler forskare vill Högskolan i Borås inrikta sina forskarutbildningar på att kompetensförsörja arbetslivet.
- Samarbetet mellan Örebro universitet och Mälardalens högskola har också kritiserats för att vara en dold universitetsansökan från Mälardalens sida.

Svenska universitet och fackhögskolor med universitetsstatus

Listan över svenska universitet anges i Högskoleförordning (1993:100), bilaga 1, och ordnas efter det datum då staten inrättat universitetet eller lämnade univeristetsrättigheter till högskolan. Sveriges lantbruksuniversitet placeras dock sist av universiteten.
- Uppsala universitet
- Lunds universitet
- Göteborgs universitet
- Stockholms universitet
- Umeå universitet
- Linköpings universitet
- Karolinska institutet (universitet)
- Kungl. Tekniska högskolan (universitet)
- Luleå tekniska universitet
- Karlstads universitet
- Växjö universitet
- Örebro universitet
- Mittuniversitetet
- Sveriges lantbruksuniversitet Därtill kommer universitet där staten inte är huvudman:
- Chalmers tekniska högskola Bilagan i sin helhet finns i http://rixlex.riksdagen.se/htbin/thw?$=SFST_LST&$=SFST_DOK&$=SFST_ERR&$=26&$=format=THW&$=SFST&$=&BET=1993%3A100&RUB=&ORG= högskoleförordningen.

Svenskspråkiga universitet i Finland

- Helsingfors tekniska högskola - Tvåspråkig
- Helsingfors universitet - Tvåspråkigt
- Svenska handelshögskolan i Helsingfors - Svensktalande
- Åbo Akademi - Svensktalande Se lista över universitet i Finland för en komplett förteckning.

Övriga utländska universitet

- Danmark
- Lista över danska universitet (på danska)
- Estland
- Tartu Universitet
- Frankrike
- Lista över franska universitet (på engelska)
- Lista över franska universitet (på franska)
- Norge
- Universitetet i Oslo
- Storbritannien
- University of Cambridge
- University of Oxford
- Tyskland
- Freie Universität Berlin
- Humboldt-universitetet i Berlin
- USA
- Se Lista över universitet i USA

Se även

- Överliggare Kategori:Forskning och utbildning ja:大学 ko:대학교 ms:Universiti simple:University th:มหาวิทยาลัย

Gustav Vasa

Gustav Vasa
Bild:Gustav Vasa.jpg Gustav Vasa porträtterad 1542 av Jacob Binck (målningen är dock sannolikt en kopia från sent 1500-tal)

Regeringstid:	6 juni 1523-29 september 1560 (riksföreståndare från 23 augusti 1521)
Kröning:	12 januari 1528
Valspråk:	Omnis potestas a Deo est ("All makt är av Gud")
Drottningar:	1. Katarina av Sachsen-Lauenburg (24 september 1531-23 september 1535) 2. Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) (1 oktober 1536-26 augusti 1551 3. Katarina Stenbock (från 22 augusti 1552)
Företrädare:	Kristian II
Efterträdare:	Erik XIV
Födelsedag:	trol. 12 maj 1496
Födelseplats:	Rydboholms sätesgård, Österåkers kommun, Uppland
Dödsdag:	29 september 1560
Dödsplats:	Stockholms slott, Stockholm
Begravningsdatum	21 december 1560
Begravningsplats:	Vasakoret, Uppsala domkyrka

Gustav Vasa, egentligen Gustav Eriksson, troligen född 12 maj 1496 på Rydboholms gård en mil norr om Stockholm, död 29 september 1560, var kung av Sverige från 1523 fram till sin död. Liksom samtida och äldre medlemmar av Vasaätten använde Gustav Vasa aldrig släktnamnet Vasa och benämningen "Gustav Vasa" är känd först från 1600-talet när ätten började kallas Vasa efter sin vapenbild (se art. Vasaätten). Hans riktiga efternamn Eriksson användes dock inte efter trontillträdet då han enbart titulerades med sitt förnamn (utan ordningstal, benämningen "Gustav I" är lika ohistorisk som "Gustav Vasa"). Någon korrekt stavning av Gustav Vasas namn existerar inte eftersom han själv stavade sitt förnamn inkonsekvent. Ett stort antal stavningsvarianter är kända som till exempel Gødztaff, Giöstaff, Göstaff, Gustaff, samt latiniserade varianter som Gostavs och Gustavus. Detta var inget egendomligt utan tvärtom väldigt typiskt för denna tid då alla stavningar var accepterade så länge de överensstämde med hur orden uttalades. När Gustav Vasa uttalade sitt namn på sin egen dialekt lät det förmodligen mer som Gösta och inte som Gustav, men eftersom någon normerande rikssvenska inte hade utvecklats vid denna tid kan även uttalet ha varierat kraftigt från person till person.

Gustav var son till Erik Johansson (Vasa) och Cecilia Månsdotter (Ekaätten) (se Gustav Vasas antavla). Gift 24 september 1531 med prinsessan Katarina av Sachsen-Lauenburg (1513-1535), 1 oktober 1536 med Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) (1516–1551) och 22 augusti 1552 med Katarina Stenbock (1535-1621). Barn med Katarina av Sachsen-Lauenburg: #Erik XIV (1533-1577), kung av Sverige 1560-1567 Barn med Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud): #Johan III (1537-1592), kung av Sverige 1567-1592 #Magnus (1542-1595), hertig av Östergötland #Karl IX (1550-1611), kung av Sverige 1599-1611 #Sten Gustavsson (1546-1547) #Karl Gustavsson (född och död 1544) #Katarina (1539-1610), g.m. greve Edzard II av Ostfriesland #Cecilia (1540-1627), g.m. markgreve Kristofer av Baden-Rodemachern #Anna (1545-1610), g.m. greve Georg Johan I av Pfalz-Veldenz #Sofia (1547-1611), g.m. hertig Magnus II av Sachsen-Lauenburg #Elisabet (1549-1597), g.m. hertig Kristofer av Mecklenburg Gustav Vasa ligger begravd i Vasakoret, Uppsala domkyrka. Det var Gustav Vasa som införde arvkungadömet i Sverige och som befriade Sverige från Danmark, vilket numera firas som nationaldag den 6 juni.

