:: wikimiki.org ::
| Västeuropa |
VästeuropaVästeuropa, den västra delen av kontinenten Europa.
Nämns ofta istället för västblocket som är ett politiskt "laddat" uttryck som uppkommit efter andra världskriget då Sovjetunionen bildade Warszawapakten.
Västeuropa omfattar vanligtvis
- Belgien
- Danmark
- Finland
- Frankrike
- Grekland
- Island
- Italien
- Luxemburg
- Nederländerna
- Norge
- Portugal
- Schweiz
- Spanien
- Storbritannien
- Sverige
- Tyskland (före 1989 Västtyskland)
- Österrike
KontinentInom geografin betecknar kontinent en stor sammanhängande landmassa. Jorden har fem sådana kontinenter:
- Afrika
- Amerika
- Antarktis
- Australien
- Eurasien
Se även
- Världsdel
- Kontinentaldrift
Kategori:Kontinenter
ja:大陸
ms:Benua
simple:Continent
zh-min-nan:Tāi-lio̍k
PolitikPolitik, av det grekiska ordet pólis, "stadsstat". Politik betyder ordagrant översatt: Det som rör staten. I vardagligt tal används dock begreppet politik för att innefatta maktkamp på många olika nivåer, exempelvis inom intresseorganisationer och arbetsplatser även om det som händer inom dessa organisationer inte direkt rör själva staten. I akademiskt hänseende studeras politik och politiskt relaterade ämnen inom bland annat statsvetenskap, nationalekonomi, praktisk filosofi och sociologi.
Det politiska system vi har i Sverige är parlamentarisk demokrati.
Politik är ett omstritt begrepp med många definitioner. En minsta gemensam nämnare är att begreppet alltid syftar på offentlig maktutövning och den process som bestämmer hur den offentliga makten utövas, det vill säga maktkamp. Vissa har argumenterat för att politikbegreppet bör vidgas till att innefatta fenomen som normalt betraktas som privata (till exempel familjeangelägenheter) eftersom dessa anses påverka resultatet av den offentliga maktutövningen och maktkampen i hög grad. Tilläggas kan att ordet idiot kommer av grekiskan idiotes som betyder en 'privat man', det vill säga motsatsen till statsman, politiker.
Se även
- Pluralism
- Demokrati
- Diktatur
- Parlament
- Regering
- Republik
- Monarki
- Folkomröstning
- Svensk politik
- Sveriges regering
- Sveriges riksdag
- Finlands regering
- Finlands riksdag
- Policy
- Ideologi
- Parti
- Myndighet
- Landsting
- Kommun
- Utomparlamentarism
- Symbolpolitik
- Språkpolitik
- Makt
- Frihet
- Lista över politiska skandaler
-
ja:政治
ko:정치
ms:Politik
simple:Politics
th:การเมือง
Sovjetunionen
Sovjetunionen, egentligen Socialistiska rådsrepublikernas union (ryska: Союз Советских Социалистических Республик, ), SSSR (СССР med det kyrilliska alfabetet), var en union av republiker, vilken styrdes av ett kommunistiskt parti. Unionen existerade mellan 1922 och 1991. Före upplösningen bestod unionen av 15 republiker varav Ryska rådsrepubliken var störst både till yta och folkmängd. Sovjetunionen ingick i militäralliansen Warszawapakten och i det ekonomiska samarbetet (liknande EEG) COMECON (SEV på ryska).
Efter andra världskriget (enligt sovjetisk terminologi det stora fosterländska kriget) ansågs Sovjetunionen vara en supermakt.
Historia
Huvudartikel: Sovjetunionens historia
Mellankrigstiden
Vladimir Lenin befann sig i landsflykt när han under första världskriget fick hjälp av de tyska myndigheterna att ta sig tillbaka till Ryssland. Efter tsarens avgång hade en borgerlig regering under Kerenskij tagit makten men under hösten 1917 hade landet glidit in i anarki. Lenin och hans bolsjeviker lyckades genomföra en statskupp och tog makten.
Lenins första mål var att den nya staten, Sovjetunionen, skulle dra sig ur kriget och Trotskij skrev under ett fredsavtal med Tyskland där stora delar av Vitryssland och Ukraina hamnade under tysk kontroll. Åren efter präglades av "krigskommunism" där bolsjevikerna gjorde stora ansträngningar för att få landet på fötter.
Lenin införde så småningom vad som har kallats NEP, Nya ekonomiska politiken, där man inom vissa gränser tillät marknadsekonomi, t.ex. vid försäljning av livsmedel. Efter 1925 började man dock gå ifrån detta och bönderna blev tvungna att lämna ifrån sig livsmedel mot ett mycket lågt pris till staten. Landets industrialisering finansierades genom att hålla bönderna i armod.
I takt med att Lenin blev allt sämre kunde Stalin ta makten. Han lyckades krossa all opposition, bland annat med hjälp av skenrättegångar. Trotskij utmanövrerades och blev tvingad i exil.
Andra världskriget
Stalin lyckades förvåna hela omvärlden när Sovjetunionen och Tyskland skrev under Molotov-Ribbentroppakten där man i ett hemligt tilläggsprotokoll delade upp Östeuropa. När Tyskland anföll Polen 1939 anföll Sovjetunionen landet i ryggen och Polen delades upp. Den 30 november anfaller Sovjetunionen Finland utan föregående krigsförklaring. Sommaren 1940 ockuperades de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen. Fördraget med Tyskland gav Sovjetunionen respit att bygga upp sin försvarsförmåga men det förefaller ändå ha kommit Stalin som en överraskning när Tyskland anföll Sovjetunionen vid Operation Barbarossa.
Tyskarna vann på kort tid stora framgångar men kunde inte erövra Leningrad eller Moskva, och slaget vid Stalingrad blev en vändpunkt. 1945 ockuperade Röda armén östra Tyskland, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien, och i alla dessa länder kunde kommunister ta makten och en järnridå sänktes över Europa. De lokala kommunistpartierna var alla underavdelningar till det sovjetiska och Moskva hade alltid sista ordet.
Kalla kriget
När Stalin dog i mars 1953 tog en ledartrojka över, men snart hade Nikita Chrustjov tagit makten. Förhoppningar om ett fredligare Sovjetunionen kom på skam när sovjetiska trupper tågade in i Ungern 1956. Chrustjov var också oberäknelig - ett toppmöte med USA:s president ställdes in efter att ett amerikanskt spaningsplan skjutits ned över Sovjetunionen, och Chrustjov fick intern kritik för hur han hade skött Kubakrisen och misslyckandena i det sovjetiska jordbruket. Han hade också försökt organisera om kommunistpartiet vilket hotade partibyråkraternas makt.
1964 fick han lämna politiken och en ny ledartrojka tog makten. Av dessa tre blev snart Leonid Brezjnev den mäktigaste. Under hans ledning försökte Sovjet återuppväcka folkfrontspolitiken från 1940-talet i den europeiska vänstern, d.vs. att kommunister skulle samarbeta med socialdemokrater, men efter Warszawapaktens intåg i Tjeckoslovakien 1968 gick en kris genom de europeiska kommunistpartierna. 1970-talet blev stagnationens årtionde för Sovjet. Brezjnev fick partibyråkraterna på sin sida genom att ge dem ämbeten på livstid, men följden blev att de tusentals delegaterna i Högsta sovjet blev allt äldre och äldre.
Efter Brezjnevs död 1982 tog först Jurij Andropov och sedan Konstantin Tjernenko över som generalsekreterare. Båda tillhörde samma generation som Brezjnev och satt endast kort tid. Andropov förde dock fram Michail Gorbatjov som blev generalsekreterare 1985.
