:: wikimiki.org ::

Väv- Och Textiltermer, övriga

Väv- och textiltermer, övriga

Utöver de vävtermer som ingår i kategorin vävning med egna artiklar finns många andra vävrelaterade ord (94 nedan) som inte föranleder egen artikel, alternativt ingår i en annan artikel.
- Anbindning
- Avbindetråd
- Avigan
- Bandfläta
- Bandsked
- Bandspjäll
- Bindemönster
- Bindepunkt
- Bindevarp
- Bindningsmönster
- Bindningsrapport
- Blaggarnsväv
- Blångarn
- Blångarnsväv
- Bolstervar
- Bonad
- Bordlöpare
- Bordshimmel
- Cafégardin
- Cottonisering
- Diasper
- Diasprum
- Doroteadräll
- Dragen stuga
- Dropplod
- Dukagångsdrätt
- Dukvara
- Efsingar
- Festremsa
- Flätning
- Franska gardiner
- Fyrflätning
- Förningsduk
- Garnvinda
- Glättning
- Glättsten
- Gobelängsöm
- Gobelängvävstol
- Gubbaväv
- Halvlinne
- Halvylle
- Hampkrus
- Harneskrustning
- Hellinne
- Helylle
- Hårarbete
- Hårkulla
- Härvel
- Inslagsanbindning
- Intimblandning
- Kamgarn
- Kardgarn
- Kavelbräda
- Klackspjäla
- Leksandskrus
- Linnelump
- Mangelbod
- Nystan
- Nålbrev
- Nålhus
- Nässla
- Nättelduk
- Opphämta
- Pasma
- Rugga
- Ryamatta
- Ryatäcke
- Satäng
- Sjusprångsdräll
- Skyttla
- Slingerbindning
- Solva
- Solvning
- Soumak
- Sparlakan
- Stadträdning
- Svenska gardiner
- Systemblandning
- Sållväv
- Sängförhänge
- Sängomhänge
- Trampvävstol
- Traslöpare
- Tvinna
- Tvinning
- Varpanbindning
- Västgötatäcke
- Väv
- Väva
- Vävbindning
- Vävda tapeter
- Vävnad
- Vävspjäll
- Äfsingar
- Överklippning Kategori:Vävning

Vävning

]Vävning är en textil produktionsmetod från vår tideräknings början att korsa två vinkelräta trådsystem (varp och inslag) för att åstadkomma tyg av olika slag. I modern tid sker produktionen både industriellt och manuellt. Den manuella handvävningen utförs oftast på en vävstol eller i en vävram som ett yrkesmässigt handarbete eller som hobby för eget bruk eller avsalu inom hemslöjden. Den industriella vävningen sker företrädesvis i vävmaskiner.

