Home About us Products Services Contact us Bookmark
:: wikimiki.org ::
Venezuela

Venezuela

Venezuela, stat i norra Sydamerika, gränsande till Brasilien, Colombia och Guyana. I Venezuela finns Angelfallen, som med en fallhöjd på 980 meter är världens högsta vattenfall.

Historia

Christofer Columbus nådde Venezuela 1498 och landet var en spansk koloni till 1811 då det tillsammans med Colombia och Ecuador bildade Gran Colombia, som föll samman 1830. Under större delen av 1900-talets första hälft styrdes Venezuela av vanligtvis välvilliga militärer, som stödde oljeindustrin och tillät vissa sociala reformer. Sedan 1959 har landet haft demokratiskt valda regeringar, även om Hugo Chavez presidentskap har ifrågasatts vid upprepade tillfällen. En annan omstridd person är utrikesministern Alí Rodríguez, med ett förflutet som medlem i en av Fidel Castro stödd marxistisk gerilla och generalsekreterare i OPEC.

Klimat och miljö

Klimatet är tropiskt men mindre hett och fuktigt i de höglänta delarna av landet. Det förekommer både torrperioder och översvämningar. Översvämningarna orsakar ofta jordskred. Några av Venezuelas miljöproblem är att flera stora sjöar (bland annat Lago de Valencia och Lago de Maracaibo) är förorenade av avlopp och olja, att skogen avverkas för mycket, och att även viss gruvdrift är ett hot mot regnskogens ekosystem. Knappt 70% av elektriciteten framställs av vattenkraft och resterande av fossila bränslen.

Fakta


- Naturtillgångar: petroleum, naturgas, järnmalm, guld, bauxit, vattenkraft, diamant
- Befolkningens medelålder: 24,8 år (2002)
- Befolkningens medellivslängd: 73,8 år (2003)
- Religiös tillhörighet: katoliker 96%, protestanter 2%, annan 2%
- Språk: förutom det officiella språket spanska talas ett stort antal inhemska språk och dialekter

Administrativ indelning

spanska Venezuela är indelat i ett federalt distrikt, Distrito Federal, en federal besittning, Dependencias Federales, samt 23 delstater (estados): Amazonas, Anzoategui, Apure, Aragua, Barinas, Bolivar, Carabobo, Cojedes, Delta Amacuro, Falcon, Guarico, Lara, Merida, Miranda, Monagas, Nueva Esparta, Portuguesa, Sucre, Tachira, Trujillo, Vargas, Yaracuy och Zulia. Dependencias Federales består av 11 federalt kontrollerade ögrupper med sammanlagt 72 öar.

Externa länkar


- [http://www.flamman.se/utrikes.php?id=2246 Venezuela är på väg mot socialism] Kategori:Sydamerikas länder ja:ベネズエラ ko:베네수엘라 ms:Venezuela simple:Venezuela th:ประเทศเวเนซุเอลา zh-min-nan:Venezuela

Sydamerika

Sydamerika är en världsdel som utgör den södra delen av den amerikanska dubbelkontinenten. Som gräns till Nordamerika räknar man vanligen landsgränsen mellan Colombia och Panama, men ibland räknar man att gränsen går vid Panamakanalen. Gränsen kan även dras mellan Mexico och USA, om man räknar Centralamerika till Sydamerika, men detta indelningssätt är inte vanligt.

Geografi

Klassificeringen av Sydamerika som kontinent är uppe till debatt, då vissa delar av världen ser Amerika som en stor kontinent, och Nord-, Central- och Sydamerika som subkontinenter. I andra delar av världen klassificeras Nord- och Sydamerika som kontinenter medan Amerika ses som en superkontinent. Att klassificera Sydamerika som subkontinent, kontinent eller del av superkontinent är helt baserat på regionala preferenser. Geologiskt sätt fästes Sydamerika med Nordamerika relativt nyligen, i och med Panamanäsets formation för ungefär tre miljoner år sedan. Anderna, som är en geologiskt sätt ung och seismologiskt orolig bergskedja, löper längs med kontinentens västra kant. Områdena öst om Anderna är till stor del tropisk regnskog, och Amazonfloden löper där. Kontinenten innehåller också torra öknar, såsom Patagonien och den extremt torra Atacamaöknen. Regionen Sydamerika innehåller också flera öar, de flesta tillhör kontinentens stater. Karibien tillhör Nordamerika. De sydamerikanska länderna som gränsar till Karibiska havet, nämligen Colombia, Venezuela, Guyana, Surinam och Guyane française, är även kända som Karibiska Sydamerika. Större naturresurser inkluderar koppar, järnmalm, tenn och olja. Sydamerika hyser många ovanliga arter papegojor, fågelspindlar, ormar och däggdjur. Det största landet i Sydamerika är, både till yta och befolkning, Brasilien. Det näst största är Argentina.

Självständiga stater


- Argentina
- Bolivia
- Brasilien
- Chile
- Colombia
- Ecuador
- Guyana
- Paraguay
- Peru
- Suriname
- Uruguay
- Venezuela

Områden med begränsat självstyre


- Falklandsöarna (Storbritannien)
- Franska Guyana (Frankrike)
- Sydgeorgien och Sydsandwichöarna (Storbritannien)

Externa länkar


- [http://www.geographicguide.com/brazil.htm Brazil Pictures]
- [http://www.geographicguide.com/south-america.htm South America]
- [http://www.curitiba-brazil.com Curitiba Brazil] Kategori:SydamerikaKategori:Världsdelar ja:南アメリカ ko:남아메리카 simple:South America th:ทวีปอเมริกาใต้ zh-min-nan:Lâm Bí-chiu

Colombia

Colombia, stat i nordvästra Sydamerika vid Karibiska havet och Stilla havet. Colombia gränsar till Brasilien, Ecuador, Panama, Peru och Venezuela.

Historia

Före spanjorernas ankomst till Latinamerika fanns i Colombia många grupper som hade en tämligen högstående kultur, även om de var isolerade och splittrade. Legenden om El Dorado tillskrivs ofta Colombia och mycket av utbyggande av Colombia skedde med finnandet av El Dorado som mål. Chibcha indianerna, som levde i centrala Colombia, hade en tradition där man varje år hälde guld i en liten sjö som offer till gudinnan som sade leva där. Idag finns inga chibcha kvar och deras språk och religion är så gott som okända för dagens colombianer. Indianerna i Colombia, utom i sydligaste delarna av landet, mot gränsen till dagens Ecuador, hade mycket begränsad kontakt med det mäktiga Inkariket i söder. Av de indianska kulturerna i Colombia finns mycket få ruiner och lämningar, men rika fynd har gjorts av dyrgriper i guld och stora stenblock utformade som huvuden, i en stil som inte alls påminner om Inka-indianernas. Colombia var från 1600-talet en spansk koloni (Nya Granada) och blev tillsammans med Ecuador och Venezuela självständigt 1810 under namnet Gran Colombia. Den storhetskämpen var Simon Bolivar som ses som landets fader. Gran Colombia föll samman 1830, och de nuvarande tre länderna uppstod. Fram till 1903 tillhörde även Panama Colombia men de två områdena hade kulturella skillnader. Det mer indianska Panamá gjorde anspråk på självständighet, något de inte skulle uppnått utan stöd från USA.

Aktuellt läge

En 40 år lång kampanj för att störta den colombianska regeringen trappades upp under 1990-talet, delvis med hjälp av pengar från narkotikahandeln. Trots väpnad motstånd och trots att stora delar av landsbygden är i gerillornas ELN och FARCs händer, saknar rörelsen den militära styrkan och ett brett folkligt stöd, vilket är nödvändigt om regeringen ska kunna avsättas genom en kupp. En paramilitär armé, som vuxit under senare år, utmanar gerillan för att få kontroll över markområden och illegala industrier. Regeringen i Bogotá gör stora ansträngningar att återfå kontrollen över hela landet, men grannländerna är oroliga över att våldet ska sprida sig över gränserna.

Klimat och miljö

Klimatet är tropiskt längs kusten och på de östra slättområdena, men kyligare i höglänt terräng. Det finns aktiva vulkaner och det förekommer jordbävningar och längre torrperioder. Några av Colombias miljöproblem är avskogning, dålig vattenkvalitet på grund av överanvändning av insektsbekämpningsmedel samt luftföroreningar, speciellt i huvudstaden. 73% av elektriciteten produceras av vattenkraft och resterande till största delen av fossila bränslen. I de skogar som finns kvar, främst mot gränserna till Venezuela och Brasilien, lever många exotiska djur, till exempel Amerikas största kattdjur, jaguaren och den säregna sengångaren.

