:: wikimiki.org ::

Vatikanstaten

Vatikanstaten

Vatikanstaten (it. Stato della Città del Vaticano), Vatikanen, namn på det självständiga påvedöme som är beläget i den nordvästra delen av den italienska huvudstaden Rom. I diplomatiska sammanhang används stundtals benämningen Heliga stolen. Runt Vatikanstaten löper en mur som är c:a 3 200 m lång. De delar av Vatikanen som allmänheten får besöka är Peterskyrkan och Vatikanmuseerna. Sixtinska kapellet nås via museikomplexet. För att besöka andra delar krävs tillstånd. 1984 skrevs Vatikanstaten in på UNESCO:s världsarvslista

Historia

Vatikanstaten existerar som ett resultat av ett fördrag mellan påvestolen och den fascistiska italienska regeringen 1929. Fram till 1870 existerade i Italien en statsbildning med namnet Kyrkostaten, som lydde under påven.

Sevärdheter

Vatikanstaten består av bl.a. Peterskyrkan, Sixtinska kapellet, Vatikanmuseerna och Vatikanträdgårdarna samt givetvis påvens bostad i Palazzo Apostolico, administrativa byggnader och kurians möteslokaler. Vatikanen har varit påvens residens sedan tidigt 1400-tal. Vatikanstaten har eget postväsen, myntverk, nyhetsbyrå, järnvägsstation och radiostation (som bl.a. sänder på svenska). Dagstidningen heter L'Osservatore Romano. Vatikanstatens högvakt, emellanät benämnd armé, kallas schweizergardet, som bildades under medeltiden.

Kyrkobyggnader

- San Pietro in Vaticano
- Sant'Anna dei Palafrenieri (arkitekturhistoriskt intressant med sin ovala grundplan och ovala kupol; ritad av Vignola)
- Sant'Egidio
- Santa Maria della Pietà, Campo Santo Teutonico
- Santi Martino e Sebastiano degli Svizzeri, schweizergardets egen kyrka
- San Pellegrino
- San Salvatore in Terrione
- Santo Stefano degli Abissini

Se även

- Television i Vatikanstaten
- Vatikanstatens militär
- Vatikanstatens gendarmeri

Externa länkar

- [http://www.vatican.va Vatikanstaten]
- [http://mv.vatican.va/3_EN/pages/MV_Home.html Vatikanmuseerna]
- [http://www.vaticanradio.org/scandinavo/svedese.htm Vatikanradion på svenska]
- [http://whc.unesco.org/pg.cfm?cid=31&id_site=286 UNESCO World Heritage Centre - Vatican City] Kategori:Europas länder Kategori:Kustlösa stater Kategori:Enklaver Kategori:Vatikanstatens världsarv als:Vatikan ja:バチカン ko:바티칸 시국 ms:Kota Vatican simple:Vatican City th:นครรัฐวาติกัน zh-min-nan:Vaticano

Italienska

Italienska, romanskt språk som talas av ungefär 70 miljoner människor, varav de flesta i Italien. Den italienska som talas idag är till stora delar baserad på toscanska dialekter och kan sägas vara ett mellanting av dialekterna som talas i Italiens södra delar och de norra delarnas galloromanska dialekt. Den sedan länge etablerade toscanska språkstandarden har de senaste årtiondena börjat bli influerad av den typ av italienska som talas i Milano, Italiens ekonomiska nav.

Historik

Historien av italienska är komplex, men nutidsstandarden för språket är väldigt skapad av fall som är relativt färska. De äldsta texterna som kan definitivt kallas italienska (mittemot italienskas föregångaren vulgärlatin) är några juridiska formler från regionen av Benevento, daterad circa 960-963 C.E. Italienska normaliserades först på 1300-talet av Dante Alighieri, som blandade några sydliga dialekter, särskilt sicilienska, med hans tuscaniska modersmål i de episka dikterna som kollektivt kallades Commedia (det lär vara Boccaccio som senare lade till epitetet divina i titeln).

Geografisk fördelning

Italienska är det officiella språket i Italien, San Marino och dessutom i de schweiziska kantonerna Ticino och Graubünden. Det är även det andra officiella språket i Vatikanstaten samt på den kroatiska halvön Istrien som hörde till Italien mellan världskrigen. Italienska talas också av stora invandrargrupper i Luxemburg, USA, Venezuela, Brasilien, Kanada, Argentina och Australien. Språket talas även i närliggande länder som Albanien och Malta. De flesta invånare i den albanska staden Shkodra är tvåspråkiga, med italienska som andra språk. Nämnas kan också att mindre italiensktalande grupper finns i de delar av Afrika som förr stått under italienskt styre, såsom Somalia, Libyen och Eritrea.

Grammatik

Italienska substantiv är antingen maskulinum eller femininum. Substantiv som slutar på -o är oftast maskulina och substantiv som slutar på -a är oftast feminina. Substantiv som slutar på -e kan vara antingen maskulina eller feminina. Substantiv på -o och -e får i pluralis ändelsen -i och feminina substantiv på -a får ändelsen -e.

Obestämd artikel

Obestämda artikeln (en, ett) heter i maskulinum un och i femininum una. Formen uno i maskulinum används framför ord som börjar på s framför konsonant eller på gn, ps, x eller z. I femininum förkortas una till un framför ord som börjar på vokal.
Bestämd artikel
Bestämda artikeln heter i maskulinum il, och i femininum la. Framför ord som börjar på vokal används både i maskulinum och femininum l. I maskulinum används lo framför ord som börjar på s framför konsonant eller på gn, ps, x eller z. I pluralis heter bestämda artikeln i maskulinum i, i femininum le. I maskulinum används gli framför ord som börjar på vokal, på s plus konsonant, på gn, ps, x eller z.
Verb
Verben böjs till skillnad från svenskan i många olika tempus och dessutom i två modus. Det talas oftast om tre konjugationer: första (i infinitiv slutar verbet på -are), andra (slutar på -ere) och tredje (slutar på -ire). Vissa av verben i tredje deklinationen är så kallade "isc-verb", som skjuter in "isc" på 1:a, 2:a och 3:e person singular samt 3:e person plural. Mönsterverb: parlare (tala), credere (tro), servire (tjäna), capire (förstå - "isc-verb"): Parlare
Infinitiv: parlare
Particip: parlato
Presens particip: parlante
Gerundivum: parlando
Nominativo:

Presente Imperfetto Pass remoto Futuro Condizionale Imperativo

jag parlo parlavo parlai parlerò parlerei -

du parli parlavi parlasti parlerai parleresti parla

han/hon/Ni parla parlava parlò parlerà parlerebbe parli

vi parliamo parlavamo parlammo parleremo parleremmo parliamo

ni parlate parlavate parlaste parlerete parlereste parlate

de/flera Ni parlano parlavano parlarano parleranno parlerebbero parlino
Congiuntivo:

Presente Imperfetto

jag parli parlassi

du parli parlassi

han/hon/Ni parli parlasse

vi parliamo parlassimo

ni parliate parlaste

de/flera Ni parlino parlassero

Credere
Infinitiv: credere
Particip: creduto
Presens particip: credente
Gerundivum: credendo
Nominativo:

Presente Imperfetto Pass remoto Futuro Condizionale Imperativo

jag credo credevo credei crederò crederei -

du credi credevi credesti crederai crederesti credi

han/hon/Ni crede credeva credò crederà crederebbe creda

vi crediamo credevamo credemmo crederemo crederemmo crediamo

ni credete credevate credeste crederete credereste credete

de/flera Ni credono credevano crederono crederanno crederebbero credano
Congiuntivo:

Presente Imperfetto

jag creda credessi

du creda credessi

han/hon/Ni creda credesse

vi crediamo credessimo

ni crediate credeste

de/flera Ni credano credessero

Servire
Infinitiv: credere
Particip: creduto
Presens particip: credente
Gerundivum: credendo
Nominativo:

Presente Imperfetto Pass remoto Futuro Condizionale Imperativo

jag servo servivo servii servirò servirei -

du servi servivi servisti servirai serviresti servi

han/hon/Ni serve serviva servì servirà servirebbe serva

vi serviamo servivamo servimmo serviremo serviremmo serviamo

ni servite servivate serviste servirete servireste servite

de/flera Ni servono servivano servirono serviranno servirebbero servano
Congiuntivo:

Presente Imperfetto

jag serva servissi

du serva servissi

han/hon/Ni serva servisse

vi serviamo servissimo

ni serviate serviste

de/flera Ni servano servissero

Capire
Infinitiv: capire
Particip: capito
Presens particip: capente
Gerundivum: capendo
Nominativo:

Presente Imperfetto Pass remoto Futuro Condizionale Imperativo

jag capisco capivo capii capirò capirei -

du capisci capivi capisti capirai capiresti capsci

han/hon/Ni capisce capiva capì capirà capirebbe capisca

vi capiamo capivamo capimmo capiremo capiremmo capiamo

ni capite capivate capiste capirete capireste capite

de/flera Ni capiscono capivano capirono capiranno capirebbero capiscano
Congiuntivo:

Presente Imperfetto

jag capisca capissi

du capisca capissi

han/hon/Ni capisca capisse

vi capiamo capissimo

ni capiate capiste

de/flera Ni capiscano capissero

Presente: Presens. Används som i svenskan, utan nämnvärda undantag; "parlo svedese" (jag talar svenska).
Imperfetto: Imperfekt. Används oftast vid upprepade handlingar; "andavo a piedi alla città ogni giorno" (jag gick till stan till fots varje dag).
Passato prossimo: Perfekt. Används vid nyliga enstaka händelser; "ieri sera ho parlato con Luigi" (igårkväll pratade jag med Luigi). Böjs med antingen avere (ha) eller essere (vara) som temporalt hjälpverb samt participet (parlato).
Passato remoto: Saknar motsvarighet i svenskan. Används ej i dagligt tal, uteslutande i litterära sammanhang för att beskriva en enstaka händelse. Kan användas för att beskriva något som hände för väldigt länge sedan. "Dante nacque 1265" (Dante föddes 1265).
Trapassato prossimo: Pluskvamperfekt. Används på samma sätt som i svenskan; "avevano già parlato quando sono venuto" (de hade redan talat när jag kom). Här går, precis som på svenska, "hade" (avevano) i imperfekt.
Trapassato remoto: Saknar motsvarighet i svenskan. Används för att uttrycka "dåtid i dåtid", precis som trapassato prossimo, men detta när huvudverbet står i passato remoto; "la bambina cominciò piangere dopo che ebbe capito che la sua bambola era rotta" (flickan började att gråta efter att hon hade förstått att hennes docka gått sönder).
Futuro: Futurum. Används som i svenskan, samt även vid vissa antaganden. "- Che ora è? - Saranno le undici." (- Vad är klockan? - Den är (kanske, omkring) elva.)
Condizionale: Konditionalis. Används på samma sätt som i svenskan, ibland kan dock det infinita verbet utelämnas: "vorrei un caffè, per favore" (jag skulle vilja ha en kopp kaffe, tack).
Congiuntivo presente: Presens konjunktiv. Används av puritaner och i litterära sammanhang, oftast efterföljande "che" (bl.a. "att"); "credo che lei faccia finta di essere innamorata" (jag tror att låtsas vara förälskad).
Congiuntivo imperfetto: Imperfekt konjunktiv. Används på samma sätt som presensformen när det andra verbet står i imperfekt; "credevo che lei faccesse finta di essere innamorata" (jag trodde att hon låtsades vara förälskad). Används även tillsammans med condizionale för att uttrycka "om ... vore ... så skulle ..."; "se fossi ricco andrei in Italia" (om jag vore rik så skulle jag åka till Italien).

Tredje konjugationen
Verben som slutar på -ire kan alltså vara "vanliga" ire-verb eller så kallade "isc-verb". Det finns en regel för att se vad ett verb är, men som brukligt är finns det så klart undantag.
Vanliga -ire: servire, partire, mentire (tjäna, avresa, ljuga)
"isc-": fallire, finire, sparire (misslyckas, sluta, försvinna)
Om de två bokstäverna som står innan "ire" antingen är likadana konsonanter (fallire) eller en vokal och en konsonant (finire, sparire) är verbet till största sannolikhet ett "isc-verb".
Externa länkar

- [http://www.ur.se/italiano Kurs i italienska från Utbildningsradion] Kategori:Italienska Kategori:Romanska språk Kategori:EU-språk ja:イタリア語 simple:Italian

Påve

Påve (av latin papa "fader"), benämning på biskopen av Rom och samtidigt den romersk-katolska kyrkans högste ledare. Själva ordet "påve" kunde förr även användas om andra höga kyrkoledare. Patriarken av Alexandria bär alltjämt titeln påve, liksom maronitiska kyrkans överhuvud. Den romerske påven räknas som aposteln Petrus efterträdare och kallas sedan medeltiden ibland för "Kristi vikarie" (lat. vicarius Christi). Den nuvarande påven heter Benedictus XVI och har innehaft sitt ämbete sedan den 19 april 2005. Påven är suverän furste i Vatikanstaten och är som sådan representerad i FN. Heliga stolen, som påvedömet kallas i diplomatiska sammanhang, har officiella förbindelser med många stater, bland dem Sverige sedan 1982. Den påvliga administrationen handhas av kurian.

