:: wikimiki.org ::

Vägmärke

Vägmärke

Bild:Motorway DK S.gif Bild:Vägarbete.gif Bild:Europaväg.gif

Vägmärken eller trafikmärken används vid vägar för information om trafikförhållanden.

Allmänt

Vägmärken regleras internationellt av FN:s Konvention om vägmärken och signaler, i sin nuvarande version från 1968 med tillägg fram till 1995, för de länder som undertecknat konventionen, däribland de flesta länder i Europa. Detta betyder att vägmärkena i huvudsak är likadana i europeiska länder. Detta för att underlätta internationell trafik. För att underlätta för internationell trafik används i konventionen i första hand symboler i stället för text. Symbolerna följer en enhetlig standard. Konventionen tillåter att bakgrundsfärgen för varnings- och förbudsmärken kan vara vit eller gul. Vit är vanligast och används t ex i Tyskland, Norge, Danmark och Tjeckien. Gul används i t ex Sverige, Slovenien, Serbien och Montenegro, Finland och Makedonien. I Polen och Grekland har man valt att ha gul bakgrund på varningsmärken och vit bakgrund på förbudsmärken. Vit anses som tydligare eftersom symbolerna är svarta och syns därmed bättre mot den vita bakgrunden. Gult anses dock ha fördelen att detta syns bättre under vintern. Man kan också välja blå eller grön bakgrundsfärg för skyltar på motorvägar. Det är inte obligatoriskt att använda alla vägmärken som finns i konventionen. Om behov uppstår av något vägmärke som inte finns i konventionen, kan en medlemsstat själv införa det. Konventionen kan ändras genom tillägg, t ex för att införa nya vägmärken. Varje medlemsstat kan föreslå sådana tillägg, som träder i kraft om färre än en tredjedel av medlemsstaterna motsätter sig det. På senare år har även EU blivit inblandade i detta och föreslår vissa ytterligare standardiseringar. Det handlar framförallt om när det planeras att införa ett nytt vägmärke utanför konventionen och att då försöka se till att EU:s medlemsstater då väljer en enhetlig standard på detta vägmärke. Ett exempel på ett vägmärke som är framtaget genom EU är märket för avfartsnummer. En del av EU:s medlemstater däribland Sverige har infört EU:s variant på skyltar för avfartsnummer men inte alla.

Utanför Europa

Konventionen används mer eller mindre utanför Europa, oftast mindre. Man har utanför Europa mycket mindre mängd gränsöverskridande trafik, och har för övrigt ofta viss praxis i olika världsdelar, så att det inte blir så stora skillnader över gränsen. Resenärer med flyg och hyrbilar får det svårare dock. USA har vägmärken som bara i viss mån liknar de som finns i konventionen. De följer en egen standard. Kanada liknar USA. Många länder utanför Europa som varit kolonier har likheter med Europa men ändå utvecklat en egen standard. Australien liknar USA men följer dock konventionen bättre än USA (tex rätt hastighetsgränsmärken). USA, Australien och många andra länder utanför Europa har varianten med fyrkantiga varningsskyltar som står på ett hörn, och symbolerna avviker ofta. Enligt konventionen ska länder med icke-latinska bokstäver skriva ortnamn och liknade på både sitt skrivsätt och med latinska bokstäver, vilket inte följs i så många av dessa länder, t.ex. inte i Ryssland.

Historik

Ryssland]] Någon form av vägmärken har funnits i minst ett par tusen år. Föregångarna till dagens vägmärken var olika former av märkningar längs olika vägar för framförallt de som tog sig fram med häst. Träd kunde t ex märkas för att folk skulle hitta lättare och ibland sattes stenar upp för att markera var vägen gick. Vissa runstenar har också använts för vägvisning. Efter en tid tillkom s.k. milstolpar längs vägarna och dessa var oftast gjorda i sten. Under 1910-talet blev bilarna allt vanligare. Behovet av vägvisning längs vägarna blev allt större. Samtidigt var de vägvisningar som då existerade inte av enhetlig standard och de upplevdes som ålderdomliga då dessa bestod av milstoplar och ett antal enklare skyltar vid gästgiverier. 1916 tog KAK fram en typ av skyltar som bestod av en triangel och under triangeln fanns det en text som förklarade märkets budskap. Ungefär samtidigt hade det i Paris beslutats om en enhetlig typ av vägmärken som bestod av runda tavlor. Med tiden blev den europeiska standarden en sorts kombination av den standard som fastställts i Paris och KAK:s standard. De trekantiga märkena från KAK utvecklades till varningsmärken medan de märken som togs fram i Paris blev förbudsmärken. Denna standard spreds ut över hela Europa. Detta ledde till att man började ta fram vägmärken av enhetlig modell. 1931 fastställdes en enhetlig standard som gällde för hela Europa. Sedan dess har vägmärkena förändrats flera gånger och nya vägmärken har tillkommit. Den första svenska kungörelsen angående vägmärken var SFS 1931:252. Den innehöll föreskrifter om:
- Vägvisare
- Ortnamnstavlor
- Varningsmärken
- Vägmärken till upplysning om förbud med avseende å trafiken
- Vägmärken till upplysning om sätt och riktning för trafikens rörelse
- Vägmärken till upplysning om vägs nyttjande för särskilt ändamål
- Allmänna föreskrifter Kungörelsen var allmänt skriven och innehöll bara ett fåtal bilder av vägmärken:
- Varningsmärke för gupp
- Varningsmärke för vägkrök
- Varningsmärke för korsväg
- Varningsmärke för bevakad järnvägskorsning i plan
- Varningsmärke för icke bevakad järnvägskorsning i plan
- Varningsmärke för annan fara än sådan som avses med tecken 1-5
- Upplysning om körriktning
- Upplysning om att rotationstrafik ska förekomma
- Vägvisare
- Teckensnitt för skylttexter
- Gult och rött färgexempel Nu gällande lag är Vägmärkesförordningen, SFS 1978:1001. Det händer också att vägmärken avskaffas helt i Sverige. Ett exempel är påbudsmärket för minimihastighet, som finns med i konventionen om vägmärken, och används t ex i Tyskland. Ett annat exempel är förbudsmärket för tätbebyggt område, som visade en vertikal huvudväg, korsad av tre horisontella mindre vägar. Det har några årtionden senare återinförts i helt annat utförande, i överensstämmelse med konventionen.

Färger på vägmärken

left right I Sverige har vägmärken ändrat färger några gånger. I början var nästan samtliga upplysningsmärken gula med svart text och svarta tecken. Under 1950-talet började det göras prov med nya typer av färger och teckensnitt. Tester gjordes från 1955 och från 1958 ifördes en ny färgskala som gick ut på att vägmärkena skulle ha en vit reflekterade text eller vita reflekterande symboler. Bakgrunden skulle vara i en mörkt blå färg som nästan var svart. Detta ansågs vara tydligt i mörker. Den mörka bakgrunden skulle inte vara reflekterande. Det var under denna tid som man i Europa införde vägmärket för motorväg och i de flesta andra länder blev dessa antingen gröna eller blå. I Sverige införde man samma symbol för motorväg som antagits av de andra länderna men med den skillnaden att det fick en mörkblå bakgrund i likhet med andra svenska vägmärken. I övriga länder hade man börjat införa två olika färger som skulle särskilja motorvägar och landsvägar. I Sverige gjorde man inte det utan hade den mörkblå färgen som standardfärg oavsett vägstandard. Enda undantaget ugjordes av s.k enskild väg som hade gula skyltar. Från och med 1978 beslutade Vägverket om att övergå till en ny färgskala på skyltningen. Landsvägar skulle från och med nu få blå skyltar medan motorvägar skulle få gröna. Detta var en standard som var vanlig i flera andra europeiska länder. Under 1980-talet skedde ett succesivt byte av skyltarna på de svenska vägarna. Detta tog lång tid och i vissa fall kunde några enstaka större vägar ha kvar äldre mörkblå skyltar ända fram till slutet av 1990-talet. De äldre mörkblå skyltarna kan än idag ses på ett litet antal glest trafikerade småvägar och liknande ställen. 1990-talet 1990-talet

Kategorier

Vägmärken delas ofta in i olika kategorier för att lättare kunna hålla isär de olika typerna av vägmärken. Ofta delas de upp på följande sätt:
- Varningsmärken
- Förbudsmärken
- Påbudsmärken
- Upplysningsmärken
- Tilläggstavlor
- Väjningspliktsmärken
- Övriga vägmärken

Varningsmärken

Bild:Vägarbete.gif

Varningsmärken är i Europa trekantiga med en bred röd kant och vit eller gul bakgrund. Mitt i märket sitter oftast en symbol som visar vad varningen handlar om. Enligt konventionen kan de också vara fyrkantiga, vriden ett åttondels varv, så de står på ett hörn, med tunn eller ingen kant. Sådana varningsmärken används i många länder utanför Europa, och även i republiken Irland. I övriga Europa används de trekantiga märkena. Symbolerna är fastlagda i konventionen, med undantag av varningsmärket för djur, som ska avbilda den djurart som det i första hand varnas för på platsen, vad det än är.

