:: wikimiki.org ::

Uralbergen

Uralbergen

Uralbergen är en cirka 2 500 kilometer lång bergskedja i Ryssland. Uralbergen utgör också gränsen mellan Europa och Asien. I bergskedjan bor ungefär 3% av Ryssland befolkning. Den största staden i Ural är Jekaterinburg. Uralbergen gäller också som klimatisk och geobotanisk gräns. Det visar sig genom fördelningen av vegetationen (lindens östra gräns, sibiriska lärkträdets västra gräns) och genom motsatsen av tidpunkten för vegetationens utveckling om våren på östra och västra sluttningarna.

Geografi

Jekaterinburg Bergskedljan bildadades under den yngre delen av Paleozoikum, dvs ungefär 250 till 300 miljoner år sedan. Den är på långa sträckor täckt av yngre sedimentära avlagringar och ibland skuren av en rad parallella längdförkastningar och gravsänkor, som dels blottar det äldre kristalliniska underlaget, dels låter yngre avlagringar kvarstå i gravsänkor. Även äldre strukturelement ingår i denna zon och förorsakar delvis de många avvikelserna från den nord-sydliga strykningen mot nordöst och nordväst. Delvis bidrar de till att bilda subparallella kedjor. Postuma rörelser inom berggrunden, lokalt uppnående betydande intensitet, kan spåras både i norr och i söder. Bergskedjans höga ålder gör, att den i sin mellersta del, genom vittring och avspolning, till hög grad utjämnats och företer lugna, långsluttande former, samt genom floderosion och utbildning av längddalar sönderdelats i mer eller mindre isolerade flacka parallellkedjor. En vid tertiärtiden i norr begynnande vertikal höjning, som från 61° norrut tilltar i betydelse och som i trakter av tidigare isbetäckning (från 64° norrut) även fortgår under nuvarande tid, har låtit topografien i norr i samband med förstärkt floderosion delvis anta alpin karaktär. I söder har den jämförelsevis nyligen skedda sänkningen av Kaspiska havets yta bidragit till ökning av de mot söder avflytande flodernas lutningsförhållanden, vilket här även bidragit till att skapa en mera utpräglad topografi i samband med den förstärkta erosionen. Man indelar vanligen Uralbergen i tre delar: norra, mellersta och södra Uralbergen.

Norra Uralbergen

Norra Uralbergen höjer sig ur en omgivande småkullig och sjörik tundra. Några av dessa kullar är av tundrans nomader (samojeder och ostjaker) vida kända som helgedom. De högsta topparna är Gora Narodnaja (1 894 meter), Gora Telpoziz (1 617 meter), Gora Pajer (1 472 meter) och Gora Isjerim (1 331 meter). Tack vare istidens påverkan uppvisar Uralbergen här en någorlunda alpin prägel, topparna är snötäckta året om, och passhöjder omkring 200 meter över havet. Söder om polcirkeln finns svagt kuperade och med skog klädda parallellkedjor. Ungefär vid 63° nordlig bredd är bergssidorna och de smala dalarna täckta med barrskog. Topparna och de vidsträckta platåbergen är skogfria. Här är huvudkedjan så sönderdelad att den inte förtjänar sitt namn. Norr om polcirkeln lever ostjaker med sina talrika renhjordar. Vid Norra ishavet är de undanträngda av samojederna. Den största staden i norra Uralbergen är Vorkuta.

Mellersta Uralbergen

I mellersta Uralbergen är befolkningen tätast. Bredden är minst i norr, men tilltar mot söder och överstiger där 130 kilometer. De högsta toppar är Gora Konzjakovskij Kamen (1 569 meter) och Gora Denezjkin Kamen (1 493 meter), som länge ansågs vara Uralbergens högsta topp. Söderut avtar höjden, och de långsluttande dalsidorna är täckta av mäktigt vittringsgrus samt dalbottnarna dels av sumpmarker, dels av rik åkerjord. Bergskedjan täcks här av gles blandskog. I mellersta Uralbergen ligger också huvudorten Jekaterinburg. Södra delen bildas av flera parallellkedjor, som dock till huvudsak har floderosionen att tacka för sin utpräglade isolering.

Södra Uralbergen

Den gamla tredelningen av södra Uralbergen, som stöddes på geologiska olikheter, har av senare undersökningar visat sig vara oriktig. Alla tre kedjorna tillhör samma geologiska svit, vilket bevisas genom gravförkastningar i centrala och östra delarna, i vilka sedimentära bergarter av västlig karaktär bibehållits. Högsta toppen är Gora Jamantau med 1 642 meter. Skogsvegetationen är betydligt glesare jämförd med föregående delar och finns i huvudsak på bergssluttningarnas norra sida, medan de mot söder och sydväster vettande sluttningarna är fullkomligt vegetationslösa. Södra Uralbergens kedjor är betydligt klippigare och vildare än mellersta Uralbergen. Den sydligaste delen av södra Uralbergen är genom Uralfloden och dess norra bifloder sönderdelad i en rad parallellkedjor. Orografiskt och geografiskt bildar Uralflodens från öst mot väst riktade lopp Uralbergens avslutning mot syd. Geologiskt kan dock Uralbergen spåras långt in mot transkaspiska stäpperna och uppträder där i form av till hälften i sand begravda rader av kullar, som bildar mer eller mindre sammanhängande kedjor.

Malmbrytning

Uralbergens mineralrikedom var känd redan av grekerna på 800-talet. Det moskovitiska riket lyckades utnyttja Uralbergens rikedomar först genom att anlita vidsträckta koncessioner, som 1558 gavs bröderna Stroganov i form av full dispositionsrätt över området Perm. Järngruvor upptogs vid floden Tjusovajas mellersta lopp och koppargruvor i trakten av Jekaterinburg. 1745 upptäcktes guld i flodgruset på östra sluttningen. Hastigt växte antalet invånare och vaskerier. I början av 1800-talet gick produktionen ner. Livegenskapens upphävande 1861 och ett systematiskt uteslutande av utländska sakkunniga från 1880-talet skulle oavvisligen ha lett till katastrof, om inte samtidigt genom höga skyddstullar på utlandets metaller och metallarbeten den metallurgiska verksamheten hållits uppe. Efter järnvägsnätets förlängning till Uralbergen har andra industrigrenar övertagit malmbrytningens ställning. Kategori:Asiens berg Kategori:Europas bergskedjor ja:ウラル山脈 ko:우랄 산맥

Bergskedja

Bergskedja, beteckning på ett sammanhängande system av berg vilka har mer eller mindre parallella bergsryggar.

Se även

- Lista över berg
- Lista över bergskedjor Kategori:Bergskedjor Kategori:Berg ja:山脈

Ryssland

Ryssland (Россия), egentligen Ryska federationen (Российская Федерация), är en federal republik som sträcker sig från Stilla Havet i öster till Finland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland och Ukraina i väster, Georgien och Azerbajdzjan i sydväst. I nord-sydlig riktning gränsar det till Norra ishavet och Kina, Nordkorea, Mongoliet och Kazakstan. Ryssland är världens till ytan största land och täcker delar av både Europa och Asien. Gränsen mellan världsdelarna går över Uralbergen. Ryssland har cirka 145 miljoner invånare. I huvudstaden Moskva bor cirka 9 miljoner människor.