Befolkning

Med hänsyn till befolkningens ursprung kan Colombias invånare delas in i fyra grupper. Det finns en liten indiansk befolkning, med fotfäste i gränsområdena mot grannländerna, en liten svart befolkning, med fäste längs kusterna, en vit befolkning som till stor del utgör den urbana medelklassen, och den största delen som är blandad av två eller flera av de andra grupperna. Så gott som alla talar spanska och är katoliker. De invandrare som kommit till landet är främst araber och turkar och senare en del kineser och indier, alla under 1900-talet. Det rör sig inte om stora grupper och araber och turkar har snabbt assimilerats.

Kultur

De många olika arven från indiansk kultur, afrikanska slavar och spansk erövring tar sig många olika uttryck i Colombia. Vid Atlant-kusten finner man danser och sånger med klart västafrikanska drag och mycket gemensamt med den Afro-Brasilianska kulturen. Det finns till och med ett kreol-språk som är oförståeligt för en talare av spanska, och har stora influenser från Kongo. Samtidigt utgör det spanska arvet en central del i Colombias kultur, med en helt annan grupp danser och traditioner. Colombias nationaldans är cumbia, en dans från områdena kring Cartagena som fångar Colombias kulturer i ett, med afrikanska trummor, indianska flöjter och mer europeiska drag i klädsel och dans. Förutom cumbia dansar man flera latinamerikanska danser från andra länder, som merengue, bachata och salsa. Speciellt salsan har Colombia gjort lite till sin egen, genom att utveckla en stil som för ett tränat öra är hörbart sklid från den kubanska salsan. Den ultimata kultur-yttringen sägs ofta vara karnevalen i Barranquilla, som har mycket gemensamt med de i Brasilien och Trinidad.

Ekonomi

Colombias ekonomi lider av svag inhemsk och utländsk efterfrågan, en stram statlig budget och en allvarlig inrikeskonflikt. Andra ekonomiska problem är hög arbetslöshet och en stor andel fattiga hushåll. Colombias största exportvaror är olja och kaffe, men de nuvarande oljekällorna håller på att sina och kaffepriserna är låga. Man har traditionell exporterat smaragder men efterfrågan har minskat, medan exporten av bananer ökar. President Uribe Vélez har dock genomfört ekonomiska reformer, vilka flera internationella finansinstitutioner utpekat som positiva.

Fakta


- Naturtillgångar: petroleum, naturgas, kol, järnmalm, nickel, guld, koppar, smaragd, vattenkraft
- Befolkningens medelålder: 25,6 år (2002)
- Befolkningens medellivslängd: 71,1 år (2003)
- Religiös tillhörighet: katoliker 90%

Administrativ indelning

Huvudartikel: Colombias departement Colombia är indelat i ett huvudstadsdistrikt (distrito capital), Distrito Capital de Bogotá, samt 32 departement (departamentos): Amazonas, Antioquia, Arauca, Atlántico, Bolívar, Boyacá, Caldas, Caquetá, Casanare, Cauca, Cesar, Chocó, Córdoba, Cundinamarca, Guainía, Guaviare, Huila, La Guajira, Magdalena, Meta, Nariño, Norte de Santander, Putumayo, Quindío, Risaralda, San Andrés och Providencia, Santander, Sucre, Tolima, Valle del Cauca, Vaupés och Vichada.

Karta

Vichada
Kategori:Sydamerikas länder Kategori:Colombia ja:コロンビア ko:콜롬비아 ms:Colombia zh-min-nan:Colombia

Guyana

Guyana, stat i nordöstra Sydamerika vid Atlanten. Guyana gränsar till Brasilien, Suriname och Venezuela. Suriname gör anspråk på områden i östra Guyana och Venezuela på områden i västra delen.

Historia

Guyana blev en holländsk koloni på 1600-talet, men övergick i brittisk ägo 1815 under namnet Brittiska Guyana. När slaveriet förbjöds flyttade de tidigare slavarna i hög utsträckning in till städerna och för att få arbetskraft till sockerplantagerna hämtades arbetskraft från Indien. Guyana blev självständigt 1966 och styrdes av socialistiska regeringar fram till i början av 1990-talet. 1992 valdes Cheddi Jagan till president i vad som anses vara landets första demokratiska och rättvisa val sedan självständigheten. När Jagan dog efterföljdes han av sin fru Janet Jagan. Hon avgick på grund av hälsoproblem 1999 och hennes efterträdare då, Bharrat Jagdeo omvaldes 2001.

Klimat och miljö

Klimatet är tropiskt, men mildras av de nordöstra passadvindarna. Det är två regntider om året, dels från maj till augusti, dels från november till januari, och under regntiderna förekommer ofta översvämningar. Några av Guyanas miljöproblem är avskogning och vattenföroreningar beroende på orenat avlopp och kemikalier från industri och jordbruk. All elektricitet framställs av fossila bränslen.

Ekonomi

Guyanas ekonomi har haft en måttlig tillväxt i början av 2000-talet, beroende på utveckling i jordbruket och gruvdriften, ett bättre affärsklimat, en anpassad växelkurs, låg inflation och stöd från internationella organisationer. Kroniska problem är brist på utbildad arbetskraft och en outvecklad infrastruktur. Landet har också en betydande utlandsskuld.

Fakta


- Naturtillgångar: bauxit, guld, diamant, timmer, räkor, fisk
- Befolkningens medelålder: 25,7 år (2002)
- Befolkningens medellivslängd: 63,1 år (2003)
- Religiös tillhörighet: kristna 50%, hinduer 35%, muslimer 10%, annan 5%
- Språk: engelska, amerindianska dialekter, kreolska, hindi, urdu

Administrativ indelning

Guyana är indelat i tio regioner: Barima-Waini, Cuyuni-Mazaruni, Demerara-Mahaica, East Berbice-Corentyne, Essequibo Islands-West Demerara, Mahaica-Berbice, Pomeroon-Supenaam, Potaro-Siparuni, Upper Demerara-Berbice och Upper Takutu-Upper Essequibo.

Karta

urdu
Kategori:Sydamerikas länder ja:ガイアナ ko:가이아나 ms:Guyana simple:Guyana th:ประเทศกายอานา zh-min-nan:Guyana

Angelfallen

Angelfallen (Kerepakupai merú) i Rio Caroni i La Gran Sabana i Venezuela är världens högsta vattenfall. Den har sitt ursprung från ett s.k. taffelberg och dess fallhöjd är 980 meter. Angelfallen är uppkallade efter en amerikansk flygare, som 1937 nödlandade i närheten. Hans namn var Jimmy Angel (född 1899 i Springfield, Missouri, USA, död 8 december 1956) och vattenfallet uppkallades efter honom. Angel såg vattenfallet första gången 1933, då han flög över Venezuela i sökandet efter en flod som enligt hörsägen skulle vara full med guld. Han återvände 1937 tillsammans med sin fru och två andra personer. Han nödlandade med sitt monoplan i träskmarkerna ovanför fallet och Angel och hans sällskap nådde civiliserade trakter efter en elva dagars strapatsfylld vandring. Flygplanet drogs loss 1970 och finns nu till beskådande på ett flygmuseum i Maracay, Venezuela. Jimmy Angel omkom 1956 i en flygolycka i Panama - i enlighet med hans önskan blev han kremerad och hans aska spreds över Angelfallen. Kategori:Venezuela Kategori:Vattenfall ja:エンジェルフォール

Meter

Meter är SI-enheten för längd. En meter är numera formellt definierad som längden av den sträcka som ljuset tillryggalägger i vakuum under tiden 1/299 792 458 sekund. Metern uppstod från början efter franska revolutionen och var då definierad som 1/10 000 000 av sträckan från nordpolen till ekvatorn längs Paris-meridianen. 1792 skickades två franska astronomer (Méchain och Delambre) ut för att mäta avståndet mellan Dunkerque och Barcelona vilket sedan skulle användas för att mer exakt räkna ut avståndet nordpolen-ekvatorn. Mätningarna visade sig dock vara alltför inexakta för att den så kallade normalmetern skulle vara användbar i längre sammanhang. Jordens dimensioner fastställs genom gradmätning. En svensk sådan, som fått mycket beröm för sin noggrannhet, har på 1800-talet genomförts vid Övre Torneå. Man mäter med precisions-mätstänger längs efter en meridian, över stock och sten, hela tiden med mätstången exakt horisontell och vid behov noggrannt inlodad över föregående mätpunkt, när marken lutar eller något hinder finns i terrängen, som man måste ta sig över. Att till exempel gå runt ett stort flyttblock är otillåtet. Hela tiden måste man kompensera för mätstångens längdändring vid varierande temperatur. Bestämning av när man förflyttat sig exakt 1 grad bestäms med astronomiska metoder. Därvid måste man ta hänsyn till aberrationen, som sammansätts av dels ljusbrytning i atmosfären, dels av en effekt av att jorden, vid det ögonblick ljuset från en fjärran stjärna observeras, har flyttat på sig en aning sedan ljuset lämnade den stjärnan. Detta innebär att en stjärnas rätta elevation inte är vad den synes vara. Eftersom 1 grad är ungefär 11 mil, och mätstängerna inte längre än att de kan bäras i väglöst land blir det mycket många delmätningar som måste göras och felfritt protokollföras. Det hela tog åtskilliga månader att genomföra. En av deltagarna vid den svenska gradmätningen var Anders Celsius. Flera liknande gradmätningar gjordes ungefär hundra år senare i Tyskland under ledning av Friedrich Wilhelm Bessel. Se även Friedrich von Struve. När man jämför gradmätningar gjorda vid olika latituder kan man räkna sig fram till jordens avplattning mot polerna. (Avplattningen är en effekt av jordens rotation kring sin nord/syd-axel.) Se legalmeter