Gorbatjovs tid
Michail Gorbatjov var endast 54 år när han tillträdde. Han lanserade begreppen glasnost och perestrojka. Genom att allmänheten skulle ges möjlighet att påpeka fel och brister i samhället var tanken att motståndet från den konservativa partibyråkratin skulle brytas. Gorbatjov startade också en kampanj mot det hejdlösa alkoholdrickandet. Den nya öppenheten gjorde Gorbatjov mycket populär i väst men enbart diskussioner kunde inte räta upp den haltande sovjetiska ekonomin. Det blev så småningom klart att Gorbatjov inte tänkte tillämpa Brezjnevdoktrinen gentemot länderna i Östeuropa, och 1989 bröt folkliga uppror ut i land efter land. Genom Sovjetunionen drog också en våg av nationalistisk yra i de olika sovjetrepublikerna och 1990 stod det klart att Gorbatjov höll på att tappa greppet. Under 1991 var han fullt sysselsatt med att skriva ett nytt unionsavtal med sovjetrepublikerna som skulle göra Sovjetunionen till en federation med Gorbatjov som president men efter ett kuppförsök i augusti 1991 försvann intresset. När republik efter republik utropade autonomi eller självständighet, och när OSS bildades (och därmed upplöste sovjetunionen) drog Gorbatjov den enda rimliga slutsatsen av det och avgick den 25 december 1991.
Politik
Sovjetunionens kommunistparti (bolsjevikerna), SUKP(b), var det enda tillåtna partiet. Makten var koncentrerad till kommunistpartiets centralkommittés politbyrå.
Brottslingar och även politiskt oliktänkande dömdes ofta till straffarbete, vilket verkställdes i GULAG-arkipelagen. Tvångsdeportering av befolkningsgrupper var vanligt (se egen artikel Tvångsförflyttningar av befolkningsgrupper i Sovjetunionen).
Administrativ indelning
Huvudartikel: Sovjetunionens administrativa indelning
Sovjetunionen bestod av 15 delrepubliker som alla är självständiga stater idag.
- Armenska SSR (Armenien)
- Azerbadjanska SSR (Azerbajdzjan)
- Estniska SSR (Estland)
- Georgiska SSR (Georgien)
- Kazakiska SSR (Kazakstan)
- Kirgiziska SSR (Kirgizistan)
- Lettiska SSR (Lettland)
- Litauiska SSR (Litauen)
- Moldaviska SSR (Moldavien)
- Ryska SFSR (Ryssland)
- Tadzjikiska SSR (Tadzjikistan)
- Turkmenska SSR (Turkmenistan)
- Ukrainska SSR (Ukraina)
- Uzbekiska SSR (Uzbekistan)
- Vitryska SSR (Vitryssland)
Helgdagar
Kultur och media
- Film i Sovjetunionen
- Television i Sovjetunionen
Se även
- Sovjet
- Sovjetrepublik
- Kalla kriget
- Boris Pankin
- Michail Gorbatjov
- Nikita Chrustjov
- Leonid Brezjnev
- Jurij Andropov
- Konstantin Tjernenko
Kategori:Sovjetunionen
Kategori:Ej längre existerande riken och länder
Kategori:Unioner
ja:ソビエト連邦
ko:소비에트 연방
simple:Soviet Union
th:สหภาพโซเวียต
WarszawapaktenWarszawapakten, WP, var en militärallians som existerade 1955–1991. Den bestod av länder i östblocket, och bildades den 14 maj 1955 som en motvikt till västmakternas organisation Nato. Den upplöstes officiellt den 1 juli 1991.
Medlemmar
- Sovjetunionen
- Polen
- Tyska demokratiska republiken
- Tjeckoslovakien
- Ungern
- Albanien drog sig ur 1961 på grund av ideologiska skiljaktigheter, lämnade formellt pakten 1968.
- Rumänien
- Bulgarien
Kategori:Sovjetunionen
ja:ワルシャワ条約機構
ko:바르샤바 조약 기구
Belgien
Belgien är ett mycket tätbefolkat land i västra Europa. EUs högkvarter, med sessionslokaler för EU-parlamentet och kontor för EU-kommissionen, ligger i huvudstaden Bryssel. Här finns också NATO:s högkvarter. Belgien är ett flerspråkigt land. Nederländska, franska och tyska är de officiella språken.
Historia
Huvudartikel: Belgiens historia
Belgien var under medeltiden, tillsammans med nuvarande Nederländerna, en del av det Tysk-romerska riket. Det nuvarande nederländska språket räknades då som inte mer än lågtyska dialekter. Sedan Nederländerna som habsburgska arvländer tillfallit den spanska kronan utbröt småningom uppror, och nuvarande Nederländerna lyckades frigöra sig från det spanska väldet. När Belgien efter napoleonkrigen blev självständigt utgjordes grunden för statsbildningen av att större delen av nuvarande Belgien beboddes av romerska-katoliker och till del av franskspråkiga valloner, medan nuvarande Nederländerna huvudsakligen var reformert och utan franskspråkig minoritet.
Under det koloniala tidevarvet var även Belgien i besittning av ett mindre antal kolonier, nämligen i första hand Belgiska Kongo, med näraliggande Ruanda-Urundi, nuvarande Rwanda och Burundi. Belgien hade också (genom flamländarna) under 1700-talet ett kortlivat och föga framgångsrikt ostindiskt kompani. Det belgiska styret av sina kolonier, framförallt Kongo, kantades av brutalitet och exploatering av människor och naturtillgångar. Det har bl.a. skildrats i Joseph Conrads bok Mörkrets hjärta.
Under 1950-talet började avkoloniseringen där bl.a. Kongo blev självständigt 1960. Banden till Kongo och Afrika finns kvar. Det bor bl.a. många personer med rötterna i kolonierna i dagens Belgien. Vid samma tid började det stora engagemanget inom EG/EU där Belgien var ett av grundarländerna. Belgiens huvustad Bryssel är EU:s maktcentrum. 1957 var Bryssel värd för världsutställningen och man skapade Atomium.
Belgiens geografiska läge skapade nya arbetstillfällen i efterkrigstidens Europa där bl.a. Volvo etablerade en fabrik i Ghent.
Under 1980- och 1990-talet växte sig det separatistiska politiska partiet Vlaams Blok (senare Vlaams Belang) till ett av de största i Flandern.
Historiska platser
- Waterloo - Slaget vid Waterloo
- Ieper - Västfronten i första världskriget
Geografi
Belgien är i huvudsak ett slättland, som har kust mot Engelska kanalen och gränsar på landsidorna till Nederländerna, Tyskland, Luxemburg och Frankrike. Belgiens högsta punkt ligger 694 meter över havet och kallas Signal de Botrange.
Regioner, gemenskaper och provinser
Belgien har ett mycket komplext styrelseskick med kulturella gemenskaper, indelade efter de tre officiella språken, tre regioner och 10 provinser. Fram till 1963 fanns det en provins som var delad mellan regionerna Flandern och Vallonien. Numera ligger ingen provins i båda regionerna.
I Flandern har regionen ansvar för både det som ingår i den nederländskspråkiga gemenskapen och regionen. Bryssel ingår både i den nederländskspråkiga gemenskapen och i den franskspråkiga. De tyskspråkiga medborgarna i östra Vallonien utgör den tyskspråkiga gemenskapen.
Vallonien
Regioner och provinser
Vallonien
- Flandern
- Antwerpen (provins)
- Limburg
- Östflandern
- Västflandern
- Vlaams-Brabant
- Vallonien
- Namur (provins)
- Hainaut
- Brabant Wallon
- Liège
- Luxembourg
- Bryssel
- Baarle-Hertog i Nederländerna
Större städer
#Bryssel
#Antwerpen
#Gent
#Charleroi
#Liège
Politik
Politiska partier
- Konservativa
- Christen-Democratisch en Vlaams
- Centre démocrate humaniste
- Christlich Soziale Partei
- Socialdemokatiska
- Parti socialiste belge
- Sociaal Progressief Alternatief
- Liberalt
- Vlaamse Liberalen en Democraten
- Mouvement Réformateur
- Gröna
- Groen!