Historia

Huvudartikel: Rysslands historia De första slaviska statsbildningarna inom Rysslands territorium skedde i Kievområdet. Under senare medeltiden växte ett imperium med center i Moskvas omnejd fram, vilket under 1500-talet sakta växte österut in i Asien. Under tsarstyret växte Ryssland även västerut, bland annat efter flera krig mot Sverige, till att bli en av Europas stormakter. Under 1900-talets början dalade landets makt och ett missnöje började sprida sig bland folket. Detta i kombination med det militära nederlaget under första världskriget banade vägen för den ryska revolutionen 1917. Revolutionen, under ledning av den bolsjevikiska ledaren Vladimir Lenin, där kommunistiska röda armén stred mot tsarens vita armé, skapade det kommunistiska Sovjetunionen. Lenin följdes av Josef Stalin som ledare för landet, vilken förde en allt mer förtryckande politik, vilken krävde åtskilliga miljoner offer i avrättningar och arbetsläger. Stalin industrialiserade dock även effektivt Sovjetunionen. Under andra världskriget fördes ett barbariskt utplåningskrig mellan Tyskland och Sovjetunionen, sedan Hitler beordrat en invasion 1941. I slutändan knäckte dock den Sovjetiska industin och dess stora befolkning Tyskland då den enorma fronten i öster slukade mer resurser än vad det nazityska riket kunde producera. Sovjetunionen fick dock betala dyrt för sin seger med 8 668 000 döda soldater, 16 900 000 döda civila och ett sönderbombat och plundrat land. Andra världskriget följdes snabbt av en konflikt med främst USA, vilken kom att kallas det kalla kriget. Konflikten ledde aldrig till öppet krig utan utkämpades främst på en industriell nivå. Sovjetunionen hade en del framgångar i början då man till exempel chockade världen genom att skicka upp den första satelliten och senare den första människan i omloppsbana runt jorden, men USA:s industrikapacitet visade sig under de senare åren av kriget vara överlägsen. Kampen fördes även indirekt genom att de två nationerna gav stöd till konflikter inom och mellan andra länder. Under senare delen av 1980-talet började ledaren för det kommunistiska partiet Michail Gorbatjov att reformera landets ekonomi, och tog små steg mot att skapa en demokrati med en västeuropeisk stat som mall . Slagorden för hans kampanj blev glasnost (ryska för öppenhet) och perestroika (ryska för återuppbyggnad). Försöken skapade dock katastrofala socio-ekonomiska förhållanden i östeuropa, vilket kullminerade med Sovjetunionens kollaps efter en misslyckad militärkupp 1991. Ryssland förklarade sig vara en självständig stat 24 augusti 1991 och Sovjetunionen upplöstes officiellt 26 december samma år. Ryssland har sedan kommunismens kollaps, som den största Sovjetdelstaten, försökt ta upp Sovjetunionens roll som supermakt, vilket har hindrats av landets svåra ekonomiska problem.

Politik

Två frågor har legat högt på dagordningen under senare tid: Tjetjenien och korruption/fattigdom. De val som har hölls till duman gav en stor majoritet åt president Putins parti "Förenade Ryssland" och dess samarbetspartier. Presidentens makt är mycket stor i Ryssland. Presidenten föreslår premiärminister, vilket förslag antas eller förkastas av duman. Dumans viktigaste uppgift är att godkänna budgeten och stifta lagar. Presidenten kan dock upplösa duman och utlysa nyval.

Styrelseskick

Förbundsrepublik med parlament (federala församlingen) indelat i två kammare (federala rådet och duman). Statschef och president är sedan 31 december 1999 Vladimir Putin. Presidenten väljs vart 4:e år direkt av folket, senast år 2004, och han kan bara sitta i två mandatperioder. Ryssland är ingen parlamentarisk demokrati (regeringen behöver alltså inte ha stöd av parlamentet).

Ekonomi

Ryssland kämpar fortfarande, över ett decennium efter Sovjetunionens sammanbrott 1991, med att skapa en modern marknadsekonomi. På senare år har dock tillväxten tagit fart i landet. Efter upplösningen av Sovjetunionen krympte ekonomin i fem år, då de statliga företagen raskt privatiserades och visade sig vara allt för ineffektiva för att kunna konkurrera på en marknadsekonomisk arena. Landet började återhämta sig 1997, men när den asiatiska finansiella krisen fick sin kulmen i augusti det året tvingades regeringen devalvera rubeln, vilket ledde till en kraftig försämring av levnadsstandarden för den mesta befolkningen. Devalveringen hjälpte dock igång Rysslands ekonomi, och mellan 1999 och 2002 hade landet en ekonomisk tillväxt på 6 % årligen, skapad främst av oljeinkomster. Den ekonomiska återhämtningen i kombination med Vladimir Putins starka styre av landet har höjt investerarnas förtroende för Ryssland. Ryssland förblir dock oerhört beroende av råvaruexporten, som utgör över 80% av landets export. Viktiga råvaror är olja, naturgas, metaller och timmer. Beroendet av råvaror gör landet oerhört känsligt för ändringar i dollarkursen (eftersom de flesta råvarubörser handlar i dollar) och svängningar i råvarupriserna. Marknaden kontrolleras av ett fåtal oligarker, som genom kontakter i Boris Jeltsins administration skodde sig på privatiseringen av de statliga företagen genom att köpa upp företagen för struntsummor. Det största problemet med den ryska ekonomin är att det finns väldigt få små och medelstora företag. Detta antas bero på att bankerna, som ägs av oligarkerna, är oerhört korrupta. Syftet med bankerna verkar främst vara att understödja oligarkernas övriga företag, och det är därför i princip omöjligt att finansiera uppstarten av ett företag för gemeneman. EU och världsbanken har dock dragit igång projekt för att försöka bygga upp ett mer oberoende banksystem. Putin har också tagit krafttag mot ogliarkerna, bland annat arresterades Rysslands rikaste man Michail Chodorkovskij 2003, anklagad för att just tillförskansat sig företag vid Jeltsins privatisering på oegentliga sätt. Detta har dock också fått analytiker att tvivla på den ryska ekonomins stabilitet, då de flesta av dagens företagsledare i Ryssland antagligen gjort sig skyldiga till brott vid övergången mellan planekonomi och marknadsekonomi.

Geografi

Ryssland, som är världens största land, sträcker sig över så gott som hela den norra delen av den Euroasiska superkontinenten. Även om stora delar av världens områden med arktiskt och subarktiskt klimat finns i Ryssland finns det också stora områden med andra klimat. Landet består till stora delar av vidsträckta stäpper i söder och djupa barrskogar i norr (Sibirien). Från landets västligaste del till dess östligaste är det 6600 km, och vid en resan mellan dessa punkter passerar man 11 tidszoner. Rysslands kustlinje till världshaven är 37 000 km lång, från Stilla Havet i sydöst till Ishavet i nordväst. Det finns flera bergskedjor i landet, särskilt i landets södra gränsregioner. Exempel är Kaukasus (där berget Elbrus, Europas högsta topp, med sina 5 633 meter reser sig), Uralbergen och Altai. Uralbergen, som löper i nord-sydlig riktning, tillsammans med Kaukasus, som löper i väst-östlig riktning, utgör gränsen mellan Europa och Asien.