Se även:

längdenhet

Extern länk

[http://www.runeberg.org/geodet/0120.html] Beskrivning av tekniken vid den svenska gradmätningen. Kategori:Längdmått ja:メートル ko:미터 ms:Meter simple:Metre th:เมตร

Christofer Columbus

Christofer Columbus (på italienska Cristoforo Colombo, på spanska Cristóbal Colón), född 1451 (någon gång mellan 26 augusti och 31 oktober) i Genua, Liguria, Italien, död 20 maj 1506 i Valladolid, Spanien, var en genuesisk upptäckare och köpman som på den spanske kungens uppdrag korsade Atlanten och nådde Amerika år 1492. Han sökte egentligen en västlig rutt till Indien i Asien och trodde att han funnit den. Upptäckten markerar början av den europeiska koloniseringen av Amerika. Christofer Columbus var dock inte den förste europén som nådde den amerikanska kontinenten. Vikingarna hade besökt Nordamerika redan på 1000-talet och portugisen João Vaz Corte Real var där 1472. Christofer Columbus var son till ullhandlaren Domenico Colombo och Suzanna Fontanarossa, dotter till en ullhandlare. Christofer hade tre yngre bröder, Bartolomeo, Giovanni Pellegrino, och Giacomo, samt en syster, Bianchinetta. Det finns många legender och anekdoter om Columbus, bland annat den om Columbi ägg.

Se även


- Columbi ägg
- Europeiska kolonisationen av Amerika

Externa länkar


- [http://www.win.tue.nl/~engels/discovery/columbus.html Columbus link page]
- [http://www1.minn.net/~keithp/cclandfl.htm The Columbus Landfall Homepage] Columbus, Christofer Columbus, Christofer Columbus, Christofer ms:Christopher Columbus ko:크리스토퍼 콜럼버스 ja:コロンブス simple:Christopher Columbus th:คริสตอเฟอร์ โคลัมบัส

Spanien

Spanien är ett land på Iberiska halvön i sydvästra Europa. Landet är en monarki och statsöverhuvud är kung Juan Carlos. Spanien gränsar till Portugal, Frankrike, Andorra och via Gibraltar även till Marocko. Spaniens huvudstad är Madrid.

Historia

Huvudartikel: Spaniens historia Spanien grundades som enat land när Ferdinand II av Aragonien och Isabella I av Kastilien förenade rikena i en personalunion. Enandet följdes av utdrivandet av judar och muslimska morer vilket följdes av en ekonomisk och kulturell tillbakagång. Under 1500-talet expanderade Spanien som en stor kolonialmakt och lade under sig stora områden i Amerika. På 1600-talet fick man konkurrens ifrån främst Holland och England. Under 1800-talet var frigjorde sig många av Spaniens tidigare kolonier och imperiet var på nedgång. Spansk-amerikanska kriget satte definitivt stopp för den spanska dominansen i latinamerika. 1940 förklarade styrande general Franco Spanien som en icke krigförande part av axelmakterna, vilket resulterade i utrikespolitisk isolering i efterkrigstiden. 1947 gjordes en författningsändring som innebar att monarkin återinfördes, men att tronen skulle stå vakant fram till general Francos dödsdag. Franco dog 1975 och Juan Carlos av Bourbon kom då till makten och kunde påbörja en demokratisering av Spanien.

Administrativ indelning

Spanien är indelat i 50 provinser, grupperade till 17 autonoma regioner och två autonoma städer med en hög grad av självständighet.

Autonoma regioner

Spanien är en federation av 17 autonoma regioner (comunidades autónomas) och 2 autonoma städer (ciudades autónomas; Ceuta och Melilla).
- Andalusien (Andalucía)
- Aragonien (Aragón)
- Asturien (Principáu d'Asturies på asturiska/Principado de Asturias på spanska )
- Balearerna (Illes Balears på katalanska /Islas Baleares på spanska )
- Baskien (Euskadi på baskiska/País Vasco på spanska )
- Extremadura
- Galicien eller Galiza
- Kanarieöarna (Islas Canarias)
- Kantabrien (Cantabria)
- Kastilien-La Mancha (Castilla-La Mancha)
- Kastilien-Leon (Castilla y León på spanska/Castiella y Llión på asturiska )
- Katalonien (Catalunya på katalanska/Cataluña på spanska/ Catalunha på aranesiska)
- La Rioja
- Madrid
- Murcia
- Navarra (Nafarroa på baskiska/Navarra på spanska )
- Valencia (Comunitat Valenciana på valenciano (katalanska) /Comunidad Valenciana på spanska) Spaniens grundlag erkänner historiska nationaliteter, men ger dem ingen speciell status. Navarra och Baskien har ett särskilt momssystem.

Provinser

Huvudartikel: Spaniens provinser Det spanska kungariket är också indelat i 50 provinser (provincias). Sjävständiga regioner grupperar provinserna (t. ex består Extremadura av två provinser, Cáceres och Badajoz). De självständiga regionerna Asturien, de Baleariska öarna, Kantabrien, La Rioja, Navarra, Murcia, och Madrid består vardera av en enda provins.

Översjöiska besittningar

Det finns också fem platser med spansk överhöghet (plazas de soberanía) längs den Afrikanska kusten: städerna Ceuta och Melilla administeras som autonoma städer, ett mellanting mellan städer och kommuner; öarna Islas Chafarinas, Peñón de Alhucemas, och Peñón de Vélez de la Gomera är under direkt spansk administration. Kanarieöarna, Ceuta och Melilla, räknas inte officiellt som historiska kommuner, men åtnjuter ändå speciell status.

Se även


- Lista över regeringschefer i Spanien
- Lista över monarker i Spanien
- Spaniens politik
- Spanien (styrelseskick) Kategori:Spanien Kategori:Europas länder fiu-vro:Hispaania ja:スペイン ko:에스파냐 ms:Sepanyol simple:Spain th:ประเทศสเปน zh-min-nan:Se-pan-gâ

Gran Colombia

Storcolombia (sp. Gran Colombia), namnet på den statsbildning, bestående av den tidigare spanska besittningen Nya Granada eller nuvarande Colombia, Panama, Ecuador och Venezuela, och som 1819 utropades som självständig från spanske kungen av Simón Bolívar. Ordet Colombia kommer från Christopher Columbus namn och användes först av Francisco de Miranda som en benämning på den Nya världen, speciellt alla amerikanska territorier och kolonier under spanskt och portugisiskt styre. Ordet Gran (som betyder "stor") användes inte under republiken Storcolombias tid, utan lades till namnet av senare tiders historiker, för att skilja mellan den historiska federationen och det nutida Colombia.

Federationens historia

Sydamerikas frihetskämpe Simón Bolívar och andra revolutionärer använde namnet Gran Colombia för hela det spanska Amerika tills republiken grundades 1819 vid Angosturakongressen. Vid denna kongress utropades Gran Colombia som en federal republik, bestående av tre departement med huvudstäder i Bogotá (departementet Cundinamarca), Caracas (departementet Venezuela) och Quito (departementet Quito). Den nya republikens konstitution antogs 1821 vid kongressen i Cucuta och då utsågs även Bogotá till republikens huvudstad. En ny administrativ indelning antogs, Bolívar valdes till president och Francisco de Paula Santander till vicepresident. Under sina första år hjälpte Storcolombia andra provinser som fortfarande befann sig i krig med Spanien att bli självständiga. Panama kom med i federationen 1821, liksom några återstående provinser i Quito och Venezuela. Peru blev självständigt med hjälp av Storcolombia. Både Bolívar och Santander omvaldes 1826.

Federationens upplösning

Bolívar drömde om att förena hela Sydamerika och såg Storcolombia som en början. Andra sydamerikanska politiker var inte lika tilltalade av idén om en enda stat och dessa motgångar ledde till att Bolívar avgick 1828. Federationen upplöstes 1830, bland annat beroende på inbördesstrider mellan olika regioner, stridigheter som hade ökat i omfattning efter Bolívars avgång. 1863 beslutade staten Nya Granada, som uppstått vid federationens upplösning, att officiellt byta namn till Colombias förenta stater. 1886 ändrades namnet till nuvarande Republiken Colombia. Panama förblev en provins i Colombia till 1903, då det blev självständigt. Kategori:Sydamerika Kategori:Nationalism ja:大コロンビア

Hugo Chavez

Hugo Rafael Chávez Frías, född 28 juli 1954, är Venezuelas president sedan 1999.

