:: wikimiki.org ::
| Valais |
Valais
Valais, kanton i södra Schweiz. Valais gränsar i söder till Italien, i väster till Frankrike, i öster till Uri och Ticino samt till Vaud och Bern i norr.
Kategori:Schweiz kantoner
Kategori:Valais - kanton
als:Kanton Wallis
Kanton:Denna artikel handlar om de regionala enheterna med benämningen kanton. För staden i Kina med detta namn, se Guangzhou.
Kanton är benämningen på regionala enheter i Schweiz, Frankrike, Luxemburg och Bosnien. Se vidare:
- Schweiz kantoner
- Frankrikes kantoner
- Luxemburgs kantoner
- Bosniens kantoner
Kategori:Regionala politiska indelningar
Schweiz
Schweiz, eller officiellt Schweiziska Edsförbundet, (latin: Helvetia, Confoederatio Helvetica; tyska: Schweizerische Eidgenossenschaft; franska: Confédération Suisse; italienska: Confederazione Svizzera; rätoromanska: Confederaziun Svizra) är en förbundsrepublik i Centraleuropa, gränsandes till Frankrike, Tyskland, Italien, Österrike och Liechtenstein. Landet har en lång tradition av politisk och militär neutralitet, men även av internationellt samarbete då det är hem för många internationella organisationer.
Historia
Huvudartikel: Schweiz historia
Geografi
Schweiz ligger i Centraleuropa och ligger till största delen i Alperna. Schweiz är en av Europas minsta stater med sina 41 285 km2 (något större än Skåne och Småland tillsammans) och är helt omgärdat av andra stater.
Kantoner
Huvudartikel: Schweiz kantoner
300px
Schweiz är indelat i 23 kantoner varav 3 är uppdelade i halvkantoner. De äldsta kantonerna är Schwyz, Unterwalden och Uri som tillsammans bildade Schweiziska edsförbundet den 1 augusti 1291. Schweiz kantonsindelning har varit densamma sedan 1815 med undantag för kantonen Juras utbrytning ur Bern, 1979.
Regioner
Schweiz delas in i sju regioner.
- Östschweiz - bestående av kantonerna Sankt Gallen, Thurgau, Appenzell, Glarus, Shaffhausen och Graubünden
- Zürich - bestående av kantonen Zürich
- Centralschweiz - bestående av kantonerna Luzern, Schwyz, Unterwalden, Uri och Zug
- Nordvästschweiz - bestående av kantonerna Basel och Aargau
- Mittelland - bestående av kantonerna Bern, Fribourg, Jura, Neuchâtel och Solothurn
- Tessin - bestående av kantonen Ticino
- Lémanique - bestående av kantonerna Genève, Vaud och Valais
Natur
Schweiz består av tre naturliga regioner: bergskedjorna Alperna och Jurabergen som dominerar söder och öster respektive nordväst samt en skogsregion som skiljer de två bergskedjorna åt.
Schweiz består av 38 % åkermark, 30,4 % skog, 25,5 % impediment och 5,8 % bebyggelse.
Klimat
Det schweiziska klimatet domineras av atlantvindar i väst, medelhavsvindar i söder, kontinentalvindar i öst och mellaneuropeiska lågtryck i norr. Under sommaren ligger medeltemperaturen mellan 18 och 20 grader i dalarna och runt 10 grader på de högre höjderna. Sommartid så brukar gränsen för minusgrader ligga kring 3 000 m.ö.h.. De södra delarna av kantonen Ticino har i det närmaste medelhavsklimat.
Berg
medelhavsklimat
Med sitt läge i Alperna finns det många höga bergstoppar i Schweiz. I kantonen Valais återfinns Schweiz högsta berg, Dufourspitze 4 634 m.ö.h..
Floder
Dom tre längsta floderna i Schweiz heter Aare (295 km), Rhône ( 264 km) och Rhen (375 km)
Sjöar
Med sitt bergiga landskap har Schweiz många långsmala och djupa sjöar.
Städer
Demografi
300px
Schweiz har fyra officiella språk: tyska (gult), franska (lila), italienska (grön) och rätoromanska (röd).
Politik
Alla vuxna medborgare i Schweiz har rätt att delta i kommunfullmäktiges möten och i lokala folkomröstningar i vilka kommunala beslut fattas.