Historia

vävmaskin Med en datering till 7 000 f.Kr. finns två avtryck i lera föreställande tyg av tuskaft respektive tvist (panama). De är funna i nordöstra Irak. Linnetyger daterade till 5 000 f.Kr. är funna i Egypten, och i Europa finns linvävnader daterade till yngre stenålder. Ända fram till 1700-talet ansågs linet vara det viktigaste materialet till vävnader. Ullen var mer ämnad för vardagsbruk. Bomullen kom på 1800-talet. Kunskapen att tillverka tråd är således mycket gammal. Men eftersom tillverkningen ofta skedde med träredskap är de arkeologiska fynden få, med undantag för tex varptyngder och sländtrissor. Gerumsmanteln, den äldsta kända vävnaden i Sverige, dateras numera till förromersk järnålder mot tidigare antagen bronsålder. Bockstensmannens kläder från 1300-talet är den tidigaste bevarade hela klädedräkten i Europa. 1300-talet.]] Handarbete i hemmet betraktades inte som en självständig näringsgren när skråväsendet infördes i städerna, utan sågs som en del av bondenäringen. Eftersom nästan all inhemsk tygproduktion skedde i hemmet utnämndes inga vävmästare, och vävning "kom på sidan av" annat hantverk. Vävning hamnar även på undantag i förhållande till de etablerade konstarterna, trots att en ganska stor del av produktionen, förr såväl som nu, var ämnad för enbart dekoration och lyst. Runt 1830 startade Sveriges första helt mekaniserade vävfabrik, Rydboholms konstväveribolag, i Sjuhäradsbygden. Bomullen kom att stå för 43 % av den totala textilproduktionen i landet redan 30 år senare. Ylle utgjorde då 39 %, lin 16 % och siden 2%. Orsaken och konsekvensen är något oklar varför Lovisa Nylander 1874 formulerade kontrakt som hon fick sina elever att skriva under: "Jag undertecknad, som inköpt denna Lärobok i Patenterad Konstväfnad, märkt å kontraktet med N:o..., samt dermed erhållit rättighet, att den patenterade uppfinningen begagna, förbinder mig härmed, att under patentåren, eller till den 19 maj 1878, hålla denna väfnadskonst hemlig och icke bortlära den till någon annan person, äfvensom att icke heller låta någon annan få del af Väfboken, hvarken till låns för att väfva efter eller till läsning. Om mot detta kontrakt brytes, så att patentinnehafvarens rätt genom intrång kan anses förnärmad, förbinder jag mig att erlägga de böter och det skadestånd, som lagen i dylika fall stadgar, eller minst att till Lovisa Nylander erlägga 75 Rdr Rmt, 3 månader efter den dato, då förbrytelsen styrkes vara skedd." I modern tid har vävningen både utvecklats och avvecklats. På grund av studieförbundens snävare ekonomi är det avsevärt färre som lär sig att väva idag, vilket också fått till följd att branschen för vävmaterial minskat kraftigt och omstrukturerats. Parallellt kan man se ett ökat intresse för textilier bland konstnärer och designers vilket fått till följd att floran av avancerade vävar ökat. Av beredskapsskäl avtalades 1987 garantier för fortsatt inhemsk bomullsindustri, med hela tillverkningskedjan intakt från spinning och vävning till efterbehandling och konfektionering.

Tekniker

Utöver den grundläggande vävtekniken kring vävandets uppsättning och redskap finns det en mängd olika vävtekniker. Utifrån bindningarna tuskaft, kypert och satin har många varianter utvecklats. Några exempel på vanliga vävtekniker är tuskaft, kypert, gåsögon, rosengång, gubbaväv eller bunden rosengång, munkabälte, rips, damast. Trots handvävningens hantverksmässiga karaktär har det utvecklats vävprogram till stöd för beräkning av vävsedlar och mönsterskapande.

Se även

- Bandvävning
- Bockstensmannen
- Broderi
- Gerumsmanteln
- Handarbete
- Hemslöjd
- Internationella textilier
- Konsthantverk
- Textilier
- Väv- och textiltermer, övriga
- Vävforum
- Vävredskap
- Vävteknik
- Vävtekniker (vävsätten)
- Växtfärgning

Externa länkar

- [http://w1.581.telia.com/~u58112246/textilhistoriatext.htm Finlands textila tradition - i skogsfinnarnas bagage]
- [http://en.wikipedia.org/wiki/Timeline_of_clothing_and_textiles_technology Engelsk tidslinje för den textila produktionens utveckling]
- [http://en.wikipedia.org/wiki/Weaving_%28mythology%29 Engelsk mytologi om vävning] Kategori:Hantverk Kategori:Vävning Kategori:Textilier

Anbindning

Bindningslära är den teoretiska läran om hur varp och inslag fungerar tillsammans. Enkel bindning: ("enkel" används i betydelsen oförvanskad). Det finns tre olika bindningar i vävning ur vilka alla andra bindningsmönster har utvecklats och kan härledas: tuskaft (=lärftbindning i linneväverier och taftbindning i sidenväverier), kypert och satin (=atlas) som alla i sin tur kan varieras till olika vävtekniker. Förstärkt bindning: När antingen två varpsystem eller två inslagssystem används. (T.ex. sammet, förmodligen ingår också daldräll, rosengång, upphämta osv) Dubbel bindning: När minst två varpsystem och två inslagssystem används (se rundväv och dubbelväv) Med dagens moderna datorprogram för vävning har bindningsläran i större grad blivit tillgänglig även för hobbyvävare eftersom de medger att man provar en idé om uppsättning/solvning/uppknytning/inslag utan att för dens skull behöva göra den omständliga procedur det är att prova i en vävstol. I bindningsläran ingår, utöver grunderna i vävtekniken och de vanliga vävteknikerna, att skapa insikter i hur mer avancerade bindemönster ser ut, vad bindepunkterna är, hur en bindevarp är konstruerad osv.

