:: wikimiki.org ::

Völuspá

Völuspá

Völuspá, Voluspá, "Völvans spådom", är den s.k. Poetiska Eddans första och i de flesta avseenden även förnämsta dikt. Den intar en alldeles särskild ställning bland eddadikterna, i att den, i motsats till alla övriga verken, inte skildrar en episod ur guda- eller människolivet, ej heller - som Havamal - är av sedelärande innehåll. Den utgör istället en världshistoria i kortaste möjliga sammandrag som redogör för världens uppkomst och gudarnas och människornas öden till denna världs undergång och slutar med en kort, men hänförd skildring av en därpå följande ny och bättre värld. Diktens namn, "spåkvinnans profetia" (eller "Völvans spådom"), beror på att den är lagd i munnen på en kringvandrande spåkvinna, en s.k. völva, som till hela människosläktet riktar sina ord. Kvädets ålder är, trots all forskning, ännu tämligen obestämd. Under mitten av 1800-talet ville man tillskriva det en mycket hög ålder (ända till 400-talet eller ännu tidigare), medan det under de efterföljande 50 åren en motsatt ytterlighet i uppfattningen av denna fråga framträtt, i det man påstått att Völuspa varit författad först på 1100-talet. Emellertid är numera många sakkunniga ense om åtminstone att dikten gärna kan vara äldre än 900-talet. Att man under dessa förhållanden inte med visshet kan säga något om författarens person, säger sig själv. Inte ens hans nationalitet står fast: De flesta anser att kvädet härstammar från Norge, medan andra däremot antar att författaren varit islänning. Ännu mindre har någon enighet nåtts beträffande den högst viktiga och redan i mer än hundra år omtvistade frågan vad diktens innersta syfte är och vilka dess källor varit. Å ena sidan anser man den vara ett rent och oförfalskat uttryck för en alltigenom hednisk världsåskådning och byggd uteslutande på inhemskt nordiska motiv samt möjligen tillkommen i det speciella syftet att gentemot den utifrån alltmera påträngande kristendomen framställa den gamla hedniska gudaläran i all sin skönhet för att visa, att denna väl kunde mäta sig med främlingens. Å andra sidan anser man Völuspa vara ett uttryck för den sammansmältning av hednisk och kristen världsåskådning, som under hedendomens sista och kristendomens första tid i Norden lätt kunde hos högt begåvade personligheter (särskilt de vittfarna och högt kultiverade vikingar i väster) infinna sig. Huvudstödet för denna mening utgörs av vad dikten har att förtälja om livet efter detta, en framställning, som till den grad erinrar om de motsvarande kristna föreställningarna, att överensstämmelsen tycks svårligen kunna bero på annat än lån (jfr Yggdrasil). Det har flitigt debaterats i hur hög grad Völuspá har påverkats av kristna föreställningar och framför allt kristen eskatologi. Det kan knappast förnekas att åtminstone vers 59-66, som behandlar den nya världen efter Ragnarök, har påverkats av kristendomen. "Den mäktige [...], den starke, ovanifrån, han som styr över allt." avser givetvis Gud, Balder påminner om Kristus; Vindhem och guldpalatset på Gimle om Himmelriket och det nya Jerusalem i Uppenbarelseboken, där vi också finner en parallell till den nya draken i sista versen (som dock är kronologiskt malplacerad, vilket kan betyda att den är ursprunglig). Samtidigt är skildringen av hur Liv och Livtrase överlever världsbranden och pånyttbefolkar jorden, snarare i linje med den cykliska tidsuppfattningen hos andra indoeuropeiska mytologier (jfr. åldrarna i grekisk mytologi, och hinduismens cykliska kosmologi) än med den linjära tidsuppfattningen i religioner med semitiskt ursprung som judendom och kristendom.

Völuspá eller Völvans Spådom, i översättning av Erik Brate.

Externa länkar

- [http://www.heimskringla.no/original/edda/voluspa.php Völuspá] från «Kulturformidlingen Norrøne Tekster og Kvad» Norge.
- [http://www.tjatsi.fo/show.php?sprog=ee93d9e8a24f8b4e206bed5ec1309b42&side=febfa192a433e6a3c1deecbd542e8080 Tjatsi.fo] (på danska) Kategori:Nordisk mytologi Kategori:Västnordisk diktning

Poetiska Eddan

Den poetiska Eddan[http://runeberg.org/eddan/] är en samling gamla nordiska - framförallt norska och isländska - kväden och verser med gudomliga och mytologiska motiv. En bevarad handskrift, Codex Regius, med den poetiska eddan från sent 1200-tal, nu återförd till Island, tidigare på Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn. Dikterna anses tillkomna mellan år 800-1000, antagligen i västra Norge och på Island. Solsången är tillkommen i en kristen kulturkrets, antagligen 1200-talets Norge, och Den grönländska sången om Atle är skriven av norrmän boende på Grönland. Ursprungsförfattaren är okänd för alla dikterna, och dikterna har under lång tid återberättats muntligt. Dikttypen uppvisar många likheter med forngermansk poesi. Vad gäller motiven så är de första dikterna gudadikter, följt av en grupp sagor om hjältar från folkvandringstiden, framför allt Sigurd Fafnesbane. Utmärkande för diktningen i den poetiska eddan är allitterationen. Många av dikterna är författade på versmåttet fornyrdislag, exempelvis Kvädet om Trym.

Innehållet

Huvudsakliga avsnitt i den poetiska eddan:

Länkar

- [http://www.heimskringla.no/original/edda/index.php Eddukvæði] från «Kulturformidlingen Norrøne Tekster og Kvad» Norge.
- [http://runeberg.org/eddan/ Den Poetiska Eddan] i översättning av Erik Brate från Projekt Runeberg. Kategori:Epos Kategori:Västnordisk diktning

Edda

Edda har flera betydelser: # I första hand är en edda ett av två litterära verk av islänningen Snorre Sturlasson: ## Snorres Edda (Prosaiska Eddan) är en lärobok i skaldekonsten, skriven omkring 1220. ## Poetiska Eddan är en samling dikter bevarade i Codex Regius, vår viktigaste källa till kunskap om den nordiska mytologin. # Edda var också en kvinna som omnämns i Poetiska Eddan, Rigstula. # Edda - Nordisk tidsskrift for litteraturforskning # Eddan ett 16 timmar långt cybersymfoniskt verk över den nordiska mytologin av den svenske tonsättaren Mats Wendt. 5 timmar ur verket framfördes 2003 i Bayreuth/Tyskland under de årliga Wagner festspelen. Framförandet skedde i Wahnfried. Wahnfried var Richard Wagners hem, nuvarande Richard Wagner Museum.