Demografi

Ryssland är ett förhållandevis glesbefolkat land på grund av sin enorma storlek; befolkningen är dock tätare i de västra europeiska delarna, runt Uralbergen och i de sydöstra delarna vid Stilla Havet. Landet är hem för många etniska grupper, majoriteten räknas dock som ryssar. 81,5% är ryssar, 3,8% tatarer, 3% ukrainare, 0,8% vitryssar, 0,7% moldaver, och återstående grupper 9,8% (tjetjener, kossacker, inuiter, tyskar, judar, koreaner och många fler). Ryska är landets enda officiella språk, men flera delrepubliker har gjort sitt eget språk till officiellt språk i delrepubliken. Det kyrilliska alfabetet är det enda tillåtna i landet, så de delrepubliker som använder ett andra officiellt språk måste skriva detta med kyrilliska tecken. Den rysk-ortodoxa kyrkan är landets dominerande kyrka; andra konfessioner är bland annat islam, protestantism, katolicism, buddhism och judendom.

Kultur

Ryssland har ett mycket rikt kulturarv med berömd konst, musik, arkitektur och litteratur. Den ortodoxa kyrkan, som bidrog till att sprida den bysantinska kulturen till de slaviska folken, förknippas med sina kyrkor och ikoner ofta med Ryssland. Bland ryska författare märks Lev Tolstoj, Fjodor Dostojevskij, Alexander Pusjkin, Nikolaj Gogol, Ivan Turgenev, Anton Tjechov, Michail Lermontov, Maxim Gorkij, Ivan Bunin, Vladimir Nabokov, Michail Bulgakov, Michail Sjolochov, Boris Pasternak och Alexander Solsjenitsyn. Några kända ryska kompositörer är Peter Tjajkovskij, Igor Stravinskij, Sergej Prokofjev och Nikolaj Mjaskovskij. Se även artikeln om rysk konst.

Administrativ indelning

Huvudartikel: Rysslands administrativ indelning

Federala distrikt
- Dalnevostochny
- Privolzhsky
- Severo-Zapadny
- Sibirsky
- Tsentralny
- Uralsky
- Yuzhny Delrepubliker
- Adygeiska republiken
- Altajrepubliken
- Basjkirien
- Burjatien
- Dagestan
- Ingusjien
- Kabardinien-Balkarien
- Kalmuckien
- Karatjajen-Tjerkessien
- Karelska republiken
- Komi
- Marij El
- Mordvinien
- Sacha (Jakutien)
- Nordossetien
- Tatarstan
- Tuva
- Udmurtien
- Chakassien
- Tjetjenien
- Tjuvasjien Territorier - kraj
- Altajskij
- Krasnodarskij
- Krasnojarskij
- Primorskij
- Stavropolskij
- Chabarovskij

Län - oblast
- Amur
- Arkhangelsk
- Astrakhan
- Belgorod
- Brjansk
- Vladimir
- Volgograd
- Vologda
- Voronezj
- Ivanovo
- Irkutsk
- Kaliningrad
- Kaluga
- Kamtjatka
- Kemerovo
- Kirov
- Kostroma
- Kurgan
- Kursk
- Leningrad
- Lipetsk
- Magadan
- Moskva
- Murmansk
- Nizjnij Novgorod
- Novgorod
- Novosibirsk
- Omsk
- Orenburg
- Orjol
- Penza
- Perm
- Pskov

- Rostov
- Rjazan
- Samara
- Saratov
- Sachalin
- Sverdlovsk
- Smolensk
- Tambov
- Tver
- Tomsk
- Tula
- Tjumen
- Uljanovsk
- Tjeljabinsk
- Chita
- Jaroslavl Federala städer
- Moskva
- Sankt Petersburg Autonoma län - Avtonomnaja oblast
- Judiska Autonoma områden - Avtonomnij okrug
- Aginska Burjatien
- Komi-Permjakien
- Korjakien
- Nentsien
- Dolgano-Nentsien (Tajmyrien)
- Ust-Ordynska Burjatien
- Chantien-Mansien
- Tjuktjien
- Evenkien
- Jamalo-Nentsien

Se även

- Lista över Rysslands statsöverhuvuden
- Sovjetunionen
- Kaliningrad
- Rysk konst Kategori:Asiens länder Kategori:Europas länder Kategori:Ryssland als:Russland ja:ロシア ko:러시아 ms:Russia roa-rup:Rusii simple:Russia th:สหพันธรัฐรัสเซีย zh-min-nan:Lō·-se-a

Europa

och Frans Josefs land]] Europa är jordens till ytan näst minsta och till befolkningen tredje största världsdel. Sedan 1700-talet har gränsen mellan Europa och Asien vanligen ansetts gå vid Uralbergen, Uralfloden, Kaspiska havet, Kaukasus, Svarta havet, Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna.

Etymologi

Dardanellerna i tjurform.]] I grekisk mytologi var Europa (grekiska: Ευρώπη) en fenicisk prinsessa som tillfångatogs av Zeus i tjurform. Hon togs till ön Kreta, där hon blev mor till Minos. För Homeros var Europa Kretas mytologiska drottning. Senare blev Europa ett begrepp för Greklands fastland, och runt 500 f.Kr. hade betydelsen sträckts till att inkludera även länderna norr om Grekland. Den grekiska termen Europa härleds från de grekiska orden för bred (eurys) och ansikte (ops). Bred har varit epitet för jorden självt i urindoeuropeiska religioner. En minoritet hävdar dock att ordet fått en överförd betydelse i grekiskan, och utsprungligen kommer från ett semitiskt ord, det vill säga det akkadiska ordet erebu, som betyder "solnedgång". Ur perspektiv från Mellanöstern går solen ned över Europa. Asien tros också komma från ett akkadiskt ord, asu, som betyder "soluppgång", då solen går upp i öst, ifrån det perspektivet i Asien.