Biografi

Hugo Chávez föddes i staden Sabaneta i delstaten Barinas i Venezuela. Hans far var medlem i det konservativa socialkristna partiet. 1975 tog han examen vid Venezuela militärhögskola. Den 4 februari 1992 ledde han en misslyckad militärkupp mot den demokratiskt valde presidenten Carlos Andrés Pérez, som ledde till att hundratals personer dödades. Även om kuppen misslyckades fick Chávez möjlighet att tala i TV, vilket kom att innebära mycket för hans framtida karriär. Efter två år i fängelse benådes han av president Rafael Caldera. När han kom ut startade han ett nytt parti Movimiento Quinta Republica (Rörelsen för femte republiken). Vid presidentvalet 6 december 1998 fick han 56,2 % av rösterna och blev vald till president på ett program grundat på kamp mot korruption och fattigdom samt ett missnöje med de två partier som dominerat Venezuelas politik sedan 1958. Hans tid som president har medfört stora omvälvningar i Venezuelas politik. Han har försökta bryta ner gamla maktgruppers monopol på makten samtidigt som han själv anklagas för att vara auktoritär. Han har genomfört möjligheten för en president att bli omvald och att styra genom dekret i ett år, men också möjligheten att genom folkomröstning tvinga presidenten att avgå. Har har mycket starkt stöd bland Venezuelas fattiga, samtidigt som han är impopulär bland medel- och överklassen. Bland hans motståndare finns näringslivet, fackföreningarna och ägarna till samtliga Venezuelas privata TV-kanaler. Hans presidentperiod har lett till en polarisering i venezolansk politik. En militärkupp ledde till att oppositionen tog makten 12 april 2002, men då de vanliga soldaterna stödde Chávez kunde han återvända 14 april. I december samma år började en strejk, främst inom oljeindustrin, som varade i två månader, orsakade av hans försök att tillsätta nya styrande i oljebolagen samt avskeda 18 000 arbetare. Den 15 augusti 2004 vann han en folkomröstning gällande om han skulle tvingas avgå som president. Hans relationer med USA är mycket frostiga, han har flera gånger hotat att stoppa oljeleveranserna till USA om de lägger sig i landets affärer och kuppen 2002 sågs emot med visst gillande av USA, och vissa anklagar CIA för att ha varit direkt inblandade. Under Chávez ledarskap att omfattande kontakter med Kuba etablerats, bland annat säljer Venezuela olja till underpriser till Kuba mot att kubanska läkare är verksamma i landet. Utrikespolitiskt stödjer han även ett flertal latinamerikanska enhetssträvanden.

Externa länkar

Chávez, Hugo ja:ウゴ・チャベス

Presidentskap

Presidentskap, en presidents myndighet, men också ämbetstid. I USA kallas en viss presidents myndighet för dennes administration. I Brittiska Indien (-1947) benämndes Ostindiska kompaniets, och från 1858, brittiska regeringens av presidenter (guvernörer) styrda, från varandra skilda besittningar: Bengalen, Madras och Bombay, presidentskap (presidency). Sedan guvernören över Bengalen (1773) blivit styresman för hela brittiska Indien (generalguvernör eller vicekung) och Bengalen uppdelats i provinser med av honom tillsatta underguvernörer (lieutenant governors), utgjorde inte Bengalen längre en administrativ enhet, för vilken namnet presidency passade, varför denna benämning därefter inskränktes till Bombay och Madras, som visserligen var underordnade vicekungen, men hade styresmän (governors), direkt tillsatta av brittiska regeringen.

Se även


- EU-ordförandeskap
- India Office
- Mandatperiod Kategori:Politik

Alí Rodríguez

Alí Rodríguez Araque, född 1937, är Venezuelas utrikesminister. Han har tidigare varit diplomat och president Hugo Chávez' rådgivare i oljefrågor. Under 1960- och 1970-talen var Ali Rodriguez aktiv inom den marxistiska gerillan som opererade i Venezuela med ekonomiskt stöd och ledning av Fidel Castro. Han var känd under namnet "Commander Fausto", vilket anspelade på hans gedigna kunskaper om sprängämnen. Han var en av dem som sist la ner vapnen under början av 1970-talet. För sin inblandning fick han nåd. Sedan blev han verksam i den parlamentariska politiken, och invald i Kongressen med olja och energi som sina huvudfrågor. Inom politiken vann han å ena sidan anseende som medlare fastän han å andra sidan blev känd om stridig opponent mot privatiseringen av oljesektorn som präglade 1990-talets politik i Venezuela. 1999 utsågs han till energiminister under president Chávez. Året därefter utsågs han till generalsekreterare i OPEC vilket han var under perioden 1 januari 2001-1 juli 2002, varefter han blev chef för Venezuelas statsägda oljebolag Petroleos de Venezuela (PDVSA). På den sistnämnda posten klarade han inte att lösa en intern konflikt, varför han avskedade mer än 20 000 arbetare efter en misslyckad strejk. Denna post innehade han till november 2004, då president Chávez utnämnde honom till utrikesminister under en omorganisation av kabinettet. Vid FN-toppmötet 14 september-16 september 2005 spelade han en framträdande roll som opponent mot mötets slutprotokoll och kritiserade flera punkter, bland annat bristen på en nedrustningsskrivning, rådet för mänskliga rättigheter, demokratifonden och den fredsbyggande kommittén, vilket statsminister Göran Persson som var en av mötets värdar, kommenterade med orden "De argument de [oppositionen under Rodrigez] anför och det sätt de gör det på väcker inte respekt". [http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=463228&previousRenderType=6] Under hela sin karriär har Ali Rodriguez vidmakthållt en image av en man med få passioner, fastän hans hänsynslösa och enkelspåriga personlighet hela tiden uppenbarat sig i hans ageranden i syfte att föra en marxistisk ideologi. Rodriguez

Fidel Castro

Fidel Castro, fullständigt namn Fidel Alejandro Castro Ruz, född 13 augusti 1927 i Birán, Oriente-provinsen, Kuba; kubansk politiker, revolutionär, landets ledare sedan 1959; premiärminister sedan 1959, president sedan 1976. Castro, som kom från en bättre bemedlad familj (hans far ägde jordbruksmark), lyckades ta en juridisk examen som privatist på bara två och ett halvt år, något som faktiskt så olika personer som Olof Palme och Lenin också gjort. Tillsammans med bland andra sin bror Raúl Castro och argentinaren Che Guevara grundade Castro gerillarörelsen 26 juli rörelsen. Efter några års kamp i bergen Sierra Maestra på östra Kuba lyckades gerillarörelsen störta den korrumperade presidenten Fulgencio Batista. Han stödde Sovjetunionens invasioner av Tjeckoslovakien 1968 och Afghanistan 1979.

Gerillakriget 1956-1959

En politisk rörelse med mål att avsätta regeringen på Kuba, ledd av Fidel Castro och ursprungligen på sammanlagt 82 man, inklusive honom själv, hans bror Raùl, Camilo Cienfuegos och Ernesto Che Guevara, färdades över stormigt hav i december 1956 från Mexico till Cuba i fartyget Grandma. Då de anlände till Cubas västra kust, på annan plats än beräknad då kraftiga vågor och vindar kastat dem ur kurs, väntade Batistas militär på dem och strid utbröt strax efter landstigningen. Endast 12 av gerillamedlemmarna kom levande ur striden (några få soldater förlorades innan dess under sjöresan) och gerillan splittrades ofrivilligt i två grupper (Fidel och Raul i den ena och Che och Camilo i den andra) för att senare återförenas vid en plats nära Pico Turqino.

Se även


- Kubakrisen

Noter

Castros egentliga födelseår är 1927. Detta ändrades dock av familjen till 1926 så att han skulle kunna börja skolan ett år tidigare. Året 1926 används fortfarande i många officiella biografiska källor om Castro.)

Externa länkar

Castro, Fidel Castro, Fidel Castro, Fidel ja:フィデル・カストロ simple:Fidel Castro th:ฟิเดล คาสโตร

Gerilla

Gerilla, kommer av det spanska ordet för litet krig, avser organiserad och väpnad grupp, som på icke folkrättsligt erkänt sätt medelst våldshandlingar och på annat sätt söker påverka eller störta en stats regering. I många fall har en gerilla sökt förmå en regering att avsöndra en del av statens territorium på grundval av legitimitetsaspekter som gerillan hävdar.