Gud

En gud är en övermäktig och intelligent ickemänsklig entitet, ofta transcendent, ofta med makt att överträda vad som vanligen anses som naturlagar, och som av de troende ofta anses ha spelat en större eller mindre roll i världens tillkomst. I flera monoteistiska religioner anses guden vara allsmäktig. Detta innebär att guden kan åstadkomma vad som helst. Tro på och dyrkan av en eller flera gudar har förekommit i samtliga kända kulturer. Den enda kända helt ateistiska statsbildningen hittills är Albanien under kommunismen. När ordet skrivs med stor initialbokstav avses guden i den i sammanhanget aktuella monoteistiska religionen, särskilt när det gäller kristendom. Muslimer använder beteckningen Allah, medan man i judendomen i allmänhet anser ordet Gud vara alltför heligt för att användas, varför man i stället använder beteckningen "Adonaj", hebreiska för "Herren". Gud - med stor begynnelsebokstav - används också ibland av exempelvis filosofer som Platon om något slags enhetlig högsta makt som inte nämns med något specifikt gudanamn och inte förknippas med någon bestämd religion.

Typer av gudstro

- Monoteism är tron på en enda Gud. Exempel på monoteistiska religioner är kristendom, bahá'í, islam och judendom.
- Panteism är tron att Gud finns i allt som existerar eller där världsalltet är detsamma som gud. Panteism förekommer i indisk religion.
- Polyteism är tron att det finns flera gudar, som t.ex. i egyptisk, grekisk, romersk, sumerisk och fornnordisk religion.
- Deism är tron på en gud som skapat världen, men som inte påverkar den just nu.
- Ateism är avsaknad av gudstro.

Teorier om Guds existens och gudstrons uppkomst

Det finns en mängd teorier som dels försöker förklara varför människor i alla kulturer utvecklat en tro på någon form av gud men dessutom försöker belägga eller vederlägga denne guds existens. Sådana teorier är antingen religiösa, argument för guds existens brukar då ingå i teorin, eller endera historiska, psykologiska eller sociologiska. Dessa senare teorier brukar inte beröra frågan om gudarnas existens utan studerar framför allt individens och samhällets relation till deras gudsbild.

Några gudar och gudsnamn

- Agni
- Ahura Mazda
- Allah
- Amaterasu
- Amon
- Apollon
- Baal
- Brahma
- El
- Hachiman
- Inanna
- Jehova
- Jesus
- JHVH
- Jupiter
- Oden
- Ptah
- Quetzalcoatl
- Ra
- Sabazios
- Shang Di
- Shiva
- Tor
- Zeus

Se även

- Ateism
- Mytologi
- Religion
- Teism
- Teologi
- Teodicéproblemet
- Gudsbevis Kategori:Teologi ja:神 simple:God

Völva

En völva eller Vala ("stavbärerska") var en sierska som i trans försatte sig i kontakt med andevärlden, eller utövade sejd. Valar är också en gudomliga eller ärkeängel-lika varelser i J. R. R. Tolkiens sagovärld.
Citat från Poetiska Eddan: :Hon kallades Heid då i husen hon kom,
spåkloka völvan, åt spön gav hon trollmakt:
hon sejdade vettlös evar hon kunde,
var alltid till fägnad för onda kvinnor. :::Völvans spådom, vers 22
Se även

- nordisk mytologi Kategori:Nordisk mytologi

Island

Island (Ísland på isländska) är en stat belägen på och omfattande ön med samma namn i norra Atlanten. Island betraktas allmänt som världens äldsta ännu aktiva demokrati.

Historia

demokrati

Huvudartikel: Islands historia Island koloniserades i slutet av 800-talet och början av 900-talet av främst norrmän, men även andra nordbor. Norge och Island bildade 1262 en union. När Norge blev danskt 1380 blev även Island detta, och fortsatte att vara danskt till 1904, då ett begränsat självstyre inleddes. 1918 fick Island självstyre, men gick fortfarande under den danska kronan, vilket innebar bland annat gemensam utrikespolitik och kung. Under andra världskriget blev Danmark ockuperat av Tyskland, men Island blev ockuperat av Storbritannien. Den 17 juni 1944 passade Island under brinnande krig på att utropa sig till självständig republik.

Politik

Huvudartikel: Islands politik Islands parlament heter Alltinget (Alþingi) och har sina rötter i det vikingatida tinget som bildades år 930 och hölls i Tingvalla (Þingvellir). Tinget har 63 ledamöter som väljs genom folkval vart fjärde år. Parlamentet leds av en premiärminister, som utses av landets president. Presidenten, som är landets statschef, väljs vart fjärde år.

Geografi

statschef Huvudartikel: Islands geografi Den södra delen av kusten, från sydöstra spetsen Horn eystra till Ölfusás utlopp, bildar en tämligen reguljär båge med få mera framspringande uddar och utan andra inskärningar än de ofta vid flodmynningarna bildade strandsjöarna (lón), som skils från havet av smala sand- och grusrev. Naturen på Island räknas som mycket vacker och lockar många turister. Ölfusá På västra kusten är fjordbildningen däremot stor; mellan de tre halvöarna Reykjanes, Snæfellsnes och den stora triangelformiga halvön i nordväst, vars västpunkt är Bjargtangar, ligger de två stora bukterna Faxaflói och Breiðafjörður. Den sistnämnda halvön består av en mängd vikar, varav den största är Jökulsfjörður. Från norra kusten inåt landet går floderna Húnaflói, Skagafjörður, Eyjafjörður och de öppna vikarna Skjálfandi, Axarfjörður och Þistilfjörður, varemellan halvön Melrakkaslétta med Islands nordligaste udde Rifstangi framskjuter skjuter fram. Þistilfjörður begränsas i öster av den smala halvön Langanes, som bildar Islands nordostliga, långt utlöpande näs. Östra kustens fjordar är många, men små. Med undantag av sydkusten, som till största delen är jämn och sandig, är Islands stränder i allmänhet branta, med en mängd höga brådstupande uddar och långa, vågräta och i terrasser uppstigande fjällmurar. Flera jämförelsevis små öar samt en mängd holmar och skär omger kusterna. Bland öarna finner man Västmannaöarna (isl. Vestmannaeyjar, varar endast en ö, Heimaey, är bebodd) på södra kusten, Viðey i Faxaflói, de många öarna i Breiðafjörður (bland dem Flatey), Drangey och Málmey i Skagafjörður, Hrisey i Eyjafjörður samt, utanför Skjálfandi, norr om polcirkeln, Grimsey. Grimsey Havets temperatur omkring Island påverkas av en gren av Golfströmmen, Irmingers ström från sydväst, som värmer upp vattnet. Den längs Grönland löpande polarströmmen tillför ön däremot stundom stora ismassor, som kan ligga kvar på norra kusten långt fram på sommaren. Ostkusten berörs av en annan, nordostlig polarström. Dessa olika strömmar i förening med ebb och flod åstadkommer våldsamma strömvirvlar (rastir, plural av röst) utanför de mera framspringande uddarna, somjämte isdriften och fruktansvärda stormar kan göra seglatsen omkring Island farlig.