Förbudsmärken

Bild:Förbudsmärke.gif

Förbudsmärken är skall vara runda med en bred röd kant och vit eller gul bakgrund. Mitt i märket sitter en symbol som visar vad förbudet gäller. Undantag är förbud mot att stanna eller parkera som ska ha blå bakgrund. Många av dem har ett rött streck snett tvärs över märket, dock inget krav i konventionen. En speciell typ är de som markerar slut på förbud, som ska ha vit eller gul bakgrund och mörka snedstreck. Det finns också zonmärken, som har ett förbudsmärke mitt i ett större fyrkantigt märke. Enligt konventionen ska de ha texten "ZONE" eller översättning överst, vilket de inte har i Sverige. De betyder att ett särskilt förbud t.ex. parkeringsförbud gäller i ett större område. Se även Datumparkering.

Påbudsmärken

Bild:Påbudsmärke.gif

Påbudsmärken är i Europa runda med en tunn vit kant och blå bakgrund. Mitt i märket sitter alltid en symbol som visar vad påbudet handlar om. Oftast är det en pil, som visar vilken väg man ska köra. På Irland är de vita med röd rand och svart symbol, utan snedstreck. Alla förbudsmärken (utom fartgräns) har snedstreck. Denna variant tillåts av konventionen, men är inte så lyckad eftersom en del andra länder har förbudsskyltar utan snedstreck. Utanför Europa används påbudsmärken inte så mycket. Undantaget är skylten som visas på bilden "håll till höger (eller vänster)" som är vanlig. Den ser dock mycket olika ut. USA: fyrkantig med en lätt krokig pil framåt. Australien: en "ruter"-formad varningsskylt med pilen mot marken till vänster.

Upplysningsmärken

Upplysningsmärkena delas i den svenska lagtexten in i anvisningsmärken och lokaliseringsmärken. Även i konventionen och utländska tabeller finns en sådan uppdelning (Regulatory / Indicative signs) Anvisningsmärken visar hur man ska köra, med märken som motorväg, huvudled, övergångsställe, parkering, gågata etc. Det kan vara ett lagbrott att inte följa dem. Till exempel finns skylten "tättbebyggt område" som i Sverige betyder hastighetsgräns 50 km/h om ingen hastighetsbegränsning finns. I en del länder finns varianten med bara ortnamn (tillåtet enligt konventionen) som betyder samma sak. I Tyskland betyder ortnamnskylt med gul bakgrund 50 km/h, medan ortnamnskylt med grön bakgrund inte påverkar hastigheten. I Sverige är ortnamnskylt inget anvisningsmärke. Identisk skylt men med rött snedstreck anger återgång till normalgränsen, i Sverige 70 km/h. I Storbritannien finns skylten med en gammaldags kamera. De har många gömda fartkameror. I USA är anvisningsmärken av olika form. En del av samma form som varningsmärken dvs "ruter"-formade, men med en text. Särskilt de för filbyten är sådana, men sådan text också stå i lokaliseringsskylten. Parkeringsskyltar är rena textskyltar.

Bild:Vägvisare.gif

Lokaliseringsmärken visar vilken väg man bör köra, för att komma dit man vill. Lokaliseringsmärken brukar i Sverige ha olika bakgrundsfärg beroende vägens formella status. Gul för enskild väg, grön för motorväg eller motortrafikled, vit för mål inom tätorten, och blå i övriga fall. Det finns särskilda bruna märken för turistmål, samt mörkblå för cykelvägar. Vägnummermärkena är gröna för europavägar och blå i övrigt. Det finns en särskild serie lokaliseringsmärken för serviceställen som post, restaurang, bensin m.m. De har alla möjliga färger i olika länder. I konventionen står det bara ungefär "ljus text på mörk bakgrund eller mörk text på ljus bakgrund och undvik rött". På motorvägar ska de dock vara blå eller gröna med vit text.

Väjningspliktsmärken

Bild:Väjningsplikt.gif

Även om vägmärken i Europa följer en viss enhetlig standard kan uppdelning av vägmärken i olika grupper dock variera. Vissa vägmärken med identiskt utseende och indentisk betydelse kan av myndigheterna i olika länder hamna i olika kategorier. Detta saknar betydelse i trafiken men märks när vägmärkena finns på listor. Den svenska lösningen som Vägverket har valt är där mycket ologisk när det gäller vägmärken i denna speciella grupp. Vägmärket för väjningsplikt har lagts in i gruppen varningsmärken medan vägmärket för stopplikt har lagts in i gruppen för förbudsmäken. Ett antal andra länder har istället skapat en egen grupp för dessa vägmärken och det är denna typ av indelning som listorna här följer. Den indelning som presenteras här påminner om den som finns i Danmark och Finland. Förutom Lämna företräde och Stopp finns också huvudled och lämna företräde till mötande i denna grupp i konventionen, medan de är lite utspridda i svenska förteckningen.

Tilläggstavlor

Bild:Tilläggstavla med klockslag.gif

Tilläggstavlor fungerar som komplement till vägmärken av ovanstående typer där tillägg måste göras. Tilläggstavlorna har oftast samma färg som det vägmärke som det ska komplettera.

Dåliga vägmärken

Bild:Tilläggstavla med klockslag.gif men bilden är tagen 2005 vilket visar ett tydligt exempel på dålig vägskyltning. Skyltmodellen är förövrigt också utgående]] I Sverige är det Vägverket som står för underhåll av vägmärken på vägarna. Resultatet av deras underhåll är många gånger bristfälligt. En bilist som kör från Sverige via Danmark till Tyskland kan märka att skyltarna är i betydligt bättre skick där än vad de är i Sverige. I Sverige är det vanligt att skyltar får sitta uppe alldeles för länge utan att de byts ut. Skyltarnas reflexmaterial blir utslitet efter ett antal år och skyltarna bör då bytas ut. Detta görs inte alltid i Sverige. Flera skyltar kan sitta uppsatta upp emot den dubbla tiden mot vad de borde göra. Till och med motorvägar kan ha skyltar som är dåliga och som borde ha bytts ut flera år tidigare. Sverige tillhör de länder i Europa som har de sämsta skyltarna på grund av detta. Ofta byts skyltarna ut enbart om de blir förstörda genom att de har blivit påkörda eller liknande. Det händer även ibland att äldre skyltar av utgående modeller finns kvar på en del håll. Ibland händer det att en skylt ska ändras därför att ett väg har fått ett nytt nummer eller så vill de lägga in ett annat ortsnamn eller liknande. Istället för att då byta ut hela skylten brukar Vägverket ofta bara lappa över den nya informationen ovanpå den gamla på den gamla skylten. Detta blir givetvis billigare men rent estetiskt blir inte resultatet något vidare. Ibland händer det dock att Vägverket "glömmer" någon skylt och den gamla informationen ligger då kvar. Detta kan bli förvirrande för trafikanterna. Ett mycket tydligt exempel på deta kan se i närheten av Lund. Där finns än idag (juni 2005) en skylt som hänvisar till väg E66 trots att denna väg numrerades om till E22 1992. Skylten är dessutom hårt nedsliten och är av en utgående modell. Detta fenomen är dessvärre inte ovanligt i Sverige.

Felvänt vägmärke

E22 right Den vänstra bilden visar en gammal vägarbetsskylt från 1950-talet och fram till 1967 och den högra bilden visar en aktuell vägarbetsskylt som används från 1967 och fram till idag. I Sverige är skylten för Vägarbete felvänd och detta har den alltid varit. Normalt ska en vägarbetskylt vara formad så att figuren som står och gräver på skylten är vänd med ryggen mot vägen. Detta följer också samtliga europeiska länder utom just Sverige. Med största sannolikhet är detta en liten "miss". När Sverige hade vänstertrafik hade man av någon anledning tagit en vägarbetsskylt som liknade de som användes i de länder som hade högertrafik. I samband med högertrafikomläggningen ändrade man en hel del skyltar och gjorde de spegelvända för att passa bättre till högertrafiken men när det gällde vägarbetsskylten så vände man också på denna och därmed blev den felaktig även i fortsättningen. Hade man låtit bli detta hade skylten blivit rättvänd i samband med högertrafikomläggningen.

