:: wikimiki.org ::

Versailles

Versailles

Versailles, tidigare Frankrikes huvudstad, är idag en välbeställd förort väster om Paris centrum. Staden är fortfarande en viktigt administrativ och rättslig centralort och är prefektur i departementet Yvelines. Versailles har 85 726 invånare (1999), vilket är en nedgång från de 94 145 invånarna rekordåret 1975. Versailles är mest berömt för det kungliga residenset Château de Versailles som den franske kungen Ludvig XIV lät bygga år 1682 och som utgör stadens välplanerade centrum. Där proklamerades det Tyska riket år 1871 och undertecknades Versaillesfreden 1919. Slottet med slottspark blev 1979 uppsatt på UNESCO:s världsarvslista.

Ett maktcentrum

Versailles var kungariket Frankrikes inofficiella huvudstad från maj 1682, då Ludvig XIV lät flytta hovet och regeringen till Versailles, till september 1715, då Ludvig XIV dog och hans regim avlöstes av La Régence under Filip II flyttade tillbaka till Paris. 1722 flyttade Ludvig XV tillbaka administrationen till Versailles där den kom att stanna till i oktober revolutionsåret 1789 då Paris invånare tvingade Ludvig XVI att flytta tillbaka regeringen till Paris. Under båda dess perioder förblev Paris Frankrikes officiella huvudstad, men i praktiken dirigerades alla politiska beslut från Versailles som allmänt betraktades som den verkliga huvudstaden. Versailles var även Frankrikes inofficella huvudstad från mars 1871, då regeringen tvingades fly undan Pariskommunen, till november 1879, då nyvalda vänsterpolitiker åter omlokaliserade regeringen och parlamentet till Paris. Versailles blev 1790 prefektur i departementet Seine-et-Oise som då hade omkring 400 000 invånare. På 1960-talet hade Paris förorter vuxit så att departementet rymde nästan tre miljoner invånare, vilket gjorde det omöjligt att administrera. Departementet delades därför upp i tre mindre 1968. Versailles blev då huvudort i det nya departementet Yvelines som utgjorde huvuddelen av de gamla departementet. Yvelines har idag 1 354 304 invånare. Versailles är också sätet för ett romerskt-katolskt biskopsdöme som skapades 1790 och lyder under ärkebiskopsdömet Paris. 1975 blev Versailles säte för en appelationsdomstol vars jurisdiktion omfattar Paris västra förorter. Sedan 1972 är Versailles en av Frankrikes utbildningsministeriums 26 académies, dvs den tillsyningsmyndighet som övervakar låg-, mellan- och högstadieskolorna i Paris västra förorter. Versailles har av tradition haft en stark anknytning till armén, vilket fortfarande kan märkas genom närvaron av flera institutioner och militäranläggningen i Sartory. __TOC__

Geografi

Versailles ligger 17 kilometer sydväst om Paris centrum. Staden ligger på en högslätt 130-140 meter över havet (Paris ligger omkring 33 meter över havet) och omges av skogsklädda kullar som Marly-le-Roi och Fausses-Reposes i norr och Sartory och Meudon i söder. Kommunen Versailles har en area på 26.18 km² (en fjärdedel av hela Paris yta). 1999 hade Versailles en densitet på 3.275 invånare/km² (mot 20.164 för Paris). Staden är en produkt av kungliga strävanden och Versailles består följaktligen av ett rationellt och symmetriskt gatunät vilket gjorde den till en modern västerländsk stad på 1700-talet. Versailles har bland annat fått tjäna som förlaga till Washington D.C. i USA.

Historia

Namnet "Versailles" förekommer tidigast i medeltida dokument från 1038. I slutet av 1000-talet var staden en by centrerad kring en medeltida borg och kyrkan Saint Julien. Genom sitt jordbruk och med sitt strategiska läge på vägen från Paris till Dreux och Normandie, blomstrade samhället vilket i slutet av 1200-talet kuliminerade i Ludvig IX:s regeringstid då norra Frankrike stod i utvecklingens centrum och de gotiska katedralerna började uppföras. Med 1300-talet kom digerdöden och hundraårskriget och när kriget äntligen var över på 1400-talet återstod av Versailles invånare endast 100 personer. 1561 blev Martial de Loménie herre över Versailles som då hade 500 invånare. Som före detta kunglig officer erhöll de Loménie tillstånd att arrangera fyra större marknader per år och en mindre varje torsdag. 1575 övergick Versailles i familjen Gondis händer. Under 1610-talet inbjöd de ofta den blivande Ludvig XIII på jaktturer i skogarna kring Versailles och 1622 blev skogsområden i området kungliga jaktdomäner. 1624 köpte kungen mark i området och beordrade Philibert le Roy att uppföra ett mindre slott i sten och tegel med skiffertak. 10 november 1630 ägde i det lilla slottet avgörande händelser rum som slutade med att Kardinal Richelieu utmanövrerade den populära kungamodern Maria av Medici och tog över styret av landet. 1632 övertog den franske kungen hela området kring Versailles från familjen Gondi och de följande två åren byggdes slottet ut.

Ludvig XIV

När den femårige Ludvig XIV ärvde den franska tronen 1634 hade Versailles omkring 1 000 invånare. 20 år senare, då Ludvig XIV inledde sin regenttid, började han visa intresse för Versailles. Idén att lämna Paris hade följt kungen sedan han som barn hade följt upproren i staden från Louvren. Ludvig XIV beordrade sin arkitekt Louis le Vau och landskapsarkitekten André Le Nôtre att förvandla fadern slott och den omkringliggande parken till ett residens som kunde rymma hela hovet. Efter freden i Nijmegen 1678 beslutade kungen att hovet och regeringen permanent skulle flyttas till Versailles, vilket skedde 6 maj 1682. Samtidigt började en ny stad ta form i enlighet med kungens sinnrika dekret från 22 maj 1671 som stipulerade att vem som helst, gratis kunde göra anspråk på en tomt i Versailles under två förutsättningar: # erläggandet av den årliga markskatten på 5 sols per plogland # en byggnad skulle uppföras på tomten i enlighett med de planer som upprättats av Surintendant des Bâtiments du Roi (slottsarkitekt). Utifrån dessa förutsättningar uppfördes en stad symmetriskt längs med Avenue de Paris som utgick från slottets entré. Inga byggnader i den nya staden fick vara högre än Marmorgården vid ingången till slottet. Eftersom förgården ligger på den kulle som dominerar staden kunde inga andra byggnader skymma utsikten från slottet. Hela den gamla byn och kyrkan Saint Julien med den revs för att ge plats åt alla de nya administrativa byggnader som behövdes för hovets dagliga verksamhet. På var sin sida om Avenue de Paris byggdes de två nya förstäderna Notre-Dame och Saint-Louis som båda fick nya, stora kyrkor, marknadsplatser, aristokratiska palats – allt helt enligt de kungliga direktiven. Versailles var en enorm byggarbetsplats under många år eftersom alla som behövde befinna sig nära den politiska makten en efter en flyttade till staden. När Solkungen dog 1715 hade Versailles växt till en stad med omkring 30 000 invånare. När Ludvig XV lät flytta tillbaka hovet till Versailles hade staden 24 000 invånare och under hans regenttid växte staden ytterligare. Versailles var centrum i Europas mäktigaste kungarike och aristokrater från hela kontinenten beundrade arkitekturen och de trender som kom från slottet. Inom kort övergavs den strikta byggnadsplanen och de tomter som en gång hade skänkts gratis blev nu föremål för vild spekulation. 1744 hade Versailles 37–000 invånare. Under Ludvig XV och Ludvig XVI blev byggnaderna större och staden förändrades. Ludvig XV lät uppföra krigs- och utrikes- och marinministerier i staden. 1789 hade Versailles till slut 50 000 invånare, vilket gjorde den till Frankrikes tredje eller fjärde största stad och en av de största städerna i Europa.