De första åren

Gustav Eriksson (Vasa) tillhörde en i Sveriges medeltidshistoria berömd ätt, vilken på 1500-talet började kallas Vasa. Hans föräldrar var riksrådet Erik Johansson och fru Cecilia Månsdotter av Ekaätten. Bortsett från att samtliga källor säger att Gustav Vasa föddes omkring Kristi himmelsfärds dag råder det stor osäkerhet om både exakt datum och plats för hans födelse. Troligen skedde det den 12 maj 1496 på Rydboholms sätesgård i Uppland , alternativt föddes han på den närbelägna gården Lindholmen istället. Men enligt en uppgift av hans syskonbarn, hustru Brita Kristiernsdotter, föddes han 1495, då Kristi himmelsfärdsdag inföll 28 maj, och enligt en uppgift i Per Brahes krönika 3 maj (d.v.s. dagen före Kristi himmelsfärdsdag) 1497. Sistnämnda uppgift vinner något stöd genom en anteckning av änkedrottning Katarina Stenbock, enligt vilken kungen vid sin död skulle varit 63 år gammal. En del av sin uppväxt tillbragte han på Rydboholms slott där hans studerkammare fortfarande finns att beskåda. Enligt Peder Swarts krönika (som skrevs på Gustav Vasas uppdrag) skickades Gustav Vasa vid tretton års ålder till Uppsala för att studera vid Uppsala skola och universitet, där han lärde sig bl.a latin och tyska. Han tros ha stannat där i tre-fyra år. Men eftersom det framgår av andra källor att hans kunskaper i latin var mycket dåliga är det väldigt tveksamt ifall han verkligen bedrev univeritetsstudier (undervisningsspråket i Uppsala universitet var på latin). Oavsett vilken typ av skolutbildning han fick skickades han därefter till sin släkting riksföreståndaren Sten Sture d.y.:s hov för utbildning i praktiska värv såsom att lära sig hovlivet, fäktas, etikettsregler och en slags officersutbildning. Enligt traditionell historieskrivning skulle Gustav Vasa tidigt ha börjat ta del i tidens politiska händelser och visat mandomsprov i slaget vid Vädla (vid nuvarande Djurgårdsbron i Stockholm) 1517 och slaget vid Brännkyrka 1518, där han var fanbärare när Sten Sture d.y. bjöd danskarna hårdnackat motstånd. Uppgiften om att Gustav Vasa skulla ha burit riksbaneret i slaget vid Brännkyrka är emellertid mycket tveksam, den kommer nämligen från en mening i Peder Swarts krönika som författaren hade strukit. I själva verket var detta ett hedersuppdrag som gick till väl meriterade riddare, inte en oerfaren väpnare som Gustav Vasa. Mer trovärdigt är skildringen av efterspelet till slaget. Kung Kristian II av Danmark föreslog att om Sten Sture d.y. skickade en gisslan bestående av sina fem viktigaste män skulle han komma i land och förhandla vid Västerhaninge kyrka på Södertörn. Sten Sture d.y. väntade två dagar på att kung Kristian skulle komma i land och förhandla som utlovat. Men när gisslan anlänt seglade kung Kristian till Danmark med gisslan: Olof Ryning, Hemming Gadd, Göran Siggesson (Sparre), Lars Siggesson (Sparre), Bengt Nilsson (Färla) och Gustav Vasa, som var yngst, vid tillfället bara 22 år. Efter att på detta förrädiska sätt ha tillfångatagits av kung Kristian II och förts till Danmark hölls Gustav Vasa i fångenskap på Kalø slott, belägen på den lilla ön Kalø nordöst om Århus på östra Jylland. Slottet ägdes av Gustav Vasas släkting Erik Eriksson (Banér). Under fångenskapen försöker kung Kristian locka över gisslan på sin sida. Olof Ryning, Hemming Gadd och Göran Siggesson (Sparre) går över till hans sida, men de övriga vägrar hårdnackat. I september 1519 lyckades Gustav Eriksson (Vasa) fly ur fångenskapen och finna en tillflyktsort i Lübeck, men först efter åtta månaders vistelse i denna stad fick han tillfälle att åter bege sig till fosterlandet. Under tiden hade Kristian II besegrat Sten Sture d.y. i slaget på Åsunden den 19 januari 1520, och efter att riksföreståndaren avlidit den 3 februari 1520 saknade Sverige ledare.