- Ecolo
- Extremhöger
- Vlaams Belang
- Front National
Kultur
Belgien har en rik tradition av tecknade serier, se bland andra Tintin.
Mat och dryck
Belgien är känt för pommes frites (gärna serverat med majonäs), våfflor, belgisk choklad och belgiskt öl.
Externa länkar
- [http://www.bruxelles.irisnet.be/ Bryssel Huvudstadsregionen]
- [http://www.ilotsacre.be/site/sv/bryssel.htm Bryssel karta]
Kategori:Europas länder
Kategori:Belgien
als:Belgien
fiu-vro:Belgiä
ja:ベルギー
ko:벨기에
ms:Belgium
simple:Belgium
th:ประเทศเบลเยียม
zh-min-nan:Belgien
Danmark
Danmark är en konstitutionell monarki i norra Europa. I realiteten styrs Danmark av det danska Folketinget, där Anders Fogh Rasmussen för tillfället är statsminister.
I Danmark lever det cirka 5,5 miljoner människor, varav nästan en fjärdedel i huvudstaden Köpenhamn.
Danmark består administrativt av 14 amter och 275 kommuner. Dessutom är Färöarna och Grönland en del av kungariket Danmark, men båda är självstyrande enheter.
Danmark är medlem i EU, OECD, NATO, FN och många andra internationalla organisationer.
Danska språket
I Danmark talas danska - vilket tillhör den germanska språkgruppen, som innehåller språk som tyska, engelska och de nordiska språken (utom finska, som tillhör en annan språkfamilj).
Danska består av många dialekter som tydligt anger från vilken del av landet personen kommer. Riksdanska är det officiellt erkända danska språket som används i TV, radio och i undervisning. Vidare talas färöiska, grönländska (en dialekt av Inuit) och tyska (liten minoritet).
Danmarks historia
Huvudartikel: Danmarks historia
Danska regenter
Danmark har näst efter det japanska kejsarhuset den äldsta obrutna regentlängden i världen. Gorm den gamle räknas som den första historiskt dokumenterade kungen. Hans uppgivna företrädare kan med varierande styrka hållas för sannolika, men endast ett fåtal, Godfred, Harald Klak och Hårik kan styrkas i historiska källor.
Sedan 1972 är Margrethe II av Danmark Danmarks regent.
Danmarks geografi
Danmark är indelat i 16 amter och 271 kommuner.
Kommuner efter antal invånare (år 2003):
# Köpenhamn - 501 285
# Århus - 291 258
# Odense - 184 308
# Ålborg - 162 521
# Frederiksberg - 91 435
# Esbjerg - 82 314
# Gentofte - 68 314
# Kolding - 62 747
# Randers - 62 252
# Gladsaxe - 62 006
# Helsingør - 60 569
# Herning - 58 823
# Horsens - 57 651
# Vejle - 55 553
# Silkeborg - 53 888
# Roskilde - 53 472
# Lyngby-Tårbæk - 51 344
Lyngby-Tårbæk
Danmark består geografiskt av halvön Jylland och 405 namngivna öar, varav de 82 är bebodda. Danmark ligger i Nordeuropa, med havet som granne, Östersjön och Nordsjön och ligger norr om Tyskland och väster om Sverige. De två väsentligaste öarna är Själland och Fyn. Huvudstaden Köpenhamn ligger på Själland.
Kungariket omfattar geografiskt också två självstyrande områden, Färöarna och Grönland.
Geografiska koordinater: 56 00 N, 10 00 Ö.
Danska öar efter invånartal 1 januari 1997:
# Själland - 2 033 467
# Fyn - 438 521
# Amager - 151 593
# Lolland - 71 473
# Als - 51.268
# Bornholm - 44.924
# Falster - 42 902
# Mors - 23 028
# Langeland - 14 708
# Mön - 10 368
# Ärö - 7 600
# Tåsinge - 6 256
# Samsö - 4 331
# Thurö - 3 638
# Fanö - 3 241
# Läsö - 2 362
# Bogö - 1 014
# Fur - 999
# Orö - 936
# Römö - 805
# Fejö - 625
# Jegindö - 548
# Sejerö - 405
# Agersö - 279
# Strynö - 211
# Femö - 204
# Enö - 203
# Aarö - 199
Fakta
- Gränssträckning på land totalt: 68 km
- Landsgränser: Tyskland 68 km
- Kustlinjer: 7 314 km
- Klimat: Tempererat; fuktigt och dimmigt; milda vintrar och kall sommar.
- Terräng: lågt och platt med lätt kuperade marker.
- Höjdskillnad:
- Lägst: Lammefjorden, -7 m
- Högst: Yding Skovhöj, 173 m
- Naturresurser: petroleum, naturgas, fisk, salt, kalksten, sten, grus och sand.
- Jordfördelning: (1993)
- Brukad jord: 60 procent
- Skog och liknande: 10 procent
- Annat: 25 procent
- Obrukat landområde: 4 350 km²
- Naturrisker: Översvämningar är ett problem i vissa delar av landet, t.ex. delar av Jylland samt längs Lollands sydkust. Dessa områden skyddas från havet med ett system av dämningar.
- Ekologi:
- Under debatt - luftföroreningar, förorening från bilar och kraftverk.
- kväve- och fosforförorening av Nordsjön.
- dricksvatten- och grundvattensföroreningar pga. jordbruk och pesticida rester.
Kommunikationer
Flyg
Köpenhamn har den internationella flygplatsen Kastrup varifrån ett stort antal flygbolag opererar. Mest dominerande är SAS men flera andra finns också. Kastrup har dessutom goda förbindelser med järnväg till både övriga Danmark och med Skåne.
Järnvägar
Järnvägarna är väl utbyggda i Danmark. Järnvägsnätet når ut till de flesta delar av landet och banstandarden är hög. Tågen har också en mycket hög standard, bland det bästa i Europa. De flesta tågen är moderna. Järnvägsnätet når ut till Sverige och Tyskland. Tätaste internationella trafiken är den som går från Köpenhamn mot Malmö som mer fungerar som lokal trafik än som internationell. Det danska järnvägsnätet är också tätt integrerat med Skåne genom Öresundsbron. En brist med det danska järnvägsnätet finns dock. Det är enbart ett fåtal banor som är byggda för elektrisk drift. Det handlar egentligen enbart om ett antal banor på Själland och de banor som går till Sverige och Tyskland. Från tyska gränsen i södra Jylland går en bana med eldrift som går via Fyn och Själland till Öresundsbron. Detta för att den ofta fungerar som transit mellan Sverige och Tyskland. I övrigt saknar det danska järnvägsnätet eldrift och tågen går därför med diesel.
Vägar
Vägnätet är bra utbyggt. Vägarna har hög standard och är bra underhållna. Även de mindre vägarna är ofta i gott skick. Danmark har också byggt ut motorvägar i en omfattning så att de utgör stamvägarna i landet. Motorvägarna sträcker sig dessutom till både Sverige och Tyskland. Genom både Öresundsbron och Stora Bältbron finns det en motorvägsträcka som kan användas som transitmotorväg mellan Sverige och Tyskland. Det går även motorväg till Norra Jylland och till Esbjerg. En motorväg med internationell trafik som används i stor omfattning är motorvägen från Köpenhamn till Malmö.
Politik
Danmark är liksom Sverige och Norge en konstitutionell monarki. Parlamentet heter Folketinget.