Historik

Personer inom gerillakrigföring


- Mao Tse-tung
- Che Guevara

Kända gerillarörelser


- ETA
- LTTE
- Tupamaros, en "stadsgerilla"

Se även


- motståndsrörelse
- revolution
- terrorism Kategori:Gerilla ja:ゲリラ ms:Gerila

Regnskog

Regnskog är skog med hög årlig nederbörd, åtminstone 1700-2000 mm. Definitionen av regnskog är dock oklar. mm regnskog.]] Det är alltid varmt och fuktigt, mellan 27 och 35 grader. Kännetecknande för regnskogen är att den är extremt artrik både när det gäller växter och djur. Regnskogarna är hem åt ca ⅔ av alla djur och växter på jorden. Det beräknas också att där fortfarande finns flera miljoner av växter, insekter och mikroorganismer som fortfarande är oupptäckta av vetenskapen. Regnskogarna på jorden ligger som ett sporadiskt, brett bälte kring ekvatorn. De finns främst i Centralamerika och Västindien, norra halvan av Sydamerika, Centralafrika samt Sydostasien. De minskar dock hela tiden i storlek på grund av människans skövling. Man har uppskattat att regnskogarna står för ca 40% av syret i atmosfären och att vegetationen är en viktig konsument av atmosfäriskt kol. Detta betyder att regnskogarna är mycket viktiga för klimatet här på jorden. Det finns två typer av regnskog, tropisk regnskog och tempererad regnskog. Tropisk regnskog är den man oftast benämner regnskog. Tempererad regnskog finns i vissa tempererade områden med fuktiga västvindar som till exempel Nordamerikas nordvästra kust, södra Chile, Australiens sydöstra kust och Nya Zeeland. I regnskogar är nederbörden hög men om det regnar för mycket sköljs myllan bort vilket leder till problem för människorna i trakten som brukar jorden.

Länkar


- [http://forests.org/ Forest Conservation Portal]
- [http://www.rainforestlive.org.uk/ Rainforest Live - Facts & Figures]
- [http://www.savetherainforest.org/index.htm Save The Rainforest]
- [http://www.rainforest-alliance.org/resources/forest-facts/ Rainforest Alliance]
- [http://rite.ed.qut.edu.au/old_oz-teachernet/projects/virtual-field-trips/rainforests/topics.html Virtual Rainforest Trip] ja:%E7%86%B1%E5%B8%AF%E9%9B%A8%E6%9E%97 Kategori:Naturgeografi

Ekosystem

Alla levande varelser som finns inom ett visst område bildar tillsammans med miljön ett ekologiskt system, ett ekosystem. Här lever djur och växter tillsammans. De påverkar varandras livsmiljöer och livsbetingelser. ja:生態系 ko:생태계

Elektricitet

Elektricitet är ett fysikaliskt fenomen. Föremål kan ha positiv eller negativ elektrisk laddning. Det antal laddningar per tidsenhet som rör sig längs en ledare kallas ström. En elektrisk ström är när negativt laddade partiklar flödar från en punkt med högre elektrisk potential (spänning) till en punkt med lägre elektrisk potential, eller vice versa för negativa laddningar. Av gammal hävd räknas strömmen gå från plus till minus men eftersom det i nästan alla fall är elektroner (elektroner har negativ laddning) som utgör strömmen så går strömmen i verkligheten från en punkt med överskott av elektroner (minus) till en punkt med underskott av elektroner (plus). Strömstyrka kan bestämmas av potentialskillnaden mellan punkterna (spänningsfall som räknas i volt) och motståndet mellan dem (resistans om strömmen är likström, men impedans om strömmen är växelström). Elektricitet gör så vi kan använda våra televisionsapparater. Vid likström kan strömstyrkan räknas ut med formeln I = U/R (där I är ström, U spänning och R resistans. Om strömmen periodiskt växlar riktning (växelström) blir formeln I = U/Z (där Z är impedans).

Se även


- elektronik
- elektromagnetism Kategori:Fysik Kategori:Fysikaliska storheter Kategori:Elektromagnetism ja:電気 ko:전기 simple:Electricity

Petroleum

Petroleum, (latin: petrus "klippa" och oleum "olja"), mineralolja eller bergolja (kallas även råolja) är en tjockflytande mörk vätska som vanligtvis förekommer i områden med löst jordlager. Denna vätska är en blandning av hundratals olika kolväten, som bildas av döda växter och djur i en process som tar ungefär 100 000 år. Det finns dock en seriös minoritet av forskare som hävdar att olja inte alls bildats av döda växter, man brukar då prata om icke-organisk olja. Utvinning av stora mängder petroleum sker främst genom oljeborrning i oljefält.

Petroleumprodukter

Råolja är en av många energikällor som har sitt ursprung i solen. Genom miljoner års utveckling har fossil av växter och djur lagrats genom att bergarter lagrats på dessa och efter hand skapat allt högre tryck och värme så att den energi som fanns i dessa växter och djur brutits ner och omvandlats till kolväten. Det är på grund av detta förlopp som olja, kol och naturgas kallas fossila bränslen. Råolja består till största delen av kolväten. Hela denna process förekommer huvudsakligen på havsbottnar och sker ständigt. Men på grund av vår långt större förbrukning av olja kommer den inte att kunna ersättas av nya råoljelager i samma takt, därav benämningen icke förnyelsebar energi. Petroleum har en rad användningsområden däribland som bränsle för motordrivna fordon, i form av bensin. Den process petroleum behöver gå igenom för att man skall kunna dela upp den i gasol, bensin, flygbränsle, diesel- och villaolja, tunga eldningsoljor, asfalt (bitumen) kallas raffinering och sker i ett raffinaderi. Principen för ett raffinaderi är att ta vara på den speciella egenskap varje kolväte innehar däribland en viss kokpunkt. Tack vare denna egenskap hos kolvätena kan man med hjälp av temperaturskiftningar separera råoljan i olika produkter som tidigare nämnts. De lättaste ämnena går ut ur fraktioneringskolonnens högst belägna ledningar, först gasol, därefter bensin och så vidare. De lågor som ofta förekommer vid fraktioneringskolonner är en förbränning av de lätta gaserna. Dessa används som raffinaderibränsle eller i andra processer men ofta har man ingen möjlighet att använda dem, därav lågorna. Eftersom marknadens efterfrågan inte alltid är densamma som utbudet har man möjlighet att vid ännu fler processer skapa nya produkter av exempelvis eldningsoljor som i dagens läge inte är efterfrågade i någon större utsträckning. Tack vare en process som kallas termisk krackning kan man på bekostnad av de tyngre råoljeprodukterna skapa mer av till exempel den mer efterfrågade produkten bensin. Termisk krackning går ut på att bryta ner de långa kolväte-molekylerna till kortare och därmed skapa en mer lättflytande olja som möjliggör större bensinutvinning. Krackning är ett samlingsnamn för en rad olika processer som möjliggör mer varierad eller önskad oljeproduktion. Petroleum eller råolja som det även kallas, är i praktiken oanvändbar i sitt ursprungliga skick. För att få användning av den måste den behandlas i en serie reningsprocesser på oljeraffinaderier. Främst genomgår råoljan fraktionerad destillation och man skiljer på sex fraktioner Not: Temperaturerna i tabellen är ungefärliga och kan variera beroende på raffinaderi och typ av råolja.

Gasfraktionen

Gasfraktionen kallas den fraktion som vid 20 °C är gasformig och består till största delen av metan (+75%), etan (6-10%), propan och butan (5-8%). Gasen tas ofta direkt vid borrning men betydande kvantiteter erhålls även vid destillation. Gasfraktion används ofta till bränsle och kallas då naturgas eller gasol.

Råbensin

Råbensinen eller nafta kallas den näst lättkokade fraktionen i petroleum och den består till största del av kolväten med mellan 5 till 12 kolatomer. Råbensinen brukar innehålla en hel del svavel och måste genomgå ytterligare rening innan den kan användas. Efter ytterligare destillation kan råbensin delas upp petroleumeter, lättbensin som används som lösningsmedel och bensin som används som motorbränsle.

Råfotogen

Liksom råbensin måste råfotogen renas från svavelföreningar och destilleras ytterligare. Ur denna fraktion framställs bland annat flygbränsle, fotogen och lösningsmedel som lacknafta och thinner. Rent historiskt var fotogen den viktigaste petroleumprodukten och användes i oljelampor, sedermera fotogenlampor. Det introducerades i mitten av 1800-talet och blev ett billigt alternativ till valolja som tidigare användes i lampor. Vid den tiden hade man heller ingen riktig användning av naturgas och bensin så den brändes upp.

Brännoljor

Ur denna fraktion framställs bland annat dieselolja och brännolja. En hel del destillat av denna fraktion behandlas i en process som kallas krackning där kolvätena bryts ner till mindre kolväten.

Smörjoljor

Denna fraktion används bland annat till framställning av smörjoljor som till exempel motoroljor och paraffinoljor. Destillat som är i fast form vid rumstemperatur kan användas till att framställa smörjfetter, vaxer, paraffin och vaselin (petrolatum). Liksom med brännoljorna används mycket av denna fraktion till krackning.