Kantonerna (Glarus och Innerrhoden i Appenzell) har en medborgarförsamling bestående av alla röstberättigade medborgare. Sammanträdena hålls på ett torg i staden en gång om året. Besluten fattas genom handuppräckning.(Direktdemokrati)
Landet har haft flest folkomröstningar i världen.
Styrelseskick
Schweiz är en federation med ett utbrett självstyre i kantonerna. Kantonerna har sina egna författningar, parlament och regeringar. Federationen är en republik med en president och ett tvåkammarparlament, Förbundsförsamlingen (ty. Bundesversammlung, fr. Assemblée fédérale). Förbundsförsamlingens är uppdelad i Ständerrådet (ty. Ständerat, fr. Conseil des États, it. Consiglio degli Stati) och Nationalrådet (ty. Nationalrat, fr. Conseil national, it.Consiglio nazionale). Den verkställande makten utövas av en regering, Förbundsrådet (ty. Bundesrat, fr. Conseil fédéral), som består av sju ministrar som utses av Förbundsförsamlingen.
Den schweiziska konstitutionen
Den nuvarande schweiziska konstitutionen instiftades år 1848 och har sedan dess reviderats två gånger 1874 och 1999.
Federalism
I den schweiziska konstitutionen är kantonernas existens och självständighet hårt reglerad. Varje kanton är namngiven i konstitutionens första artikel. Detta medför att en förändring av konstitutionen är nödvändig för att skapa en ny kanton eller om en kanton vill lämna federationen. För att en ändring av konstitutionen ska komma till stånd krävs en federal folkomröstning där en majoritet av de röstande är för förändringen samt att det finns en majoritet för förslaget i en majoritet av kantonerna. Om ändringen avser en tillkommande kanton krävs även en majoritet av rösterna i den tilltänkta kantonen. Detta förfarande har inneburit att antalet kantoner har i princip varit oförändrat sedan 1848. Efter 30 års förhandlingar lyckades den franskspråkiga och katolska kantonen Jura att bryta sig ur den tyskspråkiga och protestantiska kantonen Bern.
De schweiziska kantonerna är garanterad en väl tilltagen självständighet. I princip kräver konstitutionen endast att kantonerna skall vara republiker och att de skall respektera jämlikhet och mänskliga rättigheter. Trots detta så skiljer sig inte kantonernas egna konstitutioner, lagar och styrelseskick i från varandra, de största skillnaderna ses i kommunernas självständighet och i vilken utsträckning som man använder sig av folkomröstning i beslutsprocessen.
En viktig del i den schweiziska federalismen är att även de små kantonerna måste få göra sin stämma hörd och detta märks tydligt i den majoritet som krävs för en förändring av konstitutionen. Sedan 1970 har de små kantonerna röstat ner fyra konstitutionsförändringar trots att en majoritet av den schweiziska befolkningen har varit för förslagen har förslagen inte haft majoritet i en majoritet av kantonerna.
Rösträtt
Alla schweiziska medborgare, oavsett kön, som har fyllt 18 år har rösträtt i de federala valen. Den schweiziska kvinnan fick inte rösträtt i federala val förrän 1971, vilket är mycket sent med västerländska mått mätt.
Förbundsförsamlingen
Huvudartikel: Förbundsförsamlingen
Ständerrådet
Ständerrådet har 46 ledamöter och varje kanton har två platser. Kantonerna Unterwalden, Basel och Appenzell är uppdelade i halvkantoner där varje halvkanton har en representant i Ständerrådet
Nationalrådet
Nationalrådet har 200 ledamöter som väljs för en mandatperiod om fyra år. Antalet ledamöter i Nationalrådet är proportionerligt mot antalet invånare i kantonen, med undantaget att alla kantoner och halvkantoner skall ha minst en plats i Nationalrådet. Kantonerna Uri och Glarus samt halvkantonerna Obwalden, Nidwalden, Appenzell Ausserrhoden och Appenzell Innerrhoden har en ledamot var. Kantonen Zürich är med sina 34 ledamöter den kanton med störst representation.
Förbundsrådet
Huvudartikel: Förbundsrådet (Schweiz)
Förbundsrådet är Schweiz verkställande organ, regering. Förbundsrådet utses av Förbundsförsamlingen och ministrarnas politiska och geografiska tillhörighet är reglerad. Minst två ministrar skall komma från de fransk- eller italienskspråkiga kantonerna, medan de övriga fem kan komma från alla kantoner. De största partierna i Förbundsförsamlingen är alltid garanterade någon eller några ministerposter enligt en fastställd formel.