Ekonomi

Huvudartikel: Islands ekonomi Islands ekonomi Islands ekonomi beror till största delen av fiskindustrin, som står för 60% av landets export, och sysselsätter 8% av den arbetsföra befolkningen. Landet saknar med undantag av kalk (som används i tillverkningen av cement) helt naturresurser som i sig är exporterbara, vilket innebär att ekonomin i landet är mycket känslig för förändringar i tillgång och efterfrågan av den befintliga exporten - fisket. Dock har landet på senare år allt mer minskat sitt beroende på fiskeindustrin (värt att nämna är att i början av 90-talet stod fiskindustrin för över 80% av landets export) till förmån för väldigt energikrävande industrier såsom aluminiumsmältverk. Detta till stor del tack vare landets väldigt billiga tillgång till energi både i form av geotermisk energi och vattenkraft. Uppförandet av dessa stora smältverk, och den kringliggande påverkan på miljö som följer med dessa, har dock varit väldigt kontroversiella i landet under de senaste åren. Regeringsmakten har ställt sig negativ till medlemskap i EU, eftersom man befarar att detta skulle leda till att kontrollen av fisket då skulle gå förlorad. Under de senaste decennierna har utveckling dock även skett inom den isländska bioteknikindustrin, liksom inom den finansiella sektorn. Även turismen på ön ökar, i och med det stigande intresset för ekoturism.

Infrastruktur

Vägar

Island har ett förhållandevis väl utbyggt vägnät, särskilt med tanke på den låga folktätheten. Man kan åka till alla delar av landet. Den viktigaste vägen är väg nr 1, ringvägen längs kusten runt ön, cirka 130 mil lång. Det finns officiellt sett inga motorvägar på Island. Island har helt enkelt inte infört regeln om motorvägar i sin lagstiftning. Det finns dock några sträckor med fyra eller sex filer, med mittremsa och korsningsfrihet, som har motorvägsstandard. De ligger i och i närheten av Reykjavik. Det finns till och med en full motorvägskorsning, av fyrklövertyp.

Järnvägar

Det finns inga järnvägar, eller annan spårbunden trafik på Island.

Båttrafik

Passagerartrafiken har ganska liten betydelse, beroende på väl fungerande vägar. Det finns bilfärjor till vissa öar, och så finns det en färjelinje från Seyðisfjörður på östkusten till Färöarna, Shetlandsöarna, Norge och Danmark. Se Smyril Line (hemsida [http://www.smyril-line.fo]). Däremot har godstransporterna stor betydelse, särskilt för export och import.

Flygtrafik

Flygtrafiken har stor betydelse. För utrikes passagerartrafik är det nästan det enda sättet att resa. Keflavik flygplats cirka 50 km väster om Reykjavik är flygplatsen för det. Även inrikesflyget har stor betydelse.

Telekommunikation

Island har ett väl fungerande telenät. Mobilnätet har dock begränsad täckning på landsbygden.

Kultur

Islänningasagor som till exempel Njals saga är en betydelsefull del av det isländska kulturarvet. En annan del av kulturarvet är namngivningen som till stor del sker genom patronymikon och metronymikon, och där förnamnet har större vikt än efternamnet. De isländska telefonkatalogerna är fortfarande sorterade efter förnamn. Släktnamn förekommer, ehuru sparsamt. Några kända isländska kulturpersonligheter är sångerskan Björk, musikgruppen Sigur Rós, tonsättaren Jón Leifs samt författaren Halldór Laxness som 1955 belönades med Nobelpriset i litteratur. Språket är isländska

Externa länkar

- [http://www.islandsmyndir.is Bildgalleri från www.islandsmyndir.is (på isländska)]
- [http://www.europe-countries.com Europe Countries]
- [http://www.europe-atlas.com Europe Atlas]
- [http://www.islandssidan.se/ Stora Islandssidan med många länkar] Kategori:Europas länder Kategori:Europas östater ! als:Island fiu-vro:Island' ja:アイスランド ko:아이슬란드 ms:Iceland simple:Iceland th:ประเทศไอซ์แลนด์ zh-min-nan:Peng-tē

Kristendom

Kristendom, den religion som utgår från Jesus från Nasarets lära så som den återges i Nya Testamentet, andra delen av kristendomens heliga skrift Bibeln. Kristendomens anhängare anser att Jesus är den utlovade Messias/Kristus. Kristendomen är en abrahamitisk religion.

Kristen tro

Kärnan i den kristna tron är att Jesus Kristus blev avrättad för människornas synders skull, som därmed blev förlåtna. Ett evigt liv efter döden är också centralt inom kristendomen, och att det som krävs för att uppnå detta eviga liv främst är tro på Gud och Jesus, inte att utföra vissa gärningar. De olika kristna trosbekännelserna (t.ex. den apostoliska och den nicaenska) tillkom för att ena (eller särskilja) kyrkans syn på vad kristen tro är och fungerar därför som en bra sammanfattning av vad som ingått i begreppet kristen tro vid olika tidpunkter och platser. Den apostoliska trosbekännelsen (nyare översättning): Vi tror på Gud, allsmäktig Fader, himlens och jordens skapare. Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, som blev till som människa genom den heliga Anden, föddes av jungfrun Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes, steg ner till dödsriket, uppstod från de döda på tredje dagen, steg upp till himlen, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och skall komma därifrån för att döma levande och döda. Vi tror på den heliga Anden, den heliga, universella kyrkan, de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet. Amen Det centrala budskapet brukar illustreras med ett bibelställe, som kallas Lilla Bibeln (Joh. 3:16): "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv."

Tidig historia

Kristendomen uppstod ur judendomen under första århundradet e.Kr. Till en början var kristendomen en liten gren inom judendomen. Den nya tron spred sig snabbt kring Medelhavet tack vare flitig mission, inte minst av aposteln Paulus. Redan tidigt bestod församlingen i Jerusalem av både arameisktalande och grekisktalande kristna. P.g.a. förföljelser och krig lämnade många kristna Palestina och flyttade till andra delar av det romerska riket. Den arameisktalande kristendomen tappade i betydelse, och Mindre Asien tillsammans med Syrien övertar rollen som kristendomens kärnområden. Kristendomen spriddes västerut genom emigration och når snart rikets huvudstad Rom. Dit sänds även apostlarnas ledare Petrus som anses ha blivit den romerska församlingens förste ledare (biskop). På 90-talet e.Kr. skedde en definitiv brytning mellan judendom och kristendom. De kristna slutade att delta i judarnas gudstjänster och romarna insåg skillnaden mellan judar och kristna vilket ledde till att de kristna inte längre behandlas med den tolerans som var bruklig mot judarna. Under 100-talet byggdes organisationen ut, och varje församling blev självständig under en biskop. En grupp tidiga teologer, apologeterna, försökte försvara kyrkans tro mot förföljelser och knyter an till tidens filosofi och retorik. Flera grupper bröt med den kristna huvudtraditionen och bildade tidvis framgångsrika närbesläktade religioner. Bland dem fanns gnosticismen, markionismen och montanismen. Under 200-talet ökade antalet kristna kraftigt vilket ledde till att de tidigare sporadiska förföljelserna från staten tilltog i styrka. De svåraste förföljelserna inföll under kejsarna Decius och Diocletianus. Under kejsar Konstantin den store (tidigt 300-tal) förändrades situationen för de kristna som fick religionsfrihet och ökat inflytande. År 325 samlades biskopar från hela riket till det första ekumeniska kyrkomötet i staden Nicaea. Därmed var grunden lagd för en rikskyrka. Under kejsar Theodosius den store på 380-talet blev kristendomen statsreligion och omkring år 400 var riket kristnat. Sedan tidigare var kristendomen statsreligion i Armenien och Etiopien. I slutet av 700-talet bryts det sista organsierade motståndet i de germanska rikena ner av Karl den store.