Upp och nervänt vägmärke

left right Den vänstra bilden visar en gammal s.k. avfartsskärm från 1960-talet och fram till omkring 1980 och den högra bilden visar en aktuell avfartsskärm av den typ som började användas från slutet av 1970-talet och framåt. Enligt den europeiska normen för vägmärken infördes en regel att avfarter skulle markeras med en skylt som hade en eller flera vinklar. Dessa vinklar skulle vara vända så vinkelspetsen är vänd uppåt. Av någon anledning gjordes detta från början fel i Sverige då dessa skyltar istället vändes upp och ner, dvs med vinkelspetsen vänd nedåt istället. Anledningen till detta är okänd men med största sannolikhet kan detta från början bero på något misstag som sedan spred ut sig och blev standard. Under den andra halvan av 1970-talet började ett antal skyltar vändas åt rätt håll men förändringen gick från början långsamt. I slutet av 1970-talet och början på 1980-talet skulle samtliga mörkblå skyltar bytas ut mot de klarblå och i samband med dessa skyltbyten ersattes också samtliga felvända avfartsskärmar med rättvända.

Udda vägmärken

En del mycket ovanliga vägmärken finns också. Ofta varnar de för djur. Enligt konventionen kan de avbilda aktuell djurart, vad det än är. I vägverkets officiella broschyr finns bara älg, enligt lagtext älg, hjortdjur och tamdjur, dvs ko, och inga andra. Ett exempel på ovanliga vägmärken är varningsmärken med en groda och ett annat exempel är varningmärke med ankor. I Skanör med Falsterbo finns en skylt som markerar övergångsställe för gäss. Till exempel i Marocko och Tunisien finns varningsmärken för kameler och i Gibraltar finns varningmärken för apor. I Australien finns varning för känguruer och wombats och på Nya Zeeland för Kiwifåglar. Bild:Grodskylt, väg 100.jpg|Varningsmärke med groda på länsväg 100 mot Skanör. Bild:Ankskylt Järlaladen i Nacka.jpg|Varningsmärke med ankor på Järlaleden i Nacka. Bild:Ankskylt annan variant.jpg|En annan variant på varningsmärke med ankor, denna gång i Åkarp. Bild:Gåsskylt, Skanör.jpg|Övergångsställe för gäss. Bild:Liten kurva.jpg|En miniatyrskylt vid "Aspviksbacken" i Upplands-Bro kommun. Bild:Artrik vägkant.jpg|En skylt som visar att vägkanten är artrik i växtlighet i Västergötland. Bild:Road sign cat.jpg|Varningsmärke med katt (och mus), fotad på landsbygden utanför Malmö vid Almåsa fritidsby Bild:Skvader sign.jpg|Varningsmärke med en Skvader på vägen upp till Norra Berget i Sundsvall

Kuriosa

Skvader med texten Loftbacken]] Skvader Som exempel på vägvisare för enskild väg har sedan 1950-talet använts "Loftbacken". Som exempel på vägvisare i 1931 års kungörelse om vägmärken användes "Hököpinge 28".

Tätort

Hököpinge right Speciella tätortsskyltar har införts, försvunnit och sedan återinförts i Sverige. I samband med 1937 års kungörelse om vägmärken infördes ett speciellt vägmärke för tätorter. Detta vägmärke syns på den vänstra bilden. Vägmärket innebar att trafikanterna blev tvungna att sänka farten till 50 km/h. Skylten ingick i gruppen förbudsmärken och detta syns genom dess runda form och dess färg. Tecknet på skylten skulle föreställa en större gata och lite mindre som korsar. Denna skylt blev ofta kallad Krattan eftersom folk tyckte att den såg ut som en kratta. Under 1950-talet beslutades att avskaffa denna skylt. Man hade tänkt sig att införa generella hastighetsbegränsningar (50 km/h) i tätorter med hastighetsskyltar istället. 50-skyltar skulle ersätta dessa. 1955 avskaffades denna skylt. Under 1990-talet beslutades om att återinföra speciella skyltar för tätort. Dessa skulle i princip ha samma funktion som de gamla skyltarna men med ett nytt utseende. Denna typ av skylt ses på högra bilden. De nya skyltarna är framtagna efter de moderna europeiska normerna och snarlika tätortsskyltar finns i flera andra europeiska länder idag. Skyltarna ersätter ofta 50-skyltarna.

Nostalgi

100px

Skylten betydde Hastighetsbegränsning upphör, ett begrepp som avskaffades i och med högertrafikomläggningen.

Högertrafikomläggningen

100px

I samband med högertrafikomläggningen som skedde 1967 försågs Sveriges vägar med ett s.k. högertrafiksmärke enligt bilden. Detta märke skulle påminna trafikanterna om att det var högertrafik som gällde. Märkena togs bort efter en kort tid. Märket på bilden finns sparat på en garagedörr.

Se även

- Kantstolpar
- Vägmarkeringar

Externa länkar

- [http://www.vv.se/filer/14201/Vagm%20sv.pdf Boken Sveriges vägmärken i PDF-format]
- [http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19781001.htm Vägmärkesförordningen (Sverige)]
- [http://alk.tiehallinto.fi/liikennemerkit/vagmarken.htm Vägmärken enligt vägtrafikordningen (Finland)]
- [http://www.trafikken.dk/tema.asp?page=dept&objno=59 Færdselstavler (Vägmärken) enligt vejdirektoratet (Danmark)]
- [http://europa.eu.int/comm/transport/road/publications/trafficrules/countryreports/chapter7.htm Vägmärken från flera EU-länder] (bilagor till en EU-rapport) Kategori:Vägar
- ja:道路標識

Trafik

Trafik (fr. trafic, eng. traffic, it. tra'ffico), egentligen "handel, köpenskap", rörelsen av personer och åkdon eller andra transportmedel på en gata, väg, kanal, genom luften medelst flygmaskin och så vidare; samfärdsel; fortskaffandet av personer och gods med järnvägståg, spårvagn, ångbåt, flygmaskin eller annat samfärdsmedel.

Trafikabel

Möjlig att komma fram på.

Trafikanter

Trafikant är en person, som använder ett samfärdsmedel eller en samfärdsled".

Trafikera

Trafikera innebär att "färdas på, använda som väg till person- eller varuförflyttning".

Trafik vs transporter

Trafiken kan sägas utgöras av mängden transporter i ett trafiksystem, där transporterna då definieras genom de enskilda relationerna mellan på punkter i trafiksystemet.

Traffic

Med det engelska ordet för trafik, traffic, menar man i svenskan drog- och sexhandel.

Datatrafik

Andra typer av trafik än de som avseer fysiska transporer finns; kommunikation över datnätet Internet utgörs till exempel av datatrafik. Kategori:Trafik

1968

1968 har fått en närmast mytologisk dimension i akademiska vänsterkretsar som "året då allt hände". Se även 68-vänstern. ----