Revolutionen

Som maktens boning blev Versailles förstås också den franska revolutionens vagga. Generalständerna mötes i Versailles 5 maj 1789. Den 20 juni svor tredje ståndet bollhuseden och 4 augusti olagligförklarade nationalföramlingen feodalismen. 5-6 oktober stromade en folkmassa från Paris slottet och tvingade kungen att flytta till Paris. När Nationalförsamlingen följde i kungens hällar strax därefter förlorade Versailles sin roll som huvudstad. 1824 hade antal invånare sjunkit till 28 000 och under revolutionen berövades slottet på allt sitt möblemang och prål. Endast Napoleon tillbringade en natt i slottet innan även han övergav det för gott. Ludvig filip räddade slottet från att förvandlas till en ruin genom att 1837 omvandla det till ett nationellt museum dedikerat "all Frankrikes ära". Versailles haed vid denna tid blivt ett törnrosaslott till vilket nostalgiska monarkister vallfärdade.

1870-talet

Med det fransk-tyska kriget 1870 hamnade Versailles åter i rampljuset. 18 januari 1871 utropade de seger tyska trupperna Wilhelm I till tysk kejsare i Spegelgalleriet som ett sätt att hämnas Ludvig XIV:s erövringar två sekler tidigare. I mars samma år tvingades den franska regeringen under Adolphe Thiers att ta sin tillflykt i slottet undan Pariskommunen. Upproret slog ned från Versailles och därefter stannade både regeringen och parlamentet i staden. Man diskuterade till och med att låta båda institutionerna permanent flytta till Versailles för att slippa problem med den revolutionära huvudstaden i fortsättningen. Monarkin var nära åter restaureras 1873 och då var Versailles återigen ett politiska centrum som surrade av rykten. Emellertid vann vänsteranhängare flera val och besegrade monarkisterna. I november 1879 beslutade man slutligen att flytta tillbaka regeringen till Paris. Sedan dess har Paris inte varit Frankrikes huvudstad. Dock använder det franska parlamentet fortfarande en stor byggnad i anslutning till slottet då författningsändringar ska diskuteras.

1900-talet

Först 1901 hade Versailles återfått lika många invånare som för 1790 – 54 982 invånare. Efter första världskriget hamnade åter staden i händelsernas centrum då flera fördrag förhandlades fram och undertecknades i staden. Efter första världskriget har hela Parisregionen genomgått en myckt kraftig befolkningsökning och Versailles utgör idag en av Paris förorter och ett lokalt centrum för de västra förorterna. Versailles centrum har fortfarande kvar sin borgerliga prägel men medelklass har flyttat in kring tågstationen och i stadens utkanter. Dock förblir staden uppdelad i flera mindre stadsbildningar som mer eller mindre tycks ignorera varandra. Versailles har utmärkta tågförbindelser med Paris centrum och är en exklusiv förort. Något industriellt centrum har staden aldrig varit även om den rymmer kem- och matindustri. Versailles huvudsakliga sysselsättningar förblir offentlig administration, turism, kongresser och festivaler.

Externa länkar

- [http://www.mairie-versailles.fr/ Versailles]
- [http://www.chateauversailles.fr/ Château de Versailles]
- [http://www.offrench.net/photos/gallery-8_location-84.php Palace of Versailles photos] Kategori:Paris Kategori:Franska världsarv ja:ヴェルサイユ

Frankrike

Frankrike, egentligen Republiken Frankrike, är ett land i Västeuropa. Frankrike brukar sägas ha sex kanter: tre kuster mot Atlanten, Engelska kanalen och Medelhavet och tre landgränser: I söder gränsar landet mot Spanien och Andorra, åt öster mot Italien, Monaco och Schweiz, och åt nordost mot Tyskland, Luxemburg och Belgien. Frankrike är en av de stater som grundade EU.

Historia

:Huvudartikel: Frankrikes historia Dagens Frankrike upptar ungefär samma områden som det de keltiska gallerna bebodde och som kom att bli den romerska provinsen Gallien under 100-talet f.Kr.. Gallerna antog snabbt det romerska språket och den romerska kulturen. Kristendomen introducerades under perioden 200-300 e.Kr. och Gallien invaderades därefter av germanska stammar, i första hand frankerna efter vilka landet fått sitt svenska namn (franskans France syftar dock på Île-de-France, de capetingiska kungarnas egendom kring Paris som tidigare kallades Francia och Pays de France). Trots att den franska monarkin kan härledas ända tillbaka till 400-talet började inte landets existera som enhetlig statsbildning förrän i mitten av 800-talet då Karl den stores rike delades i en östlig del, sedermera Tyskland, och den västliga del som blev Frankrike. Karl den stores söner styrde landet fram till 987 då Hugo Capet, frankisk hertig och Paris' greve, lät kröna sig som kung av Frankrike. Hans ättlingar styrde Frankrike till 1792 då den franska revolutionen gjorde landet till en republik efter de omvälvande händelserna som började 1789. Napoleon I tog kontroll över republiken 1799 och kallade sig Förste konsul. Hans arméer utkämpade många krig över hela Europa, erövrade många länder och etablerade flera kungadömen med Napoleons släktingar vid tronen. Efter Napoleons fall 1815 återställdes monarkin i Franrike för att störtas i.o.m. den andra republiken som i sin tur avlöstes av Louis-Napoléon Bonaparte, brorson till Napoleon I, som först valdes till president och därefter utropade det andra kejsardömet och sig själv till Napoleon III. Han avsattes och avlöstes av den tredje republiken. Visserligen hörde Frankrike till segermakterna både i första och andra världskriget men led svårt i båda krigen och lyckades aldrig återta sin forna ställning. Under det krisartade året 1958 genomförde General de Gaulle en omfattande reform som ledde till den femte republiken och dagens stabila presidentiella demokrati. Under de senaste decennierna har samarbetet mellan Frankrikes och Tyskland haft en central betydelse för den ekonomiska integrationen i Europa och Frankrike har idag en central roll i det europeiska samarbetet kring Ekonomiska och monetära unionen. Frankrike är en av FN:s säkerhetsråds fem permanenta medlemmar och har kärnvapen. :Se även:
- Ludvig XIV av Frankrike
- Lista över Frankrikes statsöverhuvuden

Politik

: Huvudartiklar: Frankrikes politik Den femte republikens konstitution antogs vid en folkomröstning den 28 september 1958. Konstitutionen stärkte statschefens position gentemot parlamentet och fastställer att presidenten (Président de la République) ska tillsättas genom direkta val för ämbetsperioder på 5 år (ursprungligen 7 år). Presidentens omfattande befogenheter ska säkerställa statsmaktens stabilitet och statens existens. Presidenten tillsätter premiärminstern, leder regeringen, kan utlysa nyval till parlamentet, har makten över militären och är den som undertecknar internationella avtal. De 577 ledamöterna i nationalförsamlingen (les députés de l'Assemblée nationale), den lagstiftande församlingen, tillsätts för femårsperioder genom direkta val i enmansvalkretsar. Nationalförsamlingen har möjligheten att upplösa regeringen som därmed återspeglar majoriteten i nationalförsamlingen. Hälften av senatorerna (les sénateurs, f.n. 331, kommer att utökas till 346 fram till 2010) i nationalförsamlingens överhus (Sénat) tillsätts var tredje år för en period på sex år. Senatorerna har begränsad makt och nationalförsamlingen har alltid sista ordet om oenighet råder mellan de två kamrarna utom i konstitutionella frågor. Regeringen har ett stark inflytande över nationalförsamlingens dagordning. Det franska politiska livet har under de senaste decennierna utmärkts av en polarisering mellan två politisk grupperingar: Vänstern kring franska socialistpartiet (Parti Socialiste) och högern kring först RPR (Rassemblement Pour la République) därefter dess efterföljare UMP (Union pour un Mouvement Populaire eller Union pour la Majorité Présidentielle). Extremhögerpartiet FN (Front National) förespråkar "mer lag och ordning" och tuffare invandringspolitik och har sedan början av 1980-talet hamnat på omkring 16% av rösterna i valen. De har sedan även haft stora strejker i Paris under senare år.

