:: wikimiki.org ::

Västgötaherrarnas Uppror

Västgötaherrarnas uppror

Västgötaherrarnas uppror, Västgötaupproret, kallas den resning mot kung Gustav Vasa som började i april 1529 i norra och västra Småland i syfte att avsätta kungen och hindra den lutherska reformationens genomförande. Upprorets främsta anstiftare var rikshovmästaren Ture Jönsson (Tre Rosor) och biskopen i Skara Magnus Haraldsson; till resningen anslöt sig några av rikets råd (Måns Bryntesson (Lilliehöök), Ture Eriksson (Bielke), Värmlandslagmannen Nils Olofsson (Vinge), Tord Bonde, Axel Posse) och länsinnehavare i Västergötland (t.ex. Harald Knutsson (Ribbing) och Mats Kafle). Då de missnöjda herrarna inte mötte något understöd på det möte av frälsemän, köpstadsmän och menige allmoge, som de till 20 april 1529 sammankallat på Larvs hed i Laske härad (enligt Peder Swart, en annan uppgift säger att det var 25 april i Broddetorp), flydde Ture Jönsson och biskopen till Danmark och därifrån till kung Kristian II. Inom mindre än fyra veckor var kungen fullständigt herre över ställningen, vilken i början förefallit honom ganska hotande. På riksdagen i Strängnäs i juni 1529 ställdes de tre rådsherrar, som vägrat mottaga amnesti och ge kungen försäkringsbrev, inför en särskild domstol: Måns Bryntesson (Lilliehöök) och Nils Olofsson (Vinge) dömdes från livet och avrättades, Ture Eriksson (Bielke) fick på sin moders förbön nåd. Västgötafrälset avlade en ny och bindande trohetsförpliktelse. De upproriska i Småland, där resningen först utbrutit, fick tillgift. Kategori:Sveriges historia Kategori:Västergötland

Gustav Vasa

Gustav Vasa
Bild:Gustav Vasa.jpg Gustav Vasa porträtterad 1542 av Jacob Binck (målningen är dock sannolikt en kopia från sent 1500-tal)

Regeringstid:	6 juni 1523-29 september 1560 (riksföreståndare från 23 augusti 1521)
Kröning:	12 januari 1528
Valspråk:	Omnis potestas a Deo est ("All makt är av Gud")
Drottningar:	1. Katarina av Sachsen-Lauenburg (24 september 1531-23 september 1535) 2. Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) (1 oktober 1536-26 augusti 1551 3. Katarina Stenbock (från 22 augusti 1552)
Företrädare:	Kristian II
Efterträdare:	Erik XIV
Födelsedag:	trol. 12 maj 1496
Födelseplats:	Rydboholms sätesgård, Österåkers kommun, Uppland
Dödsdag:	29 september 1560
Dödsplats:	Stockholms slott, Stockholm
Begravningsdatum	21 december 1560
Begravningsplats:	Vasakoret, Uppsala domkyrka

Gustav Vasa, egentligen Gustav Eriksson, troligen född 12 maj 1496 på Rydboholms gård en mil norr om Stockholm, död 29 september 1560, var kung av Sverige från 1523 fram till sin död. Liksom samtida och äldre medlemmar av Vasaätten använde Gustav Vasa aldrig släktnamnet Vasa och benämningen "Gustav Vasa" är känd först från 1600-talet när ätten började kallas Vasa efter sin vapenbild (se art. Vasaätten). Hans riktiga efternamn Eriksson användes dock inte efter trontillträdet då han enbart titulerades med sitt förnamn (utan ordningstal, benämningen "Gustav I" är lika ohistorisk som "Gustav Vasa"). Någon korrekt stavning av Gustav Vasas namn existerar inte eftersom han själv stavade sitt förnamn inkonsekvent. Ett stort antal stavningsvarianter är kända som till exempel Gødztaff, Giöstaff, Göstaff, Gustaff, samt latiniserade varianter som Gostavs och Gustavus. Detta var inget egendomligt utan tvärtom väldigt typiskt för denna tid då alla stavningar var accepterade så länge de överensstämde med hur orden uttalades. När Gustav Vasa uttalade sitt namn på sin egen dialekt lät det förmodligen mer som Gösta och inte som Gustav, men eftersom någon normerande rikssvenska inte hade utvecklats vid denna tid kan även uttalet ha varierat kraftigt från person till person.

Gustav var son till Erik Johansson (Vasa) och Cecilia Månsdotter (Ekaätten) (se Gustav Vasas antavla). Gift 24 september 1531 med prinsessan Katarina av Sachsen-Lauenburg (1513-1535), 1 oktober 1536 med Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) (1516–1551) och 22 augusti 1552 med Katarina Stenbock (1535-1621). Barn med Katarina av Sachsen-Lauenburg: #Erik XIV (1533-1577), kung av Sverige 1560-1567 Barn med Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud): #Johan III (1537-1592), kung av Sverige 1567-1592 #Magnus (1542-1595), hertig av Östergötland #Karl IX (1550-1611), kung av Sverige 1599-1611 #Sten Gustavsson (1546-1547) #Karl Gustavsson (född och död 1544) #Katarina (1539-1610), g.m. greve Edzard II av Ostfriesland #Cecilia (1540-1627), g.m. markgreve Kristofer av Baden-Rodemachern #Anna (1545-1610), g.m. greve Georg Johan I av Pfalz-Veldenz #Sofia (1547-1611), g.m. hertig Magnus II av Sachsen-Lauenburg #Elisabet (1549-1597), g.m. hertig Kristofer av Mecklenburg Gustav Vasa ligger begravd i Vasakoret, Uppsala domkyrka. Det var Gustav Vasa som införde arvkungadömet i Sverige och som befriade Sverige från Danmark, vilket numera firas som nationaldag den 6 juni.