Historia

Huvudartikel: Europas historia De första människorna kom till Europa för cirka 800 000 år sedan. Medan Homo sapiens utvecklades i Afrika levde Homo heidelbergensis och Homo neanderthalensis i Europa. Med yngre stenåldern och bronsåldern började en lång historia av stora kulturella och ekonomiska omvandlingar, först vid Medelhavet och senare längre norrut och österut. Särskilt stort bestående inflytande hade antikens Grekland samt romerska riket, som under en period förenade hela södra Europa och andra kustområden vid Medelhavet i ett imperium. I romarriket kunde också den nya religionen kristendomen utbredas snabbt. Under kejsaren Konstantin den store blev kristendomen statsreligion och dess inflytande har fortsatt till vår tid. Medeltiden var präglad av konkurrensen mellan den nya romerska kejsaren i väst och den gamla romerska kejsaren i Bysans. Europa delades i ett östligt och ett västligt område efter deras respektive inflytande. Missionärer spred kristendomen över norra och östra Europa, så att hela Europa blev kristet. I västra Europa var det konkurrens mellan kejsare och påve om övermakten. Reformationen på 1500-talet delade kyrkan i en katolsk och en protestantisk del. Religionskrig följde på denna delning, och 1618 till 1648 förhärjade trettioåriga kriget stora delar av Mellaneuropa. Sedan 1400-talet byggde europeiska länder (särskilt Spanien, Portugal, Ryssland, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien) koloniala imperier med stora besittningar i Afrika, Amerika och Asien. Europa är den världsdel som har haft störst inflytande på andra världsdelar (till exempel genom kristen mission, kolonialism, slavhandel, annan handel ochkultur). På 1700-talet förde Upplysningen fram nya ideal som tolerans, människovärde, jämlikhet och frihet. 1789 kom genom franska revolutionen för första gången borgerligheten till makten. I början av 1800-talet hamnade halva Europa under den franske kejsaren Napoleons välde, tills han led nederlag i Ryssland 1812. Industrialiseringen började i delar av Europa på 1700-talet och förändrade livet för breda befolkningsskikt. Som en följd av arbetarnas fattigdom uppstod på 1800-talet socialistiska rörelser. 1800-talet var också en tid av stark strävan mot demokrati, men även av reaktion och imperialism. Både första världskriget (1914 till 1918) och andra världskriget (1939 till 1945) utbröt i Europa och orsakade stor förödelse. Efter andra världskriget och under kalla kriget var Europa indelat i två stora politisk-ekonomiska block: de socialistiska länderna i Östeuropa och de kapitalistiska länderna i Västeuropa. Det talades då om järnridån som skilde Europas stater från varandra. Först perestrojka och glasnost ledde i Sovjetunionen i mitten av 1980-talet till en en politisk kursändring. 1989 öppnades östblocket, Berlinmuren föll, och Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes. Sedan de sista årtiondena på 1900-talet har Europas länder närmat sig varandra, vilket visar sig bland annat genom institutioner som EU.

Geografi

EU Huvudartikel: Europas geografi Världsdelen Europa utgör en femtedel av kontinenten Eurasien. Europas yta är ungefär 10,6 miljoner kvadratkilometer. Europas östra gräns definieras vid Uralbergen i Ryssland. Den sydöstra gränsen med Asien är inte universellt överenskommen, antingen Ural- eller Embafloden kan fungera som gräns. Gränsen fortsätter med Kaspiska havet med antingen Kuma-Manytj-sänkan, Lilla Kaukasus, Stora Kaukasus eller Kaukasus vattendelare Kura och Rioni som alternativ. Vidare sträcker sig delningen mot Svarta havet; Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna utgör gränsen mot Asien. Medelhavet i syd separerar Europa från Afrika. Västgränsen är Atlanten där Island utgör västlig utpost. Norrut begränsar Norra ishavet. Ögruppen Svalbards nordspets är Europas nordligaste punkt. I praktiken dras gränsen till Europa oftast med större hänsyn till politik, ekonomi och kultur. Detta har lett till att det finns flera "olika" Europa, som inte alltid är identiska till storleken, och som inkluderar eller exkluderar olika länder baserat på vilken definition av Europa som används. Nästan samtliga europeiska stater är medlemmar i Europarådet, undantagen är Vitryssland och Vatikanstaten. Eftersom alla språk inte skiljer mellan begreppen världsdel och kontinent kan Europa på andra språk omväxlande klassas som kontinent eller som subkontinent eller halvö. Europa används ibland synonymt med Europeiska unionen (EU) och dess 25 medlemsstater.
Landformer
Europa har en lång kust med många halvöar. Den stora halvön Skandinavien i norr skiljs från det huvudsakliga europeiska landområdet av Östersjön. I den södra delen av Europa sträcker sig de mindre halvöarna Iberiska halvön, Italien och Balkanhalvön ut i Medelhavet, som bildar gräns mot Afrika. Längre österut blir Europas landmassa bredare tills gränsen mot Asien nås vid Uralbergen. De södra delarna av Europa är bergigare. Längre norrut, norr om de höga bergskedjorna Alperna, Pyrenéerna och Karpaterna, sänker sig landytan genom kulliga områden ned till stora låga slätter, som är mycket vidsträckta i öster. Detta utsträckta låglandsområde kallas Stora europeiska slätten, och vid dess hjärta ligger den nordtyska slätten. En båge av högländer finns också längs den nordvästra kusten, med början i västra Brittiska öarna och fortsättning längs den bergiga och flikiga norska kusten. Denna beskrivning är förenklad. Underområden som Iberiska halvön och Italien har egna sammansatta former, liksom Europas huvudsakliga landmassa, där det finns många platåer, floddalar och sänkor. Island och Brittiska öarna är särskilda områden. Det förra är en egen landmassa i norra Atlanten som räknas som en del av Europa, medan de senare är höglandsområden som en gång var förenade med fastlandet tills de åtskildes av stigande vattennivåer.
Floder
Europas längsta floder är Volga med 3531 kilometer och därefter Donau med 2850 kilometer. Tredje längst är Ural (2428 km) vid gränsen mot Asien. Se vidare Europas geografi.
Berg
Vilket som är Europas högsta berg är omstritt och beror mycket på om man räknar området Kaukasus till Europa, se Europas geografi för en längre lista.
De högsta bergen i Europa inklusive Kaukasus: # Elbrus (5642 m), Ryssland, Kaukasus # Dych-Tau (5203 m), Ryssland, Kaukasus # Rustaveli (5201 m), Georgien, Kaukasus
De högsta bergen i Europa exklusive Kaukasus: # Mont Blanc (4808 m; med istäcke), gränsen Frankrike-Italien, Alperna
# Dufourspitze (4634 m; Monte-Rosa-massivet), gränsen Schweiz-Italien, Alperna
# Dom (4545 m), Schweiz, Alperna