Gustav Vasa som frihetskämpe

Sverigearna halshuggs, och till höger hur kistan med Sten Sture d.y.:s kropp grävs upp för att föras till kättarbålet.]] Gustav Vasa satte åter sin fot på fosterjorden vid Stensö udde söder om Kalmar den 31 maj 1520. Då var Kristian II ännu inte obestridd herre över Sverige: särskilt tillhörde rikets båda huvudfästningar, Stockholm och Kalmar, ännu det fosterländska partiet och han blev väl mottagen av befälhavaren på Kalmar slott, Anna Eriksdotter (Bielke). Den traditionella historieskrivningen som baserats på Gustav Vasas egen propaganda (Peder Swarts krönika) har förklarat Gustav Vasas korta vistelse i Kalmar med att knekterna där var defaitistiska och hotade att ta livet av Gustav Vasa när han manade dessa till fortsatt motstånd. Gustav Vasa flydde från Kalmar och fortsatte att utan framgång försöka uppvigla bönderna till motståndskamp. Emellertid är denna beskrivning inte trovärdig då Kalmar kapitulerade först tre månader efter hans flykt. Gustav Vasa försökte uppenbarligen inte heller ta kontakt med de andra slotten som gjorde motstånd mot Kristian II (utöver Stockholm även Nyköping och Stegeborg). Vad Gustav Vasa gjorde under sommaren 1520 är ett mysterium och det verkar inte bättre än att han istället för att göra en insats i kriget valde att gömma sig i Småland i väntan på den nära förestående freden. När han fick kännedom om denna befann han sig i Eksjötrakten. Den 3 juni sammankallade Kristian II ett riksmöte i sitt läger utanför Stockholms murar för att förhandla med svenskarna. Den 5 september kom man överens, allting skulle vara glömt, alla fångar och upprorsmän skulle släppas och få amnesti. Sten Sture d.y.;s änka, Kristina Gyllenstierna, som hade lett försvaret av Stockholm mot danskarna, skulle få Hörningsholm och hela Muskö i förläning, och hon lovades dessutom Tavastehus slott i Finland. Den 7 september höll kung Kristian II sitt intåg i Stockholm, där alla kyrkklockor ringde för att hylla stadens nya härskare. Han skulle dock snart visa att hans avsikter mot stockholmarna och övriga svenskar var allt annat än vänskapliga. Stockholm.]] Efter sin ankomst till Södermanland, där han i september besökte sin svåger Joakim Brahe och fick bo på gården Tärna nordväst om Nyköping, fick han veta att även Stockholm hade givit sig åt Kristian. Joakim Brahe var kallad till kung Kristians kröning i Stockholm. Förgäves varnade Gustav Vasa honom för att resa dit, men han ville inte lyssna. Den 4 november kröntes Kristian II till Sveriges kung av den återinsatte ärkebiskopen Gustav Trolle, och den 8-9 november avrättades Joakim Brahe, Gustav Vasas far Erik Johansson (Vasa) och ett åttiotal andra i Stockholms blodbad. Gustav Vasa hade begett sig vidare till sin fädernegård Räfsnäs i närheten av Mariefred, där han nu en tid höll sig stilla. I Mariefred besökte han den gamle ärkebiskopen Jakob Ulvsson för att be om råd. Ärkebiskopen lovade att skriva till riksrådet och utverka "en fast försäkring" till Gustav Vasa. Då, i mitten av november, nås Gustav Vasa på Räfsnäs av underrättelsen om Stockholms blodbad. Hans far, två av hans morbröder och flera andra släktingar har avrättats, och tre av hans systrar, hans mor och hans mormor har kastats i fängelse i Blå tornet i Köpenhamn. Alla hans gods och gårdar har dragits in. Danskarna sökte honom i hela landet. Köpenhamn scenografi av Louis Jean Desprez till operan Gustaf Wasa (1786).]] Han beslöt att genast sätta i verket den tanke han redan vid sin återkomst till fäderneslandet hade hyst: att bege sig till Dalarna för att där väcka till liv motståndet mot det främmande väldet. I Dalarna hade nästan alla vapen. Där hade man lärt sig att uppror lönar sig. Gustav Vasas släkting Kettil Karlsson (Vasa) jagade den gamle kung Kristian I ur landet 1463 med hjälp av ett uppbåd dalkarlar. Den 25 november färdas han mot Bergslagen, och någon av de sista dagarna i november kom han till Dalarna. Under de följande veckorna har de händelser förlagts, vilkas minne är fäst vid namnen Rankhyttan, Ornäs, Svärdsjö, Isala, Marnäs, Rättvik, Mora, Utmeland, Sälen och under vilka han påstås, oupphörligt sviken i sitt hopp att kunna förmå bönderna till resning, ha jagats av fiendens utskickade och gång på gång varit i fara att falla i deras händer, men städse räddats genom uppoffrande mäns och kvinnors trohet (se Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna). Nya underrättelser om händelserna i Stockholm drev slutligen Morakarlarna att ändra tankar: de sänder två skidlöpare efter Gustav Vasa, som var på väg att lämna fosterlandet och bege sig till Norge, hinner upp honom vid Sälen och återför honom till Mora. Till minnet av denna händelse åks varje år Vasaloppet mellan Sälen och Mora. I förening med utskickade från de närliggande socknarna utsåg Morakarlarna honom i Mora, endast 24 år gammal, till "hövitsman över Dalarna och meniga Sveriges rike" (januari 1521), och så startar upproret mot Kristian tyrann. Han fick 16 livvakter han kunde styra över, men han hade ingen flotta, inga kanoner, inga slott eller borgar. Upproret rör sig söderut. Man erövrar och plundrar Kopparbergs gruva och Västerås. Hären var nu över tusen man, och Gustav Trolle och hans 200 ryttare flyr för den. Den fosterländska rörelse, som sålunda utgick från Siljanssocknarna och till vilken snart det övriga Dalarna slöt sig, utbredde sig med stor hastighet till de andra landskapen: vid slutet av april 1521 var Gustav Vasa herre över Dalarna, Gästrikland, Västmanland och Närke, dock med undantag av slotten. Gustav Vasa erbjöds fri lejd till Stockholm, allting skulle vara förlåtet. Han avvaktade. Vid midsommartiden stod han utanför Stockholm, men bönderna kunde omöjligt storma staden. Lars Siggeson (Sparre), som också varit gisslan hos Kristian II men som gått över till danskarnas sida, gick nu över till Gustav Vasa, liksom även Hans Brask och Ture Jönsson (Tre rosor). Ture Jönsson (Tre rosor) 1523. Målning av Carl Larsson från 1908.]] Under senare hälften av augusti erkändes Gustav Vasa av Götalandskapen, på en herredag i Vadstena, som Sveriges rikes hövitsman och riksföreståndare. Samtidigt lämnade den av Kristian II insatta regeringen Sveriges område, flyende undan armén som slog läger i Rotebro och Botkyrka. På vintern gick befälhavaren på Stegeborg, Berend von Melen, över till Gustav Vasa och slottet Stegeborg föll i händerna på upprorsarmén. Emellertid dröjde det ännu till 1523 innan riket fullständigt var i Gustav Vasas händer. Orsaken därtill låg i svårigheten att inta de fasta slotten, då, till följd av brist på krigsövat folk och duglig belägringsmateriel, enda medlet att betvinga dem var uthungring; och med avseende på fästningarna vid havet kunde även detta medel användas först sedan Gustav Vasa i mitten av 1522 erhållit understöd i fartyg från Lübeck. Ett år därefter intogs Stockholm (20 juni 1523, Gustav Vasa gjorde sitt intåg i staden på midsommarafton den 23 juni, sedan denna dag har Sveriges huvudstad aldrig mer varit under en främmande härskares spira) och Kalmar (7 juli samma år), och i oktober 1523 uppgavs de sista fästena i Finland. Som riksföreståndare hade Gustav Vasa lett största delen av befrielsekriget; som kung avslutade han det.