Uppdelning

Den organiserade kristendomen är uppdelad på en mängd olika kyrkor och trossamfund. Under de kristologiska striderna på 400-talet bröt flera kyrkor med majoritetslinjen. Dessa finns kvar än idag och brukar kallas orientaliska kyrkor. Även inom romarriket skedde en splittring, där östlig (grekisk) och västlig (latinsk) kristendom allt mer gled isär. En tydlig schism år 1054 mellan biskopen i Rom (påven) och biskopen i Konstantinopel (den ekumeniske patriarken) ledde till att skillnaderna har permanentats i två olika kristna kyrkofamiljer: den Romersk-katolska kyrkan (och därur senare utbrutna kyrkor) samt de ortodoxa kyrkorna. Båda dessa har anspråk på att vara den mest ursprungliga och allmänneliga kyrkan, med direkt band från Jesu lärjungar och fornkyrkan. I väst var det inte slut på striderna. Under 1500-talet protesterade munken Martin Luther ihärdigt mot att kyrkan sålde avlatsbrev och därmed blev han upphov till reformationen. Några teologer, bland dem Johan Calvin och Huldrych Zwingli, ansåg att Luther inte gick tillräckligt långt och drev reformationen i än mer radikal riktning. Ett flertal olika kyrkor och samfund uppstod, en trend som fortsatt sedan dess. Som övergripande benämning på de kyrkor som uppstått i reformationens efterföljd brukar man använda ordet protestanter. Skillnaden mellan de olika protestantiska samfunden kan vara mycket stor.

Bokstavstro

Bokstavstro är när man tror på att varje ord i Bibeln är Guds ord till skillnad från att medge att Bibelns innehåll är givet av Gud och nedskrivet av felbara människor.

Kronologiskt släktskapsträd för kristna riktningar

Förhållandena har förenklats något för att en illustration ska var möjlig, och utgör i första hand under nyare tid efter samfundsbildningen i Sverige
- Judendomen
- Den tidiga fornkyrkan
- Fornkyrkan
- Katolska kyrkan
-
- Katolska kyrkan
-
- "Västkyrkan"
-
- Romersk-katolska kyrkan
-
- Romersk-katolska kyrkan
-
-
- Romersk-katolska kyrkan
-
-
- Sedevakantisterna
-
- Gammalkatolska kyrkan
-
- Evangelisk-lutherska samfund
-
- Evangelisk-lutherska samfund
-
-
- Bibeltrogna Vänner
-
-
- Lutherska bekännelsekyrkan
-
-
- Evangelisk-lutherska bekännelsekyrkan
-
-
- Laestadianerna
-
- Svenska Missionsförbundet
-
- Svenska kyrkan
-
- Anglikanska kyrkan
-
- Anglikanska kyrkan
-
- Metodistkyrkan
-
-
- Metodistkyrkan
-
-
- Frälsningsarmén
-
- Reformerta kyrkor
-
- Anabaptisterna
-
- Baptistkyrkan
-
- Fribaptisterna
-
- Pingströrelsen
-
-
- Trosrörelsen
-
- "Östkyrkan"
-
- Grekisk-ortodoxa kyrkan
-
- Rysk-ortodoxa kyrkan
-
- Nestorianer
-
- Armeniska kyrkan
-
- Monofysiter
-
- Koptiska kyrkan
-
- Georgiska kyrkan
-
- Sjundedagsadventister
-
- Adventistkyrkan
-
- Mormonkyrkan
-
- Jehovas Vittnen
- Arianer
- Markioniter
- Manikéer
- Pelagianer
- Montanister

Se även:

- Frikyrka
- Gud
- Kloster
- Religion
- Sakrament
- Svenska kyrkan
- Teologi Kategori:Kristendom ja:キリスト教 ko:기독교 ms:Kristian simple:Christianity th:คริสต์ศาสนา zh-min-nan:Ki-tok-kàu

Norden

Norden är ett sammanfattande namn för länderna Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Länderna samarbetar genom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Idag är Sverige, Danmark och Finland medlemmar i EU vilket har gjort att Nordiska rådet har tappat en stor del av sin ursprungliga betydelse. Norge och Island är med i EES och Schengensamarbetet. Till Norden räknas även öarna:
- Åland, som är en del av Finland
- Färöarna, som är en del av Danmark
- Grönland, som är en del av Danmark
- Svalbard, som är en del av Norge
- Jan Mayen, som är en del av Norge

Politisk historia

1/ Nybyggarna på Färöarna och Island var av nordiskt och keltiskt ursprung.

Se även

Jan Mayen
- Europa
- Baltikum
- Skandinavien
- EU Kategori:Europa Kategori:Norden ja:北欧諸国 ko:노르딕 국가 zh-min-nan:Pak-kok

Yggdrasil

Yggdrasil (ungefär: ”den förskräcklige stormgudens häst”), Lärad eller Mimers träd var enligt båda eddorna namnet på världens största träd. Från dess grenar som täcker hela himlen faller dagg över världen. Under denna ask (ibland kallad ek) finns den heligaste platsen där gudarna dagligen samlas till ting. Yggdrasil har tre rötter: En som går till människornas (Midgård) och gudarnas hemvist (Asgård); den andra till jättarnas hemvist (Jotunheim eller Utgård); och den tredje till Hel, underjorden på trädets norra sida. Under var och en av dessa rötter finns en brunn: under den första roten ligger Urdarbrunnen där gudarna håller sina ting; under den andra Mimersbrunnen, visdomens och kunskapens källa; och under den tredje föds älven Vergelmer. I trädets krona sitter örnen Hräsvälg (ibland utbytt mot tuppen (Viðofnir)) som har höken Veðrfölnir placerad mellan ögonen. Ekorren Ratatosk springer upp och ned för trädets stam och agerar budbärare mellan fågeln och draken (eller lindormen) Nidhögg ( Niðhöggr) vid trädets rot. Dessa två ligger i ständig fejd med varandra. Nidhögg gnager på Yggdrasils rötter (enlgt vissa källor tillsammans med många andra ormar) och på Valhalls tak står hjorten Eiktyrner (Eikþyrnir), tre andra hjortar och geten Heidrun och gnager på dess lövverk. Trots dessa tärande djur står trädet alltid grönt eftersom nornorna som bor under dess grenar vattnar det med vatten ur Urdarbrunnen. Det var i Yggdrasil som Oden offrade sig själv genom hängning för att lära sig runornas hemlighet. Vid Ragnarök kommer Yggdrasil att skälva och stöna men trots allt förbli stående. Yggdrasil kallas ibland Världsträdet.