Sport
Fotboll, simning, badminton och handboll är populära sporter i Danmark.
Övrigt
Öresundsbron är en numera en viktig del i Danmarks kommunikationer
Kända danskar
- H.C. Andersen
- Niels Bohr
- Tycho Brahe
- Lars Fredriksen - gitarrist i Rancid
- Søren Kierkegaard
- Lars Ulrich - trummis i Metallica
Se även
- Danska formgivare
- Danmark/Regentlängd
- Dannebrogen
Externa länkar
Kategori:Europas länder
Kategori:Danmark
als:Dänemark
fiu-vro:Taani
ja:デンマーク
ko:덴마크
ms:Denmark
simple:Denmark
th:ประเทศเดนมาร์ก
zh-min-nan:Dan-kok
Finland
Finland, fin. Suomi, är en republik i norra Europa. Finland är sedan 1995 medlem i Europeiska unionen och det första nordiska land att införa euro som sin valuta. Det svenskspråkiga Åland utgör ett självstyrande landskap inom landet.
Historia
Huvudartikel: Finlands historia
Efter att under minst 700 år varit en del av Sverige erövrades Finland av den ryske tsaren Alexander I:s styrkor och blev ett eget storfurstendöme i personalunion med Ryssland 1808. De ryska tsarerna var storfurstar av Finland och var till en början välvilligt inställda till Finland och en tsar lär ha sagt att Finland var den enda del av hans rike som inte gav honom några problem.
Under första delen av 1800-talet uppstod i Finland liksom på så många andra håll en nationalistisk rörelse, och det finska språket, som tidigare inte haft någon officiell betydelse, gavs högre status. Så anses t ex boken Seitsemän veljestä (Sju bröder) av Aleksis Kivi som ett av de första litterära verken på finska. I denna nationalistiska strävan deltog många svenskspråkiga under parollen "Svenskar äro vi inte längre, ryssar vilja vi inte bli, låt oss alltså bli finnar". Man ville alltså på detta sätt försäkra sig om att Finland skulle förbli eget land med egna lagar (fortfarande långt in på 1900-talet gällde delar av 1734 års svenska lag i Finland) och egen regering (se vidare Finlands historia: Storfurstendömet).
I slutet av 1800-talet infördes det flera åtgärder som skulle knyta Finland närmare Ryssland och oroligheter utbröt. Den ryske generalguvernören dödades vid ett attentat. Efter att Ryssland förlorat första världskriget förklarade sig Finland självständigt den 6 december 1917.
I det självständiga Finland hade dock borgerliga och socialister svårt att komma överens och det finska inbördeskriget utbröt.
Under 1930-talet var relationerna till grannen i öster, Sovjetunionen, normala men inte hjärtliga. 1939 ställde Sovjetunionen territoriella krav på Finland som avvisades och Finland blev därför anfallet i det Finska vinterkriget.
Efter fredsslutet 1940 efter vinterkriget var revanschlusten stor och Finland knöt sig närmare stormakten i söder, Nazityskland. I samband med Operation Barbarossa anföll Finland Sovjetunionen ("fortsättningskriget") för att få Karelen åter men det stod snart klart att Tyskland skulle förlora och Finland tvingades till fred på Sovjets villkor.
Efter andra världskriget skedde en total omläggning av Finlands utrikespolitik av president Paasikivi där man dels iakttog neutralitet, dels ville ha Sovjetunionens förtroende. Genom VSB-fördraget kunde Finland få Sovjetunionens hjälp av försvara sig mot ett militärt anfall. Paasikivi-linjen fortsatte under president Kekkonen som tveklöst hade ett gott samarbete med de sovjetiska generalsekreterarna Chrusjtjov och Brezjnev. Denna typ av beroendepolitik i det fördolda har internationellt fått det nedsättande namnet finlandisering.
finlandisering
Kekkonen var Finlands president ända fram till 1981 och efterträddes av Mauno Koivisto som fortsatte den försiktiga politiken. Utrikeshandeln med Sovjetunionen var av stor vikt för den finländska industrin och när Sovjetunionen stod inför upplösning drabbades Finland av en svår konjunkturnedgång. Finland blev medlem av EU 1995, samtidigt med Sverige och Österrike.
Geografi
Huvudartikel: Finlands geografi
Finland gränsar i söder till Finska viken och Östersjön, och i väster till Ålands hav, Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken. Landgränserna i norr vetter mot Sverige, Norge och Ryssland. I söder, på andra sidan Finska viken, finns grannlandet Estland.
Finland nämnts som "de tusen sjöarnas land", enär de är legio, speciellt i sydöstra Finland. I Österbotten och längs de västra kusterna är terrängförhållandena, på grund av landhöjningen, annorlunda. Kustområdena domineras av vida slätter.
Naturtillgångar: timmer, koppar, zink, järn, silver
Styrelseskick
Huvudartikel: Finlands politik
Finland är en republik. Republiken leds av presidenten som väljs i två omgångar vart sjätte år. Nuvarande president är Tarja Halonen sedan år 2000. Till presidentens (republikens president) uppgifter hör bland annat att stadfästa lagar och att leda utrikes- och säkerhetspolitken tillsammans med regeringen. Presidenten utnämner enskilda ministrar och höga tjänstemän, och befriar också dessa från deras uppgifter. Finland är en demokrati, med en folkvald riksdag. Finlands regering kallas statsrådet (fi. valtioneuvosto). Val hålls vart fjärde år i mars. Regeringen leds av en statsminister. Efter riksdagsvalet utser presidenten (efter att ha samtalat med riksdagens talman och riksdagsgruppernas ledare) en statsministerkandidat till riksdagen som antingen godkänner kandidaten eller förkastar förslaget. Efter detta utnämns statsministern av presidenten och tillsammans utser de regeringen, som sedan godkänns av riksdagen. På senare år (efter Mauno Koivisto) har statsministerns makt ökat vilket har lett till att statsministern numera har en makt som motsvarar Sveriges statsminister.
Inom Finland utgör Åland ett demilitariserat och självstyrande landskap. Åland är även enspråkigt svensktalande, vilket innebär att det är den enda del av landet där finska inte har officiell status. För den områdesvisa statliga förvaltningen är landet i övrigt indelat i sex län, där också Åland räknas in som ett län. Länen indelas i landskap. I Finland finns både historiska landskap, vilka har ungefär samma ställning som de svenska landskapen, och moderna landskap, vars gränser fastställts av staten. De moderna landskapen har även vissa uppgifter. Lokalförvaltningen handhas av kommuner som producerar bastjänster för invånarna, bl.a. utbildning, social- och hälsovårdstjänster, samhällsteknik och miljötjänster. De kommunala beslutsfattarna väljs vart fjärde år i kommunalvalet. Kommunernas antal är 431, av vilka 113 är städer.
Finlands huvudstad är Helsingfors (fi. Helsinki), vilken även är landets största stad. De största städerna därefter är i ordningsföljd; Esbo (fi. Espoo), Tammerfors (fi. Tampere), Vanda (fi. Vantaa) Åbo (fi. Turku) och Uleåborg (fi. Oulu). Esbo och Vanda utgör tillsammans med Helsingfors och Grankulla (fi. Kauniainen) en sammanhängande stadsbildning (huvudstadsregionen eller Stor-Helsingfors).
Demografi
I Finland bor finländare, varav en minoritet, ca 6 %, är svenskspråkiga. Många svenskspråkiga finländare skiljer noggrant mellan finländare (ett samlingsbegrepp för alla som bor i eller kommer från Finland), finnar (de som har finska som modersmål), och finlandssvenskar (finländare som har svenska som modersmål). I de norra delarna av landet bor samer. På senare tid har även en omfattande invandring från det forna östblocket skett, främst av personer med anknytning till finskt språk eller finsk/karelsk/ingermanländsk kultur.