Gustav Vasa som kung

riksföreståndare Till kung hade Gustav Vasa blivit utsedd på riksdagen i Strängnäs 6 juni 1523 (till vilket minne Sverige firar sin nationaldag denna dag, först 12 januari 1528 kröntes han i Uppsala domkyrka), och därmed hade den provisoriska nationella styrelse, som upprättats, då Sten Sture d.ä. ett halvt århundrade förut utsågs till riksföreståndare, övergått till att bli en stadigvarande. Det gällde nu att göra den förändring, som därmed skett, till något annat och mera än ett byte av namn. Ett medel därtill fick kung Gustav Vasa i reformationen. Denna var väl långt ifrån endast ett medel för honom: hans klara och sunda förstånd insåg riktigheten av dess grundsatser, och hans hjärta omfattade dem med trohet och styrka. Men på samma gång fann han i dess konsekvenser en utväg att tillintetgöra en makt, som dittills varit ett av de största hindren för upprättandet av en stark fosterländsk styrelse, och att bereda denna styrelse medel att dels hävda rikets självständighet utåt, dels främja dess utveckling i det inre. Han uppträdde inte heller som en agitator för de reformatoriska åsikterna eller som en förtryckare av de motsatta: han lät reformationens läror fritt spridas, tog deras förkunnare i beskydd och använde våld endast mot de försök, som gjordes att med väpnad makt upprätthålla katolicismens välde. Att han redan under sin regerings första år intog denna ställning berodde emellertid utan tvivel på hans insikt därom, att det endast var inom den gamla kyrkan, som de penningmedel stod att finna, vilka var nödvändiga för den nya styrelsens stadgande och ordnande. Hans första direkta slag emot denna bestod också i genomdrivandet av de beslut, som fattades på riksdagen i Västerås 1527. Dessa beslut avsåg huvudsakligen att ställa en del av det högre prästerskapets inkomster till kungens förfogande. De tillämpades sedan så att en stor del av de gods, från vilka dessa inkomster härflöt, indrogs till kronan - en åtgärd som under senare delen av kung Gustav Vasas regering utsträcktes även till annan kyrkans egendom. Genom besluten i Västerås erkändes även kungen som kyrkans överhuvud i stället för påven, och åtgärder från Gustav Vasas senare tid syftade till att ordna den kyrkliga styrelsen efter samma grunder som den världsliga. Med avseende på kyrkans lära gällde den 1527 stadgade grundsatsen, att Guds ord skulle rent predikas, och för vinnande av kunskap däri hänvisades vid kyrkomötet i Örebro 1529 endast till den Heliga skrift. Någon närmare bestämmelse gavs inte. I kyrkobruken gjordes först 1544 ändringar i protestantisk riktning. De krav Gustav Vasa ställt på kyrkans egendom hade särskilt föranletts av nödvändigheten att trygga rikets oberoende av Lübeck, som genom det understöd det lämnat under befrielsekriget förvärvat sig en stor penningfordran på svenska kronan och därjämte tilltvungit sig privilegier, som lade all Sveriges handel i dess hand. Sedan den förra blivit betald omintetgjorde kung Gustav Vasa det inflytande som grundade sig på de senare genom sitt deltagande i Grevefejden, vilken för alltid gjorde slut på den tyska Hansans välde över Sveriges handel och gav uppslaget till dennas självständiga utveckling. I denna strid uppträdde Gustav Vasa i förening med Kristian III av Danmark. Med anledning av de faror som hotade dem från deras gemensamme fiende, kejsar Karl V (den sedan 1532 fångne Kristian II:s svåger), slöt de båda kungarna sedermera, 1541, ett formellt förbund. Men sedan faran från det hållet var överstanden, framträdde den gamla misstron emellan de båda grannrikena med ny styrka (efter 1544), och Gustav Vasa befarade under sina senare år till och med utbrottet av ett krig med Danmark. Med Sveriges östra granne, Ryssland, fördes under hans sista tid verkligen ett krig (1554-1557), utan att det dock ledde till någon ändring i gränserna emellan de båda rikena. Liksom kung Gustav Vasa beredde Sverige möjligheten till en självständig utrikespolitik, så öppnade hans regering ett nytt skede även i dess inrikespolitiska utveckling, främst genom stadgandet och utvecklandet av statens och dess representants, kungens, rätt och makt gentemot de enskilda intressena. Av de hinder som förut mött utveckladet av en stark kongamakt, undanröjdes ett då hierarkien krossades genom reformationen; adeln, försvagad genom Kristian II:s våldsgärningar, gjordes av Gustav Vasa till kungamaktens bundsförvant och tjänare; och allmogemenigheternas självsvåld stävjade han, särskilt genom att eftertryckligt tukta dem för deras uppror 1524-1525, 1527-1528, 1531-1533 och 1542-1543 (se Nils Dacke, Dackefejden, Daljunkern och Daluppror). De tillgångar som reduktionen av de kyrkliga godsen och inkomsterna ställde till kronans förfogande beredde Gustav Vasa tillfälle att ge kungamakten en fast finansiell grundval, och denna stärkte han genom att med avseende på villkoren för länens bortgivande och med hänsyn till grunderna för skatternas bestämmande och sättet för deras uppbörd tillämpa grundsatser som till stor del varit för medeltiden främmande eller åtminstone inte då kunnat göra sig gällande. En ännu fastare grundval beredde han dock åt kungamakten genom den vördnad och det förtroende, som hela hans regering och hela hans personlighet förvärvade densamma, och genom att medelst lära och leverne vårda och hävda dess rätt. Nya former för dess utövning skapade han inte: hela hans regering är ett stort exempel på det inflytande en mäktig personlighet kan utöva trots bristfälliga former. Och så genomgripande den förändring än var, som kungamaktens hela ställning under hans regering undergick, medförde den bara en enda förändring i lagens statsrättsliga bestämmelser, men denna visserligen mycket viktig: stadgandet om arvrikets införande (1540, 1544). 1544 Inte utan samband med stadgandet om rikets ärftlighet inom Gustav Vasas ätt stod hans åtgärd att åt sina yngre söner ge delar därav som ärftliga hertigdömen, en åtgärd som förmodligen närmast härflöt från en oklok faderskärlek och, såsom erfarenheten visade, utgjorde ett stort missgrepp. Men detta missgrepp står också alldeles enstaka, och Gustav Vasa konungagärning får inte bedömas därefter: med beundransvärd klokhet och kraft, med en förvånande blandning av djärvhet och försiktighet ledde han sitt land fram genom stora faror och otaliga svårigheter. Såväl på det politiska som på det religiösa området är hans regering epokgörande, och det var han som beredde Sverige möjligheten att utföra den världshistoriska uppgift som det under hans store sonson Gustav II Adolf fyllde. Gustav II Adolf] Gustav Vasa dog den 29 september 1560 på Stockholms slott , han blev förmodligen 64 år gammal. Den officiella dödsorsaken var "Cholera" men det kan eventuellt ha varit dysenteri eller tyfus, alla dessa sjukdomar orsakas av bakterier som infekterar tarmarna. Gustav Vasa ligger jämte sina tre gemåler begraven i Vasakoret i Uppsala domkyrka, där Johan Gustaf Sandberg i väggmålningar framställt scener ur hans liv. Hans staty har blivit rest vid Riddarhuset i Stockholm (1773, avtäckt midsommaraftonen 1774, modellerad av Pierre Hubert L'Archevêque) och på Mora strand (1904, av Anders Zorn), hans byst är uppställd på Uppsala slotts borggård (modellerad av Bengt Erland Fogelberg) och i Västerås (modellerad av Carl Gustaf Qvarnström). I Nordiska museet finns en kolossalstod av målat trä (av Carl Milles). I en väggmålning i Nationalmuseum har Carl Larsson skildrat hans intåg i Stockholm 1523. Monument har uppförts över honom i Utmeland (1860) och på Stensö (1851; med en byst, modellerad efter Johan Tobias Sergel; numera flyttad till Stadsparken mellan Kalmar slott och stad); en minnessten restes på Lindholmens sätesgård 1866.