Anbindning

Anbindning, tillämpas då två vävda tyger vävs ihop till en fast vävnad. Man brukar skilja mellan:
- varpanbindning: man binder rätvarpstrådarna under aviginslagen med små näst som placeras så osynligt som möjligt.
- inslagsanbindning: man binder undervävens varptrådar över rätinslagen.

Avbindetråd

Avbindetråd, förekommer framför allt i vävnader med mönsterinslag. För att undvika för långa flotteringar binds inslagen ner i väven och gör att vävnaden blir starkare och fastare. Daldrällar, som är en slags halvdräll, fordrar en avbindetråd för att få ner mönsterinslaget i vävnaden.

Bindemönster

Bindemönster (eller bindningsmönster), inom vävning det mönster som visar resultatet av hur bindningen, dvs solvning och trampning med angiven uppknytning av tramporna ger ett givet resultat i vävstolen.

Bindepunkt

Bindepunkt, den punkt i en vävnad där en varptråd korsar ett inslag, antingen den går under eller över.

Bindevarp

Bindevarp, förekommer i vävnader med fler än ett varpsystem. Med mönsterinslag på en bottenväv kan i vissa fall bindevarptrådar ingå. I inslagsvävnader med två varpsystem, binde- och innervarp, har bindevarpen till uppgift att väva bindningen.

Bindningsrapport

Bindningsrapport är den minsta detaljen av ett bindningsmönster som upprepas. Det är inte alltid så lätt att komma ihåg att inom rapporten "ta bort" den sista enheten, enär den utgör den första i rapporten samtidigt.

Slingerbindning

Slingerbindning är den vävteknik där varpens trådar slingrar sig om varandra. Slingerbindningen ger en genombruten struktur i väven, eftersom varptrådarna efter att ha slingrats återgår till sin tidigare plats. Tekniken tillämpas i Karelsk spets. Kategori:Vävning

Avbindetråd

Anbindning

Avbindetråd

Bindemönster

Bindepunkt

Bindepunkt, den punkt i en vävnad där en varptråd korsar ett inslag, antingen den går under eller över.

Bindevarp

Bindningsrapport

Slingerbindning

Bandfläta

Bandgrind, bandspjäll, bandsked, vävspjäll är alla samma namn för ett litet redskap som används för att väva smala band och bälten. Den är gjord i trä eller plast och består av en ram med spjälor eller pinnar insatta med jämna mellanrum. Mitt i varje spjäla finns ett borrat hål. Varpen träs i varje mellanrum och varje hål och genom att lyfta respektive sänka grinden skapas skälet som inslaget träs igenom. Bandflätor kunde tillverkas med eller utan redskap i tuskaft, diagonalkypert eller kypert. Vävda band är funna med dateringar långt tillbaka i tiden. Sannolikt för att vävda band var enklaste sättet att pryda kläder, och banden var funktionella i en tid utan blixtlås och vår tids snoddar eller resårband. Bandgrinden används än idag som ett enkelt och billigt redskap för bandvävning. Kategori:Vävning

Bandspjäll

Bindepunkt

Anbindning

Avbindetråd

Bindemönster

Bindepunkt

Bindepunkt, den punkt i en vävnad där en varptråd korsar ett inslag, antingen den går under eller över.

Bindevarp

Bindningsrapport

Slingerbindning

Bindningsmönster

Anbindning

Avbindetråd

Bindemönster

Bindepunkt

Bindepunkt, den punkt i en vävnad där en varptråd korsar ett inslag, antingen den går under eller över.

Bindevarp

Bindningsrapport

Slingerbindning

Blaggarnsväv

Blaggarn och blångarn är samma material, resterna från linberedningens häckling, blånor, som användes för produktion av grövre linnevaror - blaggarnsvävar (blångarnsvävar) till arbetskläder och grövre bolstervar. På fornsvenska hette det "blagarn" men när det andra g:et kom in i ordet är oklart. Blånorna bestod av ganska kortfibriga rester, men spinnbara. Linblånorna användes också för att täta t.ex. rörskarvar. Garnet som spanns fick flera olika namn som synes, och ibland även kallat tovgarn. Kategori:Textilmaterial Kategori:Vävning