Administrativ uppdelning

Front National : Huvudartikel: Frankrikes administrativa uppdelning Frankrike är uppdelat i
- 26 regioner (régions), 22 inhemska och fyra översjöiska: Se Frankrikes regioner
- 100 departement (départements): Se Frankrikes departement
- 342 arrondisment (arrondissements): Se Frankrikes arrondissement
- 4 040 kantoner (cantons), inklusive 156 översjöiska: Se Frankrikes kantoner
- 36 679 kommuner (communes): Se Frankrikes kommuner Departementen är numererade och dessa nummer används som postnummer och på bilarnas registreringsskyltar. De översjöiska departementen är forna franska kolonier som numera åtnjuter samma eller motsvarande status som det egentliga Frankrike. De betraktas som delar av Frankrike (och därmed också EU) snarare än avhängiga territorier. De översjöiska territorierna och länderna utgör delar av den franska republiken men inte av Europa eller EU. Trots detta används euro som valuta även i dessa områden. De översjöiska kommunerna har en administrativ status mittemellan de översjöiska departementen och de översjöiska territorierna. Frankrike kontrollerar också ett antal öar i Indiska oceanen och Stilla havet: Nya Kaledonien, Franska Polynesien, Wallis- och Futunaöarna och de Franska sydliga och Antarktiska territorierna. Dessutom var Frankrike före revolutionen 1789 uppdelat i provinser. Se vidare: Frankrikes provinser. I Frankrike kallas motsvarigheten till landshövding Président du conseil général.

Geografi

Président du conseil général : Huvudartikel: Frankrikes geografi Frankrike sträcker sig från Medelhavet till Nordsjön och från Rhen till Atlanten. Det angränsar till Storbritannien, Belgien, Luxemburg, Tyskland, Schweiz, Italien, Monaco, Andorra och Spanien. Utanför moderslandet har Frankrike gemensamma landgränser med Brasilien, Surinam och Nederländerna. Förutom moderlandet i Västeuropa (la métropole) består Frankrike av territorier i Nordamerika, Karibien, Sydamerika, Indiska oceanen, Stilla havet och Antarktis (anspråken på landområdet i Antaktis erkänns inte av de flesta länderna i världen). Frankrike rymmer landskap av många, mycket varierande slag, från kustslätterna i norr och i väst vid Atlanten och Nordsjön till de stora bergskedjorna, Pyrenéerna i söder och Alperna i öster med Alpernas högsta bergtopp Mont Blanc, 4 810 m. Inne i landet finns andra bergskedjor som Centralmassivet och Vogeserna. Frankrike delas mellan fyra stora flodsystem varav tre utmynnar i Atlanten. De rinner över det svagt lutande slättlandet i norra och västra Frankrike och eras bördiga flodområden har gjort att landets ekonomiska och politiska medelpunkt hamnat i landets norra delar, vilket kan ses som en starkt bidragande orsak till att Paris blivit landets centrum. : De större franska floderna är:
- Loire - rinner ut i Biscayabukten och vars hela avrinningområde finns i Frankrike.
- Rhône - som födds i Schweiz och inträder i Franrike via Genèvesjön för att sedan möta Saône vid Lyon och därefter, som enda franska flod rinna ut i Medelhavet vid Marseille.
- Seine - den enda större floden som mynnar ut i Engelska kanalen. Viktiga bifloder är Oise, Marne, Yonne och Aube.
- Garonne - som födds i Spanien men passerar den franska gränsen efter bara ett par kilometer och passerar städer som Toulouse och Bordeaux.
- Meuse - födds i Frankrike men rinner ut i Belgien och Nederländerna
- Rhen - som utgör Frankrikes gräns mot Tyskland Klimatet i norra Frankrike är svalt och fuktigt medan det i de södra delarna råder ett torrt och hett medelhavsklimat. I området mellan Centralmassivet och Medelhavet återfinns också de legendariska vindarna Mistral- och Sirocconvindarna. Frankrike är, med undantag för Alperna, förskonat från extrema klimatförhållanden. : Större eller kulturellt betydande franska städer: Abbeville, Ajaccio, Albertville, Albi, Amiens, Angers, Angoulême, Aurillac, Bastia, Besançon, Bordeaux, Belfort, Brest, Brive, Caen, Cahors, Calais, Cannes, Carcassonne, Chamonix, Charleville-Mézières, Châtellerault, Chinon, Clermont-Ferrand, Colmar, Deauville, Dieppe, Digne-les-Bains, Dijon, Dole, Domremy, Dreux, Dunkerque, Evreux, Grenoble, La Baule, La Rochelle, Le Havre, Lille, Lyon, Marseille, Mende, Metz, Mont-de-Marsan, Montauban, Montpellier, Nantes, Nice, Nîmes, Orléans, Paris, Pau, Périgueux, Perpignan, Poitiers, Quimper, Reims, Rennes, Rodez, Roubaix, Saint-Gaudens, Saint-Etienne, Saint-Nazaire, Saint-Tropez, Saumur, Sète, Soissons, Strasbourg, Tarbes, Toulon, Toulouse, Tours, Tourcoing, Valence, Vichy : Se även: Lista över Frankrikes städer, Lista över Frankrikes nationalparker

Ekonomi

: Huvudartikel: Frankrikes ekonomi Frankrike har en diversifierad marknadsekonomi med endast ett fåtal statsägda företag. Den franska ekonomin är en av världens högst utvecklade och är starkt inriktad på högteknologi. Den räknas till världens femte största efter USA, Japan, Tyskland och Storbritannien. Enligt WTO var Frankrike 2003 världens femte största varuexportör efter USA, Tyskland, Japan och Kina och den fjärde största importören efter USA, Tyskland och Kina. Enligt OECD hade Frankrike 2003 störst andel utländska investeringar (räknat i procent) före USA och Belgien. Genom sitt kärnkraftsprogram är Frankrike också det land med högst grad av självförsörjande i Västeuropa och den av världens sju mest industrialiserade länder som producerar minst andel koldioxid. Levnadsstandarden i Frankrike är alltså väldigt hög. Den franska ekonomin är en kombination av marknadsekonomi och stark men avtagande statlig inblandning. Stora områden med bördig mark, användningen av modern teknologi och subventioner har tillsammans gjort Frankrike till Västeuropas ledande jordbruksnation. Den franska ekonomin är, även efter förlusten av Algeriet på 1960-talet, en av världens starkaste. Frankrike har också en ledande rymdindustri och är den enda europeiska nation som har en nationell rymdcenter. Den franska staten äger fortfarande en stor del av landets infrastruktur och är huvudägare i flera järnvägs-, elektricitets-, flygindustri- och telekommunikationsföretag men har sedan början av 1990-talet alltmer släppt sin kontroll över dessa sektorer. Staten säljer bit för bit av sin andelar i företag som France Telecom, Air France och i andra försäkrings- och försvars- samt bankföretag. Frankrike sjösatte Euron tillsammans med 10 andra medlemmar 1 januari 1999 och i början av 2002 ersatte euromynt och -sedlar helt den franska francen. Sedan andra världskriget har Frankrike stegvis närmat sig Tyskland såväl politiskt som ekonomiskt och de två länderna betraktas ofta de som leder den europeiska integrationen inom EU. Frankrike lockar årligen 77 miljoner turister, vilket är betydligt fler än vad som bor i landet, och gör landet till världens populäraste turistdestination framför Spanien (51.7 miljoner) och USA (41.9 miljoner) enligt WTO (World Tourism Organisation). Det som lockar turisterna är många städer av stort kulturellt intresse; stora mängder bad- och skidorter; idylliska landskap och världsmetropolen Paris. : Se även: Lista över franska företag
Demografi

Religion
Frankrike är 75 % romerska katoliker, 6–7% muslimer (främst sunniter), 1,5 % protestanter, 1 % judar buddister m fl
Kultur

- Konstens historia: Frankrike
- Aubusson-tapet
- Gobeläng
- Lista över Frankrikes katedraler, kyrkor och kloster
Sport

- Frankrikes fotbollslandslag
Externa länkar

- [http://www.cia.gov/cia/publications/factbook/geos/fr.html CIA Factbook - France] Kategori:Europas länder kategori:Frankrike als:Frankreich fiu-vro:Prantsusmaa ja:フランス ko:프랑스 ms:Perancis simple:France th:ประเทศฝรั่งเศส zh-min-nan:Hoat-kok

Paris

Paris är huvudstaden i Frankrike. Staden är belägen vid floden Seine och grundlades av romarna under namnet Lutetia. Paris utgör ett eget departement i regionen Île-de-France. Staden delas in i 20 arrondissement och har cirka 2,1 miljoner invånare. Stor-Paris med förorter har dock cirka 11,5 miljoner invånare.