Gustav Vasa som person

Hela kung Gustav Vasas styrelse var i egentligaste mening personlig. Den bär alltigenom prägeln av en man, utrustad med överlägsen kraft, seg, outtröttlig; ihärdighet, ett ovanligt klart, praktiskt förstånd och en underbar förmåga att sätta sig in i allt. Kraften urartade inte sällan till hänsynslöshet, och för det omedelbart praktiskt nyttiga fick stundom högre intressen stå tillbaka. Ordets gåva ägde Gustav Vasa i hög grad: i enkel, okonstlad, populär vältalighet är han oöverträffad. Lärd var han inte, men att han uppskattade bildningens värde, visar sig av den uppfostran han gav sina söner. I motsats till dem var han i sina seder oförvitlig. Gustav Vasas systerson Per Brahe beskriver honom (vid 30-40 års ålder) så här: Per Brahe Han var av passelig manslängd, vid pass tre Stockholmsalnar och en tolftedels kvarter, hade ett "trint" huvud, vitgult hår, ett vackert, stort, långt skägg, skarpa ögon, liten rak näsa, en välbildad mun, rödletta kinder och rödbrun kropp, så välskapad som någon målare kunde önska sig, och så hel, att där ej fanns en fläck, som man kunde sätta en nålsudd uppå. Manlig och kunglig klädebonad bar han gärna, och på vad sätt kläderna än voro skurna, passade de honom väl. Han hade ett skarpsinnigt omdöme och överträffade, ehuru han ej själv haft tid att öva sig i bokliga konster, många, som hade studerat. Han kunde träffande bedöma målningar och "beläten", porträtt och byggnader, landskap, djurs, örters och träds proportioner och egenskaper. Han var gudfruktig och förde ett ärbart liv, så att han som ogift aldrig blev beryktad för någon konkubin; man visste ej heller tala om några hans oäkta barn, och sitt äktenskap höll han väl. Han var ock mycket lyckosam i allt vad han företog sig, i spel, när man någon gång förmådde honom därtill, i åkerbruk och boskapsskötsel, i fiske och malmfynd, ja till och med i att upptäcka dolda skatter i jorden. Andra källor säger att han var sur, tvär och snål. Medicinskt sägs det att han var ca 173 cm, hade benröta och en svår tandinfektion.