President
Ordförande i Förbundsrådet väljs i december varje år av Förbundsförsamlingen, det vill säga Nationalrådet och Ständerrådet gemensamt, och den som innehar det uppdraget är även Schweiz' president. Presidentens huvudsakliga uppgift är att vara ordförande vid Förbundsrådets sammanträden. Presidenten har ingen mer makt än övriga ledamöter i Förbundsrådet, förutom vid lika röstetal när hans röst är avgörande.
Schweiz presidenter och vicepresidenter: Lista över Schweiz presidenter och vicepresidenter
Ekonomi
Schweiz hör till de rikaste länderna i världen. Landet har en god ekonomi och försörjer sig bland annat på turism, choklad, klockor och ost.
Utbildning
Kultur
Världsarv
- Benediktinerklostret Sankt Johann i Müstair
- Klostret i Sankt Gallen
- Glaciärområdet Jungfrau-Aletsch-Bietschhorn
- Gamla staden i Bern
- De tre slotten och försvarsmuren runt handelsstaden Bellinzona
- Monte San Giorgio
Externa länkar
- [http://www.burgen.ch/GIFS_KL/Schweiz.jpg Karta över Schweiz och omgivande länder] (engelsk)
- [http://www.bfs.admin.ch/bfs/portal/en/index.html Swiss Federal Statistical Office Swiss Statistics]
- [http://www.admin.ch/ch/f/rs/101/index.html 101 Constitution fédérale de la Confédération suisse]
Kategori:Europas länder
Kategori:Kustlösa staterKategori:Schweiz
als:Schweiz
ja:スイス
ko:스위스
ms:Switzerland
simple:Switzerland
th:ประเทศสวิตเซอร์แลนด์
zh-min-nan:Sūi-se
Frankrike
Frankrike, egentligen Republiken Frankrike, är ett land i Västeuropa. Frankrike brukar sägas ha sex kanter: tre kuster mot Atlanten, Engelska kanalen och Medelhavet och tre landgränser: I söder gränsar landet mot Spanien och Andorra, åt öster mot Italien, Monaco och Schweiz, och åt nordost mot Tyskland, Luxemburg och Belgien.
Frankrike är en av de stater som grundade EU.
Historia
:Huvudartikel: Frankrikes historia
Dagens Frankrike upptar ungefär samma områden som det de keltiska gallerna bebodde och som kom att bli den romerska provinsen Gallien under 100-talet f.Kr.. Gallerna antog snabbt det romerska språket och den romerska kulturen. Kristendomen introducerades under perioden 200-300 e.Kr. och Gallien invaderades därefter av germanska stammar, i första hand frankerna efter vilka landet fått sitt svenska namn (franskans France syftar dock på Île-de-France, de capetingiska kungarnas egendom kring Paris som tidigare kallades Francia och Pays de France).
Trots att den franska monarkin kan härledas ända tillbaka till 400-talet började inte landets existera som enhetlig statsbildning förrän i mitten av 800-talet då Karl den stores rike delades i en östlig del, sedermera Tyskland, och den västliga del som blev Frankrike.
Karl den stores söner styrde landet fram till 987 då Hugo Capet, frankisk hertig och Paris' greve, lät kröna sig som kung av Frankrike. Hans ättlingar styrde Frankrike till 1792 då den franska revolutionen gjorde landet till en republik efter de omvälvande händelserna som började 1789.
Napoleon I tog kontroll över republiken 1799 och kallade sig Förste konsul. Hans arméer utkämpade många krig över hela Europa, erövrade många länder och etablerade flera kungadömen med Napoleons släktingar vid tronen. Efter Napoleons fall 1815 återställdes monarkin i Franrike för att störtas i.o.m. den andra republiken som i sin tur avlöstes av Louis-Napoléon Bonaparte, brorson till Napoleon I, som först valdes till president och därefter utropade det andra kejsardömet och sig själv till Napoleon III. Han avsattes och avlöstes av den tredje republiken.