Se även

- Världspelaren
- Poetiska Eddan: Völuspá, Grimnesmal
- Snorre Sturlason: Prosaiska Eddan Kategori:Nordisk mytologi Kategori:Träd ja:ユグドラシル

Eskatologi

Eskatologi är läran om de yttersta tingen, inom kristendomens teologi i princip detsamma som förutsägelser om apokalypsen, dvs Jesu återkomst och världens undergång. Även andra religioner har eskatologiska inslag.

Den kristna eskatologin

Inom kristendomen utgår de flesta eskatologiska resonemang från Uppenbarelseboken i Nya Testamentet. I denna beskrivs världens undergång och sådana saker som Vilddjurets tal. Kristna rörelser ägnar sig i varierande grad åt eskatologi. Fenomenet är utmärkande för Jehovas vittnen och Mormonerna, liksom för stora delar av pingströrelsen och andra frikyrkor.

Asatrons eskatologi

Inom asatrons eskatologi kommer världens undergång att föregås av en lång vinter, fimbulvintern, skeppet Nagelfar kommer att siktas ute till havs och Fenrisulven slipper lös. Världens undergång som sker efter detta kallas Ragnarök.

Se även

- Kosmogoni
- Mytologi
- Skapelseberättelse
- Harmagedon
- Daniels bok Kategori:Teologi ja:終末論

Kristendom

Kristen tro

Tidig historia

Uppdelning

Bokstavstro

Bokstavstro är när man tror på att varje ord i Bibeln är Guds ord till skillnad från att medge att Bibelns innehåll är givet av Gud och nedskrivet av felbara människor.

Kronologiskt släktskapsträd för kristna riktningar

Se även:

Balder

Balder (fornnorska/fornisländska Baldr, isländska Baldur) som betyder "den lysande" eller "herren" var en gud i nordisk mytologi. Son till Oden och Frigg, make till Nanna, far till Forsete ("Forseti"). Balder bodde i Breidablick. Balder sades vara bäst av asar. Det var omöjligt att säga något ont om honom. Han var vacker, ljus, god, vis och omtyckt, men hans domar ägde inte bestånd. Efter Ragnarök skall Balder komma tillbaka från dödsriket och styra den nya världen.

Balders död

Hos Snorre framträder Balder bara en gång: när han dödades av sin blinde bror Höder på inrådan av Loke. Detta framträdande handlar egentligen mest om försöken att vinna Balder tillbaka från underjorden och om Lokes bestraffning för dådet. Balder spelar en relativt passiv roll. Saxos version av Balders död skiljer sig väsentligt från Snorres: Här är Balder och Höder två jordiska krigare som slåss om Nannas hand. Höder kommer över ett magiskt svärd med vilket han dräper Balder. (se Mistelten.) Därefter åtföljs, precis som i Snorres version, Balder till underjorden av en stor skara krigare. Dessutom är det bara Snorre som skriver att Höder var blind – andra källor säger att han blundade när han dödade Balder. Mistelten att skjuta Balder]] Berättelsen om Balders död är den enda bevarade myt där den nordiske guden Balder framträder, och även där spelar han egentligen en rätt passiv roll. Berättelsen börjar med att Balder får en rad onda drömmar, vilket gjorde asarna så oroliga att Oden sadlade Sleipner och red till Hel. Där sökte han upp en völva, som avslöjade att en boning i dödsriket redan hade ställts i ordning åt Balder, då han snart skulle komma dit. Oden återvände till Asgård, varpå hans hustru och Balders mor Frigg färdades vida omkring och bad allt hon såg att lova med helig ed att inte skada hennes son. Löftet gavs överallt. Därmed tycktes bekymret vara ur världen, och gudarna roade sig med att samlas och skjuta på Balder, och kasta spjut och stenar mot honom, eftersom han nu var osårbar. Alla väsen älskade Balder, utom Loke. Han förklädde sig nu och sporde Frigg om hon verkligen tagit löfte av allt. Hon svarade ja, med ett enda litet betydelselöst undantag: väster om Valhall hade hon sett en liten mistel (mistilteinn), som hon tyckte var för ung för att avkrävas ed. Då gav sig Loke av, plockade misteln och skar till en pil av den. Sedan gick han fram till Balders blinde bror Höder, som stod sysslolös litet avsides, och frågade honom varför han inte roade sig som de andra. Höder svarade att det var därför att han inte kunde se att skjuta eller kasta. Loke gav honom då mistelpilen och hjälpte honom att sikta, vilket blev Balders bane. Balder fick en ståtlig begravning i sitt eget skepp Ringhorne (Hringhorni). Det skulle skickas till havs och stickas i brand, men ingen kunde rubba det. Gudarna blev tvungna att skicka efter jättinnan Hyrrokkin, som kom ridande på en varg med en huggorm som töm. Hon behövde bara knuffa till skeppet en gång, så gled det ut till havs. Tor ville då dräpa Hyrrokkin med Mjölner, men de andra gudarna vädjade för henne. När Balders kropp lades på bålet brast hans hustru Nannas hjärta, och hennes kropp lades bredvid Balders, liksom Balders häst. Oden lade dit sin guldring Draupner, källa till oändlig rikedom då därifrån var nionde natt dröp nio andra ringar, lika tunga som den själv. I Balders öra viskade Oden någonting, och vilka hans ord till sonen var i den stunden är en av de eviga gåtorna, ty den röjde han inte för någon. Till slut vigde Tor skeppet med sin hammare, och det började brinna. Men ännu gav gudarna inte upp. Oden hade ännu en son som hette Hermod (Hermodhr). Denne skickades till Hel, med tillsägelse att göra allt som stod i hans makt för att föra Balder åter till de levandes land. Nio dagar och nio nätter red han, genom mörka dalar och över de dödas flod. Han kom utan faror fram till Hel, där han såg att Balder bodde och blev väl behandlad. Hermod talade med Hel, som sade att hon skulle låta Balder återvända, på ett villkor: att varje ting och varje väsen i världen, både levande och döda, skulle begråta honom. Och det gjorde alla, men än en gång med ett enda undantag: en gammal jättinna som sade sig heta Töck, som sade sig gjuta torra tårar för Balder då han ingen glädje givit henne. Därmed var Balder dömd att stanna i Hel till Ragnarök, men då skall han återvända för att tillsammans med Höder styra nästa världsålder. (Från kristet håll har ibland dragits paralleller till den kristna uppståndelsetron. Här finns dock en viktig skillnad: I Ragnarök stupar även Oden, så i denna version återvänder sonen först när fadern är död; en tanke som torde vara svår att finna i kristna sammanhang.) Myten om Balders död slutar dock inte med Balders död, ty i den gamla religionen var blodshämnden en helig plikt, för gudar likaväl som för människor. Balders direkte baneman var Höder; visserligen ofrivilligt, men det brydde sig den tidens rättsuppfattning inte om. Balders indirekte baneman var Loke, och dessutom troddes Töck vara Loke i förklädnad, så han var skyldig även till Balders fortsatta bortovaro. Ytterst hade dessutom alla gudar del i skulden, ty deras dåraktiga lek hade givit Loke hans tillfälle. Därför var ingen av dem lämpad att dräpa Höder. En ny hämnare måste avlas, och den saken åtog sig Oden. En jättejungfru fanns som hette Rind (Rindr). Med hjälp av sin slughet lyckades Oden närma sig henne, trots att hon var väl vaktad; sedan var hon inte längre jungfru, och nio månader sedan föddes Odenssonen Vale (Váli). En natt gammal, innan han hunnit tvätta händerna eller kamma håret, sände han Höder till Hel. Där blev han lika väl mottagen som Balder, och därifrån skall han som sagt återvända tillsammans med denne. Främst skyldig till dådet var dock Loke. Så fräck var han ändå, att då gudarna hade gille i Ägirs sal kom han dit och smädade alla gästerna i tur och ordning. När Tor, som var försenad, också kom dit och hötte med hammaren gav sig Loke av, men först sedan han sagt åt Ägir att detta skulle bli den sista festen i hans salar. Loke flydde nu till Franangers fors (Fránangrs foss). Där ägnade han en del av sin tid åt att i laxhamn simma upp- och nedströms. En gång, i mänsklig gestalt, började han fundera på hur gudarna skulle kunna fånga honom, och som resultat av sina funderingar uppfann han fisknätet. Just då fick han se hur asarna närmade sig, fick brått att kasta nätet på elden, hoppade i forsen och förvandlade sig till lax. Men när gudarna kom hade nätet lämnat spår i askan, så de tillverkade ett nytt och gjorde genast bruk av det. Gudarna steg ned i älven och gick nedströms, längs båda stränderna. Men laxen Loke stannade mellan två stenar, och nätet gled över honom. Gudarna kände detta, hängde tyngder i nätets nederkant och försökte igen. Loke simmade framför nätet tills de kom till älvens utlopp. Då ville han inte komma ut i saltvattnet, så han vände om och hoppade över nätet. Gudarna vände också och följde honom uppströms, men nu vadade Tor mitt i strömmen, och de andra gudarna längs stränderna, så när de kom till ett ställe där Loke inte kom förbi, och han hoppade över nätet igen, fick Tor tag i honom; hårt måste han knipa om Lokes stjärt, för att denne inte skulle glida ur greppet. Och sedan den dagen är alla laxar smala om stjärten. Detta var slutet på Lokes frihet. Än en gång i mänsklig gestalt fördes han till en grotta, lades på tre klipphällar som ställts på kant - under axlarna, höfterna och knäna - och band med tarmarna efter en av sina egna söner. Så får han ligga till Ragnarök. Över honom hängdes en orm, vars etter skall droppa honom i ansiktet; men hans trogna hustru Sigyn håller en skål över hans ansikte för att fånga upp giftet och lindra hans smärta. Men ibland blir skålen full, och Sigyn måste tömma den. Då får Loke ettret i ansiktet och skakar och skälver, och jorden med honom. Detta är orsaken till jordskalv. : Se vidare: Balders död