Sjöar
Den största sjön är Ladoga.
Öar
Den största ön är Storbritannien. Andra stora öar är Island, Irland, Sicilien, Sardinien, Korsika, Kreta, Cypern, Svalbard, Novaja Zemlja och Mallorca.
Klimat
Trots sin storlek har Europa ett flertal olika klimat, från subtropiskt klimat vid Medelhavet till arktiskt klimat i det nordligaste Norden och Ryssland. I västra Europas kusttrakter är klimatet mycket maritimt, med milda vintrar med mycket nederbörd och milda somrar, det vill säga inte så stora temperaturskillnader mellan vinter och sommar. Inlandet, framförallt i Östeuropa, har dock ett utpräglat kontinentalt klimat med kalla, snörika vintrar och korta, varma somrar. Det arktiska klimatet medför mycket kalla, snörika vintrar och korta, kyliga somrar. Det subtropiska klimatet medför milda, regnrika vintrar och långa, heta somrar.
Natur
Eftersom de har levt sida vid sida med jordbrukskulturer i tusentals år har Europas djur och växter blivit starkt påverkade av människans närvaro och verksamhet. Med undantag för Norden och norra Ryssland finns få områden av orörd vildmark i Europa, förutom i olika naturparker. Den huvudsakliga växtligheten i Europa är skog, som har mycket goda förutsättningar för att växa. I norr värms världsdelen av Golfströmmen och Nordatlantiska strömmen. Sydeuropa har medelhavsklimat. Det förekommer ofta torka på sommaren i detta område. Bergskedjorna påverkar också förhållandena. Några av dessa (Alperna, Pyrenéerna) är riktade i öst-västlig riktning och tillåter vinden att bära med stora vattenmassor från havet till inlandet. Andra är har nord-sydlig riktning (Skanderna, Dinariska alperna, Karpaterna, Apenninerna) och eftersom regnet främst faller på bergsidor som är riktade mot havet växer skogar bra på den sidan, medan förutsättningarna är mycket sämre på den andra. Få områden av Europas huvudsakliga landmassa har inte betats av boskap vid någon tidpunkt genom årtusendena, och avverkningen av den skogsområden som fanns före jordbrukssamhället orsakade oberäknelig förstörelse av de ursprungliga ekosystemen. Åttio till nittio procent av Europa var en gång täckt av skog. Skogen sträckte sig från Medelhavet till Ishavet. Fastän över hälften av Europas ursprungliga skogar försvann under århundraden av bebyggelse har Europa fortfarande över en fjärdedel av världens skogar - granskogar i Skandinavien, vidsträckta tallskogar i Ryssland, kastanje regnskog i Kaukasien och korkekskogar i Medelhavsområdet. På senare tid har avverkningen hejdats och många träd har planterats. Ofta har dock barrträd föredragits framför ursprungliga lövträd, eftersom de växer snabbare. Planteringar och monokulturer täcker nua stora landområden och detta erbjuder mycket dåliga miljöer för europeiska skogslevande arter. Andelen urskog i Västeuropa är endast två till tre procent (i europeiska Ryssland fem till tio procent). Landet med minst skogtäckt yta är Irland (åtta procent) och det mest skogbevuxna är Finland (72 procent). På Europas huvudsakliga landmassa dominerar lövskog. De viktigaste arterna är bok, björk och ek. I norr, på tajgan, är björken en mycket vanlig art. I Medelhavsområdet har många olivträd planterats. Dessa är mycket väl anpassade till det torra klimatet. En annan vanlig art i Sydeuropa är cypressen. Barrskog dominerar på högre höjder upp till trädgränsen och längre norrut i Ryssland och Skandinavien, för att övergå i tundra närmare Arktis. Den halvtorra Medelhavsregionen har stora mängder buskskog. En tunn öst-västlig landtunga av eurasisk grässlätt—stäppen—sträcker sig västerut från Ukraina och södra Ryssland tills den slutar i Ungern och övergår i tajga i norr. Istäcket under den senaste istiden och människans närvaro har påverkat utbredningen av Europas fauna. I många delar av Europa har de flesta stora djuren och överordnade rovdjursarter jagats till utrotning. Ullhårig mammut och uroxe var utdöda före slutet av neolitikum. Idag är vargar (köttätare) och björnar (allätare) hotade. En gång fanns de i de flesta delar av Europa, men skogsavverkningen fick dessa djur att dra sig längre och längre tillbaka. På medeltiden var björnarnas livsmiljöer begränsade till mer eller mindre otillgängliga berg med tillräcklig mängd skog. Idag lever brunbjörnen i första hand på Balkanhalvön, i norr och i Ryssland. Ett litet antal dröjer sig kvar i andra områden runt om i Europa (Österrike, Pyrenéerna och så vidare), men i dessa områden är populationerna utspridda och marginaliserade på grund av att miljöförstöringen. Allra längst norrut i Europa kan även isbjörnar påträffas. Vargen, den näst största rovdjuret i Europa efter björnen, finns mest i Östeuropa och på Balkanhalvön. Andra viktiga rovdjur är lodjuret, vildkatten, rävar, olika arter av mård, igelkott, olika arter av ormar, olika fåglar (ugglor och andra rovfåglar). Viktiga växtätare i Europa är sniglar, amfibier, fiskar, olika fåglar, samt däggdjur som gnagare, rådjur, vildsvin och i bergen murmeldjur, stenbockar, gems med flera. Havslevande organismer är också en viktig del av Europas flora och fauna. Havsfloran är mestadels fytoplankton. Viktiga djur i Europas hav är plankton, blötdjur, tagghudingar, olika kräftor, bläckfiskar, fiskar, delfiner och valar. Vissa djur lever i grottor, till exempel fladdermöss.
Demografi
Huvudartikel: Europas demografi Europa har cirka 730 miljoner invånare och är därmed efter Asien och Afrika den tredje folkrikaste världsdelen. Europa tillhör de mer tättbefolkade områdena på jorden, med genomsnittlig befolkningstäthet på 66/km². Framför allt i Väst-, Mellan- och Sydeuropa är befolkningstätheten relativt hög, medan den avtar starkt längre norrut och österut.
Språk
Huvudartikel: Europas språk Mer än 90 procent av Europas invånare talar språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen men det finns även språk som tillhör andra språkfamiljer. Bland de indoeuropeiska är de slaviska, germanska och romanska språkgrupperna mest utbredda. Även grekiska, albanska, baltiska språk och keltiska språk samt romani räknas till de indoeuropeiska språken. Som lingua franca inom världsdelen fungerar engelska, franska, tyska och ryska. De uraliska språken är den näst största språkfamiljen i Europa. De indelas vidare i samojediska språk, som talas av några få tusen människor i den nordostligaste delen av Europa, och finsk-ugriska språk, en betydligt större gren. Dit räknas framförallt finskan, ungerskan och estniskan, som är viktiga nationalspråk, och minoritetsspråken samiska i Norden och ett antal andra i Ryssland. I den europeiska delen av Turkiet är turkiskan, som tillhör de turkiska språken, officiellt språk. Det talas även av minoriteter i grannländerna, särskilt i Bulgarien. Andra turkiska språk som gagauziskan och tatariskan är minoritetsspråk i olika delar av östra och sydöstra Europa. Det kalmuckiska språket, som talas vid Europas östra gräns nära Volga, är det enda mongoliska språket i Europa. Maltesiskan på Malta är det enda semitiska språk som används som officiellt språk i ett europeiskt land. Baskiskan, som talas i norra Spanien och sydvästra Frankrike, är ett isolerat språk som saknar kända släktingar. Dessutom talas idag många olika språk från olika språkfamiljer av personer som invandrat till världsdelen i senare tid. Det vanligaste alfabetet i Europa är det latinska alfabetet, följt av det kyrilliska alfabetet (i Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Bulgarien, Serbien och Makedonien) och det grekiska alfabetet.
Religion
Huvudartikel: Religion i Europa Kristendomen dominerar helt som Europas huvudreligion. Omkring 75 procent av invånarna beräknas vara kristna, främst katoliker, protestanter och ortodoxa. Andra stora religioner i världsdelen är islam med ungefär 7 procent av befolkningen (främst folkgrupper i Sydosteuropa samt invandrare från muslimska länder), samt judendomen. Dessutom finns andra religioner företrädda bland invandrare från andra världsdelar, samt nya religioner. Omkring 18 procent av européerna är konfessionslösa, särskilt i städer och i de östeuropeiska länderna. Europa är nuförtiden i stor utsträckning sekulariserat.
Politik
Huvudartikel: Politik i Europa
Europeiska politiska organisationer
I mitten av 1900-talet grundades Europarådet som den första gemensamma europeiska institutionen. Europarådet omfattar numera, efter att den öst-västliga konflikten avlsutats, 47 stater. En annan betydande organisation är Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), som grundades 1975 som Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) som en blocköverskridande instans, och som förutom de europeiska länderna även innefattar USA och Kanada. "Europa" i politisk mening betyder ofta Europeiska unionen (EU) eller dess föregångare: Europeiska kol- och stålgemenskapen, som grundades 1951 av Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Tyskland, Italien och Frankrike, och som tillsammans med Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och Europeiska ekonomiska gemenskapen 1957 blev "Europeiska gemenskaperna", oftast kallat "Europeiska gemenskapen". Med Maastrichtfördraget 1991 bildades Europeiska unionen, som innefattar de tidigare samarbetena. Större delen av de länder som tillhörde EFTA, som grundades på 1950-talet, har senare blivit medlemmar av EU. Efter dess senaste utvidgning 2004 har EU 25 medlemsländer. Ett antal ytterligare länder förhandlar om medlemskap.
Stater
EFTA Följande stater ligger helt inom Europas gränser. Till detta tillkommer några stater som delvis ligger i Europa
- Azerbajdzjan (delat mellan Europa och Asien)
- Danmark (utom Grönland i Nordamerika)
- Frankrike (utom Franska Guyana i Sydamerika, Guadeloupe och Martinique i Nordamerika och Réunion i Afrika)
- Georgien (delat mellan Europa och Asien)
- Kazakstan (delat mellan Europa och Asien)
- Portugal (utom Madeira i Afrika och Azorerna som ligger mitt i Atlanten
- Ryssland (delat mellan Europa och Asien)
- Spanien (utom Kanarieöarna, Ceuta och Melilla i Afrika)
- Turkiet (delat mellan Europa och Asien) Av kulturella och politiska skäl brukar brukar man dessutom räkna Armenien och Cypern som hörande till Europa.
Områden med särskild status
Se även Väpnade konflikter i Europa efter 1989.
- Abchazien (Georgien)
- Adzjarien (Georgien)
- Azorerna (Portugal)
- Färöarna (Danmark)
- Gibraltar (Storbritannien)
- Guernsey med Alderney, Herm och Sark (Storbritannien)
- Isle of Man (Storbritannien)
- Jersey (Storbritannien)
- Kosovo (Serbien och Montenegro)
- Nagorno-Karabach (Azerbajdzjan)
- Nachitjevan (Azerbajdzjan)
- Nordcypern (Cypern)
- Sydossetien (Georgien)
- Svalbard (Norge)
- Tjetjenien (Ryssland)
- Transnistrien (Moldavien)
- Åland (Finland)
Organisationer