Blångarnsväv

Bolstervar

en kvar.]] .]] Kuddvar är ej att förväxla med örngott, även om båda textiliernas ändamål är att vara överdrag åt kuddar. Kuddvar används som beskrivning av det tyg som skyddar själva innandömet (av fjäder, dun eller syntetmaterial), men också som beskrivning på det tyg som används för att pryda kudden om dess användningsområde inte innefattar att ingå i sängkläderna. I det senare fallet används örngott utanpå kuddvaret. För användning i t.ex. en soffa, en fåtölj, eller ovanpå sängen är det regel att förse kudden med kuddvar av olika kvalitet:
- ett helt igensytt kuddvar närmast kudden
- ett löstagbart och därmed lättare tvättbart kuddvar utanpå. En variant på kuddvar är bolstervar, vilket troligen användes för större kuddar, och sannolikt även för överdraget till madrasser. Bolstervarsrandning betrakas som ett slags samlingsbegrepp för den typen av täta randiga tyger, företrädesvis i tuskaft eller kypert, som var vanliga förr. I modern tid är kuddar tillverkade för att vara tvättbara som helhet, men kraven på att det första kuddvaret skall hålla tätt är desamma, i synnerhet för dunkuddar. Kategori:Vävning Kategori:Textilier

Bordlöpare

Löpare (eller bordlöpare) är en långsmal duk. Skiljer sig från duk just att den är smal i förhållande till det bord den ska ligga på och lång. En duk kan vara smal och lång utan att gå under benämningen löpare, men har då i gengäld en större bredd än den smalare löparen. En löpare kan vara broderad eller vävd, med eller utan fransar. Traslöpare är löpare i mattrasor, som regel vävd med enkelt inslag, dvs en ensam remsa, och företrädesvis lite smalare än till trasmattor för att ge en tunnare duk än matta. Festremsor lanserades som begrepp på 1960-talet av hemslöjden för löpare i färgglada randningar i cottolin. Kategori:Vävning Kategori:Textilier

Bordshimmel

Duk Kategori:Textilier

Cafégardin

Gardin är tyg av tjock eller tunn kvalitet avsett att anbringas i eller intill fönster, till skillnad från draperi som anbringas på andra ställen än i eller vid fönster. Gardinen kan vara längder av tyg som hängs upp vertikalt vid sidan av fönstret med eller utan kappa som hängs upp horisontellt, eller enbart en kappa i övre delen av fönstret. Cafégardin är en horsontell kappa i nedre delen och likaledes i övre delen av fönstret samtidigt. Den mängd av tyg som är avsett för ena sidan av fönstret kallas våd och den mängd som är avsett för ett fönster kallas för en luft, två lufter är således gardinvaror till två fönster. Sängförhängen introducerades före gardinernas intåg i hemmen. Men så var också fönstren väldigt små till en början, och behovet att öka värmen vid sängen desto större. "Svenska gardiner" är ett begrepp som syftar på något helt annat än gardiner, närmare bestämt fängelsegaller av svenskt stål.

Historia

Att fönstergardiner förekommit finns dokumenterat i inventarieförteckningar från 1600-talet enligt NE (avser sannolikt Sverige). Och enligt tidningen Antik och Auktion nr 9:2004 finns ännu äldre belägg för förekomst av gardiner på kontinenten. Gunnar Hazelius-Bergs bok "Gardiner" från 1962 berättar om hur Filip V beställde gardiner redan 1316 till fyra fönster för slottet Chevauchesuel inför sin kröning. De uppges ska ha varit tillverkade i något som kallades serge, en blandning av bomull (!) och silke. Några decennier senare uppges att kung Jean av England köpte elva alnar lärft till fönstren i sitt rum, och 1380 hade Charles V azurblå lärftgardiner. Förmöget borgerskap i mellaneuropa antas ha haft gardiner, men knappast i "de breda folklagren". Samma artikel berättar om att 1617 finns dokumenterat att Örebro Slott hade fyra fönsterförhängen och att i Ebba Brahes bouppteckning från 1674 nämns blå, röda och svarta gardiner i lärft och rask (ev en kypertteknik) i glansigt ylletyg med vaxad yta. De första gardinerna kallades franska gardiner och var enkla vävnader i ljusa färger och glest vävda för att släppa in så mycket ljus som möjligt, men att sängomhängena istället var den tidens statussymboler i textil väg. Kategori:Vävning Kategori:Textilier