Händelser

- 1 januari - Det svenska ecklesiastikdepartementet byter namn till utbildningsdepartementet.
- 21 februari - Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en Vietnamdemonstration tillsammans med Nordvietnams Moskva-ambassadör och håller ett USA-kritiskt tal.
- 8 mars - USA hemkallar sin ambassadör i Sverige med anledning av Olof Palmes demonstration.
- 11 mars - Vilgot Sjömans film Jag är nyfiken - blå har premiär.
- 19 mars - Regeringen föreslår femdagarsvecka i de svenska skolorna från höstterminen detta år.
- 25 mars - Stefan Jarls och Jan Lindqvists dokumentära långfilm Dom kallar oss mods har premiär.
- 24 april - Mauritius blir medlem i Förenta nationerna.
- 3 maj - På grund av rasåtskillnaden i Rhodesia ställer demonstranter till kravaller vid en Davis Cup-match i Båstad mellan Sverige och Rhodesia.
- 8 maj - Regeringen beslutar att 110 km/h skall vara högsta hastighet på svenska motorvägar.
- 10-15 maj - Studenter revolterar under den så kallade Majrevolten i Frankrikes huvudstad Paris.
- 12 maj - Postnummersystemet införs i Sverige.
- 17 maj - Den svenska riksdagen fattar ett första beslut om representationsreform med enkammarriksdag och gemensam valdag för riksdags-, landstings- och kommunalval.
- 22 maj - Studentexamen avläggs för sista gången i Sverige.
- 24 maj - Studenter i Stockholm ockuperar sitt eget kårhus i protest mot förslaget till ny studieordning.
- 26 maj - Den svenske flygkaptenen Carl Gustaf von Rosen väcker sensation genom att leda en "luftflotta" på sex små svenskbyggda plan i Biafrakriget mot Nigeria.
- 27 maj - Kårhusockupationen i Stockholm upphör.
- Maj - Kyrkornas världsråd håller generalförsamling i Uppsala.
- 5 juni - Sirhan Sirhan skjuter Robert Kennedy (Kennedy avlider dagen därpå).
- Sommaren - Sovjetunionens regeringschef Alexej Kosygin besöker Sverige.
- 14 augusti - Flygkaptenen Carl Gustaf von Rosen återvänder till Sverige efter en rad hjälpflygningar till inbördeskrigets Biafra.
- 16 augusti - Den svenska regeringen undertecknar fördraget om icke-spridning av kärnvapen och omöjliggör därmed svenska kärnvapen.
- 20 augusti - Sovjetunionen, Östtyskland, Polen, Ungern och Rumänien invaderar tillsammans Tjeckoslovakien.
- 15 september - I det sista svenska Andrakammarvalet får Socialdemokraterna för första gången sedan andra världskriget egen majoritet. Centern blir största oppositionsparti. Valdeltagandet slår rekord (88,7%). Vänsterpartiet erbjuder plats på sina vallistor för utomparlamentariska vänsterorganisationer. Man erbjuder Socialdemokraterna samverkan i kritiska valkretsar, vilket avböjs av dem.
- 20 september - Hippie musikalen Hår har premiär i Stockholm.
- 13 november - I ett tal rättfärdigar den sovjetiske ledaren Leonid Brezjnev invasionen av Tjeckoslovakien med hänvisning till Brezjnevdoktrinen.
- 19 december - SAAB i Linköping och Scania-Vabis i Södertälje går samman till Saab-Scania, den dittills största svenska industrifusionen.
- 24 december - Elever på Konstfack i Stockholm inbjuder hemlösa att fira alternativ jul på skolan under parollen "Stoppa julterrorn".
- Bengt Wedholm öppnar Sveriges första pizzeria på sin restaurang Östergök i Stockholm.
- Organisationen för nordiskt ekonomiskt samarbete (Nordek) börjar planeras.
- Invandrarelever i det allmänna svenska skolväsendet ges möjlighet att få undervisning i sitt modersmål (hemspråksundervisning).
- Den svenska kommunala vuxenutbildningen (Komvux) startar sin verksamhet.
- Barnstugeutredningen tillsätts för att utreda den svenska förskolans pedagogiska effekter.
- Den svenska Styrelsen för teknisk utveckling (STU) bildas.
- Den svenska länsdemokratiutredningen avger sitt betänkande. Den föreslår till att börja med att den statliga regionala samhällsförvaltningen skall göras till en kommunal självstyrelsefråga. Detta skall ske genom att landstingen istället för länsstyrelserna blir ansvariga för den översiktliga länsplaneringen, för att det skall ske av politiskt valda i offentligt ljus.
- De svenska landstingen tar över ansvaret för läkarväsendet.
- Kvinnoorganisationen Grupp 8 bildas av åtta kvinnor i Stockholm.
- En seismisk mätstation anläggs i Hagfors för att upptäcka underjordiska kärnvapenprov.
- Sveriges första damserie i fotboll kommer till stånd i Västergötlands fotbollsförbunds regi.
- Det svenska Seriefrämjandet bildas.

Födda

- 2 januari - Cuba Gooding Jr, amerikansk skådespelare.
- 6 januari - John Singleton, amerikansk regissör och manusförfattare.
- 10 januari - Lyle Menendez, en av bröderna Menendez, dömda för mord på sina föräldrar 1989.
- 13 januari
- Anna Järphammar, svensk TV-programledare och skådespelare.
- Gianni Morbidelli, italiensk racerförare.
- 14 januari - LL Cool J, amerikansk rapmusiker och skådespelare.
- 25 januari - Ulf Kvensler, svensk manusförfattare och skådespelare.
- 27 januari - Tricky, brittisk musiker och kompositör.
- 30 januari - Felipe av Spanien, spansk kronprins.
- 1 februari - Lisa Marie Presley, amerikansk artist.
- 5 februari - Marcus Grönholm, finlandssvensk rallyförare.
- 7 februari - Peter Bondra, slovakisk ishockeyspelare.
- 12 februari
- Chynna Phillips, amerikansk skådespelare.
- Josh Brolin, amerikansk skådespelare.
- 15 februari - Tomas Svensson, svensk handbollsspelare, målvakt.
- 16 februari - Annika Hallin, svensk skådespelare.
- 18 februari - Molly Ringwald, amerikansk skådespelare.
- 23 februari
- Michael Brinkenstjärna, svensk musiker, discjockey, manager och VD.
- Henrik Schyffert, svensk skådespelare och komiker.
- 24 februari - Emanuele Naspetti, italiensk racerförare.
- 6 mars - Moira Kelly, amerikansk skådespelare.
- 8 mars - Bengt Stenberg, svensk barnskådespelare.
- 9 mars - Annika Lantz, svensk programledare.
- 19 mars - Othman Karim, svensk regissör, fotograf och programledare i TV.
- 20 mars - Lawrence Makoare, nyzeeländsk skådespelare.
- 21 mars - Kelly Tainton, svensk dansare och skådespelare.
- 26 mars - Kenny Chesney, amerikansk countryartist.
- 29 mars - Lucy Lawless, nyzeeländsk skådespelare.
- 30 mars - Celine Dion, kanadensisk sångerska.
- 1 april
- Lasse Karlsson, svensk ståuppkomiker.
- Mårten Klingberg, svensk skådespelare, manusförfattare och regissör.
- 8 april - Patricia Arquette, amerikansk skådespelare.
- 14 april - Anthony Michael Hall, amerikansk skådespelare.
- 15 april
- Euronymous, eg. Øystein Aarseth, norsk musiker, gitarrist i Mayhem.
- Ed O'Brien, brittisk musiker, gitarrist i Radiohead.
- 16 april - Martin Dahlin, svensk fotbollsspelare.
- 19 april - Ashley Judd, amerikansk skådespelare.
- 23 april - Timothy McVeigh, amerikansk militär, terrorist.
- 24 april - Stacy Haiduk, amerikansk skådespelare.
- 27 april - Ramzi Yousef, kuwaitisk terrorist.
- 30 april - Verona Pooth, boliviansk skådespelare.
- 1 maj
- Oliver Bierhoff, tysk fotbollsspelare.
- D'Arcy Wretzky, amerikansk musiker, medlem i The Smashing Pumpkins 1988-1999.
- 6 maj - Torbjörn Arvidsson, svensk fotbollsspelare.
- 7 maj - Traci Lords, amerikansk skådespelare, sångerska och porrstjärna.
- 8 maj - Johan Pehrson, svensk folkpartistisk politiker.
- 9 maj - Ruth Kelly, brittisk parlamentsledamot för Labour från 1997.
- 19 maj
- Kyle Eastwood, amerikansk jazzmusiker.
- Lena Ollmark, svensk författare och manusförfattare.
- 20 maj - Timothy Olyphant, amerikansk skådespelare.
- 28 maj - Kylie Minogue, australisk sångerska och skådespelare.
- 30 maj - Zacarias Moussaoui, fransk terrorist.
- 4 juni
- Rachel Griffiths, australisk skådespelare.
- Scott Wolf, amerikansk skådespelare.
- 12 juni - Sannamari Patjas, svensk skådespelare.
- 14 juni - Yasmine Bleeth, amerikansk skådespelare.
- 18 juni - Tova Magnusson-Norling, skådespelare och regissör.
- 20 juni - Robert Rodriguez, amerikansk skådespelare.
- 2 juli - Ulf Ottosson, svensk fotbollsspelare.
- 3 juli
- Ramush Haradinaj, kosovoalbansk politiker, partiledare för AAK (Alliansen för Kosovos framtid).
- Teppo Numminen, finländsk skådespelare.
- 8 juli
- Billy Crudup, amerikansk skådespelare.
- Magnus Erlingmark, svensk fotbollsspelare.
- Peter Gardiner, svensk skådespelare.
- 17 juli - John Ventimiglia, amerikansk skådespelare.
- 22 juli - Rhys Ifans, brittisk skådespelare.
- 27 juli
- Cliff Curtis, nyzeeländsk skådespelare.
- Julian McMahon, australisk skådespelare.
- 30 juli - Sofie Gråbøl, dansk skådespelare.
- 4 augusti
- Daniel Dae Kim, koreansk skådespelare.
- Marcus Schenkenberg, svensk fotomodell.
- 5 augusti
- Terri Clark, kanadensisk countryartist.
- Colin McRae, skotsk rallyförare.
- 7 augusti - Harold Perrineau Jr., amerikansk skådespelare känd från TV-serien Oz.
- 9 augusti
- Gillian Anderson, amerikansk skådespelare.
- Eric Bana, australiensisk skådespelare.
- 14 augusti - Catherine Bell, amerikansk skådespelare och fotomodell.
- 19 augusti - Nikolaos Kaklamanakis, grekisk vindsurfare.
- 20 augusti - Klas Ingesson, svensk fotbollsspelare.
- 28 augusti - Billy Boyd, brittisk skådespelare.
- 29 augusti - Olivia Stevens, svensk cellmålare och skådespelare.
- 1 september - Mohammed Atta, egyptisk terrorist som förde ett av flygplanen mot World Trade Center.
- 3 september - Felix Engström, svensk skådespelare.
- 7 september - Marcel Desailly, fransk fotbollsspelare.
- 9 september - Julia Sawalha, brittisk skådespelare.
- 10 september - Guy Ritchie, brittisk regissör och manusförfattare.
- 12 september - Paula McManus, svensk skådespelare, sketchförfattare och programledare i TV.
- 13 september
- Clara Mannheimer, svensk journalist och programledare i TV.
- Emma Sjöberg, svensk fotomodell, TV-programledare och skådespelare.
- 16 september - Marc Anthony, puertoricansk-amerikansk sångare, musiker och skådespelare.
- 17 september - Lord Jamar, amerikansk rap-artist Brand Nubian.
- 21 september - Ricki Lake, amerikansk skådespelare och TV-personlighet.
- 25 september - Will Smith, amerikansk skådespelare och rapmusiker.
- 26 september - Jim Caviezel, amerikansk skådespelare.
- 27 september - Patrick Muldoon, amerikansk skådespelare
- 28 september
- Mika Häkkinen, finländsk racerförare.
- Mikael Nilsson, svensk fotbollsspelare.
- Naomi Watts, australisk skådespelare och filmproducent.
- 30 september - Monica Bellucci, italiensk skådespelare och fotomodell.
- 7 oktober - Thom Yorke, brittisk musiker, sångare i Radiohead.
- 10 oktober - Bart Brentjens, nederländsk tävlingscyklist.
- 12 oktober
- Adam Alsing, svensk programledare i TV.
- Peter Gentzel, svensk handbollsspelare, målvakt.
- Hugh Jackman, australisk skådespelare.
- 14 oktober - Gustave Lund, svensk kompositör, musiker, författare och skådespelare.
- 17 oktober - Ziggy Marley, jamaicansk reggae-musiker.
- 28 oktober - Marjana Maijala, finländsk skådespelare.
- 5 november - Sam Rockwell, amerikansk skådespelare.
- 10 november - U-God, eg. Lamont Jody Hawkins, amerikansk musiker och skådespelare.
- 15 november - Ol' Dirty Bastard, egentligen Russell Jones, amerikansk rap-artist, medlem i Wu-Tang Clan.
- 18 november - Owen Wilson, amerikansk skådespelare.
- 27 november - Michael Vartan, fransk-amerikansk skådespelare.
- 2 december
- Lucy Liu, kinesisk-amerikansk skådespelare.
- Nate Mendel, amerikansk musiker, basist i Foo Fighters.
- 3 december - Brendan Fraser, kanadensisk-amerikansk skådespelare.
- 9 december - Kurt Angle, amerikansk brottare och wrestlare.
- 18 december - Casper Van Dien, amerikansk skådespelare.
- 22 december - Richey James Edwards, brittisk musiker, basist i Manic Street Preachers 1988-1995.
- 23 december - Quincy Jones Jr, svensk musiker, musikproducent och skådespelare.