84 procent av finländarna är medlemmar av den evangelisk-lutherska statskyrkan. Trots detta är finländarna ett relativt sekulariserat folk (likt svenskarna) och det religiösa engagemanget inskränker sig vanligen till dop, konfirmation, vigsel och begravning. Engagemanget i dessa riter är dock mycket stort; 90% av alla nyfödda döps och 90% av alla ungdomar konfirmeras (att jämföra med situationen i Sverige där 70% av alla nyfödda döps och ca 55% av alla ungdomar konfirmeras). Den finska evangelisk-lutherska kyrkan upplever inte något större medlemstapp. Drygt 1 procent av finländarna hör till den ortodoxa kyrkan, som också har ställning som statskyrka. Statskyrkorna är inte, i motsats till Svenska kyrkan, skilda från staten.
- Befolkningens medelålder: 40,3 år
- Religion: lutheraner 84 %, ortodoxa 1 %, ingen 13 %, annan 1 % (2003)
Industri
Den finska industrin har precis som den svenska historiskt varit knuten till skogs- och pappersindustrin. Den finska verkstadsindustrin har inte varit inriktad på samma tunga verkstadsindustri som den svenska. Efter kriget med Sovjetunionen tvingades Finland betala stora krigsskadestånd men fick samtidigt en stor handelspartner. Under 1950-talet slog den finska industridesignen igenom internationellt och företag som Marimekko, Iittala och Fiskars har fortsatt i den traditionen. Fiskars är ett tydligt exempel på finsk industri där industridesignen lett till framgångar och där produkten varit av det mindre slaget (knivar, saxar).
I slutet av 1960-talet etablerade Saab-Scania personbilstillverkning i Nystad (fi. Uusikaupunki). Idag är fabriken i Nystad en legotillverkare för personbilsindustri och har bl.a. tillverkat för Opel och Porsche. Finland har inte haft en egen personbilsindustri men har lastbils- och traktortillverkning (Valmet, Sisu).
Under 1990-talet blev Nokia den finska industrins stora motor och hade en viktig del i den finska ekonomins återhämtning efter den ekonomiska krisen som Sovjetunionens kollaps orsakade.
Se även
- Finlands presidenter
- Kommuner i Finland
- Län i Finland
- Lista över Finlands städer i storleksordning
- Alfabetisk lista över Finlands städer
- Sisu
- Finsk mytologi
Externa länkar
- [http://www.tpk.fi/svenska/ Republiken Finlands Presidents officiella hemsida]
- [http://www.government.fi/vn/liston/base.lsp?k=sv Statsrådets (regeringens) officiella hemsida]
- [http://www.eduskunta.fi/rfakta/index01.htm Finlands riksdag]
- [http://www.defmin.fi/index.phtml/lang/2/topmenu_id/88/menu_id/88/fs/12 Försvarsministeriet]
- [http://www.terra.es/personal2/monolith/finland.htm Finlands ledare (presidenter, talmän, partiledare...)]
Kategori:Europas länder
Kategori:Finland
fiu-vro:Soomõ
[[got:
Frankrike
Frankrike, egentligen Republiken Frankrike, är ett land i Västeuropa. Frankrike brukar sägas ha sex kanter: tre kuster mot Atlanten, Engelska kanalen och Medelhavet och tre landgränser: I söder gränsar landet mot Spanien och Andorra, åt öster mot Italien, Monaco och Schweiz, och åt nordost mot Tyskland, Luxemburg och Belgien.
Frankrike är en av de stater som grundade EU.
Historia
:Huvudartikel: Frankrikes historia
Dagens Frankrike upptar ungefär samma områden som det de keltiska gallerna bebodde och som kom att bli den romerska provinsen Gallien under 100-talet f.Kr.. Gallerna antog snabbt det romerska språket och den romerska kulturen. Kristendomen introducerades under perioden 200-300 e.Kr. och Gallien invaderades därefter av germanska stammar, i första hand frankerna efter vilka landet fått sitt svenska namn (franskans France syftar dock på Île-de-France, de capetingiska kungarnas egendom kring Paris som tidigare kallades Francia och Pays de France).
Trots att den franska monarkin kan härledas ända tillbaka till 400-talet började inte landets existera som enhetlig statsbildning förrän i mitten av 800-talet då Karl den stores rike delades i en östlig del, sedermera Tyskland, och den västliga del som blev Frankrike.
Karl den stores söner styrde landet fram till 987 då Hugo Capet, frankisk hertig och Paris' greve, lät kröna sig som kung av Frankrike. Hans ättlingar styrde Frankrike till 1792 då den franska revolutionen gjorde landet till en republik efter de omvälvande händelserna som började 1789.
Napoleon I tog kontroll över republiken 1799 och kallade sig Förste konsul. Hans arméer utkämpade många krig över hela Europa, erövrade många länder och etablerade flera kungadömen med Napoleons släktingar vid tronen. Efter Napoleons fall 1815 återställdes monarkin i Franrike för att störtas i.o.m. den andra republiken som i sin tur avlöstes av Louis-Napoléon Bonaparte, brorson till Napoleon I, som först valdes till president och därefter utropade det andra kejsardömet och sig själv till Napoleon III. Han avsattes och avlöstes av den tredje republiken.
Visserligen hörde Frankrike till segermakterna både i första och andra världskriget men led svårt i båda krigen och lyckades aldrig återta sin forna ställning. Under det krisartade året 1958 genomförde General de Gaulle en omfattande reform som ledde till den femte republiken och dagens stabila presidentiella demokrati.
Under de senaste decennierna har samarbetet mellan Frankrikes och Tyskland haft en central betydelse för den ekonomiska integrationen i Europa och Frankrike har idag en central roll i det europeiska samarbetet kring Ekonomiska och monetära unionen.
Frankrike är en av FN:s säkerhetsråds fem permanenta medlemmar och har kärnvapen.
:Se även:
- Ludvig XIV av Frankrike
- Lista över Frankrikes statsöverhuvuden
Politik
: Huvudartiklar: Frankrikes politik
Den femte republikens konstitution antogs vid en folkomröstning den 28 september 1958. Konstitutionen stärkte statschefens position gentemot parlamentet och fastställer att presidenten (Président de la République) ska tillsättas genom direkta val för ämbetsperioder på 5 år (ursprungligen 7 år). Presidentens omfattande befogenheter ska säkerställa statsmaktens stabilitet och statens existens. Presidenten tillsätter premiärminstern, leder regeringen, kan utlysa nyval till parlamentet, har makten över militären och är den som undertecknar internationella avtal.
De 577 ledamöterna i nationalförsamlingen (les députés de l'Assemblée nationale), den lagstiftande församlingen, tillsätts för femårsperioder genom direkta val i enmansvalkretsar. Nationalförsamlingen har möjligheten att upplösa regeringen som därmed återspeglar majoriteten i nationalförsamlingen. Hälften av senatorerna (les sénateurs, f.n. 331, kommer att utökas till 346 fram till 2010) i nationalförsamlingens överhus (Sénat) tillsätts var tredje år för en period på sex år. Senatorerna har begränsad makt och nationalförsamlingen har alltid sista ordet om oenighet råder mellan de två kamrarna utom i konstitutionella frågor. Regeringen har ett stark inflytande över nationalförsamlingens dagordning.
Det franska politiska livet har under de senaste decennierna utmärkts av en polarisering mellan två politisk grupperingar: Vänstern kring franska socialistpartiet (Parti Socialiste) och högern kring först RPR (Rassemblement Pour la République) därefter dess efterföljare UMP (Union pour un Mouvement Populaire eller Union pour la Majorité Présidentielle). Extremhögerpartiet FN (Front National) förespråkar "mer lag och ordning" och tuffare invandringspolitik och har sedan början av 1980-talet hamnat på omkring 16% av rösterna i valen.