Kung och bonde

Alla uppskattningar av Sveriges befolkning före mitten av 1700-talet är mycket osäkra, men man tror sig veta att det svenska riket hade ungefär en halv miljon invånare i den västra rikshalvan och 200 000 i Finland. Fast det var bara drygt fem procent av dessa som levde i städerna. Sverige var alltså ett rike bestående av huvuddelen bönder, ett faktum som Gustav Vasa var mycket väl rustad att nyttja. En hel del korrespondens finns bevarad från kung Gösta, som tycks på ett mycket personligt sätt ha engegerat sig i bönders produktion och jordbrukets effektivisering i Sverige. Gustav Vasa utfärdade bl.a. ett mandat till bönderna på Öland om hur de skulle sköta sina gårdar. T.ex. skulle allt hö vara inne vid Sankt Olofs dag den 29 juli och all säd bärgad senast vid Sankt Bartolomei dag den 28 augusti. Följdes inte detta påbud kunde man vänta sig stränga böter. Man planerade att spränga kungen i luften med en primitiv bomb 1536, men en alkoholiserad skeppare vid namn Hans Vidrank pratade bredvid mun och de inblandade fängslades och avrättades. Dackeupproret med Nils Dacke i spetsen slogs ner och Dacke steglades 1544. Efter detta blev det lugnt i Sverige.

Familjefadern Gustav Vasa

Den 24 september 1531 gifte sig Gustav Vasa i Stockholm med prinsessan Katarina av Sachsen-Lauenburg, som emellertid avled redan fyra år senare, den 23 september 1535, efter att den 13 december 1533 ha fött den blivande Erik XIV. Ryktena påstod att Gustav Vasa slog ihjäl henne med en silverhammare, men dessa uppgifter, som spreds av hans fiender är helt grundlösa. Redan den 1 oktober 1536, på årsdagen av drottning Katarinas jordfästning, gifte Gustav Vasa om sig på Uppsala slott med Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud). En inbjudan till bröllopet finns bevarad: ställd till slottsloven på Läckö slott, Lars Kafle: "Hälsning med Gud, min käre Lars Kafle, att du ville omaka dig och komma till vårt bröllop med jungfru Margareta Eriksdotter nästa söndag efter Michaelis, att göra dej glad med oss och flera av våra vänner. Vi vilja med dem dela, vad Gud förlänat". Efter att Margareta, som fött 10 barn, avlidit den 26 augusti 1551 gifter Gustav 1552 om sig med den 40 år yngre Katarina Stenbock (systerdotter till Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud)), men han tycks inte haft någon ork längre, ty de fick inte några barn. Av Gustavs elva barn blev nio vuxna.

Litteratur

- Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism, 1996.
- Anders Fryxell, Berättelser ur svenska historien, Del 3, Stockholm 1900.
- Carl Grimberg, Svenska folkets underbara öden, Del 2, Stockholm 1913.
- Lars O. Lagerqvist, Gustav Eriksson (Vasa) i Dalarna 1520-1521. Minnen, myter och monument, 1993.
- Lars-Olof Larsson, Gustav Vasa - landsfader eller tyrann?. Stockholm 2002.
- Peder Swart, Konung Gustaf I:s krönika, utg. av Nils Edén, Stockholm 1912
- Peder Swart, Gustav Vasas krönika, utg. av Gunnar T. Westin, Stockholm 1964.
- Michael Roberts, Gustav Vasa. 1970.
- Georg Starbäck, Berättelser ur svenska historien, Band 3, Stockholm 1901.
- Frederik Troels-Lund, Dagligt liv i Norden på 1500-talet, II, Stockholm 1945.
- Gunnar T. Westin, Maktkamp i senmedeltidens Sverige. Uppsatser och studier. Stockholm 1971.
- Richard Ringmar, Gustaf Eriksson Vasa: kung, kamrer, koncernchef: återblick på en monark av Guds nåde. Stockholm 2002.

Se även

- Dalupproren
- Gustav Vasas antavla
- Gustav Vasas kritiker
- Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna
- Gustaf Wasas intåg i Stockholm Midsommarafton 1523, målning av Carl Larsson
- Äldre vasatiden
- Vasaloppet
- Vasaätten Gustav 01 Gustav 01 ja:グスタフ1世 (スウェーデン王) ko:구스타브 1세 바사

1595

Händelser

- 1 januari - Gustav II Adolf döps.
- 18 maj - Fred sluts mellan Sverige och Ryssland i Teusina. Sverige erhåller Narva och Estland bekräftas som svenskt. Gränsen mellan rikena i Finland förskjuts åt öster och Nöteborgstraktaten från 1323 upphör slutligen att gälla som officiellt gränsdokument.
- Oktober - Riksdagen i Söderköping bekräftar hertig Karl (IX) som riksföreståndare och förbjuder katolsk gudstjänst i Sverige.
- 22 november - Hertig Karl upplöser Sveriges sista medeltida kloster, Vadstena. Då nunnorna vägrar byta tro drivs de med våld ur klostret, vars skatter övertas av kronan. Nunnorna flyr till Polen.
- Willem de Besche invandrar till Sverige från Antwerpen. Han blir byggherre för många svenska byggen och kommer att förnya den svenska bruksnäringen.
- Ett privilegiebrev utfärdas för Uppsala universitet.