Visserligen hörde Frankrike till segermakterna både i första och andra världskriget men led svårt i båda krigen och lyckades aldrig återta sin forna ställning. Under det krisartade året 1958 genomförde General de Gaulle en omfattande reform som ledde till den femte republiken och dagens stabila presidentiella demokrati.
Under de senaste decennierna har samarbetet mellan Frankrikes och Tyskland haft en central betydelse för den ekonomiska integrationen i Europa och Frankrike har idag en central roll i det europeiska samarbetet kring Ekonomiska och monetära unionen.
Frankrike är en av FN:s säkerhetsråds fem permanenta medlemmar och har kärnvapen.
:Se även:
- Ludvig XIV av Frankrike
- Lista över Frankrikes statsöverhuvuden
Politik
: Huvudartiklar: Frankrikes politik
Den femte republikens konstitution antogs vid en folkomröstning den 28 september 1958. Konstitutionen stärkte statschefens position gentemot parlamentet och fastställer att presidenten (Président de la République) ska tillsättas genom direkta val för ämbetsperioder på 5 år (ursprungligen 7 år). Presidentens omfattande befogenheter ska säkerställa statsmaktens stabilitet och statens existens. Presidenten tillsätter premiärminstern, leder regeringen, kan utlysa nyval till parlamentet, har makten över militären och är den som undertecknar internationella avtal.
De 577 ledamöterna i nationalförsamlingen (les députés de l'Assemblée nationale), den lagstiftande församlingen, tillsätts för femårsperioder genom direkta val i enmansvalkretsar. Nationalförsamlingen har möjligheten att upplösa regeringen som därmed återspeglar majoriteten i nationalförsamlingen. Hälften av senatorerna (les sénateurs, f.n. 331, kommer att utökas till 346 fram till 2010) i nationalförsamlingens överhus (Sénat) tillsätts var tredje år för en period på sex år. Senatorerna har begränsad makt och nationalförsamlingen har alltid sista ordet om oenighet råder mellan de två kamrarna utom i konstitutionella frågor. Regeringen har ett stark inflytande över nationalförsamlingens dagordning.
Det franska politiska livet har under de senaste decennierna utmärkts av en polarisering mellan två politisk grupperingar: Vänstern kring franska socialistpartiet (Parti Socialiste) och högern kring först RPR (Rassemblement Pour la République) därefter dess efterföljare UMP (Union pour un Mouvement Populaire eller Union pour la Majorité Présidentielle). Extremhögerpartiet FN (Front National) förespråkar "mer lag och ordning" och tuffare invandringspolitik och har sedan början av 1980-talet hamnat på omkring 16% av rösterna i valen.
De har sedan även haft stora strejker i Paris under senare år.
Administrativ uppdelning
Front National
: Huvudartikel: Frankrikes administrativa uppdelning
Frankrike är uppdelat i
- 26 regioner (régions), 22 inhemska och fyra översjöiska: Se Frankrikes regioner
- 100 departement (départements): Se Frankrikes departement
- 342 arrondisment (arrondissements): Se Frankrikes arrondissement
- 4 040 kantoner (cantons), inklusive 156 översjöiska: Se Frankrikes kantoner
- 36 679 kommuner (communes): Se Frankrikes kommuner
Departementen är numererade och dessa nummer används som postnummer och på bilarnas registreringsskyltar.
De översjöiska departementen är forna franska kolonier som numera åtnjuter samma eller motsvarande status som det egentliga Frankrike. De betraktas som delar av Frankrike (och därmed också EU) snarare än avhängiga territorier. De översjöiska territorierna och länderna utgör delar av den franska republiken men inte av Europa eller EU. Trots detta används euro som valuta även i dessa områden. De översjöiska kommunerna har en administrativ status mittemellan de översjöiska departementen och de översjöiska territorierna. Frankrike kontrollerar också ett antal öar i Indiska oceanen och Stilla havet: Nya Kaledonien, Franska Polynesien, Wallis- och Futunaöarna och de Franska sydliga och Antarktiska territorierna.
Dessutom var Frankrike före revolutionen 1789 uppdelat i provinser. Se vidare: Frankrikes provinser.
I Frankrike kallas motsvarigheten till landshövding Président du conseil général.