De första åren

Gustav Eriksson (Vasa) tillhörde en i Sveriges medeltidshistoria berömd ätt, vilken på 1500-talet började kallas Vasa. Hans föräldrar var riksrådet Erik Johansson och fru Cecilia Månsdotter av Ekaätten. Bortsett från att samtliga källor säger att Gustav Vasa föddes omkring Kristi himmelsfärds dag råder det stor osäkerhet om både exakt datum och plats för hans födelse. Troligen skedde det den 12 maj 1496 på Rydboholms sätesgård i Uppland , alternativt föddes han på den närbelägna gården Lindholmen istället. Men enligt en uppgift av hans syskonbarn, hustru Brita Kristiernsdotter, föddes han 1495, då Kristi himmelsfärdsdag inföll 28 maj, och enligt en uppgift i Per Brahes krönika 3 maj (d.v.s. dagen före Kristi himmelsfärdsdag) 1497. Sistnämnda uppgift vinner något stöd genom en anteckning av änkedrottning Katarina Stenbock, enligt vilken kungen vid sin död skulle varit 63 år gammal. En del av sin uppväxt tillbragte han på Rydboholms slott där hans studerkammare fortfarande finns att beskåda. Enligt Peder Swarts krönika (som skrevs på Gustav Vasas uppdrag) skickades Gustav Vasa vid tretton års ålder till Uppsala för att studera vid Uppsala skola och universitet, där han lärde sig bl.a latin och tyska. Han tros ha stannat där i tre-fyra år. Men eftersom det framgår av andra källor att hans kunskaper i latin var mycket dåliga är det väldigt tveksamt ifall han verkligen bedrev univeritetsstudier (undervisningsspråket i Uppsala universitet var på latin). Oavsett vilken typ av skolutbildning han fick skickades han därefter till sin släkting riksföreståndaren Sten Sture d.y.:s hov för utbildning i praktiska värv såsom att lära sig hovlivet, fäktas, etikettsregler och en slags officersutbildning. Enligt traditionell historieskrivning skulle Gustav Vasa tidigt ha börjat ta del i tidens politiska händelser och visat mandomsprov i slaget vid Vädla (vid nuvarande Djurgårdsbron i Stockholm) 1517 och slaget vid Brännkyrka 1518, där han var fanbärare när Sten Sture d.y. bjöd danskarna hårdnackat motstånd. Uppgiften om att Gustav Vasa skulla ha burit riksbaneret i slaget vid Brännkyrka är emellertid mycket tveksam, den kommer nämligen från en mening i Peder Swarts krönika som författaren hade strukit. I själva verket var detta ett hedersuppdrag som gick till väl meriterade riddare, inte en oerfaren väpnare som Gustav Vasa. Mer trovärdigt är skildringen av efterspelet till slaget. Kung Kristian II av Danmark föreslog att om Sten Sture d.y. skickade en gisslan bestående av sina fem viktigaste män skulle han komma i land och förhandla vid Västerhaninge kyrka på Södertörn. Sten Sture d.y. väntade två dagar på att kung Kristian skulle komma i land och förhandla som utlovat. Men när gisslan anlänt seglade kung Kristian till Danmark med gisslan: Olof Ryning, Hemming Gadd, Göran Siggesson (Sparre), Lars Siggesson (Sparre), Bengt Nilsson (Färla) och Gustav Vasa, som var yngst, vid tillfället bara 22 år. Efter att på detta förrädiska sätt ha tillfångatagits av kung Kristian II och förts till Danmark hölls Gustav Vasa i fångenskap på Kalø slott, belägen på den lilla ön Kalø nordöst om Århus på östra Jylland. Slottet ägdes av Gustav Vasas släkting Erik Eriksson (Banér). Under fångenskapen försöker kung Kristian locka över gisslan på sin sida. Olof Ryning, Hemming Gadd och Göran Siggesson (Sparre) går över till hans sida, men de övriga vägrar hårdnackat. I september 1519 lyckades Gustav Eriksson (Vasa) fly ur fångenskapen och finna en tillflyktsort i Lübeck, men först efter åtta månaders vistelse i denna stad fick han tillfälle att åter bege sig till fosterlandet. Under tiden hade Kristian II besegrat Sten Sture d.y. i slaget på Åsunden den 19 januari 1520, och efter att riksföreståndaren avlidit den 3 februari 1520 saknade Sverige ledare.

Gustav Vasa som frihetskämpe

Sverigearna halshuggs, och till höger hur kistan med Sten Sture d.y.:s kropp grävs upp för att föras till kättarbålet.]] Gustav Vasa satte åter sin fot på fosterjorden vid Stensö udde söder om Kalmar den 31 maj 1520. Då var Kristian II ännu inte obestridd herre över Sverige: särskilt tillhörde rikets båda huvudfästningar, Stockholm och Kalmar, ännu det fosterländska partiet och han blev väl mottagen av befälhavaren på Kalmar slott, Anna Eriksdotter (Bielke). Den traditionella historieskrivningen som baserats på Gustav Vasas egen propaganda (Peder Swarts krönika) har förklarat Gustav Vasas korta vistelse i Kalmar med att knekterna där var defaitistiska och hotade att ta livet av Gustav Vasa när han manade dessa till fortsatt motstånd. Gustav Vasa flydde från Kalmar och fortsatte att utan framgång försöka uppvigla bönderna till motståndskamp. Emellertid är denna beskrivning inte trovärdig då Kalmar kapitulerade först tre månader efter hans flykt. Gustav Vasa försökte uppenbarligen inte heller ta kontakt med de andra slotten som gjorde motstånd mot Kristian II (utöver Stockholm även Nyköping och Stegeborg). Vad Gustav Vasa gjorde under sommaren 1520 är ett mysterium och det verkar inte bättre än att han istället för att göra en insats i kriget valde att gömma sig i Småland i väntan på den nära förestående freden. När han fick kännedom om denna befann han sig i Eksjötrakten. Den 3 juni sammankallade Kristian II ett riksmöte i sitt läger utanför Stockholms murar för att förhandla med svenskarna. Den 5 september kom man överens, allting skulle vara glömt, alla fångar och upprorsmän skulle släppas och få amnesti. Sten Sture d.y.;s änka, Kristina Gyllenstierna, som hade lett försvaret av Stockholm mot danskarna, skulle få Hörningsholm och hela Muskö i förläning, och hon lovades dessutom Tavastehus slott i Finland. Den 7 september höll kung Kristian II sitt intåg i Stockholm, där alla kyrkklockor ringde för att hylla stadens nya härskare. Han skulle dock snart visa att hans avsikter mot stockholmarna och övriga svenskar var allt annat än vänskapliga. Stockholm.]] Efter sin ankomst till Södermanland, där han i september besökte sin svåger Joakim Brahe och fick bo på gården Tärna nordväst om Nyköping, fick han veta att även Stockholm hade givit sig åt Kristian. Joakim Brahe var kallad till kung Kristians kröning i Stockholm. Förgäves varnade Gustav Vasa honom för att resa dit, men han ville inte lyssna. Den 4 november kröntes Kristian II till Sveriges kung av den återinsatte ärkebiskopen Gustav Trolle, och den 8-9 november avrättades Joakim Brahe, Gustav Vasas far Erik Johansson (Vasa) och ett åttiotal andra i Stockholms blodbad. Gustav Vasa hade begett sig vidare till sin fädernegård Räfsnäs i närheten av Mariefred, där han nu en tid höll sig stilla. I Mariefred besökte han den gamle ärkebiskopen Jakob Ulvsson för att be om råd. Ärkebiskopen lovade att skriva till riksrådet och utverka "en fast försäkring" till Gustav Vasa. Då, i mitten av november, nås Gustav Vasa på Räfsnäs av underrättelsen om Stockholms blodbad. Hans far, två av hans morbröder och flera andra släktingar har avrättats, och tre av hans systrar, hans mor och hans mormor har kastats i fängelse i Blå tornet i Köpenhamn. Alla hans gods och gårdar har dragits in. Danskarna sökte honom i hela landet. Köpenhamn scenografi av Louis Jean Desprez till operan Gustaf Wasa (1786).]] Han beslöt att genast sätta i verket den tanke han redan vid sin återkomst till fäderneslandet hade hyst: att bege sig till Dalarna för att där väcka till liv motståndet mot det främmande väldet. I Dalarna hade nästan alla vapen. Där hade man lärt sig att uppror lönar sig. Gustav Vasas släkting Kettil Karlsson (Vasa) jagade den gamle kung Kristian I ur landet 1463 med hjälp av ett uppbåd dalkarlar. Den 25 november färdas han mot Bergslagen, och någon av de sista dagarna i november kom han till Dalarna. Under de följande veckorna har de händelser förlagts, vilkas minne är fäst vid namnen Rankhyttan, Ornäs, Svärdsjö, Isala, Marnäs, Rättvik, Mora, Utmeland, Sälen och under vilka han påstås, oupphörligt sviken i sitt hopp att kunna förmå bönderna till resning, ha jagats av fiendens utskickade och gång på gång varit i fara att falla i deras händer, men städse räddats genom uppoffrande mäns och kvinnors trohet (se Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna). Nya underrättelser om händelserna i Stockholm drev slutligen Morakarlarna att ändra tankar: de sänder två skidlöpare efter Gustav Vasa, som var på väg att lämna fosterlandet och bege sig till Norge, hinner upp honom vid Sälen och återför honom till Mora. Till minnet av denna händelse åks varje år Vasaloppet mellan Sälen och Mora. I förening med utskickade från de närliggande socknarna utsåg Morakarlarna honom i Mora, endast 24 år gammal, till "hövitsman över Dalarna och meniga Sveriges rike" (januari 1521), och så startar upproret mot Kristian tyrann. Han fick 16 livvakter han kunde styra över, men han hade ingen flotta, inga kanoner, inga slott eller borgar. Upproret rör sig söderut. Man erövrar och plundrar Kopparbergs gruva och Västerås. Hären var nu över tusen man, och Gustav Trolle och hans 200 ryttare flyr för den. Den fosterländska rörelse, som sålunda utgick från Siljanssocknarna och till vilken snart det övriga Dalarna slöt sig, utbredde sig med stor hastighet till de andra landskapen: vid slutet av april 1521 var Gustav Vasa herre över Dalarna, Gästrikland, Västmanland och Närke, dock med undantag av slotten. Gustav Vasa erbjöds fri lejd till Stockholm, allting skulle vara förlåtet. Han avvaktade. Vid midsommartiden stod han utanför Stockholm, men bönderna kunde omöjligt storma staden. Lars Siggeson (Sparre), som också varit gisslan hos Kristian II men som gått över till danskarnas sida, gick nu över till Gustav Vasa, liksom även Hans Brask och Ture Jönsson (Tre rosor). Ture Jönsson (Tre rosor) 1523. Målning av Carl Larsson från 1908.]] Under senare hälften av augusti erkändes Gustav Vasa av Götalandskapen, på en herredag i Vadstena, som Sveriges rikes hövitsman och riksföreståndare. Samtidigt lämnade den av Kristian II insatta regeringen Sveriges område, flyende undan armén som slog läger i Rotebro och Botkyrka. På vintern gick befälhavaren på Stegeborg, Berend von Melen, över till Gustav Vasa och slottet Stegeborg föll i händerna på upprorsarmén. Emellertid dröjde det ännu till 1523 innan riket fullständigt var i Gustav Vasas händer. Orsaken därtill låg i svårigheten att inta de fasta slotten, då, till följd av brist på krigsövat folk och duglig belägringsmateriel, enda medlet att betvinga dem var uthungring; och med avseende på fästningarna vid havet kunde även detta medel användas först sedan Gustav Vasa i mitten av 1522 erhållit understöd i fartyg från Lübeck. Ett år därefter intogs Stockholm (20 juni 1523, Gustav Vasa gjorde sitt intåg i staden på midsommarafton den 23 juni, sedan denna dag har Sveriges huvudstad aldrig mer varit under en främmande härskares spira) och Kalmar (7 juli samma år), och i oktober 1523 uppgavs de sista fästena i Finland. Som riksföreståndare hade Gustav Vasa lett största delen av befrielsekriget; som kung avslutade han det.