Födda

- 2 februari - Jacob van Campen, nederländsk arkitekt och konstnär.
- Vladislaw, son till Sigismund och Anna av Steiermark.

Avlidna

- 25 april - Torquato Tasso, italiensk diktare.
- 26 maj - Filippo Neri, italiensk katolsk präst, ordensgrundare, helgon (1622).
- 20 juni - Magnus Vasa, son till Gustav Vasa och Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud).
- 12 november - Sir John Hawkins, engelsk marinofficer och sjöfartspionjär. Kategori:Årtal Kategori:1590-talet ko:1595년

Christopher Polhem

), med Nordstjärneorden om halsen, porträtterad 1741 av Johan Henrik Scheffel]] Christopher Polhem (fram till adlandet 1716 Polhammar), troligen född 18 december 1661 i Tingstäde på Gotland, död 30 augusti 1751 i Stockholm; svensk uppfinnare och industriman, kallad "den svenska mekanikens fader". Polhem var son till Christina Eriksdotter Schening från Vadstena och Wulf Christopher Polhammar, en tysk köpman som invandrat till Visby. Som åttaåring blev han faderlös och flyttade till en farbror i Stockholm. Han arbetade ett tag som dräng på en gård i Uppland. Med tiden blev Polhem inspektor på Vansta säteri i Södermanland, där han blev kvar till år 1685. 1687 började han studera fysik, matematik och mekanik vid Uppsala universitet. Efter utbildningen reste han runt i Europa för att lära sig tekniska nyheter. Vid hemkomsten startade han 1697 den första skolan för ingenjörer i Sverige Laboratorium mechanicum. 1699 grundade han Stjärnsunds bruk i Dalarna som bland annat tillverkade maskiner och pendelur. Polhem hade i uppdrag att försöka bygga slussar förbi Trollhättefallen i Göta älv. De kom aldrig i drift men det finns några ofullbordade slussar vid fallområdet i Trollhättan (Polhems slussled). Först år 1800 blev drömmen om en farled mellan Östersjön och Vänern en verklighet och Trollhätte kanal kunde invigas. Han har även "uppfunnit" Polhemsknuten (kardanknuten) som är en korslänks-koppling mellan två axeländar som bildar viss vinkel mot varandra. I Sverige finns ett flertal skolor namngivna efter Christopher Polhem, bland annat Polhemsskolan i Gävle, Polhemsskolan i Trollhättan och Polhemsgymnasiet i Trollhättan.

Christopher Polhems familj

Fru, Maria Hoffman, död 1735. Gift 1691.
Barn:
- Gabriel
- Emerentia, gift med häradshövding Reinhold Galle Rückersköld från Hedemora.

Externa länkar

- [http://www.stjarnsund.com/polhem.htm Stjärnsunds - Christopher Polhem]
- [http://www.tekniskamuseet.se/templates/Page.aspx?id=2292 Tekniska museet - Christopher Polhem]
- [http://epi.skola.gavle.se/gp/gp_sidauh.asp?id=2551 Polhemsskolan Gävle - Polhemsknuten]
- [http://www.ekomuseum.se/sevard/24polhem.html Polhemshjulet Norberg/Kärrgruvan] Polhem, Christopher Polhem, Christopher

Ärkebiskop

Ärkebiskop, av gr. arche (αρχή) ursprunglig, förste, och epi-skopos (επισκοπος) tillsynsman, förman; benämning på den ledande biskopen i en kyrkoprovins i romersk-katolska kyrkan, underställd kardinalerna och påven. Några protestantiska kyrkor har behållt sin ärkebiskop, t.ex. har den Engelska kyrkan två provinser med varsin ärkebiskop, en i York och en i Canterbury. Den senare är den anglikanska kyrkogemenskapens främste biskop. Svenska kyrkan har en ärkebiskop i Uppsala som varit ärkebiskopssäte sedan 1164. Ärkebiskopen är Svenska kyrkans högste ledare nationellt och internationellt. Uppgifterna sedan reformationen består bl a i att viga nya biskopar, vilket sker i Uppsala domkyrka, att vara ordförande i Kyrkostyrelsen, Kyrkomötets läronämnd och domkapitlet, ha biskoplig tillsyn över Uppsala, Sigtuna samt Enköpings kontrakt, och leda de årliga prostmötena samt biskopsmötet.[http://www.svenskakyrkan.se/arkebiskopen/3.htm]. Sedan 1997 är K.G. Hammar ärkebiskop i Svenska kyrkan.
- Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har sin ärkebiskop i Åbo, Nuvarande ärkebiskop är Jukka Paarma [http://www.evl.fi/svenska/arkebiskop/].
- Estniska evangelisk-lutherska kyrkan har sin ärkebiskop i Tallinn. Nuvarande ärkebiskop är Andres Pöder .
- Evanglisk-lutherska kyrkan i Lettland har en ärkebiskop i Riga. Nuvarande ärkebiskop är Janis Vanags .
- De lutherska kyrkorna i Norge och Danmark har inte ärkebiskopar. Inom de ortodoxa kyrkorna kallas ärkebiskopen för metropolit.

Se även

- Apostolisk succession
- Lista över Sveriges ärkebiskopar Kategori:Kyrkliga titlar ja:大主教

Jakob Ulvsson

Jakob Ulvsson var Sveriges ärkebiskop mellan 1469 och 1515. Han dog på våren 1521.