Historia

Geografi

Geografisk läge:

Demografi

Ekonomi och näringsliv

Administration

Stadsdelar

Transporter och kommunikation

Kultur och konst

Arkitektur

Paris främsta kännemärke idag är Eiffeltornet, som byggdes till världsutställningen i Paris 1889, då hundraårsminnet av franska revolutionen firades. Paris besöks av över 20 miljoner turister varje år.

Utbildning

Sport och rekreation

Kända parisare

Innerstadens mest kända sevärdheter

franska revolutionen
- Centre Pompidou
- Chaillotpalatset
- Eiffeltornet
- Frihetsgudinnan
- Hôtel des Invalides
- Louvren
- Marais
- Notre-Dame
- Sacré-Coeur
- Triumfbågen
- Place de la Concorde

Andra sevärdheter

- Flèche d'or Café
- Jardin des Plantes
- La Petite Ceinture
- Saint-Martin-kanalen
- Shakespeare and Company
- Quai Saint-Bernard

Tips

Quai Saint-Bernard Vill man veta vad som finns att göra i Paris kan man köpa l'Officiel des Spectacles eller Pariscope. Här finns veckans bio- och teaterprogram, konserter och utställningar m.m. De kommer ut en gång i veckan, på onsdagar.

Citat

"Det var helt enkelt till Paris man skulle resa. Med enkel biljett sen skulle allt ordna sig. Jag hade anlänt till Paris en månad tidigare. Jag hade inte räknat med nån sträng vinter. Vad jag räknat med vet jag egentligen inte. Man skulle till Paris kanske bara av den anledningen att man senare i livet skulle kunna tala om sin fattiga ungdom. Hem kom man alltid." Ur Om vänskap funnes, Stig Claesson, Bonniers 1981.

Extern länk

- [http://www.zoomify.com/flash/demoPopUp.asp Zoomkarta över Paris]
- [http://www.paris-turist.se/ Paris Turist]
Bild:Paris från Montparnassetornet stor.jpg|Utsikt över Paris från Montparnassetornet Bild:Rue_Rollin,_Paris.jpg|Rue Rollin Bild:ParijsMontmartre.JPG|Utsikt över Paris från Montmartre Bild:Basilica(Paris).JPG|Sacré-Coeur Kategori:Orter i Frankrike Kategori:Europas huvudstäder Kategori:Paris als:Paris (Stadt) ko:파리 시 ja:パリ simple:Paris th:ปารีส

Frankrikes departementshuvudstäder

En préfecture eller departementshuvudstad är i Frankrike huvudorten i en av landets län, s.k. département. Det finns omkring 100 departementshuvudstäder. I varje sådan stad finns dessutom ett styrande organ som också kallas préfecture och i varje sådan myndighet en huvudansvarig tjänsteman, kommissarien, som kallas préfet. Även de byggnader där dessa myndigheter verkar kallas för préfecture. Frankrikes préfecture lyder under inrikesministeriet och sköter handläggandet av identitetskort, körkort, pass, uppehålls- och arbetstillstånd för utlänningar, bilregister, företagsregister och administrationen av polisväsende och brandkår. En préfet kan kungöra arrêtes, dvs juridiska dokument som reglerar sådant som avstängningen av farliga byggnader och trafiksäkerhet (hastigshetsbegränsningar, tillåtelse för vägarbeten, m.m.). En préfet arbetar mot en folkvald församling, Conseil Général, som ansvarar för byggandet och underhållet av skolor och vägar, ekonomiskt stöd till handikappade och pensionärer och den ekonomiska utvecklingen. Undantaget från detta administrativa system är Paris och dess tre omgivande departement som styrs av en enda préfecture kallad Préfecture de Police (PP). Fram till 1977 var Paris styrt enligt de förordningar som gällt sedan Pariskommunen 1871. Staden saknade borgmästare och lydde direkt under denna myndighet vars representant hade befogenhet att utlysa undantagstillstånd i Paris. För komplett lista över departementen och deras huvudstäder, se Frankrikes departement. Kategori:Frankrike ja:県 zh-cn:地区 zh-tw:地區

Frankrikes departement

Ett departement (franska: département) är en fransk adminstrativ enhet ungefär motsvarande ett län i Sverige. Frankrike indelas i 96 departement. Ett departement leds av en prefekt, motsvarande en svensk landshövding, och en folkvald församling, conseil général. Departementen är grupperade i 22 regioner i själva Frankrike och fyra översjöiska regioner. Departementen är uppdelade i 342 arrondissement. Det finns också departement i Elfenbenskusten.

Före detta departement
(Ofullständig lista)
- Seine
- Seine-et-Oise
- Franska departement i Nederländerna.
- Franska departement i Algeriet.
- 91 Algiers
- 92 Oran
- 93 Constantine
- De 130 departement som Napoleon I skapade.
Se även

- Departement (olika betydelser) ja:フランスの地方行政区画 ko:데파르트망 (프랑스) Kategori:Frankrike

Yvelines

Yvelines är ett franskt departement. ja:イヴリーヌ県

1975

Händelser

- Detta år är av Förenta Nationerna utsett till kvinnornas år.

Första kvartalet

- Vintern - Den svenska fri- och rättighetsutredningen lägger fram sitt betänkande. Man vill att en särskild målsättningsparagraf med de sociala rättigheterna skall införas i regeringsformen. Man vill också, att domstolar och myndigheter skall pröva grundlagsenligheten i sitt agerande. Utredningen blir starkt kritiserad.
- 1 januari - Den nya svenska regeringsformen träder i kraft. Första kammaren avskaffas och kungens roll blir symbolisk. Kommunernas rätt till självstyre och beskattning grundlagsfästs. Regeringsformen omfattar 13 kapitel med grundläggande bestämmelser om Sveriges statsskick. Här fastslås, att all offentlig makt utgår från folket, att folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och att alla människor är lika inför lagen och har lika rösträtt.
- 3 januari - Den svenska rösträttsåldern sänks från 20 till 18 år.
- 7 januari - OPEC höjer priset på råolja med 10 procent.
- 9 januari - Universiteten i Uppsala och Linköping startar för första gången 20-poängskurser i ämnet könsroller.
- 10 januari - Det svenska riksmötet öppnas nu med en enkel ceremoni i riksdagens sal. Trontalet ersätts också av en regeringsdeklaration uppläst av statsministern.
- Januari - Datorn Altair 8800 släpps och startar mikrodatorrevolutionen.
- 6 februari - Sverige inför, som första land i världen, förbud mot insektsgiftet diklordifenyltrikloretan (DDT).
- 13 februari - Lars Werner efterträder C. H. Hermansson som ledare för Vänsterpartiet Kommunisterna.
- 27 februari - Klas Östergrens debutroman Attila utkommer.
- 16 mars - Rymdsonden Mariner 10 flyger förbi planeten Merkurius.
- 22 mars - En alternativ musikfestival, Alternativ festival 75, arrangeras samtidigt som Eurovisionsschlagerfestivalen i Stockholm. SVT sänder båda arrangemangen parallellt.
- 27 mars - En konsert med Kiss äger rum i Cobo Hall i Detroit, Michigan.
- Mars - Jugoslaviens ledare Josip Broz Tito kommer på statsbesök till Sverige.