Geografi
Président du conseil général
: Huvudartikel: Frankrikes geografi
Frankrike sträcker sig från Medelhavet till Nordsjön och från Rhen till Atlanten. Det angränsar till Storbritannien, Belgien, Luxemburg, Tyskland, Schweiz, Italien, Monaco, Andorra och Spanien. Utanför moderslandet har Frankrike gemensamma landgränser med Brasilien, Surinam och Nederländerna.
Förutom moderlandet i Västeuropa (la métropole) består Frankrike av territorier i Nordamerika, Karibien, Sydamerika, Indiska oceanen, Stilla havet och Antarktis (anspråken på landområdet i Antaktis erkänns inte av de flesta länderna i världen).
Frankrike rymmer landskap av många, mycket varierande slag, från kustslätterna i norr och i väst vid Atlanten och Nordsjön till de stora bergskedjorna, Pyrenéerna i söder och Alperna i öster med Alpernas högsta bergtopp Mont Blanc, 4 810 m. Inne i landet finns andra bergskedjor som Centralmassivet och Vogeserna.
Frankrike delas mellan fyra stora flodsystem varav tre utmynnar i Atlanten. De rinner över det svagt lutande slättlandet i norra och västra Frankrike och eras bördiga flodområden har gjort att landets ekonomiska och politiska medelpunkt hamnat i landets norra delar, vilket kan ses som en starkt bidragande orsak till att Paris blivit landets centrum.
: De större franska floderna är:
- Loire - rinner ut i Biscayabukten och vars hela avrinningområde finns i Frankrike.
- Rhône - som födds i Schweiz och inträder i Franrike via Genèvesjön för att sedan möta Saône vid Lyon och därefter, som enda franska flod rinna ut i Medelhavet vid Marseille.
- Seine - den enda större floden som mynnar ut i Engelska kanalen. Viktiga bifloder är Oise, Marne, Yonne och Aube.
- Garonne - som födds i Spanien men passerar den franska gränsen efter bara ett par kilometer och passerar städer som Toulouse och Bordeaux.
- Meuse - födds i Frankrike men rinner ut i Belgien och Nederländerna
- Rhen - som utgör Frankrikes gräns mot Tyskland
Klimatet i norra Frankrike är svalt och fuktigt medan det i de södra delarna råder ett torrt och hett medelhavsklimat. I området mellan Centralmassivet och Medelhavet återfinns också de legendariska vindarna Mistral- och Sirocconvindarna. Frankrike är, med undantag för Alperna, förskonat från extrema klimatförhållanden.
: Större eller kulturellt betydande franska städer:
Abbeville, Ajaccio, Albertville, Albi, Amiens, Angers, Angoulême, Aurillac, Bastia, Besançon, Bordeaux, Belfort, Brest, Brive, Caen, Cahors, Calais, Cannes, Carcassonne, Chamonix, Charleville-Mézières, Châtellerault, Chinon, Clermont-Ferrand, Colmar, Deauville, Dieppe, Digne-les-Bains, Dijon, Dole, Domremy, Dreux, Dunkerque, Evreux, Grenoble, La Baule, La Rochelle, Le Havre, Lille, Lyon, Marseille, Mende, Metz, Mont-de-Marsan, Montauban, Montpellier, Nantes, Nice, Nîmes, Orléans, Paris, Pau, Périgueux, Perpignan, Poitiers, Quimper, Reims, Rennes, Rodez, Roubaix, Saint-Gaudens, Saint-Etienne, Saint-Nazaire, Saint-Tropez, Saumur, Sète, Soissons, Strasbourg, Tarbes, Toulon, Toulouse, Tours, Tourcoing, Valence, Vichy
: Se även: Lista över Frankrikes städer, Lista över Frankrikes nationalparker
Ekonomi
: Huvudartikel: Frankrikes ekonomi
Frankrike har en diversifierad marknadsekonomi med endast ett fåtal statsägda företag. Den franska ekonomin är en av världens högst utvecklade och är starkt inriktad på högteknologi. Den räknas till världens femte största efter USA, Japan, Tyskland och Storbritannien.
Enligt WTO var Frankrike 2003 världens femte största varuexportör efter USA, Tyskland, Japan och Kina och den fjärde största importören efter USA, Tyskland och Kina.
Enligt OECD hade Frankrike 2003 störst andel utländska investeringar (räknat i procent) före USA och Belgien. Genom sitt kärnkraftsprogram är Frankrike också det land med högst grad av självförsörjande i Västeuropa och den av världens sju mest industrialiserade länder som producerar minst andel koldioxid. Levnadsstandarden i Frankrike är alltså väldigt hög.