Gustav Vasa som kung

riksföreståndare Till kung hade Gustav Vasa blivit utsedd på riksdagen i Strängnäs 6 juni 1523 (till vilket minne Sverige firar sin nationaldag denna dag, först 12 januari 1528 kröntes han i Uppsala domkyrka), och därmed hade den provisoriska nationella styrelse, som upprättats, då Sten Sture d.ä. ett halvt århundrade förut utsågs till riksföreståndare, övergått till att bli en stadigvarande. Det gällde nu att göra den förändring, som därmed skett, till något annat och mera än ett byte av namn. Ett medel därtill fick kung Gustav Vasa i reformationen. Denna var väl långt ifrån endast ett medel för honom: hans klara och sunda förstånd insåg riktigheten av dess grundsatser, och hans hjärta omfattade dem med trohet och styrka. Men på samma gång fann han i dess konsekvenser en utväg att tillintetgöra en makt, som dittills varit ett av de största hindren för upprättandet av en stark fosterländsk styrelse, och att bereda denna styrelse medel att dels hävda rikets självständighet utåt, dels främja dess utveckling i det inre. Han uppträdde inte heller som en agitator för de reformatoriska åsikterna eller som en förtryckare av de motsatta: han lät reformationens läror fritt spridas, tog deras förkunnare i beskydd och använde våld endast mot de försök, som gjordes att med väpnad makt upprätthålla katolicismens välde. Att han redan under sin regerings första år intog denna ställning berodde emellertid utan tvivel på hans insikt därom, att det endast var inom den gamla kyrkan, som de penningmedel stod att finna, vilka var nödvändiga för den nya styrelsens stadgande och ordnande. Hans första direkta slag emot denna bestod också i genomdrivandet av de beslut, som fattades på riksdagen i Västerås 1527. Dessa beslut avsåg huvudsakligen att ställa en del av det högre prästerskapets inkomster till kungens förfogande. De tillämpades sedan så att en stor del av de gods, från vilka dessa inkomster härflöt, indrogs till kronan - en åtgärd som under senare delen av kung Gustav Vasas regering utsträcktes även till annan kyrkans egendom. Genom besluten i Västerås erkändes även kungen som kyrkans överhuvud i stället för påven, och åtgärder från Gustav Vasas senare tid syftade till att ordna den kyrkliga styrelsen efter samma grunder som den världsliga. Med avseende på kyrkans lära gällde den 1527 stadgade grundsatsen, att Guds ord skulle rent predikas, och för vinnande av kunskap däri hänvisades vid kyrkomötet i Örebro 1529 endast till den Heliga skrift. Någon närmare bestämmelse gavs inte. I kyrkobruken gjordes först 1544 ändringar i protestantisk riktning. De krav Gustav Vasa ställt på kyrkans egendom hade särskilt föranletts av nödvändigheten att trygga rikets oberoende av Lübeck, som genom det understöd det lämnat under befrielsekriget förvärvat sig en stor penningfordran på svenska kronan och därjämte tilltvungit sig privilegier, som lade all Sveriges handel i dess hand. Sedan den förra blivit betald omintetgjorde kung Gustav Vasa det inflytande som grundade sig på de senare genom sitt deltagande i Grevefejden, vilken för alltid gjorde slut på den tyska Hansans välde över Sveriges handel och gav uppslaget till dennas självständiga utveckling. I denna strid uppträdde Gustav Vasa i förening med Kristian III av Danmark. Med anledning av de faror som hotade dem från deras gemensamme fiende, kejsar Karl V (den sedan 1532 fångne Kristian II:s svåger), slöt de båda kungarna sedermera, 1541, ett formellt förbund. Men sedan faran från det hållet var överstanden, framträdde den gamla misstron emellan de båda grannrikena med ny styrka (efter 1544), och Gustav Vasa befarade under sina senare år till och med utbrottet av ett krig med Danmark. Med Sveriges östra granne, Ryssland, fördes under hans sista tid verkligen ett krig (1554-1557), utan att det dock ledde till någon ändring i gränserna emellan de båda rikena. Liksom kung Gustav Vasa beredde Sverige möjligheten till en självständig utrikespolitik, så öppnade hans regering ett nytt skede även i dess inrikespolitiska utveckling, främst genom stadgandet och utvecklandet av statens och dess representants, kungens, rätt och makt gentemot de enskilda intressena. Av de hinder som förut mött utveckladet av en stark kongamakt, undanröjdes ett då hierarkien krossades genom reformationen; adeln, försvagad genom Kristian II:s våldsgärningar, gjordes av Gustav Vasa till kungamaktens bundsförvant och tjänare; och allmogemenigheternas självsvåld stävjade han, särskilt genom att eftertryckligt tukta dem för deras uppror 1524-1525, 1527-1528, 1531-1533 och 1542-1543 (se Nils Dacke, Dackefejden, Daljunkern och Daluppror). De tillgångar som reduktionen av de kyrkliga godsen och inkomsterna ställde till kronans förfogande beredde Gustav Vasa tillfälle att ge kungamakten en fast finansiell grundval, och denna stärkte han genom att med avseende på villkoren för länens bortgivande och med hänsyn till grunderna för skatternas bestämmande och sättet för deras uppbörd tillämpa grundsatser som till stor del varit för medeltiden främmande eller åtminstone inte då kunnat göra sig gällande. En ännu fastare grundval beredde han dock åt kungamakten genom den vördnad och det förtroende, som hela hans regering och hela hans personlighet förvärvade densamma, och genom att medelst lära och leverne vårda och hävda dess rätt. Nya former för dess utövning skapade han inte: hela hans regering är ett stort exempel på det inflytande en mäktig personlighet kan utöva trots bristfälliga former. Och så genomgripande den förändring än var, som kungamaktens hela ställning under hans regering undergick, medförde den bara en enda förändring i lagens statsrättsliga bestämmelser, men denna visserligen mycket viktig: stadgandet om arvrikets införande (1540, 1544). 1544 Inte utan samband med stadgandet om rikets ärftlighet inom Gustav Vasas ätt stod hans åtgärd att åt sina yngre söner ge delar därav som ärftliga hertigdömen, en åtgärd som förmodligen närmast härflöt från en oklok faderskärlek och, såsom erfarenheten visade, utgjorde ett stort missgrepp. Men detta missgrepp står också alldeles enstaka, och Gustav Vasa konungagärning får inte bedömas därefter: med beundransvärd klokhet och kraft, med en förvånande blandning av djärvhet och försiktighet ledde han sitt land fram genom stora faror och otaliga svårigheter. Såväl på det politiska som på det religiösa området är hans regering epokgörande, och det var han som beredde Sverige möjligheten att utföra den världshistoriska uppgift som det under hans store sonson Gustav II Adolf fyllde. Gustav II Adolf] Gustav Vasa dog den 29 september 1560 på Stockholms slott , han blev förmodligen 64 år gammal. Den officiella dödsorsaken var "Cholera" men det kan eventuellt ha varit dysenteri eller tyfus, alla dessa sjukdomar orsakas av bakterier som infekterar tarmarna. Gustav Vasa ligger jämte sina tre gemåler begraven i Vasakoret i Uppsala domkyrka, där Johan Gustaf Sandberg i väggmålningar framställt scener ur hans liv. Hans staty har blivit rest vid Riddarhuset i Stockholm (1773, avtäckt midsommaraftonen 1774, modellerad av Pierre Hubert L'Archevêque) och på Mora strand (1904, av Anders Zorn), hans byst är uppställd på Uppsala slotts borggård (modellerad av Bengt Erland Fogelberg) och i Västerås (modellerad av Carl Gustaf Qvarnström). I Nordiska museet finns en kolossalstod av målat trä (av Carl Milles). I en väggmålning i Nationalmuseum har Carl Larsson skildrat hans intåg i Stockholm 1523. Monument har uppförts över honom i Utmeland (1860) och på Stensö (1851; med en byst, modellerad efter Johan Tobias Sergel; numera flyttad till Stadsparken mellan Kalmar slott och stad); en minnessten restes på Lindholmens sätesgård 1866.