Påvedömets historia

kuria i Sixtinska kapellet.]] Enligt kyrklig tradition skall Petrus ha lett kyrkan i Rom tillsammans med Paulus, och båda skall ha lidit martyrdöden under kejsar Neros förföljelse på 60-talet e.Kr. Redan under de första århundradena hade den romerska kyrkan en ledande ställning, och man vände sig till påven för att få hjälp att avgöra kyrkliga och teologiska tvister; bl.a. hade påven Leo I det avgörande ordet vid kyrkomötet i Chalcedon 451. I den romerska rikskyrkan betraktades påven som ärkepatriarken, och han erkänns ännu idag av de ortodoxa kyrkorna som den främsta av Patriarkerna, fastän de befinner sig i schism med honom. Att påven fick en så ökad maktställning berodde på förhållandena efter det romerska rikets delning år 395. I öster förenade den bysantinske kejsaren både den politiska och kyrkliga makten (se caesareopapism), och kyrkan var decentraliserad i fyra patriarkat, Konstantinopel, Alexandria, Antiochia och Jerusalem. I väster fanns ingen kejsare efter Västroms fall år 476, och i stället fick påven ensam ta både det kyrkliga och det politiska ansvaret. När germanfolken kristnades och det medeltida västerlandet växte fram, var påven det sammanhållande bandet och den moraliska auktoriteten under tider av politisk splittring. Genom att det skapades ett västerländskt kejsardöme under Karl den store (krönt av påven till kejsare år 800) fick påven en central politisk betydelse. Genom tillskapandet av Kyrkostaten år 756 blev påven även världslig furste men samtidigt länstagare åt kejsaren. Också under de ottonska kejsarna på 900-talet var påve och kejsare sammanknutna i ett förhållande som långt ifrån alltid var harmoniskt, se bl.a. gregorianska reformen och investiturstriden. Under påvarna Innocentius III (1198-1216) och Bonifatius VIII (1294-1303) stod påvedömet på höjdpunkten av sin politiska makt. Under 1300-talet följde "påvarnas babyloniska fångenskap" i Avignon och därefter den stora schismen, som bådadera innebar en nedgång för påvemakten. Krisen kunde bara övervinnas till priset av konciliarismen under Konstanz-konciliet. Den växande kritiken mot påvestolens hushållning och särskilt mot renässanspåvarnas slöseri, bidrog till 1500-talets reformation, där påven ofta framställdes som Antikrist. Genom tridentinska mötet fastställdes på nytt påvens ställning som kyrkans obestridde ledare, något som slutligen fick sin bekräftelse vid Första Vatikankonciliet 1869-1870 och läran om påvens ofelbarhet och universalepiskopat som lade hela det yttersta ansvaret för kyrkans lära och styrelse i hans hand. (Denna påvliga möjlighet att fastslå en dogm utan ett koncilium, utan bara med en påvlig synod, har i historien bara använts två gånger, 1854 under Pius IX "Immaculata conceptio", och 1950 under Pius XII "Mariae Assumptio".)Medan konciliet pågick intogs Rom av italienska trupper, och Kyrkostaten uppgick i det nya Italien. Sedan påven varit "fånge i Vatikanen" under nära 60 år, upprättades Vatikanstaten genom Lateranfördraget 1929. Vid Andra Vatikankonciliet 1962-1965 betonades biskoparnas gemensamma ansvar för kyrkan på ett sätt som bröt men inte upphävde föregående århundradens påvliga centralisation. Under Johannes Paulus II har påven långt mer än tidigare blivit en massmedial gestalt.

Påveval

Varje påve väljs av en särskild valkorporation, kardinalskollegiet, som då sammanträder i Sixtinska kapellet till en konklav. Den som väljs till påve behöver inte själv vara kardinal, men i praktiken är detta alltid fallet. I de få fall då en icke-biskop väljs, måste denne vigas till biskop innan han kröns till påve.

Litteratur

- J.N.D. Kelly, The Oxford Dictionary of Popes ISBN 0-19-213964-9

Se även

- Lista över påvar
- Johanna (påvinna)
- Urbi et orbi Kategori:Romersk-katolska kyrkan als:Papst ja:ローマ教皇 ko:교황 simple:Pope

Huvudstad

Huvudstad är beteckning på den stad i en stat eller delstat, där regeringen har sitt säte. Vissa stater, till exempel Nederländerna och Sydafrika, har statsmakterna fördelade mellan flera städer.

Se även

- Lista över huvudstäder sorterade efter land
- Lista över huvudstäder sorterade efter stad Kategori:Geografi ja:首都 ko:수도 simple:Capital

ROM

ROM är en akronym för Read-only Memory som betyder ungefär "endast läsbart minne". Det är inte möjligt att skriva till minnet eller ändra dess innehåll och det används därför till att lagra programvara för att styra hårdvaran i elektroniska enheter. Ursprunligen tillverkades ROM-kretsar färdiga med innehåll, men snart kom PROM, programmerbart ROM, som man kunde skriva till en gång med en särskilld skrivutrustning, EPROM, Erasable PROM, som man dessutom kunde radera (med kraftigt ultraviolett ljus i en särskilld utrustning) och skriva igen, och EEPROM, Electrically Erasable PROM, som kunde raderas med en elektrisk signal. Flashminnen är en vidareutveckling av EEPROM som har två transistorer per minnescell istället för en. Fördelen med EEPROM är att man kan radera små block i taget. I små EEPROM-kretsar kan man programmera och sudda 8 bitar i taget, att jämföra med det typiska flashminnets blockstorlek på 524 288 bitar. Minnescellen i EEPROM är större, vilket innebär högre produktionskostnad.

Se även

- RAM Kategori:Akronymer Kategori:Datorteknik Kategori:Elektronik ja:Read Only Memory ko:롬 simple:Read-only memory

Peterskyrkan

er föreställande Kristus, elva apostlar samt Johannes Döparen. I vänster bildkant aposteln Paulus.]] Paulus.]]
Paulus
Paulus i form av en duva med en olivkvist i näbben.]]

Peterskyrkan (it. San Pietro in Vaticano) är en kyrkobyggnad belägen i Vatikanstaten i Rom och är katolicismens huvudkyrka. Peterskyrkan är uppkallad efter aposteln Petrus, som led martyrdöden omkr. år 64 e.Kr. och begravdes på denna plats. Peterskyrkan är av Roms fyra patriarkalbasilikor. Den nuvarande kyrkan påbörjades 1506 och invigdes 120 år senare, 1626. Under nästan hundra år pågick diskussioner om vilken grundplan Peterskyrkan slutligen skulle ha. Vissa arkitekter förordade det grekiska korset, medan andra föreslog det latinska korset. Flera kända arkitekter har satt sitt avtryck på kyrkan: Bramante, Rafael och Michelangelo. Det var dock Carlo Maderno som fick sista ordet, då han ritade långhuset och fasaden i början av 1600-talet. I kyrkan finns Berninis högaltare, vid vilket endast påven får celebrera mässan samt Michelangelos mästerverk, skulpturen Pietà (1499), som föreställer Jungfru Maria med den döde Jesus i sitt knä. Drottning Kristina ligger begravd under Peterskyrkan. Peterskyrkan är ett veritabelt "konstmuseum" med alla sina målningar, skulpturer, stuckaturer och mosaiker. I korsmitten förvaras kostbara reliker, bl.a. en del av Kristi kors. Interiören hyser även ett antal påvegravar.