Andra kvartalet

- Våren - Den svenska regeringen lägger fram en proposition om fri- och rättighetsfrågan där lagprövningen har tagits bort.
- 9 april - Centerledaren Thorbjörn Fälldin förklarar att partiet inte går med i en regering som föreslår fler än de fem kärnkraftverk som redan är igång i Sverige.
- 13 april - Ett attentatsförsök mot de kristna falangisterna blir inledningen på inbördeskriget i Libanon.
- 24 april - Den västtyska ambassaden i Stockholm ockuperas av en grupp ur den västtyska terroristorganisationen Röda armé-fraktionen och ambassadören tas som gisslan tillsammans med flera andra. Terroristerna kräver att 26 medlemmar ur deras egen organisation, som sitter fängslade i Västtyskland, skall friges. De avrättar två man i gisslan innan deras egna sprängladdningar exploderar och avbryter ockupationen.
- 26 april - LO och SAF undertecknar det dyraste avtalet någonsin, 30 procents löneökning på två år.
- 28 april - Socialdemokraterna och moderaterna driver igenom beslut om ytterligare utbyggnad av den svenska kärnkraften från nuvarande fem till tretton reaktorer.
- 30 april - FNL tågar in i Saigon och därmed är vietnamkriget är till ända efter decennier av strider.
- 7 maj - Erica Jongs roman Rädd att flyga utkommer på svenska.
- 16 maj
- Statsrådet Carl Lidbom föreslår att svenska föräldrar efter skilsmässa ska kunna dela vårdnaden av barnen.
- Japanskan Junko Tabei når som första kvinna toppen av Mount Everest.
- Maj
- Stockholm drabbas hårt av en soparbetarstrejk.
- Sverigehuset i Paris utsätts för ett bombattentat.

Tredje kvartalet

- 1 juli - Löparen Anders Gärderud sätter världsrekord på 3.000 meter.
- 27 augusti - LO-ekonomen Rudolf Meidner lägger fram ett förslag om löntagarfonder (med samma titel), med Anna Hedborg och Gunnar Fond som medförfattare. Dessa fonder ska ge löntagarnas organisationer aktiemajoriteten i företag med fler än hundra anställda.
- 31 augusti - Den blåa linjen på Stockholms tunnelbana invigs mellan Hjulsta och Kungsträdgården via Solna centrum. Linjen går via ett 2005 avstängt spår genom SL:s hall i Rissne.
- 20 september - Stora protester äger rum, när Sverige spelar en tennismatch mot Pinochets Chile. Bland andra före detta statsminister Tage Erlander deltar i demonstrationerna.
- 27 september - Per Olov Enquists Strindbergspjäs Tribadernas natt uruppförs på Dramaten och ges sedan på utländska scener.

Fjärde kvartalet

- 11 oktober - Det första avsnittet av den amerikanska TV-serien Saturday Night Live sänds i USA.
- 15 oktober - Polisen spränger en välorganiserad narkotikaliga på Sandhamn i Stockholms skärgård.
- Kvinnostrejk på Island, uppskattningsvis 90 procent av kvinnorna deltog.
- 22 oktober - I en svensk tidningsartikel påstås att en agent för SÄPO har spionerat på sjukhusanställda.
- 7 november - Per Ahlmark väljs till Folkpartiets ordförande efter Gunnar Helén.
- 11 november - Angola blir självständigt från Portugal.
- 25 november - Surinam blir självständigt från Nederländerna.
- 28 november - Östtimor blir självständigt från Portugal.
- 7 december - Östtimor invaderas av Indonesien.
- 9 december - Invandrare, som har bott i Sverige i mer än tre år, får rösträtt och blir valbara till kommun, landsting och kyrkofullmäktige.
- 21 december - Sverige vinner för första gången Davis Cup i tennis.
- 24 december - Tage Danielssons animerade kortfilm Karl-Bertil Jonssons julafton sänds för första gången i svensk TV.
- Vintern - Transportarbetareförbundet ordförande Hans Ericson åker på semester till Kanarieöarna, trots pågående turistbojkott av Francodiktaturens Spanien.

Okänt datum

- Sverige ansluter sig till Internationella energiprogrammet (EPI).
- Det avslöjas att de svenska socialdemokraterna varit delaktiga i valutasmuggling till de finska socialdemokraterna.
- Den svenska regeringen och mittenpartierna når en ny skatteöverenskommelse. Inkomstskatten sänks.
- En ny svensk steriliseringslag antas, vilken innebär att varje svensk medborgare över 25 år på egen begäran kan bli steriliserad. Något annat skäl till sterilisering tillåts inte.
- Den svenska riksdagen slår fast att etniska minoriteter ska ges rätt att själva välja i vilken utsträckning de vill assimileras i en svensk kultur.
- De sista resterna av den hyresreglering som infördes i Sverige under andra världskriget avvecklas. Systemet med bruksvärdeshyror införs fullt ut.
- Sverige väljs in i FN:s säkerhetsråd för andra gången.
- Sverige deltar aktivt i Helsingforskonferensen, som förbättrar relationerna till både Sovjetunionen och USA.
- Statsminister Olof Palme försäkrar i FN:s generalförsamling Sveriges stöd för en ny, ekonomiskt rättvis världsordning.
- En ny militantare del av feminist- och homorörelsen, Lesbisk front, bildas i Stockholm.
- Den svenska riksdagen inför litteraturstöd, för att främja kvalitet och mångsidighet i bokutgivningen.
- Den svenska riksdagen tar beslut om att införa lokalradiosändningar i 24 områden.
- Linköpings högskola blir universitet.
- Nordiska investeringsbanken grundas.

Födda

- 1 januari - Markoolio, eg. Marko Kristian Lehtosalo, svensk artist, rapmusiker och skådespelare.
- 3 januari
- Thomas Bangalter, fransk musiker, medlem i Daft Punk.
- Danica McKellar, amerikansk skådespelerska.
- 20 januari - Daniel Larsson, svensk skådespelare.
- 21 januari - Hanna Hedlund, svensk sångerska.
- 25 januari
- Dat Phan, vietnamesisk skådespelare.
- Tim Montgomery, amerikansk friidrottare.
- 30 januari - Magnus Bäckstedt, svensk cyklist.
- 4 februari - Natalie Imbruglia, australisk sångerska.
- 6 februari
- Simon Dahl, svensk beachvolleyspelare.
- Johan Löfstedt, svensk regissör, producent, klippare, ljudtekniker.
- 17 februari - Martin Rucinsky, tjeckisk ishockeyspelare.
- 18 februari - Hristo Jivkov, bulgarisk skådespelare, spelade i The Passion of the Christ.
- 20 februari - Brian Littrell, amerikansk musiker, medlem i Backstreet Boys.
- 22 februari
- Drew Barrymore, amerikansk skådespelare.
- Mathias Franzén, svensk handbollsspelare.
- 26 februari - Per-Johan Axelsson, svensk ishockeyspelare.
- 9 mars - Lisa Miskovsky, svensk sångerska.
- 14 mars - Johan Paulik, slovakisk gayporrfilmskådespelare.
- 15 mars - Eva Longoria, amerikansk skådespelare.
- 18 mars - Kimmo Timonen, finländsk ishockeyspelare.
- 18 mars - Kimmo Timonen, finländsk ishockeyspelare.
- 24 mars - Thomas Johansson, svensk tennisspelare.
- 28 mars - Iván Helguera, spansk fotbollsspelare.
- 4 april - Thobias Fredriksson, svensk längdåkare.
- 9 april
- Robbie Fowler, engelsk fotbollsspelare (forward).
- Bertine Zetlitz, norsk popartist.
- 10 april - Malin Baryard, svensk ryttare.
- 26 april - Joey Jordison, amerikansk musiker, trummis i Slipknot.
- 29 april - Eric Koston, amerikansk professionell skateboardåkare.
- 2 maj - David Beckham, brittisk fotbollsspelare.
- 7 maj - Lena Strömberg, svensk skådespelare.
- 8 maj - Enrique Iglesias, spansk sångare.
- 9 maj - Jane Törnqvist, svensk fotbollsspelare.
- 14 maj - Lina Englund, svensk skådespelare.
- 16 maj - Ida Wahlund, svensk skådespelare.
- 18 maj - Tomas Zvirgzdauskas, litauisk fotbollsspelare.
- 20 maj - Ralph Firman, brittisk racerförare.
- 21 maj - Marit Bergman, svensk sångerska.
- 22 maj - Janne Niinimaa, finländsk ishockeyspelare.
- 25 maj - Lauryn Hill, amerikansk sångerska.
- 27 maj - André 3000, amerikansk Rap-artist.
- 29 maj - Melanie Brown, brittisk sångerska.
- 31 maj - Sienna Guillory, brittisk skådespelare.
- 4 juni - Angelina Jolie, amerikansk skådespelare.
- 8 juni - Shilpa Shetty, indisk skådespelare.
- 16 juni - Frederick Koehler, amerikansk skådespelare.
- 20 juni - Josef Säterhagen, svensk skådespelare.
- 23 juni - Bingo Rimér, svensk fotograf.
- 23 juni - Linda Cardellini, amerikansk skådespelare i Nollor och nördar.
- 27 juni - Tobey Maguire, amerikansk skådespelare.
- 2 juli
- Johan Ehn, åländsk politiker (frisinnad).
- Erik Ohlsson, svensk designer och musiker, gitarrist i Millencolin.
- 5 juli - Ai Sugiyama, japansk tennisspelare.
- 9 juli - Jack White, musiker.
- 13 juli - Andreas Lilja, svensk ishockeyspelare.
- 20 juli
- Birgitta Ohlsson, svensk folkpartistisk politiker.
- Judy Greer, amerikansk skådespelare.
- 25 juli - Mortiis, eg. Håvard Ellefsen, norsk musiker.
- 27 juli - Ara Abrahamian, svensk brottare.
- 1 augusti - Malin Moström, svensk fotbollsspelare.
- 4 augusti - Rebecka Hemse, svensk skådespelare.
- 7 augusti - Charlize Theron, sydafrikansk skådespelare.
- 21 augusti - Alicia Witt, amerikansk skådespelare.
- 30 augusti - Eva Rexed, svensk skådespelare.
- 1 september - Scott Speedman, brittisk-kanadensisk skådespelare.
- 15 september - Peter Bergström, svensk inofficiell medarbetare till Svenska Antipiratbyrån.
- 20 september - Juan Pablo Montoya, colombiansk racerförare.
- 26 september - Emma Härdelin, svensk folkmusiker, spelar fiol och sjunger i Garmarna.
- 5 oktober
- Kate Winslet, brittisk skådespelare.
- Parminder Nagra, brittisk skådespelare.
- 8 oktober
- Julia Dufvenius, svensk skådespelare.
- Tara Reid, amerikansk skådespelare.
- 9 oktober - Anders Göthberg, svensk musiker, gitarrist i Broder Daniel.
- 19 oktober - Lars Winnerbäck, svensk musiker.
- 29 november - Girts Ankipans, lettisk ishockeyspelare.
- 17 december
- Milla Jovovich, ukrainsk skådespelare och fotomodell.
- Pasi Nurminen, finländsk ishockeyspelare.
- 21 december - Viktor Kjellberg, svensk illustratör.
- 27 december - Heather O'Rourke, amerikansk skådespelare.
- 30 december - Tiger Woods, amerikansk professionell golfspelare.