De har sedan även haft stora strejker i Paris under senare år.
Administrativ uppdelning
Front National
: Huvudartikel: Frankrikes administrativa uppdelning
Frankrike är uppdelat i
- 26 regioner (régions), 22 inhemska och fyra översjöiska: Se Frankrikes regioner
- 100 departement (départements): Se Frankrikes departement
- 342 arrondisment (arrondissements): Se Frankrikes arrondissement
- 4 040 kantoner (cantons), inklusive 156 översjöiska: Se Frankrikes kantoner
- 36 679 kommuner (communes): Se Frankrikes kommuner
Departementen är numererade och dessa nummer används som postnummer och på bilarnas registreringsskyltar.
De översjöiska departementen är forna franska kolonier som numera åtnjuter samma eller motsvarande status som det egentliga Frankrike. De betraktas som delar av Frankrike (och därmed också EU) snarare än avhängiga territorier. De översjöiska territorierna och länderna utgör delar av den franska republiken men inte av Europa eller EU. Trots detta används euro som valuta även i dessa områden. De översjöiska kommunerna har en administrativ status mittemellan de översjöiska departementen och de översjöiska territorierna. Frankrike kontrollerar också ett antal öar i Indiska oceanen och Stilla havet: Nya Kaledonien, Franska Polynesien, Wallis- och Futunaöarna och de Franska sydliga och Antarktiska territorierna.
Dessutom var Frankrike före revolutionen 1789 uppdelat i provinser. Se vidare: Frankrikes provinser.
I Frankrike kallas motsvarigheten till landshövding Président du conseil général.
Geografi
Président du conseil général
: Huvudartikel: Frankrikes geografi
Frankrike sträcker sig från Medelhavet till Nordsjön och från Rhen till Atlanten. Det angränsar till Storbritannien, Belgien, Luxemburg, Tyskland, Schweiz, Italien, Monaco, Andorra och Spanien. Utanför moderslandet har Frankrike gemensamma landgränser med Brasilien, Surinam och Nederländerna.
Förutom moderlandet i Västeuropa (la métropole) består Frankrike av territorier i Nordamerika, Karibien, Sydamerika, Indiska oceanen, Stilla havet och Antarktis (anspråken på landområdet i Antaktis erkänns inte av de flesta länderna i världen).
Frankrike rymmer landskap av många, mycket varierande slag, från kustslätterna i norr och i väst vid Atlanten och Nordsjön till de stora bergskedjorna, Pyrenéerna i söder och Alperna i öster med Alpernas högsta bergtopp Mont Blanc, 4 810 m. Inne i landet finns andra bergskedjor som Centralmassivet och Vogeserna.
Frankrike delas mellan fyra stora flodsystem varav tre utmynnar i Atlanten. De rinner över det svagt lutande slättlandet i norra och västra Frankrike och eras bördiga flodområden har gjort att landets ekonomiska och politiska medelpunkt hamnat i landets norra delar, vilket kan ses som en starkt bidragande orsak till att Paris blivit landets centrum.
: De större franska floderna är:
- Loire - rinner ut i Biscayabukten och vars hela avrinningområde finns i Frankrike.
- Rhône - som födds i Schweiz och inträder i Franrike via Genèvesjön för att sedan möta Saône vid Lyon och därefter, som enda franska flod rinna ut i Medelhavet vid Marseille.
- Seine - den enda större floden som mynnar ut i Engelska kanalen. Viktiga bifloder är Oise, Marne, Yonne och Aube.
- Garonne - som födds i Spanien men passerar den franska gränsen efter bara ett par kilometer och passerar städer som Toulouse och Bordeaux.
- Meuse - födds i Frankrike men rinner ut i Belgien och Nederländerna
- Rhen - som utgör Frankrikes gräns mot Tyskland
Klimatet i norra Frankrike är svalt och fuktigt medan det i de södra delarna råder ett torrt och hett medelhavsklimat. I området mellan Centralmassivet och Medelhavet återfinns också de legendariska vindarna Mistral- och Sirocconvindarna. Frankrike är, med undantag för Alperna, förskonat från extrema klimatförhållanden.
: Större eller kulturellt betydande franska städer:
Abbeville, Ajaccio, Albertville, Albi, Amiens, Angers, Angoulême, Aurillac, Bastia, Besançon, Bordeaux, Belfort, Brest, Brive, Caen, Cahors, Calais, Cannes, Carcassonne, Chamonix, Charleville-Mézières, Châtellerault, Chinon, Clermont-Ferrand, Colmar, Deauville, Dieppe, Digne-les-Bains, Dijon, Dole, Domremy, Dreux, Dunkerque, Evreux, Grenoble, La Baule, La Rochelle, Le Havre, Lille, Lyon, Marseille, Mende, Metz, Mont-de-Marsan, Montauban, Montpellier, Nantes, Nice, Nîmes, Orléans, Paris, Pau, Périgueux, Perpignan, Poitiers, Quimper, Reims, Rennes, Rodez, Roubaix, Saint-Gaudens, Saint-Etienne, Saint-Nazaire, Saint-Tropez, Saumur, Sète, Soissons, Strasbourg, Tarbes, Toulon, Toulouse, Tours, Tourcoing, Valence, Vichy
: Se även: Lista över Frankrikes städer, Lista över Frankrikes nationalparker
Ekonomi
: Huvudartikel: Frankrikes ekonomi
Frankrike har en diversifierad marknadsekonomi med endast ett fåtal statsägda företag. Den franska ekonomin är en av världens högst utvecklade och är starkt inriktad på högteknologi. Den räknas till världens femte största efter USA, Japan, Tyskland och Storbritannien.
Enligt WTO var Frankrike 2003 världens femte största varuexportör efter USA, Tyskland, Japan och Kina och den fjärde största importören efter USA, Tyskland och Kina.
Enligt OECD hade Frankrike 2003 störst andel utländska investeringar (räknat i procent) före USA och Belgien. Genom sitt kärnkraftsprogram är Frankrike också det land med högst grad av självförsörjande i Västeuropa och den av världens sju mest industrialiserade länder som producerar minst andel koldioxid. Levnadsstandarden i Frankrike är alltså väldigt hög.
Den franska ekonomin är en kombination av marknadsekonomi och stark men avtagande statlig inblandning. Stora områden med bördig mark, användningen av modern teknologi och subventioner har tillsammans gjort Frankrike till Västeuropas ledande jordbruksnation. Den franska ekonomin är, även efter förlusten av Algeriet på 1960-talet, en av världens starkaste. Frankrike har också en ledande rymdindustri och är den enda europeiska nation som har en nationell rymdcenter.
Den franska staten äger fortfarande en stor del av landets infrastruktur och är huvudägare i flera järnvägs-, elektricitets-, flygindustri- och telekommunikationsföretag men har sedan början av 1990-talet alltmer släppt sin kontroll över dessa sektorer. Staten säljer bit för bit av sin andelar i företag som France Telecom, Air France och i andra försäkrings- och försvars- samt bankföretag.
Frankrike sjösatte Euron tillsammans med 10 andra medlemmar 1 januari 1999 och i början av 2002 ersatte euromynt och -sedlar helt den franska francen.
Sedan andra världskriget har Frankrike stegvis närmat sig Tyskland såväl politiskt som ekonomiskt och de två länderna betraktas ofta de som leder den europeiska integrationen inom EU.
Frankrike lockar årligen 77 miljoner turister, vilket är betydligt fler än vad som bor i landet, och gör landet till världens populäraste turistdestination framför Spanien (51.7 miljoner) och USA (41.9 miljoner) enligt WTO (World Tourism Organisation).