Byggnadshistoria i korta drag

- 1450 - Nicolaus V företar en första genomgripande omvandling.
- 1506 - Julius II anförtror ledningen av arbetet åt Bramante.
- 1514 - Rafael blir arbetsledare efter Bramantes död. Han föreslår en plan i form av ett latinskt kors för basilikan.
- 1520 - Peruzzi återgår till planen med grekiskt kors.
- 1543 - Återgång till planen med latinskt kors i och med att Antonio da Sangallo d.y. blir chefsarkitekt.
- 1546 - Michelangelo utnämns till chefsarkitekt och reviderar planen på nytt. Han återgår till Bramantes ursprungliga ritning i förenklad form. Michelangelo leder arbetet fram till sin död (1564) i en stormig atmosfär.
- 1565 - Efter Michelangelos död arbetar Vignola vidare enligt samma ritningar. Giacomo della Porta och Domenico Fontana arbetar på kupolen och lanterninen enligt Michelangelos intentioner.
- 1586 - Fontana placerar den egyptiska obelisken från Neros cirkus på Petersplatsen (enligt ett förslag av Julius II).
- 1603 - Paulus V återgår till planen med latinskt kors. Carlo Maderno får i uppdrag att förlänga långhuset i riktning mot Petersplatsen och uppför den nuvarande fasaden enligt Michelangelos ritning, men utvidgad.
- 1626 - Den nya Peterskyrkan invigs av Urban VIII.

Se även

- Grotte Vaticane
- Roms kyrkor

Extern länk

- [http://www.stpetersbasilica.org/ St. Peter's Basilica] Kategori:Vatikanstatens kyrkobyggnader ja:サン・ピエトロ大聖堂

Sixtinska kapellet

Sixtinska kapellet är påvens privata kapell i Vatikanen. Används även vid en konklav. Kapellet består av ett långt, enkelt rum täckt av ett tunnvalv med fönsteröppningar, ritat av arkitekten Baccio Pontelli. Det uppfördes 1473-1484 av Sixtus IV, som inbjöd en mängd konstnärer att smycka dess interiör. Bl.a. Sandro Botticelli och Pinturicchio har bidragit med fresker. Mest känd är dock Michelangelo, som målade taket (1508-1512) med scener ur skapelsehistorien samt altarväggen med en imposant fresk, som framställer Yttersta domen (1534-1541). Sixtinska kapellet undergick under 1970- och 80-talen en genomgripande restaurering. Kategori:Vatikanstaten ja:システィーナ礼拝堂

UNESCO:s världsarvslista

Världsarv#UNESCO:s världsarvslista

Fascism

Fascismen var en politisk rörelse i Italien under 1900-talet (1922-1943), som grundades av Benito Mussolini. Partiet hade som symbol ett spöknippe, fascis (fasces i plural), av den typ som bars av liktorerna i antikens Rom, och som för övrigt återfinns i svenska polisens vapen. Rörelsens grupper av gatuaktivister kallades med ett italienskt ord Fasci di Combattimento. Rörelsen betonade polismakt och ordning, på bekostnad av demokrati och frihet, och en korporativ (dock ickedemokratisk) ekonomisk politik. Fascisterna i Italien understödde general Francisco Franco i spanska inbördeskriget och var under andra världskriget allierade med Nazityskland.

Generisk fascism

I överförd bemärkelse har de icke-demokratiska styrelseformer som betonar våldets rätt över demokratin och friheten, kallats fascistiska. Beteckningen fascist används av somliga som ett skällsord (i pejorativ betydelse) om politiska motståndare, oavsett om de är fascister eller ej, se till exempel socialfascism och Antifascistisk aktion. En mer stringent definition av den utomitalienska fascismen, här kallad generisk fascism, har presenterats av den brittiske statsvetaren Roger Griffin. Griffin betecknar i sin definition fascismen som varande populistisk ultra-nationalism.

Några kända fascister

- Benito Mussolini (1883-1945) Italien 1922-1943
- Corneliu Codreanu Rumänien Vilka som är att anse som fascister är dock svårt att entydigt definiera.

Se även

- Fascismen i Italien
- Fascismen i Chile
- Francisco Franco
- Juan Perón
- Nazism
- Pilkorsrörelsen
- Ustaša
- Socialfascism Kategori:Ismer ja:ファシズム

Regering

Regeringen är den styrande gruppen i en stat.

Se även

- Sveriges regering
- Regeringschef
- Regeringsformen Kategori:Statsvetenskap ja:政府 ko:정부 ms:Kerajaan simple:Government th:รัฐบาล

1870

Händelser

- 22 april - Överståthållarämbetet utfärdar tillstånd för den till Sverige invandrade polacken Henryk Bukowski att driva konst- och antikvitetshandel (nuvarande Bukowskis Auktioner).
- 3 juni - Louis De Geer d.ä. avgår som svensk justitieminister och efterträds av Axel Gustaf Adlercreutz. Skalden Gunnar Wennerberg blir ecklesiastikminister.
- 18 juli - Första Vatikankonciliet antar konstitutionen Pastor Aeternus som innehåller ofelbarhetsdogmen.
- 1 september - Första Vatikankonciliet avbryts.
- Icke-protestantiska trosbekännare får tillträde till de flesta offentliga ämbeten och riksdagen i Sverige. Därmed har judarna fått alla dåvarande medborgerliga rättigheter. Ett undantag är, att man måste till höra Svenska kyrkan, för att få vara regeringsledamot.
- Svenska kvinnor erhåller rätt att erlägga studentexamen som privatister och att studera medicin vid universiteten.
- En ekonomisk kris utbryter i Sverige. Staten tvingas rädda bankväsendet genom lån. Stockholms finansiella värld drabbas hårdast av krisen. Göteborg kommer lindrigare undan, varför uttrycket "Det rika Göteborg" myntas.
- Den oberoende liberala morgontidningen Sydsvenska Dagbladet Snällposten grundas av Lundahistorikerna C.T. Odhner och Martin Weibull. Ledande gestalt i tidningen blir Carl Herslow.
- Den sista resan med seglande svenska postbåtar över Ålands hav genomförs.
- Kaféet Bräutigams öppnas i Göteborg.