Gustav Vasa som person

Hela kung Gustav Vasas styrelse var i egentligaste mening personlig. Den bär alltigenom prägeln av en man, utrustad med överlägsen kraft, seg, outtröttlig; ihärdighet, ett ovanligt klart, praktiskt förstånd och en underbar förmåga att sätta sig in i allt. Kraften urartade inte sällan till hänsynslöshet, och för det omedelbart praktiskt nyttiga fick stundom högre intressen stå tillbaka. Ordets gåva ägde Gustav Vasa i hög grad: i enkel, okonstlad, populär vältalighet är han oöverträffad. Lärd var han inte, men att han uppskattade bildningens värde, visar sig av den uppfostran han gav sina söner. I motsats till dem var han i sina seder oförvitlig. Gustav Vasas systerson Per Brahe beskriver honom (vid 30-40 års ålder) så här: Per Brahe Han var av passelig manslängd, vid pass tre Stockholmsalnar och en tolftedels kvarter, hade ett "trint" huvud, vitgult hår, ett vackert, stort, långt skägg, skarpa ögon, liten rak näsa, en välbildad mun, rödletta kinder och rödbrun kropp, så välskapad som någon målare kunde önska sig, och så hel, att där ej fanns en fläck, som man kunde sätta en nålsudd uppå. Manlig och kunglig klädebonad bar han gärna, och på vad sätt kläderna än voro skurna, passade de honom väl. Han hade ett skarpsinnigt omdöme och överträffade, ehuru han ej själv haft tid att öva sig i bokliga konster, många, som hade studerat. Han kunde träffande bedöma målningar och "beläten", porträtt och byggnader, landskap, djurs, örters och träds proportioner och egenskaper. Han var gudfruktig och förde ett ärbart liv, så att han som ogift aldrig blev beryktad för någon konkubin; man visste ej heller tala om några hans oäkta barn, och sitt äktenskap höll han väl. Han var ock mycket lyckosam i allt vad han företog sig, i spel, när man någon gång förmådde honom därtill, i åkerbruk och boskapsskötsel, i fiske och malmfynd, ja till och med i att upptäcka dolda skatter i jorden. Andra källor säger att han var sur, tvär och snål. Medicinskt sägs det att han var ca 173 cm, hade benröta och en svår tandinfektion.

Kung och bonde

Alla uppskattningar av Sveriges befolkning före mitten av 1700-talet är mycket osäkra, men man tror sig veta att det svenska riket hade ungefär en halv miljon invånare i den västra rikshalvan och 200 000 i Finland. Fast det var bara drygt fem procent av dessa som levde i städerna. Sverige var alltså ett rike bestående av huvuddelen bönder, ett faktum som Gustav Vasa var mycket väl rustad att nyttja. En hel del korrespondens finns bevarad från kung Gösta, som tycks på ett mycket personligt sätt ha engegerat sig i bönders produktion och jordbrukets effektivisering i Sverige. Gustav Vasa utfärdade bl.a. ett mandat till bönderna på Öland om hur de skulle sköta sina gårdar. T.ex. skulle allt hö vara inne vid Sankt Olofs dag den 29 juli och all säd bärgad senast vid Sankt Bartolomei dag den 28 augusti. Följdes inte detta påbud kunde man vänta sig stränga böter. Man planerade att spränga kungen i luften med en primitiv bomb 1536, men en alkoholiserad skeppare vid namn Hans Vidrank pratade bredvid mun och de inblandade fängslades och avrättades. Dackeupproret med Nils Dacke i spetsen slogs ner och Dacke steglades 1544. Efter detta blev det lugnt i Sverige.

Familjefadern Gustav Vasa

Den 24 september 1531 gifte sig Gustav Vasa i Stockholm med prinsessan Katarina av Sachsen-Lauenburg, som emellertid avled redan fyra år senare, den 23 september 1535, efter att den 13 december 1533 ha fött den blivande Erik XIV. Ryktena påstod att Gustav Vasa slog ihjäl henne med en silverhammare, men dessa uppgifter, som spreds av hans fiender är helt grundlösa. Redan den 1 oktober 1536, på årsdagen av drottning Katarinas jordfästning, gifte Gustav Vasa om sig på Uppsala slott med Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud). En inbjudan till bröllopet finns bevarad: ställd till slottsloven på Läckö slott, Lars Kafle: "Hälsning med Gud, min käre Lars Kafle, att du ville omaka dig och komma till vårt bröllop med jungfru Margareta Eriksdotter nästa söndag efter Michaelis, att göra dej glad med oss och flera av våra vänner. Vi vilja med dem dela, vad Gud förlänat". Efter att Margareta, som fött 10 barn, avlidit den 26 augusti 1551 gifter Gustav 1552 om sig med den 40 år yngre Katarina Stenbock (systerdotter till Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud)), men han tycks inte haft någon ork längre, ty de fick inte några barn. Av Gustavs elva barn blev nio vuxna.