Avlidna

- 22 januari - Duke Kahanamoku, hawaiiansk-amerikansk simmare och surfare.
- 1 februari - Axel Witzansky, svensk balettdansör, skådespelare, teaterpedagog och koreograf.
- 12 februari - Eva Sachtleben, svensk skådespelare.
- 18 februari - Alice O'Fredericks, svensk-dansk skådespelare, scripta, manusförfattare och regissör.
- 9 mars - Hans-Jürgen Stumpff, tysk flygmilitär.
- 14 mars - Erwin Panofsky, tysk konsthistoriker.
- 16 mars - Gunnar Ekelöf, svensk författare, ledamot av Svenska Akademien.
- 19 mars - Aagot Didriksen, norsk skådespelare.
- 27 mars - Jurij Gagarin, sovjetrysk kosmonaut, första människan i rymden.
- 1 april - Ernst Nygren, svensk medeltidshistoriker och arkivarie.
- 4 april - Martin Luther King Jr, amerikansk svart medborgarrättsledare (mördad).
- 7 april - Jim Clark, brittisk racerförare.
- 16 april - Edna Ferber, amerikansk journalist, romanförfattare och dramatiker.
- 24 april - Tommy Noonan, amerikansk skådespelare.
- 2 maj - Bengt Rodhe, svensk kompositör, musikarrangör, sångare och musiker (pianist).
- 7 maj - Olle Florin, svensk skådespelare.
- 8 maj - Ludde Juberg, svensk skådespelare och teaterledare.
- 14 maj - Viveka Linder, svensk skådespelare.
- 21 maj - Bror Hjorth, svensk konstnär.
- 1 juni - Helen Keller, amerikansk författare, aktivist och föreläsare.
- 6 juni
- Randolph Churchill, brittisk politiker, son till Winston Churchill.
- Robert Kennedy, amerikansk jurist och politiker.
- 7 juni - Anna-Lisa Baude, svensk skådespelare.
- 14 juni - Karl-Birger Blomdahl, svensk tonsättare.
- 18 juni - Helga Brofeldt, svensk skådespelare.
- 25 juni - Rolf von Nauckhoff, svensk-tysk skådespelare.
- 29 juni - Arne Hedenö, svensk operettsångare och skådespelare.
- 9 juli - Göta Klintberg, svensk skådespelare.
- 28 juli - Otto Hahn, tysk kemist.
- 3 augusti
- Björn Berglund, svensk skådespelare och vissångare.
- Konstantin Rokossovskij, polsk-sovjetisk militär, marskalk 1944.
- 6 augusti - Ivar Tengbom, svensk arkitekt och professor.
- 11 augusti - Eduard Hladisch, österrikisk kompositör, musikarrangör, kapellmästare och musiker (violinist).
- 13 augusti - Anna Flygare-Stenhammar, svensk skådespelare.
- 17 augusti - Albin Lindahl, svensk skådespelare, sångare och teaterekonom.
- 8 september - Jan Fridegård, svensk författare.
- 23 september - Padre Pio, italienskt helgon.
- 2 oktober - Marcel Duchamp, fransk konstnär och skulptör.
- 6 oktober - Olle Björling, svensk musiker (saxofon).
- 13 oktober - Rudolf Wendbladh, svensk skådespelare, regissör och teaterchef.
- 23 oktober - Naima Wifstrand, svensk operettsångerska, skådespelare, kompositör och regissör.
- 27 oktober - Lise Meitner, österrikisk-judisk fysiker.
- 30 oktober - Ramon Novarro, mexikansk-amerikansk skådespelare, mördad.
- 1 november - Jules Sylvain, svensk kompositör, manusförfattare och musiker.
- 9 november - Jan Johansson, svensk pianist och kompositör (bilolycka).
- 10 november - Gustaf Lövås, svensk skådespelare.
- 16 november - Nils Whiten, svensk inspicient, regiassistent, skådespelare.
- 25 november - Upton Sinclair, amerikansk författare.
- 28 november - Enid Blyton, brittisk författare av barn- och ungdomsböcker.
- 10 december
- Karl Barth, schweizisk reformert teolog.
- Olof Hillberg, svensk skådespelare.
- Thomas Merton, amerikansk trappistmunk och författare.
- 20 december
- Julius Schaub, tysk SS-officer; SS-Obergruppenführer.
- John Steinbeck, amerikansk författare, nobelpristagare.
- 21 december - Vittorio Pozzo, italiensk fotbollstränare.
- 30 december - Trygve Lie, norsk politiker (Arbeiderpartiet), FN:s första generalsekreterare 1946-52.