Födda

- 25 januari - Helge von Koch, svensk matematiker.
- 2 februari - Julia Svedelius, svensk författare.
- 6 februari - James Braid, skotsk professionell golfspelare.
- 12 mars - Martin Ekenberg, svensk ingenjör, uppfinnare av den första brevbomben.
- 17 april - Lars Israel Wahlman, arkitekt.
- 22 april - Vladimir Lenin, rysk politiker och marxistisk teoretiker.
- 30 april
- Franz Lehár, ungersk kompositör.
- Maria Sandel, svensk författare.
- 9 maj - Harry Vardon, brittisk golfspelare.
- 11 maj - Otto von Friesen, svensk runolog, professor i svenska språket och ledamot i Svenska Akademien.
- 19 maj - Albert Fish, amerikansk seriemördare, pedofil och kannibal.
- 24 maj - Gunnar Klintberg, svensk skådespelare, regissör och manusförfattare.
- 10 augusti - Lars Sonck, finländsk arkitekt.
- 21 augusti - Carl Apoloff, svensk skådespelare.
- 2 september - Luise av Sachsen, drottning av Sachsen 1891-1902.
- 9 september - Jakob Kukk, estländsk biskop.
- 26 september - Kristian X av Danmark, kung av Danmark 1912-1947, kung av Island 1918-1944.
- 2 oktober - Hilma Swedahl, svensk guldgrävare och skapare av turistmålet Alaska.
- 8 oktober - Louis Vierne, fransk organist och tonsättare.
- 21 november - Sigfrid Edström, industriman och SAF-ordförande.
- 10 december - Adolf Loos, arkitekt och kulturkritiker.
- 14 december
- Dirk Jan de Geer, konservativ nederländsk politiker, premiärminister 1926–1929 och 1939–1940.
- Karl Renner, politiker och president i Österrike 1945-1950.
- Leopold Godowsky, polsk/amerikansk pianist.
- Agda Östlund, sömmerska, riksdagsledamot, ordf i Stockholms allmänna kvinnoklubb.

Avlidna

- 10 februari - Mats Olof Andersson, svensk konstnär.
- 17 mars - Karl Friedrich Neumann, tysk orientalist och historiker.
- 6 juni - Ferdinand von Wrangel, rysk friherre, amiral och sjöfarande.
- 9 juni - Charles Dickens, brittisk författare.
- 18 juni - Nils Hakvin Selander, svensk astronom och kommunalman.
- 20 juni - Jules Huot de Goncourt, fransk skriftställare.
- 26 oktober - Andreas Aagesen, dansk rättslärd.
- 28 november - Frédéric Bazille, fransk målare, tidig impressionist.
- 5 december - Alexandre Dumas d.ä., fransk författare.
- 17 december - Saverio Mercadante, italiensk kompositör.
- Cowper Phipps Coles, brittisk millitär och uppfinnare. Kategori:Årtal Kategori:1870-talet ko:1870년 ms:1870 simple:1870 th:พ.ศ. 2413

Italien

Italien (på italienska Italia eller officiellt Repubblica Italiana) är en republik i södra Europa bestående av en stövelformad halvö, den Apenninska halvön, området närmast norr om denna halvö samt öarna Sardinien och Sicilien i Medelhavet. I norra Italien ligger bergskedjan Alperna, och där gränsar landet till Frankrike, Schweiz, Österrike och Slovenien. De självständiga staterna Vatikanstaten och San Marino är enklaver och ligger inom Italiens gränser.

Historia

Huvudartikel: Italiens historia Italien blev en nation 1861 när halvöns stadsstater tillsammans med Sardinien och Sicilien enades under kung Viktor Emanuel II. Det parlamentariska styret försvann under det tidiga 1920-talet, då Benito Mussolini etablerade en fascistisk diktatur. Hans förödande allians med Nazityskland ledde till att Italien besegrades i andra världskriget. 1946 ersattes monarkin med en republik. I början av 1990-talet skakades Italien av en omfattande politisk kris och korruptionshärva vilket fick till följd att den första republiken gick i graven och ersattes med en andra. Italien är en av Natos och EU:s (EEC:s) ursprungliga medlemmar.

Klimat och miljö

I Italien råder medelhavsklimat utom längst i norr, där klimatet är alpinskt och i söder där det är hett och torrt. I vissa delar av landet förekommer jordbävningar, vulkanutbrott och översvämningar. Några av Italiens miljöproblem är luftföroreningar från industrier, förorenade floder och kustvatten och att hanteringen av det industriella avfallet är undermålig. Över 78% av energiproduktionen sker med fossila bränslen och drygt 18% av vattenkraft. Utöver detta importeras en stor mängd energi.

Ekonomi

Italien har en diversifierad industriell ekonomi med ungefär samma storlek, totalt och per capita, som Frankrike och Storbritannien. Den norra delen av landet är industriellt välutvecklad, och domineras av privata företag, medan södra Italien är mer beroende av jordbruk och har en arbetslöshet på cirka 20%. Den största delen av industrins råvarubehov och mer än 75% av energin importeras. Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet har Italien fört en ekonomisk åtstramningspolitik för att motsvara kraven för medlemskap i EMU och både inflationen och räntorna har sänkts.

Kommunikation

Vägnätet är i jämförelse med andra länder mycket välutbyggt i Italien. Det var också i Italien som världens allra första motorväg byggdes. Idag finns det motorvägar som når till de flesta större städer i landet och standarden på motorvägarna är hög. Övriga vägar är däremot inte lika väl utbyggda och kan många gånger vara smala och slingriga. Järnvägarna i Italien är även dessa är välutbyggda. Järnvägsnätet når till de flesta platser i Italien och de flesta banor är dessutom elektrifierade. Vissa huvudlinjer har dessutom banor utbyggda för snabbtåg.

Diverse fakta

- Högsta punkt: Monte Bianco de Courmayeur, 4 748 meter över havet
- Lägsta punkt: havsytan (0 meter)
- Naturtillgångar: kol, kvicksilver, zink, marmor, asbest, naturgas, fisk, odlingsbar mark
- Befolkningens medelålder: 41,4 år (2004)
- Befolkningens medellivslängd: 79,5 år (2004)
- Religiös tillhörighet: övervägande katoliker, men även grupper av protestanter, judar och muslimer
- Språk: italienska (officiellt språk), tyska (vissa delar av regionen Trentino-Alto Adige är tysktalande), franska (en liten fransktalande minoritet i regionen Valle d'Aosta), slovenska (slovensk-talande minoritet i området kring Trieste-Gorizia)
- Nationaldag: Republikens dag 2 juni

Administrativ indelning

Huvudartikel: Italiens regioner och provinser Italien är indelat i 20 regioner, vilka är indelade i totalt 103 provinser. Provinserna består i sin tur av sammanlagt fler än 8 000 kommuner.

Se även

- Fascismen i Italien
- Mezzogiorno Kategori:Europas länder Kategori:Italien als:Italien fiu-vro:Itaalia ja:イタリア ko:이탈리아 ms:Itali simple:Italy th:ประเทศอิตาลี zh-min-nan:Italia

Stat

En stat är ett område som utgör en självständig politisk enhet. Se även land, rike och nation. En stat kännetecknas av territorium, befolkning, suveränitet, politisk organisation och permanens. Vad som är en stat eller inte avgörs ofta av existensen av erkännanden från andra stater och mellanstatliga organisationer. Den som är full medlem i FN kan i allmänhet betraktas som en stat.