Litteratur

- Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism, 1996.
- Anders Fryxell, Berättelser ur svenska historien, Del 3, Stockholm 1900.
- Carl Grimberg, Svenska folkets underbara öden, Del 2, Stockholm 1913.
- Lars O. Lagerqvist, Gustav Eriksson (Vasa) i Dalarna 1520-1521. Minnen, myter och monument, 1993.
- Lars-Olof Larsson, Gustav Vasa - landsfader eller tyrann?. Stockholm 2002.
- Peder Swart, Konung Gustaf I:s krönika, utg. av Nils Edén, Stockholm 1912
- Peder Swart, Gustav Vasas krönika, utg. av Gunnar T. Westin, Stockholm 1964.
- Michael Roberts, Gustav Vasa. 1970.
- Georg Starbäck, Berättelser ur svenska historien, Band 3, Stockholm 1901.
- Frederik Troels-Lund, Dagligt liv i Norden på 1500-talet, II, Stockholm 1945.
- Gunnar T. Westin, Maktkamp i senmedeltidens Sverige. Uppsatser och studier. Stockholm 1971.
- Richard Ringmar, Gustaf Eriksson Vasa: kung, kamrer, koncernchef: återblick på en monark av Guds nåde. Stockholm 2002.

Se även

- Dalupproren
- Gustav Vasas antavla
- Gustav Vasas kritiker
- Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna
- Gustaf Wasas intåg i Stockholm Midsommarafton 1523, målning av Carl Larsson
- Äldre vasatiden
- Vasaloppet
- Vasaätten Gustav 01 Gustav 01 ja:グスタフ1世 (スウェーデン王) ko:구스타브 1세 바사

Småland

Småland är stenens landskap Småland är ett landskap i östra Götaland i södra Sverige som i norr gränsar till Östergötland, i söder till Skåne och Blekinge, i väster till Halland och Västergötland och har kust mot Östersjön i öster. Högsta punkten är Tomtabacken med sina 377 meter över havet. I landskapet ingår hela Kronobergs län, större delen av Jönköpings län samt fastlandsdelen av Kalmar län. Dessutom ingår delar av Östergötlands län (Tryserums, Östra Eds, Gärdserums och Hannäs församlingar) samt delar av Hallands län (Femsjö, Färgaryds, Jälluntofta, Långaryds och Södra Unnaryds församlingar och delar av Torups församling). Småland är ett av Sveriges sjörikaste landskap. I dalarna och kring sjöarna har åkrarna brutits under århundradens mödor. Stengärdesgårdar och rösen är monument över hårt arbete. Forntidens landskap var öppnare, granskogen hölls borta genom svedjande och beten. Jordbruket var ännu på 1700-talet huvudnäringen, i synnerhet på den bördiga Södra Möreslätten vid Kalmar, men den steniga moränmarken i den inre hindrade bönderna från att finna större odlingsytor. Många myrar och mossar torrlades under 1800-talet för att vinna mark. Enligt sägnen är seghet, påhittighet och företagsamhet utmärkande för smålänningen. Småindustrier som de i Anderstorp, Ekenässjön och Gnosjö vittnar om detta. 1700-talets järntrådsdragning följdes av nya produkter som hårnålar, kedjor, strumpstickor, säkerhetsnålar och råttfällor. Stormaktstidens krig gav Huskvarna vapenfabrik goda konjunkturer. I Jönköping startade bröderna Lundström på 1840-talet en tändsticksfabrik som blev en storindustri. Flera författare och andra konstnärer som gjort Småland mer bekant är bland annat Astrid Lindgren, Vilhelm Moberg, Ingvar Kamprad och Döderhultarn.

Historia

Huvudartikel: Smålands historia Under vikingatiden producerades järn i det myr- och sjörika Småland, men bergsbruk kan man tala om först på 1400-talet, då malm började brytas i Tabergsområdet. Järnhanteringens uppsving kom under 1500- och 1600-talen då utländska smeder lärde ut nya metoder. Från 1800-talets mitt trädde träindustrin och glasbruken i järnbrukens ställe. När industrialiseringen kom sökte sig många till fabrikerna, men många behöll torpen för levebrödets skull. Den stora folkökningen med svält och fattigdom i följe, ledde vid mitten av 1800-talet till att många unga torparfamiljer utvandrade till Amerika. Under medeltiden var Kalmar Sveriges största stad, där tyska köpmän skötte järnexporten. De småländska städerna har flera gånger helt eller delvis förstörts genom bränder och krig. Växjö ödelades av bränder 1838 och 1843 och av bebyggelse från denna tid finns bara sparsamt kvar. Västervik blev lågornas rov under danskarnas plundringståg på 1600-talet och även Jönköping drabbades upprepande gånger. Staden Eksjö har bevarat det mesta av sitt medeltida utseende, då halva staden förstördes i en brand i mitten av 1800-talet medan man beslöt sig för att bevara den halvan som fanns kvar. Inte heller i modern tid har städernas trähus undgått lågornas rov. 1953 utbröt en brand i centrala Ljungby som förstörde en stor del av dåvarande centrum, 1955 brann en del av Värnamo upp, 2002 drabbades en stor del av Jönköpings ännu bevarade träkvarter i östra delen av centrum. Alla dessa stadsbränder ledde efterhand till att städerna fick rutnätsplaner och stenhus under senare delen av 1800-talet.

Smålands läge

Större sjöar

- Bolmen
- Helgasjön
- Möckeln
- Rusken
- Sommen
- Vidöstern
- Virestadssjöarna
- Vättern
- Åsnen

Större ö

- Bolmsö
- Visingsö

Bild:Hagby kyrka i Småland.jpg
Hagby kyrka i Småland

Kommuner i Småland

Några kända smålänningar

- Nils Dacke, upprorsledare
- Stefan Edberg, tennisspelare
- Albert Engström, konstnär, författare
- Agnetha Fältskog, sångerska, ABBA
- Ingvar Kamprad, entreprenör, IKEA-ägare, mångmiljardär
- Pär Lagerkvist, författare, poet, nobelpristagare
- Astrid Lindgren, författare
- Vilhelm Moberg, författare
- Charlotte Perelli (f.d. Nilsson), sångerska, eurovisionsschlagerfestivalvinnare
- Lena Philipsson, sångerska
- Mats Wilander, tennisspelare

Se även

- Berguv Småland
- Glasriket
- Smålands Allehanda
- Smålands Folkblad
- Smålandsposten
- Smålands-Tidningen
- Smålands Dagblad
- Tranås Tidningar
- Vetlanda-Posten
- Smålänningen

Externa länkar

- [http://www.visit-smaland.com/ Småland]
- [http://swedia.ling.umu.se/Gotaland/Smaland/index.html Lyssna till några av Smålands dialekter]
- [http://home.rixtele.com/~levein/smaland.html Liten småländsk ordlista] Kategori:Sveriges landskap Kategori:Småland

Reformationen

Reformationen av latin reformatio, reformare förnya, ge ny form. Namn på den rörelse inom västerländsk kristendom under 1500-talet ville förnya kyrkan.

Bakgrund

Det fanns flera orsaker till att reformationen uppstod. Kyrkan hade förfallit, renässanspåvarna levde mer som sekulära furstar än som andliga ledare, kurian var ineffektiv och korrupt och de flesta biskoparna kom från adeln och hade mycket lite gemensamt med den hjord de skulle leda. Ofta hade de utnämnts av sekulära härskare och använde sin position för att gynna släkt och vänner. Samtidigt utmanade renässanshumanismen de medeltida auktoriteterna. Erasmus av Rotterdam häcklade missbruken i kyrkan och vidskepelsen i folktron och hävdade att en återgång till evangelium var nödvändigt. Det förekom flera försök att reformera kyrkan, bl.a. Jan Hus i Böhmen och Girolamo Savonarola i Florens men även inom ordensväsendet skedde det en förnyelse, särskild bland predikantordnarna. De ekonomiska och politiska orsakerna var också avgörande. Kungar och furstar kunde genom reformationen komma åt och själva åtnjuta kyrkans rikedomar och makt.