Diasper

Lampas är en dubbelväv med sammanvävning av de två varpsystemen genom inslaget. Mönsterinslaget är bundet av en speciell bindevarp som ligger över bottenväven i mönsterytorna men ligger under bottenväven annars, vilket ger en reliefeffekt. Sannolikt finns stora likheter med dubbelväven beiderwand som periodvis ansetts vara en egen vävteknik men nu betraktas som samma som lampas. Lampas med vitt i inslag eller varp kallas diasper. Okänt om det därmed är en egen vävteknik eller en namngivning som följd av vilket inslag som används. Diasper finns bevarad i svenska medeltida kyrkotextilier. Diasprum är en latinsk term för de tyger från 1200-talets Italien som bestod av enfärgade sidenvävar i lampasteknik. Kategori:Vävning

Diasprum

Doroteadräll

Daldräll är en vävteknik som trots sin till synes komplicerad mönsterbild kan vävas på fyra skaft. Dock slipper man dubbeltrampning för inslaget av bottenbindningen (tuskaft) som binder mönstertråden om man har tillgång till sex trampor. Daldrällen har givit upphov till många bygders egna komponerade mönster inom ramen för teknikens möjligheter. Variationsgraden är lika stor som i många andra vävtekniker men daldrällen kan anses som särdeles populär att skapa lokala mönster av. Leksandskrus och Doroteadräll är bara två av dem... Kategori:Vävning

Dropplod

Lod i textila sammanhang är namnet på de vikter som används i damastvävstolens bakre solvning och som motvikter i kontramarschanordning. Dropplod är tyngder som används företrädesvis i en damastvävstol, eller för vävning av upphämta med dragrustning, för de bakre solven som annars blir att hänga helt fritt från det övre skaftet där solvet är påträtt. Syftet är att ersätta de nedre solvskaften (som finns i den främre bottenbindningen) med "individuella" vikter. Tyngden ser ut som ett massivt rör med en diameter av cirka 2-3 mm som böjts på mitten. Dropplodet anbringas på solven genom att träs genom solvets nederkant och därvid hänger fast i mittböjen. I kontramarschen är loden tjocka metallvikter som anbringas i sidan av vävstolen för att få topplattorna att återgå till ursprungsläge när tramporna släpps. Kategori:Vävning

Dukvara

Utöver duk att lägga på bord eller annan plan yta, förekommer också begreppet huvudduk (huvudkläde) för den huvudbonad som utgörs av ett tygstycke som knyts eller fästs på huvudet med spännen eller hårnålar. Förningsduk kallas den duk, ofta vävd i områdesvisa traditionella mönster, som prydde den korg som användes att ta med förningen i. Mest påkostade förningsdukar utvecklades i Skåne där de försågs med utdragssömmar och knypplad spets. Förningsduken och dess korg var något av vår tids kasse. Redan från 1400-talet kan målningar ge besked om att vid finare tillställningar försågs borden med flera lager av mönstrade dukar, vilka plockades bort mellan varje rätt och användes som servetter. I de högsta social skikten förekom istället handkläden för ändamålet, föregångarna till servetterna. Även över bordet och dess sällskap spändes dukar för att hindra nerfallen smuts att komma i maten (bordshimmel eller päll). Detta i en tid när man ännu inte börjat äta på egna tallrikar. Dukvara är dock något helt annat än duk i denna bemärkelse. Det är mer en teknisk term för produkter av textil karaktär (fiberduk, nät, trikå) som både kan bredas ut och rullas. Kategori:Textilier Kategori:Kläder Kategori:Vävning