Nobelpris

- Fysik - Luis Alvarez, USA
- Kemi - Lars Onsager, USA
- Medicin
- Robert W Holley, USA
- H Gobind Korana, USA
- Marshall W Nirenberg, USA
- Litteratur - Yasunari Kawabata, Japan
- Fred - René Cassin, Frankrike Kategori:Årtal Kategori:1960-talet ja:1968年 ko:1968년 ms:1968 simple:1968 th:พ.ศ. 2511

1995

Händelser

- 1 januari - Finland, Sverige och Österrike blir medlemmar i EU.
- 8 januari - En tornado i Florida dödar en person och skadar ett trettiotal.
- 17 januari - En jordbävning inträffar i den japanska staden Kobe, varvid mer än 5.000 personer omkommer.
- 24 januari - Den svenska forskningssatelliten Astrid sänds upp från en rysk raketbas.
- 29 januari - Helen A Johansson vinner travtävlingen Prix d'Amerique i Paris med hästen Ina Scot.
- 4 februari - Maria Leissner väljs till partiordförande för Folkpartiet efter Bengt Westerberg.
- 7 februari - Den svenske slalomstjärnan Thomas Fogdö förlamas efter kollision med ett träd.
- 18 februari - Sveriges statsminister Ingvar Carlsson anländer till Kapstaden för det första svenska officiella statsbesöket någonsin i Sydafrika.
- 1 mars - Stopp för försäljning av blyhaltig bensin införs i Sverige.
- 8 mars - Konstandinos Stephanopoulos tillträder posten som Greklands president.
- 20 mars - Domedagssekten släpper ut giftgasen sarin i Tokyos tunnelbana.
- 24 mars - Det svenska alkohol monopolet upphör delvis då importen till Systembolaget och restaurangerna blir fri.
- 19 april - 168 personer dödas när en bilbomb exploderar och raserar ett köpcenter i Oklahoma City, USA.
- 17 maj - Jacques Chirac efterträder François Mitterrand som Frankrikes president.
- 28 maj - Åtta personer dör vid forsränning i Rånneälven.
- 9 juni - Carl Bildt utses till EU:s medlare i Bosnien.
- 18 juni - Den sista svenska föreställningen av The Phantom of the Opera spelas. Ingen annan uppsättning har spelats så länge i Sverige.
- 27 juni - En 29-årig svensk diplomatdotter döms till döden i Thailand för heroin smuggling, men benådas till livstids fängelse.
- 29 juni
- Riksrevisionsverket tillkännager att svenska folket bidragsfuskar för 57 miljarder varje år.
- De båda huvudåtalade för skottlossningen vid Sture Compagniet, Tommy Zethraeus och Guillermo Marques Jara, döms till livstids respektive 10 års fängelse.
- 9 juli - En värdetransport i Arninge rånas på 32 miljoner, det största rånbytet dittills i Sverige.
- 13 juli - Den svenska Vattendomstolen godkänner byggandet av Öresundsbron.
- 16 juli - Annika Sörenstam vinner US Open i golf.
- 24 juli - Jan Guillou utkommer med den tionde och sista boken om Carl Hamilton, En medborgare höjd över varje misstanke.
- 5 augusti - Det största idrottsevenemanget någonsin i Sverige, friidrotts-VM i Göteborg, inleds och pågår till 13 augusti.
- 6 augusti - Jesper Parnevik blir förste svensk att vinna Scandinavian Masters i golf.
- 17 augusti - 14-årige John Hron misshandlas till döds av fyra skinnskallar i Kode utanför Kungälv i Bohuslän.
- 8 september - Den 22-årige asylsökande Gerard Gbeyo från Elfenbenskusten hittas ihjälstucken med kniv i Klippan i Skåne. Två tonåriga medlemmar i ett nazistgäng döms senare för dådet.
- 17 september - Deltagandet i det första svenska valet till Europaparlamentet är endast 41,2 %. EU-motståndarna Miljöpartiet de Gröna får mycket större röstandel än i senaste svenska riksdagsvalet.
- 27 september - Sveriges Radio startar reguljära digitalradiosändningar.
- 7 oktober - Benny Anderssons och Björn Ulvaeus musikal Kristina från Duvemåla har premiär i Malmö.
- 12 oktober - Expressen avslöjar att statsrådet Mona Sahlin har använt kontokort för tjänstebruk till privata utgifter.
- 16 oktober - Mona Sahlin tillkännager vid en presskonferens att hon ska ta en "time out" efter Tobleroneaffären.
- 4 november - Israels premiärminister Yitzak Rabin skjut ihjäl i Tel Aviv.
- 10 november - Mona Sahlin lämnar regeringen på grund av Tobleroneaffären, men stannar i sin partistyrelses verkställande utskott.
- 15 november - Två tonåringar döms till flera års fängelse för mordet på John Hron den 17 augusti.
- 17 november - Södra Sverige drabbas av en kraftig snöstorm, vilket medför många strömavbrott och att många arbetsplatser och skolor tvingas vara stängda.
- 25 november - Irland säger efter folkomröstning ja till att tillåta skilsmässa.
- 28 november - 25-åriga Annika Sörenstam får priset för årets bästa svenska sportprestation.
- 8 december - Carl Bildt utses till chef för återuppbyggnadsarbetet och fredssamordnare i Bosnien.
- 14 december
- 500.000 julkort från brandkåren till Sveriges hushåll måste tryckas om, eftersom ordet "inte" har fallit bort och uppmaningen på dem lyder "Glöm ljusen!".
- Daytonavtalet, som gör slut på kriget i före detta Jugoslavien, undertecknas i Paris av Bosniens, Kroatiens och Serbiens presidenter.
- 15 december - EU:s toppmöte i Madrid beslutar att införa euron som gemensam valuta från och med 1 januari 1999.
- 22 december - Göteborgs tingsrätt menar, att lagen mot politisk uniform strider mot grundlagen och friar en yngling, som burit en armbindel med ett hakkors.
- 31 december - Sveriges Radio sänder för sista gången TT-nyheter.
- Det svenska läkemedelsföretaget Pharmacia och det amerikanska Upjohn går samman och bildar Pharmacia & Upjohn.
- Försvarsministern säger nej till en utredning om svenskt NATO-medlemskap.
- Socialdemokraternas och vänsterpartiets ekonomiska samarbete avbryts, varpå socialdemokraterna söker sig till centerpartiet istället.
- Målsättningen att ha en stark svensk försvarsindustri överges. Nu köper försvaret istället det mest prisvärda alternativet.
- Flera tusen svenska gymnasieelever strejkar i några dagar, i protest mot skolnedskärningar och sänkta studiebidrag.
- Rysk-svenska handelskammaren bildas.
- Sverige kallar hem sin Nigeriaambassadör i protest mot avrättningar av regimkritiker i Nigeria.

Födda

Avlidna

Första kvartalet

- 22 januari
- Rose Kennedy (Rose Fitzgerald Kennedy), amerikansk mor till president John F. Kennedy, Robert Kennedy och Edward Kennedy samt maka till Joseph Kennedy.
- Tore Westlund, svensk musiker (klarinett och saxofon).
- 25 januari - Fritjof Hellberg, svensk skådespelare.
- 29 januari - Karl-Erik Forsgårdh, svensk skådespelare.
- 5 februari - Per Edvin Fälting, svensk dykare, ledare av bärgningen av regalskeppet Vasa.
- 1 februari - Bengt-Göran Gauffin svensk journalist.
- 14 februari - Leif Reinius, svensk arkitekt.
- 22 februari - Karl-Arne Holmsten, svensk skådespelare.
- 23 februari - James Herriot, engelsk veterinär och författare.
- 28 mars - Baltimora, eg. Jimmy McShane, irländsk musiker.

Andra kvartalet

- 2 april - Hannes Alfvén, svensk fysiker, nobelpristagare.
- 14 april - William Lind, svensk kapellmästare, musikarrangör och kompositör.
- 16 april - Iqbal Masih, pakistansk skuldslav, mördad.
- 23 april - Howard Cosell, amerikansk sportjournalist.
- 25 april - Ginger Rogers, amerikansk skådespelerska och dansös.
- 5 maj - Michail Botvinnik, sovjetrysk världsmästare i schack.
- 9 maj - Alf Henriksson, svensk författare och historiker.
- 12 maj - Karl Vennberg, svensk poet och kulturjournalist.
- 18 maj - Börge Krüger, svensk-dansk dansare och skådespelare.
- 24 maj - Harold Wilson, brittisk politiker, premiärminister 1964-1970 och 1974-1976.
- 8 juni - Erik Beckman, svensk författare.
- 9 juni - Acharya N.G. Ranga, indisk politiker.
- 14 juni - Roger Zelazny, amerikansk fantasy- och science fiction-författare.
- 22 juni - Yves Congar, fransk romersk-katolsk präst, dominikan, teolog, kardinal.
- 23 juni - Jonas Salk, amerikansk medicinforskare, uppfinnare av poliovaccinet.
- 29 juni - Lana Turner, amerikansk skådespelare.