Martin Luther

Reformationen började med augustinermunken och professorn Martin Luthers 1517 i Wittenberg publicerade 95 teser om avlaten som attackerade det dåtida bruket av avlat. Vidare kom Luther att hävda att människan blir rättfärdig enbart genom tro och inte genom handlingar. Dessutom menade han enbart Bibeln var bindande för kyrkan och avvisade därmed läror och bruk som han inte kunde finna stöd för i Bibeln. Han betonade även allmänna prästadömet, avvisade transsubstantiationsläran, reducerade antalet sakrament till tre (senare två) och kallade påven för antikrist. 1520 utfärdade påven Leo X en bulla som sändes till Luther och som han förväntades rätta sig efter, men Luther brände den offentligt och blev 1521 exkommunicerad och senare genom ediktet i Worms förklarad fredlös. Luther beskyddades dock av kurfursten av Sachsen, Fredrik III, som lät honom bo i slottet Wartburg. Under sin tid där översatte Luther(dock inte själv) Nya testamentet till tyska och gjorde det därmed tillgängligt för vanligt folk.

Huldrych Zwingli

I Zürich antogs 1523 ett reformprogram föreslaget av sekulärprästen och humanisten Huldrych Zwingli. Han avfärdade användandet av bilder och musik i gudstjänsterna och Jesu närvaro i nattvarden. Han avskaffade dessutom altare och mässkläder och införde gudstjänster som enbart bestod av predikan och bön. Zwinglis lära kom att kännetecknas av ett mycket nära förhållande mellan kyrka och stat, s.k. teokrati. Det som fr.a. skiljde Zwingli från Luther var synen på nattvarden. Luther avfärdade i och för sig transsubstantiationsläran, men hävdade bestämt att Jesus verkligen var närvarande i brödet och vinet. Zwingli såg däremot nattvarden enbart som en minneshögtid. 1529 träffades de båda för samtal i Marburg, men Luther ansåg Zwingli vara för radikal och de kunde inte komma överens om nattvarden.

Anabaptister

Några av Zwinglis efterföljare företrädde en än radikalare form av förnyelse. De lärde bl.a. att enbart vuxna skulle döpas och att dopet enbart var ett tecken på personlig överlåtelse till Kristus och inte ett sakrament. De protesterade mot statskyrkosystemet och menade att medlemskap i en kyrka skulle ske enbart på frivillig basis. Efter att staden Münster anslutit sig till anabaptismen och förklarats vara det nya Jerusalem infördes polygami och egendomsgemenskap. Katoliker och lutheraner gjorde då gemensam sak och intog staden och avrättade ledarna. Ytterligare bidrag till anabaptisternas lära gjordes av den f.d. prästen Menno Simons som införde ickevåld och betonade att man skulle dra sig undan från samhället. Många av mennoniterna utvandrade till Amerika p.g.a. förföljelser.

Jean Calvin

Juristen Jean Calvin publicerade 1527 i Basel Institutio, efter att ha tvingats fly från sitt hemland Frankrike. Calvin anslöt sig till Luthers lära om rättfärdiggörelse genom tro och bibelns auktoritet, men intog en ståndpunkt mellan Luther och Zwingli i nattvardsläran. Calvin menade att Jesus inte var fysiskt närvarande i nattvarden, men att det ändå skedde en andlig kommunion. Liksom Zwingli avfärdade han allt materiellt i gudstjänsterna, men tillät sång och användandet av enkla kors (dock inte krucifix eller andra bilder). Calvin lärde även ut att Gud förutbestämt (predestinerat) vilka som skulle bli frälsta och vilka som inte skulle bli det. De utvalda skulle styra, inte bara över kyrkan, utan över hela samhället. Staden Geneve blev modell för denna lära.

Anglikaner

Se Reformationen i England. Kategori:Kristendom

Ture Jönsson (Tre Rosor)

Ture Jönsson (Tre Rosor) , lagman i Västergötland, riksråd, rikshovmästare, upprorsledare. Död 1532. Son till Jöns Knutsson till Lindholmen och Mörby och Ingegärd Skunk. Ture Jönsson var ömsom unionsvänlig, ömsom unionsfientlig.
- Han stödde kung Hans från 1497.
- Han stödde Sturarna från 1502,
- slöt sig 1520 till Kristian II
- 1521 höfvitsman i Västergötland
- Han stödde fr.o.m. 1521 Gustav Vasa, men råkade i konflikt med denne, beroende mer på missnöje med förläningar o.d. än på att han inte kunde svälja den nya lutherska läran, som Gustav ville påskina.
- Herr Ture blev 1529 en av ledarna för västgötaherrarnas uppror och gick i landsflykt till Danmark då detta slogs ner.
- Han deltog i Kristian II:s expedition till Norge efter att han påstått att Kristian lätt skulle återvinna kronan, och att Gustav Vasa hade ett tunt stöd. Men eftersom en talrik svensk här infann sig utanför Kungälv, ansåg sig Kristian bedragen, och Ture Jönsson hittades huvudlös nästa morgon på gatan i Kungälv. Gift med Anna Johansdotter (Vasa) Barn: # Johan Turesson (Tre Rosor) # Jöran Turesson (Tre Rosor) Domprost i Uppsala. # Lars Turesson (Tre Rosor) Död 1560. Se också: Tre rosor Kategori:Svenska riddare Kategori:Riksråd

Biskop

Biskop, kyrkligt ämbete. Ordet kommer från grekiskans epískopos som betyder ungefär "tillsynsman". Inom romersk-katolska kyrkan, de ortodoxa kyrkorna och vissa protestantiska samfund, bl.a. den anglikanska kyrkogemenskapen och de nordiska nationalkyrkorna, den högste kyrklige ledaren inom ett visst geografiskt område (stift). Biskopar som församlingsledare omnämns redan i Nya testamentet, men deras roll då är något oklar och det verkar inte finnas någon klar distinktion mellan biskop och presbyter. De första beläggen för för en utvecklad kyrklig hierarki finns i Ignatius av Antiokias brev författade åren 107-108. Där talas om biskopen som de kristnas ledare i en stad, överordnad presbyterna och diakonerna. Från att i huvudsak haft monopol på liturgiska och sakramentala funktioner förändras biskopsämbetet under senare delen av 200-talet och vissa delar av biskopens funktioner delegeras understundom till presbyterna. Vad som orsakade denna förändring vet man inte säkert, men utvecklingen verkar ha börjat i öst där det förekom att man tillsatte chorbiskopar (biskop för landsbygden kring en stad). Deras viktigaste funktion var nattvardsfirandet, troligen hade de inte rätt att viga präster och diakoner. Från 300-talet finns fler och tydligare källor på att presbyter ledde nattvardsgudstjänster, avlöste synder och i öst även konfirmerade. Flera skrifter jämställer biskopar och präster samt karaktäriserar dem som bärare av samma ämbete, med den enda skillnaden att biskopen är överordnad prästerna. Så är fallet hos bl.a. Ambrosiaster och Hieronymus. Under medeltiden kom denna syn på biskop och präst att bli dominerande. Det var även denna syn på biskops och prästämbetet som reformatorerna tog över. Därför kom biskopsämbetet att spela en underordnad roll i många reformatoriska kyrkor. Svenska kyrkan kan i detta avseende ses som ett undantag då Laurentius Petris kyrkoordning stadgar att det är biskopen som ska viga präster och att han har rätt att vägra viga dem församlingarna utser. Svenska kyrkan har på denna grund tidvis hävdat att man har apostolisk succession, men det erkänns endast av den anglikanska kyrkogemenskapen. I modern tid har den fornkyrkliga synen på biskopsämbetet fått en renässans och man talar idag ofta om det tredelade ämbetet: biskop, präst och diakon i den ekumeniska debatten och att präst- och diakonämbetet utgår från biskopen. biskop | präst | diakon | subdiakon | akolut | exorcist | lektor | ostarie ----

Se även

- abbot
- metropolit
- patriark
- påve
- superintendent
- ärkebiskop Kategori:Kyrkliga titlar ja:司教 ko:주교

Skara

Skara är en tätort i Skara kommun.