Festremsa

Franska gardiner

Historia

Fyrflätning

Fläta förknippas företrädesvis med hårfrisyrer (se hårfläta), där Pippi Långstrumps flätor kanske är mest utmärkande, men flätning är i vissa fall ett hantverk alldeles för sig själv. Som del i efterarbetet vid vävning förekommer också flätning i olika grad och slag. Antal grupper av trådar som flätas ger upphov till vad flätningen namnges till. Tex har man i en femfläta fem grupper av trådar som flätas, inte enbart fem enstaka trådar. Vid flätning som avslutning på en trasmatta är flätans avslutning och fästning av vikt. En vanlig pärlknut är inte särskilt trevlig att snubbla över på golvet. Flätan måste avslutas på något annat lämpligt sätt, knytas med några enstaka trådar ur flätan, eller surras. Vid knytning av några tampar ur flätan spretar de knutna ändarna ut åt sidorna, varför en fästning av dem, upp tillbaka i flätan, förändrar helhetsintrycket. Mest omfattande flätarbeten med textil anknytning är de traditionella fyrflätningarna som förekommit som avslutningar på företrädesvis linnevävar. Metoden bygger på att flätorna, i fyrtaliga grupper, övergår i varandra och skapar ett mönster. Avslutningarna blev därmed sådana konstverk att väven i sig gjordes ganska anspråkslös för att inte förta den praktfulla "fransen". Hårkullornas flätning av i huvudsak människohår till smycken och prydnad är en genre helt för sig. Produktionen skedde genom flätning och/eller knyppling. Med en tradition långt bak i 1500-talets Europa kom tekniken av någon okänd anledning till Dalarna runt 1830 och blev där en stor hemindustriell verksamhet, särskilt i Våmhus och Bonäs. Kullorna spred sitt arbete vidare genom många och långa vandringar där de samtidigt sålde och producerade klockkedjor, ringar, armband, halsband, broscher mm. Än idag kan man handla hårarbeten i Våmhus. Flätning är en teknik som sannolikt är äldre än vävning, och kanske rent av är upphovet till vävningen. Flätor kan göras helt flata, men också spiralformade eller runda med eller utan kärna inuti. En annan flätvariant som förekommer som vävavslutning är den slags fläta som läggs tätt emot kanten av väven. Kategori:Hantverk Kategori:vävning ja:組み紐

Garnvinda

Nystvindan är ett redskap för att linda upp garnhärvor på runda nystan. Härvan i sin tur är dessförinnan upplindad med hjälp av en härvel från garnproducenten. Ställningen kan snurra runt och är som regel lätt att plocka ihop. Principen bygger på att härvan med sitt runda utförande måste anbringas på något som kan spänna ut härvan, varför en uppspännbar nystkrona används (spröt i korsvis fastknuten form). Och den som ingen nystvinda har brukar be någon med två lediga händer att tjänstgöra som härvhållare. Kategori:Vävning Kategori:Textilier

Glättning

Mangel är den utrustning som ersätter strykjärnets strykning av tvätten. Mangling är i synnerhet lämpligt för textilier av lin men används i stor skala för all slags hemtextilier, t.ex.linnevaror som hör till sängkläder och inredningstextilier så länge de är av naturfibrer. Forna tiders kallmangeln med stenar i stora träramar som vikter och manuell förflyttning av stenarna över tyget har i modern tid i huvudsak ersatts med varmmangel där ånga står för värmen och elektricitet driver textilierna framåt mellan valsverket som ger den släta struktur som eftersträvas. För hemmabruk finns elektriska kallmanglar. Närmaste föregångare till mangel var kavelbräden (även kallat mangelbräde) som rullades över linnet. Dekorerade kavelbräden var populära friargåvor under 1800-talet. När stenmangeln konstruerades uppstod behovet av avsedda utrymmen för dessa, och mangelbodar omtalas redan på 1600-talet och förekom ända in på 1940-talet i städerna. Innan dess slätströk man linnevarorna genom glättning med slätpolerade glättstenar (gnidstenar) av glas eller sten, försedda med skaft. Linnet lades på en bräda överdragen med läder. Metoden att glätta linne och i synnerhet spetsar tillämpades långt in på 1800-talet. Glättstenar är funna i gravar från järnåldern och på Birka enligt Nationalencyklopedin. Än idag används liknande metoder när det handlar om antikvarisk vård av gamla textilier. Att hängtorka eller värmebehandla sköra textilier är inte på tal, men torkning på glasskivor ger en slätbehandling som inte är lika påfrestande för produkten. Kategori:Textilier Kategori:Vävning Kategori:Vardagsdetaljer Kategori:Vitvaror