Se även

- statsvetenskap
- politik Stat betecknade förr också den lön en statare fick in natura. Kategori:Statsvetenskap

Kyrkostaten

Kyrkostaten (latin Patrimonium Petri), samlingsterm för de påvliga egendomarna "patrimonierna", men oftare benämning på det stora område i mellersta Italien som påven förr styrde som världslig härskare. Kyrkostaten uppstod på 700-talet och bestod i stort sett till 1870, då den införlivades med den nybildade staten Italien.

Se även

- Vatikanstaten Kategori:Kyrkostaten ja:教皇領 ko:교황청령

Påve

Påvedömets historia

Påveval

Litteratur

- J.N.D. Kelly, The Oxford Dictionary of Popes ISBN 0-19-213964-9

Se även

- Lista över påvar
- Johanna (påvinna)
- Urbi et orbi Kategori:Romersk-katolska kyrkan als:Papst ja:ローマ教皇 ko:교황 simple:Pope

Palazzo Apostolico

Apostoliska palatset, även kallat Vatikanpalatset och Påvliga palatset, är påvens officiella bostad i Vatikanstaten. Kategori:Vatikanstaten ko:바티칸 궁전

1400-talet

Denna artikel handlar om seklet 1400-talet, åren 1400-1499. För decenniet 1400-talet, åren 1400-1409, se 1400-talet (decennium). ---- Sekel: 1300-talet - 1400-talet - 1500-talet Decennier och år:

1400-talet	1400	1401	1402	1403	1404	1405	1406	1407	1408	1409
1410-talet	1410	1411	1412	1413	1414	1414	1414	1417	1418	1419
1420-talet	1420	1421	1422	1423	1424	1425	1426	1427	1428	1429
1430-talet	1430	1431	1432	1433	1434	1435	1436	1437	1438	1439
1440-talet	1440	1441	1442	1443	1444	1445	1446	1447	1448	1449
1450-talet	1450	1451	1452	1453	1454	1455	1456	1457	1458	1459
1460-talet	1460	1461	1462	1463	1464	1465	1466	1467	1468	1469
1470-talet	1470	1471	1472	1473	1474	1475	1476	1477	1478	1479
1480-talet	1480	1481	1482	1483	1484	1485	1486	1487	1488	1489
1490-talet	1490	1491	1492	1493	1494	1495	1496	1497	1498	1499

ja:15世紀 ko:15세기 simple:15th century th:คริสต์ศตวรรษที่ 15

L'Osservatore Romano

L'Osservatore Romano är Vatikanstatens officiella dagstidning, grundad 1861. L'Osservatore Romano, vars första nummer utkom 1 juli 1861, publiceras även i sex veckoeditioner på franska, italienska, engelska, spanska, portugisiska och tyska samt i en månadsedition på polska. Den engelska versionen av tidningen utkommer i 130 länder världen över.

Extern länk

- [http://www.vatican.va/news_services/or/index.htm L'Osservatore Romano]

Medeltiden

Föregått av:
Antiken

Historia

Eftergått av:
Upplysningstiden

Upplysningstiden Tidsperiod mellan antiken och nyare tiden. Inom europeisk historia brukar man se medeltiden som perioden mellan Västroms och Östroms fall, det vill säga ungefär 500-talet (eller år 476) till 1500-talet (år 1453 då Konstantinopel föll i turkarnas händer). Medeltiden delas ofta in i tidig medeltid (ca 500-900-talet), högmedeltiden (ca 1000-1300-talet) och senmedeltiden (ca 1300 och 1400-talet). Under medeltiden blev den feodala prägeln mer markant genom adelsätternas jordägande och uppror eller släktfejder mellan kungahusen vilka utmynnade i slag och inbördeskrig. Dessutom växte skråsystemet fram, digerdöden härjade, kristendomen slog succesivt ut de gamla hedniska religionerna, lagar nedtecknades, kloster och universitet grundades. Kyla, dåliga skördar och pesten gjorde att en tredjedel av Europas befolkning dog.

Eftervärldens bild av medeltiden

Renässansen, reformationen och ännu mer upplysningstiden betraktade medeltiden som "den mörka tiden" för att man i perioder ansett att delar av antikens högkultur försvann under medeltiden och inte återkom förrän i och med renässansens återupptäckt av en rad grekiska verk. Senare forskning (se t.ex. Michael Nordberg nedan) betonar att medeltiden är den period då grunderna för all senare europeisk samhällsutveckling lades. Det blir således bara den tidiga medeltidens första århundraden, mellan Västroms fall och Karl den store, som kan kallas "mörka" i och med att de lämnat efter sig få skriftliga källor och större byggnadsverk och all politisk maktutövning och organisation var geografiskt begränsad.

Den svenska medeltiden

Den svenska medeltiden räknas från omkring år 1060 (ynglingaättens utslocknande) till Gustav Vasas val till kung år 1523. Härefter följer Äldre vasatiden. Kulturellt sett kan man hävda att medeltiden varade från kristendomens införande (vilket skedde från 800-talet till 1100-talet) t.o.m. reformationen (som hade ett utdraget förlopp i Sverige från 1527 och nästan ett sekel framåt). Den svenska medeltiden motsvarar alltså ungefärligen den tid då katolicismen var den dominerande religionen. För Sveriges historia under medeltiden, se vidare följande artiklar:
- Sverige under äldre medeltid (omkr. 1050-1250)
- Folkungatiden (1250-1389)
- Sverige under Kalmarunionen (1389-1521)

Se även

- Medeltidens filosofi
- Medeltidsgenealogi
- Medeltidens konst
- Medeltidsveckan på Gotland
- Stockholms Medeltidsmuseum
- SCA världsompännande medeltidsförening

Länkar

- [http://forum.skalman.nu/viewforum.php?f=24 Diskussioner om medeltiden på Skalman]
- [http://dmoz.org/World/Svenska/Vetenskap/Humaniora/Historia/Tidsperioder/Medeltiden/ medeltida länkar från ODP]
- [http://www.rollspel.nu/juneborg/Historia/ Juneborgs Medeltida Länkar]
- [http://www.middelalderfestival.dk Europeisk medeltidsfestival i Horsens]
- [http://www.formonline.se/kyrkor/index.html Medeltida konst]
- [http://www.jaixa-imaging.net Bilder från Medeltidsveckan i Visby]
- [http://www.historiska.se/histvarld/sok.htm Sök i Medeltidens ABC]

Litteratur

- Michael Nordberg: Den dynamiska medeltiden
- Nina Folin & Göran Tegnér (red.): Medeltidens ABC Kategori:Medeltiden Kategori:Historiska epoker ja:中世 simple:Middle Ages

Kupol

Kupol, halvklotformat valv som täcker ett runt eller flersidigt rum. Jämför dom. Kategori:Byggnadsdetaljer ja:ドーム