Balder och Kristus

Många kristna har trott att Balders mildhet beror på kristet inflytande (Balder beskrevs t.ex. som "den vitaste av asar" och Kristus kallades Vite Krist), men källorna är alltför motstridiga för att någon entydig tolkning ska kunna göras. Förmodligen är det befintliga materialet sprunget ur flera traditioner. Enligt viss forskning ska Balder utgöra en nordisk uttolkning av den orientaliske fruktbarhetsguden, vilket, i korthet, innebar att han var en Odenkrigare som offrades för att grödan skulle komma tillbaka på våren. Under alla omständigheter var vikingatidens kristna just inte mildare än de så kallade hedningarna och Evangelierna beskriver heller inte Kristus som särskilt mild.

Se även

- Bergochdalbanan Balder
- Nordisk mytologi
- Mytologi: Dömda hjältar Kategori: Gudar i nordisk mytologi ja:バルドル

Kristus

Kristus, grekiska Christos "den smorde", motsvarar hebreiskans Messias. Tillnamn som gavs Jesus från Nasaret och som blivit ett med hans namn Jesus Kristus. Kristus lovar att Guds rike på jorden och i himmelen skall komma, såsom utlovats i Bibelns profetior.

Se även

- Gud
- Kristi återkomst
- Herrens Härlighet
- Kristendom
- Kristologi
- Kristusbilder
- Kyrka
- Profetior
- Profeter
- Religion
- Teologi Kategori:Kristendom ja:キリスト

Vindhem

Vindhem, ett i Voluspa förekommande namn på himlen Kategori:Nordisk mytologi

Himmelriket

Himmelriket, typ av vision om livet efter detta.

Se även

- Guds rike
- skärselden
- salig Kategori:Teologi

Uppenbarelseboken

Uppenbarelseboken är en skrift som ingår i Nya Testamentet. Författaren till denna omfattande bibelbok kallar sig själv fyra gånger för Johannes. Ofta har man tänkt sig att denne Johannes var Sebedaios son, en av Jesus tolv lärjungar. I texten skriver han att han befinner sig på ön Patmos när han tecknar sina visioner. Patmos var en ö utanför nuvarande Turkiet som av romarna användes som fångkoloni. I så fall satt Johannes kanske fängslad här för sin tros skull. Om allt detta stämmer bör boken ha tillkommit omkring 90 e.Kr. Denne Johannes kan dock inte ha varit samme man som skrivit Johannesevangeliet och de tre Johannesbreven. Språket i Johannes uppenbarelsebok skiljer sig alltför mycket från de andra böckerna för att de ska kunna ha samma författare. Uppenbarelseboken har lockat och fascinerat många människor genom åren. De visioner som Johannes skrivit ner i boken är inte alltid lätta att tolka. Men grundtemat i boken handlar om att ondskan, djävulen, kommer att fördrivas och besegras av Gud själv. Ett himmelskt rike ska öppna sig för alla människor som vill följa Gud. Johannes beskriver himmelriket som en helig stad där "livets vatten, klar som kristall" rinner från Guds och Lammets tron. Där skall evig fred råda "och det skall inte mer bli natt, ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem" (22:1-5) När Johannes skriver om djävulen och draken, som måste bekämpas, har många forskare tolkat honom som att han menar den tidens romerska rike. Rom var för Johannes sinnebilden för den onda besten, för draken som bär siffrorna 666 (siffrorna skulle kunna uttydas som en omskrivning för kejsar Neros namn): "Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666". (13:18) ja:ヨハネの黙示録 ko:요한묵시록

Indoeuropéer

Indoeuropéer kan betyda: # Talarna av indoeuropeiska språk. # Urindoeuropéerna, de tänkta talarna av det rekonstruerade urindoeuropeiska språket.