- Europeiska unionen
- Europarådet
- EFTA
- OSSE Kategori:Europa Kategori:Världsdelar als:Europa ja:ヨーロッパ ko:유럽 ms:Eropah roa-rup:Evropa simple:Europe th:ทวีปยุโรป zh-min-nan:Europa

Bergskedja

Bergskedja, beteckning på ett sammanhängande system av berg vilka har mer eller mindre parallella bergsryggar.

Se även

- Lista över berg
- Lista över bergskedjor Kategori:Bergskedjor Kategori:Berg ja:山脈

Jekaterinburg

Jekaterinburg (ryska: Екатеринбург) är en rysk stad i Sverdlovskaja oblast vid Uralbergen, grundad 1721 av tsar Peter I och uppkallad efter hans maka. Staden hette Sverdlovsk 1924–1990, men återfick sitt gamla namn efter Sovjetunionens fall. Den har omkring 1 300 000 invånare (2002), vilket gör den till Rysslands femte största stad. Jekaterinburg är Boris Jeltsins hemstad. Kategori:Orter i Ryssland ja:エカテリンブルク ko:예카테린부르크

Tertiär

Tertiär, geologisk period.

Kaspiska havet

] Kaspiska havet (på ryska Каспийское море, Kaspijskoje more; på persiska Dariae Mazenderan) är jordens största insjö, med en yta på 371 000 km². Den är belägen på gränsen mellan Asien och Europa, mellan länderna Iran, Azerbajdzjan, Ryssland, Kazakstan och Turkmenistan. De största städerna vid Kaspiska havet är den ryska hamnstaden Astrachan och den azerbajdzjanska huvudstaden Baku. Kaspiska havet är mycket rikt på olja och naturgas. I sjön finns även omfattande fiskning och bland annat produceras där den berömda ryska kaviaren. De viktigaste tillflödena är Volga, Ural, Terek och Kura. Vattenytan och en stor del av kustområdena ligger på cirka 28 meter under havsnivån. Sjöns storlek har de senaste decennierna minskat på grund av dammar och konstbevattning som bromsar vattentillförseln. Kaspiska havet delas in i en grundare norra halva och en djupare södra. De båda halvorna skiljs åt av en grundare passage som förbinder halvöarna Apsjeron (i Azerbajdzjan) och Tjeleken (i Turkmenistan) på var sin sida om sjön. Till sjön räknas också den mycket grunda bukten Kara-Bogaz-Göl just norr om Tsjeleken-halvön, men denna bukt håller på att förvandlas till en salt sumpmark och är i det närmaste avskärd från Kaspiska havet av en landremsa. Kategori:Sjöar Kategori:Centralasien ja:カスピ海 ko:카스피 해

Tundra

Tundra kallas naturområden på jorden som ligger norr eller söder om polcirklarna. Frostperioden varar nio till tio månader och marken är alltid fryst (permafrost). Stora växter som träd kan inte att utvecklas under dessa klimatförhållanden. Här växer bara mindre buskar, gräs, mossor och lav. Kategori:Biologi ja:ツンドラ