Det som lockar turisterna är många städer av stort kulturellt intresse; stora mängder bad- och skidorter; idylliska landskap och världsmetropolen Paris.
: Se även: Lista över franska företag
Demografi
Religion
Frankrike är 75 % romerska katoliker, 6–7% muslimer (främst sunniter), 1,5 % protestanter, 1 % judar buddister m fl
Kultur
- Konstens historia: Frankrike
- Aubusson-tapet
- Gobeläng
- Lista över Frankrikes katedraler, kyrkor och kloster
Sport
- Frankrikes fotbollslandslag
Externa länkar
- [http://www.cia.gov/cia/publications/factbook/geos/fr.html CIA Factbook - France]
Kategori:Europas länder
kategori:Frankrike
als:Frankreich
fiu-vro:Prantsusmaa
ja:フランス
ko:프랑스
ms:Perancis
simple:France
th:ประเทศฝรั่งเศส
zh-min-nan:Hoat-kok
Grekland
Grekland är en stat på södra Balkan i sydöstra Europa som omfattar den östligaste av de halvöar som utgör Medelhavets oregelbundna norra kustlinje och de flesta av öarna i och kring Egeiska havet. I norr gränsar Grekland mot Albanien, Republiken Makedonien och Bulgarien, i öst till Turkiet samt i väst mot Joniska havet.
Det antika Grekland betraktas av många som den västerländska civilisationens vagga. Det moderna Grekland grundades 1829 och blev en republik 1974 då monarkin störtades och kung Konstantin tvingades i landsflykt.
Etymologi
Greklands officiella namn är "Den hellenska demokratin" (Ellinikí Dhimokratía, Ελληνική Δημοκρατία). Grekerna själva kallar sitt land för Hellas, idag uttalat Ellas, eller i dagligt tal Ellada. Sig själva kallar grekerna för hellener (Ellines, Έλληνες). Ordet grek kommer av det latinska namnet Graecia som ursprungligen avsåg ett område i norra delen av dagens Grekland som beboddes av graierna. På de flesta andra språk har hellener och Hellas istället en historisk innebörd. Se även hellenism.
Historia
Huvudartikel: Greklands historia
Den grekiska bronsåldern uppstod kring Egeiska havet omkring 3600 f.Kr. och 1000 f.Kr., främst på det minoiska Kreta och det mykenska Peloponnesos, och följdes av de så kallade mörka århundradena. Den nya kultur som uppstod omkring 800 f.Kr. bestod av flera stadsstater som grundade kolonier runt om i Medelhavet, stod emot flera persiska invasionsförsök och lade grunden till den Hellenska civilisationen som Alexander den store spred över stora delar av den då kända världen.
Greklands militära styrka avtog så småningom och den romerska erövringen av Grekland inleddes 168 f.Kr.. Den grekiska kulturen hade dock redan innan dess inlett sin erövring av det romerska riket och under hela den romerska tiden kom de östra delarna av imperiet att domineras av den grekiska kulturen. När det romerska imperiet till slut delades i två delar hamnade Grekland åter i centrum: Med Konstantinopel som centrum spred Östrom, sedermera det bysantinska riket, den grekiska kulturen vidare ända till Konstantinopel slutligen föll för det Osmanska riket 1453.
Grekland förblev en del av det osmanska riket ända till 1820-talet då greker gjorde uppror och utropade sin självständighet. Det moderna Grekland fick sin nuvarande utsträckning 1947.
Efter andra världskriget utbröt ett inbördeskrig i Grekland som varade i två år. 1967 kunde militären, understödd av USA, genomföra en statskupp. 1973 avskaffades monarkin och 1974, efter att ha iscensatt en statskupp på Cypern, bröt militärjuntan samman. Följande år utropades en republik och Grekland blev en demokrati. Grekland gick med i EU 1981 och EMU 2001.
Geografi
2001
Huvudartikel: Greklands geografi
Greklands är starkt kuperat och dess kustlinje djupt veckad vilket hänger samman med bergen i dess inre som utgör en del av det bergssystem som täcker större delen av Balkanhalvön. Den största bergskedjan i Grekland är det centrala Pindosbergen som, liksom de flesta bergskedjorna i Grekland, har en nordväst-sydostlig sträckning. De bergskedjor som skjuter ut från Pindos sträcker sig ut i havet så att det mellan dem bildas bäcken och vikar. Även på Peloponnesos , i Joniska havet och i Egeiska havet bildar bergkedjorna ryggar och rader med öar med samma sträckning. Två av Pindos sidogrenar, Kambuniska och Kerauiska bergen, skjuter ut åt öst och väst och bildar en naturlig gräns norr om Thessalien.
Jordskalv och, i betydligt mindre omfattning, vulkanutbrott förekommer. Greklands högsta berg är Olympos på 2 985 meter.
Grekland har ett typiskt medelhavsklimat men med stora skillnader mellan norra och södra landet och mellan bergen och kusten samt inlandet. Snö och is är vanliga i det högre bergstrakterna men förekommer även i resten av Grekland. Svala vindar, både från bergen och från havet, dämpar överlag sommarvärmen vilket gör att Greklands klimat varierar relativt måttligt mellan sommar- och vintersäsongerna. I många dalar kan dock hetta och torka på sommaren bli ett stort problem och i många områden faller överhuvudtaget inget regn mellan början av juni och slutet av augusti.
Endast de större floddalarna lämpar sig för spannmålsodling och Grekland måste därför importera mycket livsmedel. Greklands klimat har skapat en lång tradition av vin- och fruktodling: Oliver, dadel, apelsin, citron och persika.
Bland trädarterna är ek-, bok- och tallarter vanliga. Dock är skogen i Grekland starkt decimerad vilket bl.a. bidrar till torkan under sommarsäsongen.
Se även: Lista över Greklands öar, Moni Zalongou
Administrativ uppdelning
Huvudartiklar: Greklands distrikt, Greklands prefekturer
Grekland indelas administrativt i 13 distrikt (periféria), 51 prefekturer (nomós), 900 stadskommuner (demoi) och 133 landsbygdskommuner (koinotetes). Förrutom dessa adminstrativa enheter finns en autonom region, munkrepubliken Athos (Ayion Oros, ”Det heliga berget”). Före 1999 fanns i Grekland 5 775 kommuner, 457 demoi och 5 318 koinotetes, som ytterligare var uppdelade i 12 817 mindre styrelseenheter (oikosmoi).
Politik
Konstitutionen från 1975 tillerkänner landets medborgare omfattande medborgerliga rättigheter och fastslår att landets statschef ska väljas av parlamentet genom indirekta val. Den centrala rollen i det politiska livet har emellertid landets premiärminister och presidenten har främst ceremoniella plikter. Presidenten väljs vart femte år och kan endast väljas om en gång.
Parlamentsledamöterna i Greklands enkammarriksdag (Vouli ton Ellinon) tillsätts vart fjärde år (om inte nyval hålls). Grekland använder sig av ett komplicerat proportionellt valsystem som garanterar att det parti som fått flest röster i valet också får flest platser i parlamentet. Ett parti måste få minst 3% av rösterna för att komma in i parlamentet.
Se även: Panhellenism
Ekonomi
Under den senaste trettioårsperioden har Grekland, liksom många andra länder, förvandlats från ett traditionellt jordbruksland (där cirka 90% av exporten är inom jordbrukssektorn) till en mer moderniserad industristat (då cirka 50% av exporten är industriprodukter). Trots detta är Grekland fortfarande, liksom Portugal, EUs mest jordbruksberoende land. Turismen är en viktig inkomstkälla för Grekland.