Juridik

Juridik är rättsvetenskap, d.v.s. samhällsvetenskaplig kunskap om lag och rätt, och jämväl den metodik som används av jurister. Juridiken delas traditionellt in i offentligrätt samt civilrätt. Offentligrätten delas i sin tur in en rad undergrupper där bland annat straffrätt reglerar påföljder för brott och förvaltningsrätt reglerar hur myndigheter arbetar och fungerar i sitt förhållande till medborgare. Civilrätten delas även den in i undergrupper där avtalsrätt, förmögenhetsrätt, familjerätt med mera ingår. Man kan förenklat säga att offentligrätt rör hur myndigheter förhåller sig till varandra och till medborgarna medan civilrätten rör medborgarnas rättställning mellan varandra. Juridik används inte bara för att tolka de runt 1500 lagar som blir utfärdade av riksdagen varje år utan också för att tolka avtal, föreskrifter, förhållandet melllan individer, näringsliv och organisationer samt förvaltningsrätt som reglerar förhållandet mellan individer och det offentliga. Juridiken är inte bara uppbyggd och styrd av lagar utan bygger också i stor del på principer och branschpraxis. Juridiken tolkas i första hand av jurister som tagit en juris kandidat examen vid ett svenskt universitet. Dessa tar vid behov den juridiska frågan till domstol som får lämna ett slutgiltigt avgörande vid en tvist. I ett flertal engelska länder tillämpar man common law medan man i Sverige och större delen av Europa använder sig av civil law-systemet.

Historik

: Huvudartikel: Rättshistoria Se bland annat romersk rätt och medeltida rätt.

Juridik i olika länder

Se bland annat anglosaxisk rätt och svensk rätt.

Se även

- Brott
- Domstol
- Upphovsrätt
- Juridiska branschböcker
- Rätt

Extern länk

- [http://www.kontorsproffs.nu/juridik.htm Länksamling]
- [http://www.dom.se Domstolsverket]
- [http://www.jur.lu.se Juristutbildningen i Lund] Kategori:Juridik ja:法学

Teologi

Teologi är läran om Gud och andra begrepp inom religionen. Den som ägnar sitt studium åt teologi kallas teolog. Här följer några exempel på viktiga teologiska begrepp och teman:

Muslimsk teologi

- dhikr
- hajj
- halal
- sharia
- sunna

Bahá'í teologi

- Kitab-i-Iqan
- Bayán
- progressiv uppenbarelse

Indelning av teologin

Den kristna teologin har traditionellt indelats i fyra huvuddelar:
- Systematisk teologi
- Biblisk teologi
- Historisk teologi
- Praktisk teologi I samband med att teologin vid de svenska universiteten utvecklats från att ha varit ett konfessionellt kristet studium till ett allmänt, vetenskapligt studium av religion är denna indelning inte längre lika relevant.

Se även

- religionsvetenskap Kategori:Teologi

Olof Rudbeck d.ä.

Olof Rudbeck d.ä., född 1630, död 17 september 1702, naturforskare, historiker m.m; professor i Uppsala. Son till biskopen i Västerås Johannes Rudbeckius (d.ä.) och hans andra hustru Magdalena Hising. Far till Olof Rudbeck d.y.. Olof Rudbeck gav Sverige världsrykte i anatomi. Redan som 20-åring upptäckte han de fina kärl som innehåller lymfa och som senare fått namnet lymfkärl. Han må dessförinnan ha läst en skrift i ämnet av Asellius vilken utkom 1627 med titeln "de lactibus" - mjölkvenerna. Vidare, genom dissektioner på mer än 400 djurkroppar hade Rudbeck fått stora kunskaper om lymfkärlsystemet, och han publicerade resultatet i en skrift 1653. Han anlade också en botanisk trädgård i Uppsala, gav ut en katalog över dess växter och fick ut studenterna från kammaren till naturen. En föregångare till Carl von Linné. Vid Uppsala universitet var Olof Rudbeck d.ä. en mycket uppskattad lärare och föreläsare. En av hans studenter var Casten Rönnow. Olof Rudbeck deltod i släckningsarbetet vid branden i Uppsala den 15 maj 1702, då en stor del av hans bibliotek förstördes. Se Branden i Olof Rudbecks bibliotek. Förespråkare för Sveriges storhet, utifrån mycket fakta, men också på löst baserade antaganden utan historisk kritisk granskning enligt dagens definition. Utgav verket Atland eller Manheim som gjorde Sverige till gudarnas boning och alla större folkslags ursprung. Hans teorier (delar av dem baserade på romerska källor som Tacitus, Jordanes m.fl.) kallas idag

Uppsala universitet

Historia

Organisation

Nationer och studentliv

Personer med anknytning till Uppsala universitet

Nobelpristagare som studerat eller tjänstgjort vid universitetet

Se även

Externa länkar

Uppsala

Geografi

Stadsbild

Kultur

Viktiga inrättningar

Föreningsliv

Sport

Historia

Personer i stadens historia

Historiskt: Uppsalas industrier

Ekonomi

Närings- och samhällsliv

Turism

Hotell och vandrarhem

Sevärdheter

Fornlämningar av riksintresse

Se även

Externa länkar

Universitet

Historia

Universitet eller högskola?

Prövning för universitetsstatus

Kritik av regeringens universitetspolitik

Svenska universitet och fackhögskolor med universitetsstatus

Svenskspråkiga universitet i Finland

Övriga utländska universitet

Se även

Gustav Vasa

De första åren

Gustav Vasa som frihetskämpe

Gustav Vasa som kung

Gustav Vasa som person

Kung och bonde

Familjefadern Gustav Vasa

Litteratur

Se även

1595

Händelser

Födda

Avlidna

Christopher Polhem

Christopher Polhems familj

Externa länkar

Ärkebiskop

Se även

Jakob Ulvsson

Juridik

Historik

Juridik i olika länder

Se även

Extern länk

Teologi

Begrepp som rör religionsstudier

Kristen teologi

Judisk teologi

Muslimsk teologi

Bahá'í teologi

Indelning av teologin

Se även

Olof Rudbeck d.ä.