Grekisk mytologi

Mytologiska gestalter
*(listan är ännu ofullständig)*
Skapelsen Chaos Gaia Tartaros Eros Erebos Nyx Aither Hemera Uranos Pontos Kronos titaner kykloper hekatoncheirer giganter erinyer nymfer
Olympiska gudar och gudinnor Zeus Hera Poseidon Ares Hermes Hefaistos Afrodite Athena Apollon Artemis Hestia Demeter Dionysos Hades
Vattnets gudar Poseidon Okeanos najader nereider Nereus Thetis Galatea tritoner Triton Proteus
Jordens gudar och gudinnor Dionysos satyrer silener Silenus menader nymfer Pan och Demeter
Underjordens gudar Hades Persefone Tartaros Karon Kerberos erinyer harpyjor
Titaner Okeanos Koios Krios Hyperion Iapetos Kronos Koios Phoebe Tethys Theia Rhea Mnemosyne Themis Atlas Prometheus Epimetheus Menoethius
Giganter Alkyonios Klytias Enkelados Echion Athos
Övriga gudar Helios Selene Eos Aiolos Boreas Euros Notos Zefyros Hekate Eris Nemesis Tyche Dike Moira Kirke Morfeus Nike Hybris chariter Aglaea Euphrosyne Thalia
Musor Klio Euterpe Thalia Melpomene Terpsichore Erato Polyhymnia Kalliope Urania Melete Mneme Aoide
Nymfer Echo Eurydike dryader oreader okeanider nereider najader Hesperiderna Plejaderna Hyaderna
Hjältar och hjältinnor Herakles Akilles Odysseus Ajax Perseus Theseus Bellerofon Europa Orion Jason Oidipos amazoner
Monster och djurgestalter Tyfos Echidna Nemeiska lejonet Kerberos Ladon Kimera Sfinx Hydra Minotaur Pegasus Talos Skylla Karybdis Lamia Empusa gorgoner Medusa Stheno Euryale sirener cykloper Polyfemos kentaurer Keiron satyrer tritoner
Platser Olympen Troja Hades Tartarus Styx Hesperidernas trädgård
Föremål Aigis Gyllene skinnet

Den grekiska mytologin är en samling mytologiska berättelser som innefattar såväl s.k. svarssägner och skapelseberättelse, mytologiska beskrivningar av äldre historiska händelser som rent sagostoff. Som vi känner den idag, nedtecknades den grekiska mytologin först omkring 500-400 f.Kr. och dess ursprung var redan då förlorat i ett dunkelt förflutet. Dess mångfacetterade värld och gestalterna i den kan sägas återspegla dels det faktum att den grekiska religionen saknade sådant som heliga skrifter och trosartiklar, dels den grekiska kulturens relativa ungdom och spridning över ett inhomogent geografiskt område som gränsade till många andra kulturer. Den grekiska religionen saknade förkunnare och profeter, istället var det diktarna och oraklen som återgav detaljerna i den mytologiska världen och deras konsekvens för människorna. Det är alltså förmodligen inte så att den grekiska mytologin entydigt återspeglar ett religiöst system som existerat vid någon specifik tidpunkt. Det går inte ens att påvisa existensen av någon utvecklad grekisk kult innan den grekiska mytologins tillkomst. Dock innehåller naturligtvis den grekiska mytologin liksom många andra mytologier symboliska förklaringar på t.ex. celesta fenomen som kan identifieras med både förgrekisk kult i dagens Grekland och övertaget mytologiskt stoff från andra kulturer. I mötet med andra kulturer upptogs främmande gudar vilka sammansmälte till olika, mer eller mindre koherenta, gudomliga gestalter på de grekiska öarna och i de grekiska stadsstaterna. När berättelserna senare nedtecknades antog de en form som återspeglade mellanliggande historiska skeenden och kulturella skillnader mellan olika delar av den grekiska världen. Dessutom utgjorde mytologin redan tidigt i antikens Grekland källmaterial för drama och konst, och dess betydelse som en samling allegorier är alltså ungefär lika gammal som mytologin som vi känner den idag. Jämfört med t.ex. kristendomen saknar de grekiska berättelserna polariseringen mellan gott och ont: Gudarna såväl som hjältarna uppvisar många mänskliga drag och både goda och dåliga sidor. Det finns forskning som visat att den tidiga kristendomen upptog element från den grekiska kulten, men den grekiska mytologin, dess senare romerska derivat och deras "beläten" var i princip det som kristendomen i första hand vände sig emot.

Tolkning av mytologin

Uttolkningen och omtolkningarna av den grekiska mytologin är betydligt äldre än mytologin i dess idag vanliga form. Redan grekerna själva fann dessa myter anstötliga och för disparata för att kunna tas på allvar. Deras försök att systematisera myterna gjorde att de relativiserades redan under antiken - de tolkades som allegorier för naturfenomen och äldre historiska skeenden. T.ex. eftersträvade Platon en abstrahering av tron, och enligt honom var berättelsen om Orfeus ett uttryck för själens odödlighet, och Aristoteles uppfattade berättelserna om kentaurerna som en omskrivning av de beridna jägare i Tessalien som befriade landskapet från vilda tjurar. Därefter har kristna uttolkare betraktat berättelserna som hedniska förvrängningar av den kristna läran. Med nyplatonismen som teoretiskt ramverk har antikens mytologi och dess gestalter kunnat ses som allegorier för det kristna budskapet och som sådana kunnat tjäna sedeslärande syften. Den grekiska mytologin utgjorde en självklar kulturell referensram i den kristna världen fram till den s.k. "mörka tiden" då det klassiska bildningsidealet föll i glömska. Under renässansen, då ju antiken blev föremål för pånyttfödd vördnad, tilläts antikens mytologi att samexistera med kristendomens budskap i konst och lyrik. Gradvis kom också de kristna gestalterna att ikläs en antik dräkt till den grad att förkunskap stundtals blev en förutsättning för att skilja på kristet och förkristet. T.ex. sågs Botticellis målning Venus födelse som en allegori för himmelsk kärlek och Boccaccio såg i berättelsen om Adonis en icke-religiös allegori över årstidernas växlingar, vilken han använde i sin kärlekspoesi. Efter upplysningstiden har olika skolor försökt kontextualisera myterna på ett mer neutralt sätt efter mer systematiska metoder genom att studera språkliga, rituella och historiska samband. T.ex. Max Müller, Wilhelm Grimm och C.G. Jung har på var sitt sätt utifrån en romantisk föreställning om bakomliggande oföränderliga storheter, s.k. mytologem gemensamma för alla trosssytem, försökt "avklä" de mytologiska berättelserna och gestalterna deras "språkliga dräkt" för att kunna beskriva dessa bakomliggande storheter. T.ex. Jung såg i de grekiska myterna medvetandets projiceringar av psykets inre drama på t.ex. naturfenomen. Enligt honom är alltså den grekiska mytologin den utvecklade grekiska kulturens litterära omtolkningar av tidigare epokers fantasifulla förklaringar på t.ex. naturfenomen. Antropologer brukar istället uppfatta myterna som en sorts teoretisk överbyggnad till riten och försöker beskriva dem som produkten av en historisk process där de mytiska gestalterna ses som dynamiska avtryck av den kult som varit verksam i olika kulturer. Antropologin beskriver sålunda t.ex. Afrodite som produkten av en sammansmältning av kärleksgudinnor från flera kulturer.