Destillationrest

Destillationresten är den tjockflytande olja som blivit kvar efter destillationen. De mer lättflytande delarna av denna fraktion används som brännolja, de delar som är i fast form kan blandas med grus singel till asfalt och används som vägbeläggning på vägar.

Övriga petroleumprodukter

Alkener och alkyner som erhålls från krackningen kan bland annat användas till framställning av plaster, eten kan bland annat omvandlas till polyetenplast eller etanol, propen används bland annat till tillverkning av polypropen och propanol. Petroleum kan även vara rikt på aromatiska föreningar exempelvis bensen och toluen, och dessa tas till vara och används som utgångsämnen i kemisk industri.

Historia

Människan har länge, i tusentals år, haft kännedom om råoljans existens. De första oljekällorna borrades i Kina under 300-talet. Oljan brändes för att framställa salt av saltvatten. Vid 900-talet byggde man stora rörledningar från oljekällor. I takt med att utvecklingen gick framåt kunde man använda olja för en mängd ändamål bland annat asfaltering, förtätning av både båtar och kläder; utöver detta använde man råolja som bränsle för facklor. Sakta men säkert ökade råoljans användningsområden. Inte minst under renässansen på 1300- och 1400-talet, då olja började användas inom medicinen. Men det var först under 1800-talet med den industriella revolutionens framfart, med allt vad det innebar i form av ökad konsumtion och urbanisering, som ledde till en ökad efterfrågan för ett bränsle som kunde vara billigt men också praktiskt användbart, det vill säga rent. När en kanadensisk fysiker och geolog vid namn James Young uppfann fotogen (användes framförallt som bränsle i lampor) 1852 skapades den första riktiga oljeprodukten med potential för massförsäljning. Följaktligen ledde fotogenupptäckten till att man började med rasande fart borra efter råolja eftersom öppna källor eller så kallade "yt-källor" inte räckte långt, man ville åt de stora källorna. Den första lyckade borrningen ägde rum i Tyskland under 1850-talet. Men det var först när Edwin Drake hittade en oljekälla i Oil Creek, Pennsylvania, USA, som man började med en försäljning av fotogen för den stora massan. Under samma decennium kom man fram till en rad produkter som kunde skapas av råolja varav bensin är den mest använda i dagens läge. Med igångsättandet av det första världskriget 1914 skapades ett stort energibehov. Men oljan kunde gott och väl täcka det behovet, och när väl bilen blev var mans egendom på 1920-talet, främst i USA, skapades en enorm efterfrågan på bensin som gjorde att tillväxttakten fullkomligt exploderade inom oljebranschen. Därmed hade oljan befäst sin position som en av de viktigaste råvarorna i det moderna samhället 1920-talet Det land som hade kommit längst vad gäller både konsumtion och utveckling av petroleum var USA. Där hade stora oljebolag skapats som till att börja med utvann petroleum enbart inom landet och i Mexiko. Fram till 1960-talet var USA så gott som självförsörjande, men när konsumtionen hade passerat produktionen började man bli alltmer beroende av främst Mellanöstern med dess enorma tillgångar av petroleum. Både Frankrike och Storbritannien hade sedan första världskriget en stor oljeproduktion i sina kolonier i Mellanöstern (de var kolonier ungefär fram till 1945). Därmed hade man helt och hållet bundit sig till ett beroende av olja från Mellanöstern. I många decennier kunde den industrialiserade världen importera billig olja från Mellanöstern. Men under 1970-talet skedde en rad politiska och militära händelser som omöjliggjorde en fortsatt stabil och billig oljeimport från området, den så kallade oljekrisen hade påbörjats. Det som skedde var att de stora oljeproducerande länderna i Mellanöstern i protest mot den israeliska statens militära handlingar under Yom Kippur kriget 1973 slutade exportera råolja till Västeuropa och USA. Så småningom slutade krisen men en viktig förändring hade skett. Det hade bildats en kartell bland de oljeproducerande länderna i Mellanöstern (Iran, Irak, Kuwait, Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten) samt Libyen, Venezuela, Algeriet, Nigeria och Indonesien. Dessa elva länders oljekartell står idag för 40% av världens råoljeproduktion och ungefär 75% av råoljereserverna. Kartellen hade i uppdrag att för dessa utvecklingsländer försöka skapa en så gynnsam marknad som möjligt genom att med kvoter för de enskilda medlemsländerna försöka stabilisera priset för råolja. Dessa omvälvande händelser för de oljeberoende industriländerna bidrog i mycket hög grad till att de började satsa mer på andra sätt att utvinna energi – speciellt förnyelsebar energi till exempel vindkraft och vattenkraft. Man började också se efter nya platser för oljeutvinning bland annat i Nordsjön. Oljekrisen skakade om konsumtionssamhällena rejält, men det kollektiva minnet är kort och i mitten av 1980-talet var råoljeproduktionen åter i samma accelererande ökningstakt som före krisen. Detta har än mer bidragit till att vårt beroende av petroleum befästs. Det mesta inom vårt samhälle är beroende av råolja, jordbruket, person- och annan transport och så vidare. Detta har lett till att råoljan blivit mer eller mindre en maktfaktor som kan få mycket stora konsekvenser för den världspolitiska utvecklingen. Som jämförelse kan nämnas oljans betydelse för hur andra världskriget slutade; det var delvis tyskarnas begränsade tillgång till olja som bidrog till deras nederlag 1945. Denna maktfaktor är ännu i balans men vad händer den dagen när råoljan inte räcker till.

Klassificering

Petroleumindustrin klassificerar "råolja" efter dess geografiska ursprung (exempelvis West Texas Intermediate, WTI eller Brent) och efter dess relativa vikt eller viskositet som är ett mått på vätskans konsistens ("lätt", "mellan" eller "tung"); inom branschen brukar man kalla en viss typ av petroleum för "SÖT" som innebär att det innehåller relativt lite svavel eller "SUR" som innebär att den innehåller betydande mängder svavel och därmed behöver raffineras ytterligare för att tillgodose de olika produktkvoterna. De internationella referensfaten är:
- Brent Blend (kallas ofta enbart Brent), består av 15 råoljetyper från fält i Brent och Ninian-systemen i East Shetland Basin i Nordsjön. Petroleum från Europa, Afrika och Mellanöstern (som säljs till västvärlden) värdesätts (i regel) i jämförelse med Brent Blend-oljan, alltså är Brent-oljan en så kallad referensolja.
- West Texas Intermediate (WTI) för nordamerikansk olja.
- Dubai, används som riktlinje för Asien och Stilla havs-regionen för Middle East Oil
- Tapis, (från Malaysia, används som referensolja för lätt Far East-olja)
- Minas, (från Indonesien, används som referensolja för tung Far East-olja)
- "OPEC-korgen" består av:
  - Arab Light, Saudiarabien
  - Bonny Light, Nigeria
  - Fateh, Dubai
  - Isthmus, Mexiko (ej OPEC)
  - Minas, Indonesien
  - Saharan Blend, Algeriet
  - Tia Juana Light, Venezuela Venezuela OPEC strävar efter en balanserad prissättning på "OPEC-korgen" genom att sänka och höja sin produktion. Detta gör mätningar av denna typ viktig för marknadsanalyser. OPEC-korgen är en mix av lätt och tung råolja, är tyngre än både Brent och WTI. Se även: [http://tonto.eia.doe.gov/ask/crude_types1.html Energy Information Administration - Pricing Differences Among Various Types of Crude Oil]

Prissättning

Priset på petroleum bestäms till en ganska väsentlig del som en reaktion på kriser eller konjunkturnedgångar i de större ekonomierna, eftersom ekonomisk tillbakagång reducerar efterfrågan på olja kraftigt. Sedermera försöker den internationella kartellen OPEC använda sitt inflytande över tillgången på petroleum för att stabilisera, höja eller sänka priset på petroleum. I januari 1999 hamnade priset på petroleum på en märkbart låg nivå, efter ökad produktion i Irak och på grund av en ekonomisk tillbakagång i Asien (främst i Sydostasien samt Sydkorea, Japan och Hong Kong).
Efter denna bottennotering ökade prisnivån och i september år 2000 hade priset fördubblats, literpris på 95-oktanig bensin på upp till 9,67 kr kunde noteras på de svenska bensinmackarna. Därefter sjönk priset på petroleum till slutet av 2001.Från början av 2002 fram till tredje kvartalet 2004 har priset på petroleum stadigt ökat till en nivå mellan 40 och 50 USA-dollar per fat (1 fat = 159 liter, så priset motsvarar cirka 1,80-2,30 kr eller 0,20-0,25 euro per liter). fat