Gobelängsöm

Gobeläng är en handvävd tapet med bilder. Egentligen är det en egen vävteknik som uppkallats efter de lokaler i Paris som namngivits av dess forne ägare färgarfamiljen Gobelin, där gobelängerna ursprungligen (från 1662) skapades och fortfarande tillverkas. Tekniken bygger på att varpen täcks av ett inslag som packas in bitvis, till skillnad från vävning med slagbom. Inslaget med intilliggande mönster vävs samman genom kilar så att färgskiftningar uppstår. Röllakan och flamskvävnad är varianter av gobelängtekniken. Vävda tapeter (tapisserier) utförs som regel i gobelängtekniken. Men har en betydligt äldre historia. De äldsta vävnaderna i gobelängteknik härrör från det forntida Egypten. Bevarade tapeter från senare delen av 1100-talet finns i Tyska Halberstadts domkyrka. Under 1400-talet var Arras ett centrum för vävda tapeter. Vilket kan vara skälet till att vävda tapeter heter arrazi på italienska. Tapeterna var förknippade med stor prestige, och åtföljde vid dåtida flyttningar mellan slott och herrsäten, trots sin ansenliga storlek (15-20 m2). Tapeterna anbringades antingen direkt mot väggen, eller hängdes från taket en bit från väggen. Apokalypstapeten anses vara en av tapetkonstens mästerverk, med sin svit av "konstnärlig uttryckskraft och teknisk perfektion" enligt NE. Produktionen sker i särskilda gobelängvävstolar för stående eller liggande varp. Företrädesvis med gobelängull som inslag. Gobelängsöm lanserades på 1800-talet som en tapisserisöm i syfte att imitera gobelängtekniken. tapisseri

Se även

- Apokalypstapeten
- Bayeuxtapeten
- Barberini-tapeter
- Verdure-tapet Kategori:Textilier Kategori:Vävning

Gubbaväv

Bunden rosengång är en oliksidig kypert, till skillnad från rosengång som är liksidig. Det är en vävteknik som också kallas gubbaväv eller gubbatäcke. Den kan vävas på fyra eller sex mönsterskaft. Varpen täcks helt av inslaget och tekniken ger en stadig väggbonad. Till skillnad från rosengång som mönsterteknik finns inget annat botteninslag mellan mönsterinslagen. Kategori:Vävning

Recettes de caille

Catégorie:Recette
- cailles en sarcophage

Voir aussi

- Gastronomie du monde
- Recettes à base de viande

heavy metal metal hotel kiev �mieszne filmy Dorota Rabczewska

:: RELATED NEWS ::

Didaneg
Category:Yezhoù ar bed Rummad:Yezhoù yuzevek Ur yezh semitek eo an didaneg ('לשן דידן lišān didān pe לשנן lišānān) komzet gant tro-dro da 3.050-4.300 den. Genidik eo ar yezh eus an Azerbaidjan Irak met hiziv e vez kavet an darn vrasañ eus an dud barrek warni e Stad "Israel"

Kwareg
Category:Yezhoù ar bed Rummad:Yezhoù yuzevek Ur yezh kouchitek eo ar c'hwareg (qwara; qwareña) pe falacheg (falashan) komzet gant ar yuzevion vetek eus Etiopia. Ur rannyezh agawek eo ar , tost-

Kayleg
Category:Yezhoù ar bed Rummad:Yezhoù yuzevek Ur yezh koushitek eo ar c'hayleg (kayla) komzet gant ar yuzevion vetek eus Etiopia. Ur rannyezh agawek eo ar c'hayleg, tost-tre d'ar c'hailigneg. Ur Category:Yezhoù ar bed Rummad:Yezhoù yuzevek Ur yezh koushitek eo ar c'hailigneg (kaïliña) komzet gant ar yuzevion vetek eus Etiopia. Ur rannyezh agawek eo ar c'hayleg, tost-tre d'ar c'hayleg. Ur Kartvelek Ur skourr eus ar yezhoù kaokazek eo ar yezhoù kartvelek, anvet ivez yezhoù kaokazek ar su. Komzet e vezeont dreist-holl e Georgia, ha nebeutoc'h ivez e Turkia, Iran, Azerbaidjan, Rusia hag Read More...

Yezhoù kaokazek
Kaokazek The term Caucasian languages is loosely used to refer to a large and extremely varied array of languages spoken by more than seven million people in the Caucasus region of Eastern Europe and Western Asia, between the Black Sea and the Caspian Sea. Linguistic studies allow those languages to be classified into several l

Japan
zh-min-nan:Ji̍t-pún ko:일본 ms:Jepun ja:日本 simple:Japan Category:Yezhoù ar bed Ur yezh kaokazek eus skourr Yezhoù kaokazek ar biz eo al lezgieg (Лезги чІал lezgi ch'al) komzet gant tro-dro da 450.000 den e su Dagestan e Rusia (257.000 den) hag e norzh Azerbaidjan (171.400 den) dreist-holl, hag ivez e