Tredje kvartalet

- 3 juli - Pancho Gonzales, amerikansk tennisspelare.
- 4 juli - Lars Brising, civilingenjör, konstruktör av J 29.
- 11 juli - Stig Bergendorff, svensk skådespelare, författare, regissör, manusförfattare, kompositör och textförfattare.
- 17 juli - Juan Manuel Fangio, argentinsk racerförare.
- 20 juli - Ernest Mandel, belgisk politiker, trotskist.
- 21 juli - Gunde Johansson, svensk vissångare.
- 3 augusti - Ida Lupino, amerikansk skådespelare.
- 5 augusti - Harald Lundquist, svensk kompositör, orkesterledare och sångare.
- 13 augusti - Mickey Mantle, amerikansk basebollspelare.
- 17 augusti
- Per Gunvall, svensk regissör och manusförfattare.
- John Hron, svensk pojke som mördades av nynazister, mottagare av Stig Dagerman-priset.
- 18 augusti - Gunnar Svensson, svensk kompositör, pianist och sångare.
- 23 augusti
- Johan Bergenstråhle, svensk teater- och filmregissör.
- Dwayne Goettel, kanadensisk musiker, medlem Skinny Puppy.
- 25 augusti - Johannes Antonsson, svensk centerpolitiker, halländsk landshövding.
- 2 september - Lillemor Biörnstad, svensk skådespelare.
- 5 september - Ebba Lindqvist, svensk författare.
- 6 september - Tosse Bark, svensk kompositör, musiker, sångare och skådespelare.
- 15 september
- Gunnar Nordahl, svensk fotbollsspelare, en del av trion Gre-No-Li.
- Rien Poortvliet, nederländsk konstnär.

Fjärde kvartalet

- 1 oktober - Lennart Palme, svensk manusförfattare och reklamkonsult.
- 4 oktober - Mona Åstrand, svensk skådespelare.
- 9 oktober - Alec Douglas-Home, brittisk politiker, premiärminister 1963-1964.
- 21 oktober
- Nils Hövenmark, svensk deckarförfattare, apotekare samt radioröst
- Ture Königson, svensk folkpartistisk riksdagsledamot.
- 1 november - Lennart Stendahl, svensk radioman.
- 4 november - Yitzak Rabin, Israels premiärminister.
- 25 november - Helge Hagerman, svensk skådespelare, vissångare, regissör, och producent.
- 2 december - Robertson Davies, kanadensisk författare.
- 18 december - Konrad Zuse, tysk konstruktör av den första fungerande datorn.
- 23 december - Olof Rydbeck, svensk f.d. radiochef och ambassadör.
- 25 december - Dean Martin, amerikansk sångare och skådespelare.
- 30 december - Katarina Taikon, svensk författare.

Nobelpris

- Fysik
- Martin L Perl, USA
- Frederick Reines, USA
- Kemi
- Paul J Crutzen, Nederländerna
- Mario J Molina, USA
- F Sherwood Rowland, USA
- Medicin
- Edward B Lewis, USA
- Christiane Nüsslein-Volhard, Tyskland
- Eric S Wieschaus, USA
- Litteratur - Seamus Heaney, Irland
- Fred
- Joseph Rotblat, Storbritannien
- Pugwash Conferences on Science and World Affairs, Kanada
- Ekonomi - Robert E Lucas Jr, USA Kategori:Årtal Kategori:1990-talet als:1995 ja:1995年 ko:1995년 ms:1995 simple:1995 th:พ.ศ. 2538

Europa

och Frans Josefs land]] Europa är jordens till ytan näst minsta och till befolkningen tredje största världsdel. Sedan 1700-talet har gränsen mellan Europa och Asien vanligen ansetts gå vid Uralbergen, Uralfloden, Kaspiska havet, Kaukasus, Svarta havet, Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna.

Etymologi

Dardanellerna i tjurform.]] I grekisk mytologi var Europa (grekiska: Ευρώπη) en fenicisk prinsessa som tillfångatogs av Zeus i tjurform. Hon togs till ön Kreta, där hon blev mor till Minos. För Homeros var Europa Kretas mytologiska drottning. Senare blev Europa ett begrepp för Greklands fastland, och runt 500 f.Kr. hade betydelsen sträckts till att inkludera även länderna norr om Grekland. Den grekiska termen Europa härleds från de grekiska orden för bred (eurys) och ansikte (ops). Bred har varit epitet för jorden självt i urindoeuropeiska religioner. En minoritet hävdar dock att ordet fått en överförd betydelse i grekiskan, och utsprungligen kommer från ett semitiskt ord, det vill säga det akkadiska ordet erebu, som betyder "solnedgång". Ur perspektiv från Mellanöstern går solen ned över Europa. Asien tros också komma från ett akkadiskt ord, asu, som betyder "soluppgång", då solen går upp i öst, ifrån det perspektivet i Asien.

Historia

Huvudartikel: Europas historia De första människorna kom till Europa för cirka 800 000 år sedan. Medan Homo sapiens utvecklades i Afrika levde Homo heidelbergensis och Homo neanderthalensis i Europa. Med yngre stenåldern och bronsåldern började en lång historia av stora kulturella och ekonomiska omvandlingar, först vid Medelhavet och senare längre norrut och österut. Särskilt stort bestående inflytande hade antikens Grekland samt romerska riket, som under en period förenade hela södra Europa och andra kustområden vid Medelhavet i ett imperium. I romarriket kunde också den nya religionen kristendomen utbredas snabbt. Under kejsaren Konstantin den store blev kristendomen statsreligion och dess inflytande har fortsatt till vår tid. Medeltiden var präglad av konkurrensen mellan den nya romerska kejsaren i väst och den gamla romerska kejsaren i Bysans. Europa delades i ett östligt och ett västligt område efter deras respektive inflytande. Missionärer spred kristendomen över norra och östra Europa, så att hela Europa blev kristet. I västra Europa var det konkurrens mellan kejsare och påve om övermakten. Reformationen på 1500-talet delade kyrkan i en katolsk och en protestantisk del. Religionskrig följde på denna delning, och 1618 till 1648 förhärjade trettioåriga kriget stora delar av Mellaneuropa. Sedan 1400-talet byggde europeiska länder (särskilt Spanien, Portugal, Ryssland, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien) koloniala imperier med stora besittningar i Afrika, Amerika och Asien. Europa är den världsdel som har haft störst inflytande på andra världsdelar (till exempel genom kristen mission, kolonialism, slavhandel, annan handel ochkultur). På 1700-talet förde Upplysningen fram nya ideal som tolerans, människovärde, jämlikhet och frihet. 1789 kom genom franska revolutionen för första gången borgerligheten till makten. I början av 1800-talet hamnade halva Europa under den franske kejsaren Napoleons välde, tills han led nederlag i Ryssland 1812. Industrialiseringen började i delar av Europa på 1700-talet och förändrade livet för breda befolkningsskikt. Som en följd av arbetarnas fattigdom uppstod på 1800-talet socialistiska rörelser. 1800-talet var också en tid av stark strävan mot demokrati, men även av reaktion och imperialism. Både första världskriget (1914 till 1918) och andra världskriget (1939 till 1945) utbröt i Europa och orsakade stor förödelse. Efter andra världskriget och under kalla kriget var Europa indelat i två stora politisk-ekonomiska block: de socialistiska länderna i Östeuropa och de kapitalistiska länderna i Västeuropa. Det talades då om järnridån som skilde Europas stater från varandra. Först perestrojka och glasnost ledde i Sovjetunionen i mitten av 1980-talet till en en politisk kursändring. 1989 öppnades östblocket, Berlinmuren föll, och Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes. Sedan de sista årtiondena på 1900-talet har Europas länder närmat sig varandra, vilket visar sig bland annat genom institutioner som EU.