Petroleum och dess produkters inverkan på miljön

Tack vare petroleum har det omöjliga blivit möjligt. Dess energi och dess användbarhet i förhållande till volymen är än så länge oslagbar jämfört med alternativa energikällor. Men det finns en del nackdelar också, och dessa har genom åren skymts undan eftersom råoljans fördelar vägde så mycket mer än teorier om exempelvis global uppvärmning. Men på senare år har man med avancerade instrument och nya forskningsrön kunnat påvisa en märkbar klimatförändring världen över, och detta har bidragit till att man inte längre anser sig ha råd att strunta i varningssignalerna och förbruka råolja i samma takt som tidigare. Dessutom bör det nämnas att det finns flera andra nackdelar med användningen av råolja såsom oljekatastrofer (mest till havs), flertalet sjukdomar som vi människor kan få utav de avgaser som användning av främst diesel skapar. Sedan bensinmotorerna fått katalysatorer som kraftigt miskar den direkta skadeverkan på människor är det främst växthuseffekten som betraktas som det huvudsakliga problemet. Kort innebär det att gaser i atmosfären särskilt vattenånga och koldioxid absorberar värmestrålning från jordytan. Detta har skett i alla tider men i och med att vi människor numera också bidrar med koldioxid till atmosfären förstörs balansen. Därmed absorberas mer värmestrålning än nödvändigt och resultatet blir global uppvärmning som innebär klimatförändringar över hela världen. Dessa relativt snabba förändringar kan komma att få en förödande effekt på ekosystem. För oss människor kan de också komma att medföra stora materiella skador då havsnivåer höjs på grund av nedsmältningen av framförallt det is som finns på Antarktis.

Petroleums framtid

Eftersom petroleum hittills inte har blivit ersatt av andra energikällor även om man har vetat att det inte är en hållbar utveckling kan man än så länge med ganska stor säkerhet konstatera att oljan kommer att fortsätta att vara vår främsta energikälla. Dessutom finns det teorier som indirekt talar för oljan genom att påstå att den olja som finns i jorden inte räcker till för att nå de temperaturhöjningar som även de mest konservativa forskarna ställt samman. Hursomhelst kommer oljan att fortsätta vara en betydande energikälla fram tills den dag det går åt mer energi att hitta råoljan och få upp den än den energi man får utav råoljan. När det kommer att ske vet man inte riktig men en som först visade oss att detta kommer att ske inom en snar framtid var geofysikern M. King Hubbert (1903-1989). 1956 förutsade Hubbert att USA: s oljeproduktion kommer att nå sitt tak ungefär 1979 vilket skedde sånär som på ungefär sex månader. Under andra världskriget var USA självförsörjande på olja men i dagens läge täcker den inhemska oljeproduktionen endast 10–15% av landets behov

Alternativa energikällor

I mer än ett halvsekel har petroleum varit vår överlägset mest använda energikälla. Men den har sina nackdelar bland annat som en bidragande orsak till klimatförändringarna. Dessutom kommer det inom en snar framtid att bli så hög utvinningskostnad (ur energisynpunkt) eftersom råoljan inte är lika tillgänglig längre att man helt enkelt slutar utvinna det. Detta har bidragit till att man utvecklar och använder andra energikällor helst förnyelsebara. Kol finns i mycket större mängd än olja men är miljöfarligt. Det är dock möjligt att framställa syntetiska petroleumprodukter ur kol med hjälp av Fischer-Tropsch-processen. Kärnkraften är, i alla fall i teorin, kanske det alternativ som på medellång sikt är den mest realistiska lösningen på växthuseffekten. Minnet av den enda stora kärnkraftsolyckan, den i Tjernobyl, spökar dock fortfarande och gör det osannolikt att en global utbyggnad kommer att ske i den utsträckning som skulle behövas. Även om risken för allvarliga olyckor i moderna kärnkraftverk är minimal, gör problemet med förvaringen av kärnavfallet att få länder vill satsa helhjärtat på en övergång. De alternativa förnyelsebara energikällor som används mest idag är vattenkraft, solkraft och vindkraft. Vattenkraften som är den mest betydande energikällan bland de förnyelsebara alternativen har också sina nackdelar som försvårar en ökad vattenkraftproduktion i alla fall i länder som kommit lika långt i sin utbyggnad som i Sverige (cirka 50 % av elproduktionen). De förstör stora arealer, ekosystem skadas av det förändrade vattenflödet och i många länder tvingas stora områden evakueras bland annat i Kina där man bygger en jättedamm, Tre Raviner, som kommer att skapa en sjö som täcker flera städer. Sol- och vindkraften är än så länge så pass begränsad och ekonomisk oförsvarbart att det kommer ta ett tag innan tekniken tillåter en mer storskalig produktion.

Konsumtion

Den dagliga konsumtionen hos de länder som förbrukar mest petroleum har uppskattats till: (i tusentals fat - 1 fat = 159 liter) Konsumtionen per capita är hos industriländerna uppenbarligen mycket högre än hos utvecklingsländerna. Till exempel är konsumtionen i USA år 2003 26,0 fat per invånare och i Tyskland var det ungefär 11,7 fat medan förbrukningen i Kina är 1,7 fat, Indien 0,8 fat och Bangladesh endast 0,2 fat.

Länder som producerar mest petroleum (2003, vänster) samt länder som exporterar mest petroleum (2003, höger)

Se även


- Petroleumbolag
- Bränslen

Externa länkar


- [http://www.wtrg.com/prices.htm Historik och analys över priset på petroleum (på engelska)]
- [http://www.oil.com/ Oil.com - en informativ webbplats (på engelska)]
- [http://fy.chalmers.se/ef/Brcell.htm Bränsleceller] - Mer information om bränsleceller hos Chalmers tekniska högskola
- [http://www.hubbertpeak.com M. King Hubbert och hans Hubbert-graf (på engelska)]
- [http://www.oilhistory.com En sida om oljans historia (på engelska)]
- [http://www.opec.org OPEC:s hemsida]
- [http://www.spi.se SPI - Svenska petroleum institutets hemsida]
- [http://pr.caltech.edu/periodicals/CaltechNews/articles/v38/oil.html The end of the age of oil] - artikel baserad på en föreläsning av Caltech-professorn i fysik David Goodstein.

: Denna artikel är bättre än motsvarande artikel i Nationalencyklopedin. ! ja:石油 ko:석유

Naturgas

Naturgas, fossilgas, äldre benämning jordgas, är en blandning av gaser, främst kolväten, som finns i jordskorpan. Många miljövänner vill använda benämningen fossilgas, för att markera att gasen är ett fossilt bränsle med samma grundläggande miljöproblem som kol och olja. Än så länge (2005) är dock naturgas den vedertagna benämningen. I stora drag kan man dock säga att naturgasen släpper ut ungefär hälften så mycket växthusgas (främst koldioxid) som olja, om man förbränner de två i sådana mängder att lika mycket energi kan tas ut. Flera ledande experter på fossila bränslen, bland annat Peter R. Odell, förutspår att naturgasen kommer bli den dominerande energikällan under 2100-talet precis som kolet dominerande under 1800-talet och oljan dominerande under 1900-talet. Naturgas används framför allt i kraftverk och värmeverk, och som råvara till plast. I städerna används också mycket naturgas till bussar. Sverige har, till stor del på grund av sin tidigare storsatsning på kärnkraft, varit sen med utbyggnaden av ett stamnät för naturgas. Regeringen är rädd att dra på sig allt för stora driftskostnader associerade med en parallel naturgas infrastruktur. Sveriges naturgasstamnät är idag mycket litet och sträcker sig endast ifrån västra Skåne upp till Göteborg, Stockholm är inte anslutet. Sveriges grannländer, speciellt Finland, har klagat över detta då de i praktiken skulle behöva en svensk utbyggnad för att kunna ansluta sig till det Europeiska stamnätet för naturgas.

Se även


- Stadsgas
- Biogas Kategori:Bränslen ja:天然ガス ms:Gas asli simple:Natural gas

Järnmalm

Järnmalm, malm ur vilken järn kan utvinnas. Järn är grundämne nr 26, en metall. Malm är en mineral som innehåller metall, i sådan grad att metallen går att utvinna. Kategori:Geologi ja:鉄鉱石

Bauxit

Bauxit, ett lerliknande mineral, eller en malm ur vilken aluminium kan utvinnas. kategori:Mineraler ja:ボーキサイト ko:보크사이트

Vattenkraft

Vattenkraft utnyttjar energin i fallande eller strömmande vatten. Vattenkraften kan användas direkt, som en mekanisk kraft. Detta var vanligt förr, till exempel i kvarnar som malde säd mellan stenar som roterades av vattnet. Numera omvandlas vanligen energin till elektricitet, genom att vattnet driver en turbin kopplad till en generator. Vattenkraften står idag för cirka hälften av Sveriges elproduktion men har enligt regeringsbeslut nästan helt slutats byggas ut. Kalix älv, Torne älv, Piteälven och Vindelälven är helt skyddade från att användas till vattenkraft.