Skapelsen

I begynnelsen var Chaos och efter honom uppstod jorden Gaia, underjorden Tartaros, kärleken Eros samt i vissa versioner urmörkret Erebos och natten Nyx. Dessa alstrade i sin tur luften Aither och dagen Hemera. På egen hand skapade Gaia därefter himlen Uranos och havet Pontos. Med Uranos fick hon sedan titaner, kykloper och hekatoncheirer. Den yngste av titanerna var tiden, Kronos. Han dödade sin far Uranos och tog makten i gudavärlden. Av Uranos' kropp skapades sedan Afrodite, giganter, erinyer och nymfer. Kronos dödades i sin tur av sin yngste son, himmelsguden Zeus. Zeus, i sin tur, delade makten över världen med havsguden Poseidon och underjordens härskare Hades.

De viktigaste gudarna

Bland de talrika grekiska gudarna utkristalliserar sig en krets av tolv högsta gudar. Vilka dessa är varierar något, men de är aldrig fler än tolv vid samma tillfälle: # Zeus # Hera # Poseidon # Demeter # Hefaistos # Athena # Apollon # Artemis # Ares # Afrodite # Hermes # Hestia # Dionysos # Hades

Andra gudar

Till dessa gudar tillkommer en lång rad underordnade gudar som antingen är starkt associerade med någon av de centrala och ibland t.o.m. betraktas som ett binamn till någon av dem, eller som framför allt var föremål för en lokal kult och därmed hade sina motsvarigheter bland de centrala gudagestalterna eller andra lokala gudar. Dessa ”andra rangens gudar” beskrivs ofta efter de domäner de är associerade med.

Se även

- Grekisk religion
- Nymf Kategori:Grekisk mytologi ja:ギリシア神話 ko:그리스 신화

Semitiska språk

Semitiska språk är en språkgrupp under afroasiatiska språk.

Semitiska språk i storleksordning

Totalt talas semitiska språk av ca 200 miljoner människor.
- Arabiska (170 miljoner talare)
- Maltesiska (330 000 talare)
- Arameiska (17,5 miljoner)
- Turabdinska (ca 1,5 miljoner)
- Urmiska
- Amhariska (15 miljoner talare)
- Hebreiska (6 miljoner talare)
- Tigrinska (4 miljoner talare)
- Guragespråk - (700 000 talare i Etiopien)
- Tigre - (200 000 talare i Eritrea)
- Harari - (15 000 talare i Etiopien)
- Sydarabiska språk
- Mehri, jibbali och soqotri (tillsammans ca 50000 talare)
- Utdöda semitiska språk
- T.ex. akkadiska (fornassyriska), eblaitiska, amoritiska, ugaritiska, feniciska (forna Libanon) och sabeiska.
- Forntida semitiska språk (som övergått till en annan språkgrupp)
- Arameiska (idag nyarameiska), syrianska/arameer, assyriska/assyrier, babylonier-kaldeer/kaldeiska. Kallas på det egna språket suroyo/suraya.
- Kanaaniska (idag hebreiska),
- Geez (idag tigrinska) samt
- gammalarabiska som fortfarande används som talspråk. Kategori:Semitiska språk ja:セム語派

Judendom

Judendom, judarnas religion. Moderreligion till kristendom och delvis även islam. Den hebreiska Bibeln, Tanach, är också helig skrift för de kristna och kallas av dem Gamla Testamentet. Judendom är en abrahamisk religion.

Historia

Judendomen räknar Mose som sin religionsstiftare. Enligt Torah föddes han under en period då judarnas var slavar i Egypten. Mose ledde judarna ut ur Egypten ut i Sinaiöknen där Israels folk slöt ett förbund med Gud och fick Lagen vid berget Sinai (se vidare Uttåget ur Egypten). Trots inflytanden från olika håll genom årtusenden finns det några punkter i läran som varit konstanta:
- Monoteismen (i allra äldsta tiden monolatri), att det inte finns några gudar utom Gud (första budordet). Enligt andra och tredje budordet får dessutom Gud inte avbildas och hans namn inte uttalas.
- Israel är Guds utvalda folk.
- Det heliga landet har Gud givit sitt folk
- Jerusalem är platsen för judarnas gudsdyrkan. (Observera dock samaritanernas mening att fjället Gerizim är den rätta platsen.) Judarna firar sabbat från solnedgång på fredag kväll fram till mörkrets inbrott på lördag kväll. På sabbaten hålls bön i synagogan och särskilda sabbatsföreskrifter gäller.

Större högtider

De tre pilgrimshögtiderna

- Pesach (judisk påsk)
- Shavuot (veckofesten, judisk pingst)
- Sukkot (lövhyddohögtiden)

De höga heligdagarna

- Rosh hashana (den judiska nyårsdagen)
- Jom kippur (försoningsdagen)

Andra centrala högtider och minnesdagar

- Tisha beav (minnesdag om Tempelets ödeläggande)
- Simchat Tora (Torans glädjesfest)
- Chanukka (tempelinvigningsfesten, ljushögtiden)
- Tu bishvat (trädens nyårsdag)
- Purim (judiskt "karneval")
- sabbat (Fredag kväll 24h framåt "vilodag")

Se även

- Förbundsarken
- JHVH
- Profeter
- Religion
- Synagoga

Extern länk

- [http://www.us-israel.org The Jewish Virtual Library] Kategori:Judendom ja:ユダヤ教 simple:Judaism tokipona:nasin sewi Juta zh-cn:犹太教

Erik Brate

Erik Brate var en tidig svensk språkforskare. Han föddes 1857 och dog 1924. Brate, Erik Brate, Erik

Kategori:Nordisk mytologi

Huvudartikel: Nordisk mytologi

Völuspá

Völuspá eller Völvans Spådom, i översättning av Erik Brate.

Externa länkar

Poetiska Eddan

Innehållet

Gudomlig mytologi och visdomsord

Sagor och legender

Annan poesi

Se även

Länkar

Edda

Gud

Typer av gudstro

Teorier om Guds existens och gudstrons uppkomst

Några gudar och gudsnamn

Se även

Völva

Se även

Island

Historia

Politik

Geografi

Ekonomi

Infrastruktur

Vägar

Järnvägar

Båttrafik

Flygtrafik

Telekommunikation

Kultur

Externa länkar

Kristendom

Kristen tro

Tidig historia

Uppdelning

Bokstavstro

Kronologiskt släktskapsträd för kristna riktningar

Se även:

Norden

Politisk historia

Se även

Yggdrasil

Se även

Eskatologi

Den kristna eskatologin

Asatrons eskatologi

Se även

Kristendom

Kristen tro

Tidig historia

Uppdelning

Bokstavstro

Kronologiskt släktskapsträd för kristna riktningar

Se även:

Balder

Balders död

Balder och Kristus

Se även

Kristus

Se även

Vindhem

Himmelriket

Se även

Uppenbarelseboken

Indoeuropéer

Grekisk mytologi

Tolkning av mytologin

Skapelsen

De viktigaste gudarna

Andra gudar

Se även

Semitiska språk

Semitiska språk i storleksordning

Judendom

Historia

Större högtider

De tre pilgrimshögtiderna

De höga heligdagarna

Andra centrala högtider och minnesdagar

Se även