Ren

- R. t. caribou (Gmelin, 1788)
- R. t. granti (J. A. Allen, 1902)
- R. t. groenlandicus (Linné, 1767)
- R. t. pearyi (J. A. Allen, 1902)
- R. t. tarandus (Linné, 1758) Ren, (Rangifer tarandus tarandus) arktiskt hjortdjur, ursprungligen tämjd vildren. Uppskattningsvis finns det ca. 3 miljoner tämjda renar. De används huvudsakligen som boskapsdjur, men även som dragdjur och speciellt i Sibirien som ridrenar. Vikten varierar mellan 60-70 kg och rentjuren är vanligtvis lite större än renkon. Renen utmärker sig genom att det är det enda djuret i Sverige där både hanen och honan har horn som pryder deras huvud. Hannen har dock oftast den ståtligaste kronan. Gamla rentjurar tappar hornen i december, ungtjurar under våren och renkon under sommaren. Hornen är ofta uppdelade i två mindre koncentrerade kronor (se bild). Födan är på sommaren mestadels gräs och blad, och på vintern renlav. Renar är ständigt på vandring, men de tycks aldrig utvandra till andra distrikt utan håller sig i ett stort område. Efter parningstiden som inträffar mellan september och oktober bildas större hjordar. Medan renkorna och deras kalvar som föds i april-juni umgås tillsammans i en stor hjord, lämnar hanarna storflocken och grupperar sig i småflockar på 3-5 individer. Samer har sysslat med rennäring sedan århundranden, och det finns därför många fackord på samiska som har med renskötsel att göra. Man kan med ett ord beskriva en rens ålder, kön, färg etc. vilket är behövligt för att peka ut en ren i en flock. Den samiska benämningen "sarv", eller sarves som det egentligen heter på samiska, betyder rentjur, och "härk", eller härgge, betyder kastrerad rentjur. "Vaja" eller vátjav, betyder renkon. Boatsoj är en ren av obestämd ålder, kön etc. och ällo är en hel flock. Det förekommer olika stavningar på samiska pga att det finns flera olika samiska dialekter. Det kanske inte ligger så mycket sanning i sägnen om att kastrering i gamla tider utfördes genom att bita sönder testikeln. Renen har de naturliga fienderna snöskred och laviner samt rovdjuren varg, järv, lodjur och björn, men även rovfåglar slår ibland renkalvar. Dräktiga renkor har också överlevnadsstrategin att kasta kalven vid fara, t ex. när den jagas av rovdjur. I Sverige har rovdjuren varit mindre besvärande. Förhistoriska europeiska människor livnärde sig troligtvis på renen genom jakt, och tämjandet anses av en del ha startat under medeltiden (1500-talet). Samer, samojeder, ostjaker, evenker, jukagirer, tjuktjer och korjaker livnär sig fortfarande på renskötsel i norra Skandinavien och Sibirien. De ryska samerna och de sibiriska renskötarna har minskat i antal efter Sovjetunionens fall och "förgubbats" (kvinnorna lämnar levnadssättet). Huvudsakliga inkomsten bland nordskandinaviska renskötare kommer från försäljning av renkött. (Se Renskötsel) Renskötsel I Sverige har den något större vildrenen varit utrotad sedan 1800-talet, medan det i Norge fanns små grupper kvar in på 1900-talet. Vildrensstammen i Norge fridlystes mellan 1902-06 vilket har bidragit till att den än idag finns kvar i norra Norge. Vanligtvis skiljer man hos såväl vildren som tamren mellan fjäll- och skogsren, där fjällrenen är något större eller har mörkare päls än skogsrenen. Fjällrenen flyttar upp till kalfjällen eller tundrorna inför sommaren, ungefär då myggen börjar komma, medan skogsrenen vistas i skogarna. I Sverige kontrolleras renens vandringar av samerna med hjälp av helikoptrar, skotrar, terrängfordon. Även längre förflyttningar av stora hjordar ner till kustområderna med lastbil är vanligt. Det vilda beståndet av ren, vildrenen, betraktas som utdött i Sverige och är upptaget på Röda listan: RE (försvunnen) Kategori:Hotade arter i svensk flora och fauna Kategori:Partåiga hovdjur Kategori:Arktis ja:トナカイ

Uralfloden

Ural (på ryska Уральские горы) är den flod som utgör gränsen mellan Asien och Europa från Uralbergens slut till Kaspiska havet. Källan ligger i södra Uralbergen i Ryssland och efter ett omkring 2 428 kilometer långt lopp utmynnar den i norra änden av Kaspiska havet i Kazakstan, vid staden Atyraw. Floden hette Jaik fram till 1775 då Katarina II gav den dess nuvarande namn. Uralflodens övre lopp är riktat mot söder i en bred dal. Vid staden Orsk finns en damm och norr om den en stor sjö. Urals mot väst riktade mellersta lopp markerar en geografisk gräns mellan Uralbergens savanner i norr och stäppliknande öken i syd. Mellersta delen går förbi Orenburg och slutar vid Uralsk. Det nedre loppet är åter riktat mot söder och går genom låga saltstäpper, som endast tidigt på våren bär en rik, men hastigt borttorkande vegetation. Senare sänker sig Uralflodens yta under havets nivå och tilltar i bredd samt karaktäriseras av många böjda sjöar. Vid mynningen finns antydan till delta, i det att floden delar sig i flera armar, av vilka dock några försvinner ned i sanden. Bredden liksom vattenmängden är som hos alla floder i vegetationsfattiga områden ganska växlande och kan nå 40 meter i övre loppet, 200 meter nedanför Orenburg och närmare 180 meter i nedre loppet. Vattenmängden avtar dels genom fördunstning, dels genom försinkande armar. Så att den ovanför deltat är ungefär hälften så stor som vid Uralsk. Flodområdet beräknas till omkring 250 000 kvadratkilometer. Av ekonomisk betydelse är flodens fiskrikedom. Kategori:Asiens floder Kategori:Europas floder Kategori:Vattendrag i Ryssland Kategori:Kazakstan ja:ウラル川

1558

Händelser

- 17 november - Elisabet I blir drottning av England.
- Hertig Erik (XIV) inleder giftermålsförhandlingar med drottning Elisabet av England.
- Björneborg i Finland får stadsprivilegium.
- Liturgia eller Then Svenska Messordning, en ny mässordning på både latin och svenska, trycks.
- Hertig Erik bosätter sig på Kalmar slott.
- Jöran Persson, prästson med utländska universitetsstudier, blir kunglig sekreterare.

Födda

Avlidna

- 21 september - Karl V, tysk-romersk kejsare 1519-1556.
- 17 november - Maria I, drottning av England 1553-1558. Kategori:Årtal Kategori:1550-talet ko:1558년 simple:1558

1745

Händelser

- Januari - Två svenska ostindiefarare förliser samma dag vid Shetlandsöarna på utresan från Sverige.
- 11 maj - Fransmännen besegrar en allierad armé bestående av britter, österrikare, nederländare och hannoveranare i slaget vid Fontenoy under österrikiska tronföljdskriget.
- 4 juni - Preussarna under Fredrik den store besegrar en österrikisk-sachsisk armé under ärkehertig Karl av Lothringen i slaget vid Hohenfriedeberg.
- 12 september - Vid återkomsten till Göteborg, efter två års resa, förliser ostindiefararen Götheborg, genom att segla på undervattensklippan Hunnebådan.
- Sverige och Ryssland sluter ett försvarsförbund.
- Den svenska riksbankens guld- och silverförråd minskar drastiskt. Pappersmyntfot skapas.

Födda

- 6 januari - Jacques-Étienne Montgolfier, fransk uppfinnare, skickade upp den första luftballongen.
- 18 februari - Alessandro Volta, italiensk fysiker, uppfann den elektriska kondensatorn.
- 21 februari - Olof Tempelman, svensk arkitekt, professor vid Konstakademien från 1779.
- 19 augusti - Johan Gottlieb Gahn, svensk bergsvetenskapsman.
- 30 augusti - Johann Hieronymus Schröter, tysk astronom.
- 17 oktober - Mattias Fremling, svensk filosof.