Giacomo Barozzi da Vignola

Giacomo Barozzi da Vignola, vanligtvis kallad Vignola, född 1 oktober 1507 i Vignola, Italien, död 7 juli 1573 i Rom, var en italiensk arkitekt. Vignola var i huvudsak verksam i Rom och var arkitekt åt den inflytelserika familjen Farnese. Hans främsta byggnadsverk är sannolikt jesuiternas moderkyrka Il Gesù, som han påbörjade 1568. Efter Vignolas död fullbordades kyrkan 1584 av Giacomo della Porta. Vignolas design av kyrkans grundplan blev banbrytande. I stället för öppna sidoskepp använde han sig av en serie sidokapell, sinsemellan sammanlänkade med smala genomgångar. Kyrkan fick korsform med grunda korsarmar som inte skjuter ut utanför sidokapellen, och kupol över korsmitten. Med denna plan slog en ny, rationell kyrkotyp igenom, som skulle bli prototyp för otaliga kyrkobyggnader. För påven Julius III uppförde Vignola Villa Giulia samt 1554 den lilla kyrkan Sant'Andrea in Via Flaminia, som är en av 1500-talets mest progressiva och experimentella kyrkor. I Sant'Andrea, som har Pantheon som förebild, introduceras den ovala kupolen, som kom att bli en av arkitekternas favoritdetaljer i de små barockkyrkor som byggdes senare, bl.a. i San Carlo alle Quattro Fontane av Francesco Borromini och Sant'Andrea al Quirinale av Giovanni Lorenzo Bernini. 1565 ritade Vignola Sant'Anna dei Palafrenieri i Vatikanen. Här har både grundplan och kupol oval form. Vignola Vignola

Campo Santo Teutonico

Campo Santo Teutonico, ty. Der deutsche Friedhof, är den tyska kyrkogården i Vatikanstaten, anlagd år 799. Campo Santo Teutonico, som är belägen i Vatikanstatens sydöstra del, är en begravningsplats avsedd för tyska katoliker. Enligt legenden skall Konstantin den store ha fört jord från Golgata hit. Utmed kyrkogårdens innermurar kan besökaren följa en korsväg. I anslutning till kyrkogården finns en kyrka, Santa Maria della Pietà, som härstammar från 1400-talet. Dess förnäma bronsdörrar från 1970-talet är ett verk av den tyske skulptören Elmar Hillebrand. Campo Santo Teutonico kan endast besökas med särskilt tillstånd.

Se även

- Campo santo Kategori:Vatikanstaten

Kyrka

Kyrka, grekiska kyriakon, "det som hör Herren till", underförstått "Herrens hus". Ordet hus kan i det här sammanhanget inte bara betyda byggnad utan även familj, släkt eller hushåll. (Jfr kungahus.) #Kyrka, lokal för kristen gudstjänst och annan kristen verksamhet, se kyrkobyggnad. #Kyrka, lokal sammanslutning av kristna som firar gudstjänst tillsammans, se församling. #Kyrka, större sammanslutning av kristna, samarbetsorgan mellan församlingar, se trossamfund. #Kyrkan, i bestämd form, kan syfta på samtliga kristna. Omnämns i den apostoliska trosbekännelsen som en, helig och allmännelig (katolsk) och ses av många kristna som Kristi kropp.

Se även

- Ecklesiologi
- Gudshus
- Kyrkovetenskap
- Kategori:Kristendom ja:教会 nb:Kirke simple:Church

Television i Vatikanstaten

Television i Vatikanstaten Det finns en TV-kanal i Vatikanstaten. CTV (Centro Televisivo Vaticano) grundades 1983 och sänder bl.a. mässor från Peterskyrkan och Petersplatsen.

Extern länk

- [http://www.vatican.va/news_services/television/index_it.htm Centro Televisivo Vaticano] Kategori:Television efter land kategori:vatikanstaten

Vatikanstatens militär

Den här artikeln behandlar Vatikanstatens militär. När påven var en världslig härskare i Italien hade Påvestaten egna arméer och flottor. Kyrkostatens armé uppgick 1865 till cirka 10 000 till 15 000 man. Den bestod bland annat av Zuave Pontificale, Carabinieri Estiere, Legione d'Antibo, Infanteria Nativa, dragoner och artilleri. De flesta soldater var irländska, franska och tyska katoliker. Officerarna kom från katolska adelsfamiljer, bland annat från Tyskland. Sedan Kyrkostaten införlivats med Italien 1870, behöll den Heliga Stolen fyra militärkårer i sin tjänst. Alla utom Schweizergardet lades ner 1970, som ett led i den katolska kyrkans modernisering efter Andra Vatikankonciliet.
- Schweizergardet (Guardia svizzera pontificia), som bildades 1506, utgör idag Vatikanens armé om 110 man, rekryterade från de katolska kantonerna i Schweiz.
- Påvliga adelsgardet (Guardia nobile pontificia) bildades 1801 som ett gardeskavalleriförband, men ombildades 1870 till ett fotgarde. Gardet bestod av adelsmän som frivilligt tjänstgjorde på egen bekostnad.
- Palatsgardet (Guardia palatina d'onore), som bildades 1850, var ursprungligen en infanterimilis, men bestod efter 1870 av frivilligt tjänstgörande manskap.
- Påvliga gendarmeriet (Gendarmeria Pontificia), som bildades 1861, hade till uppgift att bevaka det påvliga palatset och basilikan. Det var känt för att vid parader bära enorma björnskinnsmössor. Vid nedläggningen 1970 överfördes dess polisiära uppgifter på en nybildad poliskår (Corpo di Vigilanza), numera Vatikanstatens gendarmeri. Idag handhas Vatikanstatens militära och polisiära uppgifter av Schweizergardet, Vatikanstatens gendarmeri och ett särskilt kommando från den italienska statspolisen (Ispettorato di pubblica sicurezza presso il Vaticano).

Se även

- Schweizergardet
- Vatikanstatens gendarmeri Kategori:Vatikanstaten

Vatikanstatens gendarmeri

Vid nedläggningen av det påvliga gendarmeriet 1970 överfördes dess polisiära uppgifter på en nybildad poliskår (Corpo di Vigilanza), sedan 2002 benämnd Vatikanstatens gendarmeri (Corpo della Gendarmeria dello Stato della Città del Vaticano). Gendarmeriet handhar tillsammans med Schweizergardet och ett särskilt kommando från den italienska civila statspolisen - Polizia di Stato - (Ispettorato di pubblica sicurezza presso il Vaticano) Vatikanstatens militära och polisiära uppgifter. Gendarmeriet består av åtta officerare och 100 gendarmer. En gendarmeriaspirant måste vara en italiensk man, yngre än 25 år gammal, som har genomgått militär grundutbildning och är minst 175 cm lång och ogift. Under de två första årens anställning får gendarmerna inte gifta sig och måste bo i kaserner i Vatikanen. De kan sen gifta sig och bo utanför Vatikanstadens murar. Gendarmeriet bär en mörkblå uniform och är beväpnade med tjänstepistoler. Det finns även tyngre beväpning att tillgå.