Historia

Skara kommun Skara är en av Sveriges äldsta städer. Redan under förkristen tid var det Västergötlands viktigaste plats där tinget hölls, enligt uppgift vid Götala ca 3 km öster om staden, där det senare anlades en kungsgård. Västergötlands jarl bodde även där. Under kristen tid fick staden ännu större betydelse, som biskopssäte och medelpunkt för kyrkan i området. Flera viktiga möten hölls i Skara, t ex det stora svenska rådsmötet i juli 1326 och det svensk-dansk-norska rådsmötet i januari 1458. Svenska kungar vistades i staden tidvis, och söder om staden låg ett befäst slott, Gälakvist. Domkyrkan anlades troligen runt år 1000. Det nuvarande utseendet, inspirerat av gotiken, fick kyrkan under 1800-talet. Förutom domkyrkan uppfördes under medeltiden tre andra kyrkor, ett hospital, ett härbärge för gamla präster, ett helgekorskapell samt två kloster. Det ena av dessa, för dominikaner, kallades S:t Olofs och grundades 1234. Det andra, för franciskaner, kallades S:t Katarinas och omnämnes första gången 1259. Några få testamentshandlingar utfärdade till förmån för dessa kloster finns ännu kvar; av hertigarna Erik och Valdemar erhöll exempelvis klostren vardera 20 mark. 1520 omtalas ett S:t Klemens kloster, men detta kanske bara var ett namn för prästhärbärget. Det förstnämnda ådrog sig Gustav Vasa:s vrede, då det där bodde en honom förhatlig munk. Kungen befallde att det skulle ödeläggas och munkarna sändas till sina bröder i Sigtuna. Reformationen berövade kyrkorna deras rikedomar. Av alla de nämnda kyrkliga byggnaderna utom domkyrkan syns nu inte en sten ovan jord. Skara förblev även efter reformationen säte för styrelsen i ett stift, vars omfång dock minskades. Under en del av 1500- och 1600-talen var Skara säte för en kunglig ståthållare. Till residens för denne uppförde Johan III slottet Skaraborg omedelbart söder om staden, varifrån Skaraborgs län har fått sitt namn. Det förstördes vid danskarnas härjningståg 1612 och är nu försvunnet. Skara har flera gånger härjats av brand, den sista av större omfattning 1719. Under den nyare tiden har Skara i materiellt hänseende varit ganska stillastående, till dess det under de senare årtiondena efter järnvägarnas tillkomst gått avsevärt framåt. Kategori:Sveriges städer Kategori:Orter i Sverige Kategori:Skara kommun

Värmland

Värmland är ett landskap i Svealand i västra Sverige. Värmland gränsar i söder till Västergötland och Dalsland, i väster till Norge och i öster till Dalarna, Västmanland och Närke. I landskapet finns 5 500 kända fornlämningar. Landskapet ligger i huvudsak i Värmlands län och Karlstad stift. Södra Råda församling (i Gullspångs kommun) ligger dock i Västra Götalands län och Skara stift, medan Degerfors och Karlskoga kommuner ligger i Örebro län.

Orter i Värmland

- Arvika
- Charlottenberg
- Degerfors
- Filipstad
- Forshaga
- Hagfors
- Karlskoga
- Karlstad
- Kristinehamn
- Munkfors
- Skoghall
- Sunne
- Säffle
- Torsby
- Årjäng

Några kända värmlänningar

- Sven-Göran Eriksson, fotbollstränare
- Tage Erlander, Sveriges "längsta" statsminister
- Nils Ferlin, poet
- Gustaf Fröding, poet
- Selma Lagerlöf, författare
- Sven-Erik Magnusson, dansbandssångare
- Monica Zetterlund, sångerska, skådespelerska
- Göran Tunström, författare

Externa länkar

- [http://www.varmland.se/ Värmland (Region Värmland, Länsstyrelsen i Värmlands län och Värmlands turistråd)]
- [http://www.liv.se/ Landstinget i Värmland]
- [http://www.varmland.org/ Värmlands turistråd]
- [http://www.s.lst.se/s/ Länsstyrelsen i Värmlands län]
- [http://www.regionvarmland.se/ Region Värmland]
- [http://www.investinvarmland.com/ Investera i Värmland] : Arkiv
- [http://www.ra.se/vla/ Landsarkivet i Karlstad - Värmlandsarkiv] : Dialekt
- [http://swedia.ling.umu.se/Svealand/Varmland/index.html Lyssna till några av Värmlands dialekter] : Heraldik
- [http://www.geocities.com/wermlandsheraldik/ Wermlandsheraldik - Heraldik i Värmland] : Media
- [http://www.nwt.se/ Nya Wermlands-Tidningen]
- [http://www.vf.se/ Värmlands Folkblad] Kategori:Värmland Kategori:Sveriges landskap

Nils Olofsson (Vinge)

Nils Olofsson (Vinge), född 1486 i Stockholm. Han var Lagman i Värmland, riddare och riksråd. Nils var son till Olof Björnsson, Lagman i värmland 1454-1495. Riksråd 1492, och Ragnella Pedersdotter.
- 1529-07-05 halshöggs han på Stortorget i Stockholm för delaktighet i Västgötaherrarnas uppror. Gift med Ingegerd Haraldsdotter Lake, dotter till Harald Carlsson Lake. Kategori:Svenska riddare Kategori:Lagmän i Uppland Kategori:Riksråd

Axel Posse

Axel Posse till Såtenäs, riddare och riksråd. Död 1551-1553. Axel Posse var med bland dem som undertecknade riksdagsbeslutet om Stäkets rivning i Stockholm 23 november 1517, men han klarade sig undan Stockholms blodbad. Gift med Anna Axelsdotter (Vinstorpätten) Barn #Margareta Axelsdotter Posse, (mor till drottning Gunilla Bielke) gm Johan Axelsson (Bielke) kategori:Riksråd

1529

Händelser

- 1 januari - Gustav Vasa fastställer, att 1 januari skall vara svensk nyårsdag.
- Februari - Ett kyrkomöte hålls i Örebro. Prästerna tvingas inte ta emot de nya evangelieböckerna på svenska. Prästerskapets celibatplikt avskaffas. Man beslutar också att behålla vigvatten, smörjelse, pilgrimsresor och fastedagar medan däremot fastan avskaffas.
- Mars - Västgötaherrarnas uppror utbryter. Det börjar i Småland, genom att en kunglig fogde dräps i Nydala kloster. Man vill återställa adelsväldet.
- 25 april - Upproret avslutas då de upproriska frälsemännen tvingas att gå med på en överenskommelse i Broddetorp. Större delen av Västergötland läggs under kunglig förvaltning. Upprorets ledare Ture Jönsson (Tre Rosor) och biskopen Magnus Haraldsson flyr sedan upproret kuvats. I Danmark får de inte stanna så de flyr till Kristian II och hans män i Nederländerna.
- Lödöse och Söderköping blir uppbördsplatser i Västergötland respektive Östergötland dit allt skattesmör skall levereras.
- Sändebud underhandlar med Lübeck om den svenska statsskulden. Gustav kräver inskränkningar i stadens privilegier för att fortsätta betala.
- Under detta och nästkommande år börjar tiggarordnarnas kloster i Sverige tömmas och omvandlas till sjukhus och hospital.
- Den turkiska belägringen av Wien hävs, Suleyman den Store drivs på flykt och vändpunkten i Osmanska rikets militärhistoria nås

Födda

- Laurentius Petri Gothus, svensk ärkebiskop 1573-1579 (eller 1530).