Den franska ekonomin är en kombination av marknadsekonomi och stark men avtagande statlig inblandning. Stora områden med bördig mark, användningen av modern teknologi och subventioner har tillsammans gjort Frankrike till Västeuropas ledande jordbruksnation. Den franska ekonomin är, även efter förlusten av Algeriet på 1960-talet, en av världens starkaste. Frankrike har också en ledande rymdindustri och är den enda europeiska nation som har en nationell rymdcenter.
Den franska staten äger fortfarande en stor del av landets infrastruktur och är huvudägare i flera järnvägs-, elektricitets-, flygindustri- och telekommunikationsföretag men har sedan början av 1990-talet alltmer släppt sin kontroll över dessa sektorer. Staten säljer bit för bit av sin andelar i företag som France Telecom, Air France och i andra försäkrings- och försvars- samt bankföretag.
Frankrike sjösatte Euron tillsammans med 10 andra medlemmar 1 januari 1999 och i början av 2002 ersatte euromynt och -sedlar helt den franska francen.
Sedan andra världskriget har Frankrike stegvis närmat sig Tyskland såväl politiskt som ekonomiskt och de två länderna betraktas ofta de som leder den europeiska integrationen inom EU.
Frankrike lockar årligen 77 miljoner turister, vilket är betydligt fler än vad som bor i landet, och gör landet till världens populäraste turistdestination framför Spanien (51.7 miljoner) och USA (41.9 miljoner) enligt WTO (World Tourism Organisation).
Det som lockar turisterna är många städer av stort kulturellt intresse; stora mängder bad- och skidorter; idylliska landskap och världsmetropolen Paris.
: Se även: Lista över franska företag
Demografi
Religion
Frankrike är 75 % romerska katoliker, 6–7% muslimer (främst sunniter), 1,5 % protestanter, 1 % judar buddister m fl
Kultur
- Konstens historia: Frankrike
- Aubusson-tapet
- Gobeläng
- Lista över Frankrikes katedraler, kyrkor och kloster
Sport
- Frankrikes fotbollslandslag
Externa länkar
- [http://www.cia.gov/cia/publications/factbook/geos/fr.html CIA Factbook - France]
Kategori:Europas länder
kategori:Frankrike
als:Frankreich
fiu-vro:Prantsusmaa
ja:フランス
ko:프랑스
ms:Perancis
simple:France
th:ประเทศฝรั่งเศส
zh-min-nan:Hoat-kok
UriDenna artikel handlar om kantonen Uri. För fler betydelser av Uri, se Uri (olika betydelser).
----
Uri är en kanton i mellersta Schweiz kring floden Reuss. Huvudstad är Altdorf. Det är ett alplandskap där man främst lever av turism och av jordbruk i dalarna. Uri är en av de schweiziska urkantonerna i Schweiziska edsförbundet.
Enligt legenden var denna kanton Wilhelm Tells hembygd.
Kategori:Schweiz kantoner
Kategori:Uri - kanton
als:Kanton Uri
Ticino
Ticino, ty. Tessin, kanton i sydöstra Schweiz. Ticino gränsar i söder till Italien, i öster till Graubünden samt till Uri och Valais i norr.
Berömda personer från Ticino
- Francesco Borromini (1599-1667), italiensk barockarkitekt
Kategori:Schweiz kantoner
Kategori:Ticino - kanton
Vaud
Vaud, kanton i sydvästra Schweiz. Vaud gränsar i söder till Genève, Valais och Italien, i väster till Frankrike, i öster till Bern och Fribourg samt till Neuchâtel i norr.
Kategori:Schweiz kantoner
Kategori:Vaud - kanton
als:Kanton Waadt
Kategori:Schweiz kantonerKantoner Schweiz
Kategori:Regionala politiska indelningar
als:Kategorie:Kanton
ko:분류:스위스의 주
Kategori:Valais - kantonKategori:Schweiz kantoner Andre GideAndré Paul Guillaume Gide (22 Kasım 1869 Paris - 19 Şubat 1951 Paris) Fransız yazar. 1947 yılı Nobel Edebiyat Ödülü sahibi.