Utrikeshandel
Till stora delar på grund av Greklands, energimässigt, svåra läge har det påverkat exporten mycket negativt då det fortfarande importeras ungefär dubbelt så mycket som det exporteras. Dock exporteras en hel del livsmedel såsom tobak, vin, olivolja och citrusfrukter samt en hel del kemiska produkter, industriråvaror och verkstadsindustriprodukter. De viktigaste handelspartnerna är Italien, Frankrike, Tyskland samt Storbritannien men handeln mellan Grekland och Balkanländerna har ökat under senare år.
Jordbruk
Jordbruket spelar än idag en stor roll i Greklands näringsliv vilket sysselsätter ungefär en femtedel av befolkningen. Runt 25% av Greklands export består av livsmedel (1997). En knapp tredjedel av landets areal är uppodlad vilket beror till stora delar av topografin, klimatet och jordmånen sätter stopp för ett effektivt odlingsarbete. Oftast är inte brukningenheterna större än 4 ha (80%) och brukningsmetoderna är gamla. Vattenbristen spelar en mycket stor roll i jordbruket och runt 25% av den odlade arealen tvingas konstbevattna marken för att kunna odla. De viktigaste exportvarorna är idag bland annat bomull, majs, oliver, vindruvor och russin. Cirka 40% av jordbruksarealen är betesmark för djur som får och getter.
Mineraler
I Thessalien finns de viktiga mineralerna bauxit (som används vid framställning av aluminium) och kromit som bryts i närområdet. Mindre fyndigheter som järn, nickel, magnesit och mangan finns även på flera andra ställen i landet. Marmor och korund är även två andra viktiga naturtillgångar som landet bryter.
Industri
Runt en fjärdedel av arbetskraften är sysselsatta inom industrin vilken också står för ungefär 27% av BNP 2000). Den kemiska industrin ligger i norra Grekland runt staden Thessaloniki och metallindustrin vid huvudstaden Athen. Livsmedelsindustrin är utspridd på flera olika platser i Grekland, men mycket är koncentrerat i Thessaloniki. Idag släpps det ut otympliga månger avgaser från fabrikerna vilket får följden svåra miljöproblem som konstaterats av bland annat genom raffinaderier, petrokemiska anläggningar och stålverksindustrin. Problemen ligger främst i storstadsområdena Athen (inklusive Pireus och Eleusis) och vid Thermaikosbukten vid Thessaloniki.
Utbildning
De som ansvarar för utbildningen är Utbildningsministeriet och finansieras med skattepengar och eftersom religions- och språkfrihet råder i hela Grekland är ministeriet ansvarigt för att det finns möjligheter för undervisning av minoritetsgrupper (ex. muslimer).
Den elementära skolan består av förskola med start vid tre och ett halvt års ålder samt en nioårig grundskola som börjar vid sex års ålder. Så sent som år 1985 beslutades det även att främmande språk skall ingå i utbildningen. Sekundära utbildningen omfattar en treårig gymnasieutbildning som är indelat på fyra olika linjer, men även fyraårigt gymnasium finns med kvällsutbildning för de som arbetar. Läroböcker är gratis i de statliga skolor men oftast tas avgift för läromedel ut på privata skolor.
I Grekland finns det totalt 17 universitet och högskolor (1996) som har runt 106 000 studenter (varav runt 59 000 är kvinnor). Det största universitetet är Atens universitet som grundades år 1837. Det är även mycket vanligt att ungdomar söker sig till andra länder för att skaffa sig högre och mer avancerade utbildningar.
Demografi
Huvudartikel: Greklands demografi
2001 hade Grekland 10 934 020 invånare varav 58,8% levde i städer och 28,4% på landsbygden. Invånarantalet i Greklands två största städer, Athen och Tessaloniki, uppgick till nästan 4 miljoner. Även om antalet invånare i Grekland fortfarande stiger, har man börjat erfara demografiska problem: 2002 var det första året då dödstalet översteg födelsetalet.
I Grekland finns idag ett stort antal invandrare varav omkring 65% kommer från Albanien. Då den grekiska-albanska gränsen öppnades var grekiska myndigheter oförberedda på den massinvandring som uppstod, och den omfattande invandringen från Albanien efter kommunismens fall har orsakat etniska konflikter i Grekland. Albaner uppfattades som bråkmakare och kriminella och har blivit diskriminerade och utnyttjade. Idag har emellertid de flesta greker accepterat albanernas betydelse för den grekiska ekonomin, och många idag framgångrika, grekiska idrottsmän kom till Grekland under 1990-talet. I Grekland finns också flera mindre invandrargrupper med ursprung i Bulgarien, Rumänien Ukraina, Vitryssland, Polen och Georgien. Antalet invandrare i Grekland är dock svårt att uppskatta eftersom de flesta saknar uppehållstillstånd och inte syns i någon statistik.
Det finns ett flertal minoritetspråk, -religioner och -kulturer i Grekland. De största är romer, slaver och vlacher. Den enda minoritet som tillerkänts särskilda rättigheter är den muslimska minoriteten i Thrakien (vilket framför allt beror på Fredsfördraget i Lausanne 1923).
Religion
Den grekiska författningen garanterar alla människor på grekiskt territorium fullständig religionsfrihet och erbjuder också lagens beskydd för alla trosuppfattningar men nämner även den Grekisk-ortodoxa kyrkan som den förhärskande religionen. Omkring 95-98% av alla greker räknas till den grekisk-ortodoxa kyrkan men graden av sekularisering har ökat under senare år. Den största religiösa minoriteten utgörs av muslimerna i, i första hand, Thrakien. Det finns också mindre religiösa grupper av protestanter och katoliker på Kykladerna och judar i Tessaloniki. Andra grupper försöker återupprätta den gamla hedniska grekiska religionen.
Kultur
Se även: Grekisk konst, Grekisk arkitektur
Massmedia
Tidningar
- I Kathemerini
- Ta Nea
- Athens News Agency
- To Vima
- Eleftherotypia
- Adesmeftos
- Ethnos
- Adesmeftos Typos
- I Naftemporiki
- Filathlos
- Stoxos
- Express
- Imerisia
TV-kanaler
- MAD TV
- ERT
- Mega Cosmos
- Nova
- Ote
- Alpha TV
- Antenna
Radiokanaler
- SuperSport FM
- Kiss FM
- Flash 961
- 902 Aristera Sta FM
- Planet (radiokanal)
- Jeronimo Groovy
- Athina 984
- Radio Gold 105 FM
- Ant 1 97.2
- Nitro Radio
- Radio Sfera
- ERA
- NET
- ERA Sport
- Cosmoradio
Turism
Huvudartikel: Turismen i Grekland
En av de största inkomstkällorna i Grekland är turismen, ungefär 8 miljoner människor åker till Grekland varje år.
- [http://www.olympion.de/greek-embassies-worldwide.html Lista över grekiska ambassadader]
Kategori:Europas länder
Kategori:Balkan
Kategori:Grekland
fiu-vro:Kriika
ja:ギリシャ
ko:그리스
ms:Yunani
roa-rup:Gârţii
simple:Greece
th:ประเทศกรีซ
zh-min-nan:Hi-lia̍p
Island
Island (Ísland på isländska) är en stat belägen på och omfattande ön med samma namn i norra Atlanten. Island betraktas allmänt som världens äldsta ännu aktiva demokrati.
Historia
Huvudartikel: Islands historia
Island koloniserades i slutet av 800-talet och början av 900-talet av främst norrmän, men även andra nordbor. Norge och Island bildade 1262 en union.
När Norge blev danskt 1380 blev även Island detta, och fortsatte att vara danskt till 1904, då ett begränsat självstyre inleddes. 1918 fick Island självstyre, men gick fortfarande under den danska kronan, vilket inn | | |