Avlidna

- 2 januari - Lenn Hjortzberg, svensk skådespelare och regiassistent.
- 12 januari - Siv Pettersson, svensk sångerska.
- 24 januari - Erich Kempka, Hitlers personlige chaufför 1936-1945.
- 8 februari - Albin Amelin, svensk konstnär.
- 14 februari - P. G. Wodehouse, brittisk författare.
- 19 februari
- Sten Bergman, svensk biolog och zoolog.
- Luigi Dallapiccola, italiensk tonsättare.
- 1 mars - Björn Forsell, svensk skådespelare och operasångare.
- 4 mars - Renée Björling, svensk skådespelare.
- 6 mars - Folke Udenius, svensk skådespelare.
- 10 mars - Aase Ziegler, dansk skådespelare och sångare.
- 14 mars - Susan Hayward, amerikansk skådespelare.
- 15 mars - Aristoteles Onassis, grekisk skeppsredare.
- 28 mars - Birger Sahlberg, svensk skådespelare.
- 4 april - Sven Rydell, svensk fotbollsspelare.
- 5 april - Chiang Kai-shek, kinesisk militär och statsman.
- 12 april - Joséphine Baker, amerikansk-fransk dansös, sångerska och komedienne.
- 15 april - Magnus Kesster, svensk skådespelare.
- 7 maj - Mary Johnson, svensk skådespelare.
- 14 maj - Ernst Alexanderson, svensk ingenjör.
- 16 maj - Allan Sundwall, svensk skådespelare, inspelningsledare och regiassistent.
- 17 maj - Georg de Gysser, svensk skådespelare och kläddesigner.
- 18 maj - Leroy Anderson, amerikansk kompositör.
- 27 maj - Ezzard Charles, amerikansk boxare.
- 30 maj - Marie-Louise Sorbon, svensk skådespelare.
- 22 juni - Per Wahlöö, svensk författare och journalist.
- 26 juni - Josemaría Escrivá, spansk katolsk präst, grundare av Opus Dei, helgon.
- 27 juni - Robert Stolz, österrikisk tonsättare.
- 8 juli - Lennart "Nacka" Skoglund, svensk fotbollsspelare.
- 17 juli - Vegard Hall, norsk skådespelare.
- 18 juli - Åke Ohberg, svensk skådespelare, regissör, producent och sångare.
- 29 juli - James Blish, amerikansk fantasy- och science-fiction-författare.
- 30 juli - Ragnvi Lindbladh, svensk skådespelare.
- 31 juli - Per-Axel Branner, svensk skådespelare, regissör, manusförfattare och teaterchef.
- 7 augusti - Rune Ottoson, svensk skådespelare.
- 8 augusti
- Julian "Cannonball" Adderley, amerikansk jazzsaxofonist (altsax).
- Sune Almkvist, svensk bandyspelare.
- 27 augusti - Haile Selassie, Etiopiens kejsare 1930-1936 och 1941-1974.
- 4 september - Lilly Berggren, svensk skådespelare.
- 12 september - Inga Tidblad, svensk skådespelare.
- 3 oktober - Bror Bügler, svensk skådespelare, manusförfattare och regissör.
- 17 oktober - Karl Erik Flens, svensk skådespelare.
- 27 oktober - Rex Stout, amerikansk deckarförfattare.
- 20 november - Francisco Franco, spansk diktator.
- 25 september - Sten Hedlund, svensk skådespelare och sångare.
- 14 november - Travis Landon Barker, trummis i Blink 182, Boxcar Racer och The Transplants.
- 20 november - Francisco Franco, spansk diktator 1939-1975.
- 29 november - Graham Hill, brittisk racerförare.
- 5 december - Gösta Hådell, svensk kompositör, musikdirektör och musiker.
- 9 december - William A. Wellman, amerikansk flygare, regissör, manusförfattare, skådespelare och producent.
- 23 december - Gustaf Boge, svensk filmfotograf.
- 24 december - Bernard Herrmann, amerikansk filmmusikkompositör.
- Harry J. Anslinger, amerikansk diplomat.
- Sigurd Lewerentz, svensk arkitekt.
- Julian Sorell Huxley, brittisk biolog.