İlk yıları
Gide, 22 Kasım 1869 tarihinde Paris, Fransa`da dünyaya geldi. Gide henüz 11 yaşındayken, Paris Üniversitesi`nde hukuk profesörü olan babası hayatını kaybetti. Ailedeki kadınların etkisi altında büyüdü.
Daha 21 yaşındayken (1891) ilk romanı Andre Walter'in Günlükleri`ni (Les Cahiers d'André Walter) yayımladı. 1893 ve 1894 yıllarında kuzey Afrika`ya seyahat etti. Cezayir`de Oscar Wilde ile tanıştı ve Afrika`da ilk homoseksüel deneyimlerini yaşamaya başladı.
Evliliği
1895`de annesinin ölümünden sonra kuzeniyle evlendi. 1896`da Normandiya`da bir komüne belediye başkanı oldu.
1900`den sonrası
1908`de bazı seçkin yazarlarla birlikte Nouvelle Revue française adında bir edebiyat dergisi kurmuştur. 1916`da ise 16 yaşındaki Marc Allégret ile sevgili olmuştur. 1924 yılında Corydon adlı homoseksüelliği savunan bir kitap yayımlamıştır, fakat eser ilk etapta ayıplanmıştır. 1925 yılında yayımladığı Kalpazanlar Gide`nin en önemli eserlerinden biri olarak görülür. 1926`da otobiyografik eser olan "Si le grain ne meurt" yayımlar.
Bir kısım eserleri
- Les cahiers d'André Walter - 1891
- Le traité du Narcisse - 1891
- Les poésies d'André Walter - 1892
- Le voyage d'Urien - 1893
- La tentative amoureuse - 1893
- Paludes - 1895
- Réflexions sur quelques points de littérature - 1897
- Les nourritures terrestres - 1897
- Feuilles de route 1895-1896 - 1897
- El Hadj
- Le Prométhée mal enchaîné - 1899
- Philoctète - 1899
- Lettres à Angèle - 1900
- De l'influence en littérature - 1900
- Le roi Candaule - 1901
- Les limites de l'art - 1901
- L'immoraliste - 1902
- Saül - 1903
- De l'importance du public - 1903
- Prétextes - 1903
- Amyntas - 1906
- Le retour de l'enfant prodigue - 1907
- Dostoïevsky d'après sa correspondance - 1908
- La porte étroite - 1909
- Oscar Wilde - 1910
- Nouveaux prétextes - 1911
- Charles-Louis-Philippe - 1911
- C. R. D. N. - 1911
- Isabelle - 1911
- Bethsabé - 1912
- Souvenirs de la Cour d'Assises - 1914
- Les caves du Vatican - 1914
- La symphonie pastorale - 1919
- Corydon - 1920
- Numquid et tu . . .? - 1922
- Dostoïevsky - 1923
- Incidences - 1924
- Caractères - 1925
- Les faux-monnayeurs - 1925
- Si le grain ne meurt - 1926
- Le journal des faux-monnayeurs - 1926
- Dindiki - 1927
- Voyage au Congo - 1927
- Le retour de Tchad - 1928
- L'école des femmes - 1929
- Essai sur Montaigne - 1929
- Un esprit non prévenu - 1929
- Robert - 1930
- La séquestrée de Poitiers - 1930
- L'affaire Redureau - 1930
- Œdipe - 1931
- Perséphone - 1934
- Les nouvelles nourritures - 1935
- Geneviève - 1936
- Retour de l'U. R. S. S. - 1936
- Retouches â mon retour de l'U. R. S. S. - 1937
- Notes sur Chopin - 1938
- Journal 1889-1939 - 1939
- Découvrons Henri Michaux - 1941
- Thésée - 1946
- Le retour - 1946
- Paul Valéry - 1947
- Le procès - 1947
- L'arbitraire - 1947
- Eloges - 1948
- Littérature engagée - 1950
Katolik kilisesi André Gide'in eserlerini 1952 yılında Yasak kitaplar listesi'ne koymuştur.
Dış Bağlantılar
- [http://www.gidiana.net/ Fransızca kaynak]
- [http://www.andregide.org/ İngilizce kaynak]
- [http://www.kalin.lm.com/gidph1.html Fotoğraflar]
Gide
Gide
ja:アンドレ・ジッド
zujer wynajem autokarw sms gate domeny szkoy policealne
|
|
|
|