Tjänstegrader

- Ispettore Generale
- Vice Ispettore Vicario
- Vice Ispettore
- Sovrastante Maggiore
- Sovrastante
- Vice Sovrastante
- Assistente
- Vice Assistente
- Agente Scelto
- Agente

Se även

- Vatikanstatens militär Kategori:Vatikanstaten

Kategori:Europas länder

Länder Kategori:Världens länder ko:분류:유럽의 나라 simple:Category:European countries th:Category:ประเทศในทวีปยุโรป

Music at sporting events

The use of music at sporting events is a practice that is thousands of years old, but has recently had a resurgance as a noted phenomenon. Some sports have specific traditions with respect to pieces of music played at particular intervals. Others have made the presentation of music very specific to the team--even to particular players. Music may be used to build the energy of the fans, and music may also be introduced in ways that are less directly connected with the action in a sporting event.

History of music at sporting events

The ancient Greeks intently tied the performance of music to sporting events, particularly at their quadrenniel Olympic games. :"The extent to which cultural elements were included in the Pan-Hellenic games is enlightening. At several festivals, including Delphi, Isthmia and Athens, music played a prominent role in the athletic contests." The revival of the Olympic games in 1896 also incorporated music into the festivities surrounding the competitions. On March 25 of that year, "the Philharmonic Orchestra played the National Anthem and the first Olympic Hymn, written by poet Kostis Palamas and set to music by the well-known Greek composer Spiros Samaras."

Association of songs with sporting events

Certain songs have historically been associated with particular sporting events. Fans of the home team at collegiate athletic events may serenade the losing visitors with a song recorded by Steam, titled Na Na Hey Hey (Kiss Him Goodbye), with its familiar refrain, "na na, na na na na, hey, hey, hey, goodbye." The Queen standards We Will Rock You and We Are the Champions have also become common fare at sporting events, as has Gary Glitter's Rock and Roll (Part 2). Most collegiate sports are accompanied by a band that plays brass and drum instrumental music designed to accentuate the experience.

Basketball music

At NBA games, the announcers often play a "charge" bugle call to accompany the home team entering the visitor's side of the court with possession of the ball. A different theme is used to encourage the home team in defense of their own side of the court. Many NBA teams now play a particular theme to accompany the home team taking the court to begin the game.

Baseball music

Take Me Out to the Ball Game is often sung at Major League Baseball games, and play of the sport in most venues has been accompanied by an organist for nearly a century. In the modern evolution of the sport, many athletes now have "theme songs" that are played when they come up to bat. Slate notes that Major League Baseball players "can pick several songs as personal themes for their plate appearances, sometimes a rotation of four different tracks a game." Indeed, in 2004, the Wall Street Journal reported that the longtime organist for Dodger Stadium "has been usurped by a deejay who sits directly below her. He plays a selection of hip-hop and rock, interspersed with devices designed to pump up the crowd and the stadium's volume."

Football music

In the many countries where football (soccer) is popular, and in the UK in particular, football music is a varied and popular subgenre of popular music. Songs are often released to coincide with specific events, such as the World Cup, or to become anthems for particular teams. Since football has a huge spectator base, such songs are often very popular on the charts. Examples of music created to be football songs include New Order's "World in Motion", and "Three Lions" by The Lightning Seeds in collaboration with comedians and football fans: David Baddiel and Frank Skinner. A subset of football music is novelty football music, which typically includes humorous lyrics. Examples of novelty football songs include "Vindaloo" by Fat Les, "Meat Pie, Sausage Roll", and numerous Frank Sidebottom songs.

Theme music in other sports

Entire teams will occasionally adopt a theme song (such as the Chicago Bears with their 1985 Super Bowl Shuffle, sung by the members of the team). Monday Night Football has its own theme, sung by Hank Williams, Jr.; and the Olympic Games have long had powerful theme music composed to accompany ceremonies opening and closing the games. Perhaps the most extreme example of this can be found in professional wrestling, where almost every wrestler has an entry theme written to suit their particular character.

External links

- [http://www.weberpl.lib.ut.us/roughdraft/2002/RDwinter02/tradition.htm Culture and Tradition: The Ancient Olympic Games]
- [http://www.wosu.org/AirFare/olympic_music.php Music and the Olympic Spirit]
- [http://www.thesportseconomist.com/archive/2004_08_01__arch_file The Sports Economist, Economic Commentary on Sports & Society, Wednesday, August 18, 2004: Technical change at the ballpark]
- [http://slate.msn.com/id/2078480/ Why does stadium rock all sound the same?]
- [http://www.thesportscourt.com/stevens013103.htm The Sports Court: Rock and Jocks]
- [http://sports.espn.go.com/espn/page3/story?page=schrager/040806 Total Request Live at the ballpark]

Notes

- David Gilman Romano, Culture and Tradition: The Ancient Olympic Games, (2002). Category:Sports culture Category:Music

Varsavia appartamenti hosting poker online casinos gastronomia

:: RELATED NEWS ::

Black Spade
The Black Spades was one of the largest Black street gangs in New York City in the 1970s. It was reported that there were 29 divisions or chapters in the Bronx, Manhattan, and Brooklyn. The Black Spades started out as the Seven Angels, I believe, sometime between 1967 and 1969. Other's said Black Spades (arised out of the Savage Seven, because of the increasing number of members). HISTORY OF HIPHOP http://www.angelfire.com/va2/hiphop/hiphophist.html "In the year '68 seven teenagers who named themselves the "Savage Seven" started to terrorize their neighbourhood and with their activities

Denton Holme
Denton Holme is an inner city district in the city of Carlisle, Cumbria, United Kingdom. It is a mainly residential area, however there are a few shops and even a bingo hall along its main street. In the January 2005 floods Denton Holme found itself under several feet of water, and came very close to flooding again in

Prince Suyang
King Sejo of Joseon(1417~1468, r.1455~1468) was the seventh king of Joseon Dynasty of Korea. Born in 1417 as Yi Yu, King Sejong the Great's second son, he showed a great ability on archery, horseriding and martial arts. He was also a briliant military commander, though he never went to the battlefront himself. He became Grand Prince Suyang in 1428, the name which he was better known. Following King Sejong's death, Suyang's ill brother, Munjong took the throne but soon died. The c

Stephen Jones (Babybird)
Stephen Jones is a British musician and novelist, born 16th September 1962 in Telford, UK. Image:packshot.jpg

Lo-fi period

After studying at Nottingham Trent University, Stephen Jones became involved with an experimental theatre company, Dogs in Honey, in Sheffield in the late 1980s, writing songs for productio

Gloom (Game)
Gloom is a computer game for the Amiga computer. Gloom was the first proper, commercially released, clone of the immensely popular first-person shoot'em-up Doom on the Amiga. Although technically slightly inferior to Doom, its release marked a milestone in Amiga gaming, as the Amiga at the time was not widely considered to be able to run such a game. Later D

Read More...