Nobelpris

- Fysik
- Aage N Bohr, Danmark
- Ben R Mottelson, Danmark
- James Rainwater, USA
- Kemi
- John W Cornforth, Australien / Storbritannien
- Vladimir Prelog, Schweiz
- Medicin
- David Baltimore, USA
- Renato Dulbecco, USA
- Howard M Temin, USA
- Litteratur - Eugenio Montale, Italien
- Fred - Andrej Sacharov, Sovjetunionen
- Ekonomi
- Leonid Kantorovitj, Sovjetunionen
- Tjalling C Koopmans, USA Kategori:Årtal Kategori:1970-talet ja:1975年 ko:1975년 ms:1975 simple:1975 th:พ.ศ. 2518

Ludvig XIV av Frankrike

Ludvig XIV (fr., Louis XIV), "Solkungen" (Le Roi Soleil), född 5 september 1638 i Saint-Germain-en-Laye, Frankrike, död 1 september 1715 i Versailles, Frankrike, kung av Frankrike från den 14 maj 1643 till sin död. Son till Ludvig XIII och Anna av Österrike, dotter till Filip III av Spanien och Margareta av Inre Österrike. Till 1661 styrdes Ludvigs rike inte av honom personligen, utan av kardinal Mazarin. Under denna tid vann Frankrike i Spanska tronföljdskriget, och i Westfaliska freden efter det trettioåriga kriget. När Ludvig personligen tog över regeringen var Frankrike Europas mäktigaste stat. I det vidsträckta tyska kejsarriket hade franske kungen mer att säga till om än vad den tyske kejsaren hade. Ludvig lät bygga det kända slottet i Versailles, som blev den stora förebilden för många andra regenter och furstar runt om i Europa när det gällde att skapa arkitektonisk inramning till furstlig makt. Ludvig XIV personifierade kungadömet av Guds nåde ("L'état, c'est moi" / "Staten, det är jag"). Med sina 72 år på tronen är Ludvig XIV den monark som har regerat längst i världshistorien. Förmäld 1659 med sin kusin Maria Teresia, dotter till Filip IV av Spanien och Elisabeth av Frankrike. Barn: # Ludvig, dauphin, född 1661, död 1711, far till Filip V av Spanien och farfar till Ludvig XV av Frankrike # Anne-Elisabeth, född och död 1662 # Marie-Anne, född och död 1664 # Marie-Thérèse, född 1667, död 1672 # Filip av Anjou, född 1668, död 1671 # Louis-François, född och död 1672 Hans hustru kom emellertid helt i skymundan av hans mätresser, bland vilka de mest kända var
- Françoise Louise de La Baume Le Blanc de La Vallière
- Françoise Athénaïs de Rochechouart de Montespan
- Marie-Angelique Fontanges 1683 gifte sig Ludvig XIV i hemlighet med Françoise d'Aubigné de Maintenon, som kom att utöva ett stort inflytande på kungen, särskilt på det religiösa planet. Ludvig XIV:s äldste son och sonson avled före honom; han efterträddes av sin sonsonsson, Ludvig XV Kategori:Frankrikes regenter Kategori:Huset Bourbon ja:ルイ14世 (フランス王) ko:루이 14세 simple:Louis XIV of France th:พระเจ้าหลุยส์ที่ 14 แห่งฝรั่งเศส

1682

Händelser

- Februari - Karl XI ersätter titeln "rikets råd" med "kungligt råd", för att ytterligare inskärpa riksrådets minskade makt och att framhäva sin egen.
- November - Den svenska riksdagen lägger hela lagstiftningen och reduktionsarbetet i kungens hand. Kungen bestämmer sig för att gå hårdare åt lågadeln i reduktionen och tvingar ständerna att erkänna att han har enväldig makt att "läna och åter taga".
- Den så kallade stora kommissionen, vilken granskat den svenska förmyndarregeringen, fäller nya domar. 4 miljoner daler silvermynt krävs i skadestånd.
- Många rådsherrar tvingas begära avsked och deras efterträdare är inte längre chefer för kollegierna. Dessa poster besätts istället med presidenter, som är beroende av kungen.
- Den svenska krigsmakten får en ny organisation då man på kungens förslag inför indelningsverket. Istället för dyra legoknektar och tvångsutskrivna svenskar skall armén bestå av indelta. Varje rote (2-4 gårdar) skall försörja ett soldattorp och förse soldaten med materiella förnödenheter. Indelningsverket innebär att svenska armén blir stående och mer regelbunden samt därmed bättre tränad än tidigare.
- Lunds universitet öppnas på nytt, efter att ha varit stängt under Skånska kriget (1675-1679).
- Ett nytt svenskt duellplakat utfärdas, med ännu strängare straff än det från 1662.
- Salzburg firar 1100 år som ärkebiskopsstad.

Födda

- 17 juni - Karl XII, kung av Sverige 1697-1718.

Avlidna

- 12 juli - Jean Picard, fransk astronom.
- 23 november - Claude Lorrain, fransk målare. Kategori:Årtal Kategori:1680-talet ko:1682년

Tyskland

Förbundsrepubliken Tyskland (tyska: Bundesrepublik Deutschland) är en förbundsstat bestående av 16 delstater (Bundesländer). Det är ett av världens ledande industriländer, beläget i Centraleuropa. Landet gränsar i norr mot Nordsjön, Östersjön och Danmark, i öster mot Polen och Tjeckien, i söder mot Österrike och Schweiz, samt i väster mot Frankrike, Luxemburg, Belgien och Nederländerna. Tyskland är en av de stater som grundade EU.

Historia

Huvudartikel: Tysklands historia Inte förrän under 1800-talet blev Tyskland en stat i modern mening, även om de germanska folkens historia och det tyska språkets anor kan spåras långt tillbaka i tiden och Tysk-romerska riket i någon mån kan ses som Tysklands föregångare. I Versailles 1871 under det tysk-franska kriget lyckades rikskansler Otto von Bismarck ena de tyska staterna i ett förbund, det tyska kejsardömet, dock med uteslutande av Österrike. Detta kejsardöme ersattes 1919 av Weimarrepubliken, som i sin tur följdes av Nazityskland. Tyskland förlorade andra världskriget och ockuperades av segrarmakterna. De västliga ockupationszonerna kom att bilda Förbundsrepubliken Tyskland (BRD, Västtyskland) medan den sovjetiska zonen blev Tyska demokratiska republiken (DDR, Östtyskland). Efter Berlinmurens fall 1989 inleddes en process som ledde till att Tyska demokratiska republiken upphörde att existera och att de före detta delstaterna i DDR anslöt sig till Förbundsrepubliken Tyskland den 3 oktober 1990. Under den tid som BRD och DDR existerade sida vid sida benämndes länderna i Sverige och resten av Skandinavien i dagligt tal som Västtyskland (BRD) och Östtyskland (DDR). Formellt var det inte korrekt, och dessa beteckningar användes normalt inte i Tyskland, där talade man ofta om Republiken (DDR) och förbundsrepubliken (BRD). I och med att de före detta östtyska delstaterna anslöt sig till förbundsrepubliken så upphörde aldrig förbundsrepubliken att existera och det som i dag kallas Tyskland är samma statsbildning som tidigare kallades Västtyskland i Sverige.

Infrastruktur

Tysklands vägnät har hög standard. Redan under 1930-talet började det byggas motorvägar, i stor omfattning. Idag har Tyskland ett välutbyggt motorvägsnät. Än idag byggs det fortfarande nya motorvägar trots att landet redan har ett motorvägssystem som når till de flesta delar av landet. Tyskland är idag ett av de länder som har högst vägstandard. Även mindre vägar är ofta i gott skick i Tyskland. Historiskt har floderna varit och är fortfarande mycket viktiga för transporter. Hamburg har med sitt läge vid Nordsjön och floden Elbe blivit ett av Europas stora tranportcentra. Andra viktiga floder är Donau och Rhen. Det moderna snabbtåget ICE är Tysklands motsvarighet till franska TGV och svenska X2000.

Ekonomi och industri

Tyskland är ett av världens rikaste länder med en framgångsrik industri. Tyska produkter och tyska bilar i synnerhet är kända för sin kvalité. Många företagskoncerner finns inom kemi-, elektronik-, finans- och energi-sektorerna.