Geografi

EU Huvudartikel: Europas geografi Världsdelen Europa utgör en femtedel av kontinenten Eurasien. Europas yta är ungefär 10,6 miljoner kvadratkilometer. Europas östra gräns definieras vid Uralbergen i Ryssland. Den sydöstra gränsen med Asien är inte universellt överenskommen, antingen Ural- eller Embafloden kan fungera som gräns. Gränsen fortsätter med Kaspiska havet med antingen Kuma-Manytj-sänkan, Lilla Kaukasus, Stora Kaukasus eller Kaukasus vattendelare Kura och Rioni som alternativ. Vidare sträcker sig delningen mot Svarta havet; Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna utgör gränsen mot Asien. Medelhavet i syd separerar Europa från Afrika. Västgränsen är Atlanten där Island utgör västlig utpost. Norrut begränsar Norra ishavet. Ögruppen Svalbards nordspets är Europas nordligaste punkt. I praktiken dras gränsen till Europa oftast med större hänsyn till politik, ekonomi och kultur. Detta har lett till att det finns flera "olika" Europa, som inte alltid är identiska till storleken, och som inkluderar eller exkluderar olika länder baserat på vilken definition av Europa som används. Nästan samtliga europeiska stater är medlemmar i Europarådet, undantagen är Vitryssland och Vatikanstaten. Eftersom alla språk inte skiljer mellan begreppen världsdel och kontinent kan Europa på andra språk omväxlande klassas som kontinent eller som subkontinent eller halvö. Europa används ibland synonymt med Europeiska unionen (EU) och dess 25 medlemsstater.
Landformer
Europa har en lång kust med många halvöar. Den stora halvön Skandinavien i norr skiljs från det huvudsakliga europeiska landområdet av Östersjön. I den södra delen av Europa sträcker sig de mindre halvöarna Iberiska halvön, Italien och Balkanhalvön ut i Medelhavet, som bildar gräns mot Afrika. Längre österut blir Europas landmassa bredare tills gränsen mot Asien nås vid Uralbergen. De södra delarna av Europa är bergigare. Längre norrut, norr om de höga bergskedjorna Alperna, Pyrenéerna och Karpaterna, sänker sig landytan genom kulliga områden ned till stora låga slätter, som är mycket vidsträckta i öster. Detta utsträckta låglandsområde kallas Stora europeiska slätten, och vid dess hjärta ligger den nordtyska slätten. En båge av högländer finns också längs den nordvästra kusten, med början i västra Brittiska öarna och fortsättning längs den bergiga och flikiga norska kusten. Denna beskrivning är förenklad. Underområden som Iberiska halvön och Italien har egna sammansatta former, liksom Europas huvudsakliga landmassa, där det finns många platåer, floddalar och sänkor. Island och Brittiska öarna är särskilda områden. Det förra är en egen landmassa i norra Atlanten som räknas som en del av Europa, medan de senare är höglandsområden som en gång var förenade med fastlandet tills de åtskildes av stigande vattennivåer.
Floder
Europas längsta floder är Volga med 3531 kilometer och därefter Donau med 2850 kilometer. Tredje längst är Ural (2428 km) vid gränsen mot Asien. Se vidare Europas geografi.
Berg
Vilket som är Europas högsta berg är omstritt och beror mycket på om man räknar området Kaukasus till Europa, se Europas geografi för en längre lista.
De högsta bergen i Europa inklusive Kaukasus: # Elbrus (5642 m), Ryssland, Kaukasus # Dych-Tau (5203 m), Ryssland, Kaukasus # Rustaveli (5201 m), Georgien, Kaukasus
De högsta bergen i Europa exklusive Kaukasus: # Mont Blanc (4808 m; med istäcke), gränsen Frankrike-Italien, Alperna
# Dufourspitze (4634 m; Monte-Rosa-massivet), gränsen Schweiz-Italien, Alperna
# Dom (4545 m), Schweiz, Alperna

Sjöar
Den största sjön är Ladoga.
Öar
Den största ön är Storbritannien. Andra stora öar är Island, Irland, Sicilien, Sardinien, Korsika, Kreta, Cypern, Svalbard, Novaja Zemlja och Mallorca.
Klimat
Trots sin storlek har Europa ett flertal olika klimat, från subtropiskt klimat vid Medelhavet till arktiskt klimat i det nordligaste Norden och Ryssland. I västra Europas kusttrakter är klimatet mycket maritimt, med milda vintrar med mycket nederbörd och milda somrar, det vill säga inte så stora temperaturskillnader mellan vinter och sommar. Inlandet, framförallt i Östeuropa, har dock ett utpräglat kontinentalt klimat med kalla, snörika vintrar och korta, varma somrar. Det arktiska klimatet medför mycket kalla, snörika vintrar och korta, kyliga somrar. Det subtropiska klimatet medför milda, regnrika vintrar och långa, heta somrar.
Natur
Eftersom de har levt sida vid sida med jordbrukskulturer i tusentals år har Europas djur och växter blivit starkt påverkade av människans närvaro och verksamhet. Med undantag för Norden och norra Ryssland finns få områden av orörd vildmark i Europa, förutom i olika naturparker. Den huvudsakliga växtligheten i Europa är skog, som har mycket goda förutsättningar för att växa. I norr värms världsdelen av Golfströmmen och Nordatlantiska strömmen. Sydeuropa har medelhavsklimat. Det förekommer ofta torka på sommaren i detta område. Bergskedjorna påverkar också förhållandena. Några av dessa (Alperna, Pyrenéerna) är riktade i öst-västlig riktning och tillåter vinden att bära med stora vattenmassor från havet till inlandet. Andra är har nord-sydlig riktning (Skanderna, Dinariska alperna, Karpaterna, Apenninerna) och eftersom regnet främst faller på bergsidor som är riktade mot havet växer skogar bra på den sidan, medan förutsättningarna är mycket sämre på den andra. Få områden av Europas huvudsakliga landmassa har inte betats av boskap vid någon tidpunkt genom årtusendena, och avverkningen av den skogsområden som fanns före jordbrukssamhället orsakade oberäknelig förstörelse av de ursprungliga ekosystemen. Åttio till nittio procent av Europa var en gång täckt av skog. Skogen sträckte sig från Medelhavet till Ishavet. Fastän över hälften av Europas ursprungliga skogar försvann under århundraden av bebyggelse har Europa fortfarande över en fjärdedel av världens skogar - granskogar i Skandinavien, vidsträckta tallskogar i Ryssland, kastanje regnskog i Kaukasien och korkekskogar i Medelhavsområdet. På senare tid har avverkningen hejdats och många träd har planterats. Ofta har dock barrträd föredragits framför ursprungliga lövträd, eftersom de växer snabbare. Planteringar och monokulturer täcker nua stora landområden och detta erbjuder mycket dåliga miljöer för europeiska skogslevande arter. Andelen urskog i Västeuropa är endast två till tre procent (i europeiska Ryssland fem till tio procent). Landet med minst skogtäckt yta är Irland (åtta procent) och det mest skogbevuxna är Finland (72 procent). På Europas huvudsakliga landmassa dominerar lövskog. De viktigaste arterna är bok, björk och ek. I norr, på tajgan, är björken en mycket vanlig art. I Medelhavsområdet har många olivträd planterats. Dessa är mycket väl anpassade till det torra klimatet. En annan vanlig art i Sydeuropa är cypressen. Barrskog dominerar på högre höjder upp till trädgränsen och längre norrut i Ryssland och Skandinavien, för att övergå i tundra närmare Arktis. Den halvtorra Medelhavsregionen har stora mängder buskskog. En tunn öst-västlig landtunga av eurasisk grässlätt—stäppen—sträcker sig västerut från Ukraina och södra Ryssland tills den slutar i Ungern och övergår i tajga i norr. Istäcket under den senaste istiden och människans närvaro har påverkat utbredningen av Europas fauna. I många delar av Europa har de flesta stora djuren och överordnade rovdjursarter jagats till utrotning. Ullhårig mammut och uroxe var utdöda före slutet av neolitikum. Idag är vargar (köttätare) och björnar (allätare) hotade. En gång fanns de i de flesta delar av Europa, men skogsavverkningen fick dessa djur att dra sig längre och längre tillbaka. På medeltiden var björnarnas livsmiljöer begränsade till mer eller mindre otillgängliga berg med tillräcklig mängd skog. Idag lever brunbjörnen i första hand på Balkanhalvön, i norr och i Ryssland. Ett litet antal dröjer sig kvar i andra områden runt om i Europa (Österrike, Pyrenéerna och så vidare), men i dessa områden är populationerna utspridda och marginaliserade på grund av att miljöförstöringen. Allra längst norrut i Europa kan även