Avlidna

- 19 oktober - Jonathan Swift, brittisk-irländsk kyrkoman, författare och satiriker. Kategori:Årtal Kategori:1740-talet ko:1745년 ms:1745 simple:1745

1861

Händelser

- 29 januari - Kansas blir den 34:e delstaten att ingå i den amerikanska unionen.
- 8 mars - Den svenska riksdagen bifaller en motion om att tillåta kvinnliga organister.
- 1 juli - Stockholms vattenledningsverk öppnas för allmänheten och stadens första vattenledning med reservoar tas i bruk, sedan den invigts av kungaparet.
- 21 juli - Slaget vid Bull Run, där en sydstatsarmé på 32 000 man besegrar en nordstatsarmé på 35 000 man.
- Högre lärarseminariet inrättas i Stockholm. Det kommer att få stor betydelse för kvinnokampen för jämställdhet på arbetsmarknaden och i den akademiska världen.
- Högbo stål- och järnverk och Sandvikens masugn och bessemerverk grundas med Göran Fredrik Göransson som disponent.
- Ersta diakonisällskap startar Sveriges första medicinska utbildning för sjuksköterskor.
- Sveriges första moderna mentalsjukhus, Konradsberg på Kungsholmen i Stockholm, öppnas.
- En svensk förordning utfärdas om brevbärning i städerna.
- De 1662 och 1682 införda svenska duellplakaten avskaffas och ersätts av en ny, modernare duellag.
- Livegenskapen upphävs i Ryssland.
- Mariehamn i Finland får stadsprivilegium.
- En gardist vid namn Göthe mördar ett parfymeribiträde på Hornsgatan, och halshuggs på Skanstull, vilket har gått till historien som "Götheska mordet". 5.000 människor närvarar vid avrättningen.

Födda

- 26 januari - Louis Anquetin, fransk målare.
- 27 februari - Rudolf Steiner, tysk filosof, grundare av antroposofin och Waldorfpedagogiken.
- 17 mars - Charles Laval, fransk konstnär, målare.
- 16 april - Albin Lavén, svensk skådespelare.
- 23 april - Edmund Henry Hynman Allenby, brittisk general.
- 6 maj - Rabindranath Tagore, indisk författare, nobelpristagare.
- 1 juni - Victor Horta, belgisk arkitekt och formgivare.
- 2 juni
- Concordia Selander, svensk skådespelare.
- Helen Taft, amerikansk presidentfru, gift med USA:s 27:e president, William Howard Taft.
- 19 juni - Douglas Haig, brittisk fältmarskalk.
- 15 september - Mokshagundam Visvesvarayya, indisk ingenjör.
- 8 oktober - Theodore Roberts, amerikansk skådespelare.
- 10 oktober - Fridtjof Nansen, norsk upptäcktsresande, polarforskare, nobelpristagare.
- 30 oktober - Antoine Bourdelle, fransk skulptör.
- 6 november - James Naismith, amerikansk upphovsman till basketboll.
- 15 december - Pehr Evind Svinhufvud, finländsk politiker, president 1931-1937.
- 17 december - Axel Lundegård, svensk författare.
- 24 december - Rudolf Arborelius, svensk arkitekt.
- Elsa Eschelsson, jurist.
- Alfred North Whitehead, brittisk filosof och matematiker.

Avlidna

- 17 januari - Malla Silfverstolpe, svensk författare.
- 21 februari - Lars Levi Læstadius, svensk präst, väckelseledare, författare och botanist.
- 8 april - Elisha Graves Otis, amerikansk uppfinnare.
- 26 augusti - Johan Fredrik Berwald, svensk violinist, dirigent och tonsättare.
- 21 september - Virgil Earp, amerikansk sheriff, mördad.
- 10 november - Daniel Gottlob Moritz Schreber, tysk reformpedagog.
- Carl Löwenhielm, utomäktenskaplig son till Karl XIII.
- Vincenzo Pucitta, Italiensk kompositör Kategori:Årtal Kategori:1860-talet ko:1861년 ms:1861 simple:1861 th:พ.ศ. 2404

Kategori:Europas bergskedjor

Bergskedjor Kategori:Bergskedjor

1939 incumbents

1938 state leaders - Events of 1939 - 1940 state leaders - State leaders by year ----

Africa

- Egypt - Farouk I, King of Egypt (1936-1952)
- Liberia - Edwin Barclay, President of Liberia (1930-1944)
- South Africa -
- Monarch - George VI, King of South Africa (1936-1952)
- Governor-General - Sir Patrick Duncan, Governor-General of South Africa (1937-1943)
- Prime Minister -
- # Barry Hertzog, Prime Minister of South Africa (1924-5 September 1939)
- # Jan Smuts, Prime Minister of South Africa (5 September 1939 - 1948)
- Zanzibar - Khalifah ibn Harub, Sultan of Zanzibar (1911-1960)

Asia

- Afghanistan
- Mohammed Zahir Shah, King of Afghanistan (1933-1973)
- Sardar Mohammed Hashim Shah, Prime Minister of Afghanistan (1933-1946)
- Brunei - Ahmad Tajuddin, Sultan of Brunei (1924–1950)
- China
- Lin Sen, Chairman of the National Government (1931-1943)
- Premier
- #H.H. Kung, President of the Executive Yuan (1938-1939)
- #Chiang Kai-shek, President of the Executive Yuan (1939-1945)
- India -
- George VI, Emperor of India (1936-1947)
- The Marquess of Linlithgow, Viceroy of India (1936-1943)
- Japan -
- Monarch - Showa Emperor, Emperor of Japan (1926-1989)
- Prime Minister
- # Fumimaro Konoe, Prime Minister of Japan (1937 - 4 January 1939)
- # Kiichiro Hiranuma, Prime Minister of Japan (4 January - 29 August 1939)
- # Nobuyuki Abe, Prime Minister of Japan (29 August 1939 - 1940)
- Manchukuo - Aisin-Gioro Puyi, Emperor of Manchukuo (1934-1945)
- Oman - Said Bin Taimur, Sultan of Oman (1932-1970)
- Thailand (Siam to 23 June) -
- Ananda Mahidol, King of Thailand (1935-1946)
- Plaek Pibulsongkram, Prime Minister of Thailand (1938-1944)
- Vietnam - Bao Dai, Emperor of Vietnam (1925-1945)

Australia and Oceania

- Australia -
- Monarch - George VI, King of the United Kingdom (1936-1952)
- Governor-General - Alexander Hore-Ruthven, 1st Baron of Gowrie, Governor-General of Australia (1936-1952)
- Prime Minister -
- #Joseph Lyons, Prime Minister of Australia (1932-1939)
- #Sir. Earle Page, Prime Minister of Australia (1939-1939)
- #Robert Menzies, Prime Minister of Australia (1939-1941)
- New Zealand -
- George VI, King of New Zealand (1936-1952)
- The Viscount Galway, Governor-General of New Zealand (1935-1941)
- Michael Joseph Savage, Prime Minister of New Zealand (1935-1940)

Europe