Kända tyska företag

- Volkswagen
- Siemens
- DaimlerChrysler
- BMW
- Mercedes-Benz
- Opel
- Robert Bosch GmbH
- Schering
- Bayer
- Braun
- BASF
- AEG

- Deutsche Telekom
- Dr. Oetker
- Kühne
- Löwenbräu
- Schultheiss
- VAG
- Mannesmann
- ThyssenKrupp
- E.ON
- Deutsche Bank
- TUI
- Lufthansa

Geografi

Lufthansa

Natur

Tyskland är ett av Europas största länder. Det sträcker sig från Nordsjön och Östersjön i norr till Alperna i söder. Från den nordligaste punkten på ön Sylt till den sydligaste punkten vid Oberstdorf i Bayern är det 876 kilometer. Det längsta avståndet mellan västliga och östliga gränsen är 640 kilometer. Landskapet blir högre ju längre söderut man kommer. Till söder om Nord- och Östersjön ansluter den nordtyska slätten. Den formades huvudsakligen vid senaste istiden under påverkan av inlandsis. Sedan följer ett område med bergskedjor som når höjder mellan 800 och 1 500 meter. Några av dessa är till exempel Schwarzwald, Thüringer Wald, Bayerischer Wald, Erzgebirge och Harz. Vid gränsen till Schweiz och Österrike tar Tyskland del av Alperna. Där ligger också Tyskland högsta berg, Zugspitze, med 2 962 meter över havet. Zugspitze Den största floden som delvis ligger i Tyskland är Donau, som rinner ut i Svarta havet. Alla andra större floder flyter till Nord- eller Östersjön. Rhen är den flod som är längst på Tysklands territorium. Av dess 1 320 kilometer går 852 kilometer genom Tyskland. Andra betydande floder är till exempel Elbe, Main, Oder, Weser och Saale. Tyskland är rik på sjöar som bildades under istiden. Vattnet fyllde upp fördjupningar som isen skapade. De flesta sjöarna finns i Mecklenburg och runt Alperna. Bodensjön är den största sjö som delvis ligger i Tyskland och Müritz är den största sjö som ligger med hela ytan i Tyskland. Vid Nordsjöns kustlinje finns många öar som bilder långa kedjor. De var tidigare en del av fastlandet och blev senare avskurna genom landsänkning, så att havsvattnet flöt in i mellanrummet. Öarna i Östersjön är större, och där ligger också Tysklands största ö, Rügen.

Delstater

Tyskland är en förbundsrepublik som är indelad i ett antal delstater eller förbundsländer (ty. Bundesland eller mer egentligt Land). Se Tysklands förbundsländer.

Städer

Se Lista över tyska storstäder

Politik

Lista över tyska storstäder] Regeringsmakten har skiftat mellan kristdemokratiska CDU och socialdemokratiska SPD sedan 1949, men sedan november 2005 regerar de tillsammans i en stor koalition. CDU:s tid vid regeringsmakten har alltid varit tillsammans med det bayeriska systerpartiet CSU samt ofta med FDP (liberalerna). SPD har tidigare regerat i koalition med FDP men regerade 1998-2005 med tyska miljöpartiet Bündnis 90/Die Grünen. Die Grünen kom in i den västtyska förbundsdagen 1983. FDP har således delvis förlorat sin tidigare roll som vågmästare. Även Die Linkspartei, som har sitt ursprung i det gamla östtyska kommunistpartiet, är företrätt i förbundsdagen. Efter att CDU regerat sedan förbundsrepublikens grundande, bildades den stora koalitionen (die große Koalition) 1966 som innebar att CDU och SPD tillsammans bildade regering med en svag opposition som följd. Den innebar att SPD för första gången kom till regeringsmakten och 1969 tog SPD regeringsmakten utan CDU, genom att i stället gå i koalition med FDP. 1982 återkom CDU till makten med Helmut Kohl som förbundskansler sedan FDP hade tröttnat på samarbetet med SPD. Kohl blev 1990 den återförenade Tysklands första förbundskansler. 1998 gick den kohlska eran till ända då SPD vann valet tillsammans med Bündnis 90/Die Grünen och Gerhard Schröder blev ny förbundskansler. Det var en milstolpe för de gröna som för första gången kom till regeringsmakten. De grönas Joschka Fischer blev historisk utrikesminister och vicekansler. Eftersom valresultatet 2005 inte visade någon entydig segrare, enades CDU/CSU och SPD om att på nytt bilda en stor koalition.

Tysk utrikespolitik efter 1945

Under de första åren kretsade utrikespolitiken till att få Tyskland tillbaka in i den internationella gemenskapen. Förbundskansler Konrad Adenauer som under en period även var utriksminister lade stor vikt vid relationen med Frankrike. Västtyskland var drivande i skapandet av Kol- och stålunionen och efterträdaren EG. Då den tyska delningen blev ett faktum under 1950-talet förstärktes banden med USA vilket kan ses i Adenauers USA-resa och Kennedys besök Berlin 1963. Utrikespolitiken problematiserades under lång tid av Västtysklands relation till DDR och skapandet av Hallstein-doktrinen. Lämnadet av Hallstein-doktrinen till förmån för Östpolitiken slutet av 60-talet medgav inte bara nya relationer med DDR utan med hela Östblocket. 1973 blev båda tyska staterna medlemmar i FN. De tyska utrikesdepartementet, Auswärtiges Amt (AA), har sitt säte i Berlin.
- Lista över förbundskanslerer
- Lista över förbundspresidenter
- Lista över utrikesministrar
- Lista över politiska partier i Tyskland

Styrelseskick

Delstaterna har ett stort självstyre. Varje delstat har en egen ministerpresident och eget parlament som styr delstaten. På förbundsnivå finns parlamentet som kallas förbundsdagen, och förbundsrådet i vilket delstaterna finns representerade. Förbundspresidenten är Tysklands statschef. Hans roll är framförallt ceremoniell. Förbundspresidenten väljs av en särskild grupp, kallad förbundsförsamling, för sitt uppdrag och kan inneha det i högst två omgångar på fem år vardera.

Utbildning

Grundskola

Tyska skolbarn väljer vid en tidig ålder inriktning i skolan. Tyska barn börjar skolan när de är sex eller sju år. Alla måste gå i skolan i nio eller tio år. Dessutom tillkommer ett antal år i yrkesskolan. Den sammanlagda skoltiden uppgår i regel till minst 12 år. Skolsystemet har vissa variationer beroende på att varje enskild delstat till delar utformar utbildningen.

Högre utbildning

Bredvid de klassiska universitätsstäderna (Tübingen, Heidelberg, Freiburg med flera) har efter 1945 en räcka nya universitets- och högskolor skapats runt om i Tyskland.

Massmedia

Tidningar

Tysk press består av såväl välrenommernade dagstidningar och magasin som beryktad kvällspress, så kallade boulevardtidningar. Efter kriget skapade Axel Springer ett mediaimperium som dominerat tysk press. Axel Springer Verlag ger bland annat ut Bild (tidigare Bild-Zeitung). Bland de internationellt välrenommérande märks Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ).

Television

Huvudartikel: Television i Tyskland Televisionen utvecklades olika i Öst- och Västtyskland. Den östtyska television startade 1952 med Deutscher Fernsehfunk. I Väst började den första tyska kanalen sändas av ARD, ett nätverk av regionala radiostationer, under decenniet. 1963 startade Västtysklands andra kanal ZDF. Senare etablerades en tredje regional kanal i Västtyskland. I och med landets återförenande intergrerades Östtysklands tv-organisation i ARD. Den offentliga televisionen finansieras av reklam och licensavgifter. Sedan 1980-talet har privata kanaler börjat sända, med RTL och Sat1 bland de äldsta. Under 1990-talet ökade antalet kanaler ytterligare med bland annat Premiere. ARD och ZDF har svarat med att starta nya kanaler, såsom Arte och Phoenix. Exempel på regionala rundradiostationer i Tyskland

- Westdeutscher Rundfunk (WDR)
- Bayerischer Rundfunk (BR)
- Norddeutscher Runkfunk (NDR) Berlin var först i Europa att gå över till digital marksänd TV i december 2003 och övergången sker region för region.

Massmedia i DDR

DDR hade två statskontrollerade TV-kanaler med bland annat nyhetsprogrammet Aktuelle Kamera (AK). Efter murens fall har nya regionala TV-stationer startats i det forna DDR. Under DDR-tiden tittade DDR-medborgarna i regel även på västtysk TV. Tidningar var också utsatta för censur och gavs enligt sovjetiskt mönster ut av partiapparten: Neues Detuschland och Die Wahrheit ("Sanningen", jämför ryska/sovjetiska Pravda)

Kultur

Musik

Många av den klassiska musikens mest kända kompositörer genom historien kom från Tyskland. Under barocken var det en av de mest betydande, Johann Sebastian Bach (1685–1750) och under klassicismen Ludwig van Beethoven (1770–1827). Andra betydelsefulla kompositörer var Georg Friedrich Händel, Johannes Brah