Extern länk


- http://www.vattenfall.se/om_vattenfall/energikunskap/vatten/sa_produceras_el.asp Kategori:Energiteknik

Religion

Religion, av latinets religio, omdiskuterat ursprung. Syftar på sammanhängande trossystem ofta kännetecknat av tro på en eller flera gudar och/eller övernaturliga företeelser. Ofta med morallära och speciella ceremonier, eller ritual för kontakt med det transcendenta. Trots många försök har man inte kunnat formulera en uttömmande definition av religion.

Romersk uppfattning av "religion"

Religion är enligt den romerske författaren Lucretius ett ord som kommer av latinets ligare, "binda", och enligt Cicero av legere, "hopplocka, samla", och synes i sitt tidigaste skede i det hedniska Rom ha betytt den obestämda rysning och bävan, som människan känner inför det hemlighetsfulla. Sedan blev religio beteckning för de åtgärder, som människan vidtar för att reda sig med tillvarons hemlighetsfulla makter, d.v.s. offer och andra riter, som tillhör fromhet och gudsdyrkan.

Tidig kristen uppfattning av "religion"

Vidare betecknades varje särskild form av gudsdyrkan med detta namn. Så kallade de kristna sin tro och kult för den "sanna religionen" i motsats mot hedendomen. Under medeltiden erhöll ordet religion en mer inskränkt användning i betydelsen munkregel och munkliv.

Religionsbegreppet under senare tid

Så småningom har den betydelse stadgat sig, i vilken vi brukar ordet, nämligen för att beteckna en viss grupp djupt ingripande företeelser i människolivet på skilda tider och hos alla av oss kända folk. För att sammanfatta dessa företeelser har man uppställt definitioner, av vilka en del, motsvarande vad man förr kallade "historiskt religionsbegrepp", nöjer sig med en beskrivning, t.ex. :"Religionen är den summa av känslor, som uppväcks i människans sinne av det dunkla medvetandet av närvaron i henne och omkring henne av makter, på samma gång henne överlägsna och analoga med henne, med vilka hon kan träda i förbindelse, av föreställningar, som alstras av dessa känslor och som ger åt dem bestämda föremål, och av rituella handlingar, till vilka hon drivs av det gemensamma inflytandet av dessa känslor och dessa trosföreställningar" (Léon Marillier). :"En religion är ett i sig slutet system av föreställningar och handlingar, som har avseende på heliga, d.v.s. avskilda, förbjudna ting; dessa föreställningar och handlingar förenar alla dem, som hör dit, i ett och samma andliga samfund" (Durkheim, som oegentligt använder ordet kyrka om sådana religiösa enheter i allmänhet). :"Religion är ett ständigt umgänge mellan ett bestämt osynligt väsen och dess mänskliga anhöriga" (Duhm). Andra definitioner ("filosofiskt religionsbegrepp") söker ange religionens väsen, såsom Wundts: :"Religion är känslan av människans och den henne omgivande världens tillhörighet till en översinnlig värld, i vilken hon tänker sig de ideal förverkligade, som för henne utgör de högsta målen för mänsklig strävan"; eller Schleiermachers, enligt vilken religionen är åskådande av universum och känslan av absolut beroende, eller William James därmed besläktade: :"Religionen är den totala reaktionen mot tillvaron". Hur viktig gudstron i sina vitt skilda former än är för religionen, finns det dock dels hos naturfolken riter och sedvänjor, dels på ett högre stadium buddhismens ursprungliga form, som måste hänföras till religionens område utan att innebära tro på och kult av övernaturliga väsen. Det betydelsefullaste kännetecknet på religion synes vara åtskillnaden mellan helig och profan. Religiös eller from är den, för vilket något är heligt. Helighet är gudomens väsentligaste egenskap, som gör sig gällande, i samma mån som gudstron är religiöst verksam. De heliga riter och formler, vilka på religionens tidiga stadier utgör dess egentliga innehåll, utmynnar inom den senare religionen i innerlig bön, vilket föranleder Auguste Sabatier till definitionen: "Religionen är hjärtats bön". En ofta felciterad, ateistisk, definition: "Religion är den förtryckta varelsens suck, en hjärtlös världs hjärta och själlösa omständigheters själ. Den är ett folkets opium." - Karl Marx
Uppskattat antal anhängare till världsreligionerna 1997: #Kristendom
(1 900 miljoner) #Islam
(1 150 miljoner) #Hinduism
(750 miljoner) #Buddhism
(360 miljoner) #Daoism
(20 miljoner) #Judendom
(15 miljoner) #Konfucianism
(350 000) 		Andra stora eller viktiga religioner är:
- Bahá'í
(6 miljoner)
- Jainism
(4 miljoner)
- Mandeism
- Mormoner
(12 miljoner)
- Shintoism
(4 miljoner)
- Sikhism
(23 miljoner)
- Zoroastrism
(150 tusen) Se även topplistor:
"Antal bekännare"
"Geografisk spridning"
Några äldre religioner som av olika skäl dött ut är fortfarande viktiga för förståelsen historien och av äldre kulturer. Vissa av dessa har i modern tid återuppväckts och fått modern form:
- Fornnordisk religion (Asatro)
- Egyptisk religion
- Grekisk religion (Hellênismos)
- Romersk religion (Religio Romana) Många religioner är små och ofta avgränsade till ett folk eller en stam. Bland dessa kan man urskilja vissa grupper:
- Animism
- Shamanism För svensk kultur och historia finns det ytterligare två viktiga religioner:
- Fornnordisk religion och Samisk religion Nyare religioner "nyandlighet" eller "nyandliga rörelser", kallas 1900-talets religioner:
- Caodai
- Hoa hao
- New Age
- Omoto
- Scientologi
- Wicca Dessutom finns det areligiösa grupper som inte tillhör någon religion alls. De brukar delas in i:
- Agnosticism
- Ateism ----

Se även


- ceremoni
- divination
- gud
- helig skrift
- profet
- ritual
- teologi
- folktro ----

Externa länkar


- [http://dmoz.org/World/Svenska/Samh%e4lle/Religion/ ODP: Religion]
- [http://www.religion.nu/ Religion.nu]
- [http://www.adherents.com/Religions_By_Adherents.html Internationell statistik om religioner]
- [http://www.cpwr.org Council for a Parliament of the World's Religions] - Religionernas världsparlament
- [http://www.worldreligionday.org Världsreligionens Dag] Kategori:Religion ja:宗教 ko:종교 ms:Agama simple:Religion th:ศาสนา

Protestantism

Protestantism kallas alla de kristna läror som bröt sig loss från den romersk-katolska kyrkan som en följd av reformationen. Personen bakom läran var Martin Luther från Tyskland. År 1517 spikade den tyska munken Martin Luther upp sin lista med klagomål mot den dåtida katolska kyrkan på kyrkdörren i Wittenberg i Sachsen. De människor som höll med honom och instämde i hans protester blev kända som protestanter. I Tyskland bildade de grunden för den lutherska kyrkan. Bland protestanterna finns även här många olika grupper. Till dessa hör bland annat lutheraner, reformerta, anglikaner, baptister och metodister. Svenska kyrkan är en evangelisk-luthersk kyrka. Olika kyrkliga samfund i Sverige har sina egna sorters predikningar och gudstjänstordning, men ofta ligger tyngdpunkten i predikningarna på bibeln. Kategori:Protestantism ja:プロテスタント ko:개신교 ms:Protestan

Språk

Språk är ett medium för kommunikation. Med hjälp av det mänskliga språket representeras tankar, konkreta föremål och abstrakta begrepp, aktioner och idéer. En idealföreställning är att ett språk måste ha en fullständig grammatik och det ska vara möjligt att i vilket sammanhang som helst uttrycka vilken idé som helst. Språken är uppbyggda av olika system såsom ordförråd, grammatik, pragmatik, semantik, fonetik. Språkens olika beståndsdelar utforskas med hjälp av lingvistikens varierande forskningsmetoder. Forskningen kan vara inriktad på aktuella förhållanden eller på språkhistoria samt de förändringsprocesser som sammanbinder dåtid och nutid.

Så heter språken där de talas


- Abkhaziska - Апсуа (Ap'sua)
- Afrikaans - Afrikaans
- Albanska - Shqip
- Arabiska - العَرَبِيَّة (Alarabia)
- Armenska - Հայերէն (Hajerēn)
- Asturiska - Asturianu
- Azeriska - Azərbaycanca
- Baskiska - Euskara
- Bosniska - Bosanski/Босански
- Bretonska - Brezhoneg
- Bulgariska - Български (Bǎlgarski)
- Danska - Dansk
- Engelska - English
- Estniska - Eesti keel
- Finska - Suomi
- Franska - Français
- Färöiska - Føroyskt
- Georgiska - ქართული (Kartuli)
- Grekiska - Έλληνικά (Élliniká)
- Hebreiska - עברית (I'vrjt)
- Indonesiska - Bahasa Indonesia
- Inuitspråk - Inuktitut
- Iriska - Gae