Avlidna

Kategori:Årtal Kategori:1520-talet ko:1529년

Larv (tätort)

Larv, tätort i Vara kommun. Kategori:Orter i Sverige Kategori:Vara kommun

Peder Swart

Peder Swart, Peder Svart, död 1562, kyrkoman och krönikör. Swart, Peder

Broddetorp

Broddetorp är en småort i Falköpings kommun. Den ligger omkring tre kilometer från fågelsjön Hornborgasjön. Har blivit populärt ställe för barnfamiljer på senare år (2005). Företagsandan är stor och många arbetar hemifrån. Broddetorp ligger i mitten av en triangel bestående av Skövde, Falköping och Skara.Omkring tre kilometer utanför byn ligger Ekornavallen. Kategori:Falköpings kommun

Danmark

Danmark är en konstitutionell monarki i norra Europa. I realiteten styrs Danmark av det danska Folketinget, där Anders Fogh Rasmussen för tillfället är statsminister. I Danmark lever det cirka 5,5 miljoner människor, varav nästan en fjärdedel i huvudstaden Köpenhamn. Danmark består administrativt av 14 amter och 275 kommuner. Dessutom är Färöarna och Grönland en del av kungariket Danmark, men båda är självstyrande enheter. Danmark är medlem i EU, OECD, NATO, FN och många andra internationalla organisationer.

Danska språket

I Danmark talas danska - vilket tillhör den germanska språkgruppen, som innehåller språk som tyska, engelska och de nordiska språken (utom finska, som tillhör en annan språkfamilj). Danska består av många dialekter som tydligt anger från vilken del av landet personen kommer. Riksdanska är det officiellt erkända danska språket som används i TV, radio och i undervisning. Vidare talas färöiska, grönländska (en dialekt av Inuit) och tyska (liten minoritet).

Danmarks historia

Huvudartikel: Danmarks historia

Danska regenter

Danmark har näst efter det japanska kejsarhuset den äldsta obrutna regentlängden i världen. Gorm den gamle räknas som den första historiskt dokumenterade kungen. Hans uppgivna företrädare kan med varierande styrka hållas för sannolika, men endast ett fåtal, Godfred, Harald Klak och Hårik kan styrkas i historiska källor. Sedan 1972 är Margrethe II av Danmark Danmarks regent.

Danmarks geografi

Danmark är indelat i 16 amter och 271 kommuner. Kommuner efter antal invånare (år 2003): # Köpenhamn - 501 285 # Århus - 291 258 # Odense - 184 308 # Ålborg - 162 521 # Frederiksberg - 91 435 # Esbjerg - 82 314 # Gentofte - 68 314 # Kolding - 62 747 # Randers - 62 252 # Gladsaxe - 62 006 # Helsingør - 60 569 # Herning - 58 823 # Horsens - 57 651 # Vejle - 55 553 # Silkeborg - 53 888 # Roskilde - 53 472 # Lyngby-Tårbæk - 51 344 Lyngby-Tårbæk Danmark består geografiskt av halvön Jylland och 405 namngivna öar, varav de 82 är bebodda. Danmark ligger i Nordeuropa, med havet som granne, Östersjön och Nordsjön och ligger norr om Tyskland och väster om Sverige. De två väsentligaste öarna är Själland och Fyn. Huvudstaden Köpenhamn ligger på Själland. Kungariket omfattar geografiskt också två självstyrande områden, Färöarna och Grönland. Geografiska koordinater: 56 00 N, 10 00 Ö. Danska öar efter invånartal 1 januari 1997: # Själland - 2 033 467 # Fyn - 438 521 # Amager - 151 593 # Lolland - 71 473 # Als - 51.268 # Bornholm - 44.924 # Falster - 42 902 # Mors - 23 028 # Langeland - 14 708 # Mön - 10 368 # Ärö - 7 600 # Tåsinge - 6 256 # Samsö - 4 331 # Thurö - 3 638 # Fanö - 3 241 # Läsö - 2 362 # Bogö - 1 014 # Fur - 999 # Orö - 936 # Römö - 805 # Fejö - 625 # Jegindö - 548 # Sejerö - 405 # Agersö - 279 # Strynö - 211 # Femö - 204 # Enö - 203 # Aarö - 199

Fakta

- Gränssträckning på land totalt: 68 km
- Landsgränser: Tyskland 68 km
- Kustlinjer: 7 314 km
- Klimat: Tempererat; fuktigt och dimmigt; milda vintrar och kall sommar.
- Terräng: lågt och platt med lätt kuperade marker.
- Höjdskillnad:
- Lägst: Lammefjorden, -7 m
- Högst: Yding Skovhöj, 173 m
- Naturresurser: petroleum, naturgas, fisk, salt, kalksten, sten, grus och sand.
- Jordfördelning: (1993)
- Brukad jord: 60 procent
- Skog och liknande: 10 procent
- Annat: 25 procent
- Obrukat landområde: 4 350 km²
- Naturrisker: Översvämningar är ett problem i vissa delar av landet, t.ex. delar av Jylland samt längs Lollands sydkust. Dessa områden skyddas från havet med ett system av dämningar.
- Ekologi:
- Under debatt - luftföroreningar, förorening från bilar och kraftverk.
- kväve- och fosforförorening av Nordsjön.
- dricksvatten- och grundvattensföroreningar pga. jordbruk och pesticida rester.

Kommunikationer

Flyg

Köpenhamn har den internationella flygplatsen Kastrup varifrån ett stort antal flygbolag opererar. Mest dominerande är SAS men flera andra finns också. Kastrup har dessutom goda förbindelser med järnväg till både övriga Danmark och med Skåne.

Järnvägar

Järnvägarna är väl utbyggda i Danmark. Järnvägsnätet når ut till de flesta delar av landet och banstandarden är hög. Tågen har också en mycket hög standard, bland det bästa i Europa. De flesta tågen är moderna. Järnvägsnätet når ut till Sverige och Tyskland. Tätaste internationella trafiken är den som går från Köpenhamn mot Malmö som mer fungerar som lokal trafik än som internationell. Det danska järnvägsnätet är också tätt integrerat med Skåne genom Öresundsbron. En brist med det danska järnvägsnätet finns dock. Det är enbart ett fåtal banor som är byggda för elektrisk drift. Det handlar egentligen enbart om ett antal banor på Själland och de banor som går till Sverige och Tyskland. Från tyska gränsen i södra Jylland går en bana med eldrift som går via Fyn och Själland till Öresundsbron. Detta för att den ofta fungerar som transit mellan Sverige och Tyskland. I övrigt saknar det danska järnvägsnätet eldrift och tågen går därför med diesel.

Vägar

Vägnätet är bra utbyggt. Vägarna har hög standard och är bra underhållna. Även de mindre vägarna är ofta i gott skick. Danmark har också byggt ut motorvägar i en omfattning så att de utgör stamvägarna i landet. Motorvägarna sträcker sig dessutom till både Sverige och Tyskland. Genom både Öresundsbron och Stora Bältbron finns det en motorvägsträcka som kan användas som transitmotorväg mellan Sverige och Tyskland. Det går även motorväg till Norra Jylland och till Esbjerg. En motorväg med internationell trafik som används i stor omfattning är motorvägen från Köpenhamn till Malmö.

Politik

Danmark är liksom Sverige och Norge en konstitutionell monarki. Parlamentet heter Folketinget.

Sport

Fotboll, simning, badminton och handboll är populära sporter i Danmark.

Övrigt

Öresundsbron är en numera en viktig del i Danmarks kommunikationer

Kända danskar

- H.C. Andersen
- Niels Bohr
- Tycho Brahe
- Lars Fredriksen - gitarrist i Rancid
- Søren Kierkegaard
- Lars Ulrich - trummis i Metallica

Se även

- Danska formgivare
- Danmark/Regentlängd
- Dannebrogen

Externa länkar

Kategori:Europas länder Kategori:Danmark als:Dänemark fiu-vro:Taani ja:デンマーク ko:덴마크 ms:Denmark simple:Denmark th:ประเทศเดนมาร์ก zh-min-nan:Dan-kok

Strängnäs

Strängnäs, tätort och centralort i Strängnäs kommun i Sörmland. Staden är belägen mellan Södertälje och Eskilstuna, och